Ur veckorapport 29-2016 från Migrationsverket

Ett antal tidigare veckorapporter från Migrationsverket som publicerats på bloggen kan läsas här: vecka 52-2015, vecka 01-2016, vecka 03-2016 och vecka 04-2016 samt vecka 06-2016.

Ur Migrationsverkets veckorapport 29-2016.

Diagram över antalet asylsökande de senaste tre åren (2016 t.o.m. vecka 29). Av detta kan man lätt räkna ut att under 2,5 år har det kommit över en kvarts miljon (261.107) personer och sökt asyl!

Av dessa omfattas inte en enormt stor majoritet – ca 230.000 personer – av den nya lagen som trädde i kraft den 20 juli och därmed kan hämta hit sina familjer. Hur många det blir är svårt att sia om, men om man räknar med minst en anhörig per person så blir det nästan en kvarts miljon till. Och skulle det röra sig om två anhöriga per person så handlar det om en halv miljon människor till – förutom den dryga kvarts miljon som redan kommit – som ska försörjas (hur?), ges bostäder (var?), integreras (hur och för vilka pengar?) och ett okänt antal tiotusental som ska ges skolgång (i vilka skolor och med vilka lärare?).

Här blir det lite konfunderande: Migrationsverket har inte kunnat bestämma sig om det är migranter eller asylsökande de redovisar och blandar två vitt skilda begrepp. Jag väljer att utgå från att Migrationsverket menar ”asylsökande” trots att de också skriver ”migrantgrupper.

Här anges de elva länder som de flesta ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga kommit från under veckorna 23-28.:

Reflektion: Dels torde en stor andel av dessa BUV, som är Migrationsverkets förkortningsbegrepp för ”ensamkommande minderåriga”, vara vuxna (om man ser till hur det varit i andra länder innan åldersbedömningar började göras); dels föreligger knappast asyl- eller skyddsskäl enligt utlänningslagen ens för en stor andel av dem som faktiskt är minderåriga. Om man följer utlänningslagen, vill säga.

Notera gärna att antalet minderåriga asylsökande från landet i krig, Syrien, är ytterst litet i jämförelse med de flesta andra länderna. Man kan se att afghaner är starkt representerade (liksom somalier) och jag påminner i sammanhanget om den text jag skrev den 11 juli 2016 med anledning av UNHCRs och AREUS rapport ”Why do children undertake the unaccompanied journey?”:

Nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, sökte sig till Sverige

Läs också  Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar – 1 juli 2016.

Migrationsverket informerar om det aktuella läget vad gäller den så kallade Västra Balkanrutten:

Och här ges en lägesrapport för den så kallade Centrala Medelhavsrutten:

Migrationsverkets syn på situationen i Turkiet vecka 29:

Sammanställningar och kommentarer på denna blogg får givetvis citeras men alltid med länkning till originalinlägget och – om medier använder sig av dem rakt av eller som inspiration till artiklar och inslag – med angivande av källa.

 Bidrag via Swish, PayPal eller bankgiro tas tacksamt emot.

  

Finland. De asylsökande är inte en ”grå massa”, de är individer.

Klicka på bild- och textrutan för att läsa artikeln (på svenska) och se videoklippet (på engelska med svensk textning) på Yles sajt.

Se (videoklipp)och läs vad Munther al Assaf från Irak, asylsökande i Finland sedan två månader, har att berätta.

Det är inte hans kunskaper och kreativitet som avgör hans framtid när det gäller uppehållstillstånd eller ej i Finland, utan hans eventuella behov av skydd, men om han får asyl eller skydd i Finland och får stanna så kan han säkert bli en god tillgång för landet. Hans inställning till att hjälpa andra passar väl ihop med den finländska mentaliteten och den utbildning han har kan helt säkert komma väl till pass.

Det är bra att det görs reportage om både det som är bra och det som är dåligt med att det kommer människor till vår del av världen från svåra förhållanden i länder utanför Europa där kultur, seder, traditioner är så annorlunda än våra. Men man ska veta att allmänheten, mediekonsumenterna, inte är dumma. De vill ha korrekt information, de vill ha fakta, de vill veta det negativa och de vill också veta det positiva. Rakt på sak utan krusiduller och utan att journalister väver in egna åsikter och känslor i artiklar som ska vara så objektiva som möjligt.

Jessica Stolzmanns och Thomas Siléns text och videoklipp på Yle X3M är ett mycket gott exempel på hur man förmedlar information och ger en bild av en av 30.000 asylsökande som kommit till Finland i år. Munther får berätta helt och hållet själv utan ledande frågor i videoklippet, och i artikeln är intervjufrågorna enkla och raka och även här får Munther ge sina svar utan att journalisterna lägger till egna tankar och värderingar.

De asylsökande är inte en ”grå massa”, de är individer. Bland dem finns skurkar, kriminella, världsförbättrare, analfabeter, begåvade, välutbildade, lycksökare, lögnare, akut skyddsbehövande – alla sorter. Det gäller att hålla huvudet kallt och hjärtat varmt, inte vara blåögd och naiv men inte heller avvisande och enbart misstrogen.

Den bild  som förmedlats i artikeln och videoklippet är att Munther al Assaf är en man som klarar sig – både om han måste återvända till Irak för att han inte anses ha asyl- eller skyddsskäl, eller om han får stanna i Finland.

 

 

Det är detta imbecilla förhållningssätt över hela linjen, inte bara vad gäller ”ensamkommande”, som störtat Sverige i det fördärv det nu befinner sig i

Klicka på bild- och textrutan för att komma till Sydsvenskans artikel.

Titta på de två bilderna i reportaget. Läs texten. Tänk själva!

I Finland ligger nu asylansökningar gjorda av afghaner på is medan Migrationsverket drar upp nya riktlinjer vilket kommer att innebära skärpta asylkrav för just afghaner (liksom asylkraven tidigare skärpts för irakier och somalier). Och man kan med absolut säkerhet säga att där skulle dessa personer få undergå ålderstest. Skulle de motsätta sig det så skulle de,  i den finska asylprocessen, automatiskt skrivas upp i ålder och bedöms vara vuxna.

Dessutom har dessa ”barn” som Sydsvenskan så okritiskt skriver om och om man går just på det som sägs i artikeln (vilket är allt läsaren har att gå på), inte tillstymmelse till vad som i utlänningslagen anges vara asyl- eller skyddsskäl. Varken om de faktisk vore 15 år (vilket hån att Migrationsverket ska vara tvungna att låtsas tro på det!) eller om de angav att de var vuxna. Ur texten:

– Jag fick hjälp av en vän till familjen med pengar för resan. Dessutom sålde jag mina tre får och två kor, säger Hamidullah medan han drar upp kapuschongen för att skydda sig mot det tilltagande regnet.

15 år, sålde sina får och kor, fixade resan till Europa och Sverige själv och talar klanderfri engelska. Och ser minst tio år äldre ut. Ringer det verkligen inga klockor någonstans? Bevisligen inte hos Sydsvenskans reporter i alla fall, som med hull och hår för vidare de här historierna utan en enda kritisk fråga eller reflektion. Hos Migrationsverket dånar nog alarmklockorna, men miggorna tvingas spela med och låtsas att 22-åringar och 28-åringar och ännu äldre än uppgivna 14, 15, 16 eller 17 år. På order uppifrån, enligt flera miggor: ”Om de inte ser ut att vara i 40-årsåldern så ska ni inte ifrågasätta deras ålder”.

Det är detta imbecilla förhållningssätt över hela linjen, inte bara vad gäller ”ensamkommande”, som störtat Sverige i det fördärv det nu befinner sig i. Och svenska journalister har spelat med (varför är svårt att förstå) och bidragit till läget i Sverige. De bär en stor skuld, som en del nu insett och försöker borsta av sig genom att börja rapportera ungefär som miggorna och jag rapporterat här i snart ett decennium! Och samtidigt låtsas de som om vi inte ens finns, inte ens har sagt allt detta i mycket tydliga ordalag under all den tid då de hårdnackat vägrat se verkligheten och i stället varit snabba att försöka kleta allehanda idiotiska etiketter på dem som sett verkligheten och vågat (!) beskriva den.

Nu är det för sent, omvändelser under galgen är inte klädsamma och förtroendet för journalisterna ökar inte genom dem. Tvärtom.

Än en gång: Titta på de två bilderna i reportaget. Läs texten. Tänk själva!

Den som gjort detta reportage och själv varken ser eller förstår, kanske genom sitt reportage ändå får andra att vakna till.

Här finns hundratals texter om ”ensamkommande”, för den som är intresserad av vad främst miggor, men också personal på HVB-hem och i familjehem berättat här på bloggen genom åren.

© denna blogg.

Ni är genomskådade, varenda politiker som nu börjar komma med ”förslag” på integrationsområdet!

Nog är det ju märkligt så många förslag en massa nervösa politiker, ängsliga inför sin personliga framtid, har nu, strax innan det ska bli extra val! Men vad hjälper förslag? Inte ett dugg. Det hade behövts agerande för mer än tio år sedan. Man skulle ha tagit på allvar och gjort verklighet av förslagen och råden från bland annat Mauricio Rojas och även Nyamko Sabuni. Men nej: i stället för att lyssna på – och agera efter – vad kunniga, intelligenta och ofloskliga människor hade att tillföra så mer eller mindre mobbades den ene ut och den andra stod väl inte ut själv i en obegåvad och trög miljö (mina slutsatser).

I en artikel på Brännpunkt i Svenska Dagbladet – Tio punkter för en bättre integration – den 19 december, skriver Erik Ullenhag, tidigare i många år integrationsminister med mandat att agera, tillsammans med en partikamrat, bland annat:

Den som flyr undan förföljelse ska kunna få skydd i Sverige – vi ska vara stolta över att vi är en medmänsklig stormakt. Samtidigt behöver vi se till att fler länder i Europa tar ett större ansvar för att ge människor skydd…

Sverige – Ullenhag – ska alltså ”se till att fler länder i Europa tar ett större ansvar”!!!!! Har Sverige fått gehör för sin aparta hållning hos något enda av de övriga 27 länderna? Nej. Är det något annat land som tycker att det är Sveriges sak att tala om för dem hur de ska agera. Knappast. Verkar något annat land vilja ta efter Sverige och få samma kaos som det som råder här? Icke. Nej, de tar sitt ansvar på sitt sätt, som skiljer sig väsentligt från den syn på ”ansvar” som svenska politiker (med understöd av journalister som har stor mat och som politiker är rädda för).

Men svenska megalomaner fortsätter med sina pinsamma ansvarskrav på andra länder som har en betydligt mer hanterbar asylinvandring som de klarar av och som har gehör hos landets befolkning. ”Medmänsklig stormakt”? Är det verkligen så Ullenhag ser på Sverige? Ja, kanske ur ett blåögt, storsvenskt perspektiv men knappast ur en verkligt skyddsbehövande asylsökandes dito. Och inte ur ett verklighets- och faktabaserat perspektiv, för verklighet och fakta skyr politiker ofta som pesten. Den verklighet och de fakta som existerar är, trots att det handlar just om verklighet och fakta, i svenska politikers och journalisters ögon ”rasistiska” och ”främlingsfientliga”. Den synen gör att Sverige får en massa mer eller mindre löjliga och helt verklighetsfrämmande ”förslag” på integrationsområdet från fega och/eller rent okunniga politiker.

För i Sverige rasar det in folk som inte har några asylskäl alls (knappast något som andra ansvarskännande EU-länder vill ha) varav  89 procent har inga id-handlingar, och som kanske är personer som de verkligt skyddsbehövande har flytt ifrån. Som vet att det går att snacka omkull svenskar och som vet att om de får avslag så kan de stanna här ändå. Och alla är de lika välkomna i den ”medmänskliga stormakten”, där politiker floskelmässigt kallar alla asylsökande för ”människor som flytt från krig och grymheter”. Välkomna är alltså IS-anhängare som kommit hit på falska handlingar (kanske stulna av kristna som de skurit halsarna av), terrorister, kriminella, ”bidragsinvandrare”, sjukdomsinvandrare, personer som redan har uppehållstillstånd i andra EU-länder. Bland dem ”drunknar” de, som enligt utlänningslagen har asyl- eller skyddsskäl här.

Hur tror Ullenhag och andra blåögda företrädare för DHS, Den Humanitära Stormakten (det namn på Sverige som Fredrik Reinfeldt myntade), att de faktiskt skyddsbehövande känner när de ser hur det går till här? Många asylsökande berättar att de känner sig lika otrygga i Sverige som de gjorde i hemlandet, många berättar om hot och våld på asylboenden. Det finns sfi-lärare som är livrädda när de nu måste undervisa extrema IS-anhängare i svenska för invandrare och samtidigt ha samtal med kristna asylsökande och andra när de berättar om sin rädsla och skräck och undrar varför dessa de värsta terroristerna av alla får vara i Sverige och till och med bli försörjda här. Och vad tror Ullenhag med flera att svenskarna tycker – de som trots att man på just detta område av någon anledning inte ska prata om kostnader men som är de som de facto bekostar asylinvandringen – om att försörja människor som redan har uppehållstillstånd och till och med i vissa fall medborgarskap i andra EU-länder när de kommer hit och söker ”asyl” för att man här får gratis bostad och bli försörjd utan att behöva arbeta? Läs miggornas rapporter här.

Den som har flytt och tagit sig till Sverige och inte stannat i något annat EU-land på vägen (om man gjort det ska asylansökan enligt Schengen-förordningen prövas där), ska enligt Sveriges utlänningslag få sin sak prövad här. Har han asyl- eller skyddsskäl ska han enligt lagen antingen beviljas tillfälligt uppehållstillstånd eller permanent dito. Har någon ljugit om sina asylskäl och på falska grunder beviljats uppehållstillstånd, bör tillståndet återkallas. Uppenbart ogrundade ansökningar ska snabbutredas och personerna ska omgående återsändas hem (i Norge görs det på högst 48 timmar) och inte stanna på boenden och kosta pengar i Sverige. Alltså personer som kommer från säkra länder och som inte har några som helst skyddsskäl. Klarar man att avgöra sådana fall i såväl Norge som i andra länder, så borde man väl klara att göra det i Sverige också.

Den absolut siste jag någonsin skulle råda någon att lyssna på vad gäller frågor kring integration är Erik Ullenhag. Han, som cyklat runt, grillat korv och hållit ”kansli” i förorter i fåfängt hopp om att han skulle bli mer populär genom att han nedsteg från ministerstolen till ”gettona”, som sysslat med romska frågor också mot romernas egen vilja, som inte gjort något verkligt vettigt eller viktigt vad gäller integration under sin tid som integrationsminister. Om han hade hört vad ”nyanlända” tycker om honom så skulle han aldrig ha satt sina ministerfötter bland dem på det sätt han gjort. De vill inte se en svennekompis, de vill se en minister som tar ansvar (!) och agerar, inte leker kansli i förorten. Denne flosklernas, de tomma ordens mästare, inleder nu också sin debattartikeltext med en tomfloskel: ”Folkpartiet står upp för öppenhet när det gäller invandring”. Finns det ingen som kan få denne man att sluta floskla? Vilken skillnad – som natt och dag – mot den begåvade och kloke Mauricio Rojas, som aldrig någonsin förföll till floskler utan talade klarspråk och förstod vad han talade om. De enda som tycker att det Ullenhag säger och gör är bra, det är förmodligen det parti som alla andra partier sjukligt förhåller sig till i allt de säger och gör på asylinvandrings- och integrationsområdet: Sverigedemokraterna.

Ni är genomskådade, varenda politiker som nu börjar komma med ”förslag” på integrationsområdet (men fortfarande nästan inte vågar tala om asylinvandringen, som är det viktigaste i sammanhanget)! Ni vaknar nu, tre månader före det extra val som ni alla är skyldiga till att det måste hållas bara sex månader efter ordinarie riksdagsval. Och ni är minst tio år för sent ute, ni borde ha tagit tag i asylinvandringen i första hand och därefter, eller helst parallellt, integrationen av dem som får uppehållstillstånd! Hade ni fått ordning på asylhanteringen i Sverige, i stället för att pompöst tala om att 27 andra EU-länder ”måste ta sitt ansvar” the Swedish way, så hade enormt mycket varit vunnet. För er själva, för svenska folket och – inte  minst – för de människor som beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Och i stället för att försöka mästra dem så borde ni ha lärt av många av de andra 27 EU-länderna!

 

Här är några (!) av mina tidigare texter på floskelområdet (och en text av Nima Dervish):
Erik Ullenhag borde kavla upp ärmarna och sluta floskla – 16 september 2011
Hur länge ska politiker fortsätta att mata folket med ordmarängtårtor? Och hur länge ska folket svälja dem? – 5 oktober 2011
Floskler och särbehandling går hand i hand. Och bortkollring av folket går i mitten. – 17 oktober 2011
En migga anser att ”myterna” från s.k. ansvarigt håll måste ifrågasättas – 19 december 2011
Svensk minister framför visioner om lyckad integration i tysk tidning– 5 januari 2012
Tjuren Ferdinand har planterat sig under korkeken och tänker inte flytta på sig – 16 januari 2012
Ullenhag lyssnar men hör inte – 15 juni 2012
Governing by debattartiklar and by stepping in på en annan ministers ansvarsområde – 26 juli 2012
Jag tackade som vanligt nej… – 20 september 2012
Ekots lördagsintervju den 29 september: Erik Ullenhag – 3 oktober 2012
Om det vore uppenbart för Ullenhag själv så skulle det väl inte ständigt behöva upprepas? – 8 december 2012
Be my guest # 102 Nima Dervish – 14 september 2014

© denna blogg.

Vidare om ensamkommande, påstått och faktiskt minderåriga asylsökande

Fristående fortsättning på inlägget Danmark: Vartannat asylbarn är i själva verket vuxet. Ur slutet på det inlägget citerar jag en före detta migga som också skrivit hundratals inlägg här på bloggen:

Det kändes rent bisarrt att sitta och utreda ”16-åringar ” som uppenbarligen var närmare min ålder än 16. På den tiden fanns det möjligheter att göra en åldersutredning, idag finns det ingen tid till sådant utan man verkar släppa igenom i stort sett alla som säger sig vara barn. Vad händer när dessa vuxna män börjar i gymnasiet och går med riktiga 16-17-åringar? Det är förfärligt som det är och det verkar inte vara någon skärpning på gång.

Samt påminna om detta:

En person som arbetar som lärare för asylsökande ”ensamkommande barn” i deras modersmål (!) säger att han kan tycka att det är märkligt att han ska undervisa ”barn” som är lika gamla som han själv. Han är 32 år… Han förstår inte varför svenskarna vill bli lurade såväl vad gäller asylsökandes ålder, identitet, nationalitet som (oftast) obefintliga asylbehov. Han mår inte bra av att spela med i den här stora farsen, säger han.

Den 25 augusti besvarade Migrationsverket några frågor angående just ”ensamkommande barn”, som de kallas i Sverige (i Finland, Danmark och Norge kallas de minderåriga…) och översände verkets Rapportering av statistik angående åldersbedömningar ensamkommande barn 2013 samt information om att ”någon liknande rapport för 2014 finns ännu inte”, trots att asylstatistik finns tillgänglig till och med 31 augusti i år.

Migrationsverket:

Statistiken visar således att det gjorts sammanlagt 342 åldersjusteringar under 2013, vilket vid en försiktig jämförelse motsvarar ca 8,9 procent av antalet ensamkommande asylsökande barn under året. Här måste beaktas att statistiken visar händelser under en viss tidsperiod vilket inte helt är jämförbart som en andel av de asylsökande under samma period.

Att märka är, att det i Finland och Norge vid åldersbedömningar av påstått minderåriga asylsökande framkommit – även när bedömningarna gjorts ”generöst” – att ca 66 procent under vissa år bedömts vara vuxna.

Att märka är, att det i Danmark var ca 75 procent av de påstått minderåriga asylsökande som kom till landet under de tre första månaderna 2013 som bedömdes vara över 18 år gamla.

Att märka är, att det till Sverige under år 2013 kom 3.848 personer som påstod sig vara ”barn”, det vill säga minderåriga, inte fyllda 18 år.

Att märka är, att endast 342 åldersjusteringar utan medicinsk undersökning gjordes under 2013, alltså precis som Migrationsverket anger: i 8,9 procent av fallen. Det vill säga i dessa fall måste de sökande så uppenbart ha varit långt över 18 år att en, som det heter, okulär besiktning räckte för att konstatera detta.

Migrationsverket anger att:

Den ordning som Socialstyrelsen rekommenderar – och den organisation som krävs för detta – var dock som tidigare rapporterats ännu inte på plats under 2013, varför Migrationsverket inte under året har haft möjlighet att genomföra medicinska åldersbedömningar.

Hur många år har påstått och faktiskt minderåriga sökt asyl i Sverige? Hur kan det komma sig att man i Sverige inte klarar av att göra åldersbedömningar  medan det går bra i de övriga nordiska länderna? Och är det verkligen någon enda vettig människa som på allvar tror att andelen vuxna som påstår sig vara minderårig skulle understiga 9 procent i Sverige medan den är mellan 66 och 75 procent i de nordiska grannländerna?

Jämför gärna övriga Nordens siffror med de svenska och betänk vilket ohyggligt slöseri med skattepengar  som pågår – förutom att det strider mot utlänningslagen – när man behandlar vuxna män (oftast, ibland också kvinnor) som ”barn” för 4.000, 5.000 kr/dygn; gode män, offentliga biträden, skolgång etc.

Någon ansvarig måste nog snart stå upp och ta tag i detta! Någon ansvarig måste nog snart inse att de som är vuxna men försöker ta sig in i landet på falska åldersuppgifter inte är de som man kan begära att svenskarna ska öppna sina hjärtan för. Någon ansvarig måste nog snart inse att ska man be svenskarna öppna sina hjärtan så är det för dem som söker asyl (=en fristad) och skydd undan krig och förföljelse, som styrker sin identitet,som  styrker varifrån de kommer samt har en övertygande helt, eller åtminstone delvis, styrkt asylhistoria och som då bedöms ha asyl- eller skyddsskäl.

© denna blogg. Korta citat får göras; länka i så fall till detta inlägg.

 

Om följderna av EU-domstolens dom den 6 juni 2013 i mål MA, BT och DA mot Secretary of State for the Home Department (mål C-648/11) och om hur svenska medier rapporterar om dem

Att söka asyl, alltså att söka skydd i enlighet med de kriterier som anges i utlänningslagen och FN:s flyktingkonvention (läs mer här) och olika förordningar, är inte detsamma som att att invandra och själv kunna välja vilket land man vill bo i. Som så mycket annat på asyl & migrationsområdet verkar journalister inte förstå skillnaden. Det kanske inte är så konstigt när de själva under minst ett decennium alltmer blandat ihop begreppen, medvetet eller omedvetet, i stället för att vinnlägga sig om att lära sig dem och använda korrekt vokabulär.

Jag vet inte om det är omedvetet som svenska medier så ofta far med osanning och felaktig information, eller om de ”bara” är djupt okunniga eller slarviga i sin rapportering från asyl & migrationsområdet; eller om det är medveten vilseledning av allmänheten (vilket strider mot journalistisk etik i en demokrati). Allmänheten bör kunna kräva att journalister som rapporterar om dessa – och andra – frågor vet vad de talar och skriver om och inte tillåts påstå eller antyda saker som inte stämmer.

Nu senast har bland annat reportrar på Sveriges Radio inte förstått vad en dom i EU-domstolen gällande (faktiskt, inte påstått) minderåriga ensamkommande asylsökande innebär. I ett inslag med rubriken Trots dom i EU-domstolen – flyktingbarn skickas tillbaka  talar Ekot-reportern felaktigt om ”flyktingbarn” när det handlar om minderåriga asylsökande, och påstår också felaktigt att de ”skickas tillbaka” trots domen när så inte är fallet. Sanningen, som tyvärr ganska ofta får stryka på foten i svenska mediers rapportering på asyl & migrationsområdet, är följande:

Minderåriga, ensamkommande asylsökande som redan fått sin sak prövad i ett EU-land kan inte söka asyl igen i ett annat EU-land. Har man redan fått sin asylansökan prövad , så har man. Man kan inte resa runt och söka asyl i olika länder för att man antingen inte befunnits ha asyl- eller skyddsskäl i ett annat lands asylprocess eller när man redan har fått ett positivt beslut, dvs beviljats asyl eller uppehållstillstånd i ett annat land.

Detta borde inte vara svårt att förstå eller på minsta sätt kontroversiellt för journalister på Sveriges Radio eller annorstädes! Det är inte svårt att ta del av de rättsliga ställningstagandena, som redogör för vad som ligger till grund för olika tolkningar. Man kan till exempel ta del av den rättsliga kommentaren till EU-domstolens dom den 6 juni 2013 i mål MA, BT och DA mot Secretary of State for the Home Department (mål C – 648/11) från Migrationsverkets tillförordnade rättschef, Fredrik Beijer. Här är några korta citat (men läs gärna texten i sin helhet!) om målet och domen:

Målet rör tre ensamkommande barn som sökt asyl i Storbritannien och som dessförinnan hade sökt asyl i andra medlemsstater. Barnen hade inte någon familjemedlem, i Dublinförordningens mening, som lagligen befann sig i någon medlemsstat.

Kommentar: Det är inte heller svårt – eller borde åtminstone inte vara det – för journalister och andra intresserade, att skaffa sig texten i målet C-648/11 och läsa exakt vad det rör sig om och vad domen anger och innebär. Man kan inte sitta och gissa eller haka sig fast vid någon enstaka mening; det räcker inte för att kunna rapportera korrekt. Domen handlar om följande tre fall:

Målet MA
MA är eritreansk medborgare och född den 24 maj 1993. Den 25 juli 2008 kom hon till Förenade kungariket (alltså Storbritannien, min anm.) där hon redan vid sin ankomst ansökte om asyl. Myndigheterna i Förenade kungariket kunde konstatera att MA redan hade gett in en asylansökan i Italien. I enlighet med tillämpliga bestämmelser i förordning nr 343/2003 anmodade de därför de italienska myndigheterna att överta den asylsökande. De italienska myndigheterna gick med på detta den 13 oktober 2008.

MA skulle ha överförts till Italien den 26 februari 2009, vilket dock inte skedde. Hon överklagade vid High Court of Justice (England & Wales), Queen’s Bench Division (Administrative Court) och gjorde därvid gällande att överföringsbeslutet var olagligt. Med tillämpning av artikel 3.2 i förordning nr 343/2003 beslutade Secretary of State den 25 mars 2010 att pröva hennes asylansökan, varpå hon beviljades status som flykting.  Secretary of State anmodade MA att återkalla sitt överklagande, vilket hon dock inte gjorde.
———-
Målet BT
Även BT är eritreansk medborgare, och hon är född den 20 januari 1993. Den 12 augusti 2009 kom hon till Förenade kungariket där hon redan dagen därpå ansökte om asyl.

Myndigheterna i Förenade kungariket kunde konstatera att BT redan hade gett in en asylansökan i Italien. De anmodade därför de italienska myndigheterna att överta den asylsökande, vilket de italienska myndigheterna gick med på den 28 september 2009.

BT överfördes till Italien den 4 december 2009. Hon överklagade vid High Court of Justice (England & Wales), Queen’s Bench Division (Administrative Court) och gjorde därvid gällande att beslutet att överföra henne till Italien var olagligt. Till följd av ett avgörande som meddelades av High Court den 18 februari 2010 kunde BT återvända till Förenade kungariket den 26 februari 2010. Med tillämpning av artikel 3.2 i förordning nr 343/2003 beslutade Secretary of State den 25 mars 2010 att pröva hennes asylansökan, varpå hon beviljades status som flykting. BT har dock inte gått med på att återkalla sitt överklagande.
———-
Målet DA
DA är irakisk medborgare Den 20 november 2009 kom han till Förenade kungariket där han den 8 december 2009 ansökte om asyl. DA medgav att han redan hade ansökt om asyl i Nederländerna, varpå de nederländska myndigheterna anmodades att överta den asylsökande. De nederländska myndigheterna gick med på detta den 2 februari 2010.

Secretary of State beslutade den 14 juli 2010 att DA skulle överföras till Nederländerna. Han överklagade den 26 juli 2010 vid High Court of Justice (England & Wales), Queen’s Bench Division (Administrative Court), som beslutade att överföringsbeslutet inte skulle verkställas. Secretary of State har sedermera gått med på att pröva hans asylansökan utifrån artikel 3.2 i förordning nr 343/2003.

Efter att ha tagit del av domen har Migrationsverkets tillförordnade rättschef Fredrik Beijer bland annat konstaterat att

Med hänvisning till att en asylansökan enligt förordningen bara ska prövas av en medlemsstat och att domstolen uttalat att det inte ska vara möjligt att få sin ansökan prövad i flera medlemsstater måste domstolens dom tolkas som att Dublinförordningen fortfarande kan tillämpas i de fall den sökande redan har fått en materiell prövning i första instans i en annan medlemsstat.

En avslagen ansökan i en medlemsstat torde också falla inom ramen för Dublinförordningens tillämpning om det gjorts en materiell prövning av ansökan. Att den sökande beviljats tillstånd på annan grund än som flykting innebär att han eller hon har fått sin sak prövad. I sådana fall ska ansökan avvisas och den sökande överföras till den medlemsstat som ansvarat för prövningen.