Finland. Migrationsverket underlättar för asylsökande som vill arbeta och för arbetsgivare som vill anställa asylsökande.

Chefen för asylenheten vid Migrationsverket i Finland, Juha Similä, informerar via Twitter:

Asylsökande kan klippa din gräsmatta – så här går det till. Migrationsverket öppnar ett servicenummer för arbetsgivare den 11 juli 2016.

Migrationsverket meddelar att man inte längre utfärdar skriftliga intyg över en enskild asylsökandes rätt att utföra avlönat förvärvsarbete i Finland. Istället ska arbetsgivaren försäkra sig om att en asylsökande har rätt att arbeta – tjänsten blir telefontjänst enligt ovan. Migrationsverket:

När en arbetsgivare önskar anställa en asylsökande ska han eller hon i första hand ta reda på om personen har rätt att arbeta genom att fråga personen själv om detta. Personen har med säkerhet rätt att arbeta om det har gått minst ett halvt år sedan han eller hon har lämnat in sin asylansökan, om beslutet inte redan har vunnit laga kraft.

Då det gäller personer som endast vistats en kort tid i Finland bör arbetsgivaren kontrollera rätten att arbeta med Migrationsverket.

Om rätten att arbeta informerar Migrationsverket:

Rätten att arbeta börjar tre eller sex månader efter ankomsten till Finland. Den asylsökande har rätt att arbeta med början antingen tre eller sex månader efter att han eller hon har sökt asyl.

• Gränsen är tre månader för asylsökande som uppvisat ett giltigt och konstaterat äkta pass eller annat resedokument för myndigheten i samband med att han eller hon har ansökt om asyl.
• Gränsen är sex månader om asylsökanden inte visat upp ett resedokument.

Asylsökandes rätt att arbeta utgår från lagen. Han eller hon behöver alltså inte ansöka separat om denna rätt. Om arbetet är kontinuerligt, kan den asylsökande ansöka om uppehållstillstånd för arbetstagare.

Arbetsgivaren är skyldig att försäkra sig om att en utländsk person som han eller hon anställer har rätt att arbeta. Arbetsgivaren ska alltså med jämna mellanrum kontrollera att den asylsökande fortfarande har rätt att arbeta. Även den asylsökande själv är skyldig att se till att han eller hon har rätt att arbeta samt informera arbetsgivaren om rätten upphör. Såväl arbetstagaren som arbetsgivaren kan bestraffas för arbete som utförts utan rätt att arbeta.

Migrationsverket utfärdar inte längre skriftliga intyg gällande rätten att arbeta, eftersom den tid som används för detta innebär mindre tid för att avgöra asylansökningar. I lagen ingår inga krav på att utfärda ett separat intyg utan rätten att arbeta existerar även utan intyg.

När antalet asylsökande var lägre än det är i dag ansåg vi att det bästa sättet att betjäna arbetsgivarna var att utfärda skriftliga intyg. Eftersom efterfrågan på tjänsten har ökat betydligt är det mer effektivt att besvara förfrågningar per telefon och detta innebär även att asylsökande snabbare kan börja jobba.

Migrationsverket hoppas att förändringen ska innebära att asylsökande inte behöver vänta i onödan på att börja jobba.

Reflektion: Det låter onekligen som en mycket god idé och som en reell förbättring som dessutom både snabbt och billigt har kunnat införas.

 

I ”rättsstaten” Sverige får arbetsgivaren ta smällen när myndigheten gör fel

Så här kan det också gå till i den humanitära stormakten, som berättas av arbetsgivaren i historien. Namn, personnummer, datum, land har ändrats, men skeendet är det återgivna.

NN saknade vid sin ankomst från Ghana ID-handlingar och angav muntligt sina uppgifter och tilldelades av Skatteverket, med dessa uppgifter som grund, personnummer 880512-xxxx. 2012-08-01 provanställdes NN av Nisse Andersson, innehavare av företaget YY AB.

På grund av NN:s ålder vid tillfället utgick lägre arbetsgivaravgift  (15,49 procent till och med 26 års ålder). Den reducerade arbetsgivaravgiften var naturligt nog en av drivkrafterna vid anställningen.

2014-12-18 begärde NN, efter ett besök i Ghana och då han vid återkomsten plötsligt var i besittning av adekvata id-handlingar, att  Skatteverket skulle ändra personnummer till 840519-xxx, vilket också skedde (tillika med en smärre namnändring).

Plötsligt hade således fyra år lagts till NN:s ålder, möjligen på grund av insikt om konsekvenser på sikt (pension eller annat). Det omedelbara resultatet blev dock att Skatteverket avkrävde Nisse Andersson retroaktivt full arbetsgivaravgift avseende NN om 91.872 kronor.

Varken Skatteverk, Förvaltningsrätt eller Kammarrätt ser, märkligt nog, något anmärkningsvärt i detta.

Kommentar: Nog låter hela historien helt galen, förutsatt att allt gått till precis som berättats. En mängd frågetecken hopar sig, bland annat:

•  Hur kommer det sig att en asylinvandrad (vilket jag förutsätter att det handlar om) kan besöka landet han begärt – och fått – skydd gentemot?

•  Hur kommer det sig att Migrationsverket inte drar tillbaka hans PUT när han dels har ljugit om sin ålder; dels uppenbart inte har anledning att inneha PUT i Sverige eftersom han kan resa tillbaka? Enligt utlänningslagen kan ett uppehållstillstånd dras tillbaka om det fåtts på uppenbart – och i detta fall bevisligen – bedrägliga grunder?

•  Varför drabbas arbetsgivaren, som inte har något alls med lögnerna att göra, men som har litat på de handlingar personen visat upp och när Migrationsverket hade accepterat hans uppgivna ålder? Hur skulle då arbetsgivaren ha kunnat ana att mannen var fyra år äldre än han uppgett?

© denna blogg.

Fyra statliga myndigheter i Sverige: ”Vi är ledsna, vi kan inte hjälpa dig.”

En asylinvandrad man, Hamzah Tibah, som nyligen fått uppehållstillstånd, berättar i SR P1 idag att hans arbetsgivare, som anställt honom med stort instegsjobbsbidragg (= pengar som de som arbetar vitt betalat in i skatt…). När Hamza Tibah inser att arbetsgivaren varje månad stoppar 6.000 kr i egen ficka av lönebidraget på 16.000 kronor, medan han själv får 10.000 kronor i lön, går han till Arbetsförmedlingen, Migrationsverket, Skatteverket och Polisen för att anmäla detta. Och vad händer? Ingenting! ”Vi är ledsna, vi kan inte hjälpa dig”, säger, enligt Hamzah Tibah, samtliga instanser.

Så här ser det ut i Sverige idag. Myndigheter tar inte ansvar, de gör inte det jobb de ska göra och människors solidaritet med gemensamma system, vilja att betala skatt och tilltro till samhället, sjunker givetvis i takt med rättsosäkerheten och otryggheten. Att de har mage på dessa fyra myndigheter att säga: ”Vi är ledsna, vi kan inte hjälpa dig”, som om det här enbart vore något som drabbar Hamzah Tibah!

Det är farligt för oss alla att landet har inkompetenta, kanske till och med rent intelligensmässigt obegåvade myndighetsföreträdare. Som till exempel i detta fall, när de inte förstår att det är mot Sverige, mot oss alla och inte minst mot alla som arbetar och betalar skatt, som dessa bedrägerier begås! Inte enbart mot den som direktdrabbas. Och såvitt jag vet så ingår ovan beskrivna typ av agerande i listan över kriminellt beteende, det brukar kallas ”bedrägeri” och är ett grovt brott.

Hur kan svenska folket tillåta att deras land blir allt mer ociviliserat och att de ändå måste fortsätta att betala höga skatter för att upprätthålla tandlösa, handlingsförlamade och helt ansvarsbefriade (av dem själva) myndigheter som Arbetsförmedlingen, Migrationsverket, Skatteverket och Polisen??? Myndigheter där människor (miss)sköter sina jobb genom att säga: ”Vi är ledsna, vi kan inte hjälpa dig” till den som vill anmäla ett allvarligt brott.

Lyssna på inslaget i Sveriges Radio P1: Arbetsgivare skor sig på instegsjobb.

© denna blogg.

Genomförande av direktivet om sanktioner mot arbetsgivare

Det här handlar om självklarheter som borde ha implementerats redan från den 15 december 2008 när lagen om arbetskraftsinvandring trädde i kraft. Eller åtminstone senast den 20 juli 2011, i enlighet med artikel 17 Införlivande, i EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009:52:EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i ett land.

Arbetsgivare som anställer utlänningar utan tillstånd ska kunna straffas (2012/13:SfU8)

Arbetsgivare som anställer utlänningar som inte har rätt att vistas i Sverige ska kunna straffas. Arbetsgivaren ska kunna dömas till böter eller, när omständigheterna är försvårande, till fängelse i högst ett år. Oavsett om ett straff krävs ut eller inte ska den som anställer utlänningar utan tillstånd betala en särskild avgift. Brott ska också kunna leda till att rätten till offentliga stöd och bidrag försvinner.

Utlänningar som saknat rätt att vistas i Sverige ska enligt lagen ha rätt att få lön och annan ersättning för arbete som de har utfört. Om det uppstår en tvist om innestående ersättning ska lönen åtminstone motsvara tre månaders heltidsarbete för den minimilön som följer av kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. För att underlätta för utlänningen att få rätt till ersättning ska han eller hon kunna få ett förlängt uppehållstillstånd.

Speciella regler om ansvar ska gälla för uppdragsgivare som anlitar en underentreprenör för att genomföra ett entreprenadavtal. Socialförsäkringsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag med den ändringen att de nya reglerna ska börja gälla den 1 augusti i stället för den 1 juli 2013.

Kommentar: Det torde kunna ses som en självklarhet att den som anställer personer som inte har rätt att vistas i landet och därmed naturligtvis inte heller har rätt att arbeta här, bestraffas på något sätt. Men det har tagit oändligt lång tid för svenska politiker att se till att så sker. Varför? När man nu, äntligen, kommit till skott med dessa bestämmelser så är de inte så tydliga som de borde vara:

Arbetsgivare som anställer utlänningar som inte har rätt att vistas i Sverige ska kunna straffas.

Man (domstolen) kan alltså välja bort att straffa dessa arbetsgivare, eller??! Ordet ”kunna” borde inte finnas med. ”…ska kunna straffas” innebär ju att arbetsgivare som anställer utlänningar som inte har rätt att vistas i Sverige kan straffas men att han inte behöver straffas. Varför inte, i en lagtext där tydlighet är extra viktig, ange att ”Arbetsgivare som anställer utlänningar som inte har rätt att vistas i Sverige ska straffas”? Vidare anges att

Oavsett om ett straff krävs ut eller inte ska den som anställer utlänningar utan tillstånd betala en särskild avgift.

Varför krångla till det hela? Varför inte bara säga att

Den som anställer utlänningar utan tillstånd ska betala en särskild avgift.

Man kan ju också undra varför det formuleras så att arbetsgivarna i dessa fall ska betala ”en särskild avgift”, varför inte böter? Det låter inte helt rätt att man ska betala ”en avgift” när man har begått ett brott…

Sedan följer ju även meningen:

Brott ska också kunna leda till att rätten till offentliga stöd och bidrag försvinner.

Alltså återigen detta ”ska kunna”! Det innebär alltså att det inte är självklart att offentliga stöd och bidrag ”försvinner”. Varför använda ett ord som ”försvinner”, förresten? Varför inte ”dras in” eller ”upphör”? Vem/vilka är det som skriver dessa texter? Och vilka är det som läser samt redigerar och korrigerar dem? Lagtexter ska vara så tydliga som möjligt och så lätta att tolka som möjligt, inte röriga och svårtolkade!

Direktiven skulle förresten ha varit införlivade i den nationella lagstiftningen redan för två år sedan. Varför skedde det inte i Sverige?

Artikel 17
Införlivande
1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 20 juli 2011. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

Läs mer om ämnet på riksdagens sida, där man också kan se riksdagsdebatten om frågan.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Om arbetskraftsinvandring – igen

Lagen om arbetskraftsinvandring och vad den fört med sig av såväl positivt som negativt, är inget lätt område att skriva om. Det är komplext och svårt och det vore bra om alla inblandade parter, förutom riksdag och regering också LO och Svenskt Näringsliv, kunde försöka lägga sina prestiger åt sidan och tillsammans diskutera lagen om arbetskraftsinvandring i stället för att debattera den.

LO har offentliggjort en rapport som handlar om arbetskraftsinvandringen till Sverige. LO anser att två av tre arbetstillstånd som ges till utomeuropeiska invandrare går till branscher där det råder stor konkurrens på den svenska arbetsmarknaden.

Lagen om arbetskraftsinvandring ändrades i december 2008 (Läs utlänningslagen: 6 kap. Arbetstillstånd och 7 kap. Återkallelse av tillstånd). Det blev då möjligt för enskilda arbetsgivare att själva bestämma om de vill anställa personal från länder utanför Europa. Tidigare skulle rätten att anställa utomeuropéer prövas mot arbetsmarknadens behov och facket kunde bestämma vilka ansökningar som skulle tillstyrkas och vilka som skulle avslås.

Jag hörde till dem som var försiktigt positiva till den nya lagen och skrev om den bland annat här, under rubriken Firarmingel för den nya arbetskraftsinvandringslagen (15 december 2008). Jag hade dock även farhågor om fusk och bedrägerier, men trodde i min enfald (för enfaldigt var det!), att lagens efterlevnad skulle kontrolleras och att de, som falskeligen fått arbetstillstånd skulle fråntas dessa om oegentligheter uppstod, och att arbetsgivare som var inblandade skulle bestraffas. Alltså om bedrägerier upptäcktes, sådana som att

• folk lockades hit under vissa löne- och andra premisser som sedan visade sig inte stämma
•härvarande asylinvandrare med PUT hämtade hit släktingar och vänner genom att ljuga för Migrationsverket om att dessa skulle få jobb i de härvarandes biltvättar, korvkiosker, städfirmor, restauranger
• skrupellösa personer i Sverige sålde inresa till Sverige maskerad till ”arbetstillstånd” för uppemot 200.000 kronor och inte erbjöd något jobb alls (=dubbelbedrägeri: mot de utlänningar de lurade hit och mot svenska myndigheter)

Farhågor om fusk fanns, men att det skulle bli så omfattande och allvarligt som det blev, det var svårt att förutspå ens för mig som är luttrad och vet hur det går till i ”asyl & migrationsbranschen”. Nu står det klart att den här lagen, precis som lagen om asyl och uppehållstillstånd, har utnyttjats och utnyttjas på bedrägliga sätt och då är det förstås bra att någon – i detta fall LO – ryter till.

Rapporten från LO heter Fusk och utnyttjande – om avregleringen av arbetskraftsinvandringen  och presenteras bland annat så här:

I den offentliga debatten kan man emellanåt få intryck av att det var då strax före jul 2008 som arbetskraftsinvandringen (åter) infördes i Sverige. Vi visar i rapporten att det inte är sant. Lagändringen handlade främst om att möjliggöra arbetskraftsinvandring till yrken där det redan finns gott om ledig arbetskraft – eller till och med en stor arbetslöshet inom landet.

LO har fel när de säger att: ”Lagändringen handlade främst om att möjliggöra arbetskraftsinvandring till yrken där det redan finns gott om ledig arbetskraft – eller till och med en stor arbetslöshet inom landet.” Lagändringen handlade om att arbetsgivare själva skulle få välja vilka de ville anställa, och i snällismens och blåögdhetens förlovade land trodde man på riktigt att det var så det skulle bli. Riktiga jobb som riktiga arbetsgivare skulle erbjuda människor på lika villkor som andra som jobbar i Sverige. Ingen rusning, ingen ”massinvasion av arbetstillståndssökande” befarades, utan intentionerna var som sagt goda och man trodde att de skulle ge goda resultat. Så blev det inte. Så blev det. Både och. Inte svart eller vitt utan svart och vitt.

Svenskt Näringsliv har inte rätt i allt det säger, men de har definitivt rätt i att det behövs bättre möjligheter till sanktioner mot arbetsgivare som inte sköter sig. Fusk och bedrägerier och utnyttjande av utomeuropeisk arbetskraft bör kriminaliseras.

En bloggläsare skriver:

Det är något som inte stämmer med LO:s argument. Kanske är det betoningen på pengar och arbetsgivarens ansvar. Drivkraften för dessa underbetalda, utnyttjade människor tycks i första hand vara att komma till Sverige, inte att få avtalsenlig lön. För mig lutar det åt att se det mer som ett migrationspolitiskt problem än som ett arbetsmarknadspolitiskt problem. Om LO fick gehör för sina krav skulle man begränsa invandringen, något som man drar sig för att säga väldigt direkt. Det är väl inte i första hand fel på lagstiftningen på området, utan på kontrollen och upprätthållandet av lagen. Man kan väl stifta vilka lagar man vill om de ändå inte följs.

Exakt detsamma har jag sagt otaliga gånger under många år, både vad gäller asylinvandringen och är det gäller arbetskraftsinvandringen:

Det är väl inte i första hand fel på lagstiftningen på området, utan på kontrollen och upprätthållandet av lagen. Man kan väl stifta vilka lagar man vill om de ändå inte följs.

Svenskt Näringsliv och LO borde faktiskt sätta sig ner tillsammans för att, förutsättningslöst, försöka komma fram till bästa möjliga förslag till förändring och förbättring av arbetskraftsinvandringslagen. Ingendera parten vinner på något annat.

Skrivet innan lagen trädde i kraft:
En migga om att arbetskraftsinvandringslagen träder i kraft den 15 december…– 10 december 2008
Skrivet efter att lagen trätt i kraft:
Med anledning av artikeln om missbruket av lagen om arbetskraftsinvandring: jag skrev redan den 31.7 2009 inlägget ”I den nya lagens spår: skenarbeten”. – 5 november 2010
En migga: ”Migrationsverkets kontroller av arbetskraftsinvandringen har hittills varit ett stort skämt. Och de ska knappast vara ett skämt – regeringen har inte beställt ett skämt.” – 12 juli 2011
Lite fakta kring arbetskraftsinvandring – 6 mars 2013
En migga: ”Var det så här arbetskraftsinvandringen var tänkt att fungera?” – 18 mars 2013

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa.

Chockerande: ”Syftet var att lura Migrationsverket med ett falskt anställningskontrakt. Men arbetsgivaren går helt fri.”

I en artikel – ”Man utnyttjar arbetskraften och missbrukar systemet” – tar idag Svenska Dagbladet upp just den frågan som rubriken beskriver.

Det här har miggorna – och även jag (men inte medierna) – varnat för i många år  (se länkar nedan), det är absolut inget nytt. Och det här, det är den s.k. rättsstaten (eller jag kanske ska säga ”den före detta rättsstaten) Sverige i ett nötskal:

Enligt polisen har människosmugglarna upptäckt bristen i lagstiftningen och ett jobberbjudande kan kosta upp till 200 000 kronor.

Det har ju varit känt hur länge som helst att människor betalar stora summor för att få komma hit som påstådda arbetskraftsinvandrare, men ingen har tagit tag i det. Det är ju bara lite brott mot utlänningslagen… Även om brotten skett i tämligen stor skala. Och trots att det rör sig om såväl bedrägeri som urkundsförfalskning och det säkert finns ytterligare juridiska termer att ta till. Varför följs inte svenska lagar i Sverige?

Arbetsgivaren erkände för domstolen att underlaget för arbetstillståndet var påhittat. Syftet var att lura Migrationsverket med ett falskt anställningskontrakt. Men arbetsgivaren går helt fri.”

Vad har man lagar till i detta land om de inte behöver följas? Utlänningslagen får man ju bryta mot hur mycket som helst; ju mer man bryter mot den desto mer ordnas kampanjer och upprop och ställs krav på att man ska fortsätta att bryta mot den! Vilket land Sverige har blivit, helt snurrigt!

När nu enstaka medier (långtifrån alla vill låtsas om att dessa brott begås…), många år för sent, yrvaket och försiktigt tar upp bedrägerierna och laglösheten kring arbetskraftsinvandring, inställer sig frågan:

När ska medierna ta upp det gigantiska asylbedrägeriet som beskrivits av miggorna här på bloggen sedan 2007 och samlat i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt (2008-2011)? Boken borde läsas av varje journalist, varje riksdagsledamot och alla andra som har med asyl & migration att göra. Också allmänheten, som är den som bekostar verksamheten.

När nästa del, som omfattar åren 2012 + 2013, kommer i februari 2014, kommer det att finnas en i bokform (pappers- och e-bok) samlad dokumentation som sträcker sig över sex år. Sex år av asylbedrägerier som man under alla år vägrat låtsas om! Bedrägerier som pågått och pågår på precis samma sätt som bedrägerierna gällande arbetskraftsinvandring, fast i mycket, mycket större skala och till kostnader som det skattetyngda folket inte har en aning om. Kostnader som deras politiker har låtit dem betala i stället för en bättre skola, bättre sjukvård, humanare äldrevård etc. Och, inte minst viktigt: till ett gott mottagande av dem som faktiskt har asyl- eller skyddsskäl! För det hade Sverige haft råd med och möjlighet till om man tagit itu med bedrägerierna. Så är det. Men också om detta kommer man en vacker dag att bli tvungna att börja berätta i de hittills hukande ”gammelmedierna”. Precis som man nu –  äntligen – om än lite försiktigt och i en näringslivsbilaga, skriver om arbetskraftsinvandringens avigsidor. Och många, många år för sent.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa! DET ÄR ALLTSÅ INTE TILLÅTET ATT TA MIN TEXT I SIN HELHET OCH KLISTRA IN PÅ SIN BLOGG ELLER HEMSIDA!  Om detta inte respekteras kan bloggen komma att bli sluten och endast öppen för dem som ges tillgång till den.

Regeringen om blåkortsdirektivet och sanktionsdirektivet

Meddelande från regeringen:

Regeringen har i dag fattat beslut om två propositioner i arbetet med att genomföra blåkortsdirektivet och sanktionsdirektivet.

Blåkortsdirektivet är EU:s direktiv om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkvalificerad anställning. Sanktionsdirektivet är EU:s direktiv om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i landet. Lagförslagen är överenskomna med Miljöpartiet inom ramen för samarbetet i den migrationspolitiska ramöverenskommelsen.

Direktivens regler är tvingande, vilket innebär att de ska genomföras i samtliga medlemsstater.

Bestämmelserna avses vara införda i svensk rätt den 1 juli 2013.

När det gäller blåkortsdirektivet anges bland annat följande i lagrådsremissen:

I lagrådsremissen föreslås att det införs ett uppehålls- och arbetstillstånd för högkvalificerad anställning som betecknas EU-blåkort. För att beviljas ett EU-blåkort ska lönen vara minst en och en halv gånger den genomsnittliga bruttoårslönen i Sverige. Beslut om avslag på en ansökan om EU-blåkort eller ett beslut om återkallelse av EU-blåkort får överklagas. Familjemedlemmar ska ha en rätt att återförenas med den som har EU-blåkort och beslut om uppehållstillstånd till dessa ska meddelas senast sex månader efter det att ansökan har getts in.

När det gäller sanktionsdirektivet anges bland annat följande i lagrådsremissen:

Det föreslås ett straffrättsligt ansvar för arbetsgivare som anställer utlänningar som inte har rätt att vistas i Sverige. Den föreslagna straffbestämmelsen omfattar såväl uppsåtligt som oaktsamt handlande. Oavsett om ett straffrättsligt ansvar krävs ut eller inte föreslås att en fysisk eller juridisk person som anställer utlänningar som inte har rätt att vistas i Sverige ska betala en särskild avgift. Det föreslås även bestämmelser om annan särskild rättsverkan av brott. Den som anställer utlänningar som inte har rätt att vistas i Sverige ska dels kunna fråntas sin rätt till alla offentliga stöd, bidrag och förmåner under fem års tid, dels bli återbetalningsskyldig för offentliga stöd, bidrag och förmåner som betalats ut eller annars kommit honom eller henne till del i upp till tolv månader innan brottet kom till polisens kännedom.

Kommentar:
Att regeringen framhåller att: ”Lagförslagen är överenskomna med Miljöpartiet inom ramen för samarbetet i den migrationspolitiska ramöverenskommelse”, är egentligen – som jag förstår det – överflödigt. Det kanske underlättar att få igenom det hela snabbare i riksdagen om man blidkar Miljöpartiet genom att de ges lite obefintlig credit. Om de trilskas och direktiven inte klubbas igenom direkt i riksdagen, kan Sverige dömas till böter (eller vite) och det blir dyrt för skattebetalarna. Direktiven måste dock ändå införas, vare sig Miljöpartiet står med eller inte, de är ju, som framgår i texterna: tvingande.

Här kan man läsa lagrådsremissen Genomförandet av blåkortsdirektivet.
Här kan man läsa lagrådsremiss Genomförande av direktivet om sanktioner mot arbetsgivare.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!