• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    september 2019
    M T O T F L S
    « Sep    
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    30  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Varför är det så svårt att förstå att det faktum att man tagit sig till Sverige och resan var svår och/eller att man är minderårig inte är detsamma som att man har asyl- eller skyddsskäl?

skarmavbild-2016-10-24-kl-22-33-58Klicka på text- och bildrutan för att läsa hela texten.

Ivar Arpi skriver den 24 oktober i en tålmodigt förklarande och informativ text i Svenska Dagbladet bland annat:

Men detta är vad reglerad invandring med intakt asylrätt innebär. Om varje fall ska prövas individuellt innebär det att man måste skicka tillbaka dem som har fått avslag. I realiteten stannar dock en hel del trots att de fått nej, i växande skuggsamhällen. Vårt system bygger på att de flesta frivilligt lämnar landet efter avslag.

Det här är självklarheter som upprepats i åratal men tycks behöva sägas om och om och om igen. Det är som om de här självklarheterna av någon outgrundlig anledning inte fastnar på många av dem som ger sig in i debatten och uttrycker åsikter utan att ha kunskaper. Kanske bär de teflonkostymer?  Alltför många verkar ha skaffat sig sådana, också på Migrationsverket, faktiskt.

De teflonkostymklädda har med åren allt mer börjat tycka (det är mycket ”tyckande” på det här området överhuvudtaget), att det faktum att någon tagit sig ända hit och det var en svår resa och/eller att någon säger sig vara ett ”barn” är lika med rätt att få uppehållstillstånd som skyddsbehövande i Sverige. Vilket är så fel det kan bli och inte har något som helst stöd i utlänningslagen som gör klar åtskillnad mellan arbetskraftsinvandring (man ordnar jobb, får tillstånd att komma och försörjer sig själv)  och asylinvandring (man söker asyl eller skydd, får det om man har skäl enligt lag och blir försörjd). Detta borde alla som ger sig in i migrationsdebatten faktiskt känna till; gör man inte det är det omöjligt att debattera sakligt och korrekt. Kostymerna av teflon måste bort och ersättas av dito i luftiga, lätta material, det vill säga ensidigheten och okunnigheten måste bytas ut mot objektivitet och kunskap.

© denna blogg.

Finland. Även om personen riskerar att utsättas för förföljelse, beviljas han eller hon nödvändigtvis inte asyl om han eller hon kan få skydd genom att flytta till ett annat område i sitt hemland.

Maahanmuuttovirasto logo

Med en tiodubblad ökning av asylsökande i Finland år 2015 jämfört med år 2014, har det hos allmänheten börjat uppstå frågor kring asylärenden. En del tycker att vissa asylbeslut är orättvisa eller felaktiga. Kunskapen hos allmänheten i Finland är, liksom i Sverige (trots att Sverige har haft en massiv asylinvandring i decennier) låg, och känslor tar inte sällan över och man tycker och känner att ett negativt asylbeslut borde ha varit positivt. Migrationsverket förklarar och klargör för allmänheten hur asylsystemet fungerar i Finland:

Alla möjligheter att bevilja skydd genomgås vid asylbesluten

Idén med internationellt skydd är att en person kan få skydd i ett annat land om han eller hon hamnar i en situation där han eller hon inte kan få skydd i sitt eget hemland.

Sökanden kan beviljas asyl eller alternativt skydd om han eller hon riskerar att utsättas för förföljelse eller riskerar att lida allvarlig skada. En allvarlig skada kan innebära exempelvis dödsstraff, avrättning, tortyr eller någon annan behandling eller bestraffning som kränker människovärdet. Alternativt skydd beviljas också om urskillningslöst våld mot civilpersoner i samband med en väpnad konflikt förekommer i personens hemregion.

Sökandens individuella asylsamtal och jämförelsen av uppgifterna som kommit upp under samtalet med informationen om läget i landet är alltid grunden till beslutet. Beslutet fattas inte utifrån en informationskälla. Verket har till sitt förfogande uppgifter exempelvis från Europeiska stödkontoret för asylfrågor (EASO) och från EU-ländernas gemensamma databank om läget i ursprungsländerna.

I beslutet framgår alla grunder till beslutsfattandet

När beslutet fattas går handläggaren igenom alla kriterier för internationellt skydd ett i taget och ser om de uppfylls i sökandens fall. Denna stegvisa genomgång och dess resultat registreras i beslutet till kännedom för klienten.

Även om personen riskerar att utsättas för förföljelse, beviljas han eller hon nödvändigtvis inte asyl om han eller hon kan få skydd genom att flytta till ett annat område i sitt hemland. Flyktingslagstiftningen talar då om intern flykt. Detta kan komma i fråga om flytten faktiskt är möjlig, trygg, laglig och rimlig för personen som flyr.

Asyl beviljas heller inte om personen själv har exempelvis utövat förföljelse av andra eller begått grova brott. Detta kallas uteslutning. I beslutet går man även igenom alla andra grunder för att bevilja uppehållstillstånd som nämns i utlänningslagen.

Påståenden av allvarliga och tunga rättskränkningar hanteras i samband med asylärenden

Asylsökandens upplevelser och berättelser innehåller ofta grymma och tunga händelser som väcker många känslor. Verket har en viktig uppgift att bevilja internationellt skydd till personer som behöver detta.

Alla den asylsökandes påståenden kan inte accepteras om sökandens berättelse inte är trovärdig, exempelvis på grund av dess motstridigheter eller om den är i strid med pålitlig landinformation. Besluten är ett av livets viktigaste tillfällen för sökandena och därför motiveras varje beslut så noggrant.

Beslutsfattarens känslor eller egna åsikter syns dock inte i beslutstexten. För att kunna behandla alla människor jämlikt måste tjänstemännen följa lagarna.

Texten ovan är citerad direkt från Migrationsverkets sajt.

Finländska medier serie grön

Nej, Sveriges Radio, det är inte en ”mänsklig rättighet” att söka asyl just i Sverige!

Skärmavbild 2015-12-23 kl. 10.02.59Klicka på textrutan för att ta del av inslaget på Sveriges Radios sajt.

Sättet på vilket Sveriges Radio P1 rapporterar om asylområdet är obegripligt. Att man i Public Service-radio inte – efter decennier av stor asylinvandring – har lärt sig vare sig vokabulär eller basala kunskaper om asyl och asylrätt och överhuvudtaget sådant som är förknippat med just den här typen av invandring är anmärkningsvärt. Trots att asylinvandringen varit gigantisk till lilla Sverige under lång tid och man skulle kunna tro – och borde ha rätt att kräva – att det viktiga ”samhällsorganet” Public Service (både Sveriges Radio och Sveriges Television) vid det här laget hade bemödat sig om att läsa utlänningslagen och att hålla lite reda på vad som faktiskt sker på Migrationsverket och ute på asylboendena. Sent omsider har Sveriges Radio nyligen utsett en ”migrationsreporter”, men det räcker inte alls, inte på långa vägar.

Idag, den 23 december, får vi i nyhetssändningarna veta att ”ensamkommande flyktingbarn” (som SR envisas att kalla påstått och faktiskt minderåriga asylsökande) ”drabbas” av id-kontrollerna som snart införs. Hur ”drabbas” de då? Jo, de har inga id-handingar och då kommer de inte att kunna ta sig in i Sverige för att söka asyl. Och det är, ska man förstå, fruktansvärt hemskt och på något sätt fel. Enligt Sveriges Radio, alltså, som låter egna känslor färga nyhetsförmedlingen i stället för att ge allmänheten en bild av det faktiska läget och låta den tänka och känna själv. Här ett utdrag ur nyhetsinslaget:

Id-kravet som införs 4 januari nästa år kommer att drabba vissa flyktinggrupper särskilt hårt. Det visar statistik från Migrationsverket som ekot tagit del av. Ensamkommande barn från de fattigaste länderna saknar nästan alltid id-handlingar och kommer alltså inte att kunna ta sig in i Sverige.
——————–
Och det innebär också att de ensamkommande barnen drabbas särskilt hårt. Nästan 25.000, två tredjedelar av de ensamkommande barn som sökte asyl i Sverige – uppgav att de var från Afghanistan. Av dem kunde bara 18 visa upp en id-handling.

Att det ska vara så fruktansvärt svårt att rapportera korrekt just när det gäller asylområdet! Vad beror det på?

Vet de inte på Sveriges Radio att det inte är en mänsklig rättighet att söka asyl just i Sverige? Och när redan 32.180 (tänk er mängden: 32.180!) påstått och faktiskt minderåriga redan har tagit sig ända hit i år (fram till den 30 november), så är det väl alldeles utmärkt att ytterligare ”ensamkommande” inte kommer hit utan får söka asyl i andra länder! Är det inte just det som bland annat Public Service förfäktat både högljutt, mästrande och ofta, att ”andra länder måste ta sitt ansvar”? Så vad är problemet nu, när det ju de facto blir så att andra länder ”måste ta sitt ansvar”?

Det kan väl ändå inte ha undgått redaktionerna inom Public Service att Sverige helt enkelt inte längre klarar av att hysa, ge skolgång, iPhones, gode män, bostäder etc – allt som Sverige och endast Sverige så generöst och utan några krav på motprestationer – delar ut?

Och när landets migrationsminister Morgan Johansson nu talar klarspråk och säger:

Sverige har under 2015 tagit emot fler ensamkommande barn än något annat EU-land. Syftet med regeringens åtgärder är att vi ska få kontroll över situationen och förebygga så att höstens akuta kris inte upprepas. Antalet asylsökande måste minska och då får de som inte har id söka asyl i andra länder. Det gäller alla, så id-kravet är inte riktat mot någon särskild grupp.

då låter Sveriges Radio en god man åt fem afghanska pojkar, tillika talesperson för Riksföreningen gode män vårdnadshavare, kommentera det så här:

Ja, jag skäms, jag skäms hur kan man göra så? Jag skäms att det är på det sättet i det här landet – att vi har politiker som fattar sådana medvetna beslut. Ska vi inte värna om barn och om barns rätt att söka asyl ?

Ett absolut bottennapp om man vill göra anspråk på att vara en Public Service redaktion, särskilt som ingen getts möjlighet att kommentera att det här är helt rätt väg att gå och att äntligen – decennier för sent – har ansvarig minister börjat att åtminstone försöka ta ett visst ansvar för en helt ohållbar situation.

Lyssna gärna på ett av de ytterst få – om inte nästan det enda – programmen i Public Service som låter människor komma till tals som berättar om den verklighet som miggor, HVB-personal och familjehem berätta om här på bloggen i många år: De desillusionerade humanisterna, som presenteras så här:

Sverige är ett av världens mest öppna länder när det gäller flyktingpolitik. Men debattklimatet uppfattas av en del som arbetar med gruppen ensamkommande ungdomar som snävt och inte särskilt öppet. 

Publik Service-anställda måste börja öppna sina ögon, sätta sig ordentligt in i detta som är det allra största samhällsomvandlande området som för alltid förändrar Sverige och börja rapportera sanningsenligt, osentimentalt och objektivt. ”Objektivt”, förresten, det begreppet verkar ha slängts ut genom fönstret för många år sedan inom Public Service, men det är objektiva nyheter allmänheten fortfarande går och hoppas på. Inte inslag starkt färgade av reportrarnas och redaktionernas egna politiska åsikter. Och okunnighet.

Faktaruta (en sådan som, såvitt jag vet, aldrig visats på Public Services sajter).

Skärmavbild 2015-12-23 kl. 10.35.43

Lästips: Den som vill få en inblick i hur man tänker och agerar i grannlandet Finland kan med fördel klicka här så kommer ett stort antal texter upp i ämnet.
© denna blogg.

Finland. Inrikesminister Orpo vill att det utbildas fler poliser för att man ska kunna garantera den inre säkerheten i Finland.

Orop haluaa lisää poliiseja 17.11 2015 Ilta-SanomatKlicka på bild- och textrutan för att komma till artikeln i Ilta-Sanomat (på finska).

Inrikesminister Orpo vill att det utbildas fler poliser – ”Resurserna räckte i fredliga tider”

Enligt Orpo krävs mer resurser för att man ska kunna garantera den inre säkerheten i Finland. Läget har förändrats radikalt under de senaste månaderna på grund av de hot som en okontrollerbar asylinvandring och terrorism utgör.

Han betonar dock att terrorism och invandring är två skilda saker.

– Detta är en tydlig förändring av regeringens mål, men jag anser att den är nödvändig. Vi måste komma ihåg att regeringsprogrammet utformades i en tid där den nuvarande invandringsvågen inte kunde förutspås.

© Översättning Merit Wager.

Finländska medier serie grön

Om Norge och Danmark. Och Sverige. Med kommentarer.

Skärpt asylpolitik i grannländerna Hbl 13.11 2015Klicka på textrutan för att komma till artikeln i Hufvudstadsbladet.

Asylpolitiken blir stramare i både Danmark och Norge.

Tillströmningen av flyktingar leder till omprövningar i våra nordiska grannländer.
Danmark
s
högerliberale statsminister Lars danmarks-flaggaLøkke Rasmussen presenterade på fredagen en åtgärdslista på över 30 punkter. De flesta syftar till att Danmark inte ska framstå som ”särskilt attraktivt att söka asyl i” jämfört med andra länder.

En del av paketet handlar om att få fram inkvartering för asylsökande, men i övrigt handlar det om att minska kostnaderna för asylinvandringen genom sänkta bidrag och stramare regelverk.

– Vi följer situationen timme för timme och har beredskap för att införa gränskontroller. Men efter att Sverige haft gränskontroll i ett dygn är det vår bedömning att ökad gränskontroll kommer att medföra ett stigande asyltal, sade Løkke.

norges-flaggaNorge. Partierna i norska stortinget har fått omkring 100 asylförslag att ta ställning till.

Uppgiften är att få kontroll över asylströmmen i norr och utmejsla en ny asylpolitik. Regeringen har lagt fram 15 förslag till åtstramningar för att begränsa framtida tillströmning.

Migrationsmyndigheterna kommer att få nya riktlinjer som definierar Ryssland som ett säkert tredjeland. Det innebär att en person kan skickas tillbaka inom 48 timmar.

Kommentar: Jag har själv haft funderingar kring om det i själva verket kommer att bli så att gränskontrollen (säkerligen mycket dyr) bidrar till att antalet asylsökande ökar i Sverige. Och nu läser jag att Danmarks statsminister är inne på samma linje:

– Men efter att Sverige haft gränskontroll i ett dygn är det vår bedömning att ökad gränskontroll kommer att medföra ett stigande asyltal.

För nu söker alla som tar sig in i Sverige asyl här, hellre än att resa tillbaka till Danmark eller Tyskland. Till Finland och Norge får de inte fortsätta. Men de borde inte heller helt okontrollerat ha släppts in att resa genom hela Sverige under de gångna två månaderna. Det var inte populärt i Finland, där man vill ha ordning och reda vad gäller vilka som kommer till landet och varför. (Läs bland annat Finland. Inrikesminister Petteri Orpo: ”Vi kan inte i Finland ha ett läge där hundratals personer rör sig hur som helst.”)

Jag trodde, när gränskontrollerna infördes, att meningen var att Dublinförordningen skulle gälla och att de som kom till Sverige skulle sändas tillbaka till de EU-länder de kom ifrån, det vill säga i flesta hand Danmark och Tyskland = första asylland. Eller något annat land i EU där de redan sökt asyl, det är inte svårt för polisen att kontrollera om människors fingeravtryck finns i Eurodac-systemet. Det var den uppfattning åtminstone jag fick när beskedet om gränskontroller kom. Men nu verkar människor kontrolleras (vad är det man kontrollerar, egentligen?) utan att det har någon större reell betydelse. I stället stannar människor här och söker asyl i Sverige medan de asylsökande därmed blir färre i Norge, Danmark och Finland. Och i viss mån Tyskland.

Så vad var/är meningen med den svenska så kallade gränskontrollen som inte ens målmedvetet fokuserar på dem som ser ut att kunna vara asylsökande alternativt ”folkvandrare” utan enligt någon märklig, bakvänd, svensk ordning kontrollerar alla? Ett slöseri med polisresurser och därmed även skattemedel utan like. Det är ju knappast ”rasistiskt” – vilket torde vara vad man i Sverige tror i enlighet med en helt egen hemsnickrad svensk logik – att man i möjligaste mån kontrollerar dem som det rimligen gäller, inte slösar tid och kraft på oväsentliga kontroller.

Jag beklagar att Sverige inte har haft politiker och chefer för Migrationsverket, Säpo (samme chef där i tidigare,som nu sitter som chef på Migrationsverket…) och andra inblandade, med raka ryggar och klara hjärnor. Det sammanbrott på asylområdet som vi alla nu tydligt ser, har kunnat anas och skönjas under ett decennium, kanske längre. Fredrik Reinfeldt bidrog starkt till det vi ser idag och efter att han näpste och tog i örat sin migrationsminister Tobias Billström (läs gärna En f.d. migga: ”Vad är det då migrationsministern har sagt som är så fasansfullt, så groteskt hemskt att han måste stå och bli smutskastad av sin chef i TV?”), vars kunskaper på området var oerhört mycket större än Reinfeldts, tappade många helt tron på den regeringens förmåga att hantera asylinvandringen. Reinfeldt vädjade aldrig till folks hjärnor utan tyckte enbart att de skulle ”öppna sina hjärtan”. Och vem som helst med lite förnuft och förstånd inser ju att det inte går.

I allt man gör måste man både hålla huvudet kallt (hjärna) men också ha empati och förmåga att ”känna av/in” situationer (hjärta). Folket har rätt att krav att dess representanter i riksdag och regering klarar av att styra landet; dessa delvis folkvalda har ju fakta och överblick. Folket har rätt att kräva att de styrande använder hjärnan framför hjärtat vid skarpt läge. Det gjorde den förra regeringen inte och det gör den nuvarande inte heller. Bland annat därför skiljer Sverige sig markant från sina nordiska grannar och går en helt annan, tämligen dyster och svår framtid till mötes än de.

© denna blogg. Korta citat är tillåtna, vänligen länka till originalinlägget för undvikande av att någon får en felaktig uppfattning på grund av lösryckta utdrag utan kan ta del av hela texten i sitt sammanhang.

Flyktingläger i Sverige – 10 000 asylsökande i tält utanför Kristianstad?

Ledarsidorna.se headerWelcome refugees to the Rinkabyfältet refugee CampJohan Westerholm, ledarsidorna.se, avslöjar under rubriken The Rinkabyfältet Refugeecamp, Kristianstad, Sweden Migrationsverkets beslutade planer på ett tältläger för 10.000 asylsökande strax utanför Kristianstad!

Ett tältläger på Rinkabyfältet i nära anslutning till staden Kristianstad.

Ta in det, den som kan.

Nu har det väl ändå gått för långt, tänker man. Nu måste väl ändå de som kallar sig ”ansvariga” fatta någon form av beslut som sätter stopp för den mer eller mindre okontrollerade asylinvandringen, där långt ifrån alla som nu, i snabbprocesser beviljas uppehållstillstånd, faktiskt är asyl- eller skyddsberättigade i enlighet med utlänningslagen. Migrationsverket hinner ju inte utreda ordentligt och snabbaste sättet att ”beta av” ansökningshögarna är, enligt många miggors vittnesmål, att stämpla PUT i ansökan.

Fast när man har tänkt tanken att ”ansvariga” ska agera för att stoppa detta vansinne i ett relativt litet land, sett till befolkningsmängden, så inser man i nästa andetag att det inte kommer att ske. ”You can predict future behaviour by past behaviour”, brukar den amerikanske tv-doktorn Dr Phil säga. Och det stämmer på pricken in på samtliga tidigare och nuvarande regeringsföretädare och de flesta riksdagsledamöter.

Utdrag ur Ledarsidornas text:

I dagsläget söker cirka 7.000 personer asyl varje vecka.

Migrationsverket har temporärt minskat minimiytan per boende från fem kvadratmeter till 3,3 men detta är en efterkonstruktion. På flera privata boenden ligger boytan på två kvadratmeter per vuxen flykting efter vårens önskan om ”förtätning” från Migrationsverket. Det finns dock tecken på att ”krisplanen” varit igång en längre tid.

Det är därför fullt rimligt att Migrationsverkets Operativa Ledning i ett beslut, BOCA 2:2015 fattat den 28 augusti 2015, har givit enheten för Boendeplanering, etablering och statlig ersättning i uppgift att utreda Rinkabyfältet utanför Kristianstad samt ta fram en handlingsplan för ett flyktingläger för 10.000 personer. Beslutet är undertecknat Jan-Olof Wallin, biträdande operativ chef.

Området har kapacitet att utvecklas från ett flyktingläger om 10.000 flyktingar till att härbärgera upp till 40.000.  Ett svenskt flyktingläger med 10.000 personer ligger i den lägre skalan av flyktingläger efter storlek. Det närmast jämförbara är Kawergosk Refugee Camp för syriska flyktingar i Iraq. Skulle Rinkabyfältet byggas ut till sin fulla potential, 40.000 flyktingar, hamnar det på halva storleken av ett av de mest omskrivna, Zatari Refugee Camp i Jordanien, som idag fungerar som en mindre stad.

Läs hela texten, länk finns i början av det här inlägget. I den texten finns också Migrationsverkets beslut uppladdat, det är bara för var och en att läsa! Och förbereda sig.

Lite blandat om asylinvandring, journalisterna och Sverigedemokraterna samt texter i Sydsvenskan och Svenska Dagbladet.

sydsvenskanPer Svensson, kulturskribent på Sydsvenskan, skriver under rubriken Bekymrade borgare. Ledarskribenter bryr sig alltmer om integration – av SD. Han tycker att ”borgerliga röster låter alltmer lika” och framhåller då bland annat Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl och hennes text Det politiska ansvaret efter Ikeamorden den 11 augusti. Hon skriver bland annat:

svd_logoSverige har en hög ambition att visa generositet när det gäller flyktinginvandring och gränspolitik. Men om ambitionen inte matchas med en förmåga att vidmakthålla statens grundåtaganden förlorar den i legitimitet. Underlåtenheten skapar otrygghet och bereder i förlängningen mark för krafter som är beredda att attackera andra människor med syra och smällare.

Per Svensson skriver:

Man känner igen yttringar av denna samförståndsanda på att flyktinginvandring, misslyckad integration och otrygghet blir länkar i en argumentationskedja som sedan används till att förankra slutsatsen att Sverigedemokraterna inte längre kan särbehandlas.

Svensson krånglar sig i sin långa mening fram till att… ja, det finns liksom inte uttalat vem han egentligen menar, bara att någon vill ”förankra slutsatsen Sverigedemokraterna inte längre kan särbehandlas”. Inte heller framgår det hos vem/vilka denna ”förankring” ska ske.

Det märkliga är att Svensson, som så många andra, ständigt förhållit sig till det här partiet, dragit in det i alla möjliga sammanhang och diskuterat det nästan onormalt mycket. Många har gjort som han, i stället för att se Sverigedemokraterna som det separata, mycket lilla parti det tidigare varit och inte ständigt ställa allt i relation till det. Visserligen blir det väl nu allt mer relevant – vilket det inte har varit tidigare –  att förhålla sig till Sverigedemokraterna eftersom det ökat sitt väljarstöd så kraftigt att det i den senaste Sentio-mätningen endast låg 0,8 procent efter Sveriges största, men inte så stora parti, Socialdemokraterna. Det är ju trots allt ett parti som, vad man än må tycka (och många tycker!) om det, är demokratiskt invalt i riksdagen av nästan 13 procent av dem som röstade och nu, enligt en av de senaste mätningarna, stöds av 20,8 procent. Gissningsvis blir siffran ännu högre i nästa mätning och det är inte långt kvar tills Sverigedemokraterna kan komma att gå förbi Socialdemokraterna och bli Sveriges största parti. Det dummaste de övriga partierna har gjort i alla år är att de har demoniserat Sverigedemokraterna så till den milda grad att de nu inte kan ta i dem med tång, inte ens om de skulle tycka/inse att det är vad som borde göras. De övriga partierna har också mer eller mindre idiotförklarat ca 800.000 svenskar som röstade på dem i valet 2014. Ska 1,5 miljoner eller fler svenskar idiotförklaras i nästa val? Finns det ingen skyldighet hos övriga partier att rannsaka sig och sitt agerande mot sina väljare, varav många har ”flytt” till Sverigedemokraterna?

Och vad månne Per Svensson menar med detta:

Vad än Lifvendahl kommer att hävda när hon får tid att tänka så kan man inte tolka detta upplägg på annat sätt än att hon tror sig veta att det finns ett direkt samband mellan morden i Västerås och politikernas oförmåga att hantera integrationsfrågorna.

”Integrationsfrågorna”? Det handlar väl inte om dem i första hand, det handlar ju om att asylsökandet till viss del blivit en sorts mycket dyrt och cyniskt ”charterresande” och att Sverige absolut inte har någon ordentlig kontroll på vilka människor som släpps in i landet, varifrån de kommer, vad de heter, vilken nationalitet de har, om de begått brott i sina hemländer och flyr undan straff, om de söker ”ett bättre liv” eller om de tillhör någon islamistgruppering. Eller om de har flykting- eller skyddsskäl. Om Sverige klarade av att hantera asylsökandet så som till exempel de nordiska grannländerna, så skulle också integrationen kunna vara betydligt bättre, även om problem och svårigheter – i Sverige numera kallade ”utmaningar” – givetvis ändå skulle finnas. Men absolut inte i den utsträckning dessa ”utmaningar” (i klartext alltså problem) översvämmar landet idag.

Det är bra att Svenska Dagbladet beskriver verkligheten sådan den är och inte använder flufford eller felaktiga benämningar som förvirrar. Och ja, oavsett om det var det Tove Lifvendahl menade i sin ledartext eller inte, så måste övriga partier och även medierna upphöra att särbehandla Sverigedemokraterna. Och det av minst två anledningar:

1.  Sverigedemokraterna kan snart vara det största partiet i Sveriges riksdag och är lika demokratiskt invalt som alla de andra partierna.
2.  Väljarna förtjänar respekt och inte att idiotförklaras. Människor har rätt att fritt rösta på vilket parti de vill enligt vallagen.

Reflektion: Båda skribenterna talar, som så många andra, om ”flyktinginvandring” trots att de, liksom alla svenska journalister, vid det här laget borde veta skillnaden mellan ”flykting” (enligt Genèvekonventionen) och asylsökande (som inte uppfyller Genèvekonventionens definition men som söker skydd av andra skäl). Bäst är att alltid använda ord som ”asylinvandring” och ”asylsökande” eftersom man inte vet förrän efter Migrationsverkets beslut huruvida personerna är flyktingar, skyddsbehövande i övrigt eller varken det ena eller det andra.

© denna blogg. Korta citat är tillåtna; vid citat länka alltid till originalinlägget.