Om Norge och Danmark. Och Sverige. Med kommentarer.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln i Hufvudstadsbladet.

Asylpolitiken blir stramare i både Danmark och Norge.

Tillströmningen av flyktingar leder till omprövningar i våra nordiska grannländer.
Danmarks högerliberale statsminister Lars Løkke Rasmussen presenterade på fredagen en åtgärdslista på över 30 punkter. De flesta syftar till att Danmark inte ska framstå som ”särskilt attraktivt att söka asyl i” jämfört med andra länder.

En del av paketet handlar om att få fram inkvartering för asylsökande, men i övrigt handlar det om att minska kostnaderna för asylinvandringen genom sänkta bidrag och stramare regelverk.

– Vi följer situationen timme för timme och har beredskap för att införa gränskontroller. Men efter att Sverige haft gränskontroll i ett dygn är det vår bedömning att ökad gränskontroll kommer att medföra ett stigande asyltal, sade Løkke.

Norge. Partierna i norska stortinget har fått omkring 100 asylförslag att ta ställning till.

Uppgiften är att få kontroll över asylströmmen i norr och utmejsla en ny asylpolitik. Regeringen har lagt fram 15 förslag till åtstramningar för att begränsa framtida tillströmning.

Migrationsmyndigheterna kommer att få nya riktlinjer som definierar Ryssland som ett säkert tredjeland. Det innebär att en person kan skickas tillbaka inom 48 timmar.

Kommentar: Jag har själv haft funderingar kring om det i själva verket kommer att bli så att gränskontrollen (säkerligen mycket dyr) bidrar till att antalet asylsökande ökar i Sverige. Och nu läser jag att Danmarks statsminister är inne på samma linje:

– Men efter att Sverige haft gränskontroll i ett dygn är det vår bedömning att ökad gränskontroll kommer att medföra ett stigande asyltal.

För nu söker alla som tar sig in i Sverige asyl här, hellre än att resa tillbaka till Danmark eller Tyskland. Till Finland och Norge får de inte fortsätta. Men de borde inte heller helt okontrollerat ha släppts in att resa genom hela Sverige under de gångna två månaderna. Det var inte populärt i Finland, där man vill ha ordning och reda vad gäller vilka som kommer till landet och varför. (Läs bland annat Finland. Inrikesminister Petteri Orpo: ”Vi kan inte i Finland ha ett läge där hundratals personer rör sig hur som helst.”)

Jag trodde, när gränskontrollerna infördes, att meningen var att Dublinförordningen skulle gälla och att de som kom till Sverige skulle sändas tillbaka till de EU-länder de kom ifrån, det vill säga i flesta hand Danmark och Tyskland = första asylland. Eller något annat land i EU där de redan sökt asyl, det är inte svårt för polisen att kontrollera om människors fingeravtryck finns i Eurodac-systemet. Det var den uppfattning åtminstone jag fick när beskedet om gränskontroller kom. Men nu verkar människor kontrolleras (vad är det man kontrollerar, egentligen?) utan att det har någon större reell betydelse. I stället stannar människor här och söker asyl i Sverige medan de asylsökande därmed blir färre i Norge, Danmark och Finland. Och i viss mån Tyskland.

Så vad var/är meningen med den svenska så kallade gränskontrollen som inte ens målmedvetet fokuserar på dem som ser ut att kunna vara asylsökande alternativt ”folkvandrare” utan enligt någon märklig, bakvänd, svensk ordning kontrollerar alla? Ett slöseri med polisresurser och därmed även skattemedel utan like. Det är ju knappast ”rasistiskt” – vilket torde vara vad man i Sverige tror i enlighet med en helt egen hemsnickrad svensk logik – att man i möjligaste mån kontrollerar dem som det rimligen gäller, inte slösar tid och kraft på oväsentliga kontroller.

Jag beklagar att Sverige inte har haft politiker och chefer för Migrationsverket, Säpo (samme chef där i tidigare,som nu sitter som chef på Migrationsverket…) och andra inblandade, med raka ryggar och klara hjärnor. Det sammanbrott på asylområdet som vi alla nu tydligt ser, har kunnat anas och skönjas under ett decennium, kanske längre. Fredrik Reinfeldt bidrog starkt till det vi ser idag och efter att han näpste och tog i örat sin migrationsminister Tobias Billström (läs gärna En f.d. migga: ”Vad är det då migrationsministern har sagt som är så fasansfullt, så groteskt hemskt att han måste stå och bli smutskastad av sin chef i TV?”), vars kunskaper på området var oerhört mycket större än Reinfeldts, tappade många helt tron på den regeringens förmåga att hantera asylinvandringen. Reinfeldt vädjade aldrig till folks hjärnor utan tyckte enbart att de skulle ”öppna sina hjärtan”. Och vem som helst med lite förnuft och förstånd inser ju att det inte går.

I allt man gör måste man både hålla huvudet kallt (hjärna) men också ha empati och förmåga att ”känna av/in” situationer (hjärta). Folket har rätt att krav att dess representanter i riksdag och regering klarar av att styra landet; dessa delvis folkvalda har ju fakta och överblick. Folket har rätt att kräva att de styrande använder hjärnan framför hjärtat vid skarpt läge. Det gjorde den förra regeringen inte och det gör den nuvarande inte heller. Bland annat därför skiljer Sverige sig markant från sina nordiska grannar och går en helt annan, tämligen dyster och svår framtid till mötes än de.

© denna blogg. Korta citat är tillåtna, vänligen länka till originalinlägget för undvikande av att någon får en felaktig uppfattning på grund av lösryckta utdrag utan kan ta del av hela texten i sitt sammanhang.

Argumentera emot om åsikterna går i sär, frys inte ut!

Den här texten är skriven med utgångspunkt i – och med kommentarer till – vad Johan Westerholm skriver på sin sajt Ledarsidorna.se under rubriken Åsiktskorridorens pris. Jag hoppas att alla läser hela texten, här ges bara några korta utdrag med korta kommentarer:

Ledarsidorna.se: De som är insatta i denna fråga (migrations- och asylpolitiken) hinner knappt med nu, journalisterna hinner definitivt inte med och informationsunderskottet är gigantiskt. Siffror bollas, det kommer nya hela tiden som läggs till de gamla och samtidigt så väller det fortfarande in flyktingar till… ingenting.

Kommentar: Det är precis så som Johan Westerholm skriver. Jag skulle lägga till att ”också kunskapsunderskottet är gigantiskt”. Och att alltför många styrs enbart av hjärtat, inte alls, eller till mycket liten del, av hjärnan, vilket är absolut förödande!

Ledarsidorna.se: Ludvikas budget för försörjningsstöd övertrasserades med 80 procent för att ta ett exempel. De nyanlända kommer helt enkelt inte ut i egenförsörjning. Och då fanns redan bostäder i Ludvika att kunna inkvartera dessa arma livsöden i.

Kommentar: Fakta och siffror går helt enkelt inte in. Fakta och siffror presenteras, men behandlas som om de inte betyder något alls, när de, de facto, haren enorm betydelse i verkligheten. Varför – varför??? – vill de, som alltid talar om att andra ska ”ta sitt ansvar”, inte se och tala om det? Varför vill de inte ta sitt ansvar?

Ledarsidorna.se: Problemet blir mer och mer mångfacetterat nu. Dels kommer vi nu vara tvungna att bygga reella flyktingläger om det här ska gå. Med allt vad det kommer innebära. Samtidigt så vet vi inte vilka som kommer längre. Vilka som har ett skyddsbehov och vilka som kanske ”bara” flyr från fattigdom.

Kommentar: Att Sverige inte har en aning om vilka landet hyser har påpekats här på bloggen under många år. Det är fullständigt barockt att ”de ansvariga” så fullständigt struntat – och struntar – i lagar och regler och i landets och folkets säkerhet, att man utan vidare släppt in tiotusentals människor varje år som man inte har en aning om vilka de egentligen är eller varför de är här. Ett mera oansvarigt agerande får man leta länge efter.

Ledarsidorna.se: De icke SD-märkta debattörer som försökt varna och som försökt finna lösningar har tystats eller frysts ut av sina partikamrater under resans gång. Jag är en av dem.

Kommentar: Det är fruktansvärt att vettiga, sansade människor som Johan Westerholm och ett antal andra ska behöva frysas ut ur sina gemenskaper för att de, just på ett vettigt och sansat och oftast faktabaserat sätt diskuterar den största förändringen av Sverige någonsin, eller i varje fall i modern tid! Vad är det för fel på folk?

Ledarsidorna.se: Vi betalar nu inte bara för flyktingströmmarna i reda pengar eller samhällsförändring. Vi kommer betala ett politiskt pris för att vi en gång tillät åsiktskorridoren.

Kommentar: Så sant som det är sagt.

Mitt motto är – och har varit så länge jag kan minnas: Hjärta & Hjärna. Båda. När hjärtat berörs och känslorna vill ta överhanden, då är det extra viktigt att hålla huvudet kallt och låta hjärnan arbeta. Så sker inte alltid – eller rättare sagt: så sker av någon outgrundlig anledning alltför sällan i landet där de ”ansvariga” är snabba att peka finger åt andra men inte ser sina egna tillkortakommanden. Där de, likt strutsar, inte vill se dem. Och absolut inte tala om dem. Då är det lättare att frysa ut dem som känner ansvar och som vill tala om det som strutsarna låtsas inte existerar.

Följ Johan Westerholms blogg! Dela hans texter när ni finner dem viktiga även om ni inte alltid håller med i precis allt. Argumentera emot om åsikterna går i sär, frys inte ut!

© denna blogg.