Om de styrande hade lyssnat det senaste decenniet så hade den nya asyllag som röstas igenom i riksdagen den 21 juni inte behövts

Ja. Så är det. Det är bara att läsa var som helst, vilket år som helst, vilken dag som helst under kategorin Asyl&Migration på den här bloggen för att förstå det. Eller det borde vara så att läser man miggornas och andras berättelser under tio år så förstår man. Men många läser ju! Ja, så är det, och då är det ju tyvärr så, att det är för svårt, för komplicerat att förstå. Att hade Sverige inte varit så slappa och slöa på asylområdet; hade Sverige tagit ansvar för asylinvandringen i stället för att hojta om att ”alla andra EU-länder måste ta sitt ansvar”, ja då hade den nya asyllagen som röstas igenom i riksdagen den 21 juni, inte behövts. Då hade Centerpartiets verklighetsfrämmande och aggressiva talesperson på migrationsområdet inte behövt stå och orera på ett otrevligt sätt i Aktuellt idag, den 20 juni. Morgan Johansson vann stort i den debatten bara genom att hålla sig lugn och saklig.

Klicka på bildrutan för att lyssna på den stundvis pinsamma ”debatten”.

Hade folk läst och förstå så hade inte heller den långa och något politiskt anstrukna appellen som Advokatsamfundets generalsekreterare skrev: En humanitär appell till Riksdagens ledamöter på sin egen – alltså inte samfundets! – blogg inte behövt skrivas. Då hade märkliga formuleringar sluppit hamna i cyberspace så som:

Likgiltigheten inför hungrande, sjuka och hemlösa barn gör EU till allierad med Assad, ISIS och cyniska människosmugglare.

Ett häpnadsväckande uttalande av generalsekreteraren för Sveriges Advokatsamfund. Men bloggen står ju i hennes namn så den har väl inget med hennes position på Advokatsamfundet att göra. Eller? Jo, det har den, den måste väl vara sanktionerad av medlemmarna eftersom samfundets logo finns, stor och tydlig, i bloggens ”header”. Alltså är det också för sina medlemmar, i deras namn och med deras mandat hon talar. Eller? Man blir lite konfys. Förresten: advokater och jurister vill förstås ha så stor asylinvandring som möjligt, det ligger i deras intresse att ha många klienter som de kan fakturera rejäla arvoden för…

Det är väldigt mycket som de här två kritikerna som här exemplifierar motståndet mot de nya, striktare bestämmelserna, inte verkar ha en aning om. Hade de, och andra med huvudena i det blå, som sagt orkat ta del av berättelserna från miggorna som befinner sig i främsta ledet och som ser, hör och vet, så hade de känt till att Sverige omöjligt klarar av att ta emot fler utomeuropeiska migranter. Sverige klarar inte ens av att ta emot alla dem som kom hit hösten och vintern 2015 och som nu överbefolkar och trängs på asylboenden i hela landet. Många dessutom helt utan asylskäl, med helt andra motiv för att ta sig till Sverge. Många också med falska handlingar, falska asylhistorier, falska identiteter.

Finlands president Sauli Niinistö i januari 2016:

Presidenten i februari 2016:

Och EU-kommissionens vice ordförande Frans Timmermans i mars 2016:

De tre citaten ovan kommer från texten: EU-ledare: ”Det är mer troligt att terrorister attackerar Europa när viseringsfrithet för turkiska medborgare införs.” – 17 maj 2016

Om man i Sverige hade tagit ansvar och agerat rakt och tydligt på asylområdet under de senaste tio åren, så som tills exempel de övriga nordiska grannländerna Norge, Danmark och Finland har gjort, då hade också Sverige sett ut mer som de länderna idag. Om Sverige

•   inte låtit människor som vägrar lyda lagakraftvunna beslut om att lämna landet, stanna illegalt i åratal, decennier till och med.

•   inte låtit ett stort antal människor komma in och stanna i landet under falska identiteter. Personer som staten inte vet något om men tvingar skattebetalarna att betala deras bidrag, boende, skola, vård  m.m.

•   inte låtit människor med flera identiteter håva in bidrag (det kan bli en slant för den som får pengar i tre olika identiteter) och ha bostäder i alla sina personligheters namn, varav två hyrs ut.

Hade man i Sverige fokuserat på att ha korrekta, genomarbetade asylutredningar; inte haft så blåögda riksdagsledamöter och regeringsmedlemmar; lyssnat på dem som kan och vet; lärt sig av sina grannländer – då hade Sverige inte behövt skärpa asyllagen!

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka alltid till originalinlägget.

 

Många frågor och undringar som Migrationsverket bör svara på

Detta twittrades den 7 juni. Migrationsverket retweetade, givetvis. Det finns anledning att fundera över och begrunda vad det här handlar om, som illustreras av en bild som visar fyra leende människor. Av olika kulörer, så att ingen ska kunna säga att ”hela Sverige” inte är representerat. Fast det är bara en man, så lite kan ju genuserimänniskorna förstås klaga. Men i det stora hela en absolut svenskt politisk korrekt bild. Men vad illustrerar den?

Jo, det är en illustration av det som Migrationsverket glatt meddelat i ett pressmeddelande den 7 juni, att:

Migrationsverket och Ambea har skrivit en gemensam avsiktsförklaring om 2000 praktikplatser för asylsökande under två år. De nya praktikplatserna är ett resultat av arbetet med att skapa en meningsfull väntan för asylsökande.

Okej. Men vad betyder det? Ja, det kan diskuteras. Men först ska det slå fast att det här handlar om asylsökande. Människor som söker asyl eller skydd i Sverige. Inte personer som redan beviljats det, utan personer som vi inte har en aning om ifall de ens får stanna här. Bara så att alla som läser den här texten har det fullt klart för sig. Personer som inte har tillstånd att vistas i Sverige, alltså.

På asylboendena finns idag nästan 165.000 människor. Bland dem givetvis asylsökande som väntar på svar på sina ansökningar, men också personer som för kortare eller längre tid (upp till tio år…) sedan har fått avslag och enligt lag skulle ha lämna landet inom några veckor, men som inte gjort det. Och mängder av människor som har fått uppehållstillstånd men som blir kvar på asylboendena eftersom Sverige tagit in så många människor att det helt enkelt inte finns någonstans för dem att bo. Ute i samhället finns också en hel del tämligen nyligen anlända som bor hos släkt och vänner efter att de har fått uppehållstillstånd, hur många de är vet jag inte.

Migrationsverkets och omsorgsföretaget Ambeas gemensamma avsiktsförklaring(!) gäller som sagt personer som lämnat in asylansökningar men inte fått något beslut – jag upprepar ännu en gång för säkerhets skull: personer som inte har uppehållstillstånd i Sverige. 2000 av dem ska enligt den avsiktsförklaringen få praktikplatser inom Ambea. Trots att ingen vet om de ens kommer att få stanna i landet… Så här säger Mikael Ribbenvik, operativ chef på Migrationsverket:

Vi vill göra det möjligt för asylsökande att bidra och göra något meningsfullt i väntan på sina beslut. Vi ser ett stort intresse från företag och organisationer i olika branscher och vi kommer att kunna presentera fler samarbeten inom kort.

Som en första reaktion kan man tycka att ”det är väl bra att de här människorna får något att göra”. En annan reaktion blir att 2000 praktikplatser är väldigt få. Men sedan kommer också andra tankar. Och frågor. Till exempel:

• Varför ska asylsökande som man inte vet om de får stanna i landet, ges praktikplatser som väl betydligt hellre borde gå till personer som har fått uppehållstillstånd i Sverige?
• Hur går screeningen till, hur vet vi vilka som tas in på praktik i svensk vård och omsorg? Normalt görs väl kontroller och tas utdrag ur polisens belastningsregister? Hur gör man för att veta att det t.ex. inte är en IS-person som – utan att ens ha rätt att vistas i landet – får vistas bland gamla och sjuka?
• Vad kostar varje praktikplats oss skattebetalare?

Och en migga funderar så här:

Apropå de där 2000 ”praktikplatserna” så undrar man ju vad Konkurrensmyndigheten tycker om att Migrationsverket ger 2000 ”gratis” heltidstjänster  (även om de kallas ”praktikplatser”) åt ett enskilt, privat företag. Och vad har facket för synpunkter?

P.S. Att jag i texten sagt samma sak flera gånger beror på att jag vet att de olika begreppen och förhållandena på asylområdet fortfarande, efter ett kvartssekel av både europeisk och utomeuropeisk asylinvandring, inte är kända för en majoritet av folket. Inte heller inom medierna och inte av politikerna. För att undvika missförstånd är jag därför övertydlig.

 © denna blogg. Var vänlig länka till det här inlägget vid ev citat.

EU-länder är väl inte detsamma som kommuner i Sverige?

Statsminister Stefan Löfven jämförde den 29 april i en KU-utfrågning (länk till webb-tv-sändningen eller protokoll kommer att läggas ut här när de finns tillgängliga) det faktum att regeringen infört en begränsning i den, som man hittills trott, okränkbara kommunala självbestämmanderätten. Han menade att det som kallas ”bosättningslagen” (enligt vilken kommuner anvisas asylsökande också mot sin vilja och förmåga att ta emot dem) ska jämföras med att alla länder i EU ”ska ta sitt ansvar” (detta eviga mantra). Statsministern sa exakt så här om den lagen (kan ses och höras här, ca 1:51:30 in i sändningen:

Jag har den uppfattningen, den bestämda uppfattningen, att det här är en uppgift för landet Sverige. Liksom vi i EU hävdar att alla EU:s länder ska ta emot flyktingar därför att vi ska dela det ansvaret, så tycker jag att det är naturligt att alla Sveriges kommuner gör det. Det finns ju ett otal lagar och bestämmelser som gäller alla kommuner. Ingen kommun kan bara helt fritt säga att vi gör precis som vi vill i alla avseenden. Jag tycker att det är naturligt att den här lagen kommer på plats. För mig har en inte bara koppling till att det kommer ett visst antal människor, att det kom många människor, jag tycker att man, naturligtvis, delar på ansvaret oavsett vilket. Så det här är en uppgift för landet Sverige och det innebär att landets alla kommuner bör omfattas av uppgiften.

Det är ett gemensamt ansvarstagande, ja jag tycker det, det är rätt. Men det är klart att det underlättas också i en situation om det skulle… om man skulle ha en hårdare ansträngning så underlättas det av att man delar på ansvaret. Det är en princip som kat tycker är korrekt.

Statsministern menar således att regeringen ska kunna köra över kommunerna och deras lagstadgade självbestämmanderätt och att det är samma sak som att han ”i EU hävdar att alla EU:s länder ska ta emot flyktingar därför att vi ska dela det ansvaret”.

Men vad har hans uttalande om att alla EU:s länder ska ta emot flyktingar att göra med lagen om kommunalt självstyre i Sverige? Hur kan man dra sådana paralleller? Det ter sig svårbegripligt.

Kommunerna ska dock veta att det som regeringen döpt till ”bosättningslagen” inte har någon faktisk betydelse. Lika lite som den svenska regeringen kan tvinga alla länder i EU att ta det som Sverige, men inte alla andra länder, anser vara ”sitt ansvar”,  kan den tvinga kommuner att ta in människor som de inte har kapacitet att ta emot eller inte vill för att det i för stor utsträckning skulle gå ut över kommunens invånare. Dessutom: det skulle ju knappast vara att ta ansvar!

Regeringen/statsministern ansvarar för hela landet och hela folket; kommunstyrelsen/kommunalråden ansvarar för sina kommuner och deras invånare.

Regeringen och dess myndighet Migrationsverket har försatt Sverige i den situation landet befinner sig i. De måste reda upp det hela. Bland annat genom att personer som vistas illegalt i landet (varav enligt uppgift ca 5.000 bor kvar på asylboenden trots att de har fått avslag på sina asylansökningar) lämnar landet i enlighet med utlänningslagen.

För kommunerna kan det vara bra att känna till vad Länsstyrelsen i Stockholm i klara ordalag förde fram vid sin ”Information och dialog om den nya Bosättningslagen”:

OBS! För undvikande av medvetna eller omedvetna missförstånd: detta är ingen uppmaning till kommuner att inte ”ta sitt ansvar”! De kommuner som har möjlighet bör förstås – och kommer förstås – att ta emot asylsökande och personer som fått rätt att stanna i landet. Den här texten innehåller bara reflektioner kring statsministerns jämförelser mellan EU-stater och svenska kommuner och hans syn på att ”ta sitt ansvar”. Dessutom information om att de kommuner som inte har möjlighet att ta emot människor, inte kan göra det oavsett vilka nya påhitt regeringen kommer med. Som t.ex.  en”bosättningslag”. Som dessutom inkräktar på självstyret och självbestämmanderätten i Sveriges kommuner.

© denna blogg.

Finland. Inrikesministeriet förbereder som bäst centra för dem som inte får asyl i Finland.

Klicka på rutan för att komma till artikeln (på finska).

 

Finlands Röda kors vill inte förestå återvändandecentra för asylsökande som ska utvisas ur landet

Inrikesministeriet förbereder som bäst centra för dem som inte får asyl i Finland. Finlands Röda Kors vill inte förestå centralerna för asylsökande som inte får stanna i Finland. Enligt Röda Korset är organisationens uppgift att hjälpa asylsökande, inte sköta myndighetsuppgifter.

– Vi hjälper gärna till när det gäller sådant som har med välmående att göra, men uppdrag som handlar om makt och begränsningar är en myndighetsuppgift, säger Kalle Löövi, chef för den internationella hjälpverksamheten, vid Finlands Röda Kors.

På ministeriet uppskattar man att centralerna kommer att behövas i slutet av sommaren då ett större antal asylsökande kommer att utvisas.

Finland. Antalet bäddplatser för asylsökande minskar med sammanlagt 7.232 fram till och med september.

Klicka på textrutan för att läsa artikeln i sin helhet på Savon Sanomats sajt (på finska).

Hundratals uppsägningar på FRKs asylmottagningscentraler i hela landet

Finlands Röda Kors, FRK, inleder samarbetsförhandlingar som berör hundratals anställda. Förhandlingarna motiveras med att många asylboenden kommer att stänga.

Egen av uppsägningar är en följd av att Migrationsverket i tisdags meddelade att 33 flyktingförläggningar ska stängas eftersom antalet asylsökande minskat. Antalet bäddplatser minskar med sammanlagt 7.232 fram till och med september. Av dessa är 5.000 platser på enheter som FRK förestår. Det är ungefär en tredjedel av FRK:s förläggningskapacitet.

FRK:s organisationschef Marita Salo säger att man inte i detta skede vet hur många som kommer att sägas upp i den första omgången. Hon påpekar att det från början har stått klart att de här jobben inte är eviga. Enheter läggs ner i den takt som behovet minskar.

©  Översättning Merit Wager

Finland. Det värsta scenariot: ”Tiotusentals, om inte hundratusentals illegala invandrare försöker ta sig in i Finland.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Helsingin Sanomats sajt (på finska).

I en rapport varnas för invandringens hot – ”Vi klarar knappt ens den nuvarande situationen”.

Till invandringen är allvarliga säkerhetshot och kriminalitet kopplad, vilket Finland är dåligt förberett för, och diskussionen om invandringen är bara i sin linda. Det framkommer i en ny rapport om invandringen och säkerheten som regeringen har beställt.

Det värsta scenariot för Finland är, enligt rapporten att:

”Tiotusentals, om inte hundratusentals illegala invandrare försöker ta sig in i Finland.”

Det skulle, enligt rapporten, ha betydande inverkan på Finlands säkerhet.

Rapporten, framtagen av Polisyrkeshögskolan, berättar om en oroväckande och ställvis hopplös bild på det migrationspolitiska området:

”Polisen, Tullen och Gränsbevakningsväsendet klarar knappt av ens den nuvarande situationen.” 

Finland har inte, enligt rapporten, lyckats med integrationen. Förra året, i det svåra ekonomiska läget, anlände till Finland tio gånger så många asylsökande som året innan (2014).
—————————
I rapporten påpekas att den invandrarpolitiska diskussionen om säkerheten i samhället bara börjat. Finland har hittills enbart reagerat på flyktingkrisen.

”Att antalet asylsökande tiofaldigats under en period om ett år har avslöjat många samhälleliga sårbarheten och utmanat våra att etablerade sätt att upprätthålla säkerheten.”

Det konstaterar rapportförfattarna Henrik Boberg, Pirjo Jukarainen och Kari Laitinen. De påminner om att säkerhetsproblemen återspeglas på olika sätt i samhället, till exempel i form av kriminalitet och oroligheter på asylboenden.

”Brister i säkerhetsdimensionen märks bland annat i ökad boendesegregation (social segregering), ojämlikhet mellan människor från olika ursprungsländer och som ett välbefinnandeunderskott hos andra generationens invandrare och i känsla av otrygghet.”

Forskarna som skrivit rapporten pekar också på att i södra och mellersta Sverige finns redan 55 geografiska områden där lokala kriminella nätverk skapar mycket stor otrygghet.
—————————
Enligt rapportförfattarna måste Finland komma med mycket ”innovativt lösningar, för att få krisen under kontroll.

”Det står klart att om den okontrollerade invandringen fortsätter vara lika omfattande under några år så kan inte en enda stat i Europa klara av det utan att samhällsfreden äventyras. De stora städerna i Sverige är exempel på detta.”

Dessa hot varnar rapporten för

•  Liv-,  rese- oooh fondförsäkringsprodukter och kan komma att användas för att finansiera terrorism.

•  Asylsökande utsätts för medvetna försök till radikalisering genom att man piskar upp konflikter mellan finländare och asylsökande.

•  Majoriteten av invandrarna kommer i huvudsak att arbeta i låglöneyrken.

•  Den organiserade brottsligheten utnyttjar invandrare.

•  Förmågan att hantera könsrelaterat våld i familjer med utländskt ursprung (hedersmord, tvångs- och barnäktenskap, könsstympning) är inte tillfredsställande.

© Översättning Merit Wager

 

Nej, Sveriges Radio, det är inte en ”mänsklig rättighet” att söka asyl just i Sverige!

Klicka på textrutan för att ta del av inslaget på Sveriges Radios sajt.

Sättet på vilket Sveriges Radio P1 rapporterar om asylområdet är obegripligt. Att man i Public Service-radio inte – efter decennier av stor asylinvandring – har lärt sig vare sig vokabulär eller basala kunskaper om asyl och asylrätt och överhuvudtaget sådant som är förknippat med just den här typen av invandring är anmärkningsvärt. Trots att asylinvandringen varit gigantisk till lilla Sverige under lång tid och man skulle kunna tro – och borde ha rätt att kräva – att det viktiga ”samhällsorganet” Public Service (både Sveriges Radio och Sveriges Television) vid det här laget hade bemödat sig om att läsa utlänningslagen och att hålla lite reda på vad som faktiskt sker på Migrationsverket och ute på asylboendena. Sent omsider har Sveriges Radio nyligen utsett en ”migrationsreporter”, men det räcker inte alls, inte på långa vägar.

Idag, den 23 december, får vi i nyhetssändningarna veta att ”ensamkommande flyktingbarn” (som SR envisas att kalla påstått och faktiskt minderåriga asylsökande) ”drabbas” av id-kontrollerna som snart införs. Hur ”drabbas” de då? Jo, de har inga id-handingar och då kommer de inte att kunna ta sig in i Sverige för att söka asyl. Och det är, ska man förstå, fruktansvärt hemskt och på något sätt fel. Enligt Sveriges Radio, alltså, som låter egna känslor färga nyhetsförmedlingen i stället för att ge allmänheten en bild av det faktiska läget och låta den tänka och känna själv. Här ett utdrag ur nyhetsinslaget:

Id-kravet som införs 4 januari nästa år kommer att drabba vissa flyktinggrupper särskilt hårt. Det visar statistik från Migrationsverket som ekot tagit del av. Ensamkommande barn från de fattigaste länderna saknar nästan alltid id-handlingar och kommer alltså inte att kunna ta sig in i Sverige.
——————–
Och det innebär också att de ensamkommande barnen drabbas särskilt hårt. Nästan 25.000, två tredjedelar av de ensamkommande barn som sökte asyl i Sverige – uppgav att de var från Afghanistan. Av dem kunde bara 18 visa upp en id-handling.

Att det ska vara så fruktansvärt svårt att rapportera korrekt just när det gäller asylområdet! Vad beror det på?

Vet de inte på Sveriges Radio att det inte är en mänsklig rättighet att söka asyl just i Sverige? Och när redan 32.180 (tänk er mängden: 32.180!) påstått och faktiskt minderåriga redan har tagit sig ända hit i år (fram till den 30 november), så är det väl alldeles utmärkt att ytterligare ”ensamkommande” inte kommer hit utan får söka asyl i andra länder! Är det inte just det som bland annat Public Service förfäktat både högljutt, mästrande och ofta, att ”andra länder måste ta sitt ansvar”? Så vad är problemet nu, när det ju de facto blir så att andra länder ”måste ta sitt ansvar”?

Det kan väl ändå inte ha undgått redaktionerna inom Public Service att Sverige helt enkelt inte längre klarar av att hysa, ge skolgång, iPhones, gode män, bostäder etc – allt som Sverige och endast Sverige så generöst och utan några krav på motprestationer – delar ut?

Och när landets migrationsminister Morgan Johansson nu talar klarspråk och säger:

Sverige har under 2015 tagit emot fler ensamkommande barn än något annat EU-land. Syftet med regeringens åtgärder är att vi ska få kontroll över situationen och förebygga så att höstens akuta kris inte upprepas. Antalet asylsökande måste minska och då får de som inte har id söka asyl i andra länder. Det gäller alla, så id-kravet är inte riktat mot någon särskild grupp.

då låter Sveriges Radio en god man åt fem afghanska pojkar, tillika talesperson för Riksföreningen gode män vårdnadshavare, kommentera det så här:

Ja, jag skäms, jag skäms hur kan man göra så? Jag skäms att det är på det sättet i det här landet – att vi har politiker som fattar sådana medvetna beslut. Ska vi inte värna om barn och om barns rätt att söka asyl ?

Ett absolut bottennapp om man vill göra anspråk på att vara en Public Service redaktion, särskilt som ingen getts möjlighet att kommentera att det här är helt rätt väg att gå och att äntligen – decennier för sent – har ansvarig minister börjat att åtminstone försöka ta ett visst ansvar för en helt ohållbar situation.

Lyssna gärna på ett av de ytterst få – om inte nästan det enda – programmen i Public Service som låter människor komma till tals som berättar om den verklighet som miggor, HVB-personal och familjehem berätta om här på bloggen i många år: De desillusionerade humanisterna, som presenteras så här:

Sverige är ett av världens mest öppna länder när det gäller flyktingpolitik. Men debattklimatet uppfattas av en del som arbetar med gruppen ensamkommande ungdomar som snävt och inte särskilt öppet. 

Publik Service-anställda måste börja öppna sina ögon, sätta sig ordentligt in i detta som är det allra största samhällsomvandlande området som för alltid förändrar Sverige och börja rapportera sanningsenligt, osentimentalt och objektivt. ”Objektivt”, förresten, det begreppet verkar ha slängts ut genom fönstret för många år sedan inom Public Service, men det är objektiva nyheter allmänheten fortfarande går och hoppas på. Inte inslag starkt färgade av reportrarnas och redaktionernas egna politiska åsikter. Och okunnighet.

Faktaruta (en sådan som, såvitt jag vet, aldrig visats på Public Services sajter).

Lästips: Den som vill få en inblick i hur man tänker och agerar i grannlandet Finland kan med fördel klicka här så kommer ett stort antal texter upp i ämnet.

© denna blogg.

Finland. Finland grundar evakueringscentraler för asylsökande som får avslag

Klicka på textrutan för att komma till texten och videoklippet på Ilta-Sanomats sajt (på finska).

Finland grundar evakueringscentraler för asylsökande och antalet mottagningscentraler skärs ned

Den 3 december meddelade inrikesminister Petteri Orpo (Saml) att Finland grundar returneringscentraler för asylsökande som får avslag.

I returneringscentralerna ska alltså de personer samlas som har fått avslag på sin asylansökan och negativt svar när de har överklagat. De ska inte bli som fängelser, men kontrollen blir hårdare än på mottagningscentralerna (asylboendena). Inrikesminister Orpo:

– Då det är fråga om sådana personer som har fått avslag på sin asylansökan, och väntar på att bli sända till sitt hemland, så måste kontrollen vara noggrannare, men vi gör ändå inte dem till fängelser.

Inrikesministern anger inte på vilka orter returneringscentralerna ska inrättas.

Han meddelade också att antalet mottagningscentraler inom kort kommer att skäras ned. Att det görs grundar sig på bedömningar av deras säkerhet, hur de fungerar och ekonomiska anledningar. Tack vare att antalet asylsökande till Finland minskar, är det möjligt att göra omprioriteringar och förändringar, framhöll ministern.

Finland. ”Målet är att då ett asylboende läggs ner, ska de som bor där samtidigt få sina asylbeslut.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Yles sajt.

Inrikesministeriets kanslichef Päivi Nerg säger i Yles Morgon-tv att en utredning om vilka asylboenden som ska läggas ner påbörjas nästa vecka.

Beslutet om nedläggningarna fattades på fredagen och en kartläggning görs i samarbete med polisen och Migrationsverket.

– Vi lägger antagligen ner en del asylboenden om de visar sig vara problematiska ur säkerhetssynpunkt eller på annat sätt. Arbetet går ändå inte över en natt, för det bor ju folk där, säger Nerg.

Målet är att då ett asylboende läggs ner, ska de som bor där samtidigt få sina asylbeslut.

Nerg försvarar också beslutet att polisen inte tidigare gick ut med uppgifter om att man misstänker asylsökande i tio våldtäktsfall.

–    Vi ville inte mörka de här uppgifterna. Vi ville i stället belysa helheten, säger Nerg.

Finland. Inrikesministern: ”Mottagningscentraler för asylsökande som ligger för långt borta från Polisen stängs.”

Klicka på textrutam för att komma till artikeln i Ilta-Sanomat (på finska).

Inrikesminister Orpo: Mottagningscentraler för asylsökande som ligger för långt borta från Polisen stängs

Enligt inrikesminister Petteri Orpo ska mottagningscentraler (= asylboenden) som ligger på fel plats ur säkerhetssynpunkt stängas. Han nämner som exempel sådana mottagningscentraler som ligger för långt borta från Polisen. Vilka ställen som ska stängas har ännu inte angivits.

Polisstyrelsen föreslår att förläggningarna inte bör placeras längre än 30 kilometer från närmaste polisstation. På så vis skulle polisen ha bättre förutsättningar att snabbt rycka ut och hålla sig synlig nära förläggningarna.

Enligt polisöverinspektör Esko Kesti på Polisstyrelsen har det blivit vanligare med ordningsproblem i och kring förläggningarna. Han säger att olika åsikter i religiösa eller politiska frågor står bakom de flesta bråken.

Som bäst pågår nu förberedelser för en lagändring som möjliggör att väktarbolag och väktare arbetar inne på mottagningscentralerna. För tillfället är det endast tillåtet för väktarna att agera utanför boendena.

 

Enhetschefen inom socialtjänsten skriver igen: ”Nu är det ett faktum att vi inte längre kan upprätthålla lagkraven kring utredning, placering och uppföljning av ensamkommande barn och minderåriga som söker asyl här.”

Tidigare texter kan läsas här. Notera rubrikerna, som är direkta citat av vad en starkt frustrerad enhetschef, som nästintill hamnat vid vanmaktens rand, säger:

•  Enhetschef inom socialtjänsten: ”Mitt i allt detta känner jag ännu starkare att Sverige måste ta tag i det här och göra bättre kontroller av dem som påstår sig vara minderåriga!” – 19 augusti 2015
•  Enhetschef inom socialtjänsten: ”Varför ska vi som myndighet behöva lägga massor av resurser på att behandla vuxna män som omyndiga barn?” – 24 september 2015

Nu skriver enhetschefen inom socialtjänsten igen:

Sedan jag skrev senast har belastningen på kommunen ökat enormt mycket. Det känns nästan lite komiskt att vi tyckte att vi hade mycket att göra efter sommaren, om jag jämför med nuläget blir det nästan skrattretande.

Nu är det ett faktum att vi inte längre kan upprätthålla lagkraven kring utredning, placering och uppföljning av ensamkommande barn och minderåriga som söker asyl här. Det drabbar nu även vårt vanliga arbete, då vi fått styra om allt fler i organisationen att enbart jobba med allt kring dessa ”ensamkommande”.

Vi har även många asylboenden i kommunen och får en hel del orosanmälningar avseende barnen, exempelvis misshandel, våld i nära relationer, hedersrelaterat våld.

Vi överväger nu att säga nej till migrationsverket om att ta emot fler ensamkommande. Vi har inte längre personal som kan utföra jobbet och vi har ingenstans att placera dessa barn och unga.

När den lilla flickan i Karlskrona dödades och socialtjänsten inte hade hunnit med orosanmälan så blev det liv i luckan i det officiella Sverige och löften om att det aldrig skulle få hända igen.

Vem kommer att bli först att dö för att socialtjänsten är överbelastad med att ordna hem och fullservice åt vuxna män som påstår sig vara minderåriga?

Vi måste kunna kräva att staten ska följa lagstiftningen och göra vettiga åldersbedömningar och låta socialtjänsten ägna sig åt det som är deras ursprungliga uppdrag. Låt oss få prioritera barnen och ungdomarna!

Kommentar: Vem lyssnar på den här enhetschefen inom socialtjänsten – och andra på samma post i många andra kommuner? Enhetschefen säger nu själv:

Nu är det ett faktum att vi inte längre kan upprätthålla lagkraven kring utredning, placering och uppföljning av ensamkommande barn och minderåriga som söker asyl här.

Och, alarmerande:

Vem kommer att bli först att dö för att socialtjänsten är överbelastad med att ordna hem och fullservice åt vuxna män som påstår sig vara minderåriga?

Enhetschefen larmar för tredje gången här på bloggen och denna gång mycket skarpt, skarpare går knappast att uttrycka sig. De fel och brister – och om människor dör – som uppstår i det kaos som tycks råda i många kommuner kan knappast vila på en liten enhetschef i en kommun som inte längre går på knäna utan i princip ligger platt på marken. Ansvaret för – i ordets verkliga betydelse – och skulden till situationen, som förstås också hårt drabbar landets egna medborgare, vilar tungt på politiker i riksdag och regering.

© denna blogg.

Då har väl också vår del av avtalet – att betala skatt till det allmänna/gemensamma – upphört att gälla?

Nu ska polishelikoptrar (hur mycket kostar detta oss skattebetalare?) bevaka asylboenden i hela landet! Vilka bevakar Skarhults gods och andra gods och gårdar i Skåne, som Ivar Arpi skrev om i Svenska Dagbladet den 26 oktober under rubriken: När polisen inte längre kan skydda.

Är svaret verkligen: ”Det får ni göra bäst ni kan”? Tydligen. Det säger ju polisen också, tydligt och klart:

Jag föreslår att ni tar kontakt med Eslövs medborgargarde.

Svenskarna ska alltså ordna och bekosta sin egen och sina familjers säkerhet och sina gårdar från att drabbas av stölder, trots att det hittills ingått i samhällskontraktet – för vilket vi betalar hög skatt – att vi ska ha en fungerande polis som vi kan räkna med att skyddar oss och gripa brottslingar!!?!

När upphörde samhällskontraktet att gälla? Från oktober 2015? Utan uppsägningstid eftersom den skatteinkasserande parten inte uppfyller sin del av avtalet? Då har väl också vår del av avtalet – att betala skatt till det allmänna/gemensamma – upphört att gälla?

Om samhällskontraktet är brutet så är det. Då gäller hela havet stormar (laglöshet, rättslöshet, inget skydd) och då ska vi också, varenda en av oss, betala mindre i skatt! Jag har varit inne på den tanken tidigare, men nu blir den allt tydligare: det är inte enbart den ena parten i en överenskommelse som ska hålla sin del av avtalet. Bryter en part mot det så är det inte längre giltigt.

Vansinnet breder ut sig i Kafkanistan (tidigare Sverige) på grund av inkompetenta, handlingsförlamade och därmed odugliga ledare. Landet är ett skepp utan roder, segel, åror eller kapten. Vad ska vi ta oss till?

© denna blogg.

En migga: ”Det hela är ju så vansinnigt så man knappt tror det är sant.”

En migga skriver, apropå den presskonferens som migrationsminister Morgan Johansson och generaldirektören för Migrationsverket, Anders Danielsson, höll lördagen den 3 oktober och som man bland annat kan läsa lite om under rubriken ”Det kommer att behövas nya boendelösningar” på Migrationsverkets hemsida:

Ministern har nu alltså insett att Sverige ska utvisa de som ska utvisas(!?). Så var alltså inte fallet innan vi helt plötsligt och akut behöver plats för alla dem som kommer nu? Eller?

Det är bara det att det finns ett problem med det utspelet, och det är att det ju finns en anledning att alla dessa människor bor kvar. Och problemet är inte, som ministern verkar tro, att vi bara låtit saken bero, utan att problemet är att vi saknar möjlighet att skicka hem många av dem, exempelvis iranier. Så bollen ligger – och har länge legat – helt och hållet i regeringens knä.

Det är regeringen som borde ha sett till att återtagandeavtal slutits med länder som försöker vägra att ta emot sina egna medborgare, vilket de är förpliktade att göra. Det här har ju pågått i decennier, så jag tvivlar starkt på att det kommer att fixas nu.

Kort sagt: Det är fullkomligt orealistiska åtgärder som nu i panik levereras från regeringen.

Dessutom, om vi övergår till de 10.000 människorna med uppehållstillstånd som är kvar på asylboenden och som ministern nu vill få ut i kommunerna. Låt säga att man skulle åstadkomma det – hur lång tid tror ministern att det kommer att ta innan 10.000 andra med PUT också står klara att flyttas ut i kommuner med den takt vi ser i mottagandet?

Som sagt: Det är fullständigt orealistiskt och även skrämmande att varken ministern eller generaldirektören inser hur allvarligt läget är.

Och de 75.000 så kallade modulhusen, som egentligen är fraktcontainrar som ska inredas som bostäder. Är det någon enda människa som verkligen tror att det går att smälla upp 75.000 sådana containerhus på några månader? Har Migrationsverkets generaldirektör tappat fotfästet totalt? Mår han bra? Behöver han vård? Ingen kan väl tro på det han säger, så varför säger han det alls?

De verkar inte förstå att läget varit akut länge,och att det som händer nu bara är nådastöten för systemet. Ju längre man förnekar det, desto värre blir det när det slutgiltigt inte går längre.

Det hela är ju så vansinnigt så man knappt tror det är sant.

Kommentar: Som miggan skriver:”Ju längre man förnekar det, desto värre blir det när det slutgiltigt inte går längre.” Så har jag tänkt i många år när jag publicerat miggornas rapporter och berättelser här på bloggen.

När miggorna började skriva och jag började publicera det de skrev (för cirka åtta år sedan), trodde jag naivt nog att deras ofta hårresande, rättsvidriga och helt sanslösa upplevelser som handläggare och beslutsfattare som de delade med sig av, skulle få konsekvenser. Att ”gammelmedia” skulle plocka upp vad som berättades och rapporterades och att politikerna definitivt skulle reagera. Men åren gick, texterna lästes av såväl journalister som av riksdagsledamöter och folk i regeringen, förutom av många, många andra. Och ingenting plockades upp, ingenting fick någon offentlig respons. Ingen orkade, iddes eller förmådde ta till sig galenskaperna, än mindre reagera och agera på dem. Hade man tagit tag i bedrägerier och annat från början när dessa började rapporteras, samt utvisat alla som fått avslag på sina asylansökningar och inte i stället ”belönat” dem med benämningen ”papperslösa” och gett dem fri sjukvård och skolgång åt deras barn (vilket dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt, M, och Miljöpartiet kom överens om stick i stäv med gällande utlänningslag), då hade situationen inte varit sådan som den är idag, det är lika säkert som amen i kyrkan. Men, som min salig mormor brukade säga:

Nu  är det för sent att stiga tidigt opp.

Och ingen – ingen! – ska för ett ögonblick tro att någon enda av alla dessa svenska vivetbästare till politiker – de som så högljutt kräver att andra i andra länder helt utanför Sveriges jurisdiktion ska ”ta ansvar” – själva ens för ett ögonblick skulle drömma om att ta ansvar för sin del av skulden till att det nu ser ut som det gör i Sverige. Att en svensk politiker idag – på allvar och på riktigt – skulle ta ansvar för sina handlingar och sina underlåtenheter, det är lika utopiskt som att helvetet skulle frysa till is.

© denna blogg. Vid korta citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

Neue Zürcher Zeitung om asylgeschäftet i Sverige

I artikeln Das Geschäft mit den Flüchtlingen i schweiziska Neue Zürcher Zeitungs (en av världens fem högst renommerade dagstidningar) söndagsbilaga publicerad redan den 28 augusti tas, som rubriken ger vid handen, asylgeschäftet upp. Här är en kort resumé på svenska:

Huvudtemat i artikeln är Bert Karlsson och hans 30 nuvarande och 20 planerade asylboenden.

Artikelförfattaren Niels Anner från Skara skildrar Bert Karlssons goda affärer med svenska staten. Lönsamheten uppges  ha varit 14 procent förra året. Bert Karlsson berättar att nästa expansion är hem speciellt för ensamkommande minderåriga asylsökande med program för sport, musik och data.

Bert Karlsson:
– Även detta kan jag göra bättre än staten.
– Mina hem förbättrar hela asylhanteringen.
– Den svenska invandrarpolitiken är en jävla katastrof. (eine verdammte Katastrophe)
– Sverige skall bara ta så många flyktingar som den kan hantera – vi behöver bättre integration, språkkurser från första dagen och klara fordringar på invandrare, annars kollapsar systemet.

Artikeln toppas med en statistik från Eurostat som visar att Sverige (9,5 miljoner invånare) var helt ohotad etta, i en egen klass för sig, vad gällde antalet asylansökningar per invånare (8,4).

Det är bra om så många som möjligt sätter sig in ide här ödesfrågorna och själva använder sig av de källor som finns för att söka korrekt information och ovedersägliga fakta.

Det är också att man, i möjligaste mån och om språkkunskaper finns, tar del av vad och hur medierna i samtliga nordiska grannländer rapporterar. Lksom i Tyskland, Schweiz, Storbritannien och även i Italien, Spanien och Grekland.

Google translate är inte på något sätt ett 100 procent tillförlitligt verktyg, men genom att använda det och lite fantasi så får man ändå en ganska god bild och information. Inte sällan om sådant som svenska medier – i varje fall hittills under de tio år miggorna och jag har rapporterat här på bloggen – inte rapporterar objektivt och korrekt.

© denna blogg.

Kan man diskutera det positiva med (asyl)invandring så måste man också kunna diskutera det negativa

I SR P1-programmet Konflikt den 6 september berättas bland annat att folk på små orter med få invånare inte vågar säga att de är emot boenden för hundratals asylsökande för att de då riskerar att bli kallade rasister. Hur kan det vara möjligt att man drar sådana paralleller? Vad finns det för ”rasistiskt” i att vara orolig över hur ens lilla samhälle ska förändras? Nog måste man i ett civiliserat (?) land kunna diskutera berättigad oro och även i många fall rädsla för ”främlingar” utan att stämplas som ”rasist” eller ”främlingsfientlig”!

Det finns all anledning att, sansat och förnuftsmässigt, fundera över vad det egentligen på riktigt, på djupet innebär för det svenska samhället med en så stor asylinvandring från länder med en våldskultur som inte alls finns i Sverige. Och med en helt annan kultur och religion och andra traditioner. Dessutom: etniska och religiösa konflikter försvinner ju inte som genom ett trollslag bara för att människor sätter sina fötter på svensk mark. Det finns dessutom många exempel på sådana konflikter här i Sverige, på asylboenden och i bostadsområden. Sverige blir otryggare och osäkrare med den mycket stora asylinvandringen av – i sina hemländer – bittra fiender, det finns inget som helst rasistiskt eller främlingsfientligt i att konstatera det. Tvärtom: att inte vilja inse och diskutera det, är att oansvarigt sticka huvudet i sanden. Och att tysta oroliga människor genom att stämpla dem med diverse obehagliga och osanna epitet är direkt osmakligt och riktigt oschysst. Mot alla inblandade. Och alla är inblandade, alla som lever i det nya Sverige.

Kan man diskutera det positiva med (asyl)invandring så måste man också kunna diskutera det negativa. På ett civiliserat sätt, utan okvädingsord och etikettering.

© denna blogg.

En migga: ”Jag känner till ett antal personer som suttit på asylboenden i 8 – 10 år nu …”

En migga:

Eritreaner den största gruppen av asylsökande just nu. Vi ska komma ihåg att det ju kommer hit asylsökande från andra länder än exempelvis Syrien och Eritrea. Några av dem bedöms vara konventionsflyktingar och en del bedöms vara alternativt skyddsbehövande. Några få kan få PUT på grund av synnerligen ömmande omständigheter. Resten får utvisningsdom från migrationsdomstolen.

Det som man borde kunna göra bättre är att satsa mer effektivt på återvändande. Som det är nu så sitter dessa människor som fått avslag kvar på våra asylboenden och vi kan inte verkställa utvisningarna av dem eftersom vi inte vet vilka de är.

Även om asylprövningen skulle ha ansträngt sig för att få fram personens identitet så är resultatet i bästa fall att man genom språkanalys får reda på personens hemland. Men ambassaderna ger inte ut resehandlingar till personer som inte uppger sina riktiga namn. Då kan inte dessa personer verkställas. Jag känner till ett antal personer som suttit på asylboenden i 8 – 10 år nu och har fått avslag två, tre gånger men som inte kan utvisas. För att de vägrar uppge sin identitet.

Kommentar: Hur mycket kostar det att hysa en person som inte har rätt att vistas i landet, i åtta år? I tio år? Om Migrationsverket betalar 200 kronor per plats och dygn (i dagens penningvärde) så blir det rätt mycket bara för boendet. Åtta år = ca  584.000 kronor och tio år = ca 730.000. Dessa personer ockuperar ju också platser som behövs för nya asylsökande. Hur många de är vet troligen ingen. Och om de dessutom, trots att de alltså vistas här illegalt, får dagersättning så blir summan förstås ännu högre.

© denna blogg. Vid ev kort citat, var vänlig länka till detta inlägg.