• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    september 2021
    M T O T F L S
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

”Det finns absolut ingen anledning till oro”

”Det finns absolut ingen anledning till oro” är ett budskap som regeringar och andra ansvariga brukar sända ut när det är riktigt stor fara å färde. När det de facto finns stor anledning till oro, således. Men folket ska lugnas  (särskilt ett valår…) och när ”det finns ingen anledning till oro” upprepas som en absolut sanning från dem som man ska/borde kunna lita på, ja då låter sig folket lugnas.

De gravt oroande uppgifter som via miggor funnit sin väg ut på denna blogg sedan slutet av 2007, har en del självständigt tänkande människor tagit till sig och insett att det finns anledning till oro. Men de allra flesta har inte påverkats av vad de personer (miggor, HVB-personal, anställda vid asylboenden, folk ute i vad som blivit ”asylindustrin”, socialtjänstemän m.fl. i ”utanförskapsområden” etc) som bäst känner till vad som sker på asylinvandringsområdet har att berätta. För ”det finns absolut ingen anledning till oro” är budskapet som i princip oemotsagt (annat än i små snabbt ”rasist”-stämplade inlägg här och där) trummats ut under mycket lång tid av dem, som kallas ”förtroendevalda” och av mediekåren, som tycks agera mer eller mindre med en röst och en penna (eller dator). Till slut tror man inte längre sina egna ögon och öron, litar inte på sina egna upplevelser, utan tar in det budskap som de ”ansvariga” tutar ut. Det brukar i andra sammanhang kallas falsk propaganda. Men inte i Sverige. Här gäller ”det finns absolut ingen anledning till oro” som en osann sanning som folket ska ta till sig som en absolut sanning.

NEO 05 2013Det kaxiga Magasinet Neo (som kallar sig ”Sveriges bästa samhällsmagasin” och kanske också är det?) har på nätet lagt ut den intervju – Misslyckandet kommer att få katastrofala följder – som chefredaktören Paulina Neuding gjorde med Niall Ferguson i somras (om jag förstår det hela rätt). Han presenteras så här:

Niall Ferguson är historieprofessor på Harvard, bästsäljande författare, tidigare rådgivare åt republikanske presidentkandidaten John McCain i valkampanjen 2008, och brukar ha en given plats i rankningar av världens mest inflytelserika tänkare.

En hel del av vad han säger har också miggor, jag själv och andra gett uttryck för här på bloggen. Bland annat säger Niall Ferguson att vi i Sverige håller på att skapa en permanent klass av människor som aldrig kommer att kunna försörja sig. Städerna hotar att explodera i våld. Och:

– En viktig sak som saknas i diskussionen, och det är den absolut största svårigheten de skandinaviska länderna står inför, är den totalt misslyckade integrationen av invandrare. Och detta är ett så katastrofalt misslyckande att det inte bara kan betraktas som ett sidospår. Det är en central utmaning för den skandinaviska välfärdsmodellen. Detta riskerar att utvecklas till en verklig kris, till och med ett hot mot stabiliteten i ett land som Sverige.

Men: ”Det finns absolut ingen anledning till oro”! Och tro inte att Erik Ullenhag, Sveriges integrationsminister håller med om det som sägs om ”den totalt misslyckade integrationen” (se längre ner)! Inte ens när ni, bästa medborgare, med egna ögon ser, med egna öron hör och själva upplever upplopp i en mängd av så kallade utanförskapsområden (= omskrivning för vad man tidigare kallade ”invandrartäta områden”) finns det anledning till oro. Det är nog bara pojkstreck när man tänder eld på andras egendom som bilar och bostadshus och kontor och skolor; när man hotar och kastar sten på polis, brandkår och ambulanser. Det är unga som är rastlösa, det måste man förstå. De visar sin frustration genom att sätta skräck i andra människor, förstöra deras egendom och hota dem. Det anses i Sverige vara något vi laglydiga icke-våldsamma får leva med. Polisen tycks mer eller mindre maktlös och dessa våldsverkare inser att de har makt och kan göra vad som helst, några konsekvenser får det inte. För bor man i ”utanförskapsområden”så kan man göra som man vill och helt enkelt sätta sådan skräck i det svenska samhället att det inte vågar/förmår ta itu med våldet och förstörelsen. Men, kom för Guds skull ihåg:

Det finns ingen anledning till oro!

Erik Ullenhag. Foto: Johan ÖdmannFörresten går ju Sveriges integrationsminister Erik Ullenhag just idag, den 25 november, ut (bland annat i Sveriges Radio) med ett nytt ”det finns absolut ingen anledning till oro”-budskap:

Av 230.000 nya jobb som skapats sedan 2006 så har hela 160.000 gått till utrikes födda. Bara 70.000 av de här nya jobben har gått till svenskfödda. Det här handlar om att vi har nått de grupper som har stått längst från arbetsmarknaden. Det är en väldig framgång.

Ska vi nu hjula och slå volter av lycka för att utrikes födda får jobb i större utsträckning än svenskar (eller ska man säga ”svenskfödda” som i citatet, för att vara korrekt)? Det är sannerligen inte lätt att hänga med i den för tillfället korrekta vokabulären eller i vad som för tillfället är korrekt att tycka. Plötsligt får/ska vi alltså ställa grupper mot varandra: utrikes födda mot svenskar/svenskfödda! Men det var ju inte tillåtet för en tid sedan? Så förvirrande. Det var ju absolut tabu att tala om utrikes födda kontra svenskar, man fick inte ställa grupper mot varandra. Man fick inte ens antyda att en somalier eller irakier (förlåt: personer med somalisk eller irakisk bakgrund) som varit i Sverige i tre år inte skulle vara svenskar! Nu får man alltså göra det, nu är de somalier och irakier igen, i statistiken över hur många utrikes födda som fått jobb de senaste sju åren!? Som sagt: vare sig vokabulären, eller innehållet och andemeningen i den, är lätt att hänga med i, det som är korrekt idag är inkorrekt i morgon. Och Gud nåde den som yttrar sig offentligt och felaktigt råkar använda ord och begrepp som plötsligt satts i ”karantän”, lagts i malpåse eller ”uppdaterats”, han eller hon riskerar att stämplas som precis vad som helst (främst något på -fob eller -ist).

Niall Ferguson (läs hela texten, den är lång!) säger också så här i intervjun i Magasinet Neo:

– Utöver detta (bl.a. valutaunionen i EU. Min anm.) har man katastrofen med icke-integrerade invandrare. Låt mig vara tydlig med det här: Jag är invandrare själv, och jag har inget emot invandring. Problemet med Europa är att man inte kan hantera och integrera invandrare. Och det här misslyckandet kommer att ha katastrofala följder framöver, utan tvivel. Jag tror inte det finns något som oroar mig mer. När jag ser hur europeiska städer har utvecklats, ser jag enbart problem framför oss. Och, du vet, det vi såg i Stockholms förorter nyligen är bara ett mycket begränsat exempel på den typ av problem vi kommer att få se i större städer framöver. Tänk bara på Paris.

Risken finns att vi kommer att se konflikter mellan etniska grupper. Vi skapar multietniska städer i multikulturalismens namn, och i takt med att dessa städer får större problem med sin ekonomi blir klyftorna djupare. Och här finns en risk att alienerade och delvis radikaliserade andra och tredje generationens invandrare kommer i konflikt med en utsatt vit underklass. Detta händer redan i England, och man kan se de första tecknen på detta i Skandinavien.

Det som är verkligt häpnadsväckande för mig är hur oförmögen den europeiska eliten är att hantera detta. Och de ursinniga försöken att stigmatisera dem som försöker ta upp problemet. De blir utpekade som islamofober eller rasister.

Men, kom ihåg, gott folk:

Det finns absolut ingen som helst skugga av anledning till någon som helst oro. Överhuvudtaget.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Och när ska den svenska journalistkåren och de svenska politikerna börja inse att ”skiten måste fram” också på asylbedrägeriområdet?

I sin bloggtext ”Skiten måste fram” – om mediebevakning i förorten den 28 oktober, skriver Joakim Lamotte, frilansande journalist och bloggare, bland annat:

Samtidigt finns det exempel på hur aningslösa politiker vill förneka problemen och måla upp en förskönad bild av förorten. Under arbetet med mitt senaste reportage om Rosengård kom jag i kontakt med Malmö stads kommunikationsstrategi för Rosengård. Syftet med denna var att börja prata positivt om Rosengård. Man skulle inte längre säga att det var ett socialt utsatt område, och istället för misslyckad integration skulle Rosengård kallas porten till integration. För mig som har spenderat en hel del tid i Rosengård blev läsningen av detta förnekelsedokument plågsam. Att förneka och försköna kan aldrig vara lösningen på ett samhällsproblem, snarare tvärtom.

Tyvärr hör jag ibland samma tongångar inom journalistkåren. Det finns en rädsla för att rapporteringen ska bli för ensidigt negativ, och att redaktionerna för sällan skickar ut reportrar för att bevaka positiva nyheter i förorten. Varje gång jag själv har gjort journalistiska jobb i förorten har jag gått i samma tankar. Jag har varit orolig för att de boende i exempelvis Rosengård har känt att man pissar på deras område, och de som bor där. Därför ringde jag runt förra veckan, efter att mitt reportage om Rosengårdsskolan hade sänts i Uppdrag granskning, till personer jag känner från Rosengård. Jag ville veta om de tyckte att reportaget gav en oriktig bild av området. Det tyckte ingen, förutom en. Han var upprörd för att reportaget gav en alldeles för positiv bild av Rosengård, och menade att vi journalister har ett ansvar att visa upp den bistra verkligheten för folket. ”Skiten måste fram, annars kommer politikerna aldrig att fatta vad det är för områden de tvingar oss att bo i”, sa han.

Och när ska den svenska journalistkåren och de svenska politikerna erkänna att ”skiten måste fram” också på asylbedrägeriområdet? Detta område har jag varit tämligen ensam om att, de senaste sex åren, bevaka på min blogg. En bevakning och en rapportering som inte hade kunnat ske utan miggornas ihärdiga frivilligarbete, dvs att de skrivit, skrivit, skrivit och berättat, berättat, berättat. Läs mer här!

Det är dags att miggornas insider informationer och främst deras, men också mitt, upplysningsarbete sedan 2007 (!) lyfts upp också av andra medier. ”Skiten ska fram”, är Joakim Lamottes motto på det område han skriver om; mottot här kan vara ”Sanningen ska fram och inte döljas från medborgarna!”

Det skulle inte skada om de journalister som målat in sig i pk-hörn och har svårt att ta sig ut därifrån, kunde stå upp och säga: ”Vi har haft fel. Vi har blundat. Vi har slagit händerna för öronen. Vi har svikit vårt journalistiska uppdrag: att rapportera allsidigt och korrekt, inte vinkla och låta personer som är helt okunniga på området, rapportera om asylinvandringen”.

Det skulle inte skada med lite mer verklighetsförankring hos politikerna heller… Särskilt om de inte vill få hela den politiska kartan i Sverige helt omritad i valet nästa år.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

En migga: ”Så han undviker egentligen frågan på ett sätt som är väldigt slipat. Och oerhört cyniskt, eftersom han och resten av ledningen då medvetet för svenska folket bakom ljuset.”

Jag intervjuades av korrespondenten Matts Lindqvist för en artikel som publicerades i finlandssvenska Hufvudstadsbladet den 3 oktober. Det går tyvärr inte att läsa artikeltexten på nätet om man inte är prenumerant eller har ett konto hos Hbl, därför publiceras texten (med tillstånd av Hbl) nedan:

HBL logoBäddat för fusk, säger finländsk asylexpert

Sveriges generösa behandling av syriska flyktingar öppnar porten även för syrier som kanske inte alls flyr kriget, säger Merit Wager, expert på asylfrågor. STOCKHOLM

Finlandssvenska Merit Wager går mot strömmen i sitt nuvarande hemland Sverige. Hon gör det som många svenskar ogärna gör, hon säger sin mening om landets asylpolitik.

Wager, som bland annat varit asylombud i 14 år, räds inte för att peka på det hon tycker gått snett i asylhanteringen och säger att svenskarna är naiva och har ”skygglappar” när det gäller asylinvandringen.

Bland annat befarar Wager att Sveriges beslut att ge permanent uppehållstillstånd till alla syrier leder till ökat fusk. Enligt henne finns det bland de asylsökande också syrier som bott utanför Syrien i flera år och som nu ser sin chans att försöka komma till Sverige. Wager baserar sina uppgifter på vad anställda på Migrationsverket, som hon kallar ”miggor”, skriver på hennes blogg.

– Det finns till exempel en som skriver att vi naturligtvis ska vara generösa mot syrier som är i behov av skydd, men att de flesta tyvärr inte är i behov av skydd utan av försörjning.

– En annan skriver att en icke försumbar del av dem vi trott vara asylsökande på flykt från kriget är syrier som bott i andra länder i mer än tio år och som inte sällan är medborgare i dessa länder.

Migrationsverkets presschef Fredrik Bengtsson säger till Hbl att han känner till uppgifterna om att det fuskas.

– Men så vitt vi kan se ligger det ingen större substans i det. Det är möjligt att det kan finnas ett antal, men vi upplever inte att det skulle vara något systematiskt utnyttjande.

Enligt en rapport från Europeiska migrationsnätverket EMN saknar 94 procent av alla asylsökande i Sverige id-handlingar. Bengtsson säger att siffran är gammal, men att han inte har någon färsk siffra. Han säger ändå att de flesta syriska flyktingar har id-handlingar. Däremot medger han att det är ett problem att hitta boende om flyktingvågen fortsätter. Men tält eller gympasalar behöver flyktingarna ännu inte bo i.

– Vi är inte där än. Vi har en beredskap vad gäller boendeplatser åtminstone till årsskiftet.

Så här kommenterar en migga det Migrationsverkets presschef säger:

profileEn reflektion: Det Bengtsson säger stämmer: så gott som alla asylsökande syrier har papper. Det är de som uppger sig vara syrier, men som inte är det, som ”saknar” papper. Så han undviker egentligen frågan på ett sätt som är väldigt slipat. Och oerhört cyniskt, eftersom han och resten av ledningen då medvetet för svenska folket bakom ljuset.

Och här är en kommenterar från en annan migga om situationen gällande asylsökande syrier och presschefens uttalande:

profileSyrier från Syrien är i behov av skydd!

Hur många av dem som nu söker asyl som redan bott i Sverige ett tag med arbetstillstånd vet jag inte, men vi stöter på flera stycken varje vecka bara på min enhet. Man kan undra vad syftet med att söka asyl är, när man redan har uppehållstillstånd för att arbeta? Det är också många syrier som har dubbla medborgarskap Syrien/Armenien.

Internt diskuteras mycket risken att det blir med Syrien som med Irak när många som inte var irakier, men arabisk- eller kurmanjitalande, sökte asyl som ”irakier”. Det förs ju ingen statistik över detta så det är lätt att, som Bengtsson, slå ifrån sig och påstå att det inte finns ett systematisk missbruk av systemet!

Men vi som jobbar med detta dagligen vet ju att de flesta som söker asyl (förutom syrier som kommer direkt från Syrien) inte har skyddsbehov utan de vill ha ett bättre liv, vilket de tror att de får i Utopia (Sverige).

Vi stöter varje vecka på syrier som bott i andra europeiska länder i många år och nu passar på att söka ”asyl” i Sverige. Kanske har de drabbats av den ekonomiska krisen i Sydeuropa. Men som sagt det finns ingen statistik och Bengtsson är ju inte ute i verksamheten…..

Min kommentar:

Allt som sägs i en intervju kommer sällan med för då skulle intervjuerna bli alldeles för långa. Jag uttryckte mycket tydligt och med emfas att det är av stor vikt att asylutredningar görs korrekt och enligt lag så att Sverige vet vilka människor som är i behov av asyl eller skydd och inte tar in bedragare, terrorister, kriminella och personer som redan har uppehållstillstånd eller rentav medborgarskap i andra länder och därmed inte har något skyddsbehov i Sverige.

Och jag var – och är – lika tydlig med att framhålla det viktiga i att landet och dess invånare tar emot de asyl- och skyddsbehövande på absolut bästa tänkbara sätt, vilket innebär intensivträning i svenska (inte bara 20 timmar i veckan), utbildning i och information om det svenska samhället, dess grundvärderingar, lagsystem, vad som förväntas av nya invånare etc. Klart, tydligt. Det är att visa respekt, det är att visa att man bryr sig om. Inte kravlöshet och svammel och segregering!

Undran:

Varför i hela fridens dar för Migrationsverket inte utförlig och ingående statistik???

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

Det måste bli tydligt vad som gäller i landet Sverige. I Rosenbad som i Rosengård.

sapFörra veckan var en turbulent vecka i medierna och inom det socialdemokratiska partiet. Socialdemokraterna agerade ogenomtänkt och okunnigt i början av veckan och panikartat i slutet av den. Först valde de in ordföranden i Islamiska förbundet, Omar Mustafa, i partistyrelsen, sedan krävde de att han skulle avgå. Agerandet skapade oro i partiet och ilska bland många muslimer i Sverige.

Förra veckan var också en vecka då svenskarna – efter decennier av stor muslimsk asylinvandring till Sverige ( = ett faktum) – äntligen börjar inse hur lite de vet och förstår om de nya invånarna, hur mycket landet Sverige förändrats på två decennier och hur osäkert och okunnigt de själva fortfarande förhåller sig till det förändrade landskapet.

Omar Mustafa uttalade sig lite märkligt – kanske i affekt? – när han skrev så här i sitt öppna brev till S:

Partiledningens uppfattning är inte bara beklaglig, det är även en skrämmande signal till muslimer och andra troende socialdemokrater.

Mer korrekt hade kanske varit:

Partiledningens uppfattning är en tydlig signal till muslimer som vill engagera sig inom Socialdemokratin, att de inte kan företräda åsikter och värderingar som Islamiska förbundet står för.

Socialdemokraterna borde givetvis ha tänkt efter före och inte utsatt vare sig sitt parti eller Omar Mustafa för den här dårkarusellen. Men okunskapen om islam och islamism är skrämmande stor både hos Socialdemokraterna och i de övriga politiska partierna. Det är obegripligt med tanke på att landet haft mer än två decenniers stor muslimsk invandring. Partipolitiker har nu, efter det här debaclet, fått skrämselhicka…

ModeraternaInom Moderaterna har man dock en helt annan syn än inom Socialdemokraterna. Cecilia Magnusson, ordförande för Moderaternas förbundsstyrelse i Göteborg intervjuades i artikeln ”Förvånad över trångsyntheten” i Expressen den 14 april, och sade bland annat så här om Socialdemokraternas agerande:

Jag är förvånad över att de har agerat så här trångsynt. Jag har fullt förtroende för Abdirizak både som moderat och som muslim.

Abdirizak Waberi var ordförande i Islamiska förbundet före Omar Mustafa och medverkade också, precis om denne, under de starkt kritiserade möten som förbundet anordnade.

Partipolitiker – men främst partistrateger – skulle behöva ett rejält kunskapsbad när de nu ska börja fila på sina partiers kandidatlistor inför kommande riksdagsval. Det är inte rätt att agera kortsiktigt och naivt för att försöka maximera antalet väljare från ”utsatta grupper”. Det är partiets politik och ideologi som ska gälla. Får man inte förtroende för det så är det inte meningen att man ska ha den politiska makten, så enkelt är det. Eller borde vara.

Det finns all anledning att demonisera extremister inom islam. Det finns ingen anledning att demonisera alla muslimer. Det finns stark anledning att lära sig mer om islam och om muslimers bakgrunder. Det finns dessutom anledning för svenskarna att inse att landet har förändrats radikalt på två decennier och att de faktiskt måste bestämma sig för hur de ska ställa sig till den förändringen. Hur ska det bli med den grundlagsstadgade åsikts-, yttrande- och tryckfriheten? Religionsfriheten? Ska Sverige ha olika samhällen för sina knappt 10 miljoner invånare? Omar Mustafa skriver i sitt öppna brev om ”ett muslimskt civilsamhälle”. Ska olika regler och lagar gälla för olika civilsamhällen?

Det är dags att dra upp okunniga strutshuvuden ur sanden och förflytta sig från blomstersniffandet under korkekarna. Det behövs inga utredningar för miljontals kronor, det behövs lyssnande öron, öppna sinnen, sunt förnuft.

Det måste bli tydligt vad som gäller i landet Sverige. I Rosenbad som i Rosengård.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

Sverige: Från tryggt välfärdsland till otryggt ofärdsland på två decennier.

Från tryggt välfärdsland till otryggt ofärdsland på två decennier. Sverige. På alla områden blir Sverige i stadig takt ett sämre och mer otryggt land att leva i. För väldigt, väldigt många. På samhällsområde efter samhällsområde, inom myndigheter, i politiken, inom rättsväsendet, sjukvården, skolan – överallt ser vi en mycket omfattande och oerhört snabb nedgång, försämring, rentav förfall och haveri. I Sverige. Här några exempel – korta och schematiska. Var och en kan googla och ta del av mycket mer ingående material om varje område som tas upp här.

Korruption
Uppdrag granskning logo
Mut- och korruptionsskandalerna i Göteborg och Leksand m.fl ställen har beskrivits ingående i Uppdrag granskning och i mängder av andra medier. Ekonomiska märkligheter i Solna har tagits upp. Slöseriombudsmannen visar i en strid ström på slöseri med skattemedel där korruption eller korruptionsliknande beteenden ingår som en självklar ingrediens. På DN Debatt under rubriken ”Svenskar misstror offentliga tjänstemäns ärlighet” kan man bland annat läsa följande:

När fler människor uppfattar korruptionsproblem skadas tilltron till demokratin. Här avviker Sverige från de övriga nordiska länderna: Jämfört med Danmark, Finland och Norge misstror svenskar i större utsträckning offentliga tjänstemäns ärlighet. Studier visar bland annat att 9 av 10 svenskar tror att offentliga tjänstemäns bemötande beror på personliga kontakter, en anmärkningsvärt hög siffra internationellt sett. Mönstret går igen i flera undersökningar.

Arbetsförmedlingen
Vuxna människor som söker jobb tvingas sitta och syssla med dagisaktiviteter eller andra fullständigt meningslösa påhitt inom det s.k. Fas3, i stället för att aktivt söka jobb. På ett alldeles utmärkt sätt beskrivs tillvaron i dessa Fas3-läger av musikern, skribenten och mycket annat, Pentti Salmenranta, i denna visa skriven av honom själv under hans tid i Fas3:

Sjukförsäkringen
Man skulle stävja sjukskrivningsfusket och att man kunde vara sjukskriven i princip hur länge som helst, vilket var katastrofalt för landet, finanserna och även för många människor som slentrianmässigt var sjukskrivna.

Hur blev det? Jo, man gick från en ytterlighet till en annan och det slog över lika hårt åt andra hållet. Nu ska också människor som ligger till sängs med dropp eller har obotlig cancer och andra mycket svåra sjukdomar, ut och söka jobb. En ung man, döende i cancer, fick av Försäkringskassan krav på intyg om när han beräknades avlida… (Försäkringskassan kräver dödsintyg av cancersjuka. SVT 26 februari 2013). Även här kan en del av galenskaperna illustreras av den galghumoristiske Pentti Salmenranta, i en visa skriven och framförd av honom själv:

Skolan
Bästa skolsystemet - Finalnd resp Sverige

Finlands ambition – som man uppnått – till vänster. Sveriges ambition –  som man inte uppnått – till höger.

Ja, vad ska man säga? Alla vet ju att skolan är mycket långt ifrån det mål som svenska politiker ofta framhåller: ”Vi ska ha världens bästa skola!”. Svenska elever halkar för varje gång som kunskapsutvärderingar görs bland OECD- och andra länder, allt längre ner på kartan och ligger nu, vad gäller kunskaper förmedlade av skolan, under genomsnittet. Här finns en rapport – Seminarium på Finlands ambassad om ”det finska skolundret” – om de stora skillnaderna mellan skolväsendet, utbildningen och kunskaperna i Finland respektive Sverige. Finland ligger år efter år i topp i alla kunskapsmätningar som görs och Sverige kunde ha haft en hel del att lära sig av Finland. Nu är det för sent, Sverige är inte längre en kunskapsnation, kunskap och allmänbildning värdesätts inte, språket förflackas och tillåts förflackas, lärarutbildningen är alldeles för dålig.

Asylinvandringen
framsida_miggorÄven här ser det helt annorlunda ut i Sverige än i något annat land. Bland sina nordiska grannländer sticker Sverige ut som en elefant bland myror. Det är bara att ta del av Migrationsverkets statistik och jämföra den med andra länders och att ta del av tidningsartiklar och radio- och tv-inslag för att förstå, att den stora inströmningen av människor från utomeuropeiska länder som ska slussas genom en dyr asylprocess och under lång tid försörjas av skattebetalarna i Sverige, medför gigantiska kostnader och stora problem. Att tillåta människor (mellan 90 och 95 procent!!!) att ansöka om den stora förmån som det är att få uppehållstillstånd i Sverige utan att ens styrka sin identitet, nationalitet och asylhistoria, är förödande. Och att genom lagstiftning om skola och sjukvård nästan uppmuntra dem som bryter mot lagen och stannar kvar när de fått beslut i sista instans om att de ska lämna landet, är groteskt. Liksom att Polisen av högljudda debattörer störs i sin uppgift att söka efter människor som vistas illegalt i landet! Mer om allt detta kan man bland annat läsa här på bloggen eller sammanfattat i Inte svart eller vitt utan svart och vitt – miggor berättar.

Arbetskraftsinvandringen
Foto: Pawel FlatoMigrationsminister Tobias Billström menade och ville väl och det var en riktigt fin idé på papperet som inte blev lika fin i verkligheten. Inte så fin som man hade hoppats att den skulle bli… Det finns givetvis goda sidor med lagen, och om den följdes skulle den vara alldeles utmärkt. Men det stora problemet är att svenska myndigheter inte följer upp och stoppar missbruket som allt mer har brett ut sig på det här området. Och som vi var en del som förutsåg och visste skulle inträffa när lagen började gälla…

Den 12 juli 2011 skrev till exempel en migga under rubriken Migrationsverkets kontroller av arbetskraftsinvandringen har hittills varit ett stort skämt. Och de ska knappast vara ett skämt – regeringen har inte beställt ett skämt.bland annat:

profileTillstånd har beviljats arbetstagare där arbetsgivaren är försatt i konkurs eller inte har någon aktiv verksamhet, och kiosker som av någon outgrundlig anledning ska ha en handfull anställda på en gång. Oavsett hur jobbigt det är för dem som arbetar med dessa ärenden så har hanteringen hittills varit att stämpla och bevilja. I SVD Näringsliv den 23 juni fanns en rätt avslöjande artikel om bluffinvandring från Kina – Bluffbolag fick hjälp av Invest Sweden. Sedan är det också så, för riktighetens skull, att när väl Migrationsverket har utfärdat tillstånd så finns idag inget bra lagstöd för efterkontroller – man får vänta och se vad som händer när arbetstagaren söker förlängning av sitt tillstånd. Vilket kanske inte händer. Eftersom personen då är försvunnen.

En annan migga skriver den 18 mars 2013 under rubriken Var det så här arbetskraftsinvandringen var tänkt att fungera bland annat:

profileEn syrier berättade för mig idag att det kostar 50.000 kronor att få ett arbetstillstånd med ett fejkat jobb. Gammelmedia vill förstås få det till att det handlar om elaka svenskar som lurar utlänningar, men det är en ömsesidig överenskommelse parterna emellan. ”Arbetsgivaren” får sina pengar och ”arbetstagaren” får sitt uppehållstillstånd. Läs mer

”Asylområdet är knappast betjänt av fler larmsignaler, särskilt när de klingar delvis falskt.”

När det gäller den i många stycken undermåliga svenska skolan där resultaten bara blir sämre, skriver Peter Wolodarski i en mycket bra och belysande ledare i Dagens Nyheter – Lyft lärarlönen med 10 000 kronor i månaden – bland annat:

DN logoKan vem som helst bli lärare? skrev Astrid Söderbergh Widding, rektor för Stockholms universitet, på sin blogg. Frågan var retoriskt ställd. Hon motsade inte DN:s siffror, men ville nyansera frågan: Många av dem med låga poäng misslyckas med studierna och kommer således aldrig ut i skolorna, påpekade hon. Tittar man på dem som sökt in med gymnasiebetyg ser det något bättre ut.

”Lärarutbildningen är knappast betjänt av fler larmsignaler, särskilt när de klingar delvis falskt”, avslutade rektorn sitt inlägg.

Hon har rätt i att negativa artiklar ytterligare försämrar lärarutbildningens image. Men det är inte tidningars uppgift att ta hänsyn till sådana följder. Rapporteringen måste utgå från vad som är sant och relevant, inte vad som är bra ur PR-synpunkt.

Läs gärna hela texten, den ger en komprimerad bild av det haveri som är den svenska skolan. Ovanstående citat ur Peter Wolodarskis ledare skulle dock även, till vissa delar, kunna appliceras på asylinvandringsområdet. Men där besitter medierepresentanter sällan den insikt, som man i högre grad besitter när det gäller skolan (även om den fulla vidden av det svenska skolhaveriet inte verkar ha drabbat riktigt alla än). Så här kunde delar av ovanstående citat ur ledartexten appliceras på asylområdet:

MIG logoKan vem som helst få asyl i Sverige? Undrar allt fler. Frågan är retoriskt ställd. Migrationsverket vill nyansera frågan: Många av dem utan asylskäl misslyckas med att få uppehållstillstånd och kommer således aldrig ut i samhället, påpekar verkets rättschef. Tittar man på dem som sökt sig hit med välgjorda förfalskade handlingar och genomtänkta falska asylhistorier ser det något bättre ut.

”Asylområdet är knappast betjänt av fler larmsignaler, särskilt när de klingar delvis falskt”, avslutar rättschefen sitt inlägg.

Han har rätt i att negativa artiklar ytterligare försämrar de asylsökandes image. Men det är inte tidningars uppgift att ta hänsyn till de följder deras felaktiga, vinklade och oftast ensidiga rapportering får. Rapporteringen måste utgå från vad som är bra ur PK-synpunkt.

Samma vilja att allsidigt belysa och rapportera om asylinvandringen som när det gäller skolan – båda stora och viktiga frågor för Sveriges framtid – borde givetvis råda inom medier och politik. Men det gör det inte. Det är svårt att förstå varför. Lika lite som skolelever – Sveriges framtid! – är betjänta av att man mörkar den faktiska, mycket illavarslande situationen på skolområdet, lika lite är vare sig svenska folket eller de asylsökande med faktiska asyl- och skyddsskäl betjänta av den uppsjö av felaktiga och halvdana artiklar och program om asylinvandring och utvisning av dem som inte har rätt att vistas i landet. På båda dessa områden – liksom på alla skattebekostade samhällsområden – har allmänheten rätt att få sanningsenlig och saklig information.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.

Man kan inte ”asyl”invandra till Sverige för att få ett bättre liv eller för att få sjukvård

KVP logoÅterigen en märklig artikel på asylområdet: Ferdi, 26, behöver vård dygnet runt – utvisas (Kvällsposten den 14 mars).

Mannen, Ferdi, 26, har varit sjuk sedan han var sex månader gammal och kom med sina föräldrar till Sverige för ett år sedan. Några asylskäl har familjen inte. Nu åberopas att Ferdi kommer att dö i hemlandet och mamman Sabrije påstår, trots att sonen alltså levt och fått vård i Makedonien i hela sitt liv att:

De dödar min son genom att skicka tillbaka oss. Där kan vi inte få ta del av den sjukvård som behövs.

En ganska hård och dessutom synnerligen orättvis anklagelse mot ”dem”, dvs Migrationsverket och migrationsdomstolen. Varför i hela fridens dar anser familjen att det är Sveriges sak att ge den sjukvård och det liv familjen önskar? Och än en gång: Ferdi har ju levt i sitt hemland i 25 års tid!

Familjen sökte asyl och hoppades på ett bättre liv.

Det är märkligt att Kvällsposten ens tar upp detta fall. Familjen har ingen som helst rätt att få ”sjukdomsinvandra” till Sverige. Den har ingen rätt att få bostad, bli försörjd samt få gratis sjukvård i Sverige, dvs den kan inte få vare sig sjukdoms- eller bättreliv-asyl, eftersom något sådant inte existerar i den svenska utlänningslagen som reglerar invandringen till Sverige.

Man kan inte missbruka asylinstrumentet genom att söka ”asyl” för att få ”ett bättre liv” och för att få sjukvård. Det borde svenska medier absolut känna till vid det här laget och att de inte gör det är en skandal med tanke på att asylinvandringen varit mycket stor i minst två decennier! Men i artikeln sägs inte ett förklarande ord om detta…

Varför skriver Kvällsposten som den gör?

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av texterna är inte tillåten.

En migga om att medierna inte rapporterar korrekt

En migga:

profileI flera tidningar har det skrivits om tolkar i Afghanistan och det har bland annat klagats på att en namngiven, minderårig (2009, när han kom till Sverige) tolk enbart fått TUT (tillfälligt uppehållstillstånd). I inga artiklar framgår det varför Zohan, som han kallas, bara fick TUT! Det är lite konstigt eftersom reportrarna kunde ha bett om att få läsa beslutet innan de skrev sina artiklar och då hade de vetat varför och kunnat informera läsarna om det också.

Det är ju, som du och andra med kunskaper på området vet, så att TUT beviljas om personen i fråga, som i och för sig uppfyller kraven för att få PUT (permanent uppehållstillstånd), ägnat sig åt brottslighet i Sverige: ”brottslighet som inte är försumbar”. Då ges TUT. Sköter sig personen under TUT-tiden och omständigheterna som ligger till grund för det positiva beslutet fortfarande är desamma så övergår TUT till PUT.

Kommentar: Det finns gott om texter om denne afghanske tolk, lätta att hitta genom att man googlar på hans namn och ”tolk”.

Nog är det ju synnerligen märkligt att svenska journalister inte lärt sig mer om asyl- och migrationsområdet trots decennier av mycket stor utomeuropeisk flykting- och asylinvandring till Sverige! Varför berättar de inte sanningen, till exempel i just det här fallet? Varför vill journalister inte ge hela bilden, varför vill de undanhålla allmänheten viktiga omständigheter? Och varför vill de att personer som begått ”brott som inte är försumbart” ska få en fristad i Sverige?

Journalister: Ta reda på fakta! Om ni skriver om fall som ni vill att allmänheten ska känna till så ge allmänheten hela bilden! Det är faktiskt er skyldighet.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.

”Varje lands befolkning har rätt att bestämma vilka migranter som det är mest gagneligt att ta emot och i vilket antal.”

svd_logoUnder rubriken Migration är mer än nationalekonomi skriver Thomas Gür i sin kolumn i Svenska Dagbladet idag bland annat:

Varje lands befolkning har rätt att bestämma vilka migranter som det är mest gagneligt att ta emot och i vilket antal. Likaså har de rätt att bestämma att migrationen ska ske i en takt som inte innebär alltför stora omvälvningar av den kultur och de seder som frammejslats genom historien, och av den tillit som bygger på den gemensamma identiteten i att vara en nation och inte bara ett slumpmässigt antal människor innanför ett lands geografiska gränser.

Den rätten – ”att bestämma vilka migranter det är gagneligt att ta emot och i vilket antal” – har svenska folket aldrig haft i landet som berömmer sig om att vara en demokrati, ja faktiskt en demokratiskt förebild för andra länder.

M utreder minskad invandring

Notis i DN 2.2 2013

Det har länge varit dags att lyssna på folket, valboskapen. Och det har länge varit dags att börja värdera de berättelser som miggorna i åratal har orkat teckna ned och dela med sig av, inifrån Migrationsverket. För att deras berättelser har påverkat (trots öronbedövande tystnad från politiker..- och mediehåll) är ett absolut faktum. De har gjort en ovärderlig samhällsinsats och även jag, som hållit kontakt med dem, tagit del av deras historier och publicerat dem, förtjänar kanske något mer än just denna ”vi låtsas inte om den jättestora elefanten i rummet”-inställning bland dem som trots allt påverkats fastän de inte vill/vågar erkänna det.

Nu, 1.5 år före valet(!) erkänner migrationsministern det han länge vetat om: att asylinvandringen och anhöriginvandringen till lilla Sverige är på tok för hög och att det måste ske en ändring. Omvändelse under galgen, brukar sådant kallas, för Moderaterna ser ju vilket parti som, oavsett vilka skandaler medierna piskar upp, drar till sig allt fler potentiella väljare. Han och hans stab har också, med stor sannolikhet, tagit intryck av miggornas berättelser – och har de inte gjort det så har de nästintill begått tjänstefel (!). Och eftersom Moderaterna gärna vill fortsätta att regera och SD växer så det knakar så börjar M nu – alldeles för sent – att ta steg i mer realistisk riktning.

Miggornas insatser ska värderas högt för de har i unik och skakande dokumentation inifrån ett verk som nästintill verkar ha imploderat gett oss en helt annan – och en verkligt kunnig, first hand – inblick i vad som där pågår.

© Denna blogg.

En migga: ”Jag får frågor om hur de kan föra in sina pengar från Syrien till Sverige. Dessa frågor ställs av personer som samtidigt till Migrationsverket deklarerar att de är helt panka och måste få dagbidrag för att kunna äta!”

Miggorna fortsätter att tala till väggar. Här är ett litet inpass från en migga som skrivit här på bloggen i cirka fem år:

profileJag var på jobbet idag, efter alla helger. Inget särskilt har hänt, förutom att vi inte längre har andra sökande än syrier, somalier och eritreaner. De kommer utan biträde och syrier och eritreaner får oftast PUT. Somalier får inte längre PUT utan vidare utan de får numera biträde. Eritreaner får också biträde allt oftare eftersom det visat sig att många av dem inte är medborgare i Eritrea. Vi har också ärenden – eritreaner, somalier- som har bedömts vara flyktingar i något EU-land men som inte vill bo kvar där, därför att Sverige har bättre ekonomi.

Syrier får nästan alltid TUT. Men nu överklagar nästan alla dessa beslut och vill ha PUT! En del menar att vi ”missbedömt deras politiska aktiviteter”, men en del, mest familjer (som kommit hit utan några som helst individuella asylskäl med eget pass och med fejkat arbete i Sverige) menar att de måste få PUT därför att deras barn under tre år kommer att läsa svenska i skolan och knyta an till vårt samhälle på ett sådant sätt att de aldrig kan åka tillbaka till sitt hemland. På frågan hur de själva som föräldrar kommer att knyta an till den svenska arbetsmarknaden får jag oftast undvikande svar.

Visst kan de väl kanske tänka sig att jobba, men först måste de få en lägenhet och läsa svenska (vilket inte var ett hinder när de fick arbetstillstånd på det fejkade arbetet…). De kan också tänka sig att starta ett företag men då måste de ju få åka tillbaka till Syrien och sälja sina företag där.

Jag får frågor om hur de kan föra in sina pengar från Syrien till Sverige. Dessa frågor ställs av personer som samtidigt till Migrationsverket deklarerar att de är helt panka och måste få dagbidrag för att kunna äta! En del av dessa företagare från Syrien som kommit hit på grund av kriget har jag frågat om varför de inte skulle kunna åka tillbaka dit när freden kommer. I stället för att sitta här i ett dåligt boende (två tredjedelar av asylutredningen går ut på att diskutera det dåliga boendet som man fått här som asylsökande och som de ibland anser är mer traumatiserande än livet i krigets Syrien). Jag får inga svar överhuvudtaget, bara frågor om jag kan hjälpa till med en lägenhet, helst i någon tätort. Men det kan jag inte göra…

Migrationsminister Tobias Billström, om du läser detta:
Var det så här asyl- och flyktinginvandringen skulle fungera? Har generaldirektören på Migrationsverket fått sådana här direktiv av regeringen? Var det tänkt att svenska skattebetalare skulle försörja asylbedragare, människor utan asylskäl och människor från utomeuropeiska länder med egna företag och gott om pengar i hemlandet? Ska försörjningserbjudandet i så fall gälla EU-medborgare också? Ska svenskar bekosta skola, sjukvård, bostäder etc i Sverige åt människor som inte har några som helst problem med att åka hem till Syrien och sälja företag där och sedan komma tillbaka hit? Har vi redan infört fri försörjningsinvandring? Har svenska skattebetalare tillfrågats om de godkänner att den praxisändring (utan har stöd i lagen), som verkar ha införts, ska gälla i Sverige som redan har en enormt stor asylinvandring? Det vore intressant att veta.

Läs också, till exempel:
En migga apropå viseringar för syrier och irakier – 19 november 2006 (drygt sex år sedan!)
En migga: ”När man väl har fått TUT har man rätt till socialbidrag etc, och så slipper betala en fiktiv arbetsgivare.” – 21 augusti 2012
En migga: ”Mottagningsenheterna drunknar i klagomål från de sökande. De har inte fått så bra boende som de förväntat sig och de får inte pengar till glasögon, tandläkarbesök etc tillräckligt snabbt.” – 25 augusti 2012
En migga: ”Det finns ingen anledning för Sverige att också bevilja asyl för att de tröttnat på att bo i det EU-land som redan gett dem asyl!” – 26 augusti 2012
En migga: ”Kommer Sverige att ge oss pengar för smugglingsresan hit, den kostade ju mycket pengar?” – 7 november 2012

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.

Vill Centerpartiet vara kvar i riksdagen 2014?

Staffan DanielssonJohan HedinVarudeklaration: Jag känner Johan Hedin, C, föräldraledighetsvikarierande (för Fredrick Federley) riksdagsledamot,  sedan många år, han är en intelligent, varm och god vän. Jag har träffat Staffan Danielsson, C, och läst hans artiklar och bloggningar och ser honom som en klok, reflekterande och – i Sverige, där yttrandefriheten ofta sitter trångt – modig man. Så, då var det tydligt klargjort innan jag kommenterar dessa två herrars uttalanden om migration i tal och skrift, den senaste tiden.

Det är tråkigt, mycket tråkigt, att Staffan Danielsson offentligt ska behöva få mothugg och nästintill påhopp av partikamrater för det han tycker och säger i en artikel på SvD Brännpunkt med rubriken Vi behöver se över regler för invandring. Särskilt som det han skriver är både klokt och välgrundat. Han skriver själv på sin blogg om detta, under rubriken Svårt med sansad dialog om migrationen att:

Två tunga centerpartister – Johan Hedin tillsammans med Hans Dahlgren – replikerade (Sverige kan och ska ta emot fler flyktingar)och angav att lösningen är en bättre välfärdspolitik.  Man ansåg också att min hållning var ”märklig och för oss främmande”.

Jag är djupt sårad över detta, och slutreplikerar idag på Brännpunkt.

Det är tråkigt att olika åsikter – som egentligen inte är så olika om man bara lyssnar på varandra – luftas så här inför öppen ridå i ett pyttelitet parti som sedan förra valet sakta men mycket säkert krupit ner mot fyraprocentsspärren och löper stor risk att hamna utanför riksdagen vid valet 2014. Lite högre i tak borde det vara i ett parti som hyser både gamla bondeförbundare och Stureplanscentrare!

Johan Hedin, som är helt ny i riksdagen och vikarierar i drygt ett halvår på Fredrick Federleys post som migrationspolitisk talesman, hade knappast valt det här området att vara talesman för, om han kunnat välja. Han är en entreprenör, en småföretagare ut i fingerspetsarna, och har inte under alla de år jag känt honom, visat vare sig något större intresse för eller kännedom om migrationsfrågor. Alldeles särskilt inte om den allt mer skenande asylinvandringen. De här frågorna tar många år att lära sig och man måste också vara öppen och ödmjuk och vilja att ta in information från många olika håll för att få en någotsånär god bild av dem. Det är inte de enskilda riksdagsledamöternas fel att de placeras som talespersoner i ämnen de inte behärskar och därför faller heller inte någon skugga över Johan Hedin. Det här, i dessa motioner som han redan hunnit skriva eller medverka i under sin hittills så korta tid i riksdagen, som hans intresse och kunskaper ligger:

Företagarnas problem med bluffakturor – 2012/13:C418
Förändrad roll för Systembolaget – 2012/13:So538
Avskaffa turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd – 2012/3:A321

Redan den 23 november 2009 skrev jag om Johan Hedin i min kolumn på Svenska Dagbladets ledarsida: Vem ska man tro på i företagarpolitiken?

svd_logoSka man kanske tro på Johan Hedin, som nu ska kandidera just för löftespartiet Centern? Kan en person göra skillnad? Jag vet inte. Kanske. Men finns det någon som borde få en hel del att säga till om på det här området så tror jag att det kan vara just Johan Hedin. Han har gott om egna erfarenheter som enmans- och tvåmansföretagare: Från när det gått dåligt och när det gått mycket bättre. Från att ha varit ensam eller bara ha haft en partner till att ha anställda med allt vad det innebär.

Han säger: ”Det absolut tuffaste när man startar sitt företag är att få ihop till skatterna. De måste in, oavsett om du har mat på bordet eller inte. Vi har dessutom ett oerhört komplext skattesystem, som medger generösa avdrag för dem som känner till knepen, men inte för alla andra. Orättvist och bristande i rättssäkerhet.”

Det är som talesperson i företagarfrågor Centerpartiet borde ha tagit hans engagemang, kunskap och passion tillvara! Det framkommer också i den migrationspolitiska debatten i riksdagen den 7 december, att det är på det området Johan Hedin hör hemma och att det är där han skulle vara en stor tillgång, en mycket stor tillgång rentav, för det tynande Centerpartiet! Han visar – inte minst i inledningen – god självinsikt och ödmjukhet, och formulerar sig väl i sitt anförande i utsändningen. Det enda orealistiska är att det skulle behövas en mängd invandrare för att ta hand om sjuka och gamla i Sverige – nästa tanke borde förstås ha varit: och vilka ska ta hand om dem när de blir gamla och sjuka… Men i det stora hela ett bra, sansat och insiktsfullt inlägg av den företagarfrågekunnige Johan Hedin.

Centerpartister borde inte tjafsa offentligt! Centerpartister borde lyssna noga på vad Staffan Danielsson säger om de vill få en mer realistisk syn på migrationsområdet, särskilt asylinvandringsfrågan. Och om de vill ha en chans att komma med i riksdagen igen vid nästa val och undvika att tappa en massa väljare till Sverigedemokraterna. Dessutom bör de sätta rätt människor som talespersoner, det är A och O för partiets trovärdighet och för att folk ska lyssna och bry sig.

Lycka till med riksdagsarbetet, Staffan Danielsson (stå på dig!) och Johan Hedin (en tillgång för Centerpartiet på rätt plats)!

Dagens JuridikTill slut vill jag uppmana alla riksdagsledamöter – och andra intresserade – att läsa miggornas berättelser inifrån Migrationsverket. För, som det sägs i recensionen av boken i Dagens Juridik:

framsida_miggorAlla politiker, jurister, debattörer, chefer och samhällsmedborgare som vill debattera och diskutera migrationspolitik är skyldiga att läsa den här boken. Jag går så långt att jag säger att den som inte läst de här texterna, har inte skaffat sig rätten att ha några åsikter om den svenska migrationspolitiken. Jag kan garantera att de som är emot invandrare och invandring har oerhört bra koll på migrationshaveriet i svensk politik. De kommer läsa boken och använda Migrationsverkets handläggning som argument emot en human flyktingpolitik. Alla vi som vill se en human och fungerande migrationspolitik är därför skyldiga att med öppna ögon se verkligheten som den ser ut. Bara då går det att göra något åt det.
———–
För dig som har eller vill skaffa dig en åsikt om svensk migrationspolitik och som är beredd att brottas med dina förutfattade meningar rekommenderar jag att skaffa den här boken omgående.

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.