En migga uppmärksammar mig – och härmed också alla som läser detta – om följande:
Sverige har problem i och med att personer som beviljas UT på anknytning får ett UT-kort redan innan de reser hit. De lämnar inte fingeravtryck i något register, fingeravtrycken finns enbart på UT-kortet. Det är inte alltför sällan som dessa personer, som alltså kommit som anhöriginvandrare, efter ankomsten till Sverige söker och får asyl i en annan identitet och utan handlingar.
Detta främjar skenäktenskap och det är också många gäststuderande och arbetskraftsinvandrare som försvunnit och sedan ”återuppstått” som asylsökande. En mycket enkel lösning på problemet vore att till en början bevilja dessa personer visering. UT-kort kan de få efter ankomsten till Sverige. En person som får visering lämnar nämligen fingeravtryck till ett register som kontrolleras i samband med asylansökan. Andra länder gör på detta vis, men inte Sverige.
På svenska ambassader lämnar man biometri innan man får UT-kort. Men fingeravtryck som lämnats där får vi på Migrationsverket inte kontrollera mot en asylansökan. Det här innebär bland annat att etiopier som fått UAT i Sverige genom skenäktenskap eller som anhöriga till en gäststudent har närmast garanterat sig PUT som ”eritreaner”. Oftast försvinner gäststudenten i samma veva och uppstår i en ny, eritreansk identitet. Och söker asyl.
Identitetsbedrägerierna – såväl att man söker asyl i falska identiteter som att man söker asyl i flera identiteter – har, bevisligen, varit känt i minst 16 år. Minst 16 år, alltså. Det som nu äntligen förtjänstfullt tas upp i en större morgontidning av Nuri Kino (se nedan) är alltså något som journalister i större medier borde ha rapporterat om för mycket länge sedan och som de som suttit i regeringsställning sedan år 2000 och även tidigare, borde ha agerat mot. För att inte tala om myndigheten Migrationsverket som under den här tiden har haft inte mindre än sex generaldirektörer:
I Svenska Dagbladet den 28 april skriver Nuri Kino bland annat:
Klicka på textrutan för att komma till artikel.
En beslutsfattare på Migrationsverket som gärna vill berätta om problematiken vill vara anonym, och hävdar att den som pratar med medier riskerar att bli utfryst på jobbet: ”I vissa fall vet vi att de har tagit hit folk som de inte är släkt med och tagit betalt för det. De kan dessutom ha en eller flera identiteter här i Sverige och ytterligare en annan i ett grannland för att utnyttja bidragssystemen.”
Hen avslutar med något om möjligt ännu mer häpnadsväckande: ”Jag har mött ett tiotal personer som är födda i Sverige men som har ansökt om asyl här. När de väl har fått PUT och kommer för att få ut id-handlingar pratar de flytande svenska. Det har hänt att de har skrattat åt mig när jag har ifrågasatt dem.”
Jag googlar ”flera identiteter” på nätet, vad har man skrivit om detta? Hur pass känt är det? Jag hittar en notis här och där, en mindre artikel, och det mest matnyttiga hittar jag på samhällsdebattören Merit Wagers blogg. Hon har sedan 2006 gett röst åt tjänstemän på Migrationsverket som på olika sätt försökt larma och förhindra att man använder sig av flera identiteter i Sverige.
Det är ju märkligt att inget verkar hända på det här området som miggor rapporterat om och varnat för i nästan ett decennium. Här är några av mina texter i frågan:
Att ha två identiteter är ju fantastiskt, man får dubbelt upp av alla bidrag och kan dessutom ta hit två ”familjer” på anknytning! Jag talar givetvis om somalierna. Med risk för att ”rasistkortet” kommer upp fortare än en katt nyser, säger jag ändå detta, av det enkla skälet att det är sant. Jag har träffat så många somalier som utan att tveka har ljugit mig rakt upp i ansiktet, även efter att jag slagit hål på deras historia. Men alla i Sverige är tysta, för de vet att det måste sättas stopp för denna åderlåtning av det svenska välfärdssystemet.
Jag hoppas att det inom en mycket snar framtid kommer att tas fingeravtryck av alla! Av personer som får visering, av personer som uppehållstillstånd på grund av studier, av personer som får tillstånd som anhöriga till någon, av personer som kommer som arbetskraftsinvandrare. I och för sig blir kanske vi som jobbar med asyl kanske arbetslösa då, och många socialsekreterare likaså, för att inte nämna alla de som jobbar med integration. Men det är ett billigt pris att betala för att få ordning på de stora bedrägerier som pågår. Det finns andra jobb för oss allihop.
Med eritreaner är det samma sak. Jag har själv träffat en eritrean med tre olika identiteter som haft uppehållstillstånd i två av dessa identiteter: först som gäststuderande och sedan som make till sin egen syster. Ja, just det: som make till sin egen syster! När detta avslöjades så hade han faktiskt ingen syster i Sverige, han hade inte heller gäststuderat i Sverige utan någon som var väldigt lik honom hade först gäststuderat här i en identitet, sedan hade samma person eller en annan person som var väldigt lik honom gift sig med hans syster… Jag förstår om den som läser detta inte hänger med, det är verkligen inte lätt, alla gånger.
Mannen med de tre identiteterna åkte hit direkt från Eritrea och han hade samma historia som så många andra därifrån: han rymde från fängelset där han av någon anledning satt, förmodligen oskyldig. Ingen vet – och han kan själv absolut inte förstå det heller – hur både gäststudenten och personen som fick uppehållstillstånd på anknytning till hans syster är så lika honom att fotojämförelser säger att det med så gott som absolut säkerhet rör sig om en och samma person på alla bilder.
När alla från Somalia fick PUT så hade jag en sökande som hade sex olika identiteter, två i Sverige och fyra i de andra EU-länderna. Då behövde jag inte skriva något krystat resonemang om att han hade gjort sin identitet sannolik, det räckte att han kom från Somalia vilket språkanalysen visade. Men vad kan jag hitta på nu, i liknande fall? Jag har frågat dem som gett oss handläggningsstödet men inte fått något svar ännu…
Vad har hänt sedan nedanstående rapporterades den 31 december 2000? Om tillståndssökande i olika identiteter skriver Migrationsverket:
Genom underhandsupplysningar från allmänhet och polis har vi upptäckt personer som har uppehållstillstånd, men som ansökt om asyl i annan identitet. Vi har stött på svenska medborgare med utländskt ursprung som ansökt om asyl. Det finns personer som har beviljats uppehållstillstånd av anknytningsskäl (och därmed kunnat resa in legalt i landet) för att därefter söka asyl i annan identitet.
Främst miggorna, men också jag själv, har rapporterat och berättat om identitetsbedrägerier här på bloggen under cirka 8 av de 11 år som den funnits. Men politiker och journalister har, trots att många av dem har läst och läser rapporterna, inte tagit till sig de ofta helt förödande (för landet, folket, de asylsökande – för alla!) uppgifter som framförts. Det är både obegripligt och ytterst ansvarslöst att inte rapportera om och kraftfullt agera mot de grava missförhållanden som larmats om och varnats för under mer än ett decennium och som dessutom varit kända redan flera år innan jag började blogga.
Lämna gärna ett bidrag med 1 krona per dag = 30 kronor i månaden via ”Subscribe” eller med valfritt belopp via ”Donate”. Det tar tid, kraft, energi och framför allt kunskap (och goda kontakter med miggor och andra ”aktörer” på området) att rapportera om en av Sveriges största samhällsviktiga frågor då, nu och för lång framtid och det görs helt ideellt varför varje bidrag är ytterst välkommet.
Är det inte snart dags att börja ta miggornas (med flera) rapporter här på bloggen på allvar?
Jag har förmedlat dem i åtta års tid men bara några få gånger genom alla år kontaktats av en riksdagsledamot som ville veta mer. Och inte bara miggorna har rapporterat utan också poliser, ambassadanställda, HVB-personal, familjehemsföräldrar, folk från kyrkan och jag själv (sedan maj 2005). Några ytterst få gånger har alltså någon av dem som är arvoderade av folket för att på bästa sätt styra Sverige hört av sig, trots att det idag finns sammanlagt 2.958 inlägg under rubriken Asyl&Migration här på bloggen, varav många är så horribla att de hade fått vilket annat lands riksdag, regering, migrationsmyndigheter, polisväsende, eventuella försäkringskassor och eventuella arbetsförmedlingar samt socialbyråer och domstolar att omedelbart vidta kraftfulla åtgärder för att rätta till galenskaperna.
Vad är det för fel på er, riksdagsledamöter? Vad är det för fel på er som sitter i regeringen idag och er som satt där 2006-2014? Och på Migrationsverkets tidigare och nuvarande generaldirektörer? Varför har ni inte lyssnat på dem som lämnat uppseendeväckande uppgifter i stället för att år efter år köra på mot avgrunden i 180 knyck med både skygglappar och öronproppar?
Se över vistelsebegreppet i socialtjänstlagen, politiker!
Ja, man får ont i magen när man läser domen från förvaltningsrätten i Umeå! Jag tappar också lusten att betala skatt.
Jag har stött på den här ”generositeten” tidigare, men då har det varit socialtjänsten som beviljat bidrag till personer med lagakraftvunna utvisningsbeslut. Alltså personer som inte har tillstånd att ens vistas inom Sveriges gränser. Jag vet också att frågan har lyfts till riksdagspolitiker men de verkar inte förstå och se att det är något problem; ingen har i alla fall sett till att det blivit någon ändring.
Sedan har vi ju även personer som fått tidsbegränsade uppehållstillstånd och på så sätt fått fyra sista siffror. Har man dem så funderar ju ingen på om personen har rätt att vistas i landet eller ej. Man kan uppenbarligen fortsätta att leva i landet utan uppehållstillstånd men med personnummer som inte spärras utan fungerar, och därmed har man tillgång till hela socialförsäkringssystemet.
Jag vet också att vissa kommuner beviljar bistånd till personer som kommer som arbetskraftsinvandrare. Det kan ju knappast ha varit tanken från politiskt håll när man lättade på det regelverket. Men har riksdag och regering satt en gräns så låg som 13.800 kronor brutto i månaden i lön för att man ska kunna beviljas arbetstillstånd, så måste riksdag och regering ju ha insett att det blir problematiskt för personen att försörja sig på den lönen i Sverige. Särskilt om det följer med en familj också.
Även de som fått uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare och sedan funnit att det inte finns något jobb när de kommit hit, får märkligt nog socialt bistånd i vissa kommuner. Det kan ju inte vara rätt, de ska ju rimligen återvända hem istället. Och behöver de hjälp med hemresan så ska de förstås hänvisas till sitt eget lands ambassad.
I DHS (Den Humanitära Stormakten) finns knappt någon asylsökande som omfattas av luftpastejen ”försörjningskrav” (någonstans läste jag att det endast gäller i cirka 3 procent av fallen). Om detta har det skrivits en hel del, nu senast i en text av Sanna Rayman i Svenska Dagbladet: Försörjningskravet finns bara i teorin.
I dessa texter – och så gott som alltid när försörjningskravet diskuteras – handlar det om asylsökande. Men hur många vet om att kravet inte (heller) gäller arbetskraftsinvandrare? De flesta lär tycka att det är ganska självklart att den som vill invandra till Sverige ska kunna försörja sig. Skaffa bostad och jobb så att han/hon och hans/hennes eventuella familj kan leva här på vad de själva tjänar. Arbetskraftsinvandrare – i själva ordet finns liksom inbyggt att man ska arbeta, betala skatt och klara sig på sin inkomst. Men så är det inte i Sverige.
Av Migrationsverkets egen handbok, under rubriken Försörjningskrav, framgår att:
Utlänningen ska kunna försörja sig på anställningen (6 kap. 2 § första stycket 1 UtlL). Kravet gäller både vid första ansökan och vid förlängning.
Så långt är allt gott och väl. Vidare informeras om att en person som söker arbetstillstånd:
…anses kunna försörja sig om bruttolönen överstiger riksnormen samt kostnaden för boende m.m. samt skatt. Hänsyn ska inte tas till om personen vid bosättning i Sverige skulle vara berättigad till offentliga bidrag, såsom barnbidrag eller bostadsbidrag. Bidrag av denna typ får inte tas med i beräkningen av lägsta inkomst före skatt.
Med stöd av ovanstående krävs för att tillstånd ska beviljas att bruttolönen uppgår till minst 13.000 kr/månad. – Observera dock att lönen inte heller får vara sämre än vad som följer av kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. Det innebär att en person som har en heltidstjänst och där lönen enligt kollektivavtal ligger på t.ex. 20.000 kr, måste få 20.000 i lön för att kunna beviljas arbetstillstånd.
13.000 kronor brutto, tänker man. Inte lätt att betala bostad, mat och allt annat på en sådan lön. Tja, det går om man bor mycket billigt, men lätt att klara alla utgifter på en sådan summa är det förstås inte. För en ensam arbetskraftsinvandrare går det, om än med nöd och näppe. Men betänk nu, att en arbetskraftsinvandrare också har rätt att ta med sig sin familj. Make/maka och barn. Hyra för bostad ska betalas. Mat åt kanske fem personer. Reskort åt alla i familjen. Kläder. Medicin. Tandvård. Sjukvård. Oförutsedda utgifter.
Klart och tydligt anges också att:
Om arbetstagaren inte kan försörja sig på anställningen, dvs. om lönen ligger under den nämnda miniminivån, bör ansökan avslås.
Men – och det nu det stora men:et kommer, att ta in till fullo:
Försörjningskravet omfattar bara arbetstagaren vilket innebär att lönen inte behöver täcka försörjningen för medföljande familjemedlemmar.
En gång till, för säkerhets skull:
Försörjningskravet omfattar bara arbetstagaren vilket innebär att lönen inte behöver täcka försörjningen för medföljande familjemedlemmar.
Och vidare i informationen från Migrationsverket:
Upplysningsvis kan nämnas att regeringen i propositionen hänvisade till den då pågående utredningen om försörjningskrav vid anhöriginvandring och angav den som skäl för att inte ta upp frågan om försörjning för familjemedlemmarna (prop. 2007/08:147 s. 28). Det försörjningskrav som senare kom att införas (5 kap. 3 b § UtlL) är dock inte tillämpligt vid ansökningar från familjemedlemmar till de arbetstagare som avses här
Notera att här citeras ur Migrationsverkets egen dokumentation i fråga om försörjningsansvaret (även om det också länkas till några andra texter) gällande arbetskraftsinvandrare och deras familjer. Som jag läser det så behöver den som kommer hit för att arbeta och har ett jobberbjudande, endast kunna försörja sig själv. Övrig familj kan försörjas av… ja, vilka?
En migga förtydligar, eftersom det här är lite svårt att tro på:
Centerpartiet vill att asylsökande ska kunna byta spår från första dagen de kommer till Sverige och i stället bli arbetskraftsinvandrare.
Är det här ett skämt, eller? ”Att asylsökande ska kunna byta spår från första dagen de kommer till Sverige och i stället bli arbetskraftsinvandrare” är väl inte särskilt genomtänkt? Snarare verkar det vara draget ur en hög, svart trollkarlshatt i stället för en fluffig vit kanin. Fast fluffigt är ju det här utspelet också, om än inte helt vitt utan snarare lite solkigt.
Vad menar C egentligen? De blandar ju ihop asyl- och arbetskraftsinvandring på ett helt overkligt och rörigt sätt. Som om det inte redan var tillräckligt rörigt på båda dessa områden, med allehanda bedrägliga asylansökningar och skenanställningar och annat. Finns det ingen hos C som har gjort någon som helst analys av ett sådant här förslag, alltså av vad det kommer att föra med sig bortom de vackra orden?
Är det så att man har engedigen utbildning och man känner sig redo att börja jobba och få ett jobb ska man inte behöva vänta och vara kvar i asylprocessen.
Jaha. Alltså (påhittad början av asylintervju):
AH: Hej, jag heter Ahmed Hussein, jag är från Irak och jag söker asyl. Men jag har utbildning och känner mig redo att börja jobba och få ett jobb, så jag vill inte vänta i asylprocessen. MIG (via tolk): Jaha, ja. Så trevligt! Du är alltså egentligen asylsökande, du anser dig ha skyddsbehov gentemot Irak, men du har en utbildning från ditt hemland som, ja som vad? AH: Jag är utbildad bilreparatör. Min bror söker också asyl, han är frisör. Vi vill inte vänta, vi vill börja jobba. MIG via tolk): Talar ni något annat språk än arabiska? Engelska? Jaha, nej, det gör ni inte. Har ni erbjudanden om jobb, riktiga anställningar med vita löner och fackföreningsgodkända villkor? Nej, jaha, det har ni inte. Men ni vill jobba. AH: Ja, man kan göra så i Sverige att om man är redo att jobba – och det är vi – då kan man bli arbetskraftsinvandrare. Det vill vi bli.
Etc. En enda soppa. Utlänningslagen skulle behöva skrivas om helt eftersom Sverige hittills har haft olika lagar och regler för asylsökande och flyktingar å ena sidan och arbetskraftsinvandrare å andra sidan.
Har C tänkt att svenska skattebetalare ska försörja också alla dem som kommer hit som asylsökande men sedan vill hoppa av och arbetskraftsinvandra trots att de varken kan språket, har ett jobb eller en bostad, men ”känner sig redo att jobba”? Ska vi försörja dem och även försörja deras familjer som kommer efter? Ska vi alltså i verkligheten, de facto, ha fri bidragsinvandring? Är det vad C menar med sitt förslag?
Vet inte C att det tar tid att lära sig språket så att man kan jobba i Sverige? Vet inte C att det tar tid att validera utomeuropeiska utbildningar och att utbildningar till läkare, ingenjör, bilreparatör etc inte nödvändigtvis fungerar här? Att de måste kompletteras. Efter att vederbörande lärt sig svenska. Att det helt enkelt inte finns jobb att få asylsökande från Afghanistan, Irak, Syrien etc. Och att det inte heller finns en aldrig sinande ström av ”validerare”.
Det talas också om ”intensivkurser i svenska för nyanlända barn”. Var tror C att de ska hitta lärare till sådana? Redan nu är det ju uppenbar brist på sfi-lärare som behärskar svenska; mängder av dem som idag lär ut ”svenska” till asylinvandrade är själva invandrare som inte till fullo behärskar språket. Det är förödande redan som det är, när så många hitkomna aldrig får lära sig korrekt svenska.
Sveriges bristfälliga mottagande av människor som sökt sig hit från krig och förföljelse har på senare år utvecklats till en av de verkligt stora samhällsutmaningar vårt land står inför. Det behövs nu tydliga lösningar som gör mottagandet mycket bättre.
Kommentar: Nej, det är inte”på senare år” som mottagandet av massor av asylsökande har utvecklats till en av de verkligt stora samhällsutmaningarna vårt land står inför”! Absolut inte. Det är osant att säga så och det vet C. Det är ansvarslösheten och de många asylbedrägerierna som tillåts förekomma samt det faktum att man tillsammans med Miljöpartiet stiftat kontradiktoriska lagar som möjliggör att i princip alla som vill – alltså också de som fått avslag på sina asylansökningar – kan stanna i Sverige illegalt. Och det har Alliansen, i vilken C ingått under de åtta åren de satt i regeringen, varit medskyldiga till, det går inte att slingra sig ur.
Särskilt stort är utanförskapet bland unga, personer med funktionsnedsättning och utrikes födda. Centerpartiet har därför föreslagit en fördjupad jobblinje som ska skapa bättre villkor för jobbskapande små och medelstora företag, och som därmed kan öppna upp arbetsmarknaden för fler.
Kommentar: Hur tänker sig det pyttelilla partiet att ”en fördjupad jobblinje (snömos) ska skapa (”vad då ”skapa”? Hur?) bättre villkor” etc? Och varför – om det nu är så lätt att föreslå sådant här fluff, genomfördes det inte under åren 2006-2014?
C vill:
Inför lära-svenska-praktik med lägre lön
Möjliggör spårbyte till arbetskraftsinvandring från dag ett
Det ska alltid löna sig att börja jobba: inför en stegvis avtrappning av etableringsstödet vid jobb
Inled inventering och validering av kompetenser och utbildning från första dagen
Gör det lättare att komplettera sin utbildning och gör det möjligt att kombinera Svenska för Invandrare (SFI) med andra former av språkinlärning knutna till yrkeskunskap (SFY och SFX).
Använd civilsamhället som mentorer för nyanlända
Reformera Arbetsförmedlingen och inför en jobbfixarpeng
Inför en trygg flexibilitet med rättvisa turordningsregler baserade på kompetens
Kommentarer:
Var då?
Orealistiskt med tanke på lagstiftningen, och att man nog bör skilja på asyl- och arbetskraftsinvandring eftersom det är två så helt olika sätt att komma till Sverige. Om man inte vill ha helt fri, bidragsberättigande invandring, förstås.
Ja, den dag man behärskar språket och samhällssystemet i Sverige och den dag man har ett riktigt, vitt jobb ska man självklart både arbeta, betala skatt och ha egen bostad. Exakt samma villkor ska givetvis gälla för alla i Sverige.
Vilka ska göra det? Hur ska det administreras, ska validerare åka runt ill asylboendena och samla in papper eller ska de asylsökande få information om vart de ska skicka dem eller ska Migrationsverket anställa ännu mer personal för att hjälpa till med detta? Och var finns alla de kvalificerade validerarna som behövs?
Hur då? Praktiskt, konkret, alltså.
Hur då??? Har det inte fungerat hittills så är det svårt att se hur C ska kunna ”använda civilsamhället” (menar de oss vanliga människor, eller menar de alla bidragsmottagande föreningar och organisationer?) för integrationsinsatser…
Men Herre Gud, hur många påhitt kring Arbetsförmedlingen ska vi tvingas höra talas om och även se fiaskoartat genomföras? Inget av alla projekt har väl fungerat hittills?! Och vem/vilka ska administrera ”jobbfixarpengar”? Och vilka ska få de pengarna och för vad?
Det här är ju bara snömos med floskelsås!
C vill också ordna med ”snabbare vägar till värdigt boende”. Och hur ska det gå till? Och ska det bli snabbare vägar till ett värdigt boende för svenskar också? Hur ska det gå till?
C vill erbjuda sysselsättning på alla asylboenden – vilka ska stå för den, hur ska den organiseras, vem ska betala?
Två realistiska och bra förslag hittar jag:
C vill se massproduktion av enkla modulhus i flyktingtäta kommuner för att råda bot på bostadsbristen.
C vill möjliggöra alternativa boendeformer för ensamkommande flyktingbarn.
Kommentar:
Enkla modulhus borde ha byggts för länge sedan. Förutsatt att det finns ledig mark och att det inte blir en massa oskäliga kontrakt som skrivs och mark som behöver köpas inte säljs till ockerpriser.
Att som idag och sedan många år tillbaka, hysa ofta långt över 18 år gamla (oftast) unga män på fruktansvärt personalkrävande och oerhört dyra HVB-hem är så vansinnigt så det borde nästan anses kriminellt, som ”stöld av skattemedel” eller liknande!
Till slut:
Migrationsverket, Arbetsförmedlingen och ytterligare myndigheter har, ofta på grund av beslut från styrande politiker, skapat byråkratiska system och påbud som överlappar varandra och kommunernas uppdrag. Brist på flexibilitet leder ofta till kaos på lokal nivå, och konsekvenserna drabbar flyktingarna, men även kommunerna.
Kommentar: Men det var ju NI som satt som styrande politiker i åtta år!!!
Och allra sist:
Dessutom tar sig ett pyttelitet parti i Sverige ton och tycker att det kan kräva att andra länder ska följa Sveriges exempel på asylområdet!
Men hade andra länder velat bli lika kaosartat som Sverige, hade de velat ha minst 186 utanförskapsområden och 55 ”no go”-zoner och ett havererat asylsystem, så hade de väl också tagit in enorma mängder av människor som de inte vet vilka de är och som de inte klarar att integrera! Men nu vill de inte det.
Det är onekligen rätt magstarkt av ett av de minsta partierna i ett land som Sverige, som själv misslyckats totalt vad gäller asyl- och flyktinginvandringen, att ens uttala sig om vad andra länder ska och inte ska göra på det här området!
En migga om nu- och framtiden i det udda – nästintill aparta – landet Sverige:
Nej tack!
Så är det då snart dags för regimskifte. Fast det var ju synligt redan för några år sedan. När Alliansen inte fick egen riksdagsmajoritet var det som att de slog över till en expeditionsministär, med en rätt apatisk inställning till det mesta. Så här i efterhand var det som att hela mandatperioden handlade om det femte jobbskatteavdraget. Gäsp.
Dock: Alliansen höll den ekonomiska krisen borta. Vi kunde ha haft en tvåsiffrig arbetslöshet, stort budgetunderskott och en bostadsmarknad i kollaps. Men den saken blev undanskymd av passivitet och oppositionens framgångsrika mantra om vård, skola och omsorg. Så nu får oppositionen visa vad den går för. De rödgröna lär dock få göra en Hollande – han fick backa från det mesta ett halvår in i presidentperioden – efter ett halvår eller så, med alla vallöften de strött omkring sig. För de snålar inte precis på sockret: sextimmars arbetsdag med bibehållen lön; sjutimmars arbetsdag med bibehållen lön och friår, också det helt betalt; sextimmars arbetsdag och gratis kollektivtrafik; höjda ersättningar över hela linjen i försäkringssystemen. Det ska bli intressant att se när de återinför fastighetsskatten, för det är en riktig lågoddsare att de skulle kunna låta bli.
Och så var det då det där med SD. Som ensamt kunde utesluta en egen riksdagsmajoritet för Alliansen, eftersom det partiet äter upp väljarna från höger. Och som skulle isoleras. Så att partiet tynade bort.
Man bör inte utgå från att väljare är dumma. Men man bör inte heller utgå från att politiker är dumma. Och jag utgår från att åtminstone Alliansens politiker förstår att det mesta de sysslat med i frågan migration och integration är retorik och endast retorik. ”Härtill var vi nödda och tvungna…” i syftet att isolera SD. Och med facit i hand är frågan till politikerna enkel: gick det bra? Gick det bra att med retorik och uppgörelser strypa flödet till SD? Eller gick det tvärtom?
Alliansens uppgörelser med MP var ett bra exempel. MP som, redan innan bläcket torkat på någon överenskommelse gällande migration och integration, alltid gått ut och kritiserat densamma. MP som ger uttrycket ”dolkstöt i ryggen” en ny innebörd. Sedan blir det ju också ett stigma av ”guilt by association” när en allians som på papperet förordar reglerad invandring gör upp med ett miljöparti som vill ha motsatsen. För vi fick bland annat systemet med subventionerad vård för ”papperslösa” och skolgång och annat för deras barn som gör att ingen i den berörda myndighetsvärlden längre är riktigt säker på vad som är legal respektive illegal vistelse. Illegal vistelse är tydligen legal vistelse i vissa fall. Det påminner lite om Tage Danielssons monolog om Three Mile Island. Det hade varit bättre för Alliansen att avstå från sådana utflykter.
Försörjningskravet för familjeåterförening var ett annat bra exempel. Försörjningskrav ska vi ha, men eftersom SD ville ha kraftiga försörjningskrav blev det nästan slagsmål inom Alliansen om vem som kunde införa flest undantag från kravet. Så nu sitter vi här med försörjningskrav som existerar som teorem, men som i praktiken omfattar ungefär 3 procent av anknytningspersonerna och 0 procent av de anhöriga. Och när M understundom nämnt att kravet borde utvidgas har småpartierna skrikit högt i falsett.
Frågan om hur många invandrare som går att med framgång integrera per år fick komma fram vid ett tillfälle, fast då blev det lite galet. Migrationsministern satt i tevestudion och nämnde att ”volymerna” var för stora. Det blev som när Nuder yttrade sig om ”köttberget” – botgöring i riksdagen för migrationsministern och sedan var frågan död.
Arbetskraftsinvandringen från tredjeland var en bra idé – som sedan kom att pryda löpsedlarna i den del som gäller icke yrkesutbildad arbetskraft. För till skillnad mot andra länder så är den svenska arbetskraftsinvandringen helt generell och omfattar därför lokalvårdare, diskare, servitörer, bärplockare etc. Vi har hittills inte sett något exempel med en forskare vid Astra Zeneca som hamnat i blåsväder, men däremot har de okvalificerade arbetsinvandrarna dels blivit ett tacksamt mål för utnyttjande och dels har de funnit ett nytt bedrägerispår. För lika väl som det går att betala 100.000 kronor för en resa till Sverige med en vidhängande asylberättelse, lika väl går det att betala 100.000 kronor för en skenanställning.
De ensamkommande barnen – eller unga männen som det främst handlar om – var ett annat bra exempel. Har jag hört någon allianspolitiker yttra att detta inte är en eftersträvansvärd trafik? Har någon minister gjort som president Obama gjorde när samma typ av trafik uppstod från Centralamerika till USA, det vill säga konfronterat regeringarna i de berörda länderna och framfört att barnen kommer att skickas tillbaka? Har någon öppet uttalat det rätt självklara, att i de fall det verkligen handlar om barn så har de inte kommit hit på egen hand, eller träffat en okänd välgörare någonstans i hemtrakten, utan familjen sitter kvar därhemma och har ordnat allt? Svar nej, nej och åter nej!
Fast storleken på invandringen är det bästa exemplet på att säga en sak och hålla inne med vad man egentligen tycker. För som sagt – jag utgår inte från att politiker är dumma. SCB för statistik på invandring, sorterat efter personnummer – vilket betyder att den verkliga siffran är betydligt högre – och om inte jag minns fel blev bruttoinvandringen sexsiffrig redan 2007. Vi hade en kö av 7.000 i mottagningssystemet redan för två år sedan. Vad kön kommer att vara vid nästa årsskifte kan man bara spekulera om. Men retoriskt sett är Alliansen nästan övertydlig: Det finns inget tak.
Fast i antalsfrågan har det funnits en spricka i fasaden. Migrationsministern ville inte riktigt att Sverige ensamt skulle var en magnet för asylinvandrare – vilket Sverige är med sitt system av PUT och sedan allt betalt – utan försökte få de andra i EU-familjen att göra detsamma. Undrar hur mycket hånflin det kostade Sverige nere på kontinenten? För tanken på att andra länder i EU skulle göra som Sverige gör – kvotuttagningar är en annan sak – lär inträffa samma dag som grisar lärt sig flyga. Och Alliansens vallöfte om 350.000 nya jobb fram till 2020 blev nedplockat av KI redan samma dag det kom – hela det antalet är så gott som intecknat av invandring.
Så nu står vi där, med ett mantra som kan sammanfattas så här:
• Det finns inget tak alls för vad som är genomförbart med invandringen.
• Försörjningskrav ska vi ha fast helst inte alls.
• Vi ska ha okvalificerad arbetskraftsinvandring fast vi inte behöver det.
• Alla asylsökande – och framförallt barnen – är alltid sanningssägare.
• Vi ska ge PUT direkt och allt betalt.
• Vi ska ha ett parallellsamhälle där illegal vistelse i själva verket är legal. Och den som säger motsatsen är rasist eller främlingsfientlig eller dåligt informerad.
• Alla asylinvandrare och deras familjemedlemmar är högt utbildade och yrkeskvalificerade – det kommer absolut inga analfabeter från Afghanistan, Somalia, Kurdistan, Eritrea.
• Går det dåligt i kommunerna eller om Arbetsförmedlingen rapporterar att det är rätt svårt att hitta lämpliga arbeten för icke yrkesutbildade analfabeter så råder strukturell rasism i kommun och på arbetsmarknad. Skulle alla dessa personer hamna i utanförskapsområdena – vilket är det enda ställe socialbidragstagare kan hamna i eftersom det är där som allmännyttan har sina lägenheter – så råder det rasism på bostadsmarknaden också.
Som sagt: Jag utgår från att politiker inte dumma. Och att de fattar att denna retorik inte håller. Och försöket att förneka bort SD slutade med att detta parti i opinionsmätningarna nu får runt 10 procent. För väljare är inte dumma heller. Men väljare, till skillnad mot politiker, har inte haft något motiv för att syssla med den slags retorik och tyföljande politiska vansinnesdåd som vi sett de senaste fyra åren.
Och om SD har kunnat le i mjugg under de senaste fyra åren så kommer de att känna sig som prinsar i en bagarbod när de rödgröna vunnit valet. För de rödgröna har drivor med fiffiga uppslag i påsen. Svensk sjukvård ska vara helt universell – eller rätt sagt så ska utnyttjandet av svensk sjukvård vara helt universell. Asylbegreppet ska utvidgas ännu mer och familjebegreppet ska nu omfatta föräldrar, syskon och kusiner. Och andra med, det är inte så noga. Försörjningskravet ska strykas helt. Så SD kan nog se fram emot 15 procent av rösterna framåt 2018. Och det gör det hela till ett absolut exit för Alliansen som fenomen.
Och så till mitt eget val. Än en gång: Jag utgår från att politiker inte är dumma. Alltså talar de inte sanning. Och de får ha vilka bevekelsegrunder de än vill, och vilka vackra motiv som helst – jag röstar inte på sådana. Och jag kan inte få för mig att rösta på något annat parti i riksdagen heller. Så jag stannar hemma på valdagen.
Kommentar: Ingen, egentligen. Men här kan man ta del av Eurostats rapport Migrant integration in the labour market in 2013 med underrubriken: Unemployment rate for non-EU citizens notably higher than for nationals in the EU28, och se hur (illa) Sverige ligger till. Och om någon tror att det blir bättre 2014, 2015, 2016, 2017, 2018 så torde den vara rejält ute och cykla. Eller vara både blind och döv.
Ur texten:
In 2013 across Member States, the largest differences between the employment rates for non-EU citizens and for national were recorded in Sweden (50.2% for non-EU citizens compared with 81.3% for nationals.
I landet som tar in förkrossande många fler asylinvandrare än något annat EU-land per capita, har också det lägsta antalet utomeuropeiska invandrare arbete.
I och med att alla som är bosatta i Sverige har rätt till socialbidrag om de inte kan försörja sig själva så kan även tredjelandsmedborgare som kommit till Sverige som arbetskraftsinvandrare enbart på ett jobberbjudande (men inget jobb…) söka och få socialbidrag. Vi försörjer alltså inte bara EU-EU-medborgare
Sverige har problem i och med att personer som beviljas UT på anknytning får ett UT-kort redan innan de reser hit. De lämnar inte fingeravtryck i något register, fingeravtrycken finns enbart på UT-kortet. Det är inte alltför sällan som dessa personer, som alltså kommit som anhöriginvandrare, efter ankomsten till Sverige söker och får asyl i en annan identitet och utan handlingar.
C vill:
Merit Wager 