• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    juni 2021
    M T O T F L S
     123456
    78910111213
    14151617181920
    21222324252627
    282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Att vara minderårig – eller att lärare tycker det är jobbigt – är inte skäl för asyl eller uppehållstillstånd

svd_logoSvenska Dagbladet har den 17 oktober publicerat en debattartikel av 300 lärare med rubriken Utvisningarna till Afghanistan måste stoppas. Det är en uppvisning av starkt engagemang och stort välmenande men samtidigt mycket stor okunnighet om asylinvandring (migration överhuvudtaget). Jag ska här kommentera texten, som förhoppningsvis också får någon att replikera i tidningen – den kan knappast få stå oemotsagd och okommenterad på Svenska Dagbladets debattsida.

Lärarna: Sverige har tecknat ett återvändandeavtal med Afghanistan. Många barn och ungdomar kan tvingas åka till ett land där de aldrig har varit, där de kan tvingas bli soldater.

Kommentar: Internationell folkrätt anger att varje stat har ansvar för sina medborgare. Precis som Sverige har ansvar för svenska medborgare har Afghanistan ansvar för sina. Många – men inte alla – av de unga afghanska medborgarna har bott i Iran, ett land med inte alltför olika strukturer, religion och förhållanden än Afghanistan. De klarade att komma till Sverige som är så olikt det land de vuxit upp i som solen är från månen. De är afghanska medborgare. Klarade de att komma till Sverige så klarar de att komma till sin egen kultur där de också kan använda sitt eget språk. Att alla skulle ”tvingas att bli soldater” vet jag inte var lärarna har fått ifrån. Kanske av de unga själva.

Lärarna talar om sitt svåra men hedersamma uppdrag att ”ge dem en meningsfull undervisning och göra dem till trygga och fungerande samhällsmedborgare”. Det låter vackert och varmt och kan inte klandras. Men lärarna glömmer att de som väntar på beslut i asylprocessen och de som redan har fått avslag, inte är ”samhällsmedborgare” i Sverige. Och att de som fått avslag på sina ansökningar, efter prövning har befunnits inte ha sådana skyddsbehov att det skulle ge dem rätt till uppehållstillstånd i Sverige. Som lärare måste man veta vad man talar om och använda hjärna lika mycket som hjärta. Inte låta hjärtat ta över så till den grad att hjärnan nästan helt glöms bort.

Lärarna: Vi kräver att Sverige inte verkställer utvisningarna till Afghanistan.

Kommentar: ”Kräver”? 300 lärare ”kräver” alltså att utlänningslagen inte ska följas för personer som inte befunnits ha rätt att stanna i Sverige? Med vilken rätt ”kräver” de det? Här märks att hjärna inte följt hjärta. Lite mer kunskap och mer sans och balans måste man kunna kräva av 300 lärare. De anser alltså att någon/några (vem? vilka?) ska bestämma att beslut fattade enligt gällande utlänningslag och internationella konventioner, ska rivas upp och uttala att: ”Vi struntar i att efterleva besluten”?

Kan det vara så illa att lärarna inte förstår skillnaden mellan ”invandring” och ”asylinvandring”? Att de inte vet att man inte kan asylinvandra för att man söker ett bättre liv, för att det är fattigt och oroligt i ens hemland, för att klaner bråkar om mark, för att det finns risk att man kallas in för militärtjänst eller blir bortgift  etc? Det finns ingen sådan försörjnings- och utbildningsinvandring till något land i hela världen, inte ens till en Humanitär Stormakt som Sverige. Man kan efter ansökan från hemlandet och om man uppfyller de krav som Sverige ställer för det, få tillstånd att uppehålla sig i landet för studier eller för arbete som är ordnat innan man kommer hit, men man kan inte kräva ”gratis” utbildning, försörjning, bostad, sjukvård, tandvård, fritidsaktiviteter etc om man inte har skäl att beviljas skydd i enlighet med utlänningslagen. Och exakt samma kriterier, samma lag, gäller för personer under 18 år som för personer över.

Lärarna:  Kan det vara sant att Migrationsverket och regeringen gör skillnad på barn om de är födda i Sverige eller i ett annat land?

Kommentar: Det raka och enkla svaret är ja. Eller rättare sagt: det är skillnad på medborgare och icke-medborgare och på personer med uppehållstillstånd och personer utan uppehållstillstånd. Det kan man nog tycka att de 300 lärarna borde känna till.

Lärarna: Vi kan inte, och kommer heller inte, stillasittande se på när regeringen raserar det stora och viktiga arbete vi har lagt ner för att säkra de afghanska barnens rätt till trygghet och utbildning. Det vore en skam att massutvisa barn och ungdomar till Afghanistan. Regeringen måste omedelbart stoppa alla sådana planer! Vad är en regering ens värd, om den inte förmår skydda barnen i det egna landet och ge dem en tro på framtiden?

Kommentar: Utlänningslagen tar inte hänsyn till hur mycket arbete lärare lagt ner på asylsökande! Det är ett märkligt sätt att se på asylreglerna, som det verkar som om lärarna knappast alls satt sig in i. Vad är det lärarna vill ska ske, egentligen? Att någon – vem? vilka? – inte bara ska uttala att vi ska strunta i de beslut som fattats av Migrationsverket och migrationsdomstolarna och riva upp deras juridiskt och lagenligt fattade beslut? Vet inte lärarna att det inte finns någon med sådan makt i en demokrati, att den typen av agerande kan förekomma endast i en diktatur? Asylprocessen i Sverige är juridisk, inte politisk. Regeringen kan inte lägga sig i asylbeslut, möjligheten att överklaga hos regeringen togs bort 2006 då den ersattes av dagens domstolsförfarande.

Lärarna tycks tro att deras goda och på alla sätt välmenande vilja att undervisa unga afghaner som befunnits inte ha rätt att stanna i Sverige eftersom deras skäl för att få uppehållstillstånd inte räcker enligt svensk lag, ska göra så att någon – oklart alltså vem, vilka och hur – ska träda fram och säga:

Okej. Jag, i min egenskap av ??? bestämmer nu att den lagenliga asylprocess som alla asylsökande afghanska unga gått igenom avfärdas och att därmed tusentals människor utan rätt till uppehållstillstånd i Sverige ska få stanna och få försörjning, bostad och utbildning bekostad av svenska skattebetalare. Trots att de alltså inte har rätt till det enligt lag.

Det borde 300 lärare veta, att så går det inte till i en demokrati! Som ansvarskännande människor – och kanske alldeles särskilt som lärare – bör de stå upp för att demokratiskt stiftade lagar följs och efterlevs. När man i en dyr och tyvärr ganska långdragen asylprocess (på grund av att det kommit så många asylsökande), kommer fram till att en del personer inte har laglig grund för att få uppehållstillstånd, försörjning, utbildning, vård etc i Sverige så måste det givetvis respekteras. Att vara ”barn” räcker ju inte som asyl- eller skyddsskäl, även om många av de drygt 35.000 unga påstått och faktiskt minderåriga asylsökande (40 procent av alla som kom till EU 2015) lurats att tro det. Det kan lärarna lätt läsa sig till. Det bästa de kan göra om de bryr sig om de unga som varit här och sökt asyl men fått avslag, är att förbereda dem på återresan  och inte inge dem falska förhoppningar genom orimliga krav på ”någon” att stoppa lagakraftvunna juridiska beslut.

Att lärare engagerar sig är bra, men lite mer sans, balans och framförallt realism borde man kunna förvänta sig av dem som har till uppgift att undervisa barn och unga.

afghanska-barn-utvisas-tv4-19-10-2016Klicka på bildrutan för att komma till klippet i Tv4.

I TV4 kommer tre av de 300 lärarna som skrivit debattartikeln till tals. De verkar på fullt allvar tro att deras uppdrag att undervisa personer som inte befunnits ha rätt att stanna, som ska väga så tungt att någon/några ska upphäva lagakraftvunna beslut om utvisning. Och programledarna i TV4 har inte tillräcklig kunskap på området för att ens en enda gång ifrågasätta det märkliga i lärarnas krav att besluten om utvisning inte ska verkställas.

Lärarnas engagemang för sina afghanska elever – och säkert också för alla sina andra elever – är på alla sätt berömvärd, det finns inget negativt att säga om det. Men de måste lära sig mer om det de talar om, så att inte märkligheter sprids som att det på något sätt skulle kunna bli en rättighet – att man ska kunna ”kräva” – att få uppehållstillstånd i Sverige för att lärare ser att ”det blir oro i klassen” och att lärare ”har svårt att klara sitt uppdrag” när de negativa besluten i asylärendena kommer. För det lärarna ”kräver” är både omöjligt och orimligt.

Till sist:Det finns inget alls som hindrar att en 15-åring (som det talas om i klippet) som har fått besked om utvisning, frivilligt återvänder redan nu och inte väntar i tre år tills han blir 18! Många – allt fler – har också börjat återvända frivilligt i stället för att försöka stanna i ett land där de inte får uppehållstillstånd i och så småningom tvångsutvisas.

I sammanhanget kan man också läsa de här inläggen:

•  Om att det inte är självklart att det alltid skulle vara bäst för ensamkommande asylsökande unga att bo i Sverige – 10 maj 2010. Ur texten:
Begreppet ”barnets bästa”, så som det definieras i FN:s barnkonvention, är inte synonymt med att det alltid är bäst för barn och unga som sänts till Sverige ensamma att stanna här. Vilket många godhjärtade svenskar tycks tro när de startar kampanjer för att asylsökande unga, som inte befunnits ha asyl- eller skyddsskäl inte ska behöva återvända, och som gömmer dem i månader och ibland år. Det är att tillämpa ett snävt och inskränkt svenskt perspektiv, en oförmåga att se och inse att något annat – även en tillvaro i ett fattigt och krigshärjat land! – faktiskt kan vara bättre än att leva i Sverige, och att det kan vara mer i linje med ”barnets bästa” att återvända, än att barnet eller den unge är helt ensam och rotlös i ett främmande land.
Många unga skickas till Sverige från utomeuropeiska länder, ibland t.o.m. mot sin egen vilja, sedan hela familjen och släkten samlat in de enorma belopp som det kostar att sända en son (sällan en dotter) till Sverige för att han där ska få ett bättre liv och i hopp om att andra familjemedlemmar ska kunna ansluta sig när den unge har fått uppehållstillstånd.
Långt ifrån alla unga män som kommer hit har dock asyl- eller skyddsskäl. Många av dem längtar också hem och vill återvända, vilket bekräftas av personal på boenden där dessa ungdomar bor. Samtidigt har de unga en stor press på sig hemifrån. Boendepersonal berättar om samtal som de hör pojkarna ha med föräldrar och andra släktingar i hemlandet, och förstår att kraven vilar tunga hemifrån på att pojkarna till varje pris ska stanna i Sverige, skicka hem pengar och utbilda sig.
•   ”Men det är inte en idyll att söka asyl i Sverige heller, att dras upp från sina rötter…” – 22 maj 2011. Ur texten:
En migga: Att ha barn när man är asylsökande är bra, så bra att ett och samma barn kan skickas runt bland flera asylsökande. Vi miggor undrar inte sällan: ”Vem är detta barn, vilka är hans eller hennes föräldrar?” Men det får vi inte veta eftersom barnet alltid har försvunnit samtidigt som bedrägeriet avslöjas.
•  Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar – 1 juli 2016. Ur texten:
– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.
Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.
– Jag lärde mig massor, skrattar han.
© denna blogg.

Om mycket av det som framkommer Migrationsverkets rapport ”Effektiviteten i asylprövningen” har miggorna länge berättat

OBS! Lång text. Men inte svårläst…

Effektiviteten i asylprövningenEn del av det som förs fram i Migrationsverkets rapport ”Effektiviteten i asylprövningen” (som förresten hellre borde heta ”Ineffektiviteten i asylprövningen”) skrev miggor om redan för flera år sedan.

En migga: ”Det kommer att gå att höra en knappnål falla till golvet.” (13 september 2011). Kort utdrag ur texten:

Gå in på vilken asylprövningsenhet som helst, peka på någon av de anställda i mängden och ställ några busenkla frågor. Be någon ange bevisgraderna till namnen, och vad de olika bevisgraderna betyder. Be någon definiera begreppet rättskälla. Be någon förklara hierakiordningen mellan en lagakraftvunnen lag och vad en migrationschef säger för det fall dessa båda skulle strida mot varandra. Be någon skilja på bevisbörda och officialprincip. Be någon av de nyanställda förklara innehållet i det beslut som denne precis har skrivit (eller rättare sagt skrivit av). Det kommer att gå att höra en knappnål falla till golvet.

En migga: ”Din uppräkning av olika typer av invandring stämmer helt.” (12 februari 2013. Kort utdrag ur texten:

profileJag tror att jag har skrivit tidigare att den vanligaste reaktionen hos nyanställda handläggare på Migrationsverket är att de undrar var ”flyktingarna” är. De är inte förberedda på att asylsökande uppger skäl som att de är osams med grannen, de gillar inte mammas nya man, de är arbetslösa, bostadslösa, vill inte göra militärtjänsten osv.

Framförallt är de nyanställda inte alls förberedda på att så många gör det och att så många uppenbart ljuger.

En ny migga: ”Jag arbetar på en enhet där arbetsförhållandena stadigt har gått i en nedåtgående spiral.” (30 juni 2013). Kort utdrag ur texten:

profileVarje enhet har numera bara en halv styrka ”erfarna” handläggare och beslutsfattare, den andra halvan består av nyanställda från februari 2013. Ledningen har därefter räknat om vårt beting till att motsvara det nya antalet medarbetare, som om de vore fullärda och i full produktion från och med årsskiftet. Var och en kan säkert räkna ut problemen…

En ny migga: ”Vi har slutat att göra juridiskt korrekta prövningar av asylskäl.” (23 september 2013). Kort utdrag ur texten:

profileKvalitet var dock något som chefen inte intresserade sig för. Här handlade allt om att  producera, och det snabbt. Vissa kollegor, främst de nyanställda, gick på chefens linje och såg hela tiden mellan fingrarna gällande huruvida den sökande verkligen var över 18 år eller från vilken provins han kom ifrån. Inte nog med det, de nyanställda brukade, för att hamna i god dager hos chefen, även jobba hemifrån, oavlönat på sin fritid.

En migga: ”Flera enheter har många nyanställda handläggare och beslutsfattare som inte på långa vägar har den erfarenhet och kunskap som arbetet kräver.” (25 augusti 2015). Kort utdrag ur texten:

profileFlera enheter har många nyanställda handläggare och beslutsfattare som inte på långa vägar har den erfarenhet och kunskap som arbetet kräver. Detta, i kombination med en hög arbetsbelastning och resultatinriktade chefer, gör att det är enklast att ”blunda och bevilja”. Det kan man ju, vid en första anblick tänka att ”det gör ju inget”. Men fel är fel och okunskapen kan leda till att man utvisar personer som inte borde utvisas eller att man beviljar personer som vi absolut inte vill ha i landet.

Den intresserade uppmanas att läsa hela Migrationsverkets rapport för att få en bredare bild och insikt än vad nedan korta utdrag ger:

Rapportörerna om kvaliteten och allmänna frågor prioriteras, inte effektiviteten

Effektiviteten i asylprövningenOffentlighet och sekretess, förvaltningstjänstemannens roll, förhållningssätt och antikorruption i all ära, men det är i ärendehandläggningen som skon klämmer säger man vid enheterna. Man skulle behöva ”låsa in alla nyanställda en månad på internat!” De behöver två till fyra veckors utbildning bara i våra datasystem för att därefter börja lära sig tänkesättet i myndighetsutövning, modell asylprövning. Introduktionen har alltså blivit splittrad och fragmentarisk och detta har i hög grad påverkat effektiviteten.

Rapportörerna om bemötande, rädslor och Facebook

Effektiviteten i asylprövningenBetoningen av bemötandefrågor syns idag också på hur arbetet faktiskt bedrivs. Det uppges ha fått alltför stor inverkan på hur utredningarna läggs upp. Vissa handläggare bjuder numera ofta på kaffe och lägger inledande tid på att skapa trivsel istället för att genast gå in i utredningsrummet och i utredningssituationen.

Under samma rubrik som ovan, beskrivs också en, som det verkar, helt förlamande rädsla (se hur många gånger ordet upprepas i nedan korta text ur rapporten!) för det mesta i jobbet, något som är ytterst oroväckande för en statlig myndighet med de uppdrag som migrationsverket har:

Effektiviteten i asylprövningenMan talar vidare om att vårt verksamhetsområde politiserats och att det finns en ny sorts rädsla som går ut över den effektiva utredningen. Handläggarna är rädda för att kallas islamofober, homofober, främlingsfientliga eller för att åtalsanmälas. De är också alltför rädda för att avbryta, då stör man den fria berättelsen och man är rädda för de offentliga biträdena som idag påstås vara tuffa, i vart fall mot nyanställda.

Rädslan har krupit in på verksamheten på ett nytt sätt. Och det har inte blivit bättre av alla sociala medier. Man är rädd för att hängas ut på Facebook. Många har privata konton/hemsidor som är offentliga och det händer att man får ovälkomna inlägg.

Rapportörerna om besluten

Effektiviteten i asylprövningen

Flera påpekar att de unga medarbetarena inte är lika noggranna med detaljer i språket. De kan typsnitt och disposition men bryr sig inte i lika stor utsträckning om stavfel. Det meddelas beslut med flagranta skrivfel i slutkläm, rubriker och på beslutens framsida. Rena beslutsformulerandet tar enligt uppgift ungefär två av veckans arbetsdagar för beslutsfattarna (25-30 % av arbetstiden).

Rapportörerna om internrevisionens bedömning

Effektiviteten i asylprövningen

Finska Migrationsverket och norska Utlendingsdirektoratet har inte någon särskild formell ordning för HBTQ-ärenden, dessa ärenden sköts av ordinarie enheter. Internrevisionen menar att det inte är alldeles självklart att just HBTQ-skäl är så mycket svårare att ta ställning till eller bedöma än de skäl som annars finns i ett asylärende och att det därför finns anledning att överväga en enklare och mindre tidskrävande ordning vid verket. En sådan förenkling sägs kunna göras successivt och i valda delar. Även barnärenden är ibland onödigt komplicerade. Barnkonsekvensanalyser i positiva beslut framstår t.ex. som något onödigt.

Rapportörerna om personal, många nyanställda

Effektiviteten i asylprövningenVid flera enheter i Göteborg och i Boden är inga anställda äldre i tjänsten än 1,5 år, några av dem är likväl faddrar. Personalsituationen har tvingat fram nödlösningar och genvägar som tidigare inte funnits på kartan. När det förr dröjde fyra till sju år innan en handläggare avancerade till beslutsfattare, en tid som bedömdes som nödvändig för att få erforderlig trygghet i yrkesrollen, så sker motsvarande idag på sex månader, eftersom man då anses vara erfaren.  Det är klart att en sådan rekordkarriär inte gagnar kvaliteten i verksamheten, säger man uppgivet från chefshåll. Både handläggarkåren – som sägs ha det svåraste arbetet inom asylprövningen – och beslutsfattarkåren – som har det mer ansvars- och prestigefyllda arbetet – tappar härigenom sammantaget i kvalitet och skicklighet.

Rapportörerna om svårigheten med att vara nyanställd

Effektiviteten i asylprövningenVissa utkast till beslut ”bollas” upp till fem gånger mellan en ny handläggare och beslutsfattaren. Inom FVP ser man idag också allt fler brister i utredningarna. Skillnaden uppfattas som betydande och man anar handläggarnas osäkerhet. Nyanställda saknar delvis förmågan att ställa relevanta följdfrågor och de kan inte styra utredningen på ett ändamålsenligt sätt. De har ofta inte förmågan att identifiera problemen och missar viktiga omständigheter. Dessutom har de svårt för att sätta gränser för ärendet och vet inte vad som är ”good enough”. De tror också på det ”hundraprocentiga beslutet”, det alltigenom korrekta beslutet där inget lämnas åt slumpen. De processekonomiska kraven är inte riktigt inarbetade överallt.

Ett problem som ofta framhålls är bristande landkunskap. När handläggaren inte har tillräcklig sådan kunskap blir besluten gärna fel. Vanligtvis upptäcks det och det kan repareras med en kompletterande utredning men denna stjäl tid och kostnader.

Rapportörerna om nya generationer, värderingar och utbildningar

Effektiviteten i asylprövningen

De som numera arbetar med ärendena är för det första ofta åttiotalister, de är både jurister och socionomer eller statsvetare med mänskliga rättigheter som huvudämne.
—————-
De nya gruppernas inträde har medfört förskjutningar i värderingar och arbetssätt.
—————-
Dagens handläggare och ibland beslutfattare är alltså ofta födda på åttiotalet, ja även nittiotalet. Myndigheten har numera de s.k. curling-föräldrarnas barnkullar i rullorna. Vi har med andra ord anställda som vant sig vid att bli skjutsade hit och dit och att få allt de pekar på. Det får väl anses vara den gängse betydelsen av  begreppet. Är det alltså så att detta syns på arbetsplatserna idag? Svaret är ett modifierat ja.
—————-
Ute på enheterna är den nya gruppen kända för att vilja ha snabba förändringar och att karriären ska gå fort, annars tröttnar de. De tycker sig inte få tillräckligt stöd i sitt arbete, utvecklingssamtalen räcker inte till. De känner sig inte sedda och några hävdar att de är slöare. Man ser också allt fler som mår dåligt, det är fler som behöver stödsamtal vid företagshälsovården efter möten med traumatiserade flyktingfamiljer.

Rapportörerna om kan man slippa avvisningsbeslut?

Effektiviteten i asylprövningen

Trots rent ”brutal öppenhet” vid rekryteringen om att handläggarjobbet kommer att innebära att man tvingas avvisa hela familjer under besvärliga förhållanden så finns det handläggare som, den dag situationen uppstår, plötsligt inte längre kan eller vill, empatin går för långt, beslutsångesten blir dem övermäktig. Några få säger sig vägra fatta avvisningsbeslut. Problemen har accentuerats och de kan accentueras ytterligare av att många hittills nästan bara arbetat med positiva beslut.

Om vad rapportörerna fann vid sitt studiebesök på Migrationsverket i Finland berättas bland annat följande:

Effektiviteten i asylprövningenVi ska dessutom uppmärksamma de goda exemplen i landet och i vårt grannland Finland som har gjort sig känt för en mycket snabb asylprocess.

Som ett led i granskningen har internrevisionen besökt Finlands asylprövning och noterade där ett markant fokus på effektiviteten. Mål uttrycks som krav, enheter är resultatenheter, service och tillgänglighet är nedtonade, för att inte säga minimerade, och besluten är förenklade och korta, hälften så långa som hos oss.

Svenska avslagsbeslut är dubbelt så långa som de finska. PUT-beslut är 4-5 gånger så långa och reciten likaså.

De fem texterna som publicerats här mellan september 2011 och augusti 2015 borde ha tagits på allvar redan under de fem år som gått. I stället har nedåtspiralen fått fortsätta. Den genomgång av läget som Erik Stenström och Mathilde Skovdal vid Migrationsverkets internrevison presenterat, bekräftar att miggornas rapporter genom åren varit korrekta. De har kunnat läsas här av vem som helst, också av riksdagsledamöter och regeringsmedlemmar och – inte minst – journalister.

Migrationsverkets ledning, regeringen och riksdagen bör ta till sig vartenda ord som står i rapporten Effektiviteten i asylprövningen och djupt tacka de två rapportörerna som visat hur illa ställt det är med ”effektiviteten” och påvisat de stora problem som sedan många år berättats om av miggor med kunskap och erfarenhet: att nyanställningarna av en mängd yngre personer varit förödande för hela asylsystemet och för Sverige som land lika väl som för enskilda asylsökande.

Här kan texter läsas om främst asylhanteringen (men också en del annat) i Finland. Det är texter sedan slutet av sommaren 2015 (då ett mycket stort antal migranter tog sig in i EU) och framåt.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till det här inlägget.

Migrationsverket ska göra sitt jobb (om åldersbedömning), del 1

Kommuner om åldersbedömningar av asylsökande unga

MIG logoEn statlig myndighet ska sköta sitt uppdrag och inte lämpa över en del av det på Sveriges kommuner! Dels blir det både dyrare för oss alla; dels blir det krångligare och tidsödande för kommunerna och dels blir det inte heller bra för dem som söker asyl och skickas till kommuner, där man inte är säkra på att ”ynglingarna” verkligen är ”barn” och då ska börja göra åldersbedömningar för att, i förekommande fall, återsända dem som visar sig vara vuxna.

En helt onödig och kostsam cirkus som Migrationsverket iscensatt i stället för att göra åldersbedömningar vid misstanke om att den sökande uppger att han är yngre än han är!

Bestäm asylsökandes ålde SvD 14.3 2016

Klicka på rutan för att komma till artikeln.

Idag skriver fyra kommunalråd på Brännpunkt i Svenska Dagbladet om Migrationsverkets haveri på just detta område. Ur texten:

Migrationsverket gör ingen åldersbestämning av dem som säger sig vara ensamkommande minderåriga vid ankomsten. Åldersuppgiften utgörs i de flesta fall enbart av vad som muntligen uppges av den asylsökande. Därefter skickas denne till sin mottagningskommun varpå en asylprocess på mellan 8 och 15 månader tar vid. Kommunerna får ansva­ret för den asylsökande i det som faller inom kommunens verksamhet. Först i slutet av asyl­processen genomförs en åldersbestämning, som i sig ligger långt efter våra nordiska grannländers vad gäller kvalitet. Under den tid som förflutit från ankomst till kommunen och till dess svaret på ­ansökan om uppehållstillstånd kommer har den asylsökande placerats på kostsamma familjehem eller HVB-hem, samt i många fall påbörjat skolgång bland elever som har samma ålder som den asyl­sökande muntligen uppgivit. Att detta inte är ett optimalt system kan man utan överdrift påstå.

2015
Till Sverige kom 35.369 asylsökande och sökte asyl som minderåriga
Till Danmark kom 2.068 sylsökande och sökte asyl som minderåriga
Till Norge kom 5.297 sylsökande och sökte asyl som minderåriga
Till Finland kom 3.024 sylsökande och sökte asyl som minderåriga

Till de tre övriga nordiska länderna kom således sammanlagt 10.389 asylsökande som sade sig vara minderåriga, till Sverige ensamt 35.369. Nog är det väl lite märkligt, för att inte säga direkt obegåvat, att man i Sverige inte reagerar över att det hit kommer 3,5 gånger fler minderåriga asylsökande (i Sverige och endast i Sverige envist kallade ”ensamkommande barn”) än till tre närliggande länder sammanlagt?

I många år har miggorna slagit larm och rapporterat om just detta med att den sökandes egen muntliga uppgift så gott som alltid ensam ligger till grund för huruvida de placeras i ”barn-gruppen” eller ”vuxen-gruppen” i asylprocessen. (Alla texter här på bloggen, genom åren, som innehåller ordet ”ensamkommande” finns här.)

Äntligen har politiker vaknat ordentligt och satt den här stenen i rullning också politiskt! Under galgen, men ändå. Miggorna har dragit inte bara strån till den här stacken utan släpat stenbumlingar till ett högt torn, de borde ha lyssnats på under alla år de rapporterat och informerat.

Heder åt de fyra som i ängslighetens förlovade land tagit upp detta självklara ämne på ett så rakt och tydligt sätt:
Michaela Fletcher (M), Österåker
Leif Gripestam (M), Täby
Olle Reichenberg (M), Danderyd
Martina Mossberg (M), Haninge

Fortsättning följer.
© denna blogg.

 

”60 procent av alla flyktingar är människor som man kan anta inte har en enda anledning att ansöka om flyktingstatus.”

DI logoEkonomiska skäl dominerar asylansökningar i EU kan man läsa i en artikel i Dagens Industri den 28 januari 2016.

– Över hälften av alla flyktingar inom EU har ekonomiska motiv och därmed ingen rätt till asyl. Det handlar om 60 procent av alla flyktingar. Det är människor som man kan anta inte har en enda anledning att ansöka om flyktingstatus, enligt EU-kommissionens förste vice ordförande Frans Timmermans.

Migrationsverket borde bli mycket, mycket bättre på att sålla agnarna från vetet och snabbt, direkt i början av processen när någon söker asyl i Sverige, utröna om vederbörande är ekonomisk migrant (och om den söker asyl därmed också är asylbedragare) som då inte har rätt att vistas, hysas, få dagersättning, gå igenom en dyr asylprocess här.

Om ca 60 procent av dem som kommer hit från alla möjliga länder utanför Europa är ekonomiska migranter/asylbedragare, då är det inte rätt att de tas in i asylsystemet och att de försörjs här. Sverige har reglerad invandring och den som inte har asyl- eller skyddsskäl ska givetvis inte behandlas som ”asylsökande”.

Om Migrationsverket klarade sin uppgift att sålla icke skyddsbehövande från asylsökande så skulle bördan och kaoset på asylområdet minska väsentligt. Om Migrationsverket dessutom skulle klara att – som i andra länder – se till att åldersbedömningar görs av dem som säger sig vara minderåriga och det finns minsta misstanke att anta att så inte är fallet, då skulle troligen antalet minska med upp emot 65-70 procent.

© denna blogg.

Finland. Justitieministern anser att asylsökande är en säkerhetsrisk.

Asylsökande är en säkerhetsrisk Yle 27.11 2015Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Yles sajt.

Justitie- och arbetsminister Jari Lindström (Sannf.) anser att de asylsökande utgör en säkerhetsrisk i Finland. Enligt Lindström utreder polisen som bäst kring tio våldtäktsfall där en asylsökande står som misstänkt. Det är inte frågan om några nya våldtäktsfall, utan alla de fall som kommit till polisens kännedom under det här året.

Minister Jari Lindström är upprörd över de här fallen och undrar varför våldtäktsmisstankar eller våldtäktsdomar inte påverkar asylprocessen.

– Enligt min personliga åsikt är det här väldigt konstigt, men det beror på gällande internationella avtal, säger Lindström.

Lindström vädjar ändå till medborgarna att inte stämpla alla asylsökande på grund av de här brottsmisstankarna.

Statsminister Juha Sipilä säger (läs mer här):

– Jag ämnar gå igenom huruvida det automatiskt borde vara så att om man begår ett brott under asylansökningstiden så ska ansökan inte beviljas. I den här typen av fall måste vi också diskutera om de som döms automatiskt ska ges att utvisningsbeslut.

Finländska medier serie grön

 

Vad menas med att Sverige ”förtjänar” stöd från EU?

svd_logoSvenska Dagbladet rapporterar:

Europeiska rådets ordförande Donald Tusk stöder förslaget om att Sverige ska kunna skicka vidare asylsökande.

– Det är uppenbart att Sverige är det mest påverkade landet när det gäller asylsökande per capita. Jag tror att Sverige förtjänar det här stödet från EU. Det här är inte mitt beslut, utan ligger på EU-kommissionens bord. Men jag stöttar Sveriges initiativ.

Vad menas med att Sverige ”förtjänar” stöd från EU?

Och så kommer Stefan Löfven med det uttjatade, svenskt självgoda uttalandet (skriftligt till TT) som han och andra politiker kommit med så många gånger förr, och som ingen någonsin brytt sig om:

– Det är dags att andra länder nu tar sitt ansvar och därför kräver regeringen en omfördelning av flyktingar från Sverige.

Hur hade han tänkt sig att det ska det gå till?

Sverige har självt försatt sig i den situation landet befinner sig i på grund av brister i asylhanteringen och svaga och okunniga politiker som inte förstått och förmått att agera som till exempel sina tre närmaste nordiska grannländer där kaoset inte alls är lika stort.

•  Sverige har haft – och har fortfarande – ingen som helst gränskontroll.
•  Sverige har inte en tillräckligt välutvecklad och trovärdig asylprocess.
•  Sverige utvisar inte personer som fått avslag på sin asylansökan varvid dessa personer stannar kvar illegalt i landet.
•  Sverige ger personer som vistas illegalt förmåner som sjukvård och skola.
•  Sverige kontrollerar inte hur gamla påstådda minderåriga asylsökande är, inte ens vid stor tveksamhet om den uppgivna åldern kan stämma.

På vilket sätt ”förtjänar” ett land med så många brister, så svaga politiker och så illa fungerande system för invandringen, stöd från EU? Vilka länder vill sopa upp efter Sverige och börja ta emot människor som sökt sig hit? Vilka länder vill ta emot dem som Sverige ”släppt in” utan att man vet vilka en majoritet av dem är (icke styrkt identitet)* eller varifrån de kommer (icke styrkt nationalitet och hemland) eller varför de kommer (asyl- eller skyddsskäl eller önskan om ”bättre liv”, sjukvård och operationer, flykt undan straff för brott)?

Så vilka länder ska vilja ta emot asylsökande från Sverige? Och hur ska Sverige få asylsökande att vilja lämna det bästa asyllandet Sverige där allt är ”gratis” och man inte ens behöver jobba för att vara försörjd?

Under tio år har (o)ansvariga politiker och regeringsmedlemmar ansvarslöst låtit allt rulla på utan att styra upp asylhanteringen och nu tycker Sverige att andra länder ska ta ansvar för dess oansvarighet. Det är lite magstarkt.

* Information från Migrationsverket den 4 november 2015
81 procent av dem som sökt asyl hittills i år saknar pass vid ansökningstillfället. 50 procent visar upp någon form av
id-handling under asylprocessen.
© denna blogg.

Finlands regering: ”Syftet med flyktingslussen är att på ett kontrollerat sätt registrera alla som reser in i landet.”

Sisäministeriö logoFinlands regering har i dag beslutat inrätta en flyktingsluss, dvs. en mottagningsenhet för nyanlända flyktingar, som ett svar på det snabbt växande antalet asylsökande. Till flyktingslussen hänvisas de invandrare vilkas identitet är oklar eller i fråga om vilka förutsättningar för inresa är oklara.

Enligt utlänningslagen kan regeringen fatta beslut om att inrätta en flyktingsluss, om antalet invandrare undantagsvis är så stort att det inte är möjligt att vid sedvanligt förfarande klarlägga förutsättningarna för inresa och registrera invandrarna.

Syftet med flyktingslussen är att på ett kontrollerat sätt registrera alla som reser in i landet. För att säkerställa effektiviteten och stävja kostnaderna för mottagandet är det nödvändigt att sköta asylprocessen i det första skedet snabbt.

Flyktingslussen till hjälp för att åtgärda akuta anhopningar och ger polisinrättningarna möjlighet att koncentrera sig på den synnerligen stora anhopningen av asylutredningar och avlägsnanden ur landet.

En asylsökande får enligt lag tillbringa högst sju dygn i en flyktingsluss. En flyktingsluss är därmed ingen bestående lösning, men den hjälper till att åtgärda akuta anhopningar.

Under tiden för registreringen måste de asylsökande uppehålla sig i flyktingslussen, om inte skäl som hänför sig till deras hälsotillstånd eller någon annan viktig personlig orsak förutsätter något annat. Efter registreringen flyttas de asylsökande över till förläggningarna för asylsökande.

Flyktingslussen kan finnas i vilken slags lokal som helst där de människor som hänvisats till slussen kan erbjudas ordentligt skydd samt matförsörjning och tvättrum. Personalen vid slussen kommer huvudsakligen från polisen, Gränsbevakningsväsendet och Migrationsverket. Även andra myndigheter än poliser och gränsbevakare kan med ett bemyndigande från inrikesministeriet registrera asylsökande vid slussen.

Antalet personer som söker internationellt skydd har sedan sommaren 2015 ökat i Finland på ett aldrig tidigare skådat sätt. I år har redan mer än 10.000 asylsökande anlänt, medan det totala antalet asylsökande under hela fjolåret var 3.651. Finland förbereder sig på att ta emot 30.000 asylsökande i år. Situationen i Finland återspeglar det växande antalet asylsökande överallt i Europa.

(Inrikesministeriet, Finland).

Finländska medier serie grön 

Krister Thelin: ”Detta ”förhandlande” och dunkla tal om kronofogdebeslut på avhysning (från bussen) innan verkställighet kan ske, tyder på okunnighet eller medveten taktik för att undvika att fatta obekväma beslut.”

Från FB-status av Jens GanmanFrån en öppen och offentlig Facebook-uppdatering, gjord av Jens Ganman, kommer bildcollaget som visar en situation som har gått helt överstyr. Det är bilder från Grytans asylboende där asylsökande vägrar låta sig inkvarteras för att de vill till något bättre och för att de, som de själva säger, är araber och inte kan bo i kylan bland farliga djur som björn och varg.

Hur många år har miggorna berättat om kaoset, rättsosäkerheten, kollapsen av den svenska asylhanteringen? Jo, i åtta år! Det var för åtta år sedan de började rapportera här på bloggen. Själv har jag skrivit om det, pratat med folk i regeringskansliet, riksdagsledamöter, ”vanliga människor”, varnat, varnat och varnat. Jag har talat med folk i regeringskansliet, partipolitiker av olika slag och riksdagsledamöter som fegt och mot löfte att inte avslöjas, sagt att de nog vet och förstår att asyleriet inte fungerar och att den enorma inströmningen av utomeuropeiska invandrare (alla som kommer är absolut inte i behov av skydd, inte ens alla som bevilja PUT är det…) kan komma att innebära ett sammanbrott av många samhällstjänster och traditionella värderingar och den livsstil som varit den svenska. Men de säger att de inte kan göra något för de får absolut inte ”gynna SD”. Hellre då missgynna folket och landet… Fast det säger de inte och inser kanske inte ens till fullo att de gör, hemska tanke. Trots att riksdagsledamöter, som de själva alltid påpekar, är ”folkvalda” så har de inga problem med att gå emot folket och i stället lyda sina partiledare. Hellre säljer de ut landet och folket och bidrar till att skapa ett totalt kaos när det väller in (och ja: ordet ”väller” är korrekt i sammanhanget, fråga Migrationsverket hur det ser ut!) än att de ”gynnar SD”.

Det ett enda parti i Sveriges riksdag som på allvar tar upp de här frågorna och som dessutom, vare sig man öppet vill erkänna det eller inte, också har rätt i en hel del (om inte allt) de säger, är samtidigt det parti som alla andra, alla ansvarslösa partier, rabiat och nästintill maniskt gör vad som helst för att stoppa och frysa ut. Som de övriga sju partierna i riksdagen gör vad som helst för att ”inte gynna”. Det finns anledning att befara att historiens dom kommer att bli betydligt hårdare mot dessa sju partier och deras folkvalda än mot SD på just det här området.

Polisen gör inte sitt jobb, den heller. Avhyser inte protesterande asylsökande från en buss som ju är någons privata egendom och som den har rätt till. Polisen är lika feg och undfallande som politiker och myndighetschefer (t.ex. på Migrationsverket). Hänvisar till Kronfogden och att det skulle behövas avhysningsbeslut. Det är rent nonsens och som den erfarne juristen och domaren med mera, Krister Thelin, säger:

Krister ThelinFrågan om de syriska asylsökandes motvilja mot det jämtländska klimatet engagerar. Har full förståelse för deras reaktion. Men vad hade de väntat sig? Och hur många länder i EU har de passerat innan de hamnat i Migrationsverkets asylprocess?

Sverige är kallt på vintern – och mörkt. Vad jag är förbryllad över är polisens handfallenhet. Om nu Migrationsverket vill att de skall vara på en viss förläggning, asylprocessen medger proportionerligt tvång, har polisen att bistå med handräckning och placera dem där. Detta ”förhandlande” och dunkla tal om kronofogdebeslut på avhysning (från bussen) innan verkställighet kan ske, tyder på okunnighet eller medveten taktik för att undvika att fatta obekväma beslut. På vilken nivå i den sedan idag centraliserade polisen har taktiken bestämts? Numera är också rikspolischefen operativt ansvarig. Har han kontaktats? Dan Eliasson kan ju onekligen migrationsverkets arbete… Många frågor som jag hade önskat att medierna orkat klarlägga!

Polisen ska sköta sitt jobb, Migrationsverkets chefer och tjänstemän ska sköta sitt. Politikerna ska agera som vuxna, ansvarstagande människor och inte bete sig som småbarn i en sandlåda medan folket och asylsökande med faktiska skyddsbehov, tvingas se på hur människor kommer till Sverige av andra orsaker än just skyddsbehov och beter sig som om de är på en charterresa där de har rätt att klaga på boende och annat som de inte ens betalar för. I ett annat land hade den fars som i skrivande stund (läs bland annat här) ännu pågår på andra dygnet i Östersundstrakten knappast kunna spelas upp. Det är dags att Sverige blir en rättsstat och att den osannolikt illa hanterade asylsituationen klaras upp. Nu. Omedelbart.

 

Debattören Birger Schlaug tycker att Sveriges statsminister vid besök i Norge och Finland borde ha tagit upp deras ”ansvar för flyktingsituationen”!

Panelen i Gomorron Sverige 14.11 2014Fredagen den 14 november sändes detta inslag i SVT:s program Gomorron Sverige, med en panel bestående av Tove Lifvendahl, politisk chefredaktör på Svenska Dagbladet, Ursula Berge, samhällspolitisk chef på Akademikerförbundet SSR,  och Birger Schlaug, debattör (miljöpartist). Från ca 4.50 i programmet diskuterar de migration med anledning av prognoser från Migrationsverket om att det kan komma upp emot en halv miljon, vad programledaren Marianne Rundström som leder programmet kallar ”flyktingar” (hon menar asylsökande), de närmaste tre åren. Hennes fråga till panelen är:

Hur är Sverige rustat för att möta detta?

”Tyvärr rätt dåligt”, säger Tove Lifvendahl. Och det stämmer förstås. Det är till och med en lätt underdrift, svaret är egentligen: ”Uruselt. Det kommer inte att fungera, det fungerar ju inte ens nu.”

Ursula Berge tycker lite nonchalant slarvigt att ”vi är ett humant land som tycker att de ska få komma hit” men att ”vi måste ha mycket mer välsmorda system”. Floskler. ”Välsmorda system”??? Säg det till dem som tränger ihop sig 12 personer i en tvåa i Södertälje eller pappan och sonen som bor i ett garage. Eller dem som sitter på överfulla, rent människoovärdiga asylboenden! Sedan säger hon att:

Har man inte asylrätt ska man inte behöva fastna i systemet.

Hon torde gissningsvis mena att den som inte har fått rätt att stanna för att den inte har skäl att få asyl eller skydd enligt utlänningslagen, inte heller ska kunna bita sig kvar här. Man kan undra varför hon inte talar klarspråk och säger att:

Den som inte har rätt att få asyl eller uppehållstillstånd ska lämna landet.

Ursula Berge kommer också med nya, sensationella uppgifter som hon borde verifiera just för att de är så sensationella och några faktabaserade uppgifter som styrker det hon påstår inte har visats upp:

De som kommer hit nu är mycket mer välutbildade än de som kom för tio år sedan. De är minst lika välutbildade som vi själva. Det är väldigt, väldigt många som är akademiker.

Detta fick stå helt oemotsagt och Berge avkrävdes inga som helst bevis för sina påståenden!

Birger Schlaug var ute och cyklade så det bara skrek om det. Bland annat sa han att han tycker att:

Statsminister Löfven som har besökt Norge och besökt Finland, för att upprätthålla en god stämning vid supén så tar han inte upp också deras ansvar för flyktingsituationen.

Här cyklade han helt vilse. Inte kan en svensk statsminister komma till sina nordiska grannar och börja lägga sig i hur deras regeringar agerar i för landet och folket livsavgörande frågor! Inte skulle man ens drömma om att Norges eller Finlands statsministrar skulle komma till Sverige och säga åt svenskarna att de borde ta ansvar, som Norge och Finland gör, och se till att Sverige vet vilka man hyser i sitt land och att man hör borde införa en rättssäker asylprocess samt sända tillbaka människor som inte har rätt att vistas i landet! Det finns inte på kartan, men Schlaug tycker på allvar att besserwisserlandet, den humanitära stormakten, ska lägga sig i välfungerande nordiska länders ”ansvarstagande” på asylområdet! När det ju är Sverige som inte tar ansvar, medan de andra länderna i mycket större utsträckning gör det!

I grannländerna diskuteras hur man ska agera för att förhindra att svenska medborgare och personer med svenska uppehållstillstånd ska kunna flytta till dem och eventuellt utnyttja deras sociala system när det svenska välfärdssystemet kollapsar. Man är i grannländerna oroliga för att när nu det svenska ”generösa” (=osäkra och okontrollerade) asylmottagandet gör att det inte finns bostäder, jobb, kanske inte ens pengar till socialbidrag åt alla ”nyanlända”, då börjar de och andra i Sverige att röra sig över gränserna till de välfungerande grannländerna. Men där vill man inte ha utanförskapsområden och ”no go-zoner” och inte heller oidentifierade människor som man inte vet något om alls och som det svenska asylsystemet släppt in i Sverige.

Schlaugs lågvattenmärke i migrationsdiskussionen är långt ifrån det enda i en allmänna migrationsvillervalla som råder nu när korken äntligen verkar ha flugit ur asylinvandringsflaskan. Många låter munnen säga saker som hjärnan inte processat klart. Tyvärr. Och allt detta pratande och skrivande (se även texten Därute sitter Mårran, ännu har hon inte hasat in på redaktioner och arbetsrum på Söder och Kungsholmen och Vasastan. Men hon närmar sig.) mynnar ju inte ut i något annat än att folket blir mer och mer frustrerat och med allt större sannolikhet för varje dag som går, kommer att rösta på SD i nästa val (om det inte blir uppror innan dess), så att det partiet blir andra största – eller rentav allra största – parti 2018. Och blir det så, ja då är det ju rätt – det är ju folket som röstar och, som det än så länge står på riksdagens hemsida:

All offentlig makt utgår från folket

Sverige är ju trots allt fortfarande en demokrati (även om det tidvis känns som att det bara är på papperet) och ska därför följa folkets vilja. Och skulle det bli så att folket röstar på SD och vill se det partiet leda landet, ja då blir det så. Om det skulle bli så, då kan de övriga sju partierna  bara skylla på sig själva och ingen annan, för att de inte tagit sitt ansvar för landet, folket och för de flyktingar som Sverige vill, kan och bör ta emot.

Tur förresten att Birger Schlaug inte är statsminister.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av vad jag skrivit.

 

De som blir lidande i den havererade svenska asylkvarnen och som hanteras oacceptabelt i rättsosäkra asylprocesser är de faktiska flyktingarna.

Uppdrag granskning logoAtt det varit – och är – just precis som UG visade i sitt program den 12 november, har varit känt i många, många år. Men berättelsen om språkanalytikern EA20, som verkar vara rena skämtet (EA20, alltså, inte berättelsen), sände ändå kalla kårar längs ryggraden. Att en sådan person har slunkit igenom Språkabs grovmaskiga nät och fått mer eller mindre avgöra människors öden i 5000 fall är en skandal av mycket stora mått. Mycket, mycket stora mått. Och, med den långa erfarenhet jag själv har som asylombud (15 år) och det miggorna berättat genom åren (läs inlägget Apropå programmet Uppdrag granskning i SVT om språkanalyser m.m.) så vet jag att det här är långt ifrån den enda skandalen som döljer sig bakom Språkabs välputsade fasad.

Väldigt många aktörer – politiker, journalister, Migrationsverkets ledning, Språkab – har känt till missförhållandena och en del skandaler har då och då genom åren fått visst utrymme i media. Men ingen har agerat, ingen har tryckt på stoppknappen och krävt alla papper på bordet av Språkab, som ju upphandlats på grund av sina påståenden om att de har välutbildade och kompetenta språkanalytiker och lingvister. Allt har bara fått fortsätta att flyta på. Alla intresserade av hur det går till och av vart en massa skattepengar går, bör titta på programmet och läsa de texter miggorna skrivit från 2009 till 2014 om språkanalyserna ur olika perspektiv.

Samtidigt måste alla drevare som nu vädrar blod och vill slita Migrationsverket i stycken förstå att med den enorma mängd av människor som kommer till Sverige (uppemot 300, ibland fler, per dag enligt Migrationsverket) så går det helt enkelt inte att upprätthålla rättssäkerhet för de asylsökande och för Sverige. Det är en total omöjlighet och den kollaps som man länge talat om ”står för dörren” eller ”snart kommer att inträffa”, den är här och har varit ett faktum under en ganska lång tid redan.

Det går inte att i ett relativt litet land som Sverige ta emot 300 människor varje dag, varav 85 procent inte uppvisar pass eller annat som styrker deras identitet och nationalitet och därmed inte heller gör deras asylhistorier särskilt trovärdiga. Det går inte hur väl man än vill och även om alla parter vore jätteduktiga och kunniga (vilket de tyvärr inte är), att ha någon faktisk kontroll över vilka som kommer, varför de kommer, varifrån de kommer. Det går inte! Det borde svenska journalister, som så gärna skriver okunnigt om den här frågan, och svenska politiker, som ska ta ansvar (vad betyder ordet ”ansvar” i Sverige?) förstå. Men det gör de inte och därför ser det ut som det gör i Sverige.

De som bli lidande i den havererade svenska asylkvarnen och som hanteras oacceptabelt i rättsosäker asylprocess,  är de faktiska flyktingarna.

De faktiska flyktingarna/skyddsbehövande mals i samma kvarnar som asylbedragare av olika slag och ekonomiska hitflyttare som passar på att bli ”syrier, som påstår sig ha ”flytt från krig och elände” trots att de sedan många år har uppehållstillstånd och i vissa fall till och med medborgarskap i andra EU-länder med flera.

Som jag skrivit så många gånger tidigare så fungerar asyl- och flyktinginvandringen mycket bättre i de nordiska grannländerna vilkas utlänningslagar är mycket lika den svenska och där man följer samma konventioner som Sverige gör. Skillnaden är, skulle jag säga med mitt långa perspektiv och stora insikter på området, att i de övriga länderna följer man lagar och konventioner, det gör man de facto inte i den humanitära stormakten. I den humanitära stormakten har man av någon outgrundlig anledning fått för sig att slapphet och blåögdhet är detsamma som ”godhet” och att det, i sin tur, är vad som är meningen med den reglerade invandringen: att man ska vara ”god” i någon sorts diffus, obegriplig mening.

Skärmavbild 2014-11-05 kl. 15.09.12I inlägget Den humanitära stormakten kontra de inhumanitära småmakterna visar jag skillnaderna mellan Sverige och övriga Norden och tar också upp fördelarna för alla parter – såväl flyktingar/skyddsbehövande som ländernas egen befolkning, med att man har ordning på sina asylprocesser. Den här enkla jämförelsen talar sitt tydliga språk och om Sverige bara hade ett fungerande asylsystem och följde gällande utlänningslag (i vilken också stadgas att den som fått avslag ska lämna landet, inte stanna här och leva ett skuggliv och försöka pressa sig till uppehållstillstånd på obefintliga grunder) och de konventioner man ratificerat, så skulle asylströmmen minska drastiskt också hit. Hade man följt lagar och konventioner i Sverige så skulle man, som i de övriga nordiska länderna, ha sluppit utanförskapsområden, ”no go”-zoner och massor av elände som Sverige nu måste dras med.

Det är Sverige som skiljer ut sig, det är Sverige som är minst humant vad gäller asylinvandringen. Det är Sverige som inte följer sin egen utlänningslag. Det är Sverige som förstör för sin egen befolkning och – inte minst – för de flyktingar som hade hoppats få skydd och leva ett någotsånär tryggt och gott liv här.

Men svenska politiker och svenska journalister vägrar hårdnackat att se detta. Varför, det är en en enda stor gåta.

Lästips:
En migga: ”Alltså beviljar vi permanenta uppehållstillstånd till syrier på grund av kriget kriget trots att de inte är bosatta i Syrien och inte på något sätt berörs av kriget!” – 19 oktober 2014
”Upp till 105.000 asylsökande under 2015, det är i storleksordningen en stad som Helsingborg.” – 4 november 2014
En migga: ”Jag delar åsikten att det är vansinne att bevilja permanenta uppehållstillstånd till personer som de facto inte är i behov av skydd men detta är en rent politisk fråga.” – 4 november 2014

Alla miggornas berättelser sedan sju år tillbaka finns här.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av vad jag skrivit.

En migga: ”Alltså beviljar vi permanenta uppehållstillstånd till syrier på grund av kriget trots att de inte är bosatta i Syrien och inte på något sätt berörs av kriget!”

En migga

Jag tror det återigen är dags att påtala för svenska folket och framförallt för våra politiker som nu har att ta ställning till de väsentligt ökade kostnaderna för vårt flyktingmottagande följande:

profileEtt icke försumbart antal av de som söker asyl i Sverige och anför som skäl kriget i Syrien är syrier som är bosatta utomlands sedan många år.

De bor i Förenade Arabemiraten, i Libanon, Egypten, Grekland och så vidare. De utnyttjar bara möjligheten till ett uppehållstillstånd och på sikt ett svenskt medborgarskap, med alla dess fördelar, när den nu ges. Migrationsverket får ofta tips från landsmän som upprörs över detta. En del asylsökande berättar själva att de är bosatta utanför Syrien sedan flera år. Men då ska de väl nekas asyl och utvisas till dessa länder, tänker ni.
Nix, går inte.
Men Grekland är ju ett EU-land!
Nix, går inte.
Varför då?
Svensk lag säger att vi prövar en asylansökan gentemot medborgarskapslandet. Har personen skyddsbehov gentemot detta land så kan hen utvisas till ett ”tredje land”, alltså ett land där hen inte är medborgare men har stark anknytning till. Arbete och bostad till exempel ger anknytning. Men vi kan bara utvisa hen dit om hen där inte riskerar att utvisas till sitt medborgarskapsland, vilket ju kan bli aktuellt om hen till exempel begår brott i det landet.

När det gäller länderna i Mellanöstern så räknas de inte till ”säkra tredje länder” av Sverige. Alltså beviljar vi permanenta uppehållstillstånd till syrier på grund av kriget trots att de inte är bosatta i Syrien och inte på något sätt berörs av kriget!

När det gäller Grekland så kan vi bara utvisa en person dit om hen har flyktingstatus eller alternativ skyddsstatus där. Skälet till det är att Greklands asylprocess har så stora brister att Migrationsverket beslutat att inte tillämpa Dublinförordningen gentemot Grekland. Även dessa syrier beviljas alltså permanenta uppehållstillstånd i Sverige! Trots att de inte har något som helst behov av skydd!

Den fråga man måste ställa sig är dock om det är rimligt att vi beviljar skyddsstatus till människor ”utifall att” de i framtiden skulle dra på sig en utvisning, vilket de flesta som arbetar och sköter sig inte gör. Det är dessutom så att Grekland inte utvisar syrier till Syrien. I det fallet är det bara den bristfälliga asylprocessen som utgör skäl för uppehållstillståndet.

Kommentar: Snälla någon – jag vet inte vem som är ansvarig för dessa galenskaper i Sverige – gör något!

© denna blogg. Vid ev kort citat, vänligen länka till detta inlägg.

Ett av väldigt många mejl efter min artikel i Svenska Dagbladet…

..stack ut.

svd_logoArtikeln har rubriken Hur många ensamkommande barn är vuxna? och publicerades den 5 oktober i Svenska Dagbladet (läs också här, här och här). Massor av mejl har strömmat in från människor som är glada över att texten har publicerats i en stor tidning eftersom det som tas upp i den redan är känt för väldigt många (och helt okänt för andra) men aldrig så tydligt redovisas av journalister i olika medier.

Nu till mejlet som stack ut och som inte lämnar mig någon ro. Jag har fått tillstånd av mannen som skrev det och som jag här kallar D att återge hans texter i sin helhet eller delar av dem (han skrev två mejl) och ska göra det här. Med kommentarer. Alltså, en man som troligen är från Afghanistan, men också kan vara från Pakistan (han har inte angett var han kommer ifrån, men av namnet att döma vet jag att det är något av dessa länder) har läst artikeln i Svenska Dagbladet och börjar sitt mejl till mig så här (OBS! Jag rättar inga språkfel utan återger texten exakt som den är):

Otroligt stolt är jag över dig och detta för många anledningar, bland annat att du har hela tiden riktat konstruktiv kritik mot hur Migrationsverket fungerar.

Han fortsätter:

Vet inte om jag kan beskriva mig själv som en insider eller inte på grund av att jag har varit asylsökande under dem senaste tretton åren.

Oj, tänker jag då: ”asylsökande under dem senaste tretton åren”! Men samtidigt vet jag ju att tiotusentals människor som kommit som asylsökande och fått avslag på sina ansökningar, stannar kvar illegalt, det vill säga olagligt, i strid mot gällande lag (bland annat blev Sveriges nye civilminister från Iran kvar här som barn, när hans mor stannade i landet olagligt) i landet. Detta kan ske på grund av att Sverige inte följer sin egen utlänningslag och ser till att alla de som inte befunnits ha skäl att beviljas skydd och permanent uppehållstillstånd här, lämnar landet. En alltför slapp hantering på vissa plan, i kombination med en betydligt mindre slapp hantering på andra plan, skapar stora tragedier. Som i detta fall, ska det visa sig när jag läser resten av mejlet. Men så här fortsätter D:s första mejl till mig:

Problematiken du nämnde med din artikel är visst stor och måste lösas på något sätt däremot tror jag att mycket annat inom Migrationsverket skall omstruktureras från ledningen till hur den vanligaste medarbetare på Migrationsverket arbetar.

Vad jag håller på iakttaga just nu är en jätteflöde av syriska asylsökande som egentligen kommer från olika grannländer till Syrien och även från olika europeiska länder men ändå kommer dem hit och söker asyl. Alla vet att dessa folk får PUT på kort sikt men samtidigt detta påverkar alla som har väntat och väntat i åratal på ett positivt besked från Migrationsverket.

Själva asylprocessen som från början var tänkt neutral präglas av fusk när Migrationsverket nämner pseudoadvokater för att försvara asylsökandens intressen.

Återigen, tackar jag dig för en lyckad artikel och hoppas att du skriver ofta.

Jag svarar honom, eftersom jag försöker besvara alla vettiga (!) mejl jag får även om det är svårt att hinna med. Då kommer ett nytt, långt mejl och där berättar han om sin situation. Men först detta:

En asylsökande som rullat fram och tillbaka i nästan oräkneliga asylprocesser har visst kostat en förmögenhet för Sverige men ändå vill man bli av med denna individ oavsett hur mycket bördan vägt på svenskens axlar.

Minns du flyktingförläggningen Gimo 5,5 mil borta från Uppsala? Då jag kom till Sverige år 2002 så hade jag haft den där förläggningen som min första och eftersom man hade inte mycket att göra där så kom jag ofta till Röda Korset och fikade där med några till asylsökanden. Jag kommer riktigt ihåg att du närvarade på mötesplatsen och träffade asylsökanden som hade många avslag på sina ansökningar om asyl (bland många Homeira som var från Iran).

MFO introD är alltså en av de hundratals asylsökande som jag träffade när jag, tillsammans med bland annat dåvarande riksdagsledamoten från KD, Magda Ayoub, regelbundet minst en gång i månaden, ofta flera gånger, besökte flyktingförläggningen (som asylboendena kallades då) i Gimo! (Läs lite mer om det här.) Och han kommer ihåg mig! Under hela en långa tiden, 11, 12 år som gått sedan dess, har han alltså vistats i Sverige utan uppehållstillstånd, det känns hisnande.

D fortsätter, och nu blir det jobbigt:

För att berätta kort om min historia så föredrar jag berätta om min situation i dagsläget. Nu bor jag med en tjej från Iran och har skaffat barn som är född år 2013 utanför giftermålsramen. Härom månaden tvingades vi ansökan om asyl istället för vår lille bebis. Ett par månader efter att jag genomgått en intervju och framförde asylskälen till vår bebis så kom ett bittert besked som är avslag.

Nu är det allvarligt för att vi allihopa har fått var sitt avslag från Migrationsverket.

Min tjej med vårt gemensamma barn om hon antingen med godo eller ondo återvänder till Iran så skulle hon säkerligen torteras, misshandlas eller dödas för att hon skaffade barn utan att vara gift. Egentligen sådana straff finns inte skrivna på lagkuben i Iran men dem utförs jätteofta om man saknar stöd och makt i stammen där man hör till.

Det känns bra att någon läser mina e-mejl och visar stort intresse till mitt missöde i Sverige.

Det är bland mycket annat sådana här svåra situationer jag ofta ställts inför under alla mina år som asylombud och under de 19 år jag varit involverad i asyl- och migrationsfrågor. För, som jag alltid säger till dem som ber om min hjälp eller om råd att agera i asylärenden:

Man måste ha både hjärta och hjärna!

Man måste självklart ta humanitära hänsyn, samtidigt som lagar måste följas och inte styras av vad någon/några för tillfället tycker och känner. Jag har ställts inför så många svåra dilemman under åren när jag träffat asylsökande, flyktingar, hjälpare av olika slag. Att beskriva dem skulle kräva en bok. I ett fall handlade det om att en palestinsk man och hans ryska fru och deras lilla barn skulle splittras efter sex år i landet och med flera avslag på asylansökningarna, förde Mauricio Rojas, då riksdagsledamot för FP, och jag fallet till Europadomstolen. Vi argumenterade inte emot avslagsbesluten i sig, men hävdade att det stred mot olika konventioner att man splittrade en familj och berövade ett barn sin far. Visst hade de personer en poäng, som framhöll att man inte ska skaffa barn när båda parter är asylsökande utan rätt att vistas i ett land och borde vara medvetna om eventuella konsekvenser. Absolut. Det är klart oansvarigt att sätta barn till världen i en sådan situation. Men – och det var ju ett faktum – barnet fanns, barnet existerade i denna värld och barnet bar ingen skuld till någonting. Skulle det nu straffas för sina föräldrars agerande och kanske aldrig mer få se sin far, i varje fall inte få växa upp med honom?

Familjen fick så småningom stanna och, hör och häpna: Migrationsverket erkände (visserligen omedvetet, men ändå) i sitt beslut, när de efter nära sex år beviljade dem uppehållstillstånd, att de gjort fel i drygt fem år. Det hade att göra med mannens statslöshet, att beskriva hela fallet skulle också det kräva en bok. Glädjande nog är familjen nu helt integrerad i samhället, har fått ett barn till, jobbar och har köpt ett rött hus med vita knutar någonstans i Sverige.

D:s mejl lämnar mig ingen ro. Tanken på att en man och en kvinna som lever tillsammans, som vill leva tillsammans och som har ett barn, ska skiljas åt utan att veta om de någonsin kan återse varandra, är tung. Men de är vuxna och de visste vad de gjorde. Och D har bevisligen inte lämnat landet trots att det har beslutats av svensk domstol. Men barnet, barnet!

Lagen ska upprätthållas och efterlevas, annars får vi anarki i landet (vilket vi redan till stora delar har på asylinvandringsområdet, tyvärr). Migrationsverket och utlänningspolisen måste se till att människor inte stannar här illegalt i åratal utan lämnar landet när de fått avslag på sina asylansökningar, det är ett absolut grundläggande krav i en rättsstat och ska givetvis gälla också i Sverige. Samtidigt är det inhumant att splittra familjer.

Olösligt dilemma! Olösligt dilemma?

Ni som läst det här får gärna komma med synpunkter och tankar kring ”fallet” via det här formuläret. Ange om ni vill vara anonyma vid ev publicering av vad ni tycker, jag respekterar i så fall er önskan. Men tänk noga igenom olika aspekter och tänk också på att det handlar om både hjärta och hjärna innan ni skickar era tankar!

© denna blogg. Korta citat tillåtna, inte återgivning av hela bloggexter. var vänlig länka alltid till citerat inlägg.

Hur många decennier ska det ta…

…innan  journalister, opinionsbildare, politiker och andra lär sig?

Framsida miggbok 1 2008-2012Framsida miggbok 2012-mars 2014I snart åtta år har miggorna rapporterat och jag kommenterat asylhanteringen och annat kring asyl och migration här på bloggen. Vi har bemödat oss om att använda korrekt vokabulär och skilja på asylsökande och flyktingar, på ”papperslösa” och personer som vistas här illegalt, på ”ensamkommande barn” och påstått och faktiskt minderåriga som söker asyl. Och på ”migrationspolitik” och ”invandringspolitik” kontra ”asylhantering” och ”asylprocess”.

När ska medier sluta skriva missvisande braskande rubriker som: ”Familjen hotas av utvisning”, när det handlar om människor som ofta i flera omgångar genomgått dyra och utdragna asylprocesser såväl hos Migrationsverket som i migrationsdomstol och har fått avslag varje gång? Det korrekta är att ange att ”Familjen kommer nu att utvisas”; något ”hot” finns inte utan beslutet är fattat av myndigheten Migrationsverket och en migrationsdomstol, som är del av svenskt rättsväsende, och ska efterlevas precis som andra lagligt fattade beslut och avgivna domar.

Det är svårt att förstå varför just svenska journalister inte klarar att lära sig de olika begreppen och att rapportera korrekt och faktabaserat. Direkt efter valet kunde man till exempel också ta del av texter och radio- och tv-inslag där journalister och andra skribenter menade att ”folk har röstat på SD för att de är är missnöjda med migrations/invandringspolitiken”. Det är ju inte sant, folk är främst är missnöjda med att gällande utlänningslag inte tillämpas, alltså inte med ”politiken”. Man kan uppenbarligen få vara hur okunnig och slarvig som helst som journalist (inte undra på att föraktet för den yrkesgruppen ökar…) och debattör på asyl- och migrationsområdet. Och även hur vilseledande som helst. Varför är det så svårt att lära sig att politiken anger inriktningen, lagstiftarna anger hur politiken ska tolkas och implementeras på ett rättsligt, icke-politiskt plan och lagen tolkas och implementeras sedan – i asyl- och migrationsärenden – av Migrationsverket och migrationsdomstolarna.

Är det inte dags efter två decennier med enormt stor asylinvandring till Sverige, att de som skriver och talar om den, börjar använda korrekta ord och begrepp och börjar bemöda sig om att rapportera och diskutera de här frågorna sakligt och faktabaserat?

© denna blogg. Vid ev kort citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsaren kan ta del av hela resonemanget och inte bara av den som citerar utvalda delar.

”Ett samhälle som inte tydligt står upp för sina egna ideal kommer inte att klara av det berikande mötet med andras.”

sveriges-flaggaSkulle ni som läser nedanstående att det som sägs är bra, rätt? Eller tycker ni att den ordning som råder i ”Sverige som invandrarland” idag är bra som den är? Svara gärna efter texten!

Ett samhälle som inte tydligt står upp för sina egna ideal
kommer inte att klara av det berikande mötet med andras

Medborgarskap som tilldelats genom falsk identitet, hot eller mutor måste återkallas.

Sverige som invandrarland måste se sanningen i vitögat. I Sverige gäller svensk lag. Därför måste medborgarskap som givits på felaktiga grunder, exempelvis genom falsk identitet, hot eller mutor, återkallas. Det duger inte att den som får avslag på sin asylansökan ska kunna stanna kvar i landet. Samtidigt bör fler utländska medborgare som dömts för grova brott utvisas. Dessutom vill vi slopa invandrares rätt att fritt välja bostadsort, och tillräckliga kunskaper i svenska måste bli obligatoriskt.

Svensk politik har länge visat berättigad vrede mot de krafter som är emot invandring och invandrare. Vi har fördömt de invandrarfientliga men sällan gett seriösa svar på rimliga frågor om vad som kan följa i invandringens spår.

Svensk migrations- och integrationspolitik har misslyckats. Flyktingmottagningen, introduktionen till Sverige och Svenska för invandrare (sfi) fungerar så illa att det tar sju år för vuxna flyktingar att få ett arbete i Sverige, för kvinnor tar det mer än tio. Många invandrare blir år efter år helt beroende av bidrag eller av den man i familjen som ofta kom först.

I Sverige gäller svensk lag. Däremot har vi gravt försummat uppgiften att snabbt, effektivt och respektfullt tradera svenska grundläggande spelregler till människor som flyttar hit.
Få vuxna i första generationens invandrare kommer helt till sin rätt när de lämnar sitt eget land och söker sig ett nytt, ofta långt borta och med helt andra vanor. Då räcker inte ytliga hyllningar till alla spännande kulturer vi får möta – i stadsdelar många aldrig ens besöker. I Sverige har vi trivialiserat det svåra, i stället för att erkänna att med allt det lockande och mänskliga följer problem som ett bra invandrarland måste våga se i vitögat.

  • Vi vill ha ett öppnare Sverige, inte ett mera slutet. Men vägen till Sverige kan inte enbart bygga på asylsökande och deras anhöriga.
  • En rättssäker asylprocess ska innehålla regler som gör att alla får sin sak prövad. Men den måste också våga stå upp för det kärvare budskapet, att den som får avslag ska lämna landet. Den som får ja ska få hjälp att komma in i Sverige och etablera sig, den som får nej ska få hjälp att återvända hem. Det ska inte vara möjligt att kringgå regelverket genom att som tillståndslös stanna kvar efter ett avslag. Migrationsverket bör ges uppdraget att löpande meddela Skatteverket om utfärdade, utgångna och återkallade arbetstillstånd.
  • Ebo – principen om eget boende – avskaffas i sin nuvarande form. Möjligheten att välja eget boende finns kvar men leder till lägre ersättning. Den som väljer en överetablerad kommun får ingen ersättning alls. Den som kommer till Sverige bör alltså bosätta sig där det finns möjlighet till arbete och lämplig bostad. Vi vill att fler barn ska få se sina föräldrar gå till jobbet på morgonen och se dem komma hem igen med egna inkomster.
  • Medborgarskapet i Sverige får inte urvattnas. Det svenska passet är i dag en av få fördelar som skiljer medborgarskap från permanent uppehållstillstånd. Sverige ska vara ett öppet invandringsland som uppmuntrar människor att formalisera sin lojalitet mot sitt nya land.
  • Medborgarskap som givits på felaktiga grunder ska därför kunna återkallas. Det kan handla om falsk identitet, hot eller mutor.
  • Över 200 000 svenska pass är på drift ute i världen. Ett och annat är säkert bortslarvat. Men orimligt många är i praktiken sålda eller lämnade för syften som bryter mot allt Sverige vill stå för. Det bör därför inte längre vara möjligt att gång på gång förlora sitt pass.

Sverige bör ogiltigförklara borttappade pass, vilket tekniken i dag medger, och införa noteringar i passen om hur många man har haft. Efter ett antal förlorade pass ska polisundersökning föregå nytt pass. Det ska också, i större utsträckning än i dag, vara möjligt att utvisa utländska medborgare som dömts för grova brott. Undantag bör bara göras vid statslöshet och andra synnerliga skäl, men inte automatiskt för den som har permanent uppehållstillstånd och många års vistelse i Sverige.

  • Grundläggande kunskaper i svenska är ett rimligt krav för medborgarskap i Sverige. Vi vill att medborgarskapet ska vara attraktivt och meningsfyllt, att fler ska ha alla rättigheter och alla skyldigheter som svenskar.

Ett land som inte förväntar sig att de allra flesta arbetar och försörjer sig själva är i längden inte ett bra invandrarland. Och ett samhälle som inte tydligt står upp för sina egna ideal kommer inte att klara av det berikande mötet med andras.

Vad säger ni som har läst texten: rätt eller fel?

 

Nej, Sverige har inte fri invandring.

svd_logoI en text på Svenska Dagbladets ledarsida den 28 oktober – Sverige har inte fri invandring – skriver Per Gudmundson om det självklar som tycks vara så svårt för så många att förstå. Han skriver band annat:

Det finns en solid majoritet för reglerad invandring, med alla de etiska problem den innebär (även med fri invandring följer etiska problem, förstås). Migrationsministern borde stå upp för den linjen, alternativt förklara varför avvägningen i dag är problematisk och bör ändras.

cropped-saudia-samtid-framtid-header.jpgI texter sedan minst 2008 (2008-2013 = närmare sex år!) har miggor och jag själv skrivit här på den här bloggen om samma sak: Sverige har inte fri invandring. Några citat ur texter skrivna av miggor m.fl.:

Sveriges signaler till ”invandringsländerna” är också att ”det är så rörigt här så du till 90-95 % kan räkna med att kunna stanna oavsett hur många avslag på dina ansökningar du får”. Och eftersom det är så, och det accepteras av myndigheterna, riksdagen och regeringen i Sverige, så borde väl utlänningslagen skrotas helt och en ny, betydligt enklare och kortare lag skrivas. En ny utlänningslag som tydligt anger det som signalerna redan ger vid handen: Kom hit så får du stanna! Med de tillägg som de styrande vill göra som t.ex. om man ska behöva kunna försörja sig och skaffa bostad själv eller om staten ska stå för dessa grundläggande behov. Och om man på något sätt vill begränsa hur många eller vilka anhöriga som får rätt att följa med. Anser man inte att något av detta behövs så räcker det med den enkla meningen, fast lite mer juridiskt utbroderad: Kom hit så får du stanna!
(Ur Svåra frågor kring asyl- och annan invandring, 17 mars 2008)

Och:

Att LO:s avtalssekreterare Erland Olausson vill att ”svenska regeringen ska ändra lagstiftningen så att det inte längre är kriminellt att vara här illegalt” är så korkat att man nästan tror att det är ett skämt. Något som är illegalt (=mot lagen) är ju kriminellt, det går ju naturligtvis inte att säga att ”trots att det är olagligt, det du gör, så ska vi i regeringen (och riksdagen) bestämma att det inte är kriminellt”. Vilka andra illegala handlingar ska i så fall inte heller anses vara kriminella? Skattebrott? Snatteri? Bedrägeri?

LO visar, genom sina spektakulära uttalanden, att de är av den åsikten att Sverige ska ha en helt fri och oreglerad invandring. Och det är klart att om fackpamparna har frågat sina medlemmar ifall dessa är av samma åsikt och det visat sig att de är det, då är det inget som hindrar att LO börjar bearbeta regeringen och riksdagen för att fri och oreglerad invandring ska bli verklighet. Men LO kan ju inte införa det på egen hand, organisationen är ju trots allt inte ett lagstiftande organ även om den säkert vill se sig som en sådan.
(Ur LO är för oreglerad invandring, 1 juni 2008)

Och:

Man vill alltså gå emot utlänningslagen, upphäva den reglerade invandringen och skapa ett totalt kaos på invandringsområdet genom att, i praktiken, säga att alla som kommer hit och stannar kvar illegalt ska ha rätt till uppehållstillstånd – trots att deras ansökningar avslagits i flera instanser eller aldrig ens prövats för att man bara kommit hit och själv valt att stanna illegalt – och till all samhällsservice och jobb. Vad det betyder i klartext är: ”Vi vill strunta i utlänningslagen och den reglerade invandringen och införa helt fri invandring utan krav på dem som kommer hit”.
(Ur Vänsterpartiet lovar att en rödgrön regering kommer att bryta mot lagar som partierna själva varit med och stiftat, 8 december 2009)

Och:

Ibland när jag läser vissa artiklar så kan jag tänka: ”Hjälp! Är jag främlingsfientlig som inte tycker likadant? Är det först när man är för en totalt fri invandring som man inte är främlingsfientlig?” Men nej – jag är inte främlingsfientlig, jag är bara orolig för landets framtid. Det räcker att se på Rosengård för att inse hur totalhavererad invandringspolitiken är.
Ur ”Är det först när man är för en totalt fri invandring som man inte är främlingsfientlig?”, 15 maj 2010

Och:

Sverige har ju nu ett domstolsförfarande och alla asylansökningar prövas i minst två instanser. På samma sätt som andra beslut och domar inom rättssystemet måste respekteras, måste också besluten i asylärenden respekteras, annars blir det ”hela havet stormar” och laglöst land. Om Migrationsverkets och därefter migrationsdomstolens beslut inte respekteras är det knappast någon mening med asylprocesser, då blir invandringen i praktiken helt fri. Det finns kanske många som tycker att Sverige ska ha fri invandring utan krav på försörjning och då får de arbeta politiskt för att försöka få detta till stånd. Men så länge Sverige inte har fri invandring och har en utlänningslag som den som finns idag, då är det så att invandringen är reglerad och lagen ska följas.
(Ur Har man fått avslag på sin asylansökan innebär det att man måste lämna Sverige, 15 juli 2010)

Och:

Asylprövningen börjar mer och mer likna fri invandring under förment reglerade former. Anhöriginvandringen är likadan. Arbetsspåret har blivit ett skämt eftersom de enheter som ska sköta det lika gärna kan ersättas med stämplingsdynor. Och resten av Myndighetssverige är på ungefär samma nivå när det gäller dem som haft tidsbegränsade uppehållstillstånd och sedan bara stannat kvar när tillståndet gått ut.
(Ur En migga: ”Asylprövningen börjar mer och mer likna fri invandring under förment reglerade former.” 31 augusti 2011

Och:

Centerpartiet känner tydligen också för att köra rätt in i muren. Fri invandring? Är det Kristina från Duvemåla de har i tankarna? Så folk ska flytta hit helt fritt och spontant känna för att bosätta sig i glesbygden? Tror inte att civilingenjörer från Indien och Kina känner någon dragningskraft dit. Och de berörda måste också vara självförsörjande, annars går inte ekvationen ihop. Fast det var väl ingen som tänkte på det.
(Ur En migga: ”Så det blir en ”antaglighetsbedömning” istället för en sannolikhetsbedömning.”, 19 december 2012)

Och:

Vidare i programmet talar riksdagsledamoten om att om inte regeringen gör som Miljöpartiet vill så är det regeringens fel att den ramöverenskommelse som MP och M gjort spricker! Och MP vill (kräver att regeringen går med på) att ”papperslösa”, dvs illegala invandrare, sjuka och barnfamiljer ska få stanna (i princip alla som sätter sina fötter på svensk mark = fri invandring).
(Ur Det är inte Public Service uppgift att vara språkrör åt en vilseledande riksdagsledamot, ens om denna kommer från journalisternas eget favoritparti,11 mars 2013)

Och:

I själva verket reser det ”ensamkommande barnet från Afghanistan utan en enda levande släkting någonstans”, som i verkligheten är en ung man på 20 år från Iran med familj och släkt både där och i Sverige, tillsammans med sina härboende släktingar till Iran för att hälsa på den familj han påstått att han inte har. Under den långa semestern planeras hur resten av denna icke-existerande familj också ska kunna ljugas in i Sverige. Han tar semester från landet som gav honom uppehållstillstånd på lögner och är borta i två månader. Fri invandring, fri försörjningsinvandring, finns redan – och är utbredd –  i Sverige.
(Ur En SFI-lärare berättar en sannsaga, 27 augusti 2013)

Mängder av andra inlägg där orden ”fri invandring” finns med kan läsas här.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

En migga: ”Det går alldeles utmärkt att enligt utlänningslagen återkalla ett tillstånd som delats ut efter bedrägeri. Men vi sysslar inte med sådant här på verket.”

En migga skriver:

Fenomen i rötmånaden

profileFör ett år sedan såg det ut som om Alliansen skulle skänka bort regeringsinnehavet till valet 2014. Sedan dess har de stundtals uppträtt som prinsessor på ärter. Nu står de som åsnan mellan två hötappar.

När en Allians bestående av fyra partier först tränger ihop sig i den socialliberala mittfåran – begreppet liberal är nästan på utdöende i den svenska politiken – och därmed lämnar ena flygeln fri för ett numer, enligt titeln, socialkonservativt parti, och samtidigt gör upp med ett miljöparti vars modus operandi är att attackera till och med de egna uppgörelserna så fort de hamnat på pränt för att vara ”för lite” eller ”fel” – ja då har man nästan skjutit sig själv i foten. Men jag undrar ändå hur den partistrateg resonerade som fick statsministern att offentligt slå fast att Alliansen hellre stöder vänsterblocket än tar stöd från SD.  Syftet var ju hyfsat klart – att försöka förmå väljare att inte proteströsta på SD. Fast om den snuggan slår tillbaka? Om väljarna istället uppfattar det som att en röst på Alliansen är en bortkastad röst? När moderater inte längre ser det som lönt mödan att stödrösta på KD och C? Utan tvivel är man inte klok.

Och det kan inte vara lätt att samtidigt försöka göra något alls åt invandring och integration. När moderater försöker höja ribban i försörjningskraven så kontrar de små partierna med att det är ”orimligt” och ”främlingsfientligt”. Och då är ändå de befintliga försörjningskraven så utformade att de bara omfattar så många anknytningspersoner i Sverige som går att räkna på ena handens fingrar – våra försörjningskrav omfattar nämligen inte några familjemedlemmar alls. Det är bara anknytningspersonen som ska visa att han eller hon för egen del lever på existensminimum – och det gäller bara vid första beslutet. Om den berörde dagen efter att sju familjemedlemmar fått PUT medger att hans anställningsbevis är ett falsarium och att hans lägenhet i själva verket innehas av en kompis sker ingen sanktion. LEAN kallar vi det för på Migrationsverket. Det går alldeles utmärkt att enligt utlänningslagen återkalla ett tillstånd som delats ut efter bedrägeri. Men vi sysslar inte med sådant här på verket. På en del enheter inom verket – och jag ska inte vara så snäll att jag berättar vilka – är det till och med officiellt att man inte utreder eventuella återkallelser.

Men integrationsministern kungjorde härförleden att det nu ska ställas krav på dem som får PUT i asylprocessen, att de åtminstone ska göra något för att uppnå egen försörjning. I nådens år 2013. För det har nämligen inte funnits några krav tidigare. Så det var väl bra att det blev medgivet – det har på sina håll ansetts som främlingsfientligt att ens peka på den rätt märkliga skillnad som gäller mellan landets egna medborgare och dem som får PUT i asylprocessen – man kunde ju tänka sig att det förnuftiga vore att kravnivåerna skulle vara detsamma. Det har varit så fult, så fult med krav. Men bättre sent än aldrig.

Sedan finns det ett tveeggat svärd som seglat upp som argument i debatten – den att vi absolut måste ha invandring för att lösa problemet med en åldrande befolkning. Om argumenten bara hade varit de som följer grundlagarna för en liberal marknadsekonomi – att flöde av varor, tjänster, kapital, arbetskraft, företagsetableringar och studerande ökar tillväxten – hade det ju varit gott och väl.  Vad anhängaren av dogmen om att arbetskraftsinvandrare ska lösa äldres problem inte verkar ha tänkt på är att även invandrare blir äldre. Om ett land har ett födelsetal på 2,1 – vilket Sverige nästan har – så reproducerar befolkningen sig. Är talet lägre går det åt helskotta. Men är talet högre måste alla därpå kommande generationers tal också bli högre för att klara den ökande och åldrande befolkningen – det är enkel matematik. Högre och högre och högre som i ett pyramidspel. Tills någon generation till sist förlorar. Det finns – förutom att försöka vässa själva pensionssystemet – bara tre bra sätt för att komma till rätta med att vi blir 90 år istället för 75: högre förvärvsgrad före pension, högre pensionsålder, och – det smärtsammaste av allt – högre pensionsavsättningar. Det sista samma som minskade löneökningar. Fast det är väl med den här debatten som med miljön – det är något som ligger i framtiden och därför ointressant.

Att ställa grupper mot varandra är också ett värdeladdat begrepp. Sådant sker dagligen och stundligen i politiken – bättre vägar eller fler lärare, sänkta brytpunkt för statlig skatt eller sänkt skatt för pensionärer. På invandringens område är det däremot absolut tabu – här får vi inte ställa grupper mot varandra. I am confused… Regeringen har i flera år tagit finansiering av Migrationsverket från budgeten för utlandsbiståndet, så att det blivit färre skolor och vattenreningsanläggningar i Sudan mot fler totalförsörjda i Rinkeby. Så om vi inte ska ställa grupper mot varandra har jag ett förslag – återställ budgeten för u-landsbistånd och låt Migrationsverket köra sin verksamhet på löpande räkning. Då försvinner visserligen en god portion av det utlovade reformutrymmet, men det kan det väl vara värt för att följa en princip?

Och jag tror slutligen inte att vare sig Danderyd eller Vellinge ramlar baklänges av att den statliga etableringsersättningen ska bli mindre i de kommuner som tar emot få asylinvandrare. Eller att ersättningen ska betalas ut under längre tid än två år. De kommuner däremot som tar emot många ser nog snarare den här utlovade moroten – högre ersättning till dem som tar emot många – som betalning av en redan förfallen skuld. Det har gått lång tid sedan det gick att integrera någon på två år eller fyra år eller sex år.

Kommentar: Ingen. Det som sagts i texten ovan har sagts med stor tydlighet i en välskriven och kunnig text. En text som i andra länder skulle skaka om de flesta, särskilt politiker i riksdag och regering.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister.)

En migga: ”Efter två veckors anställning (ibland inte ens det) får man börja utreda själv.”

Blandad kompott från en migga:

profileEn sommarvikarie på en annan enhet gav en av de hungerstrejkande afghanerna flyktingstatus (!!!) på grund av att han konverterat! Sommarvikarien tyckte att han var trovärdig trots att han aldrig yppat ett enda ord om konvertering från islam till kristendomen i någon av sina tidigare prövningar. Att notera: Den påstådda konverteringen skedde en månad efter att mannen fått sitt sista avslag, och grundade sig på att han kunde de tio budorden?!!  En skandal för det svenska rättssamhället.

Kommentar: På detta sätt låter Migrationsverket alltså sommarvikarier fatta beslut som går emot andra beslut och bidrar till att göra hela asylsystemet både oberäkneligt och orättvist. Och, förresten: På vilka andra myndigheter får en helt ny sommarvikarie utan ordentlig introduktion och därmed utan nödvändiga kunskaper, besluta i ärenden som har oerhört stor betydelse för enskilda individers liv och framtid, men obönhörligen också för landet Sveriges ekonomi och framtid?

Miggan berättar vidare om hur lite som krävs för att få börja fatta viktiga juridiska beslut med mycket stor betydelse för enskilda människor och för hela landet:

profileEfter två veckors anställning (ibland inte ens det) får man börja utreda själv. Utan hjälp förutom föredragande i paus för beslutsfattare. Ja, du har ju hört hur ”bra” vissa beslutsfattare är… Efter två veckor har man kanske varit med på fem utredningar och inte har man fått lära sig att ifrågasätta uppgifter som sökande ibland slänger ur sig. Det är för övrigt väldigt godtyckligt vems utredningar man får vara med på. Vissa är inte så bra på att utreda…

Lagen lär vi oss, med kategorier för de olika statusförklaringarna men hur strikt vi ska följa lagen och kriterierna för de olika statusförklaringarna är tyvärr upp till varje enskild tjänsteman att själv komma på.

Kommentar: Man tycks från regeringens och riksdagens håll och från Migrationsverkets lednings sida tycka att på just detta rättsområde (men inget annat) så går det bra med den godtycklighet som miggan ovan berättar om och som även andra miggor i sex års tid berättat om här på bloggen. Utlänningslagen och gemensam praxis är alltså inget som behöver följas; snabba beslut som fattas lite hipp som happ duger. Sedan låtsas Migrationsverkets ledning utåt att det sysslas med seriösa asylprocesser i Sverige.

Det blir allt fler som förstår det som miggorna gång på gång på gång med stor tydlighet rapporterat om: att det asylområdet i Sverige sedan länge har havererat. Tyvärr verkar insikten inte i någon större utsträckning nå regering och riksdag (och knappast heller den svenska journalistkåren). Bland dessa agerar man i stället strutsmässigt och enligt devisen ”det jag inte ser och hör när jag stoppar huvudet i sanden, det finns inte”. Märkligt.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Hela bloggtexten får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexten här ovan. Media och andra som citerar ur texten ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister.)

Det måste klargöras med glasklar tydlighet att man inte kan hungerstrejka sig till uppehållstillstånd i Sverige

NorrbottensKurirenUr artikeln ”Nytt uppehållstillstånd eller jag dör” i Norrbottenskuriren den 28 juni:

Trappan vid Migrationsverket i Boden är belägrad igen. Afghanen Omid Ghaljai säger att han fått avslag på sin nya uppehållsansökan.

– Nytt uppehållstillstånd eller jag dör, säger han till Kurirens reporter.

Har man fått avslag så har man inte befunnits ha rätt att stanna kvar i Sverige. Utlänningslagen är tydlig, det finns inga tveksamheter i den. Precis som alla andra lagar måste följas, så måste givetvis även utlänningslagen följas. Polisen måste se till att personer som har fått avslag i alla instanser (och ofta flera gånger än efter de två gånger som man egentligen kan ansöka) snarast möjligt lämnar landet.

Det kan inte accepteras att man hotar med att svälta sig till döds om man inte får uppehållstillstånd i Sverige.

Utpressning kan självklart inte vara en väg till ett liv i Sverige när man redan har gått igenom asylprocessen och enligt svensk lag inte befunnits ha rätt till vare sig asyl eller skydd här. Sverige kan inte börja godkänna utpressnings-PUT också, i tillägg till bedrägeri-PUT som redan godkänns i okänd omfattning.

Ansvariga ministrar i Sveriges regering måste se till att den här typen av utpressning och hot stoppas och att personer som ska lämna landet också gör det. Omgående. De kan lära av Finlands ansvariga minister, som när afghaner hungerstrejkade i Helsingfors sa:

Inrikesminister Päivi RäsänenMin statssekreterare har varit och pratat med männen och säkerställde att de har fått information om möjligheterna att begära ändring i deras beslut samt om det finländska rättssystemet. Jag vet också att de har haft möjlighet att få läkarvård. Jag hoppas att man på alla sätt uppmuntrar dem att upphöra med sin hungerstrejk,

Finland är en rättsstat där man inte behöver eller bör sätta sin hälsa på spel för att få ett rättvist beslut.

Och det finska migrationsverket uttalade:

migriTvå afghanska asylsökande män har hungerstrejkat framför Riksdagshuset i Helsingfors i nästan två månader. Myndigheterna har poängterat att man inte kan främja sin sak på detta sätt. Som en myndighet som ansvarar för asylbeslut kan Migrationsverket inte återkalla sina beslut som baserar sig på lagen därför att våra kunder hotar att skada sig själva.

Om man skulle tillåta en hungerstrejk påverka myndighetens beslut skulle det vara en mycket farlig signal för alla andra som är missnöjda med sitt beslut.

Här kan man läsa hela texten med rubriken FINLAND. Migrationsverket: ”Om man skulle tillåta en hungerstrejk påverka myndighetens beslut skulle det vara en mycket farlig signal för alla andra som är missnöjda med sitt beslut.”

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Afghanska parlamentariker och regeringsföreträdare ska ”ta upp de hungerstrejkande flyktingarnas situation med den svenska riksdagen”!!!

sr1Efter att texten Varför vill hungerstrejkande asylsökande träffa politiker från det land de säger sig ha skyddsskäl gentemot? skrevs (läs den gärna  först), har följande uppgifter inkommit. Det är P4 Norrbotten i inslaget Hungerstrejkens talesperson hoppfull förmedlar följande sensationella information:

Ahmad Khalil säger att han har haft kontakt med fyra kvinnliga afghanska parlamentsledamöter, som kommer att besöka Sverige snart och som har lovat att ta upp de hungerstrejkande flyktingarnas* situation med den svenska riksdagen.

– Och en delegat från afghanska ambassaden har också lovat att ta upp saken med de svenska myndigheterna.

* (SR borde veta att det handlar om asylsökande!)

1. Ett antal personer från Afghanistan söker asyl eller skydd i Sverige. De hävdar starka skäl för sina ansökningar och i princip alla säger att de aldrig kan återvända och om de tvingas tillbaka till Afghanistan så kommer de att torteras och/eller dödas.

2. En del av dessa personer är Dublinärenden och deras asylskäl ska prövas i de EU-länder dit de först anlänt. Andra har inte fått slutliga svar på sina asylansökningar i Sverige. En del har fått besked om att de inte anses ha asyl- eller skyddsskäl och ska utvisas, det vill säga att de ska återvända till sitt hemland.

3. Denna blandade grupp bestämmer sig för att hungerstrejka och kräva att få uppehållstillstånd i Sverige. Även de, som redan fått avslag i två instanser i enlighet med den svenska asylprocessen… De får stöd av en mängd ”hjälpare”, inklusive svenska riksdagsledamöter, som genom sin blotta närvaro åtminstone indirekt uppmuntrar de hungerstrejkande att försöka utpressa sig till uppehållstillstånd trots Dublinförordningens bestämmelser och oavsett vad svenska myndigheter och domstolar beslutat.

4. Migrationsverket meddelar de hungerstrejkande lite lamt att man inte kan utpressa sig till uppehållstillstånd, att beslut om utvisning inte ändras om man hungerstrejkar. Men påhejade av ”hjälpare” och medier som, medvetet eller omedvetet, inger falska förhoppningar, ligger männen (och några kvinnor) ändå kvar under flera veckor.

5. I stället för att Polisen resolut hade dragit in strejktillståndet och hungerstrejklägret därmed hade upphört att existera, har man låtit det hela pågå under flera veckor och både ambulanser och sjukvård har blandats in. Till slut har man ändå i samråd med Migrationsverket – som egentligen inte har något med saken att göra (utom att några av de asylsökandes ärenden ev ligger hos dem, om de inte redan ligger hos en migrationsdomstol) – kommit fram till att man ska börja ”förhandla” med de hungerstrejkande. Trots att det inte finns något att förhandla om…

6. Nu inträffar det ytterst märkliga, något som måste vara unikt och en ny milstolpe i svensk asylinvandringshistoria:
Afghanska asylsökande hävdar att de måste ges skydd mot sitt hemland, Afghanistan. De kräver därför att få uppehållstillstånd i Sverige. Nu händer det märkliga, att dessa personer som söker skydd mot Afghanistan, vänder sig till Afghanistans ambassad och till afghanska riksdagsledamöter för att få hjälp!!! Och de får också löfte om hjälp av sitt lands representanter, att ta upp deras ärenden svenska riksdagsledamöter (som absolut inte har rätt att lägga sig i dessa eller andra fall som hanteras av självständiga myndigheter) för att de ska få stanna i Sverige!!!

Det måste vara världsunikt att asylsökande pressar svenska myndigheter och domstolar att ge dem uppehållstillstånd genom hungerstrejk och när det inte lyckas vänder de sig till företrädare för det land de flytt ifrån för att dessa hemlandsrepresentanter ska ta upp deras asylkrav med den svenska riksdagen! Det är ju rent absurt, rent farsartat!

Nu måste man väl ändå, bland de (o)ansvariga på asylområdet i Sverige, börja inse att något är allvarligt skevt här. Inte ens svenska medier, Migrationsverket, Polisen, riksdagen och den svenska regeringen kan låtsas som det regnar! Det måste det finnas en gräns också i Sverige för vad man kan acceptera.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

”Gör Malmö till en fristad för papperslösa”, förslag från en jurist, tillika filosofie doktor

sydsvenskanI en artikel i Sydsvenskan den 24 mars – Gör Malmö till en fristad för papperslösa – läser jag en helt text med ett helt osannolikt förslag av en jurist och filosofie doktor (!) vid namn Anna Lundberg. Den texten visar att långa studier som resulterar i fina titlar inte alltid är en garanti för att man förmår tänka klart. Hon skriver om

…en migrationspolitik som producerar papperslösa.

Hur kan en jurist och filosofie doktor (eller överhuvudtaget någon?) skriva något sådant? Vi har en utlänningslag, demokratiskt stiftad av riksdag och regering. Den ger människor rätt att söka skydd från förföljelse och krig och att få sin sak prövad i två instanser (i vissa fall i tre instanser, men det är ovanligt). Att 90-95 procent av alla som söker ”asyl” i Sverige inte visar id-handlingar eller visar falska sådana, är väl knappast ”migrationspolitikens” fel? Det är inte Sverige och den svenska migrationspolitiken som ”producerar papperslösa”! Så hur tänkte hon här?

Anna Lundberg skriver:

…göra Malmö till en fredad zon där papperslösa kan uppehålla sig och vara säkra på sin trygghet.

Och hur kan en  jurist och filosofie doktor – på fullt allvar verkar det som – tycka att vi ska strunta i utlänningslagen i en hel, stor svensk stad (Malmö), dit kanske 50.000 eller fler ”papperslösa” ska strömma in? Och vad menar hon att de ska göra där? Och ska deras avslag på ansökan om uppehållstillstånd inte betyda något alls? Varför ska de då gå igenom en dyr asylprocess? Ska de alltså aldrig utvisas utan leva i Malmö illegalt? Hur länge då? Vilka ska försörja dessa människor i fristaden Malmö? Det är ju alltid lätt att spotta ur sig ogenomtänkta förslag…

Är det så här det ska bli i framtiden? Är det sådana här huvudlösa förslag – som kanske rentav genomförs! – vi ska påtvingas, om/när allt fler inom rättsväsendet börjar tycka att vi kan strunta i en del lagar som riksdag och regering stiftat? Och – just i det här uppåtväggarnaförslaget – vad tror Anna Lundberg att svenskarna i Malmö tycker om det? De kommer ju att tvingas flytta från staden, som – på alla sätt – blir ”laglöst land”.

Vad är det för fel på detta land och dess folk som så starkt skiljer sig från sina grannländer och andra demokratier inom EU? Hur kunde Sverige bli så apart?

 Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.