• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    oktober 2021
    M T O T F L S
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    25262728293031
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Varför är det så svårt att förstå att det faktum att man tagit sig till Sverige och resan var svår och/eller att man är minderårig inte är detsamma som att man har asyl- eller skyddsskäl?

skarmavbild-2016-10-24-kl-22-33-58Klicka på text- och bildrutan för att läsa hela texten.

Ivar Arpi skriver den 24 oktober i en tålmodigt förklarande och informativ text i Svenska Dagbladet bland annat:

Men detta är vad reglerad invandring med intakt asylrätt innebär. Om varje fall ska prövas individuellt innebär det att man måste skicka tillbaka dem som har fått avslag. I realiteten stannar dock en hel del trots att de fått nej, i växande skuggsamhällen. Vårt system bygger på att de flesta frivilligt lämnar landet efter avslag.

Det här är självklarheter som upprepats i åratal men tycks behöva sägas om och om och om igen. Det är som om de här självklarheterna av någon outgrundlig anledning inte fastnar på många av dem som ger sig in i debatten och uttrycker åsikter utan att ha kunskaper. Kanske bär de teflonkostymer?  Alltför många verkar ha skaffat sig sådana, också på Migrationsverket, faktiskt.

De teflonkostymklädda har med åren allt mer börjat tycka (det är mycket ”tyckande” på det här området överhuvudtaget), att det faktum att någon tagit sig ända hit och det var en svår resa och/eller att någon säger sig vara ett ”barn” är lika med rätt att få uppehållstillstånd som skyddsbehövande i Sverige. Vilket är så fel det kan bli och inte har något som helst stöd i utlänningslagen som gör klar åtskillnad mellan arbetskraftsinvandring (man ordnar jobb, får tillstånd att komma och försörjer sig själv)  och asylinvandring (man söker asyl eller skydd, får det om man har skäl enligt lag och blir försörjd). Detta borde alla som ger sig in i migrationsdebatten faktiskt känna till; gör man inte det är det omöjligt att debattera sakligt och korrekt. Kostymerna av teflon måste bort och ersättas av dito i luftiga, lätta material, det vill säga ensidigheten och okunnigheten måste bytas ut mot objektivitet och kunskap.

© denna blogg.

Finland. Även om personen riskerar att utsättas för förföljelse, beviljas han eller hon nödvändigtvis inte asyl om han eller hon kan få skydd genom att flytta till ett annat område i sitt hemland.

Maahanmuuttovirasto logo

Med en tiodubblad ökning av asylsökande i Finland år 2015 jämfört med år 2014, har det hos allmänheten börjat uppstå frågor kring asylärenden. En del tycker att vissa asylbeslut är orättvisa eller felaktiga. Kunskapen hos allmänheten i Finland är, liksom i Sverige (trots att Sverige har haft en massiv asylinvandring i decennier) låg, och känslor tar inte sällan över och man tycker och känner att ett negativt asylbeslut borde ha varit positivt. Migrationsverket förklarar och klargör för allmänheten hur asylsystemet fungerar i Finland:

Alla möjligheter att bevilja skydd genomgås vid asylbesluten

Idén med internationellt skydd är att en person kan få skydd i ett annat land om han eller hon hamnar i en situation där han eller hon inte kan få skydd i sitt eget hemland.

Sökanden kan beviljas asyl eller alternativt skydd om han eller hon riskerar att utsättas för förföljelse eller riskerar att lida allvarlig skada. En allvarlig skada kan innebära exempelvis dödsstraff, avrättning, tortyr eller någon annan behandling eller bestraffning som kränker människovärdet. Alternativt skydd beviljas också om urskillningslöst våld mot civilpersoner i samband med en väpnad konflikt förekommer i personens hemregion.

Sökandens individuella asylsamtal och jämförelsen av uppgifterna som kommit upp under samtalet med informationen om läget i landet är alltid grunden till beslutet. Beslutet fattas inte utifrån en informationskälla. Verket har till sitt förfogande uppgifter exempelvis från Europeiska stödkontoret för asylfrågor (EASO) och från EU-ländernas gemensamma databank om läget i ursprungsländerna.

I beslutet framgår alla grunder till beslutsfattandet

När beslutet fattas går handläggaren igenom alla kriterier för internationellt skydd ett i taget och ser om de uppfylls i sökandens fall. Denna stegvisa genomgång och dess resultat registreras i beslutet till kännedom för klienten.

Även om personen riskerar att utsättas för förföljelse, beviljas han eller hon nödvändigtvis inte asyl om han eller hon kan få skydd genom att flytta till ett annat område i sitt hemland. Flyktingslagstiftningen talar då om intern flykt. Detta kan komma i fråga om flytten faktiskt är möjlig, trygg, laglig och rimlig för personen som flyr.

Asyl beviljas heller inte om personen själv har exempelvis utövat förföljelse av andra eller begått grova brott. Detta kallas uteslutning. I beslutet går man även igenom alla andra grunder för att bevilja uppehållstillstånd som nämns i utlänningslagen.

Påståenden av allvarliga och tunga rättskränkningar hanteras i samband med asylärenden

Asylsökandens upplevelser och berättelser innehåller ofta grymma och tunga händelser som väcker många känslor. Verket har en viktig uppgift att bevilja internationellt skydd till personer som behöver detta.

Alla den asylsökandes påståenden kan inte accepteras om sökandens berättelse inte är trovärdig, exempelvis på grund av dess motstridigheter eller om den är i strid med pålitlig landinformation. Besluten är ett av livets viktigaste tillfällen för sökandena och därför motiveras varje beslut så noggrant.

Beslutsfattarens känslor eller egna åsikter syns dock inte i beslutstexten. För att kunna behandla alla människor jämlikt måste tjänstemännen följa lagarna.

Texten ovan är citerad direkt från Migrationsverkets sajt.

Finländska medier serie grön

Nej, Sveriges Radio, det är inte en ”mänsklig rättighet” att söka asyl just i Sverige!

Skärmavbild 2015-12-23 kl. 10.02.59Klicka på textrutan för att ta del av inslaget på Sveriges Radios sajt.

Sättet på vilket Sveriges Radio P1 rapporterar om asylområdet är obegripligt. Att man i Public Service-radio inte – efter decennier av stor asylinvandring – har lärt sig vare sig vokabulär eller basala kunskaper om asyl och asylrätt och överhuvudtaget sådant som är förknippat med just den här typen av invandring är anmärkningsvärt. Trots att asylinvandringen varit gigantisk till lilla Sverige under lång tid och man skulle kunna tro – och borde ha rätt att kräva – att det viktiga ”samhällsorganet” Public Service (både Sveriges Radio och Sveriges Television) vid det här laget hade bemödat sig om att läsa utlänningslagen och att hålla lite reda på vad som faktiskt sker på Migrationsverket och ute på asylboendena. Sent omsider har Sveriges Radio nyligen utsett en ”migrationsreporter”, men det räcker inte alls, inte på långa vägar.

Idag, den 23 december, får vi i nyhetssändningarna veta att ”ensamkommande flyktingbarn” (som SR envisas att kalla påstått och faktiskt minderåriga asylsökande) ”drabbas” av id-kontrollerna som snart införs. Hur ”drabbas” de då? Jo, de har inga id-handingar och då kommer de inte att kunna ta sig in i Sverige för att söka asyl. Och det är, ska man förstå, fruktansvärt hemskt och på något sätt fel. Enligt Sveriges Radio, alltså, som låter egna känslor färga nyhetsförmedlingen i stället för att ge allmänheten en bild av det faktiska läget och låta den tänka och känna själv. Här ett utdrag ur nyhetsinslaget:

Id-kravet som införs 4 januari nästa år kommer att drabba vissa flyktinggrupper särskilt hårt. Det visar statistik från Migrationsverket som ekot tagit del av. Ensamkommande barn från de fattigaste länderna saknar nästan alltid id-handlingar och kommer alltså inte att kunna ta sig in i Sverige.
——————–
Och det innebär också att de ensamkommande barnen drabbas särskilt hårt. Nästan 25.000, två tredjedelar av de ensamkommande barn som sökte asyl i Sverige – uppgav att de var från Afghanistan. Av dem kunde bara 18 visa upp en id-handling.

Att det ska vara så fruktansvärt svårt att rapportera korrekt just när det gäller asylområdet! Vad beror det på?

Vet de inte på Sveriges Radio att det inte är en mänsklig rättighet att söka asyl just i Sverige? Och när redan 32.180 (tänk er mängden: 32.180!) påstått och faktiskt minderåriga redan har tagit sig ända hit i år (fram till den 30 november), så är det väl alldeles utmärkt att ytterligare ”ensamkommande” inte kommer hit utan får söka asyl i andra länder! Är det inte just det som bland annat Public Service förfäktat både högljutt, mästrande och ofta, att ”andra länder måste ta sitt ansvar”? Så vad är problemet nu, när det ju de facto blir så att andra länder ”måste ta sitt ansvar”?

Det kan väl ändå inte ha undgått redaktionerna inom Public Service att Sverige helt enkelt inte längre klarar av att hysa, ge skolgång, iPhones, gode män, bostäder etc – allt som Sverige och endast Sverige så generöst och utan några krav på motprestationer – delar ut?

Och när landets migrationsminister Morgan Johansson nu talar klarspråk och säger:

Sverige har under 2015 tagit emot fler ensamkommande barn än något annat EU-land. Syftet med regeringens åtgärder är att vi ska få kontroll över situationen och förebygga så att höstens akuta kris inte upprepas. Antalet asylsökande måste minska och då får de som inte har id söka asyl i andra länder. Det gäller alla, så id-kravet är inte riktat mot någon särskild grupp.

då låter Sveriges Radio en god man åt fem afghanska pojkar, tillika talesperson för Riksföreningen gode män vårdnadshavare, kommentera det så här:

Ja, jag skäms, jag skäms hur kan man göra så? Jag skäms att det är på det sättet i det här landet – att vi har politiker som fattar sådana medvetna beslut. Ska vi inte värna om barn och om barns rätt att söka asyl ?

Ett absolut bottennapp om man vill göra anspråk på att vara en Public Service redaktion, särskilt som ingen getts möjlighet att kommentera att det här är helt rätt väg att gå och att äntligen – decennier för sent – har ansvarig minister börjat att åtminstone försöka ta ett visst ansvar för en helt ohållbar situation.

Lyssna gärna på ett av de ytterst få – om inte nästan det enda – programmen i Public Service som låter människor komma till tals som berättar om den verklighet som miggor, HVB-personal och familjehem berätta om här på bloggen i många år: De desillusionerade humanisterna, som presenteras så här:

Sverige är ett av världens mest öppna länder när det gäller flyktingpolitik. Men debattklimatet uppfattas av en del som arbetar med gruppen ensamkommande ungdomar som snävt och inte särskilt öppet. 

Publik Service-anställda måste börja öppna sina ögon, sätta sig ordentligt in i detta som är det allra största samhällsomvandlande området som för alltid förändrar Sverige och börja rapportera sanningsenligt, osentimentalt och objektivt. ”Objektivt”, förresten, det begreppet verkar ha slängts ut genom fönstret för många år sedan inom Public Service, men det är objektiva nyheter allmänheten fortfarande går och hoppas på. Inte inslag starkt färgade av reportrarnas och redaktionernas egna politiska åsikter. Och okunnighet.

Faktaruta (en sådan som, såvitt jag vet, aldrig visats på Public Services sajter).

Skärmavbild 2015-12-23 kl. 10.35.43

Lästips: Den som vill få en inblick i hur man tänker och agerar i grannlandet Finland kan med fördel klicka här så kommer ett stort antal texter upp i ämnet.
© denna blogg.

Finland. Inrikesminister Orpo vill att det utbildas fler poliser för att man ska kunna garantera den inre säkerheten i Finland.

Orop haluaa lisää poliiseja 17.11 2015 Ilta-SanomatKlicka på bild- och textrutan för att komma till artikeln i Ilta-Sanomat (på finska).

Inrikesminister Orpo vill att det utbildas fler poliser – ”Resurserna räckte i fredliga tider”

Enligt Orpo krävs mer resurser för att man ska kunna garantera den inre säkerheten i Finland. Läget har förändrats radikalt under de senaste månaderna på grund av de hot som en okontrollerbar asylinvandring och terrorism utgör.

Han betonar dock att terrorism och invandring är två skilda saker.

– Detta är en tydlig förändring av regeringens mål, men jag anser att den är nödvändig. Vi måste komma ihåg att regeringsprogrammet utformades i en tid där den nuvarande invandringsvågen inte kunde förutspås.

© Översättning Merit Wager.

Finländska medier serie grön

Om Norge och Danmark. Och Sverige. Med kommentarer.

Skärpt asylpolitik i grannländerna Hbl 13.11 2015Klicka på textrutan för att komma till artikeln i Hufvudstadsbladet.

Asylpolitiken blir stramare i både Danmark och Norge.

Tillströmningen av flyktingar leder till omprövningar i våra nordiska grannländer.
Danmark
s
högerliberale statsminister Lars danmarks-flaggaLøkke Rasmussen presenterade på fredagen en åtgärdslista på över 30 punkter. De flesta syftar till att Danmark inte ska framstå som ”särskilt attraktivt att söka asyl i” jämfört med andra länder.

En del av paketet handlar om att få fram inkvartering för asylsökande, men i övrigt handlar det om att minska kostnaderna för asylinvandringen genom sänkta bidrag och stramare regelverk.

– Vi följer situationen timme för timme och har beredskap för att införa gränskontroller. Men efter att Sverige haft gränskontroll i ett dygn är det vår bedömning att ökad gränskontroll kommer att medföra ett stigande asyltal, sade Løkke.

norges-flaggaNorge. Partierna i norska stortinget har fått omkring 100 asylförslag att ta ställning till.

Uppgiften är att få kontroll över asylströmmen i norr och utmejsla en ny asylpolitik. Regeringen har lagt fram 15 förslag till åtstramningar för att begränsa framtida tillströmning.

Migrationsmyndigheterna kommer att få nya riktlinjer som definierar Ryssland som ett säkert tredjeland. Det innebär att en person kan skickas tillbaka inom 48 timmar.

Kommentar: Jag har själv haft funderingar kring om det i själva verket kommer att bli så att gränskontrollen (säkerligen mycket dyr) bidrar till att antalet asylsökande ökar i Sverige. Och nu läser jag att Danmarks statsminister är inne på samma linje:

– Men efter att Sverige haft gränskontroll i ett dygn är det vår bedömning att ökad gränskontroll kommer att medföra ett stigande asyltal.

För nu söker alla som tar sig in i Sverige asyl här, hellre än att resa tillbaka till Danmark eller Tyskland. Till Finland och Norge får de inte fortsätta. Men de borde inte heller helt okontrollerat ha släppts in att resa genom hela Sverige under de gångna två månaderna. Det var inte populärt i Finland, där man vill ha ordning och reda vad gäller vilka som kommer till landet och varför. (Läs bland annat Finland. Inrikesminister Petteri Orpo: ”Vi kan inte i Finland ha ett läge där hundratals personer rör sig hur som helst.”)

Jag trodde, när gränskontrollerna infördes, att meningen var att Dublinförordningen skulle gälla och att de som kom till Sverige skulle sändas tillbaka till de EU-länder de kom ifrån, det vill säga i flesta hand Danmark och Tyskland = första asylland. Eller något annat land i EU där de redan sökt asyl, det är inte svårt för polisen att kontrollera om människors fingeravtryck finns i Eurodac-systemet. Det var den uppfattning åtminstone jag fick när beskedet om gränskontroller kom. Men nu verkar människor kontrolleras (vad är det man kontrollerar, egentligen?) utan att det har någon större reell betydelse. I stället stannar människor här och söker asyl i Sverige medan de asylsökande därmed blir färre i Norge, Danmark och Finland. Och i viss mån Tyskland.

Så vad var/är meningen med den svenska så kallade gränskontrollen som inte ens målmedvetet fokuserar på dem som ser ut att kunna vara asylsökande alternativt ”folkvandrare” utan enligt någon märklig, bakvänd, svensk ordning kontrollerar alla? Ett slöseri med polisresurser och därmed även skattemedel utan like. Det är ju knappast ”rasistiskt” – vilket torde vara vad man i Sverige tror i enlighet med en helt egen hemsnickrad svensk logik – att man i möjligaste mån kontrollerar dem som det rimligen gäller, inte slösar tid och kraft på oväsentliga kontroller.

Jag beklagar att Sverige inte har haft politiker och chefer för Migrationsverket, Säpo (samme chef där i tidigare,som nu sitter som chef på Migrationsverket…) och andra inblandade, med raka ryggar och klara hjärnor. Det sammanbrott på asylområdet som vi alla nu tydligt ser, har kunnat anas och skönjas under ett decennium, kanske längre. Fredrik Reinfeldt bidrog starkt till det vi ser idag och efter att han näpste och tog i örat sin migrationsminister Tobias Billström (läs gärna En f.d. migga: ”Vad är det då migrationsministern har sagt som är så fasansfullt, så groteskt hemskt att han måste stå och bli smutskastad av sin chef i TV?”), vars kunskaper på området var oerhört mycket större än Reinfeldts, tappade många helt tron på den regeringens förmåga att hantera asylinvandringen. Reinfeldt vädjade aldrig till folks hjärnor utan tyckte enbart att de skulle ”öppna sina hjärtan”. Och vem som helst med lite förnuft och förstånd inser ju att det inte går.

I allt man gör måste man både hålla huvudet kallt (hjärna) men också ha empati och förmåga att ”känna av/in” situationer (hjärta). Folket har rätt att krav att dess representanter i riksdag och regering klarar av att styra landet; dessa delvis folkvalda har ju fakta och överblick. Folket har rätt att kräva att de styrande använder hjärnan framför hjärtat vid skarpt läge. Det gjorde den förra regeringen inte och det gör den nuvarande inte heller. Bland annat därför skiljer Sverige sig markant från sina nordiska grannar och går en helt annan, tämligen dyster och svår framtid till mötes än de.

© denna blogg. Korta citat är tillåtna, vänligen länka till originalinlägget för undvikande av att någon får en felaktig uppfattning på grund av lösryckta utdrag utan kan ta del av hela texten i sitt sammanhang.

Flyktingläger i Sverige – 10 000 asylsökande i tält utanför Kristianstad?

Ledarsidorna.se headerWelcome refugees to the Rinkabyfältet refugee CampJohan Westerholm, ledarsidorna.se, avslöjar under rubriken The Rinkabyfältet Refugeecamp, Kristianstad, Sweden Migrationsverkets beslutade planer på ett tältläger för 10.000 asylsökande strax utanför Kristianstad!

Ett tältläger på Rinkabyfältet i nära anslutning till staden Kristianstad.

Ta in det, den som kan.

Nu har det väl ändå gått för långt, tänker man. Nu måste väl ändå de som kallar sig ”ansvariga” fatta någon form av beslut som sätter stopp för den mer eller mindre okontrollerade asylinvandringen, där långt ifrån alla som nu, i snabbprocesser beviljas uppehållstillstånd, faktiskt är asyl- eller skyddsberättigade i enlighet med utlänningslagen. Migrationsverket hinner ju inte utreda ordentligt och snabbaste sättet att ”beta av” ansökningshögarna är, enligt många miggors vittnesmål, att stämpla PUT i ansökan.

Fast när man har tänkt tanken att ”ansvariga” ska agera för att stoppa detta vansinne i ett relativt litet land, sett till befolkningsmängden, så inser man i nästa andetag att det inte kommer att ske. ”You can predict future behaviour by past behaviour”, brukar den amerikanske tv-doktorn Dr Phil säga. Och det stämmer på pricken in på samtliga tidigare och nuvarande regeringsföretädare och de flesta riksdagsledamöter.

Utdrag ur Ledarsidornas text:

I dagsläget söker cirka 7.000 personer asyl varje vecka.

Migrationsverket har temporärt minskat minimiytan per boende från fem kvadratmeter till 3,3 men detta är en efterkonstruktion. På flera privata boenden ligger boytan på två kvadratmeter per vuxen flykting efter vårens önskan om ”förtätning” från Migrationsverket. Det finns dock tecken på att ”krisplanen” varit igång en längre tid.

Det är därför fullt rimligt att Migrationsverkets Operativa Ledning i ett beslut, BOCA 2:2015 fattat den 28 augusti 2015, har givit enheten för Boendeplanering, etablering och statlig ersättning i uppgift att utreda Rinkabyfältet utanför Kristianstad samt ta fram en handlingsplan för ett flyktingläger för 10.000 personer. Beslutet är undertecknat Jan-Olof Wallin, biträdande operativ chef.

Området har kapacitet att utvecklas från ett flyktingläger om 10.000 flyktingar till att härbärgera upp till 40.000.  Ett svenskt flyktingläger med 10.000 personer ligger i den lägre skalan av flyktingläger efter storlek. Det närmast jämförbara är Kawergosk Refugee Camp för syriska flyktingar i Iraq. Skulle Rinkabyfältet byggas ut till sin fulla potential, 40.000 flyktingar, hamnar det på halva storleken av ett av de mest omskrivna, Zatari Refugee Camp i Jordanien, som idag fungerar som en mindre stad.

Läs hela texten, länk finns i början av det här inlägget. I den texten finns också Migrationsverkets beslut uppladdat, det är bara för var och en att läsa! Och förbereda sig.

Lite blandat om asylinvandring, journalisterna och Sverigedemokraterna samt texter i Sydsvenskan och Svenska Dagbladet.

sydsvenskanPer Svensson, kulturskribent på Sydsvenskan, skriver under rubriken Bekymrade borgare. Ledarskribenter bryr sig alltmer om integration – av SD. Han tycker att ”borgerliga röster låter alltmer lika” och framhåller då bland annat Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl och hennes text Det politiska ansvaret efter Ikeamorden den 11 augusti. Hon skriver bland annat:

svd_logoSverige har en hög ambition att visa generositet när det gäller flyktinginvandring och gränspolitik. Men om ambitionen inte matchas med en förmåga att vidmakthålla statens grundåtaganden förlorar den i legitimitet. Underlåtenheten skapar otrygghet och bereder i förlängningen mark för krafter som är beredda att attackera andra människor med syra och smällare.

Per Svensson skriver:

Man känner igen yttringar av denna samförståndsanda på att flyktinginvandring, misslyckad integration och otrygghet blir länkar i en argumentationskedja som sedan används till att förankra slutsatsen att Sverigedemokraterna inte längre kan särbehandlas.

Svensson krånglar sig i sin långa mening fram till att… ja, det finns liksom inte uttalat vem han egentligen menar, bara att någon vill ”förankra slutsatsen Sverigedemokraterna inte längre kan särbehandlas”. Inte heller framgår det hos vem/vilka denna ”förankring” ska ske.

Det märkliga är att Svensson, som så många andra, ständigt förhållit sig till det här partiet, dragit in det i alla möjliga sammanhang och diskuterat det nästan onormalt mycket. Många har gjort som han, i stället för att se Sverigedemokraterna som det separata, mycket lilla parti det tidigare varit och inte ständigt ställa allt i relation till det. Visserligen blir det väl nu allt mer relevant – vilket det inte har varit tidigare –  att förhålla sig till Sverigedemokraterna eftersom det ökat sitt väljarstöd så kraftigt att det i den senaste Sentio-mätningen endast låg 0,8 procent efter Sveriges största, men inte så stora parti, Socialdemokraterna. Det är ju trots allt ett parti som, vad man än må tycka (och många tycker!) om det, är demokratiskt invalt i riksdagen av nästan 13 procent av dem som röstade och nu, enligt en av de senaste mätningarna, stöds av 20,8 procent. Gissningsvis blir siffran ännu högre i nästa mätning och det är inte långt kvar tills Sverigedemokraterna kan komma att gå förbi Socialdemokraterna och bli Sveriges största parti. Det dummaste de övriga partierna har gjort i alla år är att de har demoniserat Sverigedemokraterna så till den milda grad att de nu inte kan ta i dem med tång, inte ens om de skulle tycka/inse att det är vad som borde göras. De övriga partierna har också mer eller mindre idiotförklarat ca 800.000 svenskar som röstade på dem i valet 2014. Ska 1,5 miljoner eller fler svenskar idiotförklaras i nästa val? Finns det ingen skyldighet hos övriga partier att rannsaka sig och sitt agerande mot sina väljare, varav många har ”flytt” till Sverigedemokraterna?

Och vad månne Per Svensson menar med detta:

Vad än Lifvendahl kommer att hävda när hon får tid att tänka så kan man inte tolka detta upplägg på annat sätt än att hon tror sig veta att det finns ett direkt samband mellan morden i Västerås och politikernas oförmåga att hantera integrationsfrågorna.

”Integrationsfrågorna”? Det handlar väl inte om dem i första hand, det handlar ju om att asylsökandet till viss del blivit en sorts mycket dyrt och cyniskt ”charterresande” och att Sverige absolut inte har någon ordentlig kontroll på vilka människor som släpps in i landet, varifrån de kommer, vad de heter, vilken nationalitet de har, om de begått brott i sina hemländer och flyr undan straff, om de söker ”ett bättre liv” eller om de tillhör någon islamistgruppering. Eller om de har flykting- eller skyddsskäl. Om Sverige klarade av att hantera asylsökandet så som till exempel de nordiska grannländerna, så skulle också integrationen kunna vara betydligt bättre, även om problem och svårigheter – i Sverige numera kallade ”utmaningar” – givetvis ändå skulle finnas. Men absolut inte i den utsträckning dessa ”utmaningar” (i klartext alltså problem) översvämmar landet idag.

Det är bra att Svenska Dagbladet beskriver verkligheten sådan den är och inte använder flufford eller felaktiga benämningar som förvirrar. Och ja, oavsett om det var det Tove Lifvendahl menade i sin ledartext eller inte, så måste övriga partier och även medierna upphöra att särbehandla Sverigedemokraterna. Och det av minst två anledningar:

1.  Sverigedemokraterna kan snart vara det största partiet i Sveriges riksdag och är lika demokratiskt invalt som alla de andra partierna.
2.  Väljarna förtjänar respekt och inte att idiotförklaras. Människor har rätt att fritt rösta på vilket parti de vill enligt vallagen.

Reflektion: Båda skribenterna talar, som så många andra, om ”flyktinginvandring” trots att de, liksom alla svenska journalister, vid det här laget borde veta skillnaden mellan ”flykting” (enligt Genèvekonventionen) och asylsökande (som inte uppfyller Genèvekonventionens definition men som söker skydd av andra skäl). Bäst är att alltid använda ord som ”asylinvandring” och ”asylsökande” eftersom man inte vet förrän efter Migrationsverkets beslut huruvida personerna är flyktingar, skyddsbehövande i övrigt eller varken det ena eller det andra.

© denna blogg. Korta citat är tillåtna; vid citat länka alltid till originalinlägget.

Blinkarps asylboende, igen

Idag, nio månader efter vårt besök på Blinkarps asylboende (då vi redan då bland annat rapporterade om dyra falsklarm), tycks samma problem med falsklarm kvarstå, enligt en artikel i Helsingborgs Dagblad den 15 april: Räddningstjänsten rasar över falsklarm på Blinkarp.

Förra året, i juli, gjorde jag ett besök på Blinkarps asylboende i Svalövs kommun, tillsammans med fritidspolitikern Edward Nordén, C, och riksdagsledamoten och ordföranden i riksdagens socialförsäkringsutskott, Gunnar Axén, M. Besöket skakade om oss och min serie texter från besöket fick många att reagera och skriva och andra att också åka dit för att beskåda hemskheterna.

I min serie Blinkarp lilla stjärna där del 5 skrev jag:

På gårdsplanen Blinkarp 8 juli 2014Efter att vi lämnat asylboendet Blinkarp, beslöt vi oss för att försöka få en bild av hur det såg ut vad gällde de många falsklarm som vi hade hört utlöstes där och som Räddningstjänsten fick rycka ut på. Alltså bakgrunden till larmen, antal och kostnader. Eftersom sådana uppgifter är offentliga, tog vi reda på om det fanns fog för talet om att det var oproportionerligt många alarm som kom just från asylboendet.

Svalövs RäddningstjänstDe siffror vi fick fram var att det under 2013 utlöstes totalt 250 larm i Svalövs kommun. 27 av de utlösta larmen kom från Blinkarps asylboende. Såvitt vi förstod var samtliga falsklarm, men om jag har fel Mpå den punkten så hoppas jag att någon som har andra uppgifter hör av sig så att jag kan göra en rättelse. Under 2014, fram till den 8 juli som var den dag då vi besökte Svalövs kommun, hade 19 larm utlösts av asylsökande på boendet. Det är orimliga proportioner och det måste givetvis ses som helt oacceptabelt.

Vid varje larm åker åtta man ut till det larmande stället. Det är ju väldigt många som då inte är tillgängliga om det skulle komma ett annat, riktigt larm från någon annan del av den till ytan stora kommunen! Varje larm kostar 5.500 kronor och såvitt känt är det Migrationsverket = skattebetalarna i hela riket, som betalar. För 27 larm under 2013 torde kostnaden ha varit 135.000 kronor (det kostade 5.000 kronor per utryckning förra året). Pengar som kunde ha använts till något vettigt, som till exempel informationstillfällen för de boende på Blinkarp om vad det faktiskt innebär i fråga om felanvända mänskliga och monetära resurser när de trycker på larmknappen. Och till annat, som kanske en ny utemöbel och/eller en lekplats åt barn. Behov finns definitivt.

Att de asylsökande okynnestrycker på larmknappen är givetvis inte okej, men när man placerar ett hundratal män och ett antal familjer långt ute på landet utan någon som helst möjlighet att ta sig därifrån och utan förströelse och utan att se några svenskar överhuvudtaget, så blir det här ett sätt för dem att få något att hända i den monotona vardagen. En vardag som bara avbryts av oattraktiva måltider som fraktats dit sex mil från Malmö och slevas upp från stora alumimiumtråg, och väntan på dagens post som delas ut mellan klockan 14.00 och 15.00 fem dagar i veckan.

Stationschef, polisen Rickard GartérTexten är längre än så och innehåller också glimtar från den pratstund vi fick med Polisens stationschef Rinkar Gartér, och citat från asylsökande som bodde på Blinkarp samt en kort berättelse om vårt besök på boendet för ”minderåriga asylsökande”.

Här finns alla delar i min serie Blinkarp, lilla stjärna där.

Slutreflektion: Vad den totala kostnaden för liknande okynneslarm på de hundratals asylboendena runt om i landet, det vågar man inte ens gissa. Dels kostar det skattebetalarna pengar när utryckningar görs i onödan; dels kan det komma att kosta människoliv och förstörd egendom om Räddningstjänsten är ute på okynneslarm när verkliga katastrofer sker. Också dessa kostnader och aspekter ska läggas till den enorma kostnaden för asylinvandringen – i såväl pengar som otrygghet för dem som tvingas bekosta allt detta.

KickstarterOBSBidra gärna ekonomiskt så kan jag fortsätta skriva och publicera viktig information! I ett helt decennium har jag skrivit, researchat, talat med människor om vad de skrivit, formulerat, gjort faktakontroller, publicerat, svarat på mejl, läst oräkneliga dokument och lagtexter – och sammanställt och gett ut två böcker. Ideellt. Nu behövs dock ekonomiskt understöd från er som uppskattar det jag publicerar. Tack!
© denna blogg.

Jag vill kunna lita på Migrationsverket. Jag är med och bekostar det.

Apropå inläggen 40 dagar i genomsnitt i Sverige, 48 timmar i Norge (4 mars 2015) och En migga: ”I vilket fall som helst är siffran 13 dagar som du har fått från Migrationsverkets presstjänst, som jag ser det, direkt felaktig.” (6 mars 2015), twittrade jag om dem den 6 mars. Idag den 16 mars twittrar Migrationsverket (Presstjänsten) och en migga sålunda:

MIG och migga 1

Jag kände mig lätt förvirrad och tog därför en paus och lyssnade på just Vem ska jag tro på med Thomas DiLeva för att inte fastna i irritation…

Nu kom information från den migga som också yttrat sig ovan:

En migga följer upp 2

Alltså miggan, som ju torde vara närmare ”verkligheten” än Presstjänsten, finner Presstjänstens uppgifter skrattretande och otroliga. Och fortsätter:

En migga om vilseledning 3Och:

En migga följer upp igen 4

Här förklarar miggan förkortningen och dess innebörd:

En miggas förkortnförklaringar

Därefter vill miggan – liksom också jag – ge Migrationsverkets Presstjänst the benefit of the doubt och jag skriver:

Merit om MIGs info

Varvid miggan svarar:

En migga 6Till slut så har jag sagt att jag anser att om man företräder en statlig myndighet så ska man kontrollera innan man svarar på frågor och vara säker på att man ger korrekt information. Och miggan svarar:

En migga följer upp 7Där står vi nu. Notera att jag absolut inte vill behöva vara misstrogen mot information som ges av Migrationsverkets Presstjänst! Jag vill – och jag anser att jag ska – kunna lita på vad de säger. Men det här är tyvärr inte första gången miggor ”i produktionen” reagerat på information som publicerats här och som getts av deras egen Presstjänst. Den har då varit felaktig och vilseledande, medvetet eller omedvetet, ingen vet.

En statlig myndighet måste ha anställda som vet vad de sysslar med, på alla plan och alla nivåer. Om felaktig information delges medierna och allmänheten är det en katastrof eftersom den felaktiga och därmed vilseledande informationen förs vidare som vore den ett faktum, alltså obestridligen rätt och riktig. Felaktiga uppgifter blir till ”sanningar” och till slut är det ingen längre som vet vad som stämmer och vad som är felaktigt.

Det är inte acceptabelt att folket i en civiliserad rättsstat inte helt och fullt kunna lita på en statlig myndighets officiellt lämnade uppgifter!

Jag vet att Migrationsverket hanterar svåra frågor och att personalen där är pressad. Om den inte klarar av att sköta sitt jobb så måste den – och har full rätt enligt lagen att göra det – klaga hos regeringen och säga ifrån att ”trycket och pressen är för stor, vi kan inte fullfölja vårt uppdrag”. Regeringen (och riksdagen) måste då agera så att situationen förändras och att Sverige blir mer likt andra länder med en mer ”normal” (notera citationstecken) asylinvandring som myndigheten Migrationsverket och även det civila samhället klarar av att hantera.

Fortfarande undrar jag varför man inte i Sverige gör som i Norge när det gäller uppenbart ogrundade asylansökningar? Och varför man i Sverige inte också, i fall av uppenbara eller synnerligen troliga fall av asylbedrägerier, agerar kraftfullt och ser till att sådana ”sökande” snabbt får avvisningsbeslut och lämnar landet.

Man måste kunna begära av en statlig myndighet att den:
1)  följer lagen
2)  lämnar korrekt information

Ingetdera kriteriet uppfylls idag till fullo av Migrationsverket.

© denna blogg.

Allianspolitikers integrationsförslag står som spön i backen

Integrationsförslagen står som spön i backen. Tyvärr verkar de flesta inte vara riktigt ordentligt genomtänkta, inte framtagna med gedigen kunskap, erfarenhet och sådana insikter som kunskap och erfarenhet ger, som grund. Dessutom 15, 20 år för sent. Om politikerna tror att de nu ska vinna – eller ens få behålla – väljare på sin yrvakenhet och sina tafatta integrationsförslag så tror de fel. Det är jag övertygad om.

Expressen ledare logo 29.1 2015I texten Integrationsförslagen skrapar bara på ytan på Expressens ledarsida den 29 januari, sägs bland annat:

Flyktingmottagandet fungerar inte längre.

Tyvärr verkar varken journalister eller politiker klara av att lära sig skillnaden mellan ”asylsökande” och flyktingar”, men det stämmer att:

Asylinvandringen fungerar inte.

Man bör ändra ordet ”flyktingmottagningen” till ”asylinvandringen” och ta bort ordet ”längre”, eftersom asylinvandringen inte har fungerat på många år – om ens någonsin efter 70-, eventuellt 80-talet.

I ledarbloggtexten sägs också:

De borgerliga partierna låtsas som att alla problem går att lösa genom att stärka drivkrafterna till arbete. Men den ensidiga kravpolitiken leder ljuset bort från de verkliga hindren för etablering: hyresregleringen, världens högsta ingångslöner och själva nivån på asylmottagandet.

Just så. Ytterst få – om ens någon – vågar/vill tala om just nivån på asylmottagandet trots att det borde vara det absolut främsta och viktigaste att hantera.

SVT Gomorron Sverige 29.1 2015I SVT:s program Gomorron Sverige den 29 januari (kan ses till och med den 29 januari 2016) hör man programledaren säga att Folkpartiet vill införa ”hårdare försörjningskrav för att få permanent uppehållstillstånd och för att få ta hit anhöriga” (det hade räckt med att säga ”försörjningskrav”) och att ”Folkpartiet vill också skärpa språkkraven för att få et svenskt medborgarskap”. Så kan man inte säga eftersom det inte går att ”skärpa språkkrav” som inte finns. Det finns nämligen i Sverige inga krav på att man ska behärska svenska för att få bli bli svensk medborgare!

Programledaren undrar dessutom: ”Men varför är det så viktigt med språkkunskaper, vi har ju verkligen alla olika talang för att lära oss språk?” Herre Gud, man tar sig för pannan! En så dum fråga hade knappast någon programledare i något annat lands Public Service kunnat ställa, det anses självklart i hela världen att människor som söker medborgarskap i ett land också ska behärska landets språk.

Vidare i programmet uttrycker den migrationspolitiska talespersonen för Miljöpartiet att det som är viktigast för alla som kommer hit som asylsökande är att de får ”tidiga insatser” och att de ”snabbt kommer in i etableringsåtgärder och får en kommunplacering”. I dessa ord – tidiga insatser, etableringsåtgärder och kommunplacering – ligger stora problem vad gäller integrationen i Sverige! Det största problemet är dock att det kommer alldeles för många asylsökande till detta illa land (även om det är stort med reinfeldtska mått mätt) för att de någonsin ska kunna integreras här.

Kommentar: I inslaget i SVT:s morgonprogram blandas allt till en enda soppa, programledaren verkar inte känna till skillnaderna mellan att söka asyl, att få asyl eller uppehållstillstånd och att bli svensk medborgare. Den mest sansade i diskussionen är Gulan Avci från Folkpartiet, som trots att hon har en lätt förvirrande programledare och en verklighetsfrämmande politisk motståndare att tampas med, lyckas göra sig förstådd så gott man kan förvänta sig under just de omständigheterna.

SVT Nyheter logoSVT Nyheter berättar också att Centerpartiet vill ha tidigare utbildning för asylsökande:

Centerpartiet vässar sin integrationspolitik och föreslår nya krav på att asylsökande ska få språkundervisning eller praktik redan på asylboendet.

Kommentar: Kan det verkligen vara Centerpartiets åsikt att vi med skattemedel ska bekosta undervisning i svenska eller praktik åt människor som vi inte ens vet om de kommer att få uppehållstillstånd i Sverige? Det torde nog vara att dra stretcha folks tolerans för vad skattepengar ska gå till, lite väl långt. I texten citeras partiledaren för Centerpartiet:

Det är helt avgörande för att vi ska kunna sänka kostnaderna på sikt för det svenska flyktingmottagandet.

Men nog förstår väl Centerpartiet att det kommer att kosta en hel del också att utbilda och ge praktik åt människor som inte ens kommer att få rätt att kvar i Sverige? Och varför skulle Sverige utbilda människor som ska lämna landet?

Kristdemokraterna om integrationKristdemokraterna ”utspelar” också och gör det tämligen sansat, bland annat så här:

Den som beviljas asyl i Sverige bör som huvudregel ges ett uppehållstillstånd som gäller i tre år istället för att, som idag, få ett permanent uppehållstillstånd. Om skyddsbehovet kvarstår efter tre år permanentas uppehållstillståndet. Den som under de första tre åren har etablerat sig på arbetsmarknaden ges ett permanent uppehållstillstånd även om skyddsbehovet inte skulle kvarstå. Förslaget stärker incitamenten till etablering eftersom eget arbete säkrar rätten att stanna i Sverige.

Kommentar: Förslaget om tillfälliga uppehållstillstånd (TUT) är viktigt, så ser det ut i många andra länder också och att göra som Sverige gör nu att man beviljar permanenta uppehållstillstånd (PUT) åt alla syrier och en hel del påstådda syrier (läs En migga: ”Syrier anges som till 89 procent passlösa.” 13 oktober 2013) är katastrofalt. Att bevilja permanenta uppehållstillstånd om skyddsbehovet kvarstår efter tre år (tiden bör vara till fyra år för att Migrationsverket ska hinna med alla prövningar) är helt rimligt, liksom möjligheten att söka PUT om man får fast anställning – och då inte en skenanställning – bostad och helt kan försörja sig själv och sin familj inom de tre eller fyra åren då man har TUT. Läs mer under rubriken Kristdemokraterna presenterar förslag för en bättre integration på partiets hemsida.

Det är förödande och dessutom ytterst genant att man i Sverige inte har klarat – och inte klarar – att hantera asylinvandringen, som vid det här laget har totalhavererat. Och därmed givetvis inte heller lyckats/lyckas med integrationen: utanförskapsområdena och ”no go”-zonerna är redan alldeles för många och alldeles för illa däran för att kunna räddas. Den som tror att gärdsgårdspartiernas rätt tafatta och meningslösa – eller ens deras enstaka vettiga – påhitt som de inte genomförde under sina åtta år i regeringsställning utan nu, när de är bortröstade, skriver debattartiklar om, ska förändra något, den lever under en sten.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till detta inlägg.

Varför tas den bedrägliga asylinvandringen till Sverige inte upp offentligt annat än av miggorna på denna blogg?

SR logoVarför talas det återigen/fortfarande i SR P1 (God morgon världen) enbart om ”flyktingmottagande”, inte om ”asylinvandring”! Lär de sig aldrig skillnaden? Och varför talar fortfarande inga andra än miggorna, som rapporterar här på min blogg, om den, som det förefaller, tämligen omfattande och sedan länge pågående bedrägeriinvandringen? Varför?

eu flagOch varför lär sig inte Sverige av de 27 andra EU-länderna att ta ansvar för sitt folk och sitt land och dess framtid och vara mer noggrant med vilka som släpps in i landet och ges rätt till livslång försörjning och även, ganska snabbt och mycket lätt, svenskt medborgarskap? I stället borde man ju, som i andra EU-länder, bevilja verkligt asyl- och skyddsbehövande tillfälliga eller permanenta uppehållstillstånd – beroende på omständigheterna – efter noggrann prövning där styrkt identitet är ett krav med ytterst få undantag. I dag uppvisar enligt Migrationsverket 89 procent av dem som söker asyl inte pass, trots att de rimligtvis måste ha rest hit med hjälp av ett sådant. Det betyder att av ca 75.000 asylsökande i Sverige hittills i år, har 66.750 personer inte uppvisat pass för att styrka vilka de är och från vilket land de faktiskt kommer.

MIG logoLäs gärna vad miggorna berättar om förslagenhet och påhittighet vad gäller att bedrägligt försöka asylinvandra i Sverige – och ofta lyckas eftersom det inte finns tid att utreda ordentligt. Här är bara en bråkdel av miggornas hundratals berättelser, bara från i år.

En migga spår om vad som kommer att bli den största nyheten 2014 – 7 januari 2014

En migga: ”Det var vår GD som ordnade alltihop, med PUT och trafikstockningar in i kommunerna och internationella huvudskakningar och annat.” – 30 januari 2014

En migga: ”Men mannen har faktiskt redan flyktingstatus i ett annat EU-land sedan flera år tillbaka!” – 3o januari 2014

En migga: ”Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. ” – 4 februari 2014

En migga: ”Vi beviljar asyl till syrier som om de hade skyddsbehov gentemot ett land de inte ens är bosatta i och därmed alltså inte har skyddsbehov gentemot!” – 5 mars 2014

En migga: ”På senare tid har jag börjat undra över om ifall till synes äkta syriska pass ändå kan vara köpta.” – 5 mars 2014

En migga: ”Vi har haft ett fall där en person ansökte om visering och av passkopian framgick det att hon är 29 år gammal.” – 31 mars 2014

En migga: ”Konsekvensen blir den, att en person som söker asyl med falska handlingar mycket väl ändå kan få permanent uppehållstillstånd, i synnerhet när det gäller sökande som uppger sig komma från Syrien.” – 19 april 2014

En migga: ”Om en och samma person lämnat in flera ansökningar i olika identiteter både i Sverige och i andra EU-länder och om han kommer från ett land som vi inte utvisar någon till, exempelvis Syrien eller Eritrea, måste jag då anse att personens senaste identitet är mer sannolik än de andra identiteter som han hävdat?” – 21 april 2014

En migga: ”Sverige gratuleras, så här ser det ut på Migrationsverket!” – 25 juni 2014

En migga: ”Så en eller annan ISIS-rebell gör ingen större skillnad i det stora hela.” – 29 juni 2014

En migga: ”Varför berättar inte de styrande om det accelererande asylmissbruket?” – 11 juli 2014

En migga: ”Att andra länder i EU skulle göra som Sverige, lär inträffa samma dag som grisar lärt sig flyga.” – 1 augusti 2014

En migga: ”Jag känner till ett antal personer som suttit på asylboenden i 8 – 10 år nu …” – 29 augusti 2014

En migga: ”Ledningen på Migrationsverket ger inte medarbetarna riktlinjer och verktyg för att komma till rätta med asylmissbruket.” – 11 september 2014

En migga: ”För EU-staten Sverige som hägrar där borta vid horisonten har en asylprövning som kallas ”migration” som betyder befolkningsmetod och som innehåller ”PUT med helpension”. Vilket de andra EU-staterna inte erbjuder. För de andra EU-staterna har asylprövning.” – 19 september 2014

En migga: ”Det här är bara ett fall jag har upptäckt. Troligen är mörkertalet när det gäller sådana ogenomtänkta beslut mycket stort.” – 2 oktober 2014

En migga: ”Handledsröntgen visade att den sökande var minst 19,9 år gammal.” – 5 oktober 2014

En migga: ”Alltså beviljar vi permanenta uppehållstillstånd till syrier på grund av kriget trots att de inte är bosatta i Syrien och inte på något sätt berörs av kriget!” – 19 oktober 2014

En migga som inte jobbar i generaldirektörens stab: ”…regelverket är tyvärr väldigt lätt att missbruka.” – 29 oktober 2014

En migga: ”Jag delar åsikten att det är vansinne att bevilja permanenta uppehållstillstånd till personer som de facto inte är i behov av skydd men detta är en rent politisk fråga.”– 4 november 2014

Samtliga berättelser inifrån Migrationsverket
från åren 2008, 2009, 2010, 2011, 2012, 2013 och 2014
kan läsas här.

© denna blogg.

 

 

Ni är genomskådade, varenda politiker som nu börjar komma med ”förslag” på integrationsområdet!

Nog är det ju märkligt så många förslag en massa nervösa politiker, ängsliga inför sin personliga framtid, har nu, strax innan det ska bli extra val! Men vad hjälper förslag? Inte ett dugg. Det hade behövts agerande för mer än tio år sedan. Man skulle ha tagit på allvar och gjort verklighet av förslagen och råden från bland annat Mauricio Rojas och även Nyamko Sabuni. Men nej: i stället för att lyssna på – och agera efter – vad kunniga, intelligenta och ofloskliga människor hade att tillföra så mer eller mindre mobbades den ene ut och den andra stod väl inte ut själv i en obegåvad och trög miljö (mina slutsatser).

Ullenhag HaddadI en artikel på Brännpunkt i Svenska Dagbladet – Tio punkter för en bättre integration – den 19 december, skriver Erik Ullenhag, tidigare i många år integrationsminister med mandat att agera, tillsammans med en partikamrat, bland annat:

Den som flyr undan förföljelse ska kunna få skydd i Sverige – vi ska vara stolta över att vi är en medmänsklig stormakt. Samtidigt behöver vi se till att fler länder i Europa tar ett större ansvar för att ge människor skydd…

Sverige – Ullenhag – ska alltså ”se till att fler länder i Europa tar ett större ansvar”!!!!! Har Sverige fått gehör för sin aparta hållning hos något enda av de övriga 27 länderna? Nej. Är det något annat land som tycker att det är Sveriges sak att tala om för dem hur de ska agera. Knappast. Verkar något annat land vilja ta efter Sverige och få samma kaos som det som råder här? Icke. Nej, de tar sitt ansvar på sitt sätt, som skiljer sig väsentligt från den syn på ”ansvar” som svenska politiker (med understöd av journalister som har stor mat och som politiker är rädda för).

Men svenska megalomaner fortsätter med sina pinsamma ansvarskrav på andra länder som har en betydligt mer hanterbar asylinvandring som de klarar av och som har gehör hos landets befolkning. ”Medmänsklig stormakt”? Är det verkligen så Ullenhag ser på Sverige? Ja, kanske ur ett blåögt, storsvenskt perspektiv men knappast ur en verkligt skyddsbehövande asylsökandes dito. Och inte ur ett verklighets- och faktabaserat perspektiv, för verklighet och fakta skyr politiker ofta som pesten. Den verklighet och de fakta som existerar är, trots att det handlar just om verklighet och fakta, i svenska politikers och journalisters ögon ”rasistiska” och ”främlingsfientliga”. Den synen gör att Sverige får en massa mer eller mindre löjliga och helt verklighetsfrämmande ”förslag” på integrationsområdet från fega och/eller rent okunniga politiker.

För i Sverige rasar det in folk som inte har några asylskäl alls (knappast något som andra ansvarskännande EU-länder vill ha) varav  89 procent har inga id-handlingar, och som kanske är personer som de verkligt skyddsbehövande har flytt ifrån. Som vet att det går att snacka omkull svenskar och som vet att om de får avslag så kan de stanna här ändå. Och alla är de lika välkomna i den ”medmänskliga stormakten”, där politiker floskelmässigt kallar alla asylsökande för ”människor som flytt från krig och grymheter”. Välkomna är alltså IS-anhängare som kommit hit på falska handlingar (kanske stulna av kristna som de skurit halsarna av), terrorister, kriminella, ”bidragsinvandrare”, sjukdomsinvandrare, personer som redan har uppehållstillstånd i andra EU-länder. Bland dem ”drunknar” de, som enligt utlänningslagen har asyl- eller skyddsskäl här.

Hur tror Ullenhag och andra blåögda företrädare för DHS, Den Humanitära Stormakten (det namn på Sverige som Fredrik Reinfeldt myntade), att de faktiskt skyddsbehövande känner när de ser hur det går till här? Många asylsökande berättar att de känner sig lika otrygga i Sverige som de gjorde i hemlandet, många berättar om hot och våld på asylboenden. Det finns sfi-lärare som är livrädda när de nu måste undervisa extrema IS-anhängare i svenska för invandrare och samtidigt ha samtal med kristna asylsökande och andra när de berättar om sin rädsla och skräck och undrar varför dessa de värsta terroristerna av alla får vara i Sverige och till och med bli försörjda här. Och vad tror Ullenhag med flera att svenskarna tycker – de som trots att man på just detta område av någon anledning inte ska prata om kostnader men som är de som de facto bekostar asylinvandringen – om att försörja människor som redan har uppehållstillstånd och till och med i vissa fall medborgarskap i andra EU-länder när de kommer hit och söker ”asyl” för att man här får gratis bostad och bli försörjd utan att behöva arbeta? Läs miggornas rapporter här.

Den som har flytt och tagit sig till Sverige och inte stannat i något annat EU-land på vägen (om man gjort det ska asylansökan enligt Schengen-förordningen prövas där), ska enligt Sveriges utlänningslag få sin sak prövad här. Har han asyl- eller skyddsskäl ska han enligt lagen antingen beviljas tillfälligt uppehållstillstånd eller permanent dito. Har någon ljugit om sina asylskäl och på falska grunder beviljats uppehållstillstånd, bör tillståndet återkallas. Uppenbart ogrundade ansökningar ska snabbutredas och personerna ska omgående återsändas hem (i Norge görs det på högst 48 timmar) och inte stanna på boenden och kosta pengar i Sverige. Alltså personer som kommer från säkra länder och som inte har några som helst skyddsskäl. Klarar man att avgöra sådana fall i såväl Norge som i andra länder, så borde man väl klara att göra det i Sverige också.

Den absolut siste jag någonsin skulle råda någon att lyssna på vad gäller frågor kring integration är Erik Ullenhag. Han, som cyklat runt, grillat korv och hållit ”kansli” i förorter i fåfängt hopp om att han skulle bli mer populär genom att han nedsteg från ministerstolen till ”gettona”, som sysslat med romska frågor också mot romernas egen vilja, som inte gjort något verkligt vettigt eller viktigt vad gäller integration under sin tid som integrationsminister. Om han hade hört vad ”nyanlända” tycker om honom så skulle han aldrig ha satt sina ministerfötter bland dem på det sätt han gjort. De vill inte se en svennekompis, de vill se en minister som tar ansvar (!) och agerar, inte leker kansli i förorten. Denne flosklernas, de tomma ordens mästare, inleder nu också sin debattartikeltext med en tomfloskel: ”Folkpartiet står upp för öppenhet när det gäller invandring”. Finns det ingen som kan få denne man att sluta floskla? Vilken skillnad – som natt och dag – mot den begåvade och kloke Mauricio Rojas, som aldrig någonsin förföll till floskler utan talade klarspråk och förstod vad han talade om. De enda som tycker att det Ullenhag säger och gör är bra, det är förmodligen det parti som alla andra partier sjukligt förhåller sig till i allt de säger och gör på asylinvandrings- och integrationsområdet: Sverigedemokraterna.

Ni är genomskådade, varenda politiker som nu börjar komma med ”förslag” på integrationsområdet (men fortfarande nästan inte vågar tala om asylinvandringen, som är det viktigaste i sammanhanget)! Ni vaknar nu, tre månader före det extra val som ni alla är skyldiga till att det måste hållas bara sex månader efter ordinarie riksdagsval. Och ni är minst tio år för sent ute, ni borde ha tagit tag i asylinvandringen i första hand och därefter, eller helst parallellt, integrationen av dem som får uppehållstillstånd! Hade ni fått ordning på asylhanteringen i Sverige, i stället för att pompöst tala om att 27 andra EU-länder ”måste ta sitt ansvar” the Swedish way, så hade enormt mycket varit vunnet. För er själva, för svenska folket och – inte  minst – för de människor som beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Och i stället för att försöka mästra dem så borde ni ha lärt av många av de andra 27 EU-länderna!

Ur utlänningslagen 7 + 8 kap

 

Här är några (!) av mina tidigare texter på floskelområdet (och en text av Nima Dervish):
Erik Ullenhag borde kavla upp ärmarna och sluta floskla – 16 september 2011
Hur länge ska politiker fortsätta att mata folket med ordmarängtårtor? Och hur länge ska folket svälja dem? – 5 oktober 2011
Floskler och särbehandling går hand i hand. Och bortkollring av folket går i mitten. – 17 oktober 2011
En migga anser att ”myterna” från s.k. ansvarigt håll måste ifrågasättas – 19 december 2011
Svensk minister framför visioner om lyckad integration i tysk tidning– 5 januari 2012
Tjuren Ferdinand har planterat sig under korkeken och tänker inte flytta på sig – 16 januari 2012
Ullenhag lyssnar men hör inte – 15 juni 2012
Governing by debattartiklar and by stepping in på en annan ministers ansvarsområde – 26 juli 2012
Jag tackade som vanligt nej… – 20 september 2012
Ekots lördagsintervju den 29 september: Erik Ullenhag – 3 oktober 2012
Om det vore uppenbart för Ullenhag själv så skulle det väl inte ständigt behöva upprepas? – 8 december 2012
Be my guest # 102 Nima Dervish – 14 september 2014

© denna blogg.

Hur många decennier ska det ta…

…innan  journalister, opinionsbildare, politiker och andra lär sig?

Framsida miggbok 1 2008-2012Framsida miggbok 2012-mars 2014I snart åtta år har miggorna rapporterat och jag kommenterat asylhanteringen och annat kring asyl och migration här på bloggen. Vi har bemödat oss om att använda korrekt vokabulär och skilja på asylsökande och flyktingar, på ”papperslösa” och personer som vistas här illegalt, på ”ensamkommande barn” och påstått och faktiskt minderåriga som söker asyl. Och på ”migrationspolitik” och ”invandringspolitik” kontra ”asylhantering” och ”asylprocess”.

När ska medier sluta skriva missvisande braskande rubriker som: ”Familjen hotas av utvisning”, när det handlar om människor som ofta i flera omgångar genomgått dyra och utdragna asylprocesser såväl hos Migrationsverket som i migrationsdomstol och har fått avslag varje gång? Det korrekta är att ange att ”Familjen kommer nu att utvisas”; något ”hot” finns inte utan beslutet är fattat av myndigheten Migrationsverket och en migrationsdomstol, som är del av svenskt rättsväsende, och ska efterlevas precis som andra lagligt fattade beslut och avgivna domar.

Det är svårt att förstå varför just svenska journalister inte klarar att lära sig de olika begreppen och att rapportera korrekt och faktabaserat. Direkt efter valet kunde man till exempel också ta del av texter och radio- och tv-inslag där journalister och andra skribenter menade att ”folk har röstat på SD för att de är är missnöjda med migrations/invandringspolitiken”. Det är ju inte sant, folk är främst är missnöjda med att gällande utlänningslag inte tillämpas, alltså inte med ”politiken”. Man kan uppenbarligen få vara hur okunnig och slarvig som helst som journalist (inte undra på att föraktet för den yrkesgruppen ökar…) och debattör på asyl- och migrationsområdet. Och även hur vilseledande som helst. Varför är det så svårt att lära sig att politiken anger inriktningen, lagstiftarna anger hur politiken ska tolkas och implementeras på ett rättsligt, icke-politiskt plan och lagen tolkas och implementeras sedan – i asyl- och migrationsärenden – av Migrationsverket och migrationsdomstolarna.

Är det inte dags efter två decennier med enormt stor asylinvandring till Sverige, att de som skriver och talar om den, börjar använda korrekta ord och begrepp och börjar bemöda sig om att rapportera och diskutera de här frågorna sakligt och faktabaserat?

© denna blogg. Vid ev kort citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsaren kan ta del av hela resonemanget och inte bara av den som citerar utvalda delar.

Kan man diskutera det positiva med (asyl)invandring så måste man också kunna diskutera det negativa

KonfliktI SR P1-programmet Konflikt den 6 september berättas bland annat att folk på små orter med få invånare inte vågar säga att de är emot boenden för hundratals asylsökande för att de då riskerar att bli kallade rasister. Hur kan det vara möjligt att man drar sådana paralleller? Vad finns det för ”rasistiskt” i att vara orolig över hur ens lilla samhälle ska förändras? Nog måste man i ett civiliserat (?) land kunna diskutera berättigad oro och även i många fall rädsla för ”främlingar” utan att stämplas som ”rasist” eller ”främlingsfientlig”!

Det finns all anledning att, sansat och förnuftsmässigt, fundera över vad det egentligen på riktigt, på djupet innebär för det svenska samhället med en så stor asylinvandring från länder med en våldskultur som inte alls finns i Sverige. Och med en helt annan kultur och religion och andra traditioner. Dessutom: etniska och religiösa konflikter försvinner ju inte som genom ett trollslag bara för att människor sätter sina fötter på svensk mark. Det finns dessutom många exempel på sådana konflikter här i Sverige, på asylboenden och i bostadsområden. Sverige blir otryggare och osäkrare med den mycket stora asylinvandringen av – i sina hemländer – bittra fiender, det finns inget som helst rasistiskt eller främlingsfientligt i att konstatera det. Tvärtom: att inte vilja inse och diskutera det, är att oansvarigt sticka huvudet i sanden. Och att tysta oroliga människor genom att stämpla dem med diverse obehagliga och osanna epitet är direkt osmakligt och riktigt oschysst. Mot alla inblandade. Och alla är inblandade, alla som lever i det nya Sverige.

Kan man diskutera det positiva med (asyl)invandring så måste man också kunna diskutera det negativa. På ett civiliserat sätt, utan okvädingsord och etikettering.

© denna blogg.

”Nu hörs från vänsterhåll en infantil röst som vill sätta likhetstecken mellan att lyfta problem av olika slag, med rasism eller främlingsfientlighet.”

Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl skriver i sin söndagskrönika idag, den 24 augusti:

Skärmavbild 2014-08-24 kl. 08.54.36Sverige är i många delar ett öppet land. I relation till vår folkmängd, är det en ansenlig mängd som varje år reser till och från Sverige. Kopplat till det finns en mängd effekter.

Hon framhåller därefter en del av de uppenbart positiva effekterna av detta och fortsätter:

Skärmavbild 2014-08-24 kl. 08.54.36Med migrationen följer också utmaningar, och ibland rena problem. Är de skäl för att stänga gränserna? Nej, naturligtvis inte. De är skäl till varför vi måste bli bättre på att förhindra och dämpa de negativa effekter av rörligheten som kan uppstå.

Nu hörs från vänsterhåll en infantil röst som vill sätta likhetstecken mellan att lyfta problem av olika slag, med rasism eller främlingsfientlighet. Så kan man i stället bekvämt sätta sig i en roll som innebär att misstänkliggöra andra, utan att själv behöva prestera något.

Med anledning av en del onyanserade skriverier som lär ha förekommit efter att min OP-ED-artikel Vad hände med beskeden från M? publicerades den 2o augusti, skriver Tove Lifvendahl också följande:

Skärmavbild 2014-08-24 kl. 08.54.36En annan som fick möta valrörelsevänstern är Merit Wager, författare, förläggare, tidigare kolumnist på ledarsidan, och sedan många år asylombud, som i torsdags skrev i SvD. Hon tog bland annat upp missbruket av svenska pass och svårigheten att verkställa utvisning av utländska medborgare som begår grova brott i landet. Två rimliga förslag som framställdes från Moderaterna 2008, men som inte omsatts i konkret politik. I liknelsen med Öresundsbron handlar det alltså inte om att stoppa brotrafiken, utan att bli bättre på att beivra vapensmugglarna.

Drevet på Twitter lät inte vänta på sig. Chefredaktören på Arbetaren tryckte raskt in Wager i facket ”rasistiska hatare”. Ingen av dem som frenetiskt lade tid på fördöma, kom med en enda invändning i sak. Det är självklart att de frågor som nämndes i artikeln går att diskutera, vrida och vända på, som med alla andra politiska reformförslag. Somligt bär, annat kan avfärdas eller kräver ytterligare analys. Men det förutsätter att man är ärligt intresserad av att lösa problem, och inte bara kasta skit. (Det kan också nämnas att medan hat och förakt strömmade från vänstern, satt Wager själv och hjälpte en irakisk turkmen att söka svenskt medborgarskap.)

Att det uppstår spänningar och problem när ett samhälle på så kort tid förändras så mycket som det svenska, är ofrånkomligt. I min förra bloggtext – Lördagsreflektioner om språkförståelse – tog jag upp det faktum att gedigna kunskaper och djup förståelse i och av ett gemensamt språk (i detta fall svenska, som är det officiella språket i Sverige) är viktiga och när den djup förståelsen av språket inte finns hos en allt större del av ´befolkningen skapar det problem på många olika plan. Likaså blir det ofrånkomligen spänningar och problem när människor med helt olika kulturer och bakgrunder blandas, så som skett i Sverige, på mycket kort tid. Det är ett faktum som ingen längre bara behöver öppna tidningen eller tv:n för att se och förstå utan något som var och en själv upplever i sin vardag.

Det finns människor som är aktiva på sociala medier – och en del också inom traditionella medier – som verkar ha som tvivelaktigt nöje att leta efter något de kan rikta hat mot och ”skrika” om och att känna sig – spelat? – kränkta över. Jag skriver ”spelat?” för att jag har mycket svårt att tro att det just i Sverige, och enbart just här, verkligen skulle finnas en så stor andel faktiskt kränkta eftersom en så stor kränkthet helt saknar motstycke om man ser till hur det är i andra, någotsånär jämförbara länder. Att det helt säkert finns en mindre andel människor som de facto är eller känner sig kränkta är en annan sak.

En metod för de människor som använder sin tid till att leta efter något att ”rasa” och/eller vara kränkta över, är att oreflekterat (ingen djupare förståelse för språket?) leta efter citat som de kan förvränga och triumferande kasta ut som påstått varande – favorituttrycket – ”rasistiska”. Det är förresten också i Sverige det är en paradgren att i så oerhört hög grad använda sig av helt irrelevanta triggerord för att få igång mobbeteende hos andra. Så till den grad att man inte till slut inte känner igen vargen när den faktiskt kommer.

Det går inte riktigt att förstå dessa människor och deras bevekelsegrunder, man kan bara spekulera. Det kan  – men går inte med säkerhet att påstå att det är så –  ligga nära till hands att tänka/tro att de lider av någon sorts mindervärdeskomplex och/eller avundsjuka. Deras ilska är ofta oproportionerlig, deras ordval när de försöker skapa hat och oro omkring sig, är ofta inte alls relevant utan slår över;  språkets nyanser försvinner. Kanske för att de inte har en djupare förståelse – eller helt saknar vilja till förståelse – för skeenden och andras uttalanden. Eller helt enkelt bara för att de inte vill ha en hyfsad ton i debatten och inte är uppfostrade till att visa hänsyn och respekt för andra (särskilt inte någon med annan åsikt än de själva). En del kanske också har blivit matade med kränkthetsrätten och med att ”den som skriker högst vinner”. Svårt att veta exakt hur det förhåller sig, men tonen i en del traditionella medier och än mer i sociala dito har definitivt blivit både råare och mer onyanserad. Och – vilket är oerhört tragiskt och även farligt för ett samhälle: den har blivit sådan för att det finns element som vill piska upp hatstämningar och skapa motsättningar i stället för förståelse och enighet. I ett litet land som Sverige blir – är redan – ett delat samhälle farligt.

Jag avslutar med att kommentera och återigen delvis citera vad Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl skriver i sin söndagskrönika idag:

Det är inte bra när infantila röster försöker sätta likhetstecken mellan att lyfta problem av olika slag, med rasism eller främlingsfientlighet. Det är inte bara infantilt, det är rent kontraproduktivt och dumt: ”Så kan man i stället bekvämt sätta sig i en roll som innebär att misstänkliggöra andra, utan att själv behöva prestera något.” Det är fegt och slappt att ta fram de där triggerorden och omotiverat vräka ur sig dem i tid och otid. Det visar en ovilja att försöka göra det som Tove Lifvendahl också säger att vi måste bli bättre på att förhindra och dämpa de negativa effekter av rörligheten som kan uppstå. Då är ett sätt, ett litet steg på den vägen, att sluta jaga människor och uttalanden för att hitta någon/något att kleta etiketter på. För undvikande av medvetet missförstånd: det gäller både ”gammel”- och ”ny”svenskar.

Merit Wager, sedan 1995 ideellt asylombud åt hundratals människor
från Iran, Irak, Libyen, Vietnam, palestinier från olika länder m.fl.
Uppvuxen nära och i tidvis daglig kontakt med finska romer.
Kort om en intensiv och lärorik tid som ideell Medborgarnas
flyktingombudsman under åren 2002-2007 (parallellt med
arbetet som asylombud) kan läsas här. Efter 19 års arbete
med asylsökande och frågor som har med asylinvandring att göra,
samt i drygt sju år mottagare och förmedlare av berättelser inifrån
Migrationsverket, mycket kunnig på detta område.

P.S. Det går, i varje fall i skrivande stund, att läsa kommentarer och även själv kommentera såväl min artikel som Tove Lifvendahls krönika. Heder åt Svenska Dagbladet som tillhandahåller den möjligheten!

© denna blogg. Vid ett ev kort citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

 

Om en ny bok om migration och människor

mummelforlaget logo ljusgrön mindrePå Mummelförlagets sajt kan man läs en text med rubriken ”Å ena sidan vill hon enligt egen utsago lyfta debatten, å den andra framgår inte vad hon själv anser.” I den recenserar Krister Thelin en bok om migration som han inte riktigt blir klok på.

Läs den här texten, men var och en bör också läsa och ta reda på så mycket den kan om asylinvandringen, eftersom rapporteringen i svenska medier under inga omständigheter och på intet sätt är objektiv, allsidig eller ens korrekt alla gånger. Därmed blir det varje medborgares egen sak att ta reda på hur det förhåller sig genom studier av böcker, av artiklar i nordiska grannländers tidningar där rapporteringen är en helt annan än i Sverige, genom att granska Migrationsverkets statistik och riksdagens budget för utgiftsområde 8 (=migration) samt ta del av lättillgänglig statistik från Danmark, Norge och Finland. Och andra EU-länder.

Var ska de bo? Hur ska de integreras? Hur ska de försörjas?

UNT logoI år har det registrerats 23.839 nya asylsökande i Sverige under perioden januari till maj. Det är en ökning med 7.958 personer jämfört med samma period 2013, enligt ny statistik från Migrationsverket.
(UNT 15 juni 2014: Fler asylsökande än i fjol)

Var ska de bo?
Hur ska de integreras?
Hur ska de försörjas?
Hur påverkar en så stor mängd människor – en del med svåra trauma, många analfabeter, en del med strikt religiös bakgrund – det svenska samhället?

Får man ens ställa sådana frågor eller ska man låtsas som om allt är frid och fröjd och det inte finns några problem? Trots att det är kaos på många orter där det placeras människor med helt främmande sätt att se på saker och ting, andra vanor, andra krav – ofta med knappt en veckas varsel? Människor som det knappt finns resurser att ta emot vare sig när det gäller boende eller samhällsservice som skola, sjukvård, sfi-utbildning, och beredskap hos invånarna att plötsligt se sin lilla ort få 20, 30, 40 procent eller fler invånare med en helt främmande bakgrund och stora behov.

Till lilla Sverige, med 9,5 miljoner invånare, beräknas nu upp till 70.000 asylsökande (anhöriga inte inräknade) komma i år. Som jämförelse kan nämnas att till Tyskland, med 82 miljoner invånare, kom förra året 109.000 asylsökande och det ansågs vara alldeles för många…

Spiegel Online logoI ett inlägg den 31 augusti 2013 citerade jag Der Spiegel och kommenterade det som sades i deras artikel German Asylum System Hits Breaking Point om den stora asylinvandringen det året. Bland annat:

Germany has recently seen a significant rise in the number of asylum seekers arriving in the country. Its shelters are overwhelmed and opposition to new ones has recently turned ugly. Refugees themselves argue that the system is broken.

© denna blogg. Vid ev kort citat, var vänlig länka till den här texten.

En migga: ”Men vore det inte snart dags att ställa frågan till politikerna i stället för att ständigt tjata om Migrationsverket?”

En migga skriver, lätt uppgivet:

profileJag lyssnade på radio på väg hem från arbetet en dag. Studio Ett i P 1, Bärplockare fick inte ut sin lön – nu ger de upp.

Det handlade om ett gäng thailändska bärplockare som blev lurade, år 2011 tror jag. Ordet ”Migrationsverket” kom var tionde sekund, kändes det som, och det var naturligtvis Migrationsverkets fel att dessa människor fick arbetstillstånd och Migrationsverkets fel att de blev lurade. Därför att Migrationsverket inte hade kontrollerat arbetsgivaren bättre. Men hur skulle det ha varit möjligt, med den nuvarande lagen om arbetskraftsinvandring och den öppenhet som vi sedan 2008 måste ”möta den globala världens möjligheter” – eller vad det nu heter – med?

Redan 2008 förstod jag att det är vi som kommer att ställas till svars för tillstånd vi gett i enlighet med de instruktioner vi gavs. Men vore det inte snart dags att ställa frågan till politikerna i stället för att ständigt tjata om Migrationsverket?

Oavsett vad det gäller – arbetstillstånd, anhöriginvandring, asyl – så är det alltid Migrationsverket som är boven. Om det finns någon som tror att Migrationsverkets handläggare hittar på egna regler eller försummar att kontrollera en arbetsgivare på grund av lättja så vill jag en gång för alla förklara att så inte är fallet! Vilka kontroller vi handläggare ska och får göra är reglerat av vår ledning som i sin tur fått sina direktiv från regeringen.

Kommentar: Borde inte svenska journalister snart lära sig detta? Varför – varför??? – har de så svårt att ta till sig så mycket på asyl- och migrationsområdet, trots över 20 års mycket stor asylinvandring och sedan 2008 en arbetskraftsinvandring som regleras i den nya lag som kom i december 2008, det vill säga för hela 5,5 år sedan!

© denna blogg.

En migga apropå ”Varför måste Sverige bli arena för deras konflikter?”

En migga apropå ”Varför måste Sverige bli arena för deras konflikter?

profileEn annan variant är dessa kvinnor som åberopar skyddsbehov gentemot en man som finns i Sverige! Släkten hemma sägs vara ett hot i hemlandet och mannen och släktingar i Sverige sägs vara hotet här.

Är det någon poäng med att bevilja uppehållstillstånd i Sverige då? Ja, om man tror att kvinnor i Sverige inte kan utsättas för våld! Jag har många gånger undrat vad dessa kvinnor egentligen tror. Tror de att i Sverige törs ingen röra dem eller är det ytterligare ”historier” som man tror ska vara framgångsrika för att ge uppehållstillstånd i Sverige?

Kommentar: Det handlar om mer än om ifall det är någon poäng att bevilja uppehållstillstånd; det handlar om vad utlänningslagen stadgar om asyl- och skyddsskäl. Det handlar om hela asylinstrumentet, dess tillämpning (utlänningslagen och gällande internationella konventioner) och trovärdigheten i asylsystemet. Detta glöms mycket ofta bort helt (medvetet eller omedvetet) i debatten i Sverige, som allt oftare handlar om att det är ”synd om” någon som är illa behandlad eller känner sig hotad i sitt hemland eller är sjuk eller har vistats illegalt i Sverige och jobbat svart (dvs brutit mot flera lagar i landet). Politiker och välmenande, men ofta mycket vilseledda, människor agerar för personer utan några som helst lagliga rättigheter att få stanna i Sverige och bidrar därmed till att förvärra den redan skedda urholkningen av allt som hör ihop med en lagreglerad asylinvandring.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg.

…och snart är det val igen # 1

Kent PerssonModeraternas partisekreterare Kent Persson intervjuas i Aftonbladet webb-TV. De två främsta sakerna som slår mig när jag ser och hör honom är

– att han nästan kunde ha fått en roll som en av hubotarna i tv-serien Äkta människor
– att han upprepar ordet ”valrörelse” 16 gånger under den fem minuter korta intervjun

OBS! Kent Persson är kanske en hur trevlig, varm och sympatisk människa som helst privat, det vet jag ingenting om för jag känner honom inte. Det enda jag kommenterar – det enda jag kan kommentera – är hur han framstår i sin officiella roll, genom sina framträdanden och texter.

Några mekaniskt framförda meningar som fastnar är:

”Vi är på väg in i ett läge där Alliansen börjar skapa stabilitet.”
Kommentar: ”Börjar skapa”? Är det inte lite sent att ”börja skapa stabilitet” när man har haft regeringsmakten i nästan två mandatperioder?

”…när vi ger besked om hur vi vill sätta ännu fler människor i arbete. Vi har svaren på hur jobben ska kunna bli fler.”
Kommentar: Om nu ”vi” hade haft förmågan att,  som det lite överlägset uttrycks: ”sätta ännu fler människor i arbete”, varför har då ”vi” inte gjort det? I stället är det så illa ställt att ungdomsarbetslösheten i delar av Sverige är så hög att EU-kommissionen griper in och delar ut stödpengar till de tre krisregioner där ungdomsarbetslösheten överstiger 25 procent!

ModeraternaModeraterna vill, genom sin partisekreterare inte minst, få folk att rösta på dem. Självklart. De vill sitta kvar vid makten, den makt som de inte förvaltat på bästa sätt under de hittills sju år de har haft den (här finns givetvis avvikande åsikter, andra får uttrycka sina åsikter, jag uttrycker min). Det har bland annat fått till följd att många väljare i olika opinionundersökningar uttrycker sitt stöd för andra partier, inte minst för Sverigedemokraterna som nu, enligt SCB:s stora mätning, är Sveriges tredje största parti. I en annan mätning visade det sig också att partiet är näststörst bland LO-medlemmar. Ändå fortsätter både Moderaterna (och andra partier) att på ett nästintill komiskt sätt försöka låtsas som om de här opinionsresultaten inte finns och att vägra på allvar ta in att en växande andel väljare faktiskt sympatiserar med Sverigedemokraterna.

Det är en sällsynt dum strategi av Moderaterna (och andra partier) att mer eller mindre ignorera den oro som allt fler verkar uppleva när det gäller den stora och samhällsomvandlande utomeuropeiska (bedrägliga, inte äkta) asylinvandringen till Sverige. I praktiken accepterar de också att tiotusentals människor som fått avslag på sina asylansökningar i enlighet med svensk lag, stannar kvar och skapar parallella samhällen. Och i praktiken accepterar de att människor som vistas i Sverige illegalt (=olagligt) efter mängder av nya asylansökningar som tillåts belasta systemet och att många utan asylskäl så småningom ändå beviljas uppehållstillstånd. Det kanske bland annat är just det här som inte gillas av ”vanligt folk”, de som får lära sig att lagar ska efterlevas, att man ska arbeta och betala skatt och att deras skatter ska gå till vettiga ändamål. Då kanske de går till det enda parti som de uppfattar har den här frågan högt på sitt program. OBS! Det här är en kvalificerad gissning, men om jag får bevis för att jag har fel så ändrar jag mig förstås.

Att ignorera Sveriges nu tredje största parti (oavsett vad man tycker om dem så är de demokratiskt invalda i Sveriges riksdag) och inte ta tag i frågor kring (den bedrägliga) asylinvandringen, kan alltså mycket väl vara den största – och kanske den enda? – anledningen till att medborgarna vänder sig till Sverigedemokaterna. Att inte erkänna det, att fortsätta att försöka låtsas som om det regnar och med pokeransikten à la hubotar prata på om vilken förträfflig politik man har när väljarna samtidigt flyr, är direkt osmart och knappast ett recept för valseger.

Moderaterna har inte en enda karismatisk och tydlig frontfigur som kan tala till folk utan krumbukter. Ingen som talar som en vanlig människa (dvs floskelfritt), ingen som utstrålar sympatiskhet. I ett parti med så hård partipiska som Moderaterna kommer inga starka personligheter med publikvinnande sätt att få komma fram. För vem som helst med den allra minsta lilla utstrålning och positiv folklighet skulle överglänsa partiledaren och det går förstås inte an. Men så kommer det inte att gå bra heller (ur M-synpunkt) i vaaaalrööörelsen 2014, den som partisekreteraren talar om i var och varannan mening.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.