Finland. Migri. Om den finländska asylhanteringen. Del 3.

Läs först texterna Finland. ”Asylresa” till Helsingfors (27.9 2016),  Finland. Det finns inget ”muslimskt civilsamhälle”, bara ett finländskt(1.10 20126) och Finland. Migri: Om den finländska asylhanteringen. Del 1 och Finland. Migri: Om den finländska asylhanteringen. Del 2.

Rapporteringen om hur den finländska asylhanteringen ser ut fortsätter här. Efter asylsamtal, beslut och delgivning av asylbeslut fortsätter processen för den som vill överklaga sitt beslut.

Den som vill överklaga, alltså söka ändring av Migrationsverkets beslut, ska lämna in sin besvärsskrift (som det heter i Finland, ”överklagande” i Sverige) till

• Migrationsverket, Helsingfors förvaltningsdomstol eller den lokala polisen, som skickar den med sina anteckningar om mottagningstidpunkten till Migrationsverket
• Migrationsverket skickar besvärsskriften med bilagor och sitt utlåtande till Helsingfors förvaltningsdomstol.
• Om Helsingfors förvaltningsdomstol anser att ändringssökande ska beviljas asyl eller uppehållstillstånd på andra grunder, beviljar Migrationsverket tillståndet utan separat ansökan. Ärendet behandlas utan dröjsmål.
• Besvärstillstånd angående förvaltningsdomstolens beslut kan sökas hos högsta förvaltningsdomstolen.

Till slut tar Tirsa Forssell, chef för resultatområde juridisk service och stödtjänster vid asylenheten hos Migri, fram en del av de problem och utmaningar som finns längs vägen:

• Samarbetet med andra myndigheter och automatisering av processen (t.ex. domstolarna)
• Antalet anställda har mångdubblats
• Rådgivning och utbildning av personalen
• Många regioner –> olika förfaranden
• Nya riktlinjer för Afghanistan, Irak och Somalia
  (Migrationsverket har färdigställt säkerhetsöversikterna (i Sverige ”landinformation”) som granskas med sex månaders mellanrum)

Dessutom uppmärksammar hon oss på att det nyligen har kommit en del lagändringar som givetvis måste tas hänsyn till:

• Om sökanden beviljas asyl eller uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd delger Migrationsverket beslutet (fr.o.m 16.5 2016).
• Rättshjälpen (i Sverige: offentligt biträde bekostat av staten) till utlänningar vid behandlingen av ett ärende som gäller internationellt skydd är enligt en lagändring 1.9 2016 begränsad genom en bestämmelse om att biträdes närvaro vid asylsamtal enligt 97 a § ingår i rättshjälpen endast om detta är nödvändigt av särskilt vägande skäl eller om det gäller en ensamkommande minderårig.

Fortsättning följer i serien om den finländska asylhanteringen. Del 4 kommer främst att handla om hur nyanlända informeras av Polisen om vad som gäller i det land de kommit till.

Ytterligare ett lästips: Den finska asylprocessen – att lära av historien – 4 oktober 2016, Johan Westerholm på ledarsidorna.se. Ur texten:

Processen präglas av klara roller. Det är endast gränsbevakningen och polisen som tar emot en asylansökan. Fingeravtryck och övrig basdata registreras och ett datasystem genererar en plats i något av de transitboenden som finns. Ambitionen är att denna boendeform endast nyttjas i den inledande asylprocessen där enkla ärenden, som Dublinärenden och andra, avhandlas med prioritet. Den sökande kan naturligtvis neka anvisat boende men är då ansvarig själv för att få tak över huvudet. Den finska asylprocessen genomsyras av att i Finland gäller finsk lag och finska normer. Kulturella, etniska eller religösa motsättningar lämnas vid gränsen eller löses där de en gång uppstod. Majoriteten av de asylsökande finner sig i detta.

© denna blogg. Citera gärna men ange källa och länka till originalinlägget.

Finland. Migri. Om den finländska asylhanteringen. Del 1.

Läs först texterna Finland. ”Asylresa” till Helsingfors (27.9 2016) och Finland. Det finns inget ”muslimskt civilsamhälle”, bara ett finländskt(1.10 20126).

Vi är fem opinionsbildare från Sverige på ”asylresa” i Helsingfors. På eftermiddagen den 27 september tar Migri – så kallas Migrationsverket i Finland – emot oss på sitt kontor på Bryggerigatan 2 A.

Det är en imponerande samling experter och sakkunniga med generaldirektör Jaana Vuorio i spetsen, som hälsar oss välkomna: Hanna Helinko, direktör för enheten för juridisk service och landinformation; Tirsa Forssell, chef för resultatområde juridisk service och stödtjänster, asylenheten; Hanna Kautto, kommunikationschef, enheten för kundrelationer och kommunikation; Matias Kallio, överinspektör, asylenheten; Olli Snellman, chef för resultatområde, mottagningsenheten och Tuomas Koljonen, specialsakkunnig, enheten för juridisk service och lansinformation.

Vi hälsas välkomna av generaldirektören som uppskattar att vi är där och nämner att Migri har haft besök från andra länder, bland annat Norge. Men ingen svensk journalist eller opinionsbildare och inga politiker från Sverige har varit där, inte en enda.

Vi är således de första och de enda från Sverige som besökt Migri.

Ointresset från svensk sida är inte särskilt förvånande, självtillräckligheten hos svenska medier och politiker är skriande och är man så nöjd och belåten med Sveriges sätt att hantera den största kris som drabbat landet i många mannaminnet, ja då behöver man ju knappast åka till Finland för att lära sig något. Trots att den ordning och reda, den effektivitet och det välfungerande system som existerar där torde kunna fungera förebildligt till och med för länder med betydligt mindre ”utmaningar” (svensk omskrivning för ”stora problem”) än Sverige.

Rummet, möblerna, kaffekopparna, själva miljön skulle lika gärna kunna vara Sverige, där märks ingen skillnad. Men så snart Migris personal börjar prata är det nästan som att förflyttas till en annan planet. Bemötandet är respektfullt och seriöst och yrkeskunskaperna självklara. Presentationerna av olika områden inom asylprocessen genomförs professionellt och utan åthävor, sakligt, tydligt och korrekt. Generaldirektören sitter med under hela det drygt två timmar långa mötet och är hela tiden också andligt närvarande och genuint och positivt intresserad av vad hennes personal säger och vi får höra och av  vilka frågor vi ställer.

Tirsa Forssell, chef för resultatområde juridisk service och stödtjänster vid asylenheten börjar. Som finlandssvensk talar hon svenska och även om en del begrepp och ord skiljer sig från de sverigesvenska är det lätt för alla att följa med och förstå vad hon talar om. Till stöd för sina ord har hon en utmärkt Power Point-presentation som också – utan krusiduller – tillställs oss för information dagen efter. Hon talar om asylprocessens förlopp. Och det skiljer sig rejält från det svenska asylprocessförloppet. Presentationen innehåller följande delar:

1. Mottagande och registrering av asylansökan
2. Automatisk sållning av asylsökningar
3. Utredning av identitet, inresa och resrutt
4. Bokning av asylsamtal
5. Asylsamtal
6. Beslutsfattande
7. Delgivning av asylbeslut och överklagande

Polisen eller Gränsbevakningsväsendet tar alltså emot asylansökan och anhängiggör (inleder) ärendet i utlänningsregistret (UMA-systemet, se faktaruta i slutet av texten) och öppnar samtidigt inkvarteringsärendet i det elektroniska systemet. Därefter registreras basuppgifterna, man tar fingeravtryck, gör sökningar i olika datasystem (Eurodac osv.) och den asylsökandes identitetshandlingar kontrolleras och så görs en automatiskt sållning, till exempel till Fast track.

Följande sållningskriterir finns:

•  Interna förflyttningar inom EU
•  Fast track
– Personer som tagna i förvar/fängelse
– Nya ansökningar av samma person (efter negativt beslut)
– EU-medborgare
– Säkra ursprungsländer
– Asylorsaken endast ekonomisk eller hälsomässig

•  Dublin (träff i Eurodac eller VIS, familjeband inom medlemstaterna)
•  Dublin ensamkommande minderåriga
•  Personer som uppvisat identitetshandlingar
•  Övriga (personer som inte uppvisat identitetshandlingar)
•  Sårbara grupper

Så sållas de olika typerna av ärenden och först därefter börjar den faktiska asylhanteringen, asylprocessen.

Fortsättning följer snart i texten Finland. Migri: Om den finländska asylhanteringen. Del 2.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

© denna blogg. Vid eventuella citat eller annan användning av innehållet i denna text, vänligen länka till originalinlägget. Det gäller även svenska journalister.

Bidrag för att oavlönad tid ska kunna avsättas för inhämtning av kunskap och fakta och för rapportering på asyl- och andra samhällsområden tas tacksamt emot via Swish eller PayPal, se högst upp i högerspalten.

Sverige gör som Finland – många år och 10.000 tals ”ensamkommande” senare

Regeringen har nu, många år för sent, lagt ett förslag om att det sätt att se på åldersbedömning som jag otaliga gånger fört fram som en bra modell – och som används i Finland – ska användas också i Sverige:

Migrationsverket ska informera den sökande om att konsekvensen av att ett nekat samtycke till medicinsk åldersbedömning utan godtagbar anledning, kan bli att han eller hon bedöms ha fyllt 18 år.

Äntligen, minst tio år för sent, ska också detta självklara införas, som givetvis borde ha gjorts av Migrationsverket under alla år, men som verket underlåtit att göra:

Migrationsverket ska så snart som möjligt efter asylansökan göra en åldersbedömning och fatta ett tillfälligt beslut om ett ensamkommande barns ålder, om det finns skäl att ifrågasätta att sökanden är under 18 år, men det samtidigt inte är uppenbart att han eller hon är vuxen.

Här finns promemorian Åldersbedömning tidigare i asylprocessen (Ds 2016:37) att läsa i sin helhet.

Här är länkar till en bråkdel av mina texter om åldersbedömning och ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga asylsökande genom åren :

Finland: Antalet minderåriga asylsökande minskar – 4 januari 2010. Ur texten:

En orsak till att antalet minderåriga asylsökande har minskat är att åldersbedömningen har blivit strängare.

Helsingforspolisen testade i fjol drygt 60 asylsökande som sade sig vara minderåriga. Av dem visade sig två tredjedelar vara över 18 år gamla.

En anställd vid ett HVB för ensamkommande minderåriga asylsökande om Laholms kommuns utvidgade ”barnbegrepp” m.m. – 25 juli 2012. Ur texten:

En migga: ”Jag läste också om en miggas frustration över att personalen på ett boende skrattade åt Migrationsverket då många var äldre än de påstod till handläggaren och att en syster och bror i själv verket var mor och son.”

Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014, min text i Svenska Dagbladet. Ur texten:

327 av de 637 (51 procent) ensamkommande asylsökande som sade sig vara minderåriga och kom till ett danskt asylcenter under åren 2011 och 2012, visade sig efter rättsmedicinsk undersökning ha ljugit om sin ålder, och var över 18 år. De första fyra månaderna 2013 var tre av fyra (75 procent) testade flyktingbarn över 18 år, enligt Justitieministeriets statistik.

”Erfarenhetsmässigt har det visat sig, att en stor del av de asylsökande som testas, uppskattas vara vuxna. Vi ålderstestar därför, när det finns en misstanke om att den sökande inte är minderårig”, säger kontorschef Bjørn Hørning hos Udlændingeservice.

Replik och slutreplik i Svenska Dagbladet om ”ensamkommande barn” – 8 oktober 2014. Ur texten:

”Asylkommande ungdomar”? Ja, det är ju innovativt och praktiskt att ha en sådan benämning på ett i det närmaste permanent och växande fenomen som i Sverige är stort och framträdande, till skillnad från i, till exempel, de nordiska länder jag jämfört med i artikeln. Där deras barnläkare och andra alltså anser, att det går att göra åldersbedömningar. Men nu är det bara det, att jag i min artikel inte skrev ett ord om åldersbedömningar och hur de går till! Vilket jag påpekar i min slutreplik, som också den har publicerats på Svenska Dagbladets ledarblogg, direkt efter barnläkarnas text.

En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015. Ur texten:

En migga: Av alla EU-länder är Sverige det enda landet vars läkarkår, politiker, journalister med flera anser att det är fult eller olämpligt att ge en papperslös ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderårig en möjlighet att göra detta sannolikt  genom en medicinsk åldersutredning, om det finns tveksamheter om att den sökande faktiskt är minderårig.

Migrationsverket: ”Vecka 30 utgjorde ensamkommande barn 21,5 % av totala antalet asylsökande i Sverige.” – 29 juli 2015. Ur texten:

Är jag verkligen den enda som i åratal tyckt – och fortfarande givetvis tycker – att man i Sverige ska lära sig av övriga Norden när det gäller att hantera asylsökande ”ensamkommande barn” (i de andra nordiska länderna kallade ”minderåriga asylsökande”) lite närmare? I övriga Norden görs ju åldersbedömningar vid tveksamhet kring den asylsökandes uppgivna ålder och i Finland, t.ill exempel gäller att:

Om sökande eller anknytningspersonen vägrar genomgå undersökning utan godtagbar orsak, behandlas han eller hon som myndig.

Finland. I två fall av tre visar sig den asylsökande som undersöks vara äldre än han sagt sig vara. – 28 september 2015. Ur texten:

Rättstandläkaren Vivian Visnapuu:

– Förra året räknade jag att 65 procent av dem som myndigheterna misstänkt var över 18 år också var det.

Det är detta imbecilla förhållningssätt över hela linjen, inte bara vad gäller ”ensamkommande”, som störtat Sverige i det fördärv det nu befinner sig i – 8 november 2015. Ur texten:

15 år, sålde sina får och kor, fixade resan till Europa och Sverige själv och talar klanderfri engelska. Och ser minst tio år äldre ut. Ringer det verkligen inga klockor någonstans?

Tio år för sent, men heder åt de två reportrarna på Sveriges Radio som på riktigt verkar anstränga sig för att försöka att ge en mer nyanserad och sann bild av dem som kallas ”ensamkommande barn och ungdomar” – 14 december 2015. Ur texten:

Hur som helst, inslaget tog för första gångensåvitt jag vet, i Public Service upp problematiken (ja, för det är problem) med den enorma inströmningen av påstått och faktiskt minderåriga asylsökande i Sverige, på ett försiktigt verklighetsbaserat sätt. Heder åt de två reportrarna som på riktigt verkar ha ansträngt sig för att, tyvärr tio år för sent, försöka ge den bild av det här asylområdet som så många av dem som möter verkligheten har. Att det här är en kategori unga män som skickats till Sverige av föräldrar och släktingar i hopp om ett bättre liv för dem själva och för familjerna. Utan asyl- eller skyddsskäl så som de anges i utlänningslagen.”Ett bättre liv”, ”en bättre framtid” är vare sig skyddsgrundande eller – ännu mindre – skäl för flyktingstatus.

Sverige är ett icke rättssäkert svikarland – larm om vuxna ”ensamkommande barn” har ignorerats under många år – 18 februari 2016. Ur texten:

Vuxna män har satts i skolklasser med 14, 15, 16-åriga flickor och i familjehem med ungdomar i den åldern, medan de själva varit vuxna män som till och med frågat efter medel mot håravfall. Vi skattebetalare har i alla år tvingats bekosta oerhört dyra boenden, gode män, skolgång etc åt vuxna män som ljugit om sin ålder och vem vet vad mer de ljugit om. Sina namn? Sin nationalitet? Sina (obefintliga) asylskäl?

Finland. ”Det är viktigt att bestämma den asylsökandes ålder eftersom åldern har betydelse för många lagstadgade rättigheter och skyldigheter t.ex. när det gäller barnskydd, läroplikt, straffrättsligt ansvar, arbetsliv och ingående av äktenskap.” – 17 april 2016. Ur texten:

Finland. Gedigna åldersbedömningar görs alltså vid myndighets eller annans misstanke om att en asylsökande som säger sig vara minderårig, inte är det. Åldersbedömning görs också i de fall där den unge asylsökande inte visar några id-handlingar.

Migrationsöverdomstolen: ”Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.” – 11 september 2016. Ur texten:

Hur många gånger behöver detta upprepas?

Det finns många, många fler texter om dem som endast i Sverige kallas ”ensamkommande barn” på bloggen. Man kan till exempel söka på ordet ”ensamkommande” för att hitta alla texter där det ordet ingår. Eller använda sökord som ”minderårig” ”åldersbedömning”, ”ålderstest”, ”åldersbestämning”. Etc.

Till slut: Jag hör inte till dem som ursäktar att man nu från regeringens håll (minst ett decennium för sent) ska stoppa den katastrofala vanskötseln av det oerhört viktiga och fruktansvärt dyra området ”påstått och faktiskt minderåriga asylsökande” med orden:

Bättre sent än aldrig.

Absolut inte. Jag hör till dem som anser att de, som åsamkat oss alla och landet både skada och mångmiljardkostnader som hade undvikits om man som en självklar del i asylprocessen hade gjort åldersbedömningar, på något sätt borde kunna ställas till svars för det. Men tjänstemannaansvaret togs bort 1974 och varken tjänstemän eller några andra (regeringar, riksdagar, Migrationsverkets generaldirektörer, medier) behöver i Sverige ta personligt ansvar när de gravt misskött sina uppdrag.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till originalinlägget.

 

Ska UG på en timme lyckas med vad jag inte lyckats med på många år: bryta barnläkarnas obegripliga ställning som ”experter” i frågan om åldersbedömningar av misstänkt äldre ”minderåriga” asylsökande?

Klicka på text- och bildrutan för att komma till videoinslag och artiklar.

I kväll, den 31 augusti, sänder Sveriges Television Uppdrag granskning som handlar om det mångåriga och mycket stora problemet i Sverige: att ett gäng barnläkare fått förhindra att åldersbedömning görs av dem som slarvigt i medier och av politiker kallas ”ensamkommande barn”.

I många år har det svenska ”etablissemanget” – eller vad man ska kalla Migrationsverket, Socialstyrelsen, regeringen, delar av riksdagen med flera – låtit den här mannen och ett antal likasinnade, skapa mångmiljardförluster i pengar (för enorma kostnader för personer som varit över 18 år men behandlats som ”barn”) och stora förluster i trygghet för många människor, genom sin hårdnackade syn på åldersbedömningar av hitkommande asylsökande som säger sig vara under 18 år!

Att ”etablissemanget” lagt så stor vikt vid vad dessa herrar (Hjern, Flodmark, Ascher & Co) tyckt i en fråga som inte ens berör deras område – barn – utan handlar om vuxna, har i snart ett decennium varit obegripligt för mig.

I inlägg efter inlägg i Svenska Dagbladet, i Dagens Samhälle, på Newsmill (saligen avsomnad sajt), Det Goda Samhällets sajt samt här på bloggen har jag skrivit om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande som misstänks vara äldre än de uppger. I inlägg efter inlägg har också miggor, läkare, HVB-personal, socialtjänstemän, poliser, sfi-lärare och andra här på bloggen berättat om hur hopplöst det är att tvingas spela med i ett spel som går ut på att de ska låtsas att ända upp till 32-, 36-åriga män är ”barn”.

Här är några av de texter som publicerats i olika medier genom åren. Tänk om någon hade tagit till sig hur det går till i andra länder och vad andra experter och inblandade aktörer haft att säga i stället för att låta dem, som jag numera tänker på som ”barnläkarmaffian”, vara tongivande. Hur många miljarder kronor hade då kunnat gå till annat än till att ”vårda” överåriga utländska ”barn”, betala ut efterlevandepensioner, arvodera till gode män, tillhandahålla platser i skolor och till oerhört dyra boenden? En synnerligen berättigad fråga. En stor del av ansvaret för detta vilar tungt på dem som aktivt motarbetat att Sverige – likt andra länder i EU – bedömt åldern hos asylsökande där fog funnits för misstanke om att de är äldre än sina uppgivna 16 eller 17 år (som inte stöds av id-handlingar). Men givetvis också på lomhörda, okunniga och ovilliga politiker av alla kulörer som under många år slagit dövörat och blindögat till mot verkligheten och låtit dessa herrar hållas.

Här följer en del av vad jag genom åren skrivit i diverse medier och här på bloggen om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande:

•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014. Ur texten:
Anders Thomas, som under åtta år var anställd på Migrationsverket, har berättat om sina erfarenheter: ”Det kändes rent bisarrt att sitta och utreda ’16-åringar’ som uppenbarligen var närmare mig i ålder. På den tiden fanns det möjligheter att göra en åldersutredning, det finns inte i dag utan man verkar släppa igenom i stort sett alla som säger sig vara barn. Vad händer när dessa vuxna män börjar i gymnasiet och går med riktiga 16-17-åringar?”.

•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016. Ur texten:
Kostnaden för den här gruppen, som under perioden januari–november 2015 utgjorde 22 procent av alla asylsökande, är enorm, liksom alla arrangemang kring deras boende och studier etcetera. Om det vid åldersbedömningar skulle visa sig att ett ansenligt antal inte är minderåriga, blir besparingen för skattebetalarna avsevärd. HVB-hemspersonal, familjehem och skolor skulle också slippa de problem som följer med att vuxna män måste behandlas som 16- och 17-åringar, vilket berättades om i reportaget i Sveriges Radio.

•  Replikskifte mellan Migrationsverket och Merit Wager – 11 januari 2016. Ur texterna:
Fredrik Beijer, rättschef Migrationsverket:
Vi påminner också våra medarbetare att det är den sökande som har bevisbördan för sin ålder, att det i första hand är skriftlig bevisning som är aktuell för bedömningen och att huvudregeln är att detta sker i samband med att vi avgör ärendet. En medicinsk åldersbedömning kan finnas med under förutsättning att en läkare är villig att göra detta. Mycket i Merit Wagers artikel handlar om värdet och ”exaktheten” av så kallade ”ålderstester” – och hennes funderingar ska i första hand bemötas av läkarprofessionen och Socialstyrelsen.

Merit Wager:
Fredrik Beijer, Migrationsverket, skriver: ”JO poängterar att ”fram till beslut bör den ålder som sökande uppgett vid ansökningstillfället godtas” (12 december 2012 och 9 april 2015)”. Och det är ju vad verkets ledning vidarebefordrat till sin personal. Det må vara ett uttalande av JO, men enligt Migrationsöverdomstolens dom UM 2437-13 gäller att: ”det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”

•  Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016. Ur texten:
Det naturliga vore att man också i Sverige gjorde åldersbedömningar i början av asylprocessen vid tveksamhet kring den asylsökandes ålder, vilket görs i övriga Norden. Hade man gjort det så hade man med mycket stor sannolikhet haft ett betydligt mindre antal personer som bedömts vara under 18 år, och Sverige skulle inte ha lika stora problem med plats- och personalbrist på HVB som nu.

Med ett betydligt mindre antal faktiskt minderåriga asylsökande kan resurserna användas till boenden med god personaltäthet och en säkrare miljö där man inte riskerar att blanda vuxna asylsökande med minderåriga.

•  Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu – 26 april 2016. Ur texten:
Migrationsöverdomstolens dom (UM 2437/13, 2014-02-11) anger också i klartext att:

”Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.”

Detta efterlevs dock inte och antalet påstått och faktiskt minderåriga som sökte sig till Sverige under 2015 (35 369 personer) var ensamt 3,4 gånger så stort som antalet till övriga länder i Norden tillsammans (10 389 personer). En anledning till denna fördelning kan mycket väl vara det faktum att det är känt i de stora asylsökarländerna att åldersbedömningar inte görs i Sverige, varvid även äldre personer tämligen riskfritt kan utge sig vara under 18 år.

Det är inte acceptabelt att Migrationsöverdomstolens dom inte följs för att några barnläkare sätter sig på tvären och en utredare på Socialstyrelsen vill utföra en pilotstudie där resultaten kommer att dröja. Därför bör åldersbedömningar enligt beprövade metoder komma i gång omedelbart på initiativ av de aktörer i samhället som kommer i kontakt med unga asylsökande.

•  Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna – 15 mars 2016. Ur texten:
En av anledningarna till att färre söker sig till våra grannländer kan vara att man vid misstanke om felaktigt uppgiven ålder gör åldersbedömningar. Det har i dessa länder vid olika kontroller genom åren konstaterats att av personer som åldersundersökts har mellan 60 och 72 procent visat sig vara rejält äldre än den ålder de själva har uppgivit.

Om man betänker att skillnaden i kostnad som belastar skattesystemet kan vara långt över en miljon kronor per år och asylsökande beroende på om personen är minderårig eller vuxen, borde det ligga i Sveriges intresse att direkt i början av asylprocessen åldersbedöma asylsökande.

Det är väl känt bland människosmugglare att Sverige är det lättaste landet att söka sig till som ”ensamkommande barn” eftersom Migrationsverket här går efter den ålder som den asylsökande uppger.

Bland texterna på bloggen tas här bara upp några få, samtliga från i år. Men man kan söka på ord som ”ensamkommande”, ”minderåriga”, ”åldersbedömning”, ”ålderstest”, ”åldersbestämning” etc för att hitta många fler texter från tidigare år.

•  Om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”.  – 26 maj 2016. Ur texten:
De, som efterlyser etik och barnperspektiv borde ta del av de otaliga berättelser som nu sipprar ut när bubblan brister och man inte längre i kommuner, på HVB och i familjehem, inom socialtjänsten, i skolor etc orkar spela med i ”vi låtsas att X, som verkar vara närmare 30 år gammal, är 17 år, som han sagt”-spelet.

De, som efterlyser etik och barnperspektiv kan till exempel läsa detta, som en person som arbetar i en skola där man tar emot faktiskt och påstått minderåriga asylsökande i förberedelseklasser, berättar:

Majoriteten är afghaner och vuxna som utger sig för att vara barn. De säger att de är 14-16 år gamla och vissa av dem är närmare 25-30. Dessa går alltså i klasser där det finns 14-åringar som faktiskt är 14 på riktigt. Förutom de konsekvenser du nämner så är det också problematiskt när vuxna faktiskt tar barns plats (i skolan t.ex.) och utnyttjar systemet.

•  Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån. – 9 juni 2016. Ur texten:
Ja, att många som säger sig vara minderåriga ljuger om sin ålder har bland annat berättats om på den här sajten av miggor, av HVB-personal, av personer som ställt upp som familjehem (se två exempel nedan), av modersmålslärare i främst afghanska språk, av gode män. Och under några år på utmärkta Ledarsidorna.se och av en hel del andra som föraktfullt av de journalister som nu tassar över till ”andra sidan”  har kallats ”alternativa medier” och allt möjligt annat. Faktaresistensen (jag hörde ordet nyligen och det beskriver ju ganska väl vad rätt många lidit och lider av) har varit svår och allvarlig hos de allra flesta ”gammelmedier”. Det är mycket, mycket allvarligt och det har skadat Sverige.

•  Hängslen och livrem finns, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna. – 16 juni 2016. Ur texten:
Och börja åldersbedöma nu – alla andra länder klarar det ju. Så efterblivet kan det inte vara i Sverige att man inte klarar att göra åldersbedömningar. Den asylsökande ska i första hand styrka och i andra hand, om det är omöjligt göra trovärdig sin ålder om han/hon säger sig vara under 18 år. Finns minsta misstanke eller osäkerhet kring åldern ska vederbörande åldersbedömas. Punkt. Slut.

•  Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar – 1 juli 2016. Ur texten:
– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.

Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.

– Jag lärde mig massor, skrattar han.

•  Vidare om asylbedrägerier; multipla identiteter; 13-åring som var 25 med mera – 7 juli 2016. Ur texten:
En migga: Jag känner till ett fall där den sökande hade kommit hit på anknytning (inga fingeravtryck) och sedan sökt asyl (fingeravtryck). Därefter sökte han asyl som ”ensamkommande 13-åring” (inga fingeravtryck). Således hade han nu tre identiteter. Anledningen till att den sökande bar sig åt på detta sätt var, att han var en brottsling och ville fortsätta på den banan. Han är med stor sannolikhet på fri fot än idag eftersom han flydde från det HVB där han vistades som 13-åring, när polisen var honom på spåren.

13-åringen med tre identiteter var i 25 årsåldern. Det är obehagligt att han har en identitet (PUT och folkbokföring) kvar som han kan fortsätta att använda trots att han har begått brott i de två andra identiteterna.

•  Nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, sökte sig till Sverige – 11 juli 2016. Ur texten:
Dessutom är det alltså fortfarande så att det enligt lag är den som söker skydd i Sverige som ska visa att den har behov av det. Lagen medger inte ”bättre-liv-invandring” för 16, 17, 23- och 28-åriga afghanska pojkar och män som vill få jobb, utbildning och annat i Sverige. Dessutom är det förvånande hur många av dessa ”skyddsbehövande” som mycket snart efter att de fått uppehållstillstånd i Sverige, reser hem och hälsar på i Afghanistan. I andra länder dras uppehållstillståndet in när sådant sker; det visar ju tydligt att personen ifråga inte har något skyddsbehov gentemot hemlandet.

En undran: Det räckte inte med alla vittnesmål, alla skriverier, all dokumentation, information om hur man gör i andra länder som bland annat förts fram här enligt ovan.

Blir det ändring nu, kommer Uppdrag gransknings inslag på en timme att få ett sådant genomslag att det lyckas med vad jag inte lyckats med trots all gedigen och faktabaserad information och dokumentation som jag presenterat genom åren? Nämligen att förpassa barnläkarna dit där de hör hemma: bland barnen och se till att man i Sverige gör åldersbedömningar av påstått minderåriga som kan misstänkas vara äldre än de uppgett? I så fall är det mycket bra, men många år för sent.

© denna blogg. Vänligen länka till detta inlägg vid citat ur texterna.

Finland. Migri: ”Fall som har tagits upp i medier särbehandlas inte utan prövas utgående från samma principer som alla andra fall.”

Viktigt att de här texterna läses först:
•  Finland. Många frågor ofrågade i medieaktuellt asylärende. – 5 juni 2016
•  Finland. ”Vi har varit här i många år, vi har fått två barn här.” – 6 juni 2016

Och här kommer reaktionen från Migri (Migrationsverket i Finland) på Twitter:

Detta bekräftar det jag skrivit i de ovanstående två inläggen och visar hur viktigt det är att medier som tar på sig uppgiften att rapportera om enskilda fall måste ”ha på fötterna” innan de tutar ut information som leder fel. Felaktiga och/eller ofullständiga skriverier åsamkar stor skada för många parter: den person eller familj man skriver om, tilliten och tilltron till Migrationsverket, tilliten och tilltron till domstolen dit ärendet överklagats och – inte minst – tilliten och tilltron till medierna själva när folk inser att det inte går att lita på deras rapportering.

Migri tar i sitt pressmeddelande upp att endast ett perspektiv presenterades i offentligheten i fallet med den irakiska familjen:

Migri redogör därefter för vilka lagregler som gäller för uppehållstillstånd på grund av familjeband. Nya familjer har haft försörjningsförutsättning sedan år 2010:

Migri påpekar vidare att verket anser att det finns flera olika slags säkerhetslägen i Irak:

Om barn i asylprocessen anger Migri att det bästa för ett litet barn är att vara med sina föräldrar:

Till slut meddelar Migri att verket under dagen idag, måndagen den 6 juni, lämnat en redogörelse till inrikesministern, som bett om information om det specifika fallet gällande den aktuella irakiska familjen. Migri skriver:

Det kan vid en snabb reflektion tyckas vara en god sak att inrikesminister Petteri Orpo vill ha information om ett i medierna mycket uppmärksammat fall. Det är ett medmänskligt och sympatiskt drag hos ministern. Men det kan också ses som ett misstroende mot såväl Migri, ett statligt verk som har att följa de lagar regering och riksdag har stadfäst, som mot oberoende domstolar som också har att följande gällande lagar och praxis. Att då en minister ska ”avgöra om Migri och domstolarna handlat lagenligt” kan uppfattas just som ett misstroende och rentav en viss antydan till ministerstyre. Det vill säga om det faktiskt är så att han begärt information för att ”avgöra om Migri och domstolarna handlat lagenligt”… Vad är det som i så fall gör ministern kompetent och ger honom rätt att tolka lagar och därmed avgöra hur Migri och domstolarna skött sitt grannlaga och viktiga, för människor livsavgörande uppdrag? Men kanske rör det sig om ett missförstånd?

Ett viktigt påpekande – som egentligen inte borde behövas – görs i slutet av Migris upplysande text:

Fall som har tagits upp i medier särbehandlas inte utan prövas utgående från samma principer som alla andra fall.

Jag anser – det var därför jag skrev de två tidigare texterna – att det är av yttersta vikt för Finland att journalister och medieredaktioner tar sitt uppdrag på största allvar när de rapporterar om svåra situationer som ibland uppstår när någon eller några asylsökande inte ges rätt att stanna i Finland. Ofta ter sig – och är – fallen ömmande och så gott som alltid kan vi som medmänniskor känna empati och vara ledsna över ett negativt beslut i ett fall som av medierna beskrivits i mycket upprörande termer. Ofta dessutom med udden riktad mot den personal på Migri som har ett oerhört svårt uppdrag och som inte har rätt att ge svar på tal på grund av sekretessbestämmelserna, vilket inte är vare sig rättvist eller rätt.

Och som Migri skriver så kan man inte börja särbehandla fall som tagits upp i medierna; alla har rätt till en likvärdig behandling och den ska ske enligt gällande lag. Vi har inte folkdomstol i Finland, liksom inte heller i Sverige – oavsett om medierna faktisk ibland eldar på så att folk beter sig som om vi hade det.

Till sist: I ett öppet och fritt land är det viktigt att myndigheter och riksdag och regering granskas av medborgarna – direkt och via medier. Det är också viktigt att folket reagerar och agerar för att påtala och försöka få till stånd förändringar av eventuella orättvisor, felaktigheter och lagar som slår fel för att man inte kunnat förutse alla tänkbara och otänkbara scenarier när de stiftades. Men man ska grunda sitt engagemang på fakta, inte på tyckanden och troenden. Man behöver hela tiden använda både hjärta och hjärna. Inte bara det ena. Inte bara det andra.

P.S. Hoppas att inrikesminister Petteri Orpo så snart som möjligt offentligt uttalar sitt förtroende för Migri och för domstolarna och meddelar att det blev ett litet missförstånd: han ville inte alls ”avgöra om Migrationsverket har agerat lagenligt” utan bara låta sig informeras om hur det hela ligger till utan att enbart behöva förlita sig på medieuppgifter.

Tillägg några timmar efter att ovanstående skrev (det går väldigt fort i det här ärendet):

Klicka på textrutan för att läsa artikeln på Hbl:s sajt.

Den irakiska familjen som varit i offentligheten under de senaste dagarna kommer inte att avvisas den här veckan.

Familjens jurist Jari Vuorijoki säger till FNB att Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) har förbjudit verkställandet av beslutet tills HFD behandlat familjens ansökan om besvärstillstånd eller fattat ett annat beslut i ärendet.

 

 

 

 

 

© denna blogg. Vänligen länka till detta inlägg vid citat eller ”lån” av text. Gäller givetvis också journalister.

Finland. Inga tecken än på att människor skulle ha gått under jorden.

Klicka på text- och bildrutan för att komma till texten på Yles sajt (på finska).

Var fjärde asylsökande blir kvar i Finland – 6 relevanta uppgifter om asylsituationen

Migrationsverket har i år hanterat över 10.000 asylansökningar. Samtidigt börjar nu ödet för det rekordstora antalet asylsökande som kom förra åkt, klarna. Hittills ser det ut som om Inrikesministeriets uppskattningar om antalet är närmare verkligheten än den uppskattning Sannfinländarna presenterat.

1. 10.000 asylbeslut fattade – ändå 20.000 i kö
Migrationsverket har, när denna text publiceras, fattat fler än 10.000 asylbeslut. För närvarande fattas ca 165 beslut per dygn.

Den takten räcker dock inte för Migrationsverket, vars ambitiösa mål är att asylköerna ska vara avbetade före sommarens slut. Just nu väntar ca 20.000 asylsökande på beslut.

2. Inrikesministeriets uppskattning verkar gå i uppfyllelse – en fjärdedel av de asylsökande verkar få stanna
Av de asylbeslut som fattats under året har drygt en fjärdedel varit positiva. Om förhållandet förblir detsamma, kommer ca 8.000 av de asylsökande som kom till Finland förra året, att få asyl eller uppehållstillstånd.

Inrikesministeriet har tidigare uppskattat att ca 10.000 asylsökande skulle få positiva beslut. Sannfinländarna ansåg att inrikesministeriets uppskattningar var vilseledande, att det slutliga antalet skulle bli närmare 25.000. Hittills ser det dock ut som att inrikesministeriets beräkningar ligger närmare det slutliga antalet.

3. Den striktare linjen märks – antalet negativa beslut ökar
Migrationsverket har efter förra hösten uppdaterat sin uppfattning om säkerhetsläget i de tre största ankomstländerna, det vill säga Irak, Somalia och Afghanistan. Inrikesministeriet anser att dessa länder är säkrare än tidigare, vilket innebär att asylsökande lättare återsänds till sina ursprungsländer.

Av de hittills i år genomgångna asylansökningarna har nästan var tredje resulterat i ett negativt beslut, medan de negativa besluten förra året utgjorde en sjättedel.

4. Tusentals irakier övergav Finland  – men inte längre
Förra året avskrevs avskrevs närmare hälften, 3.186, ärenden innan beslut fattats. Det berodde på att tusentals irakiska asylsökande beslöt sig för att lämna Finland innan deras ansökningar avgjorts.

Den viktigaste orsaken till att irakierna lämnade Finland innan deras asylansökningar processats var att den karga verkligheten för den som söker asyl uppdagades. Att de skulle få uppehållstillstånd var inte alls så säkert som människosmugglarnas löften och ryktena i sociala medier låtit påskina. Asylprocessen är lång, det är svårt att få jobb i Finland och det som många drömde om: familjeåterförening, är ännu svårare.

Antalet avskrivna ärenden har dock minskat betydligt. Det kan förstås som att allt fler av dem som orkat vänta hela vintern vill föra processen i mål. Bland ansökningarna i år har var fjärde ansökan avskrivits.

5. Inga tecken än på att människor skulle ha gått under jorden
Asylsökande som avvikit från mottagningscentralerna (asylboendena) har antingen återvänt till sina hemländer eller sökt sig till andra EU-länder eller kan ha stannat kvar i Finland illegalt. Eftersom man inte vet vart de tagit vägen, uppstår oro för att andelen ”papperslösa” ska öka och att de ska ägna sig åt kriminell verksamhet.

Hittills finns inga tecken på att asylsökande olagligt skulle ha stannat kvar i Finland och deras eventuella antal kan därför inte uppskattas. Från polisen i Helsingfors meddelas att asylsökande i samband med utlänningskontroller inte varit mer representerade än tidigare.

6. Tusen irakier har redan flugits hem
Flygtransporterna med frivilligt återvändande irakier rullar på i god takt. I år har tio plan flugit från Finland till Irak, sammanlagt ca tusen som kom som asylsökande.

Det granskande, förklarande, informerande och ofta unika innehållet på min blogg tillkommer helt ideellt. Det ligger mycket tid och hjärnarbete, 20 års erfarenhet på asyl & migrationsområdet (varav 11 års bloggande) samt goda kontakter med miggor och andra, bakom texterna. Jag tar tacksamt emot stora och små bidrag för att kunna fortsätta att ge initierad information och vidarebefordra unika berättelser från dem som bäst känner verksamheten: miggorna. Tack!

© denna blogg. Vänligen länka till denna text när ni citerar ur den. Det gäller också svenska journalister. Tack!

Är jag den enda som reflekterar över…

…varför inte förmögna syrier (och även irakier och andra) med många miljoner kronor att investera, söker arbets- och uppehållstillstånd i Sverige? Alltså i stället för att ta sig hit som asylsökande och gå igenom asylprocessen, som kostar staten en hel del pengar? Har man fem miljoner kronor att satsa på att starta en restaurang, som i  exemplet i The Guardian, så har man rätt att söka arbets- och uppehållstillstånd som vem som helst som vill flytta till Sverige och försörja sig själv.

“Det finns många, många syrier som vill flytta sina pengar till Sverige. Jag känner folk som ber mig att hitta bra projekt de kan investera i”, säger restaurangägaren Maher Alkhatib från Dasmaskus till The Guardian.

Andra tankar som uppstår kring vilka det är som kan tänkas vilja ”flytta sina pengar till Sverige” och varför de vill göra det uppstår också. För det kan ju finnas olika anledningar till det. Men jag reflekterar i den här texten enbart kring att människor med egna förmögenheter inte borde belasta det svenska asylsystemet om de vill flytta hit för att de vill placera sina pengar och starta verksamheter i Sverige.

De kan ju flytta till Sverige precis som vem som helst i världen som vill flytta hit och har en hållbar företagsidé som den vill genomföra (eller en anställning).

Så här ser Migrationsverkets lista över krav för uppehållstillstånd som egen företagare ut:

För att få tillstånd ska:

• du ha ett giltigt pass
• du visa att du har god branscherfarenhet och tidigare erfarenhet av att driva ett eget företag
• du visa att du har relevant kunskap i svenska och/eller engelska
• du styrka att du är den som driver företaget, har det avgörande ansvaret och äger minst hälften av företaget
• företagets tjänster eller varor produceras och/eller säljas i Sverige
• du visa att du har tillräckligt med egna pengar för att försörja dig och din eventuella familj under de 2 första åren (motsvarande 200.000 kr för dig, 100.000 för din medföljande make eller maka och 50.000 kr för varje medföljande barn)
• du visa ett trovärdigt underlag till din budget
• du visa att du har skapat kundkontakter och/eller ett nätverk i Sverige
• du visa att ditt företag efter prövotiden, på 2 år, har en ekonomi i balans och kan försörja dig och din eventuella familj (försörjningen beräknas efter riksnormen för försörjningsstöd plus bostadskostnad).

Alltså: Är jag den enda som reflekterar kring detta?

© denna blogg.

En migga: ”Jag har själv suttit och tvingats underteckna åldersbedömningar där jag skriver att den sökandes ålder (under 18 år) registreras i enlighet med vad han uppgett trots avsaknad av dokumentation i ärenden där jag personligen varit 100 procent säker på att personen varit vuxen. På fråga om jag verkligen ska göra så har jag beordrats godta detta eftersom personen åtminstone inte ser ut att vara 40.”

Att läsa först:
•  ”Bestäm asylsökandes ålder vid ankomsten” – Brännpunkt, Svenska Dagbladet den 15 mars
och
•  En migga: ”De kan ju faktiskt bestämma att personen är över 18 utan någon medicinsk åldersbedömning eller liknande.” – 15 mars

Läs därefter Migrationsverkets replik på artikeln på Brännpunkt:
• Vi gör åldersbedömningar – Brännpunkt, Svenska Dagbladet den 16 mars

I sin replik på Brännpunkt skriver Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer:

Som myndighet ska vi följa den lagstiftning som gäller.

Därefter påstår han, något förbluffande, att:

Utgångspunkten i svensk praxis är att bedöm­ning av ensamkommande barns ålder sker när Migrationsverket fattar beslut i asylärendet – först då har vi hunnit samla in ett så brett material som möjligt.

Självklart kan det inte vara ”svensk praxis” att ”bedöm­ning av ensamkommande barns ålder sker när Migrationsverket fattar beslut i asylärendet”! Det är ju så dumt så klockorna stannar. Det kan givetvis inte vara svensk praxis att man ska låtsas att människor, som man tydligt kan se eller starkt misstänka, att de måste vara betydligt äldre än 16, 17 år, är minderåriga och ändå vänta med åldersbedömning till slutet av asylprocessen!

Självklart kan det inte vara meningen och ”svensk praxis” att vuxna män (som det oftast handlar om) ska behandlas som barn, bo tillsammans med 14-17-åringar, gå i skolan med 16-åringar! Och, inte på något sätt oviktigt: en minderårig asylsökande kostar uppåt 1,5 miljoner kronor per år för skattebetalarna (ja, det är en svindlande summa!) medan en vuxen asylsökande kanske kostar kring 170.000 kronor under samma tid. Så att inte göra åldersbedömningar i början av asylprocessen är också ett enormt slöseri med skattemedel. Skillnaden kan alltså vara så stor som 1, 3 miljoner kronor per år i kostnader för en vuxen asylsökande och en minderårig. Det finns givetvis asylsökande som kommer ensamma och är under 18 år också, men här talar vi om dem som ljuger om sin ålder.

Om det skulle vara ”svensk praxis” att bortse från dessa konsekvenser både vad gäller det vansinniga i att låta vuxna män bo med barn under lång tid och gå i skolklasser med kanske tio år yngre ungdomar samt kosta uppåt nio gånger mer än om de hade åldersbedömts, då måste den ”praxisen” omedelbart bytas ut mot en annan praxis. Och de som har infört en sådan uppåt väggarna-praxis borde få avsked på grått papper och inga fallskärmar. De har kostat samhället både enorma summor och de har åsamkat många stort psykiskt och fysiskt lidande – inte minst asylsökande, ensamkommande barn.

En migga kommenterar så här:

Man kan ju misstänka att Beijer är plågsamt medveten om att hans resonemang inte riktigt håller. Och att han påstår att en bedömning redan görs. Ja, om man med åldersbedömning menar att alla som inte är uppenbart vuxna (dvs 40+) ska godtas som barn, så…

Miggan kommenterar vidare:

Jag har själv suttit och tvingats underteckna åldersbedömningar där jag skriver att den sökandes ålder (under 18 år) registreras i enlighet med vad han uppgett trots avsaknad av dokumentation i ärenden där jag personligen varit 100 procent säker på att personen varit vuxen. På fråga om jag verkligen ska göra så har jag beordrats godta detta eftersom personen åtminstone inte ser ut att vara 40.

När våra rutiner ser ut så, då måste ju Fredrik Beijer fatta att det inte går att skylla på barnläkarna eller ”svensk praxis”! Detta förfarande är ju helt och hållet vårt eget påhitt.

Antar att Beijer känner sig pressad, och han vet säkert att verket gjort åt h-e fel ifråga om de ensamkommande barnen. Nu börjar han säkert få skit från departementet så han vill väl rycka ut för att gjuta olja på vågorna.

Man kan ju tycka att en oberoende (i teorin i alla fall) myndighet borde ha tillräckligt med råg i ryggen och initiativkraft för att åtminstone försöka lösa problemet, men här har man varit väldigt passiv. Kanske hade man kunnat anställa egna förtroendeläkare eller på andra sätt agerat proaktivt. Nu sitter man där med skägget i brevlådan i stället.

Miggan avslutar:

Jag tror precis som du att det nu snart måste hända en hel del inom ensamkommeriet. Att den sökande har bevisbördan måste ju snart börja avspegla sig i våra rutiner.

Till exempel bör man kunna införa att vid tveksamma fall där id/pass saknas ska personen bedömas som vuxen, om det inte är uppenbart för alla att han är barn. Det borde ju vara självklart! Fattar verkligen inte varför inte detta införs omedelbart! Det krävs ingen lagändring för det. Det följer ju, som jag ser det i alla fall, av Migrationsöverdomstolens dom.

Kommentar: För att sätta i gång med åldersbedömningar behövs inga ”ställningstaganden” från Socialstyrelsen, inga utredningar, absolut inga uttalanden från Svenska Barnläkarföreningen. Det behövs bara att ett antal rättsodontologer och ortopedkirurger anlitas, precis som i övriga Norden. Jag känner själv till några som är beredda att börja utföra åldersbedömningar omgående.

Fortsättning följer.

Kuriosa: Lite märkligt får man nog anse att det är när Migrationsverkets presschef går ut på Twitter enligt nedan efter att riksdagsledamoten Staffan Danielsson, C, JO-anmält nuvarande och tidigare generaldirektör för Migrationsverket till Justitieombudsmannen (JO) för brister i rutinerna när det gäller att fastställa ålder på asylsökande (läs artikeln ”Migrationsverkets ledning har begått tjänstefel”).

Som sagt: Lite märkligt är det. Och det är en underdrift.

© denna blogg.

 

Finland. Den 28 december kom det 35 asylsökande.

Den 23 december kom det 24 asylsökande till Finland. På julafton kom 4, juldagen 6, annandagen 19. Den 27 december kom 14 asylsökande och den 28 december kom 35.

Under hela året har rekordmånga personer – nästan tio gånger fler än ”normalt” – sökt asyl i Finland: 32.407 personer.

Men allt fler återvänder till sina hemländer när de inser att de blivit lurade av smugglarna och att Finland inte är det paradis som det påståtts vara. Och för att väntetiderna för många asylsökande nu blivit längre också i Finland. Och när de får veta att Finland skärpt riktlinjerna gällande Irak, Somalia och Afghanistan och det därför är svårare för personer från dessa länder att få uppehållstillstånd. Dessutom görs i Finland ålderstester på påstått minderåriga om det finns minsta misstanke om att de inte är under 18 år. Unga män som låtsas vara ”ensamkommande barn” tar sig hellre till Sverige där de vet att de kan vara i princip hur gamla som helst och ändå tas emot som ”barn” och att inga åldersundersökningar görs.

Antal påstått och faktiskt minderåriga som sökt asyl i  januari – november 2015:
SVERIGE   32.180
FINLAND     2.770

Man har också förstått att i Finland går det inte att stanna illegalt och skapa parallella samhällen, som det gör i Sverige. Då är det bättre att återvända hem till den egna kulturen och den egna familjen, det är vad många kommer fram till. Av dem som stannar kvar i asylprocessen beräknas cirka 30 procent ha skäl att beviljas uppehållstillstånd.

© denna blogg.

Finland. Statsministern: ”Flyktingsituationen kräver omfattande samarbete.”

Klicka på textrutan för att komma till texten på Ilkkas sajt (på finska).

Flyktingsituationen kräver omfattande samarbete

Enligt prognoserna kommer ca  30.000–35.000 asylsökande att komma till Finland i år. Det behövs ett omfattande samarbete och deltagande för att vi ska kunna klara att hjälpa dem som behöver hjälp.

Det skriver statsminister Juha Sipilä i tidningen Ilkka den 1 december. Han skriver också:

Vi försöker snabba upp alla delar i asylprocessen. Till exempel så ska de asylsökandes överklaganden i Förvaltningsdomstolen hanteras betydligt snabbare än hittills och avvisningarna ur landet ska ske snabbare och smidigare.

Statsministern uppskattar att:

Ungefär var tredje asylsökande kan komma att få uppehållstillstånd. Det måste presenteras nya och kreativa lösningar gällande integrationen av dem. Centralt är att vi så effektivt som möjligt tar reda på vad de kan och att de styrs till utbildningar eller arbete som passar dem. Mera arbetspraktik ska införas och e-tjänster ska utvecklas.

Om mottagningscentraler (asylboenden i Sverige) säger Juha Sipilä:

Mottagningscentraler har öppnats runt om i hela Finland. Även om en del av dem nu kommer att stängas, öppnas samtidigt nya.

På mottagningscentralerna är stämningen tidvis spänd. Våldsbrott har inträffat såväl inne på mottagningarna och utanför dem, och har utförts av såväl finländare som av asylsökande. Det kan inte accepteras. Vi gör allt som krävs för att bevara den inre säkerhetens landet och för att bevara integriteten i vårt samhälle.

Statsministern vänder sig direkt till Finlands folk:

Nu måste vi finländare ta fram hos oss själva den nedärvda finska egenskapen att vända svårigheter till möjligheter. Goda exempel från mottagningscentraler måste spridas. Som på Kauhava mottagningscentral under ledning av dess chef Ilkka Peura, där alla asylsökande både har ansvar och skyldigheter. Här informerar man om den finska rättsstaten och de asylsökande får också undervisning i hur man uppför sig mot kvinnor och barn. Alla ska vara delaktiga i mottagningscentralens verksamhet.

Han skriver vidare att det behövs ett omfattande internationellt samarbete samt ger exempel på vad som kommits överens om vid toppkonferensen i Bryssel nyligen. Och informerar om nödvändiga diskussioner och överenskommelser med Turkiet och om flyktingsituationen där. På grund av krisen i Syrien har det kommit 2,5 miljoner människor till Turkiet och flyktingströmmen har fortsatt via Grekland till länder längre norrut. I slutet av det öppna brevet till Finlands folk skriver statsministern:

Så här stora mängder flyktingar försätter mottagarländerna i en krävande situation.

Översättning Merit Wager©

En text från november månad varje år under tiden 2005-2015

Här följer en liten kavalkad av en bråkdel av vad som skrivits på asyl & migrationsområdet här på bloggen under 11 år, från november 2005 till och med november 2015.

•  Vägledande beslut från Migrationsverket – 22 november 2005. Ur texten:

Den tredje familjen har lämnat falska id-handlingar och riskerar därmed avslag i prövningen enligt den tillfälliga asyllagen. Migrationsverket har dock förordnat om ett offentligt biträde som ska hjälpa till att klara ut deras bakgrund m.m. Den här familjen kan komma att avvisas.

•  Migrationsverket JO- och JK-anmält – 27 november 2006. Ur texten:

Antalet ensamkommande flyktingbarn – främst från Irak – har tredubblats sedan i somras, till cirka 100 barn i månaden.

•  Hela havet stormar på asylområdet – 29 november 2007. Ur texten:

Genom sin ineffektivitet och slapphänthet har Sverige fått ett grundmurat – och sant – rykte (bland annat i Mellanöstern) som ett land där man nästan alltid kan stanna om man bara tar sig dit. Vare sig man har asyl- eller skyddsskäl eller ej, vare sig man får uppehållstillstånd eller ej så kan man hålla sig kvar. Ca 17.000 människor (förmodligen många fler) befinner sig här efter att de fått avslag på sina asylansökningar och vägrar lämna landet. Och fler blir de. Samtidigt pågår en märklig specialbehandling av dem som säger sig vara irakier: 5.000 av dem ska få uppehållstillstånd i Sverige på 14 dagar (!) och resten ska inte beöv vänta mer än högst sex månader. Andra kan få vänta i åratal.

•  En migga: ”Samma advokat är förordnad som offentligt biträde åt 1 000 asylsökande. Samtidigt.” – 24 november 2008. Ur texten:

Dessutom: när allt fler seriösa och kompetenta advokater och jurister har slutat med asylärenden eller överväger att sluta, och allt fler biträden som tidigare haft massor av ärenden hamnar på Migrationsverkets svarta lista, så riskerar det att bli mer regel än undantag att ombuden representerar hundratals – eller ofattbara 1.000 – klienter som de ska träffa, lyssna på, läsa och låta översätta handlingar, skriva inlagor, medverka vid förhandlingar etc.

•  En migga: ”Asylprocessen har ju kortats på allmän begäran och asylsökande som får beslut inom fyra månader får enligt lag inte arbeta.” – 30 november 2009. Ur texten:

1) För att som asylsökande få ta ett jobb (hur många som nu ens skulle kunna det, utan språkkunskaper eller kännedom om landet…), måste man ha styrkt sin identitet.

2) Enligt lagen ska AT-UND inte ges om asylprocessen beräknas ta kortare tid än fyra månader.

Kommentarer till krav 1:
Massor av asylsökande (uppemot 96 %!) visar inga eller falska identitetshandlingar när de söker asyl i Sverige. Därmed har de givetvis inte styrkt sin identitet.

•  En migga: ”Och med GD:s ord i bakhuvudet så skriver man felaktiga positiva tillstånd på löpande band.” – 29 november 2010. Ur texten:

Det går fortare och det är inte så viktigt att det blir rätt om man ger tillstånd, därför slafsar man ihop några tillstånd i veckan, så att man uppnår målen, liksom. Ska man skriva ett avslag så ska det föredras för ”fan och hans moster” och alla ska lägga sig i och komma med funderingar på varför. Därför drar man sig för det och med generaldirektörens ord i bakhuvudet (Jag kommer aldrig att bli upprörd av ett felaktigt beslut så länge som det är ett positivt beslut”) så skriver man felaktiga positiva tillstånd på löpande band. Vi producerar mer än de gör på Scania och Volvo tillsammans!

•  Ska Sverige pröva skyddsskäl gentemot Italien? – 25 november 2011. Ur texten:

Det är märkligt att medierna inte tar upp det faktum att vad det här faktiskt handlar om är, att man vill att Sverige ska pröva skyddsskäl gentemot Italien! Men det finns ingen sådan möjlighet, man kan inte söka asyl i ett land, få det och sedan fritt asylinvandra på nytt i ett annat EU-land.

•  Allt fler asylsökande i Tyskland visar öppet sitt missnöje över dåliga levnadsvillkor – 27 november 2012. Ur texten:

öppna ögon har svenska politiker duckat undan sitt ansvar att se längre än vad godhetsnäsan räcker. Ansvarslöst har de t.o.m. skapat regler och lagar som går stick i stäv med tidigare stiftade lagar. De har också sett mellan fingrarna med alla de tiotusentals människor som helt sonika bara stannar kvar här utan tillstånd, vilket är detsamma som att de vistas här olagligt. Där är politikerna och rättssystemet i Sverige märkligt ”generöst” och ointresserat av att bevaka sitt territorium och laglydigheten i riket – och det kommer med största sannolikhet snart att straffa sig.

•  Varför kallas en självmordsbombare från Beirut i en artikel i Expressen för ”Skärholmenkillen”? – 23 november 2013. Ur texten:

Migrationsverkets kontroll av personer som söker asyl eller skydd, liksom av dem som söker arbete, är under all kritik och har så varit så länge myndigheten funnits. Migrationsverkets oförmåga att se till att utlänningslagen efterlevs och dess vindflöjelliknande agerande (som bl.a. medför att de böjer sig när mediestormar blåser upp*), skadar landet inte bara kortsiktigt utan även långsiktigt. För alltid, faktiskt.

•  Ivar Arpi om att Migrationsverkets tjänstemän vittnar om en ökande rättsosäkerhet – 27 november 2014. Ur texten (av Ivar Arpi):

I min artikel visar jag att Migrationsverket i takt med det ökade söktrycket från asylsökande till Sverige får allt svårare att klara av att både göra grundliga utredningar och samtidigt inte låta asylsökande vänta för länge på besked. Här finns en svår avvägning som aldrig helt kan lösas. Jag ville skildra de påfrestningar som handläggare, beslutsfattare och andra tjänstemän på Migrationsverket är utsatta för. Tjänstemännen vittnar alltså om en ökande rättsosäkerhet på Migrationsverket.

•  Finland inför skärpta ålderstest för ensamkommande minderåriga asylsökande. – 13 november 2015. Ur texten:

Asylsökande som utan godtagbar orsak säger nej till en undersökning betraktas automatiskt som vuxna.

År 2014 sökte 196 ensamkommande barn asyl i Finland. Sjuttio av dem genomgick en åldersundersökning som visade att 39 av dem var vuxna.

Kommentar: En text från varje november månad i 11 år. Man kan söka texter i arkivet på månad och år, på ämne under ”kategorier” och med hjälp av sökord.

© denna blogg.

För den som vill bidra.

Finland. Många är besvikna på att asylprocessen tar så lång tid. Andra återigen har haft en helt orealistisk uppfattning om förhållandena i Finland.

Klicka på bilden för att komma till artikeln i Helsingin Sanomat (på finska).

Antalet återvändande från Finland till Irak. Sjukdomar, kidnappningar, hot – många irakier anger som orsak familjeproblem.

Antalet hemvändande asylsökande från Finland ökar hela tiden. Från augusti har nu ca 400 asylsökande velat resa hem.

– Vi pratar med alla våra kunder och många berättar för oss om anledningen till att de vill återvända. För de flesta, som vill berätta, handlar det om att familjerna har problem i hemlandet. Någon i familjen kan ha blivit allvarligt sjuk, till exempel, säger programchefen vid IOM i Helsingfors.

Det finns också en andel som är besvikna på Finland. Många är besvikna på att asylprocessen tar så lång tid. Andra återigen har haft en helt orealistisk uppfattning om förhållandena i Finland.

Den största gruppen återvändande är irakier och den näststörsta gruppen är albaner. Statistiken visar att inte en enda alban beviljades uppehållstillstånd förra året. Det påverkar säkert deras beslut om att återvända till Albanien.

© Översättning Merit Wager.

En migga: ”Det har länge varit mycket svårt för Migrationsverket att få till stånd medicinska åldersbedömningar. Nu är det omöjligt.”

En migga reflekterar:

Läs först krönikan med rubriken Förhalar Migrationsverket asylutredningar? i Aftonbladet den 21 maj.

Här har vi en äkta konspirationsteoretiker! Med absolut noll kunskap om asylprocessen.

För det första så får man uppehållstillstånd oavsett ålder om man har trovärdiga asylskäl. Exempelvis om det är trovärdigt att man är en kristen från Afghanistan.

För det andra har det ganska länge varit mycket svårt för Migrationsverket att få till stånd medicinska åldersbedömningar. Nu är det omöjligt. Krönikören tycks tro att det bara är för handläggaren att ringa till närmaste vårdcentral!

Kommentar: Märkligt att krönikören verkar tro att det är självklart att den som är under 18 år, kommer från ett land utanför Europa, uttalar ordet ”asyl” och uttrycker att han absolut vill stanna i Sverige, också har rätt till det! Skrämmande, faktiskt. För att få asyl eller uppehållstillstånd ska man, som miggan påpekar ovan, ha trovärdiga skäl för sin ansökan, det räcker inte med att vara under 18 år, eller påstå sig vara det, och ha köpt en färdig historia av en människosmugglare.

Korrekt skrivet av krönikören är däremot det som fetstilats i denna mening:

Den 13 februari 2013 sökte en pojke från Afghanistan som uppgav att han var 17 år asyl…

Att den pojke/man krönikan handlar om faktiskt var 17 år, det bevisade han inte utan han uppgav att han var det – vilket 7048 andra unga män (mestadels, men även en del kvinnor) också uppgav under 2014.

Som jämförelse ”uppgav” 196 personer att de var 17 år eller yngre när de sökte asyl i Finland; 1.204 i Norge och 838 i Danmark. Tilläggas kan att sedan åldersbedömningar började göras regelmässigt har antalet som bedöms vara ”barn” minskat med ca 65 procent i Norge och Finland; i Danmark bland vissa åldersbedömda konstaterades upp till 72 % vara minst ett år äldre ön 18… Men till Sverige, där man väljer att se 25- och 28-åringar och till och med ännu äldre män som ”barn” för att de uppger att de är det, beräknas i år 10.000 – 12.000 komma för att omhändertas på dyra HVB-hem, Många är definitivt inte ”barn” och många saknar helt asyl- och skyddsskäl men har mer eller mindre goda asylhistorier och sin påstådda ”minderårighet” att falla tillbaka på. Sådant fungerar inte i de övriga nordiska länderna, varför antalet ”ensamkommande barn” där minskar eller är konstant. Som för övrigt kallas i de andra länderna kallas minderåriga eftersom det är svårt att se unga män som ”barn” ens om de är 17 år; vi kallar ju knappast våra egna 17-åringar heller för ”barn”.

Krönikören använder också den felaktiga benämningen ”flyktingbarn” om en person som
1) inte med säkerhet bedömts vara ”barn”
2) inte är barn till någon flykting
3) själv inte heller är flykting eftersom han inte ansetts ha asylskäl

Slarv och okunskap hos journalister (och politiker) i de här frågorna på såväl ett språkligt plan som på en mängd andra plan, har varit – och är – förödande för debatten och för att folket ska ha en chans att veta och först vad som pågår. När det gäller åldersbedömningarna, läs bland annat den här texten:

En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015

 © denna blogg.

40 dagar i genomsnitt i Sverige, 48 timmar i Norge

Jag har frågat hur Migrationsverket hanterar uppenbart ogrundade asylansökningar. Deras svar gäller läget den *3 februari 2015, situationen kan ha förändrats med det ökande antalet människor från Europa som utan asylskäl ändå söker ”asyl” i DHS, Den Humanitära Stormakten.

Fråga: Får de beslut inom 48 timmar som i Norge?
Migrationsverket: Nej, mediantiden ligger på 21 dagar för 2014. Samma siffra för 2015 är idag* 27.

Fråga: Hur snabbt efter beslutet om att de inte kommer att prövas som asylsökande lämnar de landet i genomsnitt?
Migrationsverket: Efter beslut tar det 25 dagar räknat på 2014. Siffran för 2015 är 13 dagar.

Läget är alltså sådant, att mediantiden i Sverige är ca 40 dagar innan personer utan minsta anledning att ens tas in i asylprocessen med skattefinansierat boende, försörjning, sjukvård etc, får besked om att deras ansökan är ogrundad och lämnar landet. I Norge sker det inom 48 timmar…

Om man betänker att varje person som tas in i asylprocessen kostar kring 350 kronor/dygn – mer när man räknar in miggornas arbete med att processa dessa ogrundade ansökningar – så kostar i genomsnitt varje europeisk medborgare (eller person som redan har PUT i ett annat europeiskt land eller har sökt asyl där) som tillåts missbruka asylrätten i Sverige, i genomsnitt minst 14.000 kronor. I onödan. Behöver de sjukvård ”som ej kan anstå” kan det bli hur dyrt som helst.

I januari och februari sökte 1.437 personer från Europa asyl i Sverige Kanske fler, eftersom 68 personers nationalitet är, som det heter ”under utredning”. Dessa personer skulle i andra länder ha snabbehandlats på grund av att de inte har asylskäl eftersom de kommer från säkra länder i Europa. I Sverige tas de in i asylsystemet och om man räknar i underkant så kostar dessa 1.437 icke asyl- eller skyddsberättigade personer skattebetalarna minst 2 miljoner kronor. I onödan. Plus kostnader för eventuell kriminalitet och eventuell sjukvård. 

Fortsätter européer att strömma till Sverige i samma takt under hela året så kan summan för att det svenska Migrationsverket – till skillnad från andra länder – tar lång tid på sig att processa ogrundade asylansökningar komma att uppgå till minst 12 miljoner kronor under 2015. I onödan. Plus kostnader för tolkar, eventuell kriminalitet och eventuell sjukvård. Samt eventuell skolgång för barn…

Den som vill veta mer och själv gå till källorna kan söka information bland annat på Migrationsverkets sajt eller kontakta Migrationsverket och ställa frågor. Jag kan inte åta mig att besvara frågor som statligt avlönade tjänstemän ska besvara, men den som vill kommentera, tillföra något eller undra över något i texten kan göra det här.

Några texter genom åren på temat ”uppenbart ogrundade asylansökningar” (och då inte enbart från Europa…):
•  Frågan om ”uppenbart ogrundade ansökningar” får ny aktualitet – 28 december 2009
•  Genom viseringsfriheten har det rasat in mängder av ”uppenbart ogrundade asylansökningar” från Serbien – 9 november 2010
•  Stora skillnader när det gäller hanteringen av uppenbart ogrundade asylansökningar mellan Sverige, Norge och Finland – 2 juli 2012
•  En migga om uppenbart ogrundade asylansökningar: ”Förstår du innebörden av det när de som tigger på gatorna kommer på detta?” – 6 februari 2012
•  En migga: ”Det är helt uppåt väggarna.” – 20 februari 2015

© denna blogg.

En migga: ”Jag delar åsikten att det är vansinne att bevilja permanenta uppehållstillstånd till personer som de facto inte är i behov av skydd men detta är en rent politisk fråga.”

Som tillägg till, och komplettering av, texterna Ett inte helt lättbegripligt svar från en migga ”som jobbar i generaldirektörens stab” (28 oktober) och En migga som inte jobbar i generaldirektörens stab: ”…regelverket är tyvärr väldigt lätt att missbruka.” (29 oktober) skriver en migga som arbetat mycket länge på Migrationsverket och som jag träffade ett antal gånger som asylombud. En bra man på en svår post. Han skriver:

Med visst dödsförakt ska jag försöka förklara detta med ”säkra tredje länder”, vilket numera hör till det mest komplicerade inom asylrätten.

Förr, före 2011, räckte det i princip med att en asylsökande i det tredje landet a) var skyddad mot förföljelse och b) inte riskerade att skickas till ett land där hon eller han riskerade förföljelse, det vill säga nästan alltid hemlandet.

Genom EU:s asylprocedurdirektiv som infördes i utlänningslagen 2011 så infördes, för att göra en lång historia kort, två nya  omständigheter som måste finnas för att ett tredje land ska betecknas som säkert:

1) landet måste ha en fungerande asylprocess det vill säga det ska gå att ansöka om asyl och asylprocessen ska vara rättssäker
och
2) personen ska ha en ”sådan anknytning till det tredje landet att det är rimligt att personen reser dit”.

Detta innebär att de allra flesta länder helt enkelt inte kan betraktas som säkra tredje länder, helt enkelt därför att de inte har en rättssäker asylprocess. Om någon på Migrationsverket resonerar hypotetiskt om vad som händer om ett uppehållstillstånd löper ut så är detta resonemang således felaktigt och jag har heller aldrig sett någon resonera så. Men verket är stort numera…

Vad gäller anknytningen till det tredje landet så har inte migrationsöverdomstolen gett någon vägledning än, men ett ärende har de tagit upp till prövning så vi får väl se vad de kommer fram till.

Jag delar åsikten att det är vansinne att bevilja permanenta upehållstillstånd till personer som de facto inte är i behov av skydd men detta är en rent politisk fråga.

Personer som tidigare bott i andra  EES-länder omfattas av Dublinförordningen. Men för att vi på verket ska kunna använda oss av den krävs någon form av indikation om vistelse i ett annat EU-land och det är inte någon information vi får från den asylsökande. Största anledningen överhuvudtaget till att Sverige får ta ansvaret för så många asylansökningar som egentligen något annat land är ansvarigt för, är naturligtvis att svenska myndigheter inte känner till alla fakta.

Till sist något om EU-medborgare som beviljas ”asyl”. Det gör de naturligtvis inte, har aldrig hört talas om någon EU-medborgare som fått asyl i annat EU-land sedan Belgien gav asyl åt två ETA-aktivister och det är många år sedan. Det skulle garanterat märkas i pressen om Sverige beviljade asyl åt något annat EU-lands medborgare. det skulle nämligen inte uppskattas. Det skulle naturligtvis, i teorin, kunna tänkas, att någon beviljats tillstånd på synnerligen ömmande omständigheter men det har jag väldigt svårt att tro. Jag har aldrig hört talas om något sådant ärende i alla fall. Den i särklass troligaste anledningen till att uppehållstillstånd beviljats EU-medborgare av asylenheter är givetvis på anknytning. Om en syrier till exempel bott i Syrien med sin rumänska hustru så söker bägge asyl. Dublinförordningen kan inte tillämpas på mannen för han har inte varit i Rumänien men hans hustru behöver inte, som EU-medborgare, söka på anknytning från sitt hemland utan beviljas då ett uppehållstillstånd på anknytning till sin skyddsbehövande man. Därför ser det ut som det gör i statistiken.

Min kommentar: Uppriktigt tack till denna och andra miggor som försöker – och även till stor del lyckas – förklara märkligheter som det inte verkar som om andra länder än Sverige tillämpar. Nu kan jag ju inte påstå att jag i detalj känner till alla andra EU-länders asylsystem, men något synsätt liknande det svenska har jag inte hört talas om. Så är Sverige också ensamt i världen om att ha hittat på att den som är – eller säger sig vara från – Syrien får permanent uppehållstillstånd…

© denna blogg.

I sitt eget land är man inte illegal

SVT Debatt  har publicerat en text som de gett rubriken Jag har vandrat genom denna värld som illegal, av en person som kallar sig – eller faktiskt heter – Ahmad Mohammadi. Det är alldeles utmärkt – och borde vara självklart i ett land med yttrandefrihet – att många människor kommer till tals. Det gäller givetvis också asylsökande liksom politiker, personer som är för och emot hur asylinvandringen hanteras i Sverige, miggor, chefer på Migrationsverket etc, etc. Den här texten lämnar dock en hel del outrätade frågetecken efter sig.

Ahmad Mohammadi berättar hur han har haft det när han rört sig runt om i olika länder på sin väg från (troligen) Iran till (troligen) till Sverige. Man får dock inte veta något alls om varifrån han faktiskt kommer, vem han är, varför han gett sig iväg till Europa och vilka skäl för att beviljas asyl eller skydd han ansett sig ha i de länder han vistats i. Inte heller får man veta något om hur länge han har varit i Sverige eller om han genomgått asylprocessen här och fått avslag på sin ansökan. Man vet liksom inte vad man ska förhålla sig till, vad syftet med artikeln egentligen är. Det kanske inte är något annat än att en afghan rakt upp och ner berättar om en del av sitt liv (efter att han lämnat sitt land; hur han hade det där berör han inte med ett ord), sina vedermödor och sina lidanden, och då får man läsa texten så, rakt upp och ner och ta den till sig. Det är vad jag har gjort.

Det kan mycket väl vara synd om Ahmad Mohammadi. I texten framgår dock ingenting alls om hans bakgrund, den som gjort att han lämnat sitt hemland för att leva illegalt i olika länder och då är det mycket svårt att förhålla sig till hans berättelser. Det enda man kan säga är, att man kan tycka att det är tragiskt att han har behandlats så illa överallt som han säger, och undra över varför han inte sökte – eller om han gjorde det – varför han inte beviljades uppehållstillstånd i något av de länder han kom till.

Påståendet: ”Jag är dömd till undermänsklighet av Dublinförordningen”, är märkligt. EU och Sverige har lagar som reglerar all typ av invandring, därmed givetvis också asylinvandringen. Kraven för att man ska beviljas asyl eller uppehållstillstånd är liknande i de allra flesta länderna inom EU och något av kraven måste förstås uppfyllas. Uppfyller man inget av de krav som lagen stadgar, då beviljas man inte tillstånd att stanna. Inte i något land i EU och inte i Sverige. Om inga regler fanns så skulle invandringen vara helt fri och en sådan ordning har varken Sverige eller något annat land i hela världen ännu anslutit sig.

I sitt hemland Afghanistan (eller om det är Iran), är den här unge mannen inte illegal. Om han inte har beviljats uppehållstillstånd i något annat land, är det till sitt hemland han ska återvända för att slippa vara ”dömd till undermänsklighet” och till att tvingas ”gå runt i denna värld illegal”. Han har bevisligen, på sätt som vi inte får veta något om och för pengar som vi inte heller får veta varifrån de har kommit, tagit sig (låtit sig smugglas? Inget förklaras) till Sverige. Han behöver inte återvända till sitt hemland samma svåra väg utan i Sverige bekostar skattebetalarna återresan när han utvisas, om han inte själv har pengar till resan.

Man kan bara hoppas att Ahmad Mohammadi (om han har fått avslag på sin asylansökan) så snart som möjligt och helst frivilligt, annars med poliseskort i enlighet med lagen, kan återvända till sitt hemland Afghanistan (?) så att hans liv som illegal runt om i Europa får ett slut.

När det gäller SVT Debatt, som publicerat Ahmad Mohammadis text, så vill jag först säga att jag inte har något alls emot att Ahmad Mohammadis text publiceras där. Tvärtom. Men: det finns anledning att undra hur redaktionen tänkte när de tog in den; det är ju en debattsajt (det hörs inte minst på namnet) och då ska texterna också kunna debatteras. Här går det inte att debattera någonting alls, berättelsen står för sig själv och ger inga öppningar till någon saklig debatt.

Är det alltså så, numera, att SVT Debatt, trots sitt namn, är en sajt där människor kan skriva lite vad de vill (sitt livs historia, om sina sjukdomar, om andra personliga upplevelser) och att kravet på en debattvinkel är borttaget? Då är det dags att ta bort upplysningen på sajten, den som tidigare har gällt:

För att kunna publicera dig på debatt.svt.se vill vi att ditt inlägg har en tydlig debattvinkel och att du har kunskap eller erfarenhet av det ämne du skriver om.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Hela bloggtexten får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexten här ovan. Media och andra som citerar ur texten ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister.)

Många år för sent börjar man kanske också i Sverige agera mot bedrägerier där unga män påstår sig vara ”ensamkommande asylsökande barn” men inte är det

Den 3 juni meddelade Migrationsverket att man där kommit på att minst 10 procent av alla som påstår sig vara minderåriga när de söker asyl i Sverige, inte är det. En mycket låg procent och troligen gravt felaktig, vilket man kommer att inse när testerna görs mer omfattande, men ändå ett erkännande om att det pågår just sådana bedrägerier som miggorna i åratal rapporterat om här på bloggen. Migrationsverket meddelar bland annat:

Från 1 januari till 1 maj i år har Migrationsverket justerat åldern på ensamkommande barn i 12 procent av alla asylärenden. I 5 procent av ärendena gjordes åldersjusteringen efter en medicinsk åldersbedömning, och i 7 procent utan medicinsk åldersbedömning.

Statistiken som Migrationsverket redovisat för Justitiedepartementet visar att av de 930 ensamkommande barnen som mellan 1 januari och 1 maj sökte asyl i Sverige, så har Migrationsverket låtit göra en medicinsk åldersbedömning i 60 ärenden, dvs. 6 procent. I 44 av dessa ärenden har Migrationsverket gjort en åldersjustering.

I 65 ärenden av de 930 asylsökande ensamkommande barnen, dvs. 7 procent, har Migrationsverket gjort en ålderjustering utan medicinsk åldersbedömning. Det handlar för det mesta då om ärenden där det antingen vid ansökan varit helt uppenbart att den sökande varit vuxen, eller att den sökande tidigare har styrkt sin identitet, och därmed ålder, med pass inför andra EU-staters myndigheter.

I otaliga inlägg här på bloggen har både miggor och jag själv påpekat och visat att långtifrån alla som påstår sig vara ”ensamkommande asylsökande barn” alltid är det. Tvärtom. Men ingen har velat lyssna, eller i varje fall har man inte velat göra något åt bedrägerierna. Här är några korta utdrag ur en del texter i ämnet. Notera att de spänner över fem år. I fem års tid har problemen varit mycket väl kända men bedrägerierna har ändå till stor del tillåtits fortgå…

21 juli 2008: I ett fall togs ett beslut tagits i samråd med enhetschefen om att den sökande inte var ett barn. Fast han påstod det. Han hade grå stänk i håret, saknade en hel del tänder och han hade ett beteende som inget barn eller ungdom har. Han var uppskattningsvis cirka 35 år. Men lik förbannat protesterade han och hävdade att han måste bedömas som varande ett barn tills verket bevisat motsatsen. I hans land grånar håret snabbt, man tappar tänderna och man bli vuxen i förtid.

23 juli 2008: Jag har själv sett asylsökande s.k. 16-17 åringar med full skäggväxt och med vuxna mäns uppförande. Men de har registrerats som barn fast de helt uppenbart varit närmare 30. Sjukt! Jag känner också till fall där asylsökande som fått barn i Sverige visat sig vara flerbarnsfäder i hemlandet. Vid avslag har de frivilligt och utan problem  återvänt till landet de ”flytt” ifrån och sedan sökt tillstånd på anknytning till barnet i Sverige.

6 juli 2009: Ett ”barn” som är 16-18 år måste väl ändå kunna avkrävas en sammanhängande, sanningsenlig berättelse  och måste kunna visa upp någon handling som visar vem han är och varifrån han kommer etc. Daltandet hos oss har gått alldeles för långt och det är inte heller förenligt med lagen.

Och om personen faktiskt är 16-18 år (det finns ofta anledning att misstänka att de är äldre) så mår han eller hon säkert ganska dåligt av den teater som han eller hon tvingas att spela i ett främmande land, i rollen som ankarbarn.

4 augusti 2009: Visserligen är ingenting enbart svart eller enbart vitt, men det som miggorna berättar i flera inlägg är att en majoritet av de ensamkommande unga 1) sällan har egna asylskäl, 2) inte alltid är så unga som de säger sig vara, 3) inte alltid kommer från det land de säger sig komma från och alltså inte är de som de säger sig vara samt 4) inte heller alltid talar sanning om sina döda eller försvunna släktingar (eftersom många återfinns eller återuppstår snabbt efter att den unge har fått permanent uppehållstillstånd, PUT).

22 december 2009: Från olika boenden kommer också uppgifter om hur dessa pojkar, som gentemot Migrationsverket vidhåller att de är helt ensamma i världen (utan att förklara vem som betalade smugglare och biljetter…), ringer hem till sina föräldrar eller andra släktingar i sina hemländer och berättar hur de har det och att det är så jobbigt att vänta på uppehållstillståndet. Personalen på boendena säger, att de vet vilka som ljuger och berättar falska historier för Migrationsverket. En del av dem anförtror sig åt personal som kommer från samma land eller behärskar deras språk och ofta hör också personal pojkarnas samtal hem till sina familjer. Personalen säger att det känns oerhört frustrerande att veta om lögnerna, men att de ”inte fått instruktioner om att rapportera sådant till Migrationsverket”! Man kunde ju tycka att det borde vara en självklarhet att människor, när de upptäcker bedrägeriförsök anmäler det till relevant myndighet, det gäller ju på alla andra områden…

28 mars 2010: Utgångspunkten när det gäller ensamma unga som kommer till Sverige, oftast i hopp om ett bättre liv, borde i stället vara att ge dessa ensamkommande barn tillfälliga uppehållstillstånd (TUT), samtidigt som man arbetar med att finna deras anhöriga. Det finns organisationer som kan hjälpa till: Röda Korset, Frälsningsarmén m.fl.

24 februari 2011: Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson:

Läget har blivit akut. Sedan kommunerna tog över ansvaret för ensamkommande barn 2006 så har ju antalet barn ökat med omkring 600 procent. Det innebär att det system vi har är utsatt för stora påfrestningar och det håller faktiskt inte just nu.

4 mars 2012: Finland och Norge: allt färre ensamkommande minderåriga asylsökande. I Sverige ökar de kraftigt.

11 maj 2012: Jag kan inte förstå varför personalen på HVB-hem inte kan rapportera om att det finns vuxna asylsökande män bland de asylsökande ensamkommande minderåriga som ska bo i dessa hem! Har inte personalen också ett ansvar, framför allt med tanke på dem som faktiskt är minderåriga och som bor på samma hem?

3 juli 2012: Det torde vara ungefär samma typer av unga som söker asyl i Sverige som i Norge och Finland, där ålderstester redan gjorts under en längre tid. Om man tänker sig att man applicerar de finska och norska resultaten (65 procent icke minderåriga) i Sverige, skulle ca 35 procent av 2657, d.v.s. endast ca 930 av de påstått minderåriga som sökte asyl 2011, betecknas som minderåriga. Av hittills i år (t.o.m. maj 2012) inkomna asylansökningar är 1210 från påstått minderåriga. Om ca 35 procent av dem är under 18 år, innebär det att ca 425 är minderåriga. När ålderstesterna sållat bort dem som ljuger om sin ålder, kommer de som faktiskt är minderåriga att kunna tas emot i kommunerna utan problem och kostnaderna för minderåriga som ska gå igenom asylprocessen, kommer att minska med åtskilliga hundratals miljoner kronor .

17 september 2012: I samtliga fall har en ålder uppgetts och fastställts av Migrationsverket, som inte stämmer med den verkliga åldern. Normalt har skillnaden mellan uppgiven och verklig ålder legat mellan 5 och 8 år. Alla har uppgett sin ålder till 14 år. Verklig ålder har legat mellan 19 och 22. När man bor så tätt inpå en människa en längre tid, så märker man ganska tydligt inom vilket åldersspann hann befinner sig. Det kan göra tillvaron mycket problematisk. Både i hemmet, i skolan och i alla övriga situationer, till exempel i den vardagliga fostran.

9 maj 2013: Antalet ensamkommande barn som inte åtföljs av någon vuxen och som (åtminstone) säger att de är under 18 år när de söker asyl här är tiodubblad. För 2013 ligger prognosen på 4000. Under 2006 var det 400.

Barn? Ja en hel del är barn, det behövs ingen skelettröntgen eller annat för att fastställa den saken. Åtskilliga är däremot i den åldern när det är hugget som stucket om ynglingen – för 4 barn av 5 är pojkar – är 17, 18, 19, 20 eller 21. I en del fall är bluffandet om åldern däremot löjligt.

19 maj 2013: Så här ser det ut i Sverige, Norge, Danmark och Finland; så här många påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande har kommit till resp land.

Sverige (t.o.m. 30 april 2013) = 928
Norge (t.o.m. 30 april 2013) = 273
Danmark (t.o.m. 31 mars 2013) = 60
Finland (t.o.m. 30 april 2013) = 48

Nedan finns ett urval av alla berättelser här på bloggen, från miggor och anställda vid HVB-hem etc, som borde ha tagits på allvar för många år sedan. Ta gärna lite tid att läsa åtminstone en del av texterna och inse hur skrämmande det är att bedrägerierna har fått fortgå i så många år utan att man gjort särskilt mycket, om ens något, för att stoppa dem:

En migga om en 17-åring som kan vara 35… – 21 juli 2008
En migga: ”Apropå de s.k. ensamkommande barnen igen.” – 23 juli 2008
En migga om asylsökande ”ensamkommande barn” – 4 mars 2009
En fjärde migga om Migrationsverkets hantering av asylsökande, ensamkommande ungdomar – 6 juli 2009
Om ensamkommande unga asylsökande på DN Debatt m.m. – 4 augusti 2009
En migga om ensamkommande asylsökande som är – eller säger sig vara – under 15 år – 14 augusti 2009
Migrationsverkets fakta om mottagandet av ensamkommande minderåriga asylsökande i Sverige kan inte stämplas som ”främlingsfientliga” – 24 november 2009
Asylsökande s.k. ensamkommande barn trakasserar och hotar personal – 22 december 2009
Sverige följer Norges exempel gällande ensamkommande unga asylsökande – 25 mars 2010
Hur många ensamkommande barn och unga asylsökande har egna asyl- eller skyddsskäl? – 26 mars 2010
En migga om att återsända ensamkommande unga asylsökande som fått avslag på sina asylansökningar – 28 mars 2010
En migga om s.k. ensamkommande barn: ”På rena asylskäl finns knappt någon.” – 31 mars 2010
Norge: 66 % färre ensamkommande minderåriga asylsökande – 17 februari 2011
Varför är ökningen av antalet ensamkommande, minderåriga asylsökande till Sverige så astronomisk jämfört med till övriga Norden? – 24 februari 2011
En migga om dem som slarvigt kallas ”ensamkommande flyktingbarn” – 20 juni 2011
Finland och Norge: allt färre ensamkommande minderåriga asylsökande. I Sverige ökar de kraftigt. – 4 mars 2012
Om hem för ensamkommande minderåriga asylsökande – 13 april 2012
Anställd vid hem för ensamkommande minderåriga asylsökande: ”Jag kan inte med gott samvete fylla i information som du vet inte är korrekt.” – 27 april 2012
En migga om socialsekreterare som vill vara ”snälla” mot vuxna som bedrar och utnyttjar asylsystemet när de utger sig för att vara minderåriga – 11 maj 2012
Finland. Något lite om ensamkommande minderåriga asylsökande. – 31 maj 2012
I Finland: 65 procent av de påstått minderåriga asylsökande var över 18 år – 3 juli 2012
En anställd vid ett hvb-hem för ensamkommande minderåriga asylsökande om Laholms kommuns utvidgade ”barnbegrepp” m.m.  – 25 juli 2012
Skakande berättelse från en familjehemsförälder för påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande pojkar och män – 17 september 2012
Om man följer lagen och gör rätt från början så behöver det kommunala självstyret inte ruckas på! – 2 maj 2013
En migga: ”Numera ska handläggare till och med lägga ord i munnen på ”barnen”. – 9 maj 2013
Antalet asylsökande ensamkommande ”barn” skulle troligen (!) minska också i Sverige om man gjorde fler ålderstester – 19 maj 2013

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

En migga: ”Eftersom en del av de berörda afghanska männen har pågående asylärenden så är den politiska inblandningen minst sagt osmaklig.”

En migga, apropå bland annat texten Afghanska parlamentariker och regeringsföreträdare ska ”ta upp de hungerstrejkande flyktingarnas situation med den svenska riksdagen”!!! från den 13 maj 2013, men också apropå hjälpare och fusk inom arbetskraftsinvandringen:

Tankar från roten

När nu afghanska politiker kastar sig in i leken så kanske deras svenska kollegor som är inblandade som hjälpare i hungerstrejken tar sitt förnuft till fånga. Eftersom en del av de berörda afghanska männen har pågående asylärenden så är den politiska inblandningen minst sagt osmaklig.

Hjälpare, ja. Vi har nog alla en del episoder rörande hjälpare lagrade i våra minnens skafferier. Ett av mina två värsta exempel under de gångna åren var den gamla tanten – och hon var faktiskt blond och blåögd – som med näbbar och klor skulle pressa in en ung medföljande kvinna i asylprocessen. Den unga damen såg mest förvirrad ut medan tanten förklarade att vi var ett andetag från att ärendet skulle hamna i FN:s Generalförsamling. Det tog ett par timmar att prata hem det paret – den unga kvinnan  var en brittiska som var här och studerade en termin och den gamla tanten var hennes hyresvärdinna. Ett annat käckt fall var den frikyrkopastor som nästan hoppade upp och ner för att pressa in en medföljande medelålders man i asylprocessen. Det där tog också sin tid att bli av med – mannen var från Indien och var här på släktbesök och ville bara förlänga sin vistelse med några veckor.

Identiteter i asylprocessen, ja. För några år sedan slog polisen upp stort att det kunde finnas så många som 1500 misstänkta krigsförbrytare gömda i Sverige. I andra identiteter än deras riktiga, alltså. Vi tyckte kanske att den siffran lät lite väl magstark, men vi kan ju faktiskt bara gissa. Även om Migrationsverket är en myndighet som följer den lag som är uppsatt – att den sökande åtminstone ska kunna göra sin identitet sannolik – så kan vi inte klara ett mål på noll fall av fusk och bedrägerier. Det är som att försöka uppnå noll offer i trafiken – för att det ska bli verklighet måste vi först avskaffa trafiken. Men vi gör inte heller det vi ska göra, nämligen sannolikhetsbedömningar, vi gör i stället antaglighetsbedömningar. Och när bevismaterialet är att en person säger att denne är X så kan han/hon lika gärna vara Y eller Z. Vi kan bara gissa. Eller anta. Eller tro. Och sedan är fältet fritt för spekulationer.

Och hur tröttsamt är det inte att fortsätta läsa om hur arbetskraftsinvandringen blev till sin värsta sida. Att det skulle uppstå missbruk och bedrägerier var rätt klart redan när det infördes. En hel del arbetstillstånd är köpta, och köpare och säljare vet mycket väl att det inte finns något arbete – det är tillståndet att vistas i Sverige som är det intressanta, det eftertraktade. Och det finns fall där asylsökande i princip säljer sina kroppar till vrakpris för att få ett arbetserbjudande. Men när till synes vanliga branschanslutna företag – inom skogsnäringen, bärplockeriet, hemtjänsten, städtjänsten, byggföretagen – konstant dyker upp med fuffens så börjar man till sist se spöken överallt.

Kommentar: Jag upprepar, med en papegojas envishet, att miggorna har rapporterat här på bloggen sedan 2007. Men de ansvariga politikerna och medierna som ska rapportera allsidigt, ser inget, hör inget, säger inget.

Varför vill hungerstrejkande asylsökande träffa politiker från det land de säger sig ha skyddsskäl gentemot?

Jag frågade Zulmay Afzali vad detta, som kunde läsas i artikeln Två hungerstrejkande avbryter aktionen NorrbottensKuriren, kunde betyda:

Ahmad Aklil Khalil har försökt komma i kontakt med de fyra ledamöterna ur Afghanistans parlament som ska besöka Sverige.

–  De flyger från Afghanistan på måndag. Vi vet ännu inte om de kommer till Boden, men jag tror att de prioriterar att komma hit framför andra officiella framträdanden.

Man kan ju verkligen undra varför afghaner, som söker asyl/skydd i Sverige gentemot Afghanistan som de absolut inte säger sig kunna återvända till sitt hemland av rädsla för vad som kan hända dem där, vill träffa just detta lands högsta politiska företrädare i Sverige. Det låter ju helt galet, minst sagt. Så jag frågade alltså Zulmay Afzali, som har mycket god kunskap om hur saker och ting fungerar i Afghanistan och om dem som lämnar landet för att försöka få uppehållstillstånd i olika europeiska länder. Och jag citerar först ur hans artikel Så besöker falska flyktingar landet de fått skydd ifrån på Newsmill för ganska precis ett år sedan; en artikel med uppgifter som – givetvis – ingen enda ansvarig person i Sverige velat diskutera eller fråga honom om:

Ett exempel: X beviljas uppehållstillstånd i ett land i Europa för att han sagt att kommer att bli dödad i sitt hemland Afghanistan om han inte får stanna.  X har berättat en falsk historia, angett falsk identitet, visat upp falska dokument och har alltså fått uppehållstillstånd. Nu vill X åka tillbaka till Afghanistan för att hälsa på sin familj, men han kan inte göra det utan att avslöja att hans asylansökan var falsk. Så han går till Pakistans eller Irans ambassad och erhåller visering till något av länderna som båda gränsar till Afghanistan. Många föredrar Pakistan eftersom det är betydligt lättare att ta sig in i Afghanistan därifrån än från Iran, utan någon som helst pass- eller identitetskontroll vid gränsen. Och om X vill undvika omvägen via Pakistan eller Iran så finns ett annat sätt. Afghanska ambassader ställer ut speciella dokument – ”inresetillstånd” – som är till för personer som inte kan resa in i Afghanistan på sina ordinarie pass på grund av de getts skyddsstatus i Europa. När X landar på flygplatsen i Kabul kan han låta sitt pass ligga i fickan, han behöver inte visa upp det för gränspolisen. Det enda han behöver göra är att visa sitt inresetillstånd från en afghansk ambassad och få en inresestämpel av polisen så är allt klart.

I sin bok En flykting korsar ditt spår (som alla ansvariga för Sveriges framtid och säkerhet borde läsa) berättar Zulmay Afzali om hur man från Afghanistan skickar människor för att söka asyl i Europa. Inte heller detta har intresserat någon ansvarig i Sverige. Boken, som kom ut i början av februari och har recenserats och omskrivits bland annat på DN Kultur, Svenska Dagbladets ledarsida, i Folkbladet och i Upsala Nya Tidning, innehåller information som borde få många att fundera några varv till på vad man tillåter pågå på ”asylområdet” i Sverige. Men i Alliansen, som främst verkar vara intresserade av att hålla Miljöpartiet på gott humör i dessa frågor, är det ytterst få som vill ta till sig verkligheten – eller, kanske man ska säga: den här delen av verkligheten!

Jag frågade alltså Zulmay Afzali om hur det är möjligt att människor som säger sig ha starka skyddsskäl mot Afghanistan, vill komma i kontakt med parlamentariker från just det landet. Han, som känner parlamentarikerna och har arbetat i regeringskansliet med nära kontakter till parlamentet, säger:

Det faktum att hungerstrejkande afghaner söker kontakt med sitt hemlands högsta politiker är ett tecken på att de inte hyser någon rädsla eller oro, trots att de hävdar att de har skyddsbehov mot landet och att asylsökande normalt knappast har kontakt med sitt hemlands politiker.

I Sverige bör man vara medveten om att det mycket väl kan vara så att det finns ett samförstånd mellan de här personerna och regeringen i Afghanistan. Att regeringen rentav stödjer de asylsökande och vill att de ska få uppehållstillstånd i Sverige och i andra länder i Europa. Kanske vill de hungerstrejkande afghanerna försäkra sig om att deras hemlandspolitiker kommer att ge dem stöd genom att säga att ”Afghanistan vägrar ta emot våra egna medborgare om de inte återvänder frivilligt”?

Det gäller för svenska myndigheter att stå fria och att inte låta sitt uppdrag att följa svensk lag politiseras. Det gäller för ledningen och tjänstemännen på Migrationsverket – och migrationsdomstolarnas folk – att inte låta sig luras, skrämmas och pressas utan att fullfölja sina uppdrag utan politisk inblandning. Det är också viktigt att påpeka, att politisk inblandning inte heller bör ske från svenska politiker. Det har förvånat mig att svenska riksdagsledamöter lägger sig i asylprocessen och inte bara i den utan till och med i enskilda fall! I en demokrati, en rättsstat, ska de rättsliga instanserna stå fria från påverkan såväl av yttre makter (i detta fall parlamentariker från Afghanistan) som inre makter (riksdag och regering i Sverige).

Så långt Zulmay Afzali. Han skriver just nu sin andra bok som ska handla om hur människor dels skickas; dels själva tar sig till Europa från länder som Afghanistan, Pakistan, Iran etc. Och om korrupta FN-organ och NGOs, alltså icke statliga organisationer. Och mycket som borde vara av intresse för hög som låg i Sverige.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

En migga om en asylsökande som kräver att asylprocessen ska tas om för att han ljög om allt i den första processen och nu kommit på andra tankar…

En migga skriver om hur det inte sällan går till på asylområdet i Sverige. Tidigare migg-berättelser inifrån det illustra Migrationsverket kan läsas här.

AFGHANISTAN ELLER IRAN

En vuxen asylsökande från Afghanistan fick avslag i alla instanser. Därefter kontaktar han verket och  lämnar in sina iranska id-handlingar och kräver nu att asylprocessen måste börjas om. Den asylsökande  fick nämligen ”dåliga råd från en smugglare om att ljuga om identitet och medborgarskap”, främst därför att afghaner lättare får asyl än iranier. Men också därför att den sökande inte hade några som helst asylskäl mot sitt hemland Iran utan bara, helt enkelt, ville bosätta sig i Sverige. Därför lydde den sökande smugglarens råd, tyvärr.

Nu anser alltså den här personen att asylprocessen måste tas om på grund av hans nya identitet (!!!) som han nu kan dokumentera med identitetshandlingar. Det anser  han anser åtminstone måste leda till att han får undantag från att inneha arbetstillstånd och att han kan få ”byta spår”, medan asylprocessen görs om.

Och nu var det ju också så, att den här personen inte ens hade förstått tolken under den tidigare asylprocessen eftersom tolkningen inte skedde på persiska utan på ett annat språk, det påstådda modersmålet  som talas i Afghanistan, som den sökande inte behärskar till fullo, vilket måste vara anledningen till att asyl inte beviljades förra gången…

Kommentar: Förstår ansvariga politiker verkligen inte vad det miggorna berättar, år ut och år in, om bedrägerier på asylområdet, kostar i både pengar och i riskerad främlingsfientlighet grundad på fakta, inte på fördomar?

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!