• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    september 2021
    M T O T F L S
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Reaktion/kommentar till texten om ”allamänskorslikaväärde” nr 1

tia-itkonens-konstDen 7 november publicerades inlägget Om ”allamänskorslikavääärde”. Utom vissas. Två personer har välformulerat reagerat och kommenterat det. Detta är reaktion/kommentar nr 1, skriven av Tia Itkonen, en finlandssvenska som bor i Sverige sedan många år. Hon har varit ämneslärare i språk och psykologi; de senaste 20 åren i Tensta och Rinkeby. Därtill bildterapeut och konstnär. Det senare numera på heltid. Har boplats även på Åland. Så här skriver hon:

Om formuleringen ”allas lika värde”.

Skrapar man bara lite på denna formulering, så märker man genast hur ohållbar den är. Ta till exempel Stalin och Mandela – hur lika är de i värde? Stalin hade säkert värde för sin dotter, och en hel del andra. Mandela för hela mänskligheten. Så hur ”lika i värde” är dessa två? Mina barn har definitivt mera värde för mig än några andra barn: det är dem jag i fara skulle rädda i första hand. Även Camus valde sin mamma framför alla andra.

Vad man i Sverige gör är att man blandar ihop ”värde” med ”människovärde”, det som alla har. Därtill har vi alla ett egenvärde genom att vi är Någon, till skillnad från att vi skulle vara någon annan. Genom detta är vi inte utbytbara. Skulle däremot alla ha lika värde så skulle vi alla vara utbytbara (här bortser jag från värde i ekonomiska termer) och därmed fullständigt värdelösa. Vilket vi ju inte är då vi har ett egenvärde. Och därtill har vi ett människovärde med det därmed följande påbudet att bemötas med värdighet och respekt. Om jag får vara lite pedagogisk här så kan jag berätta att jag för mina elever i Rinkeby alltid brukade påpeka att det var deras handlingar jag kritiserade, om det nu var det jag gjorde, inte dem som personer. Och alla förstod de vad jag menade.

Floskeln ”alla människors lika värde” har enligt min mening korrumperat det intellektuella samtalet i Sverige på ett förskräckligt och förlamande sätt. Och så blir det ju med alla grumliga begrepp, särskilt om de får spridning i det offentliga. Sådana passar alldeles utmärkt till att ha som tillhyggen när man vill täppa till munnen på folk. Särskilt i ett land som Sverige som jag upplever har en mycket märklig kultur vad gäller förhållandet till kritiskt tänkande överhuvudtaget. Här ska man helst alltid tycka lika.

I texten Om ”allamänniskorslikavääärde”. Utom vissas. används ordet ”kuva”. Och visst är detta ett kuvat folk. Börjar man snart inte klättra uppåt väggarna i alla sina tvångströjor?

Vad gäller Sverigedemokraterna, ett svenskt parti enligt alla parlamentariska och demokratiska principer, så är jag storligen häpen över behandlingen av detta parti. Jag var en av de första att bilda en Amnestygrupp i Finland, satt i dess styrelse och var även vice ordförande. Detta gjorde jag bland annat för att jag ända in i ryggmärgen alltid hävdat rätten till åsiktsfrihet. Åsikter kan och ska diskuteras – det är det jag gör nu – men tyvärr är den svenska konflikträdslan alltför stark, så istället för att diskutera, så kastar man invektiv på varandra. I mitt hemland har den som använder invektiv, förlorat diskussionen. Och eftersom man inte vågar eller klarar av att ta diskussionen med Sverigedemokraterna, har de utsatts till syndabocken i samhället. Starka konflikter har en tendens att skapa syndabockar, de spelar en viktig roll som dämpare och avledare av oförlösta spänningar. (René Girard skriver ingående om fenomenet i Syndabocken – en antologi, 2007.) Den svenska offentliga behandlingen av Sverigedemokraterna har inte min respekt. Den är feg.

Och i rättvisans namn, när man hänvisar till eventuell nazistisk bakgrund angående Sverigedemokraterna, bör man då också minnas att det var Socialdemokraterna som skapade de rasbiologiska instituten i Sverige. För att bland annat undersöka och kartlägga de underlägsna raserna samerna och lappfinnarna. Liksom också att Vänsterpartiet varit hänförda kommunister, hur mycket förtryck och förföljelse och mord i miljoner kommunisterna än höll på med i denna totalitära ideologis namn.

Till sist: Alla är vi lika inför lagen (landets). Men vi är definitivt inte lika i kvalitet. Däremot har vi alla ett människovärde. Och bör därmed bemötas med värdighet (dignity).

P.S. Ibland blir jag nästan gråtfärdig över den fula mobbning som pågår av alla dem som så passionerat jobbar för en sak som de tror på, även om man själv i ett och annat kan tycka helt annorlunda. Man samtalar inte i sak, man tar inte diskussionen, man bara mobbar. Att utestänga är den värsta sorten av mobbning. För en svensk är det uppenbarligen helt okej att mobba, när alla andra också gör det. Lite svårt att hitta självständigt tänkande människor i detta land. Än svårare att hitta logiskt tänkande. För tänk er nu att alla skulle ha lika värde, då skulle ju varje sverigedemokrat också ha det.

Här i landet orkar man inte tänka ens i två led!

© denna blogg och Tia Itkonen.

”I Sverige är jag endast min hudfärg.”

Läs först: Om lynchjustis och om utsättande av människor för fara. Med mera. och En uthängd privatperson: ”Och ingen enda av mina kommentarer handlade ens om invandringen!”

Så kom det ännu ett mejl. Från en person som, liksom så många, oroas av samhällsklimatet, mediernas framfart och det allmänna ”state of the country”. Det blir bara sorgligare och sorgligare. Särskilt sorgligt är det att läsa: ”I Sverige är jag endast min hudfärg.

Apple MailDet är dagen efter Lucia och jag har precis talat med vänner i Finland om saker som skapar samhörighet, nämligen språk och gemensamma kulturella markörer.

En av anledningarna att jag skriver till dig i afton är det faktum att situationen i Sverige gör mig bekymrad. Åsiktsfriheten är död, den fria opinionsbildningen är, om inte död så åtminstone hänskjuten till de mer obskyra delarna av Internet.

Jag skriver hellre till dig än än till någon annan opinionsbildare i Sverige. Merit – du gör det som våra medier borde göra, nämligen bidrar till en mångsidig och tolerant debatt. På din blogg kommer alla till tals, oaktat om de är för fri invandring eller hårda begränsningar av densamma. Det är unikt i ett allt mer polariserat svenskt medieklimat, där syftet med journalistiken torde vara att peka ut dem som inte följer den vedertagna (dvs. den av medieeliten godkända) politiska agendan.

Sverige är inte ett rasistiskt land, ej heller är våra nordiska grannar rasistiska länder. Jag är själv vad som kallas ”invandrare” enär min mor har sina rötter i ett utomeuropeiskt land. Jag må behärska svenska och ha gjort min militärtjänstgöring (jag är så gammal nämligen) men oaktat detta så är jag i Sverige inte helt svensk. Jag är ju trots allt ”svartskalle”. Det faktum att jag är statstjänsteman sedan tio år tillbaka, skattebetalare och till yttermera visso fänrik i det numera avskaffade folkförsvaret, det spelar ingen roll. I Sverige är jag endast min hudfärg.

Kontrapunkten till detta är Finland, där jag har haft förmånen att spendera mycken tid. Ett land med en känsla för sin bakgrund och historia och även sin framtid (oaktat det faktum att Sannfinländarna må ha en avog inställning till den svenskspråkiga minoriteten). I Finland är jag svensk, min hudfärg spelar en underordnad roll medan jag, i det land jag kallar mitt fosterland, endast är en ”invandrare” eller än värre: en ”andra generationens invandrare”.

Jag har inte vandrat in! Jag är svensk. Jag är stolt över vår historia, vårt språk och vår kultur. Jag våndas när människor talar om strukturell rasism för sådan finns det väldigt lite av förutom vad avser journalistkåren. Jag har arbetat inom både vårdsektorn och produktionssektorn och om jag setts som något speciellt så har det varit som smålänning, inte invandrare. Jag är invandrare och utlänning/svartskalle endast när det gäller det tolkningsföreträde som media har gjort anspråk på.

Det gör mig ont när den fria opinionsbildningen hotas, när en av landets största kvällstidningar gör sig till domare över vilka åsikter som är ”godkända” och vilka som inte är det.

Det gör mig ont när en konstruktiv diskussion om hur mycket invandring Sverige kan hantera är tabu. Det gör mig ont när människor bedöms utifrån sin hudfärg (allt som oftast för att utgöra en illustration över hur ”rasistiskt” Sverige är).

Det gör mig ont att se hur en av världens främsta demokratier sakta men säkert förbyts till ett tystnadens rike där ingen vågar uttala sina åsikter.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Vem/vilka är de självutnämnda åsiktspoliserna egentligen, som tar sig rätten att försöka bestämma vad andra människor får tänka, tycka, tro och säga i detta land?

Elisabeth SvantessonSverige har fått en ny arbetsmarknadsminister, Elisabeth Svantesson. En välmeriterad och välutbildad och kompetent person som varit ordförande i det tunga och viktiga Arbetsmarkadsutskottet i riksdagen. Dessutom är hon en duktig debattör och verkar genuint närvarande i det hon säger och gör. Så bra!

Men…

Knappt har Fredrik Reinfeldt yttrat hennes namn, knappt har bläcket hunnit torka på det dokument som statsministern undertecknat som bekräftar hennes utnämning till ny minister, innan drevet är i gång!

Journalister i de stora medierna beter sig likt drevhundar som fått vittring på ett villebråd och sätter i gång och jagar henne. Blodhundar. Cirkusen är i  full gång på några minuter efter tillkännagivandet, bland annat för att hon är abortmotståndare. ”Drevarna” tycks inte känna till – eller förstår inte – att det faktiskt råder åsiktsfrihet i Sverige och att det är helt tillåtet i ett demokratiskt land att vara emot abort (själv är jag för rätten till abort).

Inte heller kan det vara fel att i ett fritt (?) land som Sverige att ha varit medlem i Livets Ord eller någon annan icke-förbjuden kristen församling, ens om en del (några, många) tycker att den är ”kontroversiell”. Det råder nämligen också religionsfrihet i Svea rike, något som ju brukar påpekas titt som tätt i alla möjliga sammanhang. Inte minst av samma drevande journalister som nu tycker att den nya ministerns religiösa bakgrund är något som ska kritiseras. Men människors religion är deras privatsak och religionsfrihet gäller för alla i Svea rike, också för svenska ministrar.

Vem/vilka är de självutnämnda åsiktspoliserna egentligen, som tar sig rätten att försöka bestämma vad andra människor får tänka, tycka, tro och säga i detta land? Eller rättare sagt: varifrån tror sig vissa människor ha fått en gudomlig rätt att ständigt hoppa på andra för att dessa inte tänker, tycker och tror som de? Visst gäller väl den lagstadgande åsikts-, yttrande- och religionsfriheten fortfarande, eller har lagen avskaffats i det tysta? Eller gäller den vissa, men inte vissa andra? Vilka har bestämt det, i så fall? Journalisterna???

Elisabeth Svantesson ska inte vara ”religionsminister”. Hon ska inte inte heller vara socialminister. Hon är ny arbetsmarknadsminister sedan några timmar när detta skrivs. Det är synnerligen märkligt att inskränkta journalister (som alltså tycks tro att det bara är de som har åsikts-, yttrande- och tryckfrihet…) drevar med full fart mot henne minuterna efter att hon utsetts och innan hon ens satt sig på sin nya stol i sitt nya rum på Arbetsmarknadsdepartementet!

I ett fritt och demokratiskt land ska ingen behöva jagas och drevas för sina åsikter, människor från diktaturer över hela världen flyr undan den typen av förtryck, inte minst till – paradoxalt nog – Sverige! Tyck vad ni vill, tyck lika, tyck olika. Men för Höge Farao (eller för Guds skull, om det passar bättre): sluta dreva!

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)