Finland. ”Ryssland är ett säkert land för asylsökande.”

Chefen för resultatområde vid asylenheten, Juha Similä meddelar via Twitter:

Idag fattades första asylbeslutet där ansökan lämnades utan åtgärd eftersom Ryssland är ett säkert land för asylsökande.

99 § (6.3.2015/194)

Säkert asylland

När ansökan avgörs vid asylförfarandet kan som ett säkert asylland för sökanden betraktas en sådan stat

1) som utan geografiska förbehåll har tillträtt och iakttar konventionen angående flyktingars rättsliga ställning, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (FördrS 8/1976) samt konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (FördrS 60/1989), och

2) där sökanden har fått och fortfarande kan få skydd som avses i 87 eller 88 § eller som annars är tillräckligt.

Jag vill slippa ha annonser på bloggen,
vilket jag lyckats undvika i snart 11 år).
Vill du bidra med 1 krona per dag –
30 kronor i månaden?
Klicka i så fall här:

© denna blogg.

I Sverige har man kastat sina egna och andra rättsliga system överbord

I Sverige finns inga kontroller över vilka som – och uttrycket är relevant idag – väller in över gränsen. Här får till och med helt oidentifierade, okända människor från allehanda länder i Mellanöstern resa gratis med tåg genom hela landet så att också Finland och Norge drabbas av den svenska slappheten att inte kontrollera och registrera människor som illegalt tar sig in och sedan vistas illegalt i landet.

I Sverige diskuterar man faktiskt nu om huruvida man ska börja hjälpa (med boende, mat, läkarhjälp etc) också dem som tar sig in i landet illegalt och som Sverige alltså inte alls vet vilka de är. Dem, som Sverige inte duger som asylland åt, utan som tycker Norge eller Finland verkar vara bättre alternativ (nästan som om det handlade om charterresmål).

Senast togs frågan upp i God morgon, världen! i Sveriges Radio, där panelen vacklade i sina svar om huruvida Sverige skulle börja ordna inkvartering och läkarhjälp, mat med mera åt dem som vill ta sig till Finland och Norge. I stället för att skrika högt och kräva att Sveriges regering följer den finska regeringens exempel och ser till att alla som tar sig över gränsen registreras och kontrolleras och vistas i kontrollerbara områden tills det är bestämt om de ska beviljas asyl/skydd eller inte.

I Sverige har man kastat sina egna och andra rättsliga system överbord – utlänningslagen, Dublinförordningen, andra internationella konventioner och överenskommelser – och jag tvekar inte att än en gång använda ord som ”masspsykos” och ”godhetspsykos” för att beskriva vad som tycks vara vad som präglar detta land. Det är aldrig fel att, på ett personligt plan och av egen övertygelse, hjälpa människor i nöd. Men den totala oförmågan hos den svenska regeringen och riksdagspolitiker att tänka längre än näsan räcker och agera för landets och folkets säkerhet och i enlighet med de rättsliga system som man i demokratisk ordning själv skapat och förbundit sig att följa, är oerhört skrämmande och ett stort och direkt överhängande hot nu och i framtiden mot landet Sverige.

Läs också:
PASSPORT TO TERROR: MailOnline reporter buys Syrian papers being sold to ISIS fighters sneaking into Europe hidden among refugees – 17 september 2015

Finlands regering: ”Syftet med flyktingslussen är att på ett kontrollerat sätt registrera alla som reser in i landet.” – 17 september 2015

Finland. Inrikesminister Petteri Orpo: ”Vi kan inte i Finland ha ett läge där hundratals personer rör sig hur som helst.” – 19 september 2015

© denna blogg.

Följer Sverige Dublin-förordningen eller inte?

Nog är det ju märkligt om man i Sverige inte klarar att följa Dublin-förordningen, som – i korthet – innebär att en asylsökandes ansökan ska prövas i det första EU-land han/hon kommit till. Andra länder gör ju det.

I Finland har i år  under perioden januari-juli 23 procent av asylbesluten varit så kallade ”Dublin-beslut”, vilket innebär att dessa personer återsänds till vad som kallas ”första asylland”. Under 2013 var andelen återsända enligt Dublin-förordningen också 23 procent.

I det svenska Migrationsverkets statistik finns inte ens några uppgifter om antalet Dublin-ärenden! Den svenska statistiken på asyl- och migrationsområdet är rörig och snårig. I Finland är den mycket klar och tydlig och lätt att förstå och följa.

Översatt till svenska förhållanden – om man antar att en lika hög andel här som i Finland är Dublin-ärenden – skulle 23 procent av alla beslut fattade under perioden januari – juli i år innebära att cirka 3.162 personer återsänts till det land där rätteligen, enligt överenskommelse, deras asylansökan ska prövas. När det gäller 2013 så är statistiken så komplicerad att jag inte för tillfället har tid att tränga igenom den. Men 23 procent är ju nästan en fjärdedel av alla asylbeslut, så var och en kan tänka sig att det rör sig om ganska många tusen personer som inte skulle ha gått igenom asylprocessen här utan i ett annat land.

Varför följer Sverige inte också Dublin-förordningen till fullo, när det alltid framhålls hur viktigt det är att följa andra direktiv, överenskommelser, förordningar och konventioner?

Till slut: Om någon undrar hur jag kom fram till att 3.162 personer skulle ha återsänts till första asylland  i år om Sverige hade följt Dublin-förordningen så gjorde jag så att jag räknade ihop antalet ”Asyl- och skyddsbehövande”, 12.827 och antalet ”Asyl – Synnerligen ömmande skäl”, 919, vilket gav 13.746 personer. 23 procent = 3.162. Eftersom jag inte kan hitta uppgifter om hur många som ansetts ha omfattats av Dublin-förordningen så vet jag förstås inte med absolut säkerhet om min uträkning är korrekt. Om jag har missförstått något så tas rättelser tacksamt emot! Den svenska migrationsstatistiken är, som sagt, en snårskog som det är mycket lätt att gå vilse i.

Senare tillägg: Här är statistik att grunna på. Den rör tiden januari-juli 2014. Enligt den ska det handla om 4338 Dublin-ärenden, alltså betydligt fler än jag uppskattade när jag jämförde med Finland. Hur många som faktiskt återsänds till första asylland enligt Dublin-förordningen vet jag dock inte.

”* 1    Asylprövningen ska övertas av annan stat inom ramen för den så kallade  Dublinförordningen, det vill säga Sverige prövar inte ansökan i sak.”

 

© denna blogg.

 

Syriska asylsökande: ”They come to the Sweden because the Sweden promise everything for them: the house, the money, the school. That is why they come.”

Sverige har, som enda land i EU, lovat alla syrier (!) permanenta uppehållstillstånd om de tar sig till Sverige. Varje syrier vet det, både den som sedan länge bor någon annanstans och inte alls flyr från krigsliknande situationer (som heller inte råder i hela landet) och den som klarar att ta sig hit från Syrien och faktiskt har skyddsskäl.

Syrier, som vi träffade på Blinkarps asylboende, berättade att det annonseras i tidningar och i andra sammanhang i Syrien att den som vill ha permanent uppehållstillstånd och allting betalt ska ta sig till Sverige. De menade att det skapat ett enormt tryck på Sverige eftersom det kommer så många som inte har något här att göra. En av syrierna, som varit här i fyra månader, sa att han tycker att det är kaotiskt i Sverige och att det är helt fel att tro att alla syrier som kommer hit är i behov av svenska permanenta uppehållstillstånd. Han undrade varför Migrationsverket inte noggrannare utreder vilka de beviljar livslång försörjning, bostäder, skolgång för barnen etc.

I don´t understand why the Sweden is doing like this. Many Syrians they already have permit and also some have already citizenship in other countries. So why they come to Sweden? Why the Sweden let him to stay here?

I en artikel i Helsingborgs Dagbladet den 18 juli kan man läsa:

Said Hassan kommer från Damaskus i Syrien. Tillsammans med sin fru och två döttrar har han varit på flykt i flera år. Efter en längre vistelse i Egypten och en resa med båt över Medelhavet som tog flera dagar hamnade han i Italien. Därifrån till Sverige.
—————–
– Jag är så glad för att vara här. Sverige är underbart, säger han. Så annorlunda från resten av Europa. Folk är vänliga, respektfulla. Här finns en framtid för mina barn, säger han och lägger armen om sin dotter.

I artikeln finns inget ifrågasättande, ingen reflektion över varför Said Hassan och hans familj kommit till Sverige som asylsökande, trots att de inte kommer från det krigshärjade Syrien utan – uttryckligen – under lång tid, i flera år, har bott utanför landet. Dessutom: första asylland är ju Italien, det påpekas inte heller i artikeltexten; alltså att det torde vara där som familjens begäran om uppehållstillstånd (asyl handlar det ju inte om), ska handläggas. Familjen har alltså lämnat Syrien och flyttat (det är skillnad på ”flyttat” och ”flytt”) därifrån och bland annat bott länge i Egypten. Att de sedan tar sig därifrån till Sverige torde ju inte handla om ”flykt från Syrien”! Och det som flera syrier på Blinkarp sa verkar stämma på pricken när man läser det sista stycket om hur underbart Sverige är och att här finns en framtid för barnen, nämligen att:

They come to the Sweden because the Sweden promise everything for them: the house, the money, the school. That is why they come.

Syrierna som sa det skattade lite och sa att svenskarna är konstiga som vill att alla ska flytta hit och undrade varför svenska regeringen släppte in så många människor som de inte ens kan få in ordentligt i samhället och som det inte finns ens bostäder åt. Dessutom undrade en av dem hur man i Sverige tror att de som är kriminella och som har begått hemska dåd i Syrien och kommer hit och ges uppehållstillstånd, tänker leva här. Om vi tror att terrorister och mördare och andra kriminella ska leva på ett annat sätt här än i Syrien. Han kunde inte förstå varför Sverige ger sådana människor uppehållstillstånd och när de frågade mig kände jag ett sådant obehag att jag sa att jag inte är svensk och att i mitt hemland skulle det inte ske. Det kändes lite fegt, men jag visste inte vad jag skulle säga. Sedan påpekade jag dock att både miggorna och jag i många år försökt få svenskarna att ta ansvar och börja agera utifrån sin egen utlänningslag och för sitt lands och folks bästa, men att de som har makten av någon anledning helt enkelt inte vill lyssna. Det tyckte han som frågade och två andra som deltog i samtalet, var ”crazy”.

Och nu kommer den nödvändiga, stämma-i-bäcken-brasklappen: ”Ja, det finns  syrier som kommer direkt från Syrien. Ja, det finns bland dem personer som behöver skydd (läs en av miggornas inlägg nedan, från den 6 maj 2014).”

Lästips:

En migga: ”Jag får frågor om hur de kan föra in sina pengar från Syrien till Sverige. Dessa frågor ställs av personer som samtidigt till Migrationsverket deklarerar att de är helt panka och måste få dagbidrag för att kunna äta!” – 3 januari 2013

En migga: ”Men under senare tid har det tyvärr visat sig att en icke försumbar del av dem som vi trott vara asylsökande på flykt från krigets Syrien istället är syrier som bott i andra länder i mer än tio år och som inte sällan till och med är medborgare i dessa länder. – 3 maj 2013

En migga: ”Syrierna har behov av skydd och då ska vi vara generösa. Tyvärr är de flesta asylsökande inte i behov av skydd utan försörjning.” – 4 september 2013

En migga: ”Just nu har vi armenier som har dubbla medborgarskap, men som menar att de måste få PUT i och med att de bott i Syrien och flytt därifrån – även om de flydde hit via Armenien och inte har något skyddsbehov gentemot Syrien.” – 16 september 2013

En migga: ”Syrier anges som till 89 procent passlösa.” – 3 oktober 2013

”Om situation är som på det boendet vill jag hellre åka till Syrien.” – 1 februari 2014

En migga: ”Vi beviljar asyl till syrier som om de hade skyddsbehov gentemot ett land de inte ens är bosatta i och därmed alltså inte har skyddsbehov gentemot!” – 5 mars 2014

En migga: ”Konsekvensen blir den, att en person som söker asyl med falska handlingar mycket väl ändå kan få permanent uppehållstillstånd, i synnerhet när det gäller sökande som uppger sig komma från Syrien.” – 19 april 2014

En migga: ”Men de allra flesta asylsökande som jag har träffat, som sagt sig vara från Syrien, är äkta syrier som lidit mycket under kriget.” – 6 maj 2014

En migga: ”Varför berättar inte de styrande om det accelererande asylmissbruket?” – 11 juli 2014

© denna blogg. Vid ev citat var vänlig länka till denna blogg.

 

Den som tycker att det finns en svensk ”generositet” och ”humanitet” att vara stolt över på asylinvandringens område, räcker upp en hand!

Jag fick återigen ett skakande samtal, denna gång från en person som arbetar på ett LVU-hem + ibland på ett asylboende. Fruktansvärda historier om hemska interiörer, lögner, slagsmål, förstörelse, aggressivitet, krav, dålig mat, höga kostnader, psykiskt illamående, förtvivlan, kriminalitet, hat, ilska etc, etc, etc. Allt i en salig blandning. Det passar att sitta i riksdag och regering och titta på papper och siffror och att åka på välordnade, förhandsanmälda besök på hög nivå till den här typen av ställen, men den verkliga verkligheten vill ytterst få politiker – om ens någon? – se och ta till sig.

Men jag måste (Ja, jag måste, för vem ska annars göra det? Jag kan inte bara låtsas som det regnar.) lyssna på de förtvivlade människorna? Både svenskarna som ska orka jobba med detta och försöka ha kvar sin medmänsklighet och empati, men också orka agera kraftfullt när bedrägerier och kriminalitet går för långt (vilket de inte vågar för då får de sparken) OCH de asylsökande som inte förstår beslut, som inte klarar att acceptera att de inte får stanna ens när beslutet om avslag är helt korrekt etc.

När jag hör vad de får att äta på asylboendena så blir jag arg och tänker: Sitt ni där, ni som skapar upphandlingskriterierna, och ange att asylboendena ska tillhandahålla allt det som anges i  dem (klicka på bilden för större text) och var nöjda med er själva. Tror ni att de boende får den mat som skattebetalarna betalar för? Inte enligt dem som har insyn, men av rädsla för att få sparken kan de inte ens slå larm. Annat än till mig. Och kanske att någon vågar kontakta en journalist; hittills har jag dock inte sett eller hört något om hur t.ex. Attendo uppfyller de kriterier de skrivit under på att uppfylla.

Det är samma visa från många asylboenden runt om i landet! Alla samtal och mejl jag får kan jag inte ens skriva om; dels för att någon kan kännas igen om hemska, specifika omständigheter blir offentliga (jag måste skydda mina uppgiftslämnare); dels för att jag inte varje dag, flera timmar om dagen, kan sitta skriva ner allt jag får veta. Jag har inte betalt för att göra både journalisters och inspektionspersonals jobb eller ta tag i sådant som högavlönade politiker (ett hiskeligt stort antal riksdagsledamöter, till exempel!), eller några av de drygt 3.000 som finns i regeringskansliet) borde ta tag i. Borde ha tagit tag i för decennier sedan, faktiskt.

Jag kan inte lyssna på verklighetsfrämmande journalister och politiker längre, det går inte. Jag orkar inte, när jag vet hur det ser ut bortom deras deras ekonomiska kalkyler, statistik och floskliga och verklighetsfrämmande ord som ”fri invandring”, ”generös och human asylpolitik”, ”alla människors lika värde” etc. Meninsglösheter utan förankring därute, där människor sitter 7 km från närmaste tätort och får två tunna brödskivor, två skivor hårdost, ett litet smörpaket och en tepåse till kvällsmål. Varje dag. Och inte har någon att  tala med, ingen att fråga om något. Inget att göra.

”Sverige ska vara ett generöst och humant asylland”. Det politiska  mantrat är fullständigt befängt. För vad som bör gälla är: ”Sverige ska vara ett rättssäkert asylland”. För om man respekterar rättssäkerheten i handling och inte bara i tomma ord, då blir det också humant. Kanske inte fullt så ”generöst” som nu om asylbedragarna inte längre beviljas PUT, men då vet människor vad de har att rätta sig efter och att de kan lita på att Sverige följer sina egna lagar och de konventioner landet har ratificerat. Och medan de, som styrker sina historier och visar id-handlingar väntar på Migrationsverkets rättssäkra beslut på asylboenden så ska de få den mat som skattebetalarna betalar för att de ska få. De ska inte heller lämnas helt utan kontakt med Migrationsverket, som nu endast kommer någon timme i veckan (!!!) till ett boende med 150 asylsökande.

Den som tycker att det finns en svensk ”generositet” och ”humanitet” att vara stolt över på asylinvandringens område, räcker upp en hand!

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Hela bloggtexten får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexten här ovan. Media och andra som citerar ur texten ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister.)