Hur länge ska asylbedrägerierna få pågå i Sverige?

Exakt det här har miggorna sagt här, på den här bloggen, i många år fullständigt förgäves och för döva öron. Alltså exakt detsamma som kolumnisten Jenny Nordberg skriver i sin text den 7 augusti med rubriken Folkmord på kristna i Mellanöstern – ingen klockren politisk story:

De som däremot kan glida in på Arlanda med svenska pass är ett antal medlemmar av Islamiska Staten, med uppdraget att expandera kalifatet även i Sverige och rekrytera nya martyrer. Räcker det som förklaring till att någon borde hoppa ur hängmattan? Ska vi fundera på om det är muslimskt eller kristet eller höger eller vänster, eller bara helt oacceptabelt?

Under troligen långt mer än ett decennium har asylbedrägerierna stått som spön i backen i Sverige. Sedan slutet av 2007 har miggorna här på bloggen rapporterat, informerat och berättat om sådant de ansett det vara så kallade ansvariga politikers och ministrars skyldighet att känna till. De har också ansett att allmänheten i Sverige har ostridig rätt att veta att ”reglerad invandring” bara är vackra ord, ingenting annat, och att otryggheten och osäkerheten i ett land som hyser mängder av människor som ingen vet vilka de är eller varför de är här är mycket stor. Men det har svenska politiker och ministrar, liksom svenska journalister, med dårars envishet hårdnackat vägrat låtsas om. Miggornas initierade och viktiga berättelser har ignorerats, behandlats som luft. Det är ett i det närmaste sjukt beteende. I varje ”normal stat” ser de styrande till sina medborgares bästa och om sådana galenskaper som sker i Sverige på asylinvandringsområdet skulle ske i ett annat land, skulle det omedelbart mötas av en kraftfull reaktion. Och man skulle tacka dem, som på sin fritid lagt kraft och energi på att berätta om hur illa det är ställt på Sveriges förmodligen viktigaste myndighet – inte ignorera dem.

Att det tidvis varit 95 procent, till och med ännu fler (knappast under 90 procent de senaste cirka tio åren), som inte uppvisat några id-handlingar, som alltså sökt asyl i falska identiteter, i falska namn, i falska nationaliteter, i falska åldrar och givetvis med falska asylhistorier, har inte bekommit dessa strutsar ett dugg. Inte ens fastän att det undergrävt Sveriges säkerhet på ett sätt som inte bara är en fara för det svenska folket utan också för folken i de nordiska grannländerna och i andra länder inom EU!

Hittills har miggornas ihärdiga rapporterande här på bloggen varit det enda ställe där man – år ut och år in – kunnat läsa om det fullständigt vansinniga i att ordentliga kontroller inte görs av dem som söker en fristad i Sverige! Politikernas (påhejade av dem de måste hålla sig väl med) har uppvisat en grundinställning som går ut på att alla som kommer hit och söker asyl talar sanning och alla som vill leva här definitivt inte kan återvända till sina grymma hemländer där de omedelbart kommer att dödas om de sätter sina fötter där. Utom när de reser hem på semester, förstås… Läs texten Det kom ett mejl: ”Börjar miggornas berättelser sippra igenom pk-filtret?” Om asylbeviljade som reser till sina hemländer trots påstått skyddsbehov.

Miggorna har via min blogg gett svenska journalister information (och att många läser den, det vet jag) och svenska politiker och regeringen (många av dem läser också bloggen) tillräckligt med fakta för att de skulle ha stoppat vansinnet! Men de gör inte det. I stället ägnar både journalister och politiker en massa kraft åt att krumbukta sig på alla möjlig och omöjliga sätt för att inte på något sätt förknippas med Sverigedemokraterna. För vad finns väl som vore värre än det? Inte att ett antal medlemmar av Islamiska Staten – med uppdraget att expandera kalifatet även i Sverige och rekrytera nya martyrer här – glider in på Arlanda med svenska pass, tydligen.

Många av de här SD-foba (?!) krumbuktarna som inte klarar av att stå för det som är rätt och sant på grund av svårbegriplig fobi för ett nytt riksdagsparti, har ägnat sig åt att dela ut rasistetiketter och främlingsfientlighetsstämplar och islamofobbenämningar till dem som försökt varna, försökt föra fram vad som sker, som de absolut inte vill låtsas om. Att de inte skäms, allihop! Hur fullständigt verklighetsfrämmande och oansvarig kan man vara som journalist i Sverige? Lär man ut på den svenska journalistutbildningen att man ska blunda för sanningen om den går emot vad man själv anser borde vara sanningen? Lärs det inte ut ett dugg om ansvar och fakta?  Finns det inga gränser för hur mycket desinformation man som svensk journalist kan spruta ut? Och de, som sitter i riksdag och regering, har de inte heller något ansvar gentemot sitt land och sitt folk? Anser de verkligen på fullt allvar att det enda ansvar de har är att se till att de själva och deras parti får så många fördelar och så mycket makt som möjligt? Oavsett vad det kostar för samhället, landet, svenskarna?

Jenny Nordberg skriver alltså i sin text detsamma som miggorna sagt här på bloggen i sju år:

De som däremot kan glida in på Arlanda med svenska pass är ett antal medlemmar av Islamiska Staten, med uppdraget att expandera kalifatet även i Sverige och rekrytera nya martyrer.

Läsning av nedanstående texter anbefalles, det är viktigt att veta vad som pågår och vad foberna än säger eller låtsas så finns verkligheten där. ”Kunskap är makt” heter det. Alla som kan tänka själva, som kan ta reda på fakta, som har förmåga att se sammanhang och kan ana vad det helt galna asylsystemet i Sverige kommer att leda till: låt inte media och politiker lura er!

Här följer korta utdrag ur texterna, det finns hundratals liknande på bloggen och i böckerna! Ladda ner miggornas berättelser till specialpriset 30 kronor per e-bok och läs!) och tillhörande länkar till texterna i sin helhet. LÄS!

En migga: ”De har inga ID-handlingar och sådana krävs inte heller av ”maken/makan” som ansöker på anknytning på svenska ambassaden” – 22 januari 2010:

Somalier (som domen handlade om) uppger redan nu, undantagslöst, och oavsett ålder, att de är gifta i hemlandet. De har inga ID-handlingar och sådana krävs inte heller av ”maken/makan” som ansöker på anknytning på svenska ambassaden. Huvudsaken är att personen kommer ihåg vilket namn den hade enligt den asylsökande. Personen bör också veta hur länge den ska ha varit gift med den f. d asylsökande som nu fått PUT.  Men hon eller han har oftast fått del av dessa uppgifter redan och memorerat uppgifterna inför ambassadintervjun.

Asylsökande somalier vill för det mesta få protokollen för sina utredningar hemskickade genast. Antagligen för att komma ihåg vad de sagt om sina ”makar” och berätta för den  som ska komma hit som ”make/maka”. Om berättelserna är korrekt inlästa och därför överensstämmer beviljar verket först PUT, sedan främlingspass för den som vill komma hit via ambassaden.

En migga: ”Asyl- och anknytningsansökningarna hade lämnats in utan några som helst id-handlingar.” – 16 mars 2011:

Asyl- och anknytningsansökningarna hade lämnats in utan några som helst id-handlingar. Nu reste vår man hem, till sitt riktiga hemland – där han således inte alls var förföljd och gentemot vilket han inte hade några asylskäl alls – för att ordna lite innan flytten till Sverige.

En migga om ”eritreaner” igen: ”I Sverige lägger modern sitt etiopiska pass i byrålådan och ansöker om asyl, som eritrean, med ett antaget namn och utan id-handlingar.”– 25 augusti 2011:

Kanske träffade barnen sin mor innan de kom till Sverige. Men vad hände sedan? Frågan är:  Varför är dessa barn, som har sin mor, och även själva har uppehållstillstånd i ett annat europeiskt land, nu i Sverige och varför hittar de på historier om en fängslad mor och kallelser till militärtjänst? Och varför låtsas en farfar som inte har några problem i Eritrea vara en exilpolitiker i Sudan?

En migga: ”Familjen fick PUT tack vare att inga utredningar gjordes, deras falska id-handlingar godtogs också.” – 12 oktober 2012:

Familjen fick PUT tack vare att inga utredningar gjordes, deras falska id-handlingar godtogs också.

Och sedan började de resa, med sina främlingspass. De ville resa genast, en månad efter att de beviljats PUT. De behövde resa för att glömma tortyren. Men de fick inte främlingspass tillräckligt snabbt. När de väl fick dem så var mannen på resande fot mer än sex månader om året, hustrun och barnen minst tre månader om året.

De reste – och reser – hela tiden till norra Irak, dit där de alltid bott och där de de nu bygger ett stort hus, med sina egna pengar och med pengar som de tillskansat sig av svenska staten. Har de jobbat här i Sverige?  Nej, och de har ingen avsikt att jobba här heller trots att de har universitetsutbildning från Irak båda två. Kvinnan läser svenska på fjärde året nu och blir aldrig färdig på grund av att hon måste vara hemma med sina barn och på skolloven resa till norra Irak med mannen, som är där hela tiden. Ibland kommer han till Sverige, till exempel när vi skulle återkalla deras PUT, då blev han tvungen att komma hit.

Sedvanlig, i Sverige nödvändig, brasklapp: Nej, alla asylsökande är inte bedragare! Ja, det finns en liten, mycket liten andel som inte kan styrka sin identitet, men den andelen torde snarare vara kring 1, högst 2 procent, inte 90-95 procent…

© denna blogg. Vänligen länka till detta inlägg vid ev KORT citat ur texten.

 

 

 

”Alla som har träffat honom tycker att han är ett barn.”

”Alla som har träffat honom tycker att han är ett barn, både inom socialtjänsten och boendet”, säger Stefan George som är Ahmads gode man, i ett inslag i Sveriges Radio med den dramatiska rubriken ”En ren dödsdom att skickas tillbaka till Afghanistan”.

Jaha. Så om ”alla” (?) ”tycker” att en asylsökande ung man är ett barn så är det på detta tyckande som den statliga myndigheten Migrationsverket ska fatta beslut? Inte på grundval av de krav utlänningslagen ställer för att en person ska  beviljas asyl eller skydd i övrigt, med allt vad det innebär av åtagande för landet Sverige? Ja men då behövs ju inga myndigheter, ingen reglerad invandring! För om ”alla” tycker något så är det alltså det som ska styra invandringen – och kanske också andra samhällsområden? – i Sverige?

Vi ska alltså ha ett tyckarsamhälle, inte ett lagreglerat sådant? Varför vidareförmedlar förresten Sveriges Radio påståendet från en privatperson att om den unge mannen i inslaget återsänds till sitt hemland, i detta fall till Afghanistan, så är det ”en ren dödsdom”? Vad finns det för belägg för ett sådant påstående? Att Public Service okritiskt och oemotsagt förmedlar ett så hårresande påstående är inte journalistiskt försvarbart.

Som så ofta i detta land så är det återigen osakliga, okunniga, orealistiska åsikter och tyckanden som styr i medierna. Sveriges Radio tar upp problemet med den stora mängd påstått minderåriga som söker uppehållstillstånd i Sverige, men vill inte med ett ord tala om bedrägerierna utan har en outsagd utgångspunkt i att ”alla som säger att de är under 18 år ska anses vara under 18 år och de bör alla få rätt att slå sig ner i Sverige. Ingen ljuger och alla har starka asylskäl och alla som inte får uppehållstillstånd och blir försörjda i Sverige kommer att dödas om de skickas tillbaka till sina hemländer.” Tillspetsat, men komprimerat ungefär med den innebörden.

En lärare för ensamkommande asylsökande som alla påstår sig vara minderåriga, vittnar om att han under 1,5 år, bland de hundratals elever som han haft i modersmålsundervisning (deras hemspråk), har träffat högst – och han trycker på ordet högst – 3 procent som var under 18 år. När jag själv och en regeringstjänsteman besökte skolan var det just den dagen tio unga män som deltog i den lektionen, de flesta från Iran men påstod i sina asylansökningar att de var från Afghanistan. Av dessa var inte en enda under 18 år och den äldste ”minderårige” var 31 år gammal.

Vad dessa åldersbedrägerier innebär på så många olika plan tycks vara omöjligt för alltför många i Sverige att ta till sig. Inte bara kostnadsmässigt: skillnaden mellan kostnaden per minderårig och en vuxen i asylprocessen är över en miljon kronor per år och person. För personalen på hemmen, där dessa vuxna män vistas och där alla vet att de är vuxna (och där männen vet att personalen vet…) men alla ändå spelar med i spelet och låtsas att vuxna är ”barn”, är det både hopplöst och psykiskt påfrestande. Men de vågar inte berätta sanningen, för i Sverige, där klimatet är sådant att så många ”goda människor” inte vill se verkligheten, kan de bli stämplade som Gud vet vad och förlora sina jobb om de talar om de för det. I vilken civiliserad rättsstat som helst skulle misstankar om asylbedrägeri omedelbart rapporteras till ansvarig myndighet. I Sverige är det annorlunda: här firar okunnigheten och tyckandet stora triumfer i ett land, här har man för länge sedan kastat allt vad relevans, sannolikhet och – viktigast – fakta heter, överbord!

Mycket viktig information som inte kan förbigås med en axelryckning (eller inte borde kunna förbigås…) finns i min text Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” – 27 mars 2014. Har Sveriges Radio och andra medier samt övriga som uttalar sig på området tagit del av Migrationsöverdomstolens (MiÖd) beslut? Känner läkarna till vad utlänningslagen stadgar och vad Migrationsöverdomstolen slagit fast, eller ingår de också helhjärtat i det nya svenska ”tyckarsamhället” som struntar i stiftade lagar utan går på just ”tyckande”?

Ur MiÖds dom UM 2437-13 av den 11 februari 2014:

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant.

Och:

Det finns inte någon skyldighet för Migrationsverket att erbjuda läkarundersökningar eller andra åtgärder som kan ingå i en medicinsk åldersbedömning. Det saknas därför anledning att återförvisa mål till Migrationsverket på grund av att en medicinsk åldersbedömning inte har utförts.

MiÖD fastslår att det avgörande för om en person ska beaktas om barn eller vuxen är förhållandena vid tidpunkten för prövning av frågan om uppehållstillstånd. X hade inte gjort sannolikt att han var minderårig när Migrationsverket prövade hans asylansökan.

Här finns (en bråkdel av alla publicerade) texter att läsa om man vill veta vad miggorna har att säga om åldersbedrägerierna, om man vill veta hur det ser ut i några andra länder och om man vill ta del av HVB-hemspersonals skrämmande berättelser:

I Norge: 66 procent färre ensamkommande minderåriga asylsökande – 17 februari 2011

Varför är ökningen av antalet ensamkommande, minderåriga asylsökande till Sverige så astronomisk jämfört med till övriga Norden? – 24 februari 2011

Finland: Antalet minderåriga asylsökande har minskat med mer än 40 procent – 22 november 2011

Norge: Stark nedgång i antalet minderåriga asylsökande – 2 december 2011

Finland och Norge: allt färre ensamkommande minderåriga asylsökande. I Sverige ökar de kraftigt. – 4 mars 2012

Anställd vid hem för ensamkommande minderåriga asylsökande: ”Jag kan inte med gott samvete fylla i information som du vet inte är korrekt.” – 27 april 2012

En migga om socialsekreterare som vill vara ”snälla” mot vuxna som bedrar och utnyttjar asylsystemet när de utger sig för att vara minderåriga – 11 maj 2012

I Finland: 65 procent av de påstått minderåriga asylsökande var över 18 år – 3 juli 2012

En anställd vid ett hem för minderåriga och påstått minderåriga asylsökande: ”Vad som inte togs upp var det faktum att personerna i fråga i många fall måste alfabetiseras, ges grundläggande utbildning och därefter möjligen högskoleutbildning.” – 14 juli 2012

En anställd vid ett hvb-hem för ensamkommande minderåriga asylsökande om Laholms kommuns utvidgade ”barnbegrepp” m.m. – 25 juli 2012

En migga om att asylsökande påstår att de är 14 år – 17 september 2012

Skakande berättelse från en familjehemsförälder för påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande pojkar och män – 17 september 2012

En migga: ”Inte heller flydde han till Sverige utan han reste hit legalt efter att det första asyllandet beviljat honom både uppehållstillstånd och främlingspass!” – 28 februari 2013

Om man följer lagen och gör rätt från början så behöver det kommunala självstyret inte ruckas på! – 2 maj 2013

En migga: ”Numera ska handläggare till och med lägga ord i munnen på ”barnen”. – 9 maj 2013

En migga om försvunna – inte alltid ensamkommande – minderåriga asylsökande – 18 maj 2013

En migga om ”När blev ”hopp om ett bättre liv” grund för permanent uppehållstillstånd i Sverige?” – 2 augusti 2013

En inblick i hur man i Tyskland ser på vad som i Sverige envist kallas ”ensamkommande asylsökande barn” – 6 augusti 2013

Är det verkligen inga politiker och inga journalister som undrar? – 26 september 2013

En person som driver familjehem: ”Ofta är de ”14 år” när de kommer men, den verkliga åldern ligger i de allra flesta fall runt 19-25 år.” – 4 oktober 2013

En migga: ”Han eller hon låtsas ha varit gömd i Sverige hela tiden och det går inte att bevisa eftersom personer med uppehållstillstånd i Schengen får resa mellan länderna utan att detta registreras.” – 10 oktober 2013

En anställd vid ett boende för ensamkommande ”barn”: ”Ett antal killar som på pappret är 16 år, har kommit till mig för att få hjälp med att köpa medel på apoteket för att motverka deras åldershåravfall.” – 1 december 2013

Varför anmäls inte åldersbedrägerier bland påstått minderåriga asylsökande? – 2 december 2013

En migga: ”Men det hade varit bättre om domen kommit långt tidigare!” – 30 mars 2014

Och när ska den svenska journalistkåren och de svenska politikerna börja inse att ”skiten måste fram” också på asylbedrägeriområdet?

I sin bloggtext ”Skiten måste fram” – om mediebevakning i förorten den 28 oktober, skriver Joakim Lamotte, frilansande journalist och bloggare, bland annat:

Samtidigt finns det exempel på hur aningslösa politiker vill förneka problemen och måla upp en förskönad bild av förorten. Under arbetet med mitt senaste reportage om Rosengård kom jag i kontakt med Malmö stads kommunikationsstrategi för Rosengård. Syftet med denna var att börja prata positivt om Rosengård. Man skulle inte längre säga att det var ett socialt utsatt område, och istället för misslyckad integration skulle Rosengård kallas porten till integration. För mig som har spenderat en hel del tid i Rosengård blev läsningen av detta förnekelsedokument plågsam. Att förneka och försköna kan aldrig vara lösningen på ett samhällsproblem, snarare tvärtom.

Tyvärr hör jag ibland samma tongångar inom journalistkåren. Det finns en rädsla för att rapporteringen ska bli för ensidigt negativ, och att redaktionerna för sällan skickar ut reportrar för att bevaka positiva nyheter i förorten. Varje gång jag själv har gjort journalistiska jobb i förorten har jag gått i samma tankar. Jag har varit orolig för att de boende i exempelvis Rosengård har känt att man pissar på deras område, och de som bor där. Därför ringde jag runt förra veckan, efter att mitt reportage om Rosengårdsskolan hade sänts i Uppdrag granskning, till personer jag känner från Rosengård. Jag ville veta om de tyckte att reportaget gav en oriktig bild av området. Det tyckte ingen, förutom en. Han var upprörd för att reportaget gav en alldeles för positiv bild av Rosengård, och menade att vi journalister har ett ansvar att visa upp den bistra verkligheten för folket. ”Skiten måste fram, annars kommer politikerna aldrig att fatta vad det är för områden de tvingar oss att bo i”, sa han.

Och när ska den svenska journalistkåren och de svenska politikerna erkänna att ”skiten måste fram” också på asylbedrägeriområdet? Detta område har jag varit tämligen ensam om att, de senaste sex åren, bevaka på min blogg. En bevakning och en rapportering som inte hade kunnat ske utan miggornas ihärdiga frivilligarbete, dvs att de skrivit, skrivit, skrivit och berättat, berättat, berättat. Läs mer här!

Det är dags att miggornas insider informationer och främst deras, men också mitt, upplysningsarbete sedan 2007 (!) lyfts upp också av andra medier. ”Skiten ska fram”, är Joakim Lamottes motto på det område han skriver om; mottot här kan vara ”Sanningen ska fram och inte döljas från medborgarna!”

Det skulle inte skada om de journalister som målat in sig i pk-hörn och har svårt att ta sig ut därifrån, kunde stå upp och säga: ”Vi har haft fel. Vi har blundat. Vi har slagit händerna för öronen. Vi har svikit vårt journalistiska uppdrag: att rapportera allsidigt och korrekt, inte vinkla och låta personer som är helt okunniga på området, rapportera om asylinvandringen”.

Det skulle inte skada med lite mer verklighetsförankring hos politikerna heller… Särskilt om de inte vill få hela den politiska kartan i Sverige helt omritad i valet nästa år.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

En migga: ”Flyktingstatus ges på felaktiga grunder.”

En migga om ansvarslösa chefer och hur rättslöst det går till bakom Migrationsverkets kulisser. Vilket alla som följt miggornas berättelser här på bloggen de senaste sex åren förstås redan känner till…

När det gäller återkallande av PUT

Den vanligaste orsaken till ett återkallande av ett uppehållstillstånd, ÅTK som vi kallar det, är så kallade afghanska kvinnor (min förklaring: långt ifrån alla kvinnor som säger sig vara från Afghanistan är från det landet…) utan manligt nätverk. Men detta sker knappt alls, trots att det är uppenbart att kvinnorna ljugit eftersom männen nästan alltid dyker upp från Grekland där de, enligt kvinnornas asylintervjuer, plötsligt har ”försvunnit”.

Ibland dyker de ”försvunna” männen upp så kort tid som knappt en månad efter PUT-beskedet! Vi miggor får inga så kallade pinnar för en eventuell PUT ÅTK, varvid många teamledare – som också agerar beslutsfattare – vägrar låta handläggare utföra en ÅTK! Anledningen sägs vara att vi inte har tillräckliga bevis för att mannen verkligen inte var försvunnen vid utredningstillfället…

Anmärkningsvärt är även att vissa miggor helt ogrundat ger dessa kvinnor flyktingstatusförklaring enligt 4 kap 1§ utlänningslagen, som gör det omöjligt att göra en PUT ÅTK då ett sådant endast kan göras på lägre skyddsstatusförklaringar. Flyktingstatus ges alltså på felaktiga grunder! Verket har faktiskt börjat uppmärksamma detta strax före midsommar och experterna har fått i uppdrag att utreda det. (Min kommentar: olika praxis tycks råda också på det här området inom det röriga Migrationsverket. Dessutom: vad är det som ska utredas? Det är ju bara att kommunicera till handläggare, beslutsfattare, teamledare etc att lagen ska gälla?)

Migrationsverkets experter har meddelat att vi inte längre ska ge dessa kvinnor flyktingstatus, utan ge dem statusen ”särskilt ömmande omständigheter”, vilket gör det möjligt att återkalla deras PUT. Men trots det driver många teamledare ändå på handläggarna att snabbt ge männen PUT eftersom ”man inte kan ha beslutsklara ärenden liggande”, vilket  är en uppenbar ursäkt för att teamet ska få en snabb pinne.

Eftersom det är fråga om asylbedrägerier är teamledarna uppenbart rädda att ärendena ska kosta handläggarna mycket tid och vill inte riskera detta. (Min reflektion: anställda vid Migrationsverket förespråkar och accepterar därmed alltså asylbedrägerier!?). Ofta har en handläggare gott om beslutsklara ärenden att välja mellan eftersom vi är överbelastade. Ärenden kan ibland ligga beslutsklara i flera månader utan att de hinns med.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Hela bloggtexten får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexten här ovan. Media och andra som citerar ur texten ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister.)

En migga om ”När blev ”hopp om ett bättre liv” grund för permanent uppehållstillstånd i Sverige?”

Så här skriver en migga, delvis med anledning av inlägget När blev ”hopp om ett bättre liv” grund för permanent uppehållstillstånd i Sverige?:

Du har så rätt och vi som jobbar på Migrationsverket vet att det förhåller sig som du skriver.

Det är ju inte så att vi tror på dessa personer i någon större utsträckning, men i avsaknad av bra metoder för att kunna fastställa en mer exakt ålder än den tand- och handledsröntgen som görs så kan det vara svårt att komma åt. Man får se det som en form av ”marknadsanpassning”…

Våra politiker skapar regler, asylsökarna anpassar sig efter dem. Varför skulle de inte göra det? De har knappast något att förlora.  Självklart försöker de optimera sina möjligheter  genom att försöka ta sig till det land som har mest att erbjuda. Vad alla inte känner till är att det är ju inte någon större skillnad på asyllagstiftningen inom EU, men det är en jäkla skillnad när det kommer till mottagande och de ekonomiska förhållanden som erbjuds, liksom möjligheten till anhöriginvandring!

Klart att man påstår att man är under 18 år när det erbjuds så mycket bättre livsbetingelser och standard om man är det. Klart att man vill komma till ett land där de anhöriga har en chans att få komma efter. Och givetvis kan även den, som faktiskt har ett skyddsbehov, vilja välja landet med de mest gynnsamma förhållandena. Jag tror inte det finns en motsägelse i det. Men jag har för länge sedan insett att

asylinvandringen handlar om ett enda stort bedrägeri och det är väldigt många som tjänar en väldig massa pengar på detta bedrägeri.

Men vi svenskar måste nog ta på oss skulden själva. Av någon outgrundlig anledning så vill svenskarna bli grundlurade. De asylsökande är varken hederligare eller oärligare än svensken i allmänhet, men i de asylsökandes fall så är det helt riskfritt att ljuga och bedra. Varför gör våra politiker det möjligt?

När det kommer till journalister så måste jag säga att jag har svårt att förstå mig på dem. Är det en merit eller rentav en förutsättning att vara korkad för att bli journalist eller är de så uppfyllda av att sprida sin egen världsbild, att de struntar i fakta? Jag har genom åren haft en hel del med detta skrå att göra och det verkar inte spela någon roll alls hur pedagogiskt man än förklarar regler och praxis. De skriver ändå artiklar där de uppenbart och medvetet väljer att inte ge alla fakta utan utesluter sådant som inte passar in i deras egen världsbild. För mig ter sig artikeln i Kristianstadsbladet som både enfaldig och naiv. Journalister ska väl granska och ställa de obekväma frågorna. De ska söka sanningen och inte skapa en egen världsbild. Det är något som hör hemma i diktaturer som Nordkorea och Eritrea, inte i en demokrati.

När det sedan gäller frågan om att skapa sig ett bättre liv så har jag all respekt och förståelse för att människor vill göra det. Jag har också arbetat hårt för att skapa mig ett bra liv. Vi behöver dock inte detta gigantiska asylbedrägeri för att göra det möjligt för människor att bosätta sig här.

Kommentar: I andra länder går det att ta reda på åldern på personer som påstår sig vara under 18 år men i själva verket är betydligt äldre. När man började utreda åldern genom beprövade metoder i Finland och Norge, minskade antalet ”minderåriga” i båda dessa länder med ca 65 procent. Att det skulle vara väldigt många färre som ljuger om sin ålder bland dem som kommer till Sverige är inte troligt.

Lästips:
I Norge: 66 procent färre ensamkommande minderåriga asylsökande – 17 februari 2011
I Finland: 65 procent av de påstått minderåriga asylsökande var över 18 år – 3 juli 2012

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Hela bloggtexten får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexten här ovan. Media och andra som citerar ur texten ska ange källa!

Fyra miggor: ”Ren lögn!”

I Norge rapporterade tidningen Aftenposten den 3 april bland annat följande, under rubriken 27.000 fikk opphold med usikker identitet:

Tusenvis av utlendinger har fått opphold i Norge de siste tre årene – uten at norske myndigheter vet sikkert hvem de er. Nå skaper ID-problemene økende vanskeligheter for Skatteetaten, NAV, politiet, bankene – og for innvandrerne selv.

(NAV = ung. Arbets- och välfärdsbyrån. Skatteetaten = Skatteverket. Politiet = Polisen).

Vidare skriver Aftenposten:

• 13.167 asylsøkere har fått beskyttelse med «sannsynliggjort» identitet fra 2010 til 2012.
• 12.626 personer har fått familieinnvandring og 1189 personer har fått arbeidsopphold i samme periode – med «sannsynlig identitet».

(Sannsynliggjort = sannolik, dvs inte styrkt).

Och så berättas om en tidigare Arbeiderpartiet-politiker, Khalid Haji Ahmed, som nu medgett att han ljög när han sökte asyl, fick uppehållstillstånd och norskt medborgarskap på de falska grunderna och kunde hämta sin familj till Norge, likaså givetvis, på helt falska grunder. Ahmed påstod att han var från Somalia, trots att han i själva verket var från Djibouti. Också i Sverige finns det personer på offentliga poster som har gjort precis likadant. De kommer från olika länder och har ljugit om allt: asylskäl (som inte fanns) om namn (som inte var deras), om identitet (som är falsk) och medborgarskap (som inte stämmer). Det är handlar om vad som i normala fall brukar kallas ”grovt bedrägeri”, ”urkundsförfalskning” m.m.

På precis samma sätt ljuger asylsökande i Sverige om att de är från Somalia, eftersom det är svårt att kräva id-handlingar från personer därifrån.. I själva verket är de från just Djibouti eller andra länder i Afrika eller, rentav, har redan uppehållstillstånd i något EU-land. Även afghaner från Iran ljuger om sin bakgrund och påstår sig komma från Afghanistan trots att många av dem aldrig ens satt sin fot i landet. Miggorna har berättat om detta i många år hör på bloggen och i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt (som omfattar åren 2008-2011) utan att någon riktigt orkar reagera i Sverige… Boken kan köpas här.

Vidare i Aftenpostens artikel (som lika gärna kunde/borde ha publicerats om svenska förhållanden i en svensk kvällstidning…):

94,1 prosent av asylsøkerne som fikk beskyttelse i 2012, hadde en «sannsynliggjort identitet». Antallet har økt fra 92 prosent i 2010, til tross for at problemet med ID-løse asylsøkere har vært kjent lenge.

Även om detta – alltså att det är exat detsamma i Sverige – har man kunnat läsa här på bloggen och i boken som nämns ovan – Inte svart eller vitt utan svart och vitt. Men inte i svenska medier.

E-postkorrespondens mellan en frågeställare och Migrationsverkets kundtjänst visar att på frågan:
”Hur många har fått asyl och uppehållstillstånd i Sverige där identiteten inte har fastställts?”
svarar Migrationsverkets kundtjänst:
”Under 2012 var det ingen som fick uppehållstillstånd i Sverige som inte hade styrkt sin identitet.”

Alltså, jag upprepar Migrationsverkets kundtjänsts svar, eftersom det är så häpnadsväckande:

Under 2012 var det ingen som fick uppehållstillstånd i Sverige som inte hade styrkt sin identitet.

Eftersom jag med 100 procents säkerhet vet att detta inte stämmer, men jag ändå ville höra vad miggor, handläggare och beslutsfattare på Migrationsverket, säger om det här helt osannolika, icke trovärdiga, rentav icke styrkta (!) svaret, frågade jag några av dem hur de reagerade på det och här är deras svar:

Migga 1:
Detta var rätt chockerande. Han ljuger ju, rakt upp och ner! Inte en enda somalier har styrkt sin identitet, en bråkdel av de asylsökande så kallade ”barnen” har styrkt sin identitet. Afghaner har sällan några papper, fast de i Afghanistan inte kan gå en enda meter utan sina id-handlingar. Ren lögn. Han borde skämmas!

Migga 2:
Den här tjänstemannen vet inte vad han pratar om eller har missuppfattat frågan. Det ser ut i Sverige som i Norge. De flesta styrker inte identiteten. Några gör den sannolik, men de flesta gör bara hemvisten sannolik. När det gäller afrikaner så visar de sällan några identietshandlingar överhuvudtaget. Problemet är att många folkgrupper lever i olika länder. Vi försöker att genom kunskapsfrågor fastställa om personen i fråga kommmer från den plats han påstår, men det är svårt.

Under den tid när det kom många från Irak så hade i princip alla medborgarskapsbevis och id-kort, men många var förfalskade. Syrierna har id-kort och relativt många har pass. Anledningen är förstås att de vet att de får stanna bara de kan visa att de kommer därifrån. Gissningsvis kommer det att visa sig att många syriska id-kort är förfalskningar. Varför ser det ut så här? Jo, de sökande har mer att tjäna på att inte visa vilka de är för utan id-handlingar blir det svårt att verkställa en utvisning, och de flesta får ju avslag på sina ansökningar.

Migga 3:
Löjeväckande. Och ren lögn. Däremot går det inte att exakt ange hur många som inte styrkt sin identitet eftersom det inte finns någon statistik på det. Men utgå från att det bland asylsökande tillhör undantagen som bekräftar huvudregeln att den berörde styrkt id. Och bland anhöriga från Somalia är det noll.

Migga 4:
Jag har själv skrivit många beslut om uppehållstillstånd under år 2012 och det var inte många av dem som fick PUT som hade styrkt sin identitet…

Oftast var de, som jag skrev PUT-beslut till, somalier och eritreaner. Ingen av dem hade styrkt sin identitet och få hade ens gjort sin identitet sannolik. På rak arm kommer jag ihåg endast en person som fick PUT av mig på grund av skyddsskäl och som hade styrkt sin identitet. Men den personen hade annat medborgarskap och även bevisning för sitt skyddsbehov.

Jag känner inte till något enda fall där ensamkommande barn styrkt eller gjort sin identitet sannolik. Det är ett krav, men det är inte absolut, att man ska ha styrkt sin identitet för att få asyl, men det borde vara ett krav att man åtminstone gjort sin identitet sannolik. För tidsbegränsat UAT av andra skäl än skyddsskäl är styrkt identitet ett krav…

Dra era egna slutsatser, ni som läser detta. Och fundera över hur det kommer sig att svenska medier inte tar upp denna skandal så som man till exempel gör i Norge. Och fundera ännu mer kring varför de politiska partierna, riksdagen och regeringen inte slår näven i bordet mot asylbedrägerierna i Sverige.

Lästips – jag har valt en text per år under de nästan sju år som miggorna larmat: 2007, 2008, 2009, 2010, 2011, 2012 och 2013:
Om dokumentlöshet och falska identiteter  – 31 januari 2007
En migga: ”Utländska pass utfärdade på falska grunder accepteras som bevis på identitet av åklagare.” – 25 juni 2008
En migga om att personer utan styrkt identitet och med falska historier inte ska beviljas uppehållstillstånd i Sverige – 7 augusti 2009
En migga: ”Ena dagen måste vi ta alla i förvar och jobba för att dessa identitetslösa lycksökare lämnar Sverige; andra dagen ska vi blunda och tänka: ”Hur skulle det vara i Sverige utan alla dessa kreativa människor som tar sig hit?” – 28 december 2010
En migga om galenskaperna på asylområdet – igen. Och ingen kommer, som vanligt, att vare sig reagera eller – än mindre – agera… – 7 augusti 2011
En migga: ”Det är ju faktiskt, i själva verket, den asylsökande som ska lägga sina identitetshandlingar på bordet innan han eller hon ens ska få sin ansökan prövad!” – 14 oktober 2012
En migga: ”Av de asylsökande som är kvar bedöms bara några få procent vara konventionsflyktingar och några fler vara ”övriga skyddsbehövande”. – 7 februari 2013

Det finns hur många berättelser som helst genom åren, alla finns att läsa antingen via sökfunktionen här på bloggen, under kategorirubriken Asyl&Migration eller i boken Inte svart eller vitt som kan beställas som pappersbok eller laddas ner som e-bok.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Det har miggorna larmat om i fem år. Och fortsätter att larma…

”Flyktingpolitiken i dag har gått fullständigt överstyr, säger moderate kommunalrådet i Växjö”, Bo Frank till Expressen.

Men det är inte flyktingpolitiken som gått fullständigt gått överstyr, det är asylhanteringen som har totalhavererat. Politiken i sig är det inget större fel på och inte heller på utlänningslagen. Men industrin kring en hantering som tar emot och processar ett mycket stort antal människor (under flera år över 90 procent, tidvis så många som 95 procent)som säger sig vara i behov av asyl men inte kan visa vilka de är eller varifrån de faktiskt kommer. Och – som Migrationsverket skriver:

Sverige — ett primärt mottagarland i Europa

Totalt 7.814 syrier sökte asyl i Sverige och under året fick drygt 5 000 syrier tillfälligt eller permanent uppehållstillstånd. Sverige befäste därmed sin roll som ett primärt destinations- och mottagarland för asylsökande syrier i Europa. Sverige fortsatte också att vara det europeiska land som i absoluta tal tog emot flest ensamkommande asylsökande barn. Sett utifrån det totala antalet asylsökande var Sverige det land som tog emot flest sökande — efter Tyskland och Frankrike som tog emot cirka 64.000 respektive 60 000 asylsökande under 2012 (preliminära siffror).

Sverige har ca 9,5 miljoner invånare, Tyskland har 82,2 miljoner och Frankrike 61,5 miljoner… Vem som helst kan inse att det inte kan fungera. Vem som helst borde ha kunnat se det redan för många år sedan att det inte kan fungera…

Miggorna har rapporterat och larmat om haveriet på asylområdet här på bloggen i mer än fem år. Fyra av dessa år 2008-2011 finns dokumenterade i denna bok som både finns som pappersbok och som e-bok att laddas ner direkt. Men trots att miggorna är högutbildade och har anförtrotts synnerligen viktiga uppdrag som handläggare och beslutsfattare på asylområdet och verkligen vet vad de talar om, så ignoreras deras berättelser av journalister, regeringen och av riksdagsledamöterna. Samtliga dessa tre grupper sviker till viss del sina uppdrag medan miggorna tar ansvar för asylprocessen i ett allt mer pressat läge så gott de kan! Migorna tar sig till och med tid att skriva och berätta hur det går till på deras arbetsplats Migrationsverket och hur asylbedrägerierna står som spön i backen. Det är faktiskt upprörande att ”ansvariga” (???)  inte tar deras hårresande och skakande berättelser till sig och ser till att de ges stöd i sin önskan att hantera asylärendena i enlighet med lagar och konventioner och inte som på ett löpande band på avdelningen Blunda och bevilja, som de själva kallar Område Asyl.

Så här skrev förresten en skribent och författare (alltså inte en migga) i ett mejl idag, apropå hur ensidigt medierna rapporterar och hur litet ansvar landets politiskt ansvariga tar på området asyl & migration:

Jag tror det är psykologiskt på ett plan. Någonstans knackar verkligheten dem på axeln, men de vågar inte vända sig om och se hur den ser ut. Därför går de till ytterligheter åt motsatt håll. Det har med livslögn att göra och att det är så oerhört smärtsamt att ge upp det man tror på och att inse att man har haft fel i så mycket som man byggt sin världsbild på. Minns Kirunasvenskarna som utvandrade till Sovjet på 20- och 30-talen och dem som lyckades överleva och återvända. Deras forna kommunistpartikamrater frös ut dem när de försökte tala om hurudant det ”socialistiska paradiset” varit i verkligheten. Man sade att de ljög när återvändarna berättade. De forna vännerna orkade inte se sanningen, bli av med sina illusioner. Varför är vissa människor så dragna till utopier och önsketänkande? För att det gör en kaotisk värld begriplig, tror jag själv är svaret.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras  tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.

Om det delade Sverige – en pågående katastrof

Sveriges Radio återutsänder just längre versioner ur höstens reportageserie om ”Det delade Sverige”. Alla program finns samlade här, på Sveriges Radios hemsida.

De alarmerande utanförskapssiffrorna återfinns nu inte längre bara i de stora städernas förorter utan också i vissa bostadsområden i mindre städer. Främst handlar det om invandrare i invandrartäta områden, som numera omskrivs som ”socioekonomiskt utsatta områden”, vilket knappast förändrar fakta.

Korta utdrag ur två program i Katarina Gunnarssons serie:

Tjärna ängar i Borlänge – kvinnliga analfabeter
Idag handlar det om analfabetism, för jämfört med tidigare har en större andel av de som söker skydd i Sverige idag låg utbildning, en del kan inte ens läsa. Industristaden Borlänge är en av de orter som tagit emot flest lågutbildade och där är nu oron stor för att de aldrig ska komma in på arbetsmarknaden

Skäggetorp – unga utan arbete eller utbildning
I området Skäggetorp som ligger i Sverigetoppen vad gäller antalet neets (Not in Employment, Education or Training) där 33% av alla mellan 20-25 år tillhör den kategorin som varken pluggar eller jobbar. Här möter vi en generation unga killar som ingen arbetsgivare verkar behöva. De har inte gått klart skolan och sitter ofta hemma hos sina mammor och spelar dataspel.

Det är märkligt att ingen ansvarig eller överhuvudtaget klok människa kan börja dra slutsatser av den enormt stora invandringen till Sverige på några decennier, som inte på långa vägar kan jämföras med t.ex. hur det ser ut i de nordiska grannländerna. Och börja vidta åtgärder, som t.ex. att ta till sig de asylbedrägerihistorier som miggor i åratal berättat om och stoppa identitetslösa personer med fabricerade dussinhistorier från att få asyl, skydd och från att kunna försvinna och bli papperslösa (med allt fler skattefinansierade rättigheter, tack vare främst Miljöpartiet). Dessutom måste man se till att utlänningslagen följs så att de som fått avslag på sina asylansökningar lämnar landet eftersom de inte befunnits ha rätt att vistas här. På just det området verkar man ha vaknat och insatserna har intensifierats för att utvisa dem som vistas illegalt i landet.

I boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt kan man läsa berättelser om mängder av asylbedrägerier som svenska myndigheter och politiker låter fortgå trots att de känner till dem. Inget annat land verkar ha en så slapp inställning till identitetslöshet, förmågan hos personer som vill leva i Sverige att hitta på de mest fantastiska och ibland helt galna historier och lögner om ålder (påstått minderåriga) och familjeförhållanden etc. Här ett enda exempel:
En migga: ”Om jag flyr från Afghanistan i en lastbil så dyker jag inte upp i Sävsjö klädd i de senaste modejeansen!”

Ladda ner boken och läs den direkt på en iPad eller någon annan läsplatta för endast 109 kronor här. Miggornas berättelser kommer garanterat att skaka om läsaren!

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.