Det behövs ingen dyr Nationell samordnare mot våldsbejakande extremism med en mager hemsida och ett ännu magrare resultat.

Om Sahlinaffärens två dimensioner – skriver Tove Lifvendahl i Svenska Dagbladet. Många andra skriver och tycker också i frågan – med rätta, det är skattefinansierad verksamhet det handlar om och den person som lett den har tidigare inte visat sig riktigt klara av alla delar av ett viktigt offentligt uppdrag. Nu tycks, vad det verkar, hon ha begått något eller kanske flera brott (polisutredning pågår) i egenskap av ansvarig för verksamheten på kansliet för Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism.

Mycket skrivs och sägs som sagt i frågan. Mina kommentarer och reflektioner tar avstamp i ledarartikeln i Svenska Dagbladet (men är också generella). Jag håller inte med om att:

Sverige har förvisso ingen förlåtande kultur för makthavare. Ett misstag kan ödelägga en karriär. Jag tycker att vi generellt borde vara mer överseende, eftersom jag tror att goda ledare inte kännetecknas av att de aldrig har gjort några fel, utan av att de förmår lära av gjorda misstag och erfarenheter.

Men vem har inte ”förlåtits” och getts nya möjligheter (och höga inkomster) trots ”slarv” både med uppdragsgivarens (=folkets) kontokort och oklarheter i samband med drivandet av eget företag, om inte Mona Sahlin? Borde det inte tvärtom vara så att dem, som agerar på folkets uppdrag och avlönas med folkets skattepengar, bör vi tvärtom ha mindre överseende med om de missköter sig och/eller begår brott än med andra?

Jag anser inte heller att det behövs någon nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Var det inte något som delvis kom till för att ge Sahlin (som mer eller mindre flummade runt det första året för över 80.000 kr/mån) ett (hög)avlönat uppdrag?

Vad som behövs, och har behövts redan innan hon började ”samordna”, är ett uppvaknande och en nyktrare, mer verklighetsbaserad syn på asylinvandringen och asylinvandrare. Också på dem som är födda här till asylinvandrade föräldrar och på de få men befintliga svenskar som radikaliserats, och på att se till att landets lagar efterlevs av alla som lever och bor i Sverige. En skärpt och mer vaksam attityd i hela samhället, genomgående.

Att, som Mona Sahlin sägs ha gjort:  ”i många sammanhang kommunicera sina värderingar och sitt starka engagemang för demokratifrågor” räcker i min värld ingenstans. I min värld är det vad man gör som räknas, inte vad man kommunicerar.

Att det skulle vara en fjäder i hatten för Sahlin att kansliets personal (sammanlagt nio personer) ”fick hem den 17-årige man som på våren reste från Lund till Syrien och anslöt sig till Islamiska staten” är verkligen inte något jag håller med om. Ett kansli på nio personer, vad kostar det? Vad har det åstadkommit annat än en stödtelefonlinje till Röda korset som är bemannad vardagar 9-15, särskilt om ingen ens svarar där… Och ett fall där niomannakansliet ”fick hem den 17-årige man som på våren reste från Lund till Syrien och anslöt sig till Islamiska staten”. Vare sig som människa eller som skattebetalare kan jag se det som ens ett fjun, allra minst en fjäder, i hatten för Mona Sahlin eller någon annan.

Detta, däremot, är det lätt att hålla med om:

Några röster som hittills har hörts har mest talat om att hon har varit engagerad och synliggjort problematiken. Det är inget högt betyg. Problematiken har med all önskvärd synliggjorts genom de senaste årens fruktansvärda terrorbrott, med direkta kopplingar till Sverige. Det behöver vi ingen samordnare för att skapa insikt om.

Det behövs inget dyrt kansli och ingen ”nationell samordnare mot våldsbejakande extremism”, med en mager hemsida och ett ännu magrare resultat, som kostar miljoner skattekronor. I Sverige behöver man inse att alla sorters ”våldsbejakande extremism” ska motarbetas med alla tänkbara lagliga och demokratiska medel och att lagar som stiftats ska gälla alla invånare i Sverige och även tillämpas. Utan undantag. Inte minst utlänningslagen.

© denna blogg.

Det kom ett mejl: ”Skulle inte de allmänna medierna kunna ta och upplysa mig och den snabbt ökande skaran av tvivlare om allt det jag ställer frågor om och ge oss fakta, inte bara känslor?”

Det kom ett mejl:

Jag som skriver detta är en andra generationens invandrare, gift med en invandrare. Vi har båda universitetsexamen från Stockholms universitet, vi är egna företagare inom IT och PR och bor i villa utanför Stockholm. Min far kom hit från Canada 1967, med bland annat en examen från Cambridge, England, i bagaget. 1968 arbetade han som lärare på ett svenskt gymnasium, vilket han gjorde ända fram till sin pension. Han och vi har varit en god affär för Sverige.

I samband med Husbykravallerna började jag inhämta information om migration och integration från andra källor än de etablerade massmedierna. Det jag hittade skrämde mig, men inte i den omfattning som det som nu sker, skrämmer mig. Jag tror inte på konspirationsteorier, men det jag själv upplever och det jag får läsa om i massmedier överensstämmer inte, något jag uppfattar att allt fler delar.

En arbetskollegas fru engagerade sig i migrationskatastrofen i höstas och åkte till Centralstationen i Stockholm för att ta emot vad hon, via svenska mediers rapportering, fått för sig skulle vara trevliga barnfamiljer från Syrien som hade flytt för sina liv med IS-bödlar flåsande i nacken. Hon ledsnade redan efter ett par dagar;  de absolut flesta som kom var unga män som dessutom inte alltid var särskilt trevliga. På bilder i svenska massmedier lyckades fotograferna skapa ett intryck av att det var mest barnfamiljer som befann sig på stationen, vilket inte alls överensstämde med min kollegas frus egna upplevelser och inte heller med UNHCRs uppgifter om vilka som tagit sig till Europa. Nämligen 72 procent unga män, om jag inte minns fel.

Det jag saknar i den mediala rapporteringen är mer fakta om vad som händer. Asylsökarkatastrofen som drabbade Europa och Sverige (de flesta är väl inte flyktingar enligt den officiella definitionen?) verkade få de allra flesta att tänka enbart med hjärtat. Men medierna borde absolut ha rapporterat mer faktagrundat, inte så mycket baserat på känslor. Det finns ett stort antal problem (inte utmaningar) som väntar i vårt samhälle om den stora utomeuropeiska invandringen fortsätter. Om inte massmedierna ger en mer heltäckande bild lämnar de över till de så kallade hatsajterna som allt fler verkar vända sig till när mainstream media sviker.

Saker för medier att ta upp och för oss alla att diskutera:

1.  Vilka är det som nu kommer till Sverige?
2.  Varför kommer det så många nu?
3.  Hur ser asylinvandringen per capita ut i Europa de senaste tio åren?
4.  Varför kommer så väldigt många till just Sverige? Vad är det som drar?
5.  Hur många av dem som kommer till Sverige får flyktingstatus? Varför får de andra uppehållstillstånd?
6.  Vad säger Genèvekonventionen om flyktingars rättigheter och skyldigheter?
7.  Får man resa genom ett dussintal länder från till exempel Afghanistan utan att registrera sig i något av de säkra länderna som man korsar på vägen hit?  Är det okej att välja och vraka vilket and man ska ”söka skydd” i?
8.  Om inte, varför verkar alla se mellan fingrarna med detta?
9.  Vilken andel av dem som får asyl och sedan vill ta hit anhöriga måste försörja dem själva, som väl lagen föreskriver? Det vill säga vilken andel får dispens från lagen? Jag har läst att det rör sig om mer än 99 procent. Varför har man ens en försörjningslag i sådana fall?
10. Hur ser utbildningsnivån ut för dem som kommer hit? Ibland ger massmedia och politiker bilden av att de som kommer är högutbildade. I vilken utsträckning är det sant? I vilken utsträckning har de som kommer hit en utbildning som är relevant för den svenska arbetsmarknaden? Till exempel: om man är jurist från Afghanistan, vilken relevans har den utbildningen i Sverige? Agronom? Lärare?
11. Hur lång tid tar det i genomsnitt för en person från något av de stora asylsökarländerna som får uppehållstillstånd på grund av skyddsbehov i Sverige, att komma bli självförsörjande?
12. Hur många anhöriginvandrare har det kommit per person som fått asyl/uppehållstillstånd som skyddsbehövande under de senaste tio åren?
13. Hur kommer det sig att så många så alla de ensamkommande barn kommer till just Sverige och inte till våra grannländer? Kan det ha att göra med att våra grannländer ålderstestar dem men att Sverige inte gör det?
14. Hur ser ekonomin ut för kommuner i Sverige som under lång tid tagit emot många asylsökande, till exempel Malmö, Södertälje, Botkyrka? Har den så kallade investeringen givit avkastning än? Om inte, när förväntas den göra det?
15. Hur kommer det sig att politikerna i Sverige har givit Migrationsverket mandat att på eget bevåg ge alla syrier och eritreaner permanenta uppehållstillstånd?
16. Stämmer det att syrier och eritreaner får permanent uppehållstillstånd i Sverige även om de redan har det i ett annat land?
17. Vilken andel av dem som kommit och kommer till Sverige påstår sig sakna id-handlingar?
18. Vad händer med dem som saknar id-handling och inte får asyl/uppehållstillstånd i Sverige? Utvisas de? Hur snabbt?
19. Finns det något problem med att befinna sig illegalt i Sverige? Deras barn får ju gå i skola, de själva får både sjuk- och tandvård samt slipper betala skatt.
20. Hur ska vi säkerställa att antalet utanförskapsområden inte bara fortsätter att växa med de volymer av människor som kommit och kommer till Sverige?
21. Vad ska de jobba med?
22. Vem ska utbilda dem?
23. Var finns sjukvårdarna som ska ta hand om dem? Och oss?
24. Hur många bostäder måste det byggas? Jag har sett en siffra, 700.000 bostäder på fem år. Om den stämmer innebär det i princip ett nytt Stockholm på bara fem år. Vem ska betala för byggandet av dessa bostäder? Vem ska betala hyrorna?
25. Hur ser de faktiska kostnaderna ut för en migration på, säg 100.000 asylinvandrare per år med den sysselsättningsgrad de tidigare haft för de folkgrupper som kommer nu? Hur ser kostnaden ut om tio år om det fortsätter komma 100.000 eller fler varje år?
26. Hur ser kommunernas budgetar ut, de som sedan ett tag tagit emot många asylinvandrare? Hur fördelas sig till exempel utbetalningarna av försörjningsstöd, det vill säga hur överrepresenterade är asylinvandrarna?

Och så vidare. Många ytterligare frågor återstår. Jag har inte ens berört brottsligheten än. Eller tiggarna. Eller vad det som sker innebär för det svenska samhället som har byggts upp under generationer. Vad händer när väldigt många personer från världens sämsta ställda länder kommer till oss och omgående får ta full del av vår välfärd? Kommer de automatiskt att få svenska värderingar och bli goda svenska medborgare? Tillåt mig tvivla.

Jag har heller inte berört varför varenda kommun i Sverige plötsligt måste ha personer som jobbar mot islamistisk radikalisering. Varför jobbar inte de muslimska församlingarna mot detta?

För mig är det uppenbart att varenda människa med någorlunda fungerande analytisk förmåga inser att Sverige omöjligt kan ta emot och integrera ens en bråkdel av dem som kommit de senaste åren. En fyr- eller femdubbling av redan tidigare alldeles för stora volymer är på väg att bringa det svenska välfärdssamhället till en kollaps. Om detta är det tämligen tyst i de stora medierna. Varför?

Skulle inte de allmänna medierna kunna ta och upplysa mig och den snabbt ökande skaran av tvivlare om allt det jag ställer frågor om och ge oss fakta, inte bara känslor? Tino Sanandaji har en förmåga att ta fram fakta för att krossa myter. Hans opponenter brukar endast använda känslor.

Sedan årsskiftet har jag följt dessa frågor och debatten kring dem ganska sporadiskt då jag märkte att funderingarna kring vad som händer med Sverige tyvärr fick en negativ påverkan på mitt humör. Samtidigt beundrar jag dig, Tino Sanandaji med flera som oförtrutet kämpar på för att upplysa och informera. Förhoppningsvis kan terrorattentaten med ”svenskar” som aktiva medhjälpare få vår halvsovande befolkning att börja fundera på om den inte ändå tycker att det är viktigt för vilka och för hur många vi öppnar våra hjärtan och våra plånböcker och lovar livslång försörjning till.

Ett mycket litet steg i rätt riktning – men det har tagit alldeles för lång tid – är att en del medier börjar förstå att alla som kommer till Europa inte generellt ska benämnas ”flyktingar” eftersom de ofta är ”migranter” och inte ”flyktingar”.

Det finns som sagt många fler frågor att ställa, men just nu måste jag starkt fokusera mig på mitt jobb och att dra in pengar ifall att det Sverige som vi har växt upp i och älskar inte längre är ett alternativ för mig och min familj att leva i. Ett litet hopp finns dock fortfarande om att regeringen verkligen ska skärpa lagstiftningen och att socialdemokraterna inte ska vika ner sig för Miljöpartiet nu när strömmen av asylsökande åtminstone för tillfället har hamnat på en lite mer hanterbar nivå.

Jag hoppas också att Schengen-överenskommelsen förpassas till historieböckerna och att gränskontroller återinförs permanent i hela Europa så att vi kan förhindra olika former av kriminella att lätt förflytta sig mellan våra länder.

Signaturen Bekymrad

Kommentar: 26 frågor inklusive mängder av följdfrågor i många av dem, samt ytterligare frågor som inte är numrerade. Reflektioner. Förhoppningar. Se här, medieredaktioner, här är frågor som jag kan tänka mig att många vanliga, hyggliga människor gärna vill att ni ska söka svaren på och servera dem sakligt och korrekt utan vinklingar och egna ideologiska bakgrunder. Så svårt är det inte, vi är ganska många som lyckas med det varje dag men som inte når lika många som betydligt större medier. Allt fler som vill ha raka svar och hårda fakta på asyl-, migrations- och integrationsområdena kommer annars att söka sig bort från ”gammelmedierna” för att få en mer nyanserad och trovärdig information.

Personen som skrivit texten har valt att vara anonym. De flesta förstår varför. Jag vet vem personen är.
© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till denna sida så att texten kan läsas i sin helhet av intresserade.

Finland. Lite statistik.

Lite statistik

Andelen utlandsfödda som arbetar är 64 procent medan andelen finländare som arbetar är 74 procent. I siffrorna ingår förstås också arbetskrafts- och andra invandrare, inte specifikt och enbart asylinvandrare, såsom personer från EU- och Efta-länder, USA etc. Finlands folkmängd var 5.471.753 i slutet av år 2014.

•  Befolkningen ökade med 20.483 personer från året innan. Sammanlagt hade 322.711 personer utländsk bakgrund. 15 procent av dem var födda i Finland.

•  I fjol föddes det 902 färre barn än året innan. Antalet levande födda var sammanlagt 57.232. Av barnen föddes 57 procent inom äktenskapet och 43 procent utanför äktenskapet.

•  År 2014 fanns det sammanlagt 26.590 krigsveteraner. Av krigsveteranerna som fyllt 94 år var 1.361 män och 1.174 kvinnor.

•  År 2014 fick polisen, tullen och gränsbevakningen kännedom om totalt 417.898 brott, 6.888 färre än året innan. En tredjedel av brotten var stölder, vilket var 1.746 fler än år 2013.

• År 2014 hörde 4,0 miljoner medlemmar till Finlands evangelisk-lutherska kyrka, vilket var 74 procent av befolkningen. Sammanlagt hörde till 58 361 personer till Ortodoxa kyrkosamfundet i Finland, dvs. 1,1 procent av befolkningen. Andelen personer som inte hör till ett religiöst samfund var 23,5 procent av befolkningen.

•  Antalet barnfamiljer minskade i fjol med 2 117 familjer. Totalt fanns det 573 566 barnfamiljer, vilket var 39 procent av alla familjer. Andelen ombildade familjer av alla barnfamiljer var 9 procent.

Det kom en berättelse: ”Sverige – den snällaste kniven i lådan”.

Det kom ett mejl:

Hej Merit!

Tack för ditt oförtröttliga och viktiga folkupplysningsarbete. Allt du skriver om känns angeläget och snart kan väl inte beslutsfattarna nonchalerar dina och andra insatta och kunniga personers visselblåsande längre. Här kommer mitt ”vittnesmål” (bifogat i en pdf-fil) som du gärna får publicera. Jag har fått Abdullahs tillåtelse att berätta om det här, förutsatt att vi får vara anonyma.

Jag läste det välskrivna dokumentet – personen som har skrivit det arbetar som jag själv med språk, som översättare, och det märks i hur vederbörande uttrycker sig: korrekt, nyanserat, levande. Berättelsen borde läsas av många – alla! – eftersom den på ett mycket tydligt och sakligt sätt beskriver en del av verkligheten i Sverige idag, den verklighet som väldigt, väldigt många möter och lever i – fjärran från den humanitära stormaktens storhjärtade Rosenbad. Om man där, i Rosenbad, själva hade så stora hjärtan som statsministern önskar att svenskarna ”härute” ska ha, då skulle man ta till sig miggornas berättelser och texter som denna, undertecknad av en ”Sverigevän och asylrättsvän”. Just det: ”Sverigevän och asylrättsvän”! Det är nämligen inte svart eller vitt, det är svart och vitt. Samtidigt. Att vara Sverigevän och förtvivlat försöka värna om vad som varit (är?) det svenska språket och vad som varit (är?) svensk kultur, traditioner, levnadssätt, står på intet sätt i motsatsförhållande till att samtidigt värna om asylrätten. För flyktingar, uttryckligen för flyktingar och särskilt skyddsbehövande, det vill säga dem som behöver skydd och inte kan återvända till sina hemländer.

Här är några utdrag ur den ganska långa texten, som trots sin längd inte bör avskräcka någon från läsning:

”Han har nyss fått permanent uppehållstillstånd”, sa Abdullah. ”Och nu ville han att jag skulle följa med ut och fira.”

”Kommer han från Syrien, direkt från kriget?” sa jag.

Abdullah suckade och skakade på huvudet: ”Han har bott i Kuwait i många år, och han har ett bra jobb där”, svarade han undvikande.

”Men hur kan han då ha fått permanent uppehållstillstånd?” frågade jag.

”Han är syrier, och det står i hans papper”, sa Abdullah. ”Det tog tydligen tre månader, sen fick han sitt uppehållstillstånd, mer eller mindre automatiskt. Så nu kan han äntligen åka tillbaka till Kuwait igen.”

Jag såg tydligen frågande ut, och Abdullah förklarade: ”Han har svårt för kylan här i Sverige.”

”Men varför tog han sig hit överhuvudtaget?” sa jag. Som så många andra hade jag svårt att förstå varför någon som redan hade ett hyfsat liv tog det stora steget att bryta upp från sitt land, om än tillfälligt.

Abdullah ryckte på axlarna. ”Ja du, semester? Äventyr? Jag vet inte så noga. Men en bostad – eller bara en adress i Sverige – och ett svenskt pass är guld värt.”

Och:

Fattar inte svenskarna vad som händer? brukar Abdullah fråga mig. Han berättar om hur landsmän till honom, och människor från andra länder i Mellanöstern – vanliga medelklassmänniskor – planerar sina resor till Sverige. Mobilerna går varma, planer smids. Och han beskriver ingående hur snacket går:

”Jo, man får en bostad. Ja, utbildning är helt gratis. Nej, man måste inte jobba, om man inte har jobb får man pengar av staten. Och jo, du hörde rätt, man får betalt för att gå i skolan och lära sig svenska!”

Och jag lyssnar till hans berättelser ur verkligheten med stigande frustration. ”Men du som träffar så många, några måste väl ändå vara riktiga flyktingar, som har riktiga skäl att fly?” försöker jag. För jag vill ju inte att det ska vara så illa som jag hela tiden får indikationer på. ”Men det är ju inte de som kommer i första hand”, säger Abdullah. ”De fattiga i krigsdrabbade områden, de kan ju inte ens ta sig hit. Nej, jag fattar inte vad Sverige håller på med”, säger han och skakar på huvudet.

Just det som Abdullah säger i det sista stycket sa också syriern Issam Alo på Blinkarps asylboende till mig i juli:

I don’t know what the Sweden is doing! Why they are taking in so many people, it is not good. No houses, no jobs. Many people just come for good life. Not good for the Sweden.

När asylinvandrade själva reagerar (och Abdullah och Issam är absolut inte de enda!) över Sveriges märkliga och självdestruktiva agerande som uppmärksammats också i andra länder, nu senast i Danmark – ett inlägg om det följer snart – då är det illa. Berättigat oroliga svenskar som försöker diskutera galenskapen som skiljer ut Sverige från alla andra EU-länder och fjärmar landet från sina nordiska grannländer, påklistras snabbt etiketter av allehanda slag och tystnar ofta snabbt; asylinvandrade som säger samma sak förbigås med tystnad. Vad dessa personer säger stör den svenska bilden av godhet och humanitet och stormakt.

Ett sista utdrag ur texten från en tänkande svensk som, liksom en överväldigande majoritet av svenskarna, värnar om asylrätten. För dem som har flyktingskäl, inte för asylbedragare.

”Men du som träffar alla de här lycksökarna”, frågar jag honom. ”Säger du någon gång till dem vad du egentligen tycker, eller jamsar du bara med?”

”Jag kan ju liksom inte döma någon enskild”, svarar Abdullah. ”Men ibland kan jag bara inte hålla tyst. De flesta tjatar om samma sak om och om igen när jag träffar dem. De frågar till exempel: Hur var det nu, fick man extra bidrag för det tredje barnet? eller: Hur länge kan man läsa på SFI med bidrag, och kollar de om man reser hem om man samtidigt hyr ut lägenheten i andra hand…? Senaste gången det hände blev jag riktigt förbannad”, fortsätter han.

”Jag sa åt en av dem: ’Du har en bra utbildning, skaffa dig ett jobb och börja betala skatt!’ Jag mår illa när jag ser en massa vuxna män sitta och röka vattenpipa hela dagarna och bara ta emot bidrag av Sverige! Det är dåligt för dem och det är dåligt för Sverige”, avslutar Abdullah.

Kommentarer:  Läs själva och bilda er en egen uppfattning. Jag skulle förresten byta ut ordet ”snällaste” i rubriken till antingen ”dummaste” eller ”blåögdaste”. Och att det har visat sig vara förödande för Sverige med sådana blåögda och/eller dumma personer i landets regering och riksdag. Och en sista kommentar:

Det finns faktiskt ingen ”asylrätt” för bedragare, statsminister Fredrik Reinfeldt! Det har varit en av dina och din regerings uppgifter och plikter att se till att upprätthålla en reglerad invandring så som landets utlänningslag föreskriver. Det har du och din regering inte gjort.

Läs hela texten Sverige – den snällaste kniven i lådan!

© denna blogg.

En migga: ”Att andra länder i EU skulle göra som Sverige, lär inträffa samma dag som grisar lärt sig flyga.”

En migga om nu- och framtiden i det udda – nästintill aparta – landet Sverige:

Nej tack!

Så är det då snart dags för regimskifte. Fast det var ju synligt redan för några år sedan. När Alliansen inte fick egen riksdagsmajoritet var det som att de slog över till en expeditionsministär, med en rätt apatisk inställning till det mesta. Så här i efterhand var det som att hela mandatperioden handlade om det femte jobbskatteavdraget. Gäsp.

Dock: Alliansen höll den ekonomiska krisen borta. Vi kunde ha haft en tvåsiffrig arbetslöshet, stort budgetunderskott och en bostadsmarknad i kollaps. Men den saken blev undanskymd av passivitet och oppositionens framgångsrika mantra om vård, skola och omsorg. Så nu får oppositionen visa vad den går för. De rödgröna lär dock få göra en Hollande – han fick backa från det mesta ett halvår in i presidentperioden – efter ett halvår eller så, med alla vallöften de strött omkring sig. För de snålar inte precis på sockret: sextimmars arbetsdag med bibehållen lön; sjutimmars arbetsdag med bibehållen lön och friår, också det helt betalt; sextimmars arbetsdag och gratis kollektivtrafik; höjda ersättningar över hela linjen i försäkringssystemen. Det ska bli intressant att se när de återinför fastighetsskatten, för det är en riktig lågoddsare att de skulle kunna låta bli.

Och så var det då det där med SD. Som ensamt kunde utesluta en egen riksdagsmajoritet för Alliansen, eftersom det partiet äter upp väljarna från höger. Och som skulle isoleras. Så att partiet tynade bort.

Man bör inte utgå från att väljare är dumma. Men man bör inte heller utgå från att politiker är dumma. Och jag utgår från att åtminstone Alliansens politiker förstår att det mesta de sysslat med i frågan migration och integration är retorik och endast retorik. ”Härtill var vi nödda och tvungna…” i syftet att isolera SD. Och med facit i hand är frågan till politikerna enkel: gick det bra? Gick det bra att med retorik och uppgörelser strypa flödet till SD? Eller gick det tvärtom?

Alliansens uppgörelser med MP var ett bra exempel. MP som, redan innan bläcket torkat på någon överenskommelse gällande migration och integration, alltid gått ut och kritiserat densamma. MP som ger uttrycket ”dolkstöt i ryggen” en ny innebörd. Sedan blir det ju också ett stigma av ”guilt by association” när en allians som på papperet förordar reglerad invandring gör upp med ett miljöparti som vill ha motsatsen. För vi fick bland annat systemet med subventionerad vård för ”papperslösa” och skolgång och annat för deras barn som gör att ingen i den berörda myndighetsvärlden längre är riktigt säker på vad som är legal respektive illegal vistelse. Illegal vistelse är tydligen legal vistelse i vissa fall. Det påminner lite om Tage Danielssons monolog om Three Mile Island. Det hade varit bättre för Alliansen att avstå från sådana utflykter.

Försörjningskravet för familjeåterförening var ett annat bra exempel. Försörjningskrav ska vi ha, men eftersom SD ville ha kraftiga försörjningskrav blev det nästan slagsmål inom Alliansen om vem som kunde införa flest undantag från kravet. Så nu sitter vi här med försörjningskrav som existerar som teorem, men som i praktiken omfattar ungefär 3 procent av anknytningspersonerna och 0 procent av de anhöriga. Och när M understundom nämnt att kravet borde utvidgas har småpartierna skrikit högt i falsett.

Frågan om hur många invandrare som går att med framgång integrera per år fick komma fram vid ett tillfälle, fast då blev det lite galet. Migrationsministern satt i tevestudion och nämnde att ”volymerna” var för stora. Det blev som när Nuder yttrade sig om ”köttberget” – botgöring i riksdagen för migrationsministern och sedan var frågan död.

Arbetskraftsinvandringen från tredjeland var en bra idé – som sedan kom att pryda löpsedlarna i den del som gäller icke yrkesutbildad arbetskraft. För till skillnad mot andra länder så är den svenska arbetskraftsinvandringen helt generell och omfattar därför lokalvårdare, diskare, servitörer, bärplockare etc. Vi har hittills inte sett något exempel med en forskare vid Astra Zeneca som hamnat i blåsväder, men däremot har de okvalificerade arbetsinvandrarna dels blivit ett tacksamt mål för utnyttjande och dels har de funnit ett nytt bedrägerispår. För lika väl som det går att betala 100.000 kronor för en resa till Sverige med en vidhängande asylberättelse, lika väl går det att betala 100.000 kronor för en skenanställning.

De ensamkommande barnen – eller unga männen som det främst handlar om – var ett annat bra exempel. Har jag hört någon allianspolitiker yttra att detta inte är en eftersträvansvärd trafik? Har någon minister gjort som president Obama gjorde när samma typ av trafik uppstod från Centralamerika till USA, det vill säga konfronterat regeringarna i de berörda länderna och framfört att barnen kommer att skickas tillbaka? Har någon öppet uttalat det rätt självklara, att i de fall det verkligen handlar om barn så har de inte kommit hit på egen hand, eller träffat en okänd välgörare någonstans i hemtrakten, utan familjen sitter kvar därhemma och har ordnat allt? Svar nej, nej och åter nej!

Fast storleken på invandringen är det bästa exemplet på att säga en sak och hålla inne med vad man egentligen tycker. För som sagt – jag utgår inte från att politiker är dumma. SCB för statistik på invandring, sorterat efter personnummer – vilket betyder att den verkliga siffran är betydligt högre – och om inte jag minns fel blev bruttoinvandringen sexsiffrig redan 2007. Vi hade en kö av 7.000 i mottagningssystemet redan för två år sedan. Vad kön kommer att vara vid nästa årsskifte kan man bara spekulera om. Men retoriskt sett är Alliansen nästan övertydlig: Det finns inget tak.

Fast i antalsfrågan har det funnits en spricka i fasaden. Migrationsministern ville inte riktigt att Sverige ensamt skulle var en magnet för asylinvandrare – vilket Sverige är med sitt system av PUT och sedan allt betalt – utan försökte få de andra i EU-familjen att göra detsamma. Undrar hur mycket hånflin det kostade Sverige nere på kontinenten? För tanken på att andra länder i EU skulle göra som Sverige gör – kvotuttagningar är en annan sak – lär inträffa samma dag som grisar lärt sig flyga. Och Alliansens vallöfte om 350.000 nya jobb fram till 2020 blev nedplockat av KI redan samma dag det kom – hela det antalet är så gott som intecknat av invandring.

Så nu står vi där, med ett mantra som kan sammanfattas så här:

•  Det finns inget tak alls för vad som är genomförbart med invandringen.
•  Försörjningskrav ska vi ha fast helst inte alls.
•  Vi ska ha okvalificerad arbetskraftsinvandring fast vi inte behöver det.
•  Alla asylsökande – och framförallt barnen – är alltid sanningssägare.
•  Vi ska ge PUT direkt och allt betalt.
•  Vi ska ha ett parallellsamhälle där illegal vistelse i själva verket är legal. Och den som säger motsatsen är rasist eller främlingsfientlig eller dåligt informerad.
•  Alla asylinvandrare och deras familjemedlemmar är högt utbildade och yrkeskvalificerade – det kommer absolut inga analfabeter från Afghanistan, Somalia, Kurdistan, Eritrea.
•  Går det dåligt i kommunerna eller om Arbetsförmedlingen rapporterar att det är rätt svårt att hitta lämpliga arbeten för icke yrkesutbildade analfabeter så råder strukturell rasism i kommun och på arbetsmarknad. Skulle alla dessa personer hamna i utanförskapsområdena – vilket är det enda ställe socialbidragstagare kan hamna i eftersom det är där som allmännyttan har sina lägenheter – så råder det rasism på bostadsmarknaden också.

Som sagt: Jag utgår från att politiker inte dumma. Och att de fattar att denna retorik inte håller. Och försöket att förneka bort SD slutade med att detta parti i opinionsmätningarna nu får runt 10 procent. För väljare är inte dumma heller. Men väljare, till skillnad mot politiker, har inte haft något motiv för att syssla med den slags retorik och tyföljande politiska vansinnesdåd som vi sett de senaste fyra åren.

Och om SD har kunnat le i mjugg under de senaste fyra åren så kommer de att känna sig som prinsar i en bagarbod när de rödgröna vunnit valet. För de rödgröna har drivor med fiffiga uppslag i påsen. Svensk sjukvård ska vara helt universell – eller rätt sagt så ska utnyttjandet av svensk sjukvård vara helt universell. Asylbegreppet ska utvidgas ännu mer och familjebegreppet ska nu omfatta föräldrar, syskon och kusiner. Och andra med, det är inte så noga. Försörjningskravet ska strykas helt. Så SD kan nog se fram emot  15 procent av rösterna framåt 2018. Och det gör det hela till ett absolut exit för Alliansen som fenomen.

Och så till mitt eget val. Än en gång: Jag utgår från att politiker inte är dumma. Alltså talar de inte sanning. Och de får ha vilka bevekelsegrunder de än vill, och vilka vackra motiv som helst – jag röstar inte på sådana. Och jag kan inte få för mig att rösta på något annat parti i riksdagen heller. Så jag stannar hemma på valdagen.

Kommentar: Ingen, egentligen. Men här kan man ta del av Eurostats rapport Migrant integration in the labour market in 2013 med underrubriken: Unemployment rate for non-EU citizens notably higher than for nationals in the EU28, och se hur (illa) Sverige ligger till. Och om någon tror att det blir bättre 2014, 2015, 2016, 2017, 2018 så torde den vara rejält ute och cykla. Eller vara både blind och döv.

Ur texten:

In 2013 across Member States, the largest differences between the employment rates for non-EU citizens and for national were recorded in Sweden (50.2% for non-EU citizens compared with 81.3% for nationals.

I landet som tar in förkrossande många fler asylinvandrare än något annat EU-land per capita, har också det lägsta antalet utomeuropeiska invandrare arbete.

© denna blogg. Vid ev citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

Lagar är det inte längre så noga med i Sverige…

SVERIGE
Utlänningslagen efterlevs inte och det är en av anledningarna till att det ser ut som det gör på asylinvandringsområdet i Sverige idag. Riksdag och regering skapar regler som går emot av dem själva tidigare stiftade – och fortfarande gällande! -lagar när de bestämmer att människor som vistas illegalt, det vill säga olagligt eftersom de fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd i landet, ska ges gratis (!) sjukvård och fri skolgång (gratis = bekostat av dem som lever i landet legalt och arbetar och betalar skatt).

Det kommunala självstyret körs brutalt över när regeringen, ivrigt påhejad av Miljöpartiet, beslutar att tvinga självstyrande kommuner att ta emot asylinvandrare som de varken har bostäder, skola eller andra resurser att ta emot (läs gärna här hur det kan bli på en liten ort där det plötsligt dimper ner flera hundra främlingar i en helsvensk liten by).

Skolan fungerar inte och mängder av unga, till stor del (men inte enbart) asylinvandrades barn, går inte ut grundskolan ens med baskunskaper och kan därför inte få jobb eller klara sig överhuvudtaget i ett allt mer komplext samhället. Vad ett sådant utanförskap för med sig finns det redan så många exempel på och är så väl känt att det inte behöver upprepas här. Ändå tas inga genomgripande krafttag för att ändra på sakernas tillstånd.

Antalet utanförskapsområden, där vandalisering, våldsbrott och laglöshet breder ut sig allt mer, har ökat till 186 år 2012 från 3 år 1990. Läs gärna inläggen Det hjälper inte att skriva rapporter, ingenting förändras av det! (31 maj 2014) och Låt er inte luras av desinformation, det kan visa sig bli farligt! (3 juni 2014).

Svenska folket har allt mindre förtroende för regeringen, som allt fler upplever vara helt verklighetsfrämmande och driva dess lilla land mot haveri på flera områden. Stödet för Sverigedemokraterna ökar och numera hör man allt fler traditionellt moderata, socialdemokratiska och andra väljare säga att denna gång kommer de att – ”motvilligt”, säger nästan alla – rösta på just Sverigedemokraterna för att inga andra partier tar deras oro på allvar och för att andra partier mörkar situationen som de ser har gått överstyr på många orter och hotar göra det på ännu fler, när antalet utanförskapsområden ökar ytterligare.

Några korta jämförelser med
FINLAND
Utlänningslagen efterlevs. Personer med uppenbart ogrundade asylansökningar avvisas, personer som fått avslag på sina ansökningar utvisas och kan inte i tiotusental stanna kvar illegalt i landet. Åldersbedömningar görs när asylsökande säger sig vara minderåriga men kan misstänkas inte vara det. Under år 2009, när alla påstått minderåriga åldersbedömdes, visade sig 65 procent av dem inte vara under 18 år (läs här). Eftersom Finland inte accepterar asylbedrägerier vare sig bland vuxna eller påstått minderåriga, kommer heller inte så många dit eftersom de vet att det är tämligen fruktlöst att försöka lura finska myndigheter. Alla vet att det går att göra i Sverige…

År 2013 sökte till exempel 3852 påstått minderåriga, mestadels unga män asyl i Sverige, medan endast 156 dito sökte asyl i Finland. I Sverige beviljades 1955 påstått minderåriga asylsökande uppehållstillstånd år 2013; i Finland var motsvarande siffra 98.

Det kommunala självstyret kan inte brutalt köras över när regeringen. I slutet av 2013 gjordes en enkät i landets kommuner inför att Finland lovat ta emot 500 syriska kvotflyktingar under 2014. 81 av 152 kommuner sade nej till kvotflyktingar och angav att de saknar bostäder, att de är i ett ekonomiskt kärvt läge och att de har dåligt med resurser för integrering. Samtidigt ansåg många kommuner enligt enkäten att det finns viktigare frågor att satsa på.

32 kommuner uppgav att de tar emot kvotflyktingar, bland dem min gamla hemstad Grankulla som erbjöd sig att ta emot 10 personer. Bland övriga kommuner i Svenskfinland fördelade sig erbjudandena om att ta emot syriska kvotflyktingar så här: Borgå, 15; Esbo, 30; Åbo, 50; Nykarleby, 10-15; Jakobstad, 20; Larsmo, 10-20 och Karleby, 12.

Yle rapporterar under rubriken Harva kunta avaa ovensa pakolaisille – ”Kuntamme ei ole sopiva paikka” vilket översatt till svenska betyder: ”Få kommuner öppnar sina dörrar – ”Vår kommun lämpar sig inte” (för mottagning av flyktingar) bland annat:

Sisäministeriö etsii kuumeisesti kuntia ottamaan vastaan Syyrian kriisin takia aiempaa suurempaa joukkoa kiintiöpakolaisia. Talouden ahdingossa kunnat eivät hihku riemusta.

Översättning: Inrikesministeriet söker febrilt efter kommuner som kan ta emot det utökade antalet kvotflyktingar på grund av krisen i Syrien. Kommunerna som lever under ekonomisk press, jublar inte av glädje.

Skolan fungerar alldeles utmärkt, det behöver inte ens ordas om eftersom det är mycket väl känt att Finland har en av världens bästa skolor med mycket goda elevresultat. Finland är en kunskapsnation av stora mått, allmänbildning och bildning är viktiga ideal som eftersträvas. Kunskapskraven för att komma in på olika utbildningar är höga och utbildningsnivån i landet är hög i jämförelse med många andra länder.

Finska folket har förtroende för sina politiska representanter i högre grad än svenska folket för sina. I regeringen sitter just nu fem av nio riksdagspartier och försöker agera för landets och folkets bästa, inte i första hand för sin egen personliga vinnings skull.

© denna blogg. Vid ev korta citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

 

 

 

Hur är det tänkt att fungera när det helt enkelt inte finns bostäder åt vare sig svenska ungdomar eller asylinvandrare?

Hur många nya människor utan någonstans att bo och utan jobb, kan tas emot i Sverige? Alltså människor som ska försörjas, ha skolgång, sjukvård och – inte minst viktigt – bostad här? Och helst också arbete, givetvis.

Under lång tid har kommunalråd – och andra – klart och tydligt fört fram att det helt enkelt inte finns bostäder åt alla som kommer till Sverige – det existerar rent fysiskt alltså inte hus och lägenheter som kan hysa dem. Vad är det regering och riksdag, som stiftar lagar och reglerar invandringen, inte förstår när det gäller detta? Förstår de inte irritationen och frustrationen hos såväl alla de svenskar som också behöver bostäder som inte finns, som hos de människor som beviljats uppehållstillstånd här utan att det finns vare sig bostäder eller jobb?

Situationen i Boden, som det berättas om i ett reportage i SR P4 Norrbotten under rubriken Svårt för Boden att erbjuda flyktingar bostäder, är svår; det finns helt enkelt inga bostäder att ge till asylsökande som beviljats permanent uppehållstillstånd, PUT. I reportaget berättas om en rapport som anger att sju av tio kommuner inte kan ordna permanent boende åt dessa asylinvandrare. Kommunalrådet Torbjörn Lidberg, S, säger:

Det råder en generell bostadsbrist där men kommunen planerar att bygga nya lägenheter i stan, för att mätta det behov som finns, med nybyggda lägenheter både till flyktingar och andra som är i behov av en bostad.

Det börjar vara trångt. Man måste börja bygga mer, men det är ju också förenat med höga kostnader.

Vidare sägs i reportaget att:

Boden är inte den enda kommun i landet som har det tufft – och det kommer att bli ännu svårare. Bostadsbristen beror på en kombination av en generell brist på hyresrätter och att det under en lång tid kommit många flyktingar till Sverige.

I enlighet med den strutsmentalitet som så ofta verkar råda på s.k. ansvarigt håll när det gäller asylområdet, så presenteras inga katastroflösningar, inga lösningar överhuvudtaget, utan det hela rullar på som en snöboll som till slut blir så stor att den exploderar på ett eller annat sätt. Medan strutsarna står kvar med huvudena i sanden.

Lyssna på miggorna! Läs vad de berättar om asylbedrägerier och om att det ska gå så fort, så fort att fatta de viktiga besluten, att de inte hinner utreda om personerna som söker asyl är ute efter livstidsförsörjning eller har andra, egna motiv eller om de faktiskt är asyl- eller skyddsbehövande!

© Denna blogg.

Språkformuleringsprivilegieföreträdarna borde ge ut en egen godkänd ordlista

SAOL – en ordlista som inte gäller fullt ut.

Jag har tidigare påpekat det, jag gör det igen: journalister och politiker som tagit sig språkformuleringsprivilegiet borde ge ut en av dem godkänd ord- och begreppslista på asyl- och migrationsområdet, så att de som vill uttrycka sig korrekt (enligt dem), vet vad som gäller. Så att de, som inte vill hamna utanför det stora goda vi:et som språkformuleringsprivilegieföreträdarna utgör, vet vad de kan/får och inte kan/får säga och skriva.

Följande ord och begrepp är jag tämligen säker på inte bör ingå i ”det goda vi:ets” vokabulär:
Mörk. Svart. Blond. Blåögd. Vi. Dom. Utlänning. Illegal. Olaglig. Avslag. Utvisa. Enligt utlänningslagen. Analfabeter. Falsk asylhistoria. Förfalskade dokument. Respektera avslagsbeslut. Lämna landet. Utvisas.

Följande är jag osäker på om de kanske kan/får användas eller ej:
Asylinvandrare. Invandrare. Ensamkommande påstått minderåriga asylsökande. Utländsk härkomst/bakgrund. Utomeuropeisk härkomst/bakgrund. Svenskar (i betydelsen icke utländsk härkomst). Rättssäker (asylprocess). Eget ansvar.

Bland ord och begrepp som kan/får och rentav bör användas torde återfinnas:
Asylrätt. Allas lika värde. Människovärde. Inhuman asylpolitik. Ensamkommande flyktingbarn. Ingen människa är illegal. Gömda. Segregation. Orättvist. Utanförskap.

Jag, som har svenska som modersmål och anser mig behärska det väl, hänger inte med i nyspråket på asyl- och migrationsområdet, det språk som vänds och vrids och vinklas så till den milda grad att svart blir vitt och vitt blir svart. Jag kommer dock själv aldrig att använda en ord- och begreppslista av den typ jag efterlyser eftersom jag tycker att det är katastrofalt att förvränga ord och begrepp så som många aktörer på asyl- och migrationsområdet gör. Men listan behövs för alla dem som är osäkra och rädda för att uttrycka sig felaktigt, och som inte för sitt liv vill riskera att bli anklagade för att vara ”rasister”, ”islamofober”, ”främlingsfientliga” etc. Också de orden används förresten av det goda vi:et med nya betydelser och innebörder och tarvar ordentliga förklaringar i Språkformuleringsföreträdarnas korrekta asyl- och migrationsordlista 2013. Listan bör uppdateras varje år eftersom nya förbjudna resp tillåtna ord och begrepp ständigt tillkommer och försvinner.

P.S. Det finns förstås en lista över ordförklaringar som Migrationsverket har sammanställt, men den är inte något som alla journalister och alla politiker anser sig behöva behärska när de talar och skriver om asyl- och migrationsfrågor.

© Denna blogg.

Mejl från en utlandssvensk om hans syn på ”the state of the Swedish nation”.

Det kom ett mejl från en utlandssvensk som jag har haft kontakt med under längre tid och som jag också har publicerat några texter av tidigare. Också detta har jag fått tillstånd att lägga ut på bloggen:

Jag läste det du skrev om att Politiker som agerar ”godhetsapostlar” måste öppna ögonen! Jag kom att tänka på att jag nästan tänkte skriva till dig en gång om att det kunde vara intressant att göra en ”spaning” på framtida samhällsutveckling, kanske inte vadslagning direkt, men nästan. Lite om vad jag tror kan vara ett möjligt scenario om ett år eller två. Kanske detta (som naturligtvis inte är något jag hävdar, bara leker med tanken):

Det är väl runt 15 kommuner nu som slagit larm om att de inte har bostäder, arbetstillfällen och ekonomi att ta emot fler asylinvandrare. Isen är bruten och fler kommer att följa i deras spår. Det innebär att integrationsminister Erik Ullenhag har något nytt på gång för att desperat försöka hejda dem från att göra som de vill, en s.k. ”reform”. Att det innebär statliga pengar är ju garanterat, men mer? Riktade pengar till kommunala bostadsbolag? För att bygga nytt. Men jag tror att Ullenhag kommer att fortsätta blunda för (eller ser han det, men har inte mod att erkänna det offentligt?) att det politiker som Bo Frank, kommunalråd (M) i Växjö tänker på – förutom att deras kommuner inte ska gå i konkurs – är väljarflykten som kommer att ske till Sverigedemokraterna.

Häromdagen gick migrationsminister Tobias Billström ut med utökat försörjningskrav för anhöriga. Jag tror situationen i regeringen är desperat, mellan fyra väggar, så att säga. Dels är det väljarflykten till Sverigedemokraterna, dels kommunernas motsträvighet, dels att man faktiskt inser både kostnader och framtidsscenario av den förda politiken, att en dag blir det kaos både ekonomiskt och socialt. Det är det redan nu, fast svenska folket ska hindras från att veta det. Det man är mest livrädd för är, när det inte går att dölja för folket längre. Att Sverige börjar bli överfullt. Man vill för allt i världen inte komma i den situationen att man måste konfiskera svenskarnas sommarstugor, hellre slår man då upp tältläger. Men då kommer Miljöpartiet att protestera om ovärdigt mottagande osv. När Norge tagit emot ca 9000 asylsökande har Sverige tagit emot över 40.000 (som bland annat Per Gudmundson skriver om i Svenska Dagbladet). Det innebär att det också blir mycket fler anhöriginvandrare till Sverige så småningom. Det är en ond cirkel. De börjar inse det, och letar panikartat efter åtgärder.

Jag funderar på detta framtidsscenario: Centerpartisten Staffan Danielsson skrev en debattartikel i Svenska Dagbladet om att begränsa invandringen (väl inlindat, naturligtvis, men det var andemeningen) vilken genast replikerades av partikamraterna Johan Hedin och Hans Dahlgren som skrev att det inte finns några problem alls osv. Här finns alltså en enorm spricka i Centerpartiet som jag tror man nödtorftigt försöker dölja utåt. Och jag tror att denna spricka, dessa åsiktsskillnader också finns i de andra partierna. Öppet – men också så att många riksdagsledamöter och övriga partimedlemmar ute i landet går och tiger om sina verkliga åsikter. Men en dag kommer de att inte göra det längre. Någon kommer att bryta isen, säga vad han/hon tycker, som Staffan Danielsson, och så kommer andra att börja följa efter. Partiledningarna kommer att få ett enormt tryck på sig från kommunalpolitiker och medlemmar ute i landet. Det har de redan nu, men det kommer att bli mycket, mycket värre. Då händer det att partimedlemmar ur Moderaterna men kanske framför allt Centern, kommer att gå över till SD, även kommunalpolitiker men också någon riksdagsman. Det gör att Sverigedemokraterna blir mer rumsrent och fler följer efter.

Det sitter ett antal tunga, äldre politiker i riksdagen hos både Centern och Moderaterna. De som följt med i turerna när man blev Stureplanscenter och Nya Moderaterna, men som nog aldrig ändrat sin ursprungliga ideologi (de är från den tid då man blev politiker på grund av ideologi). Jag tror till exempel att många centerpartister redan är trötta på orealistiska uttalanden som att Sverige kan ta emot invandrare från tredje världen så att vi blir 40 miljoner invånare. Alltså de politiker som faktiskt lever i verkligheten.

Så skriver alltså en svensk, som numera bor i ett annat EU-land, och som gett sitt tillstånd till publicering av hans tankar.  Hans identitet är känd för mig, men han vill inte att den ska bli känd för alla; han kanske flyttar tillbaka till Sverige en dag… Var och en får läsa, tänka, ta till sig, förkasta, hålla med om eller tycka helt annorlunda.

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.