Om mycket av det som framkommer Migrationsverkets rapport ”Effektiviteten i asylprövningen” har miggorna länge berättat

OBS! Lång text. Men inte svårläst…

En del av det som förs fram i Migrationsverkets rapport ”Effektiviteten i asylprövningen” (som förresten hellre borde heta ”Ineffektiviteten i asylprövningen”) skrev miggor om redan för flera år sedan.

En migga: ”Det kommer att gå att höra en knappnål falla till golvet.” (13 september 2011). Kort utdrag ur texten:

Gå in på vilken asylprövningsenhet som helst, peka på någon av de anställda i mängden och ställ några busenkla frågor. Be någon ange bevisgraderna till namnen, och vad de olika bevisgraderna betyder. Be någon definiera begreppet rättskälla. Be någon förklara hierakiordningen mellan en lagakraftvunnen lag och vad en migrationschef säger för det fall dessa båda skulle strida mot varandra. Be någon skilja på bevisbörda och officialprincip. Be någon av de nyanställda förklara innehållet i det beslut som denne precis har skrivit (eller rättare sagt skrivit av). Det kommer att gå att höra en knappnål falla till golvet.

En migga: ”Din uppräkning av olika typer av invandring stämmer helt.” (12 februari 2013. Kort utdrag ur texten:

Jag tror att jag har skrivit tidigare att den vanligaste reaktionen hos nyanställda handläggare på Migrationsverket är att de undrar var ”flyktingarna” är. De är inte förberedda på att asylsökande uppger skäl som att de är osams med grannen, de gillar inte mammas nya man, de är arbetslösa, bostadslösa, vill inte göra militärtjänsten osv.

Framförallt är de nyanställda inte alls förberedda på att så många gör det och att så många uppenbart ljuger.

En ny migga: ”Jag arbetar på en enhet där arbetsförhållandena stadigt har gått i en nedåtgående spiral.” (30 juni 2013). Kort utdrag ur texten:

Varje enhet har numera bara en halv styrka ”erfarna” handläggare och beslutsfattare, den andra halvan består av nyanställda från februari 2013. Ledningen har därefter räknat om vårt beting till att motsvara det nya antalet medarbetare, som om de vore fullärda och i full produktion från och med årsskiftet. Var och en kan säkert räkna ut problemen…

En ny migga: ”Vi har slutat att göra juridiskt korrekta prövningar av asylskäl.” (23 september 2013). Kort utdrag ur texten:

Kvalitet var dock något som chefen inte intresserade sig för. Här handlade allt om att  producera, och det snabbt. Vissa kollegor, främst de nyanställda, gick på chefens linje och såg hela tiden mellan fingrarna gällande huruvida den sökande verkligen var över 18 år eller från vilken provins han kom ifrån. Inte nog med det, de nyanställda brukade, för att hamna i god dager hos chefen, även jobba hemifrån, oavlönat på sin fritid.

En migga: ”Flera enheter har många nyanställda handläggare och beslutsfattare som inte på långa vägar har den erfarenhet och kunskap som arbetet kräver.” (25 augusti 2015). Kort utdrag ur texten:

Flera enheter har många nyanställda handläggare och beslutsfattare som inte på långa vägar har den erfarenhet och kunskap som arbetet kräver. Detta, i kombination med en hög arbetsbelastning och resultatinriktade chefer, gör att det är enklast att ”blunda och bevilja”. Det kan man ju, vid en första anblick tänka att ”det gör ju inget”. Men fel är fel och okunskapen kan leda till att man utvisar personer som inte borde utvisas eller att man beviljar personer som vi absolut inte vill ha i landet.

Den intresserade uppmanas att läsa hela Migrationsverkets rapport för att få en bredare bild och insikt än vad nedan korta utdrag ger:

Rapportörerna om kvaliteten och allmänna frågor prioriteras, inte effektiviteten

Offentlighet och sekretess, förvaltningstjänstemannens roll, förhållningssätt och antikorruption i all ära, men det är i ärendehandläggningen som skon klämmer säger man vid enheterna. Man skulle behöva ”låsa in alla nyanställda en månad på internat!” De behöver två till fyra veckors utbildning bara i våra datasystem för att därefter börja lära sig tänkesättet i myndighetsutövning, modell asylprövning. Introduktionen har alltså blivit splittrad och fragmentarisk och detta har i hög grad påverkat effektiviteten.

Rapportörerna om bemötande, rädslor och Facebook

Betoningen av bemötandefrågor syns idag också på hur arbetet faktiskt bedrivs. Det uppges ha fått alltför stor inverkan på hur utredningarna läggs upp. Vissa handläggare bjuder numera ofta på kaffe och lägger inledande tid på att skapa trivsel istället för att genast gå in i utredningsrummet och i utredningssituationen.

Under samma rubrik som ovan, beskrivs också en, som det verkar, helt förlamande rädsla (se hur många gånger ordet upprepas i nedan korta text ur rapporten!) för det mesta i jobbet, något som är ytterst oroväckande för en statlig myndighet med de uppdrag som migrationsverket har:

Man talar vidare om att vårt verksamhetsområde politiserats och att det finns en ny sorts rädsla som går ut över den effektiva utredningen. Handläggarna är rädda för att kallas islamofober, homofober, främlingsfientliga eller för att åtalsanmälas. De är också alltför rädda för att avbryta, då stör man den fria berättelsen och man är rädda för de offentliga biträdena som idag påstås vara tuffa, i vart fall mot nyanställda.

Rädslan har krupit in på verksamheten på ett nytt sätt. Och det har inte blivit bättre av alla sociala medier. Man är rädd för att hängas ut på Facebook. Många har privata konton/hemsidor som är offentliga och det händer att man får ovälkomna inlägg.

Rapportörerna om besluten

Flera påpekar att de unga medarbetarena inte är lika noggranna med detaljer i språket. De kan typsnitt och disposition men bryr sig inte i lika stor utsträckning om stavfel. Det meddelas beslut med flagranta skrivfel i slutkläm, rubriker och på beslutens framsida. Rena beslutsformulerandet tar enligt uppgift ungefär två av veckans arbetsdagar för beslutsfattarna (25-30 % av arbetstiden).

Rapportörerna om internrevisionens bedömning

Finska Migrationsverket och norska Utlendingsdirektoratet har inte någon särskild formell ordning för HBTQ-ärenden, dessa ärenden sköts av ordinarie enheter. Internrevisionen menar att det inte är alldeles självklart att just HBTQ-skäl är så mycket svårare att ta ställning till eller bedöma än de skäl som annars finns i ett asylärende och att det därför finns anledning att överväga en enklare och mindre tidskrävande ordning vid verket. En sådan förenkling sägs kunna göras successivt och i valda delar. Även barnärenden är ibland onödigt komplicerade. Barnkonsekvensanalyser i positiva beslut framstår t.ex. som något onödigt.

Rapportörerna om personal, många nyanställda

Vid flera enheter i Göteborg och i Boden är inga anställda äldre i tjänsten än 1,5 år, några av dem är likväl faddrar. Personalsituationen har tvingat fram nödlösningar och genvägar som tidigare inte funnits på kartan. När det förr dröjde fyra till sju år innan en handläggare avancerade till beslutsfattare, en tid som bedömdes som nödvändig för att få erforderlig trygghet i yrkesrollen, så sker motsvarande idag på sex månader, eftersom man då anses vara erfaren.  Det är klart att en sådan rekordkarriär inte gagnar kvaliteten i verksamheten, säger man uppgivet från chefshåll. Både handläggarkåren – som sägs ha det svåraste arbetet inom asylprövningen – och beslutsfattarkåren – som har det mer ansvars- och prestigefyllda arbetet – tappar härigenom sammantaget i kvalitet och skicklighet.

Rapportörerna om svårigheten med att vara nyanställd

Vissa utkast till beslut ”bollas” upp till fem gånger mellan en ny handläggare och beslutsfattaren. Inom FVP ser man idag också allt fler brister i utredningarna. Skillnaden uppfattas som betydande och man anar handläggarnas osäkerhet. Nyanställda saknar delvis förmågan att ställa relevanta följdfrågor och de kan inte styra utredningen på ett ändamålsenligt sätt. De har ofta inte förmågan att identifiera problemen och missar viktiga omständigheter. Dessutom har de svårt för att sätta gränser för ärendet och vet inte vad som är ”good enough”. De tror också på det ”hundraprocentiga beslutet”, det alltigenom korrekta beslutet där inget lämnas åt slumpen. De processekonomiska kraven är inte riktigt inarbetade överallt.

Ett problem som ofta framhålls är bristande landkunskap. När handläggaren inte har tillräcklig sådan kunskap blir besluten gärna fel. Vanligtvis upptäcks det och det kan repareras med en kompletterande utredning men denna stjäl tid och kostnader.

Rapportörerna om nya generationer, värderingar och utbildningar

De som numera arbetar med ärendena är för det första ofta åttiotalister, de är både jurister och socionomer eller statsvetare med mänskliga rättigheter som huvudämne.
—————-
De nya gruppernas inträde har medfört förskjutningar i värderingar och arbetssätt.
—————-
Dagens handläggare och ibland beslutfattare är alltså ofta födda på åttiotalet, ja även nittiotalet. Myndigheten har numera de s.k. curling-föräldrarnas barnkullar i rullorna. Vi har med andra ord anställda som vant sig vid att bli skjutsade hit och dit och att få allt de pekar på. Det får väl anses vara den gängse betydelsen av  begreppet. Är det alltså så att detta syns på arbetsplatserna idag? Svaret är ett modifierat ja.
—————-
Ute på enheterna är den nya gruppen kända för att vilja ha snabba förändringar och att karriären ska gå fort, annars tröttnar de. De tycker sig inte få tillräckligt stöd i sitt arbete, utvecklingssamtalen räcker inte till. De känner sig inte sedda och några hävdar att de är slöare. Man ser också allt fler som mår dåligt, det är fler som behöver stödsamtal vid företagshälsovården efter möten med traumatiserade flyktingfamiljer.

Rapportörerna om kan man slippa avvisningsbeslut?

Trots rent ”brutal öppenhet” vid rekryteringen om att handläggarjobbet kommer att innebära att man tvingas avvisa hela familjer under besvärliga förhållanden så finns det handläggare som, den dag situationen uppstår, plötsligt inte längre kan eller vill, empatin går för långt, beslutsångesten blir dem övermäktig. Några få säger sig vägra fatta avvisningsbeslut. Problemen har accentuerats och de kan accentueras ytterligare av att många hittills nästan bara arbetat med positiva beslut.

Om vad rapportörerna fann vid sitt studiebesök på Migrationsverket i Finland berättas bland annat följande:

Vi ska dessutom uppmärksamma de goda exemplen i landet och i vårt grannland Finland som har gjort sig känt för en mycket snabb asylprocess.

Som ett led i granskningen har internrevisionen besökt Finlands asylprövning och noterade där ett markant fokus på effektiviteten. Mål uttrycks som krav, enheter är resultatenheter, service och tillgänglighet är nedtonade, för att inte säga minimerade, och besluten är förenklade och korta, hälften så långa som hos oss.

Svenska avslagsbeslut är dubbelt så långa som de finska. PUT-beslut är 4-5 gånger så långa och reciten likaså.

De fem texterna som publicerats här mellan september 2011 och augusti 2015 borde ha tagits på allvar redan under de fem år som gått. I stället har nedåtspiralen fått fortsätta. Den genomgång av läget som Erik Stenström och Mathilde Skovdal vid Migrationsverkets internrevison presenterat, bekräftar att miggornas rapporter genom åren varit korrekta. De har kunnat läsas här av vem som helst, också av riksdagsledamöter och regeringsmedlemmar och – inte minst – journalister.

Migrationsverkets ledning, regeringen och riksdagen bör ta till sig vartenda ord som står i rapporten Effektiviteten i asylprövningen och djupt tacka de två rapportörerna som visat hur illa ställt det är med ”effektiviteten” och påvisat de stora problem som sedan många år berättats om av miggor med kunskap och erfarenhet: att nyanställningarna av en mängd yngre personer varit förödande för hela asylsystemet och för Sverige som land lika väl som för enskilda asylsökande.

Här kan texter läsas om främst asylhanteringen (men också en del annat) i Finland. Det är texter sedan slutet av sommaren 2015 (då ett mycket stort antal migranter tog sig in i EU) och framåt.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till det här inlägget.

Polisen klarar inte sitt jobb, ministern tycker att man kan strunta i lagar och regler, Migrationsverket köper tjänster av kriminella…

Klicka på textrutan för att komma till inslaget i SVT Nyheter.

Fler människor, ökad gränsbevakning, hot mot flyktingboenden – polisen menar att Sveriges flyktingmottagande har förändrat deras arbetssituation så pass mycket att de inte hinner med.

– I Jämtland finns nu boenden på över 135 ställen. Det är en gigantisk situation att hantera, säger kommunalrådet Göran Bergström (S), Strömsunds kommun. Han menar att svensk polis inte är bemannad efter utryckningstider utan efter befolkning och brott. Det innebär att mer glesbefolkade områden kan bli helt utan polis i perioder.

Kommentar: Att inte ha en fungerande poliskår (och inte heller ett försvar och därmed militär som kan komma till hjälp) är lika med att låta landet flyta, att vem som helst kan göra vad som helst. Att ingen kontroll finns och att människor lämnas pt sitt led och åt kriminella som alltmer kan ta över. Att inte ha en fungerande poliskår innebär att människor inte kan leva i den trygghet och säkerhet som de tidigare har kunnat. Idag vet människor att Polisen oftare inte kommer än kommer när något allvarligt inträffar; att den inte kan skydda, inte kan upprätthålla lag och ordning. I Skåne har Polisen till och med, uppgivet och desperat, uppmanat människor att bilda medborgargarden… (När polisen inte längre kan skydda. Svenska Dagbladet 26 oktober 2015).

Klicka på textrutan för att komma till artikeln i Expressen.

Ur texten:

Migrationsminister Morgan Johansson, S, öppnar för att bryta mot vissa regler i mottagandet.
– Man måste vara pragmatisk i en sådan här situation, säger han under ett besök på ett boende för ensamkommande flyktingbarn utanför Göteborg.

Kommentar: En justitieminister ska stå för att lag och rätt ska råda och att regler ska följas!

Klicka på textrutan för att komma till artikeln i Aftonbladet.

Ur texten:

I lagen om offentlig upphandling ställs hårda krav. Om en person begått allvarliga fel i sitt yrke kan det innebära att hon eller han utesluts från att delta i upphandlingen. Och vissa former av brott som har koppling till yrkesutövningen ska medföra en uteslutning, om domen vunnit laga kraft.

Men Aftonbladet kan nu avslöja att flera personer som i dag driver tillfälliga asylboende är dömda för brott med koppling till yrkesutövning.

Kommentar: Ytterligare ett bevis på förfallet där lagar och regler inte följs.

Kommunerna klarar inte av att ta in och ta hand om och betala för alla människor som kommer. Skolorna har inte plats och inte lärare för alla barn till asylsökande. Tandvården är på många ställen överbelastad. Socialsekreterarna slutar för att de inte orkar och hinner med allt som den enorma anstormningen  som de asylsökande innebär. Det finns inte bostäder åt hundratusentals människor som kommer. Sjukvården är hårt belastad. Etc, etc, etc.

Under många år har det varit uppenbart för dem som haft ögonen öppna och inte valt att blunda, att Sverige med accelererande fart är på väg bort från vad det under mer än ett sekel byggts upp till att vara: ett (någotsånär) tryggt land med ett (någotsånär) väl fungerande rättsväsende; med en (hyfsad) sammanhållning och gemenskap; med en (faktiskt!) egen kultur, egna traditioner, en egen identitet. I början gick det långsammare: det blev lite olägenheter och gnissel i olika delar av samhällsapparaten, en allt hätskare och mer onyanserad debatt inte minst på sociala medier och i gängse medier, även kallade mainstream media. Men det togs inte riktigt på det allvar som hade behövts, det var som om man inte insåg att det höll på att bli ohållbart med så mycket spänningar i ett tidigare så sammanhållet samhälle.

Antalet asylsökande ökade, ökade, ökade och blev till en allt större ekonomisk börda för landets skattebetalare. Men inte bara det. Samtidigt ökade det grova våldet med skottlossningar; dödsskjutningar; våldtäkter; stenkastning mot poliser, ambulanser och brandkår; oro och allvarligt kaos i skolor, brinnande bilar i förorter, attacker mot socialkontor och polisstationer etc. En känsla av otrygghet infann sig hos allt fler. En känsla av att alltmer vara lämnad åt sitt öde, hamna längre och längre bort i prioriteringarna av hur den inte oändliga ”välfärden” skulle fördelas. Ständigt närvarande – och ökande – var/är dock hela tiden det underförstådda kravet att: ”Du ska betala för alla som sätter sin fot på svensk mark för det är en mänsklig rättighet att få sin asylansökan prövad”.

Migrationsverket har inte klarat sin uppgift att, i enlighet med lag och konventioner, pröva och bevilja skydd eller asyl åt dem som verkligen är i behov av det (vilket torde vara betydligt färre än de som getts rätten att stanna här). Polisen har inte klarat av att utvisa dem som vägrat lämna landet efter avslutad asylprövning där beslutet varit avslag på ansökan. Parallellsamhällen har tillåtits växa fram, där personer som vistas i Sverige illegalt inrättat sig. I Sverige men ändå inte. Samtidigt har dessa personer, som alltså vistas här olagligt, av politiker med huvudena under armarna getts rätt till sjukvård (akut för vuxna, fullt ut för barn) samt skolgång åt sina barn. Anomalier, ren galenskap som jag flera gånger här på bloggen undrat över, bland annat i texten Migrationsminister Tobias Billström i Ekots Lördagsintervju (2 juni 2012). Kort utdrag ur den:

I presentationen av intervjun talas det om att ”överenskommelsen är symboliskt viktig”. Alltså den ramöverenskommelse om en sådan kontradiktorisk lag som Alliansen ingått med Miljöpartiet (varför, förresten?). En överenskommelse om att stifta en lag om sjukvård, bekostad av svenska skattebetalare, åt dem som trotsar gällande svensk lag och stannar här trots att de fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd eller stannar kvar efter viseringstidens slut. ”Symboliskt viktig” – vad betyder det? Är inte efterlevnad av befintliga lagar också inte bara ”symboliskt viktigt” utan även reellt viktigt?

Och den – som så många tror och tycker – ”absoluta rätten att söka asyl” har allt fler och fler och fler människor från länder med starka våldskulturer, stridigheter, oftare med låg utbildningsnivå än hög, medeltida religiösa föreställningar och helt andra värderingar och ”värdegrunder” och traditioner än vad som råder i Sverige, använt sig av. Även när de inte har uppfyllt utlänningslagens kriterier för vad som anses vara sådana starka skäl att de ska beviljas den rätt och de förmåner som tillkommer dem som alltså uppfyller kriterierna.

Det var många som kom redan tidigare, många som inte hade några som helst asyl- eller skyddsskäl men som ändå – i jakten på ett bättre liv eller flykt från straff för begångna brott eller behov av ”gratis” sjukvård etc – sökte ”asyl” i Sverige. Men det kom också en hel del som hade flytt från krig och kunde anses uppfylla lagens krav för att beviljas permanent rätt att bo i Sverige. Sedan i somras handlar det inte längre om ”många” utan de facto om något som – i brist på bättre beskrivande ord – liknar en massinvasion. En massinvasion av människor varav en mycket stor andel inte styrker vilka de är eller varifrån de kommer. Och dessutom vandrar, enligt Migrationsverket, nästan lika många människor in i landet utan att söka asyl, utan att registreras någonstans. det torde innebära att uppåt kanske 60.000, kanske fler, illegala invandrare vistas i landet bortom all vår kontroll. En del av dem som illegalt vandrat in i landet har fortsatt till Norge eller Finland, men merparten blir kvar i Sverige, såvitt man kan räkna ut.

Människor tar sig helt enkelt till landet där ingen som helst gränskontroll existerar och där ordet ”asyl” öppnar dörrarna till ett samhälle där allt serveras och väldigt lite krävs av individerna själva. ”Bättreliv”-invandringen har ökat explosionsartat och hundratusentals tar sig till det lilla Sverige där befolkningen framför sina ögon och i sin egen vardag ser hur det sega och hårda slit för att uppnå den relativa välfärd som de, men främst deras föräldrar och far- och morföräldrar under mer än ett sekel byggt upp, raseras. För dem själva. Och i längden också för de hundratusentals människor som aldrig någonsin, hur mycket okunniga politiker än försöker lura sina väljare, kommer att bli en del av det svenska samhället. Som aldrig kommer att integreras i det svenska samhället. Vad som är ”det svenska samhället” har förresten också blivit allt mer oklart, det finns ju människor som säger att det inte finns något svenskt överhuvudtaget…

Allt detta och mycket mer som inte kan tecknas ned i en text som inte ska bli för lång, gör att landet – och människorna – splittras. På djupet. Olika värderingar bryts mot varandra och vilka som i längden ”vinner” för att de är starkast, det vet vi inte ännu. Om några år vet vi.

Lästips – några av texterna här på bloggen under de fem senaste åren:
•  Migrationsministern: ”Det kostar 110 miljoner kronor varje månad att det nu är 11.000 personer som trots avslagsbeslut ännu inte återvänt”. – 26 december 2010
•  Miljöpartiets respektlösa syn på utlänningslagen – 4 februari 2011
•  Maria Wetterstrand, MP, påstår: ‘Det är inte olagligt att vistas i Sverige utan papper.’ – 6 mars 2011
•  Det är olagligt att vistas i ett land utan tillstånd – vare sig man gillar det eller inte – 21 februari 2013
•  ”Land ska med lag byggas” – 3 mars 2013
•  En migga: ”Det känns nästan som att vi är med i en religiös sekt av något slag, och försöker tolka de heliga skrifterna!” – 29 mars 2013
•  Vem gav politikerna rätt att stifta motstridiga lagar? – 31 oktober 2013
•  SR:s reportrar verkar – så låter det i inslaget i alla fall – tycka att om sjukvård i hemlandet är dyrt så ska människor utan asylskäl få stanna i Sverige, där reportrarna verkar tro att vården är mycket billigare! – 8 november 2013
•  Hur många gånger ska man kunna söka uppehållstillstånd efter avslag efter avslag efter avslag? – 14 november 2013
•  Sverige: ”Skolgång och försörjningsstöd kan snart erbjudas även till fattiga barn från Östeuropa.” – 11 januari 2014
•  Lagar är det inte längre så noga med i Sverige… – 14 juni 2014

Alla texter © denna blogg.

Finland. ”Den nya säkerhetsbedömningen påverkar Finlands beslutsfattande vad gäller asylprövningen gentemot Irak. ”

Klicka på bilden för att komma till texten på Yles sajt (på finska).

Irakiska män som söker asyl i Finland: ”Människor i Bagdad är i fara varje dag.”

Irakiska asylsökande som nyligen anlänt till Uleåborg anser inte att Migrationsverkets säkerhetsbedömning av lögat i Bagdad  som meddelades idag, den 20 oktober, är rätt.

Migrationsverket anser att säkerhetsläget i Bagdad fortfarande är problematiskt men att man inte kan anse att alla som kommer därifrån befinner sig i personlig fara för våld. Dessutom har läget förbättrats i bland annat staden Kirkuk och i Babylons län.

Den nya säkerhetsbedömningen påverkar Finlands beslutsfattande vad gäller asylprövningen gentemot Irak. Tidigare beviljades en del irakier uppehållstillstånd på grundval enbart av varifrån de kom. Tusentals irakier väntar nu på att deras ansökningar om asyl ska processas.

Migrationsverkets generella bedömning av säkerhetsläget i Bagdad är en faktor i helhetsbilden av skyddsbehovet i varje enskilt fall. Asyl eller skydd kan ju också beviljas på andra grunder.

© Översättning Merit Wager.

En migga: ”En arbetskraftsinvandrare behöver inte kunna försörja medföljande familj”

I DHS (Den Humanitära Stormakten) finns knappt någon asylsökande som omfattas av luftpastejen ”försörjningskrav” (någonstans läste jag att det endast gäller i cirka 3 procent av fallen). Om detta har det skrivits en hel del, nu senast i en text av Sanna Rayman i Svenska Dagbladet: Försörjningskravet finns bara i teorin.

Thomas Gür skrev om försörjningskravet med mera i texten ”Det sägs ofta att familjeåterförening är en mänsklig rättighet och att staten därför inte kan ställa försörjningskrav. Detta stämmer inte vad jag kan se.”

En migga nämner det i princip obefintliga försörjningskravet i texten ”För EU-staten Sverige som hägrar där borta vid horisonten har en asylprövning som kallas ”migration” som betyder befolkningsmetod och som innehåller ”PUT med helpension”. Vilket de andra EU-staterna inte erbjuder. För de andra EU-staterna har asylprövning.”

I dessa texter – och så gott som alltid när försörjningskravet diskuteras – handlar det om asylsökande. Men hur många vet om att kravet inte (heller) gäller arbetskraftsinvandrare? De flesta lär tycka att det är ganska självklart att den som vill invandra till Sverige ska kunna försörja sig. Skaffa bostad och jobb så att han/hon och hans/hennes eventuella familj kan leva här på vad de själva tjänar. Arbetskraftsinvandrare – i själva ordet finns liksom inbyggt att man ska arbeta, betala skatt och klara sig på sin inkomst. Men så är det inte i Sverige.

Av Migrationsverkets egen handbok, under rubriken Försörjningskrav, framgår att:

Utlänningen ska kunna försörja sig på anställningen (6 kap. 2 § första stycket 1 UtlL). Kravet gäller både vid första ansökan och vid förlängning.

Så långt är allt gott och väl. Vidare informeras om att en person som söker arbetstillstånd:

…anses kunna försörja sig om bruttolönen överstiger riksnormen samt kostnaden för boende m.m. samt skatt. Hänsyn ska inte tas till om personen vid bosättning i Sverige skulle vara berättigad till offentliga bidrag, såsom barnbidrag eller bostadsbidrag. Bidrag av denna typ får inte tas med i beräkningen av lägsta inkomst före skatt.

Med stöd av ovanstående krävs för att tillstånd ska beviljas att bruttolönen uppgår till minst 13.000 kr/månad. – Observera dock att lönen inte heller får vara sämre än vad som följer av kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen. Det innebär att en person som har en heltidstjänst och där lönen enligt kollektivavtal ligger på t.ex. 20.000 kr, måste få 20.000 i lön för att kunna beviljas arbetstillstånd.

13.000 kronor brutto, tänker man. Inte lätt att betala bostad, mat och allt annat på en sådan lön. Tja, det går om man bor mycket billigt, men lätt att klara alla utgifter på en sådan summa är det förstås inte. För en ensam arbetskraftsinvandrare går det, om än med nöd och näppe. Men betänk nu, att en arbetskraftsinvandrare också har rätt att ta med sig sin familj. Make/maka och barn. Hyra för bostad ska betalas. Mat åt kanske fem personer. Reskort åt alla i familjen. Kläder. Medicin. Tandvård. Sjukvård. Oförutsedda utgifter.

Klart och tydligt anges också att:

Om arbetstagaren inte kan försörja sig på anställningen, dvs. om lönen ligger under den nämnda miniminivån, bör ansökan avslås.

Men – och det nu det stora men:et kommer, att ta in till fullo:

Försörjningskravet omfattar bara arbetstagaren vilket innebär att lönen inte behöver täcka försörjningen för medföljande familjemedlemmar.

En gång till, för säkerhets skull:

Försörjningskravet omfattar bara arbetstagaren vilket innebär att lönen inte behöver täcka försörjningen för medföljande familjemedlemmar.

Och vidare i informationen från Migrationsverket:

Upplysningsvis kan nämnas att regeringen i propositionen hänvisade till den då pågående utredningen om försörjningskrav vid anhöriginvandring och angav den som skäl för att inte ta upp frågan om försörjning för familjemedlemmarna (prop. 2007/08:147 s. 28). Det försörjningskrav som senare kom att införas (5 kap. 3 b § UtlL) är dock inte tillämpligt vid ansökningar från familjemedlemmar till de arbetstagare som avses här

Notera att här citeras ur Migrationsverkets egen dokumentation i fråga om försörjningsansvaret (även om det också länkas till några andra texter) gällande arbetskraftsinvandrare och deras familjer. Som jag läser det så behöver den som kommer hit för att arbeta och har ett jobberbjudande, endast kunna försörja sig själv. Övrig familj kan försörjas av… ja, vilka?

En migga förtydligar, eftersom det här är lite svårt att tro på:

Det som kan sägas är väl att det är uppenbart att systemet missbrukas grovt, vilket verket rapporterat om. Resultatet blev dock detta: Betänkande 2013/14:SfU19 Åtgärder mot missbruk av reglerna för arbetskraftsinvandring. Det är fortfarande så att arbetstagaren bara behöver kunna försörja sig själv, inte familjen.

Kommentar: Ingen.

© denna blogg. Vid ev citat eller om texten leder till nya texter, vänligen länka till detta inlägg.

 

 

En migga skriver och alla som är ansvariga eller intresserade av frågor kring asylinvandring bör läsa hans text

En migga skriver igen. En av dessa kunniga, välformulerade, oförtröttliga miggor som, liksom jag har gjort men inte längre gör, när en omöjlig förhoppning om att någon ansvarig, någonstans, någon gång ska börja se det stora asyl & migrationsområdet som verkligt viktigt. Som, liksom jag har gjort men inte längre gör, hoppas att de politiker som kan läsa andra texter än enkla Aftonbladet- och Expressen-dito, också ska göra det.

Se helheten – eller sitt kvar i hörnet
För att komma till poängen måste jag ta det från början.

En gång i tiden lärde vi oss om Ondskans Axelmakter. I dag vet vi att djävulen bor i Raqqa (säte för Daesh). Och att alla smådjävlar – filialer, allierade eller bara allmänt inspirerade – hämtar sin energi därifrån. Jag är tämligen förvissad om att Peshmergas på marken – som idag dessutom, trötta på att vänta på den irakiska armén, dragit igång operationen mot Mosul – och Koalitionen i luften kommer att banka Daesh sönder och samman i Irak under detta år. Och de kurdiska försvarsstyrkorna i Kobane har snart i princip bara kvar att utropa den lokala segern. Och många Daesh kommer att modfällda av nederlaget, söka sig någon annanstans. Tillbaka till sina hemländer, som gömda någonstans, eller som asylsökande i falsk identitet. Men Djävulen bor fortfarande i Raqqa, och sprider sitt inflytande till Jemen, Egypten, Libyen, Somalia, Nigeria, Mali. Syrien är en ”failed state”, liksom Afghanistan, Somalia, Sudan. Syrien som började hela inbördeskriget med en befolkning på mer än 20 miljoner. Och för att knäcka den syriska nöten krävs antingen en politisk lösning – som ingen kan förklara hur den skulle se ut – eller en regelrätt markinvasion. Som det inte heller finns stöd för. Så Djävulen kommer att bo i Raqqa i många år. Jag upprepar – i många år. Och människor flyr, Från MENA och till oss. Deras europeiska grannar. Oavsett hur många xenofobiska dårar som gapar och skriker på europeisk mark.

Och konsekvensen kommer till Europa under många år framöver.

1)   Statistiken för asylsökande i EU under första halvåret 2014 ser ut så här: Asylum statistics, Eurostat

2)   Och vägarna ser ut så här: Facts and Figures on the arrivals of migrants in Europe. What is smuggling of migrants?  

3)   Och under detta tryck så är det ingen hemlighet att mottagandet kollapsat i de närmast berörda – Italien, Malta och Grekland – och att Dublinreglerna också kollapsat. Grekland har varit på fallrepet länge och skickar nu tillbaka asylsökande till Turkiet; Malta är på väg att sjunka i Medelhavet; och Italien släpper igenom många asylsökande så att de istället kan söka sig vidare norrut. Så enheten är borta. Som konstateras här: EU refugee policy: every man for himself

4)   Och så här tyckte EU-kommissionären den 13 januari: Recent human smuggling incidents in the Mediterranean

5)   Och så här tyckte en av de ansvariga EU-parlamentarikerna den 21 januari: Europe is in crisis when it comes to migration flows – German MEP

6)   Och så här tyckte Gordon Brown den 20 januari: We are failing the children of Syria and Lebanon. This tragedy is avoidable

7)   Och här intervjuas en smugglare den 9 januari, plus en del om responsen från Turkiet: Turkey Becoming Major Hub for Human Smuggling

8)   Och Sverige? Det ser ut så här enligt statistiken från Migrationsverket

Det finns en del rent panikartade förslag på åtgärder. Ta bort den maritima övervakningen av Medelhavet och lokalt upphäva Schengen (återinföra gränskontroll och för en begränsad tid) genom de temporära reglerna i EU-Förordning 1051/2013 är två. Jag kan nog garantera att ingen kommer att gå igenom: att ta bort den maritima närvaron i Medelhavet är empatilös och dessutom korkad – det är som att tro att vi får bort trafikdöden genom att ta bort bilbälten, eller att vi blir aktsammare med levande ljus utan brandkår – och konsekvenserna av att lokalt upphäva Schengen är så stora att jag inte ser någon som egentligen vill göra det. Och hur mycket fuffens det än må finnas i asylspåret – reglerna om skyddsskäl är orubbliga och ingen får självfallet hindras från att ansöka om skydd.  Och även om vi lägger mer medel till flyktingläger i Kurdistan, Jordanien, Libanon (som nu också är på väg att dras in) och Turkiet så kan vi inte tro att människor i flera år kommer att orka leva i dessa gigantiska läger.

Så vi sitter med Djävulen som bor i Raqqa och som föder smådjävlar, och vi får under många många år framöver ett stort antal asylsökande från MENA. För att lösa detta krävs sammanhållning på EU-nivå, punkt och slut. Och då måste vi för svenskt vidkommande backa bandet en smula.

Det gick inte så bra för Sverige under förra regeringen, med en migrationsminister som återvände med frostskador på kroppen efter att ha försökt övertyga sina ministerkollegor i EU om den svenska modellen för asylprövning.  Den svenska modellen… med PUT direkt och i princip en frånvaro av Dublin-förordningen, och en procedur som betyder lång kö till asylintervju och sedan lång kö till kommunplacering i ett utanförskapsområde i någon förort. Inte precis några poster boys för europeisk asylprövning. Jag väntar i sammanhanget på att bred kritik ska komma mot Sverige för hur lång tid det tar numera. Och hur ser det ekonomiska utfallet ut? Det är inte så himmelens svårt att räkna ut: man tar i princip skatteintäkter minus offentliga transfereringar och detta ger antingen ett plus eller minus. Och i Sverige är det minus. Till skillnad mot åtskilliga andra EU-stater. Hur det ser ut i Sverige har ”the one and only” Tino Sanandaji (Alla dessa kurder! Överallt! Visste ni förresten att Pegida tagit ställning mot den kurdiska saken?) visat.

–    Som här, lokalt om Sandviken den 1 juni 2014:  Invandring lönsam i Sandvikens kommun! (finstilt: ‘om statens och landstingens kostnader exkluderas’…)

–    Som här, om vådan av att bland ihop unionsmedborgare som i laglig mening inte är några migranter överhuvudtaget utan just unionsmedborgare som följer ett medborgarskap, och invandring från tredje land: Invandring från utanför Europa inte ens lönsam i Storbritannien

–    Och som här, från svenska storstäder, 15 augusti 2013: Invandring och ekonomiskt utveckling i Malmö, Botkyrka och Södertälje

Ser inte bra ut. För vi vet alla att teoremet mycket väl säger oss att rörlighet – vare sig det gäller människor, varor, tjänster – är god i teorin men att det praktiska utfallet sedan måste studeras i det enskilda fallet. Svårare än så är det faktiskt inte. Och det svenska asylmottagandet med därpå följande anhöriginvandring går i 19 fall av 20 till ett redan etablerat utanförskapsområde. För oavsett hur orden än må falla – när glaset är fullt är glaset är fullt. Och glaset må vara gjort av polsk kristall – vattnet kommer likförbannat att rinna över och förstöra bordsytan.

Många inser att något måste göras åt helheten. Det som måste göras inom EU är att man tar ett enhetligt grepp om asylmottagandet. Fördelning mellan medlemsstaterna, baserat på bruttonationalinkomst, befolkning och några andra faktorer. Men likväl en fördelning. Det tar inte bort asylströmmarna till de yttre gränserna, och det tar inte bort all lukraktiv smuggling. Men vi får inte ta bort det förstnämnda, alltså måste vi förstå att det sistnämnda också kommer att vara kvar. Och nota bene: alla smugglare är inte profitsugna iglar som lämnar folk i sticket när det blåser upp på Medelhavet. Vi stämmer däremot upp asylshopping, som kommer att ha en viss inverkan på smuggleriet. Och återställa Dublin. Vi fördelar så att mottagandet i vart fall blir bättre än idag. För detta krävs att alla gör lika.

Och där, ungefär, tog det emot igen. ”Alla göra lika” utesluter idag PUT-landet Sverige (med en ignorans för Dublin) från övriga TUT-stater i EU-familjen. För det var just den saken som var stötestenen. PUT eller TUT. Jag såg nyligen ett av Miljöpartiets språkrör uti riksdagskammaren med en bred gest hävda att det är väl klart att PUT är bättre än TUT… Jaså? Så när PUT ger upphov till så många att det är en matematisk omöjlighet att klara av uppgiften på ett bra sätt, då är det fortfarande bra? Men PUT är bättre än TUT. Och så går cirkelresonemanget vidare, ad nauseam, in statu nascendi.

Så min långa och tröttsamma väg till punkten är denna. Vi är vid vägs ände nu. Nu krävs att alla inom EU gör lika och delar. Och det betyder också att antingen gör Sverige som övriga EU-stater, eller så går vi ensamma. Det är första konsekvensen för Sverige – antingen agerar vi tillsammans eller så står vi ensamma. Den andra konsekvensen är att det kanske inte är alla som följer med i statistik och ekonomiska utfall – men statistiken ser så deppig ut att det inte går att göra ner ens den mest extreme xenofob som visserligen har ett inskränkt synsätt och dåliga motiv men som har rätt i sak. För så här ser statistiken ut.

Och samtidigt bor den förbannade djävulen kvar i Raqqa.

Kommentar: Politiker i riksdag och regering, ni som är ansvariga för hur den svenska asylhanteringen sker; journalister som vill veta mer och alla andra som är intresserade men har svårt att hitta information och fakta själva, läs texten ovan noga. Gå in på de länkade texterna och artiklarna. Läs och begrunda och försök skapa er en bild av hur det ser ut på det här framtidsavgörande området. Avgörande för Europa. Avgörande för Sverige, svenska folket och för dem som tagit sig hit med faktiska och sanningsenliga asylskäl.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka alltid till den här texten.

 

En migga om en fiktiv huvudnyhet i all världens medier – som mycket väl kan bli verklighet

En migga:

Breaking! Sweden to grant Permanent Residence Permits to former Daesh Fighters
(fiktiv huvudnyhet hos CNN, BBC, AFP, Le Monde, La Repubblica, El Pais, Der Spiegel, Naharnet, Al Arabiya)

Avsiktligt provocerande. För att ni ska minnas den. För enligt min uppfattning är det inte fråga om om den rubriken kommer – bara om när. Och ja – 9999 av 10.000 vill inte se den.

Med den rubriken på näthinnan, vill ni se en kombination av följande kommentarer från svensk mark?
1)  från UD: vi har tillsatt en utredning som ska se över jihadistresor (vilket inte har med saken att göra eftersom vi nu talar om nya personer, som inte rest från Sverige utan som kommer hit)
2)  från nationelle samordnaren: vi ska erbjuda terapi (samma felaktiga svar som under 1)
3)  från Migrationsverket: vi har bra kvalitet i asylprövningen, titta bara på denna powerpointpresentation
4)  från polisen och åklagaren: detta är inte vårt bord
5)  från islamister och deras apologeter: detta är rasism
6)  från islamofober och deras apologeter: alla muslimer är terrorister

Eller vill ni från 1) till 4) se ett svar som ungefär lyder:

– Vi har i år satt ny lagstiftning i verket, vi har också sett över våra rutiner och tillämpningen. Vi ska ta det till oss och på alla tänkbara sätt arbeta för att rätta till det som inträffat. Och hur fruktansvärt detta än är ska ni veta att inte den bästa asylprövning i världen kan någonsin vara hundraprocentig. Vi arbetar ständigt för att förbättra oss på ett sätt som verkar för allas säkerhet, alla de som bor i vårt land, alla de som förtjänar frihet, säkerhet och rättvisa.

För som det ser ut just nu, med en asylprövning som i princip baserar sig på pratbubblor, med überstressade tjänstemän, med flaskhalsar och korkar överallt, så befinner sig kvaliteten i asylprövningen på ett kraftigt sluttande plan. Samtidigt som det finns vittnesmål från västerlänningar som varit kidnappade av Daesh (IS, ISIS) om att dessa (personer som tillhör Daesh) talat om att ordna uppehållstillstånd i Sverige, och obekräftade vittnesmål om att en del från Daesh redan är här.

Samtidigt är det ett faktum att för Daesh, som må vara en magnet för rekryteringar och sprida sin propaganda i sociala medier, går det riktigt illa på marken, just nu på avgörande platser som Mosul, Bagdad, Sinjar/Shingal och Kobane. Och även om allt går vägen i kriget mot dem i år så kommer Daesh att sitta säkert i stora områden i Syrien. Men många i Daesh som bär nederlaget i huvudet kommer att vilja söka sig någon annanstans. Som hit, till Sverige. Och när det inträffar så vill vi väl alla att det ska kännas som ett undantag som bekräftade huvudregeln (nämligen att asylprövning och andra regelverk finns och fungerar som de ska) än att osäkerhet, teorier, gissningar och konspirationsteorier ska sprida sig som en löpeld. Som leder till att punkterna 5) och 6) enligt ovan vinner.

Kommentar: skrivet av en av de miggor som under längre tid rapporterat, kommenterat, upplyst och informerat här på bloggen. Så att ingen ska kunna säga att ”det hade jag ingen aning om”.

© denna blogg.

En migga: ”För EU-staten Sverige som hägrar där borta vid horisonten har en asylprövning som kallas ”migration” som betyder befolkningsmetod och som innehåller ”PUT med helpension”. Vilket de andra EU-staterna inte erbjuder. För de andra EU-staterna har asylprövning.”

Förhoppningsvis är framtida forskare tacksamma för att miggorna under så många år har berättat – och fortsätter att berätta – om hur det sett ut och ser ut på den kaotiska asylmarknaden i Sverige under tiden från slutet av år 2007 och framåt. Då kommer miggornas långvariga skrivande på sin fritid åtminstone till någon nytta, förutom förstås att bloggläsarna ju lär sig en del. Nutida politiskt ”ansvariga” har i alla fall hittills under hela Alliansregeringens åtta år i regeringsställning och lika många år med majoritet i riksdagen, inte brytt sig om de ofta rent hårresande rapporterna.

En migga skriver dagarna efter riksdagsvalet den 14 september:

Jag stannade som sagt hemma på valdagen. För vilket jag har lite dåligt samvete. Men sagt är sagt och därmed gjort.

När statsministern uppmanade folket att öppna sina hjärtan gick min egen gissning om SD´s kommande andel av röstetalet från 10 till 15 %. För ett värre exempel på politiskt självmord var svårt att hitta. I min värld var det anledningen för en del bekanta att öppet bekänna att de skulle rösta på SD. Och mina bekanta är inte lågutbildade arbetslösa utan akademiker i medelklassmiljöer.

Nu – det vill säga denna vecka – finns i alla fall embryot till en debatt utan förtecken. Den har börjat i SvD. Jag läser att integrationsfrågan ses som knäcken i gröten. Migrationsfrågan är fortfarande tabu. Bättre än inget och bättre sent än aldrig, fast i det här fallet är det nog försent ändå.

För den politiska realiteten är denna. Det är inte september 2010 utan september 2014. SD har suttit i riksdagen i 4 år, inte 4 dagar. Och medan allianspartierna trängt in sig själva på samma kvadratmeter så tronar SD ensamt till höger. Såsom ett socialkonservativt parti. Vilket jag måste erkänna är en klatschig beteckning (sug på ordet socialkonservativ och fantisera om ordets innebörd). Och ju mer tiden går desto mer försvinner arvet. Vem lägger idag Vänsterpartiet till last att en gång ha varit bekännande kommunister och kramat såväl Sovjetunionen som Kina? Inte många. Inte jag själv i varje fall, det skulle bara vara småaktigt.

Jag läser en del försäkrande röster om att 87 % vill annorlunda än SDs väljare, så därför finns ett brett underlag för att mobilisera. Och att det är business as usual även om SD skulle få 49 procent. Alldeles riktigt, majoriteten bestämmer. Som politiska betraktare däremot känner till: med det tresiffriga antal politiska frågor av olika slag som avgörs varje vecka uti regering och parlament så finns det ingen samsyn hos övriga för att klara detta. Det räcker med nuvarande nivå hos SD för att ställa till med kaos.

Så det är alltså integration som ska bli grejen? Bra bra, men bara hälften. Så i väntan på att det går ännu mer åt helvete 2018 – och under eventuella nyval innan dess – tänker jag nu inte på integrationsfrågan utan migrationsfrågan. Det vill säga de regler som gör att en individ, som lagspråket, säger ansöker om en förmån och efter en prövning/utredning får svaret ja eller nej. Och jag undrar vad en opinionsundersökning skulle berätta om folk fick svara ja eller nej på frågan ”har Sverige en reglerad invandring?” Frågan ska vara lätt att besvara. Svaret är ja. Men bakgrundsbruset gör att ett ja lätt blir ett nej.

Ta det vedertagna språkbruket som exempel. ”Hotas av utvisning”, och ”riskerar utvisning” brukar det heta. Vilket säger att utgångspunkten är att alla har rätt att leva här lagligt och att detta bara kan ändras om en myndighet eller domstol begår övergrepp. Vilket i minsta fall är skadeståndsgrundande. Och detta är inte ett språkbruk som finns hos engagerade föreningar och hos enskilda bloggare utan hos nyhetsankare inom public service. ”Ingen människa är illegal” är en omhuldad slogan. Som betyder att människor per se har rätt att bo här lagligt, inte de människor som uppfyller kraven. ”Vårt mål är fri invandring” heter ett annat, vilket åtminstone säger oss att vi inte har det idag men att det är dit vi ska. Fast ingen har riktigt berättat hur det ska gå till.

En annan intressant fråga som skulle vara trevlig att få belyst är denna. Vad skulle en opinionsundersökning visa, om folk fick svara ja eller nej på frågan ”är asylrätten en eftersträvad migrationsform?”

Frågan ska vara lätt att besvara. Svaret är trots allt nej. Men bakgrundsbruset gör att ett nej lätt blir ett ja. För vi har en integrationsminister som säger att det handlar om migration i form av arbetskraftsinvandring och vi har kommunpolitiker som är övertygade om att detta är migration i form av arbetskraftsinvandring och vi har alla de slag av debattörer som säger att detta är hur vi kan och ska befolka Sverige. Trots att asylprövning handlar om en nödåtgärd, när vi under speciella omständigheter prövar rätten för en människa att lämna en viss plats på jorden. Migration i sin riktiga och normala och vanliga form, det är rörelser inom arbetsmarknad och annan form av försörjning, det har blivit rörelsen för studerande, och det är rörelsen för deras familjer. Men så fast sitter det i språkbruket numer att migrationen handlar om asyl och deras familjeåterförening att detta enbart kommer att ta minst 4 år till att rätta upp. Så fast sitter det i medvetandet, att det helt saknar betydelse att Sverige är det enda land inom EU som använder sig av permanenta tillstånd och inte tillfälliga. Så fast sitter det i medvetandet, att det nu visserligen reflekteras över hur många som tar sig till Sverige men inte vad som hände på vägen dit. För enda möjligheten för en asylsökande att komma direkt till Sverige går via vissa flyglinjer och undantagsvis med båt. Annars måste den berörde ha passerat mellan 1 och 5 andra EU-stater på vägen hit. Och ergo sagt nej till att söka skydd där. För EU-staten Sverige där borta vid horisonten har en asylprövning som kallas migration och som här betyder befolkningsmetod och som innehåller PUT med helpension. Så får man se sen om det blev bra eller dåligt. Vilket de andra EU-staterna inte har. För de andra EU-staterna har asylprövning.

Jag kan hålla på en stund så här, men jag ska avsluta med en betraktelse om Migrationsverket. Och – vilket ju är den första gången på länge – till och med försvara myndigheten. För i bruset av en reglerad invandring som tydligen är oreglerad och en asylprövning som tydligen är migration och försörjningskrav som vi ska ha fast inte har och identitetskrav som vi ska ha fast egentligen inte ha – och med det sedvanliga tugget om rasism och främlingsfientlighet och iskyla och omänsklighet – och en storlek på migrationen som fortfarande är tabu så gissar jag trots allt att utöver integration så kommer Migrationsverket att hamna under luppen under den kommande mandatperioden. Och då inte för att vi är för hårda utan för att vi är för mjuka. För det är lättare att ta i det än i den politiska och allmänna inställningen till vad som egentligen är migration och vad konsekvensen är av att köra ett ensamt race inom EU. Och när betraktarna då står där och hittar tidsbegränsade antaglighetsutredningar och närmast omvänd bevisbörda i fråga om identitet och en del verktyg som heter DNA eller kontroll av id-handlingar eller skelettröntgen och som visserligen finns men som sällan används och rättsliga ställningstaganden som på verkstadsgolvet blivit till hopsnickrade exempelbeslut som snabbt går att använda och handläggare som visserligen är jurister men som hade varit bättre betjänta av att ha lärt sig skriva maskin (eftersom allt handlar om att spara tid) och kohorter av experter som gömmer sig bakom varandra och chefer som tror att det handlar om kvantitet och inte kvalitet så ska ni få en fråga av mig. Som lyder som följer: Vad fan hade ni förväntat er?

Kommentar: Nej.

© denna blogg.

En migga: ”Vi har en asylprövning som nästan exklusivt handlar om att göra en snabb bedömning av en pratbubbla.”

En migga skriver så här apropå vad Migrationsverkets generaldirektör uttalat i Sydsvenskan, läs En migga: ”Jo, tjena! Snacka om snömos, ordbajseri, eller kalla det vad du vill!” och En migga: ”Om det vore någon ordning så skulle vi polisanmäla alla brott mot utlänningslagen som vi stöter på…” :

Epitafium

”Migrationsverket ska bli bättre på att förebygga korruption. Rutinerna ska skärpas, bifallen granskas lika noga som avslag, fler avgöranden tas som tvåmansbeslut. Detta är nödvändigt för att återställa förtroendet för Migrationsverket.”

Säger vår GD. Som varit – och är – chef för detta. Då bör väl vår GD också ta konsekvenserna av det som pågår och avgå!

Först har vi asylprövningen. Med enorma nyanställningar under de senaste två åren. Hög personalomsättning på grund av stressen. Och en asylprövning som samtidigt ska bära Migrationsverkets, och numera Sveriges, myndighetsmässiga favoritprojekt på sin rygg – nämligen den byråkratindustri som kallas LEAN. För det var inom svensk asylprövning som denna företeelse började, och den sprider sig som en cancer till Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen och vårdcentraler.

”Se så bra det går för Migrationsverket!” utropar tillskyndarna. Ja, snabbt går det på vissa håll – men kvaliteten har åkt ner i källaren.  Vi har tidsbegränsade utredningar här på asylprövningen, därför går det snabbt. Och det vi bedömer är korta pratbubblor här på asylprövningen, därför går det snabbt. Och så lite tid som möjligt lägger vi på kompetenshöjning, så snabbt går det.

Jag upprepar: Vi har tidsbegränsade utredningar här.

Och en asylprövning som nästan exklusivt handlar om att göra en snabb bedömning av en pratbubbla. Så mycket utbildning i bevisvärdering och länderkunskap blir det inte – däremot blir det många fler PowerPointpresentationer om ett eller annat ”värde för slutkunden” och liknande.

Och asylområdet är verkligen en industri! En självförverkligande, ryggkliande, alltid-sig-själv-närmast- industri. Sex verksamhetsområden ska leda fyra verksamhetsområden (!). Och de fyra ledda verksamhetsområdena har skapat egna byråkratier (!!) Och sedan var vi ett tresiffrigt antal hang arounds på verkstadsgolvet (!!!), som på papperet har sin plats i prövningen men som i verkligheten bara sticker fram nosen när det är dags för något möte. Eller projekt. Anything goes om du hamnat i LEAN-värmen. Då kan du motivera en heltidstjänst med att vara med på fem eller sex samordningsmöten per helår.

Och det lustigaste av allt är att mycket som Verksamhetsområdet för Asylprövning et consortes gör, sker på bekostnad av det verksamhetsområde som mätt i antal beslut har en sexsiffrig produktion (!!!) varje år. Det är BBM (Besök, Bosättning, Medborgarskap) jag talar om. Som Migrationsverkets lednings- och styrfunkton försöker ignorera. För det blir nästan som att betrakta ett parallellt universum.

Vår ledning tog bort kärnan i denna verksamhet i november 2012, när 2 1/2 enheter i storstäderna blev tvångskonverterade till asylprövning. Där försvann ryggraden. Så deras ärenden blev istället skickade till ”landsbygdsenheterna”. Som inte fick några extra resurser. Och som staplar ärendena på hög i väntan på bättre tider. Och som inte håller utredningar vid misstänkta bedrägerier och sådant, för det blir för jobbigt att kalla de berörda till sig. Ett verksamhetsområde som i flera år fått agera budgetregulator för resten. Där en ökande mängd ärenden konstant fått mötas av samma eller mindre personal så att det idag är beslut av en ensam tjänsteman i 9 fall av 10 eller 19 fall av 20. Och inte ens det räcker för att hålla flödet stången. Så idag finns här handläggningstider på 6 månader, 12 månader 15, månader, 18 månader. Surfa runt på Migrationsverkets hemsida och läs om väntetiderna – det är ingen rolig läsning.

Så GD ska nu öka antalet beslut som tas av två tjänstemän och samtidigt se till att kvaliteten höjs – och han har dessutom redan piskan från JO över sig om att göra något åt de fantastiska väntetiderna.

I min värld ser detta ut som tillräckliga skäl för en avsättning.

Kommentar: Axelryckning. Kasta händerna upp i luften. Sucka.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Nej, Sverige har inte fri invandring.

I en text på Svenska Dagbladets ledarsida den 28 oktober – Sverige har inte fri invandring – skriver Per Gudmundson om det självklar som tycks vara så svårt för så många att förstå. Han skriver band annat:

Det finns en solid majoritet för reglerad invandring, med alla de etiska problem den innebär (även med fri invandring följer etiska problem, förstås). Migrationsministern borde stå upp för den linjen, alternativt förklara varför avvägningen i dag är problematisk och bör ändras.

I texter sedan minst 2008 (2008-2013 = närmare sex år!) har miggor och jag själv skrivit här på den här bloggen om samma sak: Sverige har inte fri invandring. Några citat ur texter skrivna av miggor m.fl.:

Sveriges signaler till ”invandringsländerna” är också att ”det är så rörigt här så du till 90-95 % kan räkna med att kunna stanna oavsett hur många avslag på dina ansökningar du får”. Och eftersom det är så, och det accepteras av myndigheterna, riksdagen och regeringen i Sverige, så borde väl utlänningslagen skrotas helt och en ny, betydligt enklare och kortare lag skrivas. En ny utlänningslag som tydligt anger det som signalerna redan ger vid handen: Kom hit så får du stanna! Med de tillägg som de styrande vill göra som t.ex. om man ska behöva kunna försörja sig och skaffa bostad själv eller om staten ska stå för dessa grundläggande behov. Och om man på något sätt vill begränsa hur många eller vilka anhöriga som får rätt att följa med. Anser man inte att något av detta behövs så räcker det med den enkla meningen, fast lite mer juridiskt utbroderad: Kom hit så får du stanna!
(Ur Svåra frågor kring asyl- och annan invandring, 17 mars 2008)

Och:

Att LO:s avtalssekreterare Erland Olausson vill att ”svenska regeringen ska ändra lagstiftningen så att det inte längre är kriminellt att vara här illegalt” är så korkat att man nästan tror att det är ett skämt. Något som är illegalt (=mot lagen) är ju kriminellt, det går ju naturligtvis inte att säga att ”trots att det är olagligt, det du gör, så ska vi i regeringen (och riksdagen) bestämma att det inte är kriminellt”. Vilka andra illegala handlingar ska i så fall inte heller anses vara kriminella? Skattebrott? Snatteri? Bedrägeri?

LO visar, genom sina spektakulära uttalanden, att de är av den åsikten att Sverige ska ha en helt fri och oreglerad invandring. Och det är klart att om fackpamparna har frågat sina medlemmar ifall dessa är av samma åsikt och det visat sig att de är det, då är det inget som hindrar att LO börjar bearbeta regeringen och riksdagen för att fri och oreglerad invandring ska bli verklighet. Men LO kan ju inte införa det på egen hand, organisationen är ju trots allt inte ett lagstiftande organ även om den säkert vill se sig som en sådan.
(Ur LO är för oreglerad invandring, 1 juni 2008)

Och:

Man vill alltså gå emot utlänningslagen, upphäva den reglerade invandringen och skapa ett totalt kaos på invandringsområdet genom att, i praktiken, säga att alla som kommer hit och stannar kvar illegalt ska ha rätt till uppehållstillstånd – trots att deras ansökningar avslagits i flera instanser eller aldrig ens prövats för att man bara kommit hit och själv valt att stanna illegalt – och till all samhällsservice och jobb. Vad det betyder i klartext är: ”Vi vill strunta i utlänningslagen och den reglerade invandringen och införa helt fri invandring utan krav på dem som kommer hit”.
(Ur Vänsterpartiet lovar att en rödgrön regering kommer att bryta mot lagar som partierna själva varit med och stiftat, 8 december 2009)

Och:

Ibland när jag läser vissa artiklar så kan jag tänka: ”Hjälp! Är jag främlingsfientlig som inte tycker likadant? Är det först när man är för en totalt fri invandring som man inte är främlingsfientlig?” Men nej – jag är inte främlingsfientlig, jag är bara orolig för landets framtid. Det räcker att se på Rosengård för att inse hur totalhavererad invandringspolitiken är.
Ur ”Är det först när man är för en totalt fri invandring som man inte är främlingsfientlig?”, 15 maj 2010

Och:

Sverige har ju nu ett domstolsförfarande och alla asylansökningar prövas i minst två instanser. På samma sätt som andra beslut och domar inom rättssystemet måste respekteras, måste också besluten i asylärenden respekteras, annars blir det ”hela havet stormar” och laglöst land. Om Migrationsverkets och därefter migrationsdomstolens beslut inte respekteras är det knappast någon mening med asylprocesser, då blir invandringen i praktiken helt fri. Det finns kanske många som tycker att Sverige ska ha fri invandring utan krav på försörjning och då får de arbeta politiskt för att försöka få detta till stånd. Men så länge Sverige inte har fri invandring och har en utlänningslag som den som finns idag, då är det så att invandringen är reglerad och lagen ska följas.
(Ur Har man fått avslag på sin asylansökan innebär det att man måste lämna Sverige, 15 juli 2010)

Och:

Asylprövningen börjar mer och mer likna fri invandring under förment reglerade former. Anhöriginvandringen är likadan. Arbetsspåret har blivit ett skämt eftersom de enheter som ska sköta det lika gärna kan ersättas med stämplingsdynor. Och resten av Myndighetssverige är på ungefär samma nivå när det gäller dem som haft tidsbegränsade uppehållstillstånd och sedan bara stannat kvar när tillståndet gått ut.
(Ur En migga: ”Asylprövningen börjar mer och mer likna fri invandring under förment reglerade former.” 31 augusti 2011

Och:

Centerpartiet känner tydligen också för att köra rätt in i muren. Fri invandring? Är det Kristina från Duvemåla de har i tankarna? Så folk ska flytta hit helt fritt och spontant känna för att bosätta sig i glesbygden? Tror inte att civilingenjörer från Indien och Kina känner någon dragningskraft dit. Och de berörda måste också vara självförsörjande, annars går inte ekvationen ihop. Fast det var väl ingen som tänkte på det.
(Ur En migga: ”Så det blir en ”antaglighetsbedömning” istället för en sannolikhetsbedömning.”, 19 december 2012)

Och:

Vidare i programmet talar riksdagsledamoten om att om inte regeringen gör som Miljöpartiet vill så är det regeringens fel att den ramöverenskommelse som MP och M gjort spricker! Och MP vill (kräver att regeringen går med på) att ”papperslösa”, dvs illegala invandrare, sjuka och barnfamiljer ska få stanna (i princip alla som sätter sina fötter på svensk mark = fri invandring).
(Ur Det är inte Public Service uppgift att vara språkrör åt en vilseledande riksdagsledamot, ens om denna kommer från journalisternas eget favoritparti,11 mars 2013)

Och:

I själva verket reser det ”ensamkommande barnet från Afghanistan utan en enda levande släkting någonstans”, som i verkligheten är en ung man på 20 år från Iran med familj och släkt både där och i Sverige, tillsammans med sina härboende släktingar till Iran för att hälsa på den familj han påstått att han inte har. Under den långa semestern planeras hur resten av denna icke-existerande familj också ska kunna ljugas in i Sverige. Han tar semester från landet som gav honom uppehållstillstånd på lögner och är borta i två månader. Fri invandring, fri försörjningsinvandring, finns redan – och är utbredd –  i Sverige.
(Ur En SFI-lärare berättar en sannsaga, 27 augusti 2013)

Mängder av andra inlägg där orden ”fri invandring” finns med kan läsas här.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

En migga har skickat ”Minnesanteckningar förda vid ledningsgruppens möte den 17 september 2013”.

En migga har skickat Minnesanteckningar förda vid ledningsgruppens möte den 17 september 2013. I dessa kan bland annat läsa:

Om Fördjupad Syriendiskussion
Anders (generaldirektören, min anm.) inleder med att säga att han vill ha fullständig ärlighet kring situationen i verksamheten, vilka problem som finns, och svar på de frågor som skickats ut inför mötet.

Om Asylprövningen
Asylprövningen har en ansträngd situation där ansökningsprocessen prioriteras. Vi får in sökande i systemet, men utredning och beslut dröjer. Nu går det åtta veckor från ansökan till utredning. Detta ökar med en vecka varje vecka med nuvarande förutsättningar.

Om Mottagningen
Mottagningen har också en mycket ansträngd situation. De tillfälliga boenden som upphandlats räcker i fyra månader till, (en migga säger att det snarare är två månader innan allt faller ihop och ”det är dags för jympahallar, hotell och kyrkor”. Min anm.) med de förutsättningar som vi har idag. Måste påbörja ny upphandling. Personalen hanterar den situation som är, men det är viktigt att se på hur länge personalen klarar en så här ansträngd situation. Tittar på långsiktig rekrytering.

Om Omvärldsenheten
Omvärldsenheten ska fundera över behov av att skicka personal utomlands till strategiskt viktiga orter, exempelvis, Italien, Turkiet, Bulgarien, Egypten. Anders manar till restriktiv semesterplanering för jul och nyårshelger med tanke på det läge vi ser idag.

Om BBM (Besök Bosättning Medborgarskap)
BBM ska konsultera Leancenter för att hitta effektiviseringar och på bästa sätt förbereda sig för de ökningar av anknytningsärenden som med största sannolikhet kommer att följa.

Lisa och Anders ska tala med Justitiedepartementet om situationen.
Allt annat har lägre prioritet än detta. Uppföljning ska ske varje vecka i ledningsgrupp.

Avslutande kommentar
Anders meddelar att även arbetet med ”Bra ska bli bättre” kan komma att parkeras om läget i verksamheten fortsätter att vara så ansträngt som det är just nu.

Kommentar: Delar av vad som tas upp på Migrationsverkets ledningsmöte är svamligt (här är endast en ganska liten del ur protokollet publicerat), delar visar en gryende insikt om den katastrof som redan är här och som kommer att bli större och värre. Men det förekommer inte den typ av riktigt stark handlingskraft och förslag på omedelbara åtgärder för att ta itu med en helt orimlig situation som så desperat skulle behövas. Som att se till att de som kommer och som inte visar vilka de är, varifrån de kommer eller varför de söker asyl eller skydd här, snabbt får avslag och återsänds till sina hemländer, och att de, som visar vilka de är, varifrån de kommer och att de har skäl att beviljas asyl eller skydd kan processas och ges den fristad de behöver. Och ett vettigt mottagande!

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

En migga: ”Och nu försöker vår käre GD att låtsas som det regnar”.

En migga skriver:

Utan tvivel är man inte klok

Följande klämmiga kommentar finns på vår käre GDs (generaldirektör) blogg nu i juli:

Nu förstärker vi BBM (=Boende, Besök, Medborgarskap)!

För att möta den kraftiga ökningen av antalet asylsökande ställde vi i höstas om resurser för att så snabbt som möjligt förstärka asylområdet. Nu ser behoven annorlunda ut. Asylprognosen för i år sänks. Hittills har det inte kommit lika många asylsökande som vi hade räknat med och vi har kunnat avgöra fler asylärenden än vi har fått in. Samtidigt har antalet öppna ärenden inom BBM successivt ökat och är nu uppe i cirka 80.000 totalt. Vi har bland annat över 60.000 anhöriga som väntar på besked. Från och med den 1 september förstärker vi därför BBM med sju team från asylprövningen. Totalt rör det sig om ett femtiotal medarbetare.

Beslutet att rikta om resurser har fattats efter en tids diskussioner i ledningsgruppen. Jag är glad att vi har nått en lösning som innebär att team i Malmö, Uppsala, Solna och Göteborg kommer att handlägga anknytningsärenden fram till nyår. Samarbetet sker i positiv anda och många har anmält sitt intresse och vill bidra. Den här förmågan till flexibilitet ska vi fortsätta att utveckla. Den är nödvändig för att vi ska kunna hantera de ständiga växlingar som präglar verksamheten. Utan den följsamhet och beredvillighet som ni medarbetare visar prov på skulle vi inte klara det. Tack för det!

Och då var det ju bara den lilla detaljen, att anledningen till att BBMs balanser skenade iväg var att i november – december förra året blev just ett femtiotal medarbetare tvångskonverterade från att arbeta för BBM till att istället gå över till Asyl. För som GDs entourage av prognosmakare (han har väl ett 50-tal personer bara för detta ändamål) hade förutspått, så skulle asylströmmarna från Syrien slå alla rekord. Nu ligger vi på rekordnivåer, det är sant – men GDs siffernissar hade målat upp ett futuristiskt scenario med mer än 50.000 asylsökande under 2013.

”Och hur gick den tvångskonverteringen till?”, undrar den intresserade. Jo, någon av alla dessa operativa grupper kom över en kopp kaffe och en kaka på att man ju alltid kunde ändra på vad folk gjorde. Fackföreningsrepresentanterna – bland annat ett stolpskott för SACO – satt med och smuttade på kaffet och tyckte att detta var en bra idé. Och de som sist av alla fick veta att de blivit tvångskonverterade var – den berörda personalen. Då såg det ut så här på GDs blogg, så här uttryckte sig bland annat kollegorna i Solna:

Beslutet att lägga ner/konvertera Ambassadenheten i Solna fr.o.m. den 1 december i år – utan förhandsbesked till personalen och utan att vare sig riskbedömning eller konsekvensanalys genomförts – är under all kritik! Beslutet om att ombilda enheten synes dessutom enbart ha presenterats för de fackliga parterna – inte samverkats. Det synes inte heller ha samverkats om vilka enheter som är lämpliga för att ombildas till asylenheter.

Vi vill inledningsvis understryka att det är sättet på vilket man hanterat frågan och inte den omständigheten att man förväntas hjälpa till över VO-gränserna vi vänder oss emot och vi vågar i sammanhanget påstå att detta är den allmänna uppfattningen på Ambassadenheten i Solna. Det är, såvitt vi förstår, ingen som ifrågasätter eller motsätter sig att vi alla behöver hjälpas åt utan majoriteten är beredda att ställa upp – och har också gjort det tidigare – under förutsättning att medarbetarna via information är delaktiga och behandlas med respekt för sin yrkesskicklighet.

Vi som är påverkade här i Solna har dessutom, sedan beslutet presenterades i tisdags förra veckan, nåtts av skiftande besked. Tisdag: besked om sammanhållen flytt av enheten och handläggning av enkla beslutsklara ärenden – företrädesvis Syrien. Onsdag: enheten splittras och oklart om man hamnar på Asylprövning eller Dublinenhet + oklarheter kring det oskrivna (?), ej protokollförda (?) beslutet som inte samverkats (?) och om vissa p.g.a. av sina anställningsavtal överhuvudtaget kan flyttas. De skiftande beskeden skapar en stor osäkerhet och framstår som mycket oseriöst och ogenomtänkt från ledningens sida.

Vi är fullt medvetna om att arbetsgivaren har rätt att omfördela personalstyrkan för att möta de ökade behoven inom VO Asyl, men här har hanteringen skötts illa.

Om arbetsgivaren istället hade arbetat med en lösning baserad på frivillighet hade det med största sannolikhet medfört att de hade hittat enheter i landet där en majoritet ställt upp på frivillig väg och på så sätt fått med personalen på ett bra sätt.

Vi föreslår alltså en lösning baserad på frivillighet i första hand. Förslaget medför endast att en del av personalen på ambassadenheten kan stanna inom BBM och istället ersättas av frivilliga krafter från andra enheter. Förslaget ska inte medföra att arbetsgivarens tidsram rubbas.

Vår förhoppning är att omflyttningen i största möjliga mån ska beröra personer vilka finner det utmanande och roligt att få arbeta med annan typ av prövning. Dessa kommer enligt vår bedömning att vara klart mer motiverade och förmå göra ett ”bättre jobb”. Detta gynnar givetvis verksamheten bättre än vad nuvarande förslag gör.

Att lägga ner en enhet utan att se till personalens kompetens och erfarenhet är resursslöseri. Det tyder dessutom på oerhört dålig personalpolitik, det är långt ifrån samma sak att utreda/handlägga ett ambassadärende jämfört med ett asylärende.

Vi anser att situationen är högst otillfredsställande, inte minst mot bakgrund av att enheten är inne på sin tredje chef på ett halvår, vilket inte kan anses positivt för verksamheten. Det faktum att vi fick en ny enhetschef den 1 oktober utan vidare förklaring gör det inte lättare att förstå varför detta skett.

Genomförandet av genomgripande förändringar har gått väldigt fort och det är inte utan att man känner sig överrumplad i sammanhanget. Vi anser att det är ett märkligt förfarande, att det hela tiden sker saker utan förklaring, då vi på enheten ansett att vi arbetat i en positiv anda och med ett fungerande förändringsarbete som börjat ge frukt. Att i det läget, mitt under en pågående förändringsprocess, byta ut enhetschefen och sedan avveckla/konvertera enheten är olyckligt och inte till gagn för verksamheten som helhet.

Och nu försöker vår käre GD att låtsas som det regnar. Han fick ett bråk på halsen – för vem vill lita på en sån här arbetsgivare? – för att hans stab inte kan räkna.

Kommentar: De här autentiska texterna kommer från ett verk som sedan länge befunnit sig i haveristiskt läge.  I många år, faktiskt. Men vad gör väl det? Ingenting, anser Sveriges regering. Håller folket med?

Tilläggskommentar från Anders, en f.d. migga som läst ovanstående inlägg: När jag jobbade på förvaret i Märsta så beslutades det, efter en prognos, att det skulle läggas ner. Efter en fantastisk cirkus med frivilliga avgångar mot ersättning och omplacering, så slutade det hela med nyanställningar och i vissa fall omanställningar av personal som man en kort tid innan hade betalat avgångsvederlag till. De fick givetvis högre lön också. Rena hönsgården!

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Hela bloggtexten får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexten här ovan. Media och andra som använder sig av denna information ska ange källa!

En migga ger råd till GD för Migrationsverket: ”Inför LEAN. Bland dina byråkrater. Och sluta inte förrän det bara återstår en person för en arbetsuppgift. Så inget mer av fem byråkrater för en arbetsuppgift där samtliga gett sig själva fribrev att inte jobba.”

En migga skriver om verkligheten bakom Migrationsverkets väggar:

Förslag till förbättring: LEAN

Vår GD efterlyser i sin nya kampanj ”bra ska bli bättre” förslag från medarbetarna om hur vi kan bli just bättre. Så var vi där igen.

Snälla lilla GD! Du leder en myndighet som för tankarna till västerländska parodier om kommunistisk byråkrati. Du har i ditt fögderi först och främst din egen stab av överbetalda pärmbärare plus en Internrevision. Sedan har du sex centralt placerade verksamhetsområden med egna enheter: dessa heter
• Rättslig Styrning
• Operativt Samordningscentrum
• Strategiskt Utvecklingscentrum
• Administration”
• Europeiskt och Internationellt Samarbete
• Planering och Styrning

Säger inte detta dig något? Är du helt blind inför den byråkrati du själv leder?

Under dessa byråkratlegioner finns sedan fyra verksamhetsområden som arbetar
• Asylprövning
• Mottagning
• Besök, bosättning och medborgarskap
• Förvaltningsprocess

Här har dina småpåvar till verksamhetsområdeschefer först byggt upp egna staber och expertenheter. Inbyggt i dessa byråkratorganisationer finns nu också ytterligare 100 kollegor som blivit ”hangarounds” – de är navigatörer och kommunikatörer. Hälften av dem tycker detta är så roligt att de är bortkopplade från asylprövningen och numera bär på pärmar och powerpoint-presentationer.

Under allt detta finns sedan de som arbetar. Det vill säga vi. Bland annat jag. Och när det gäller ord från exempelvis mig så har du stor nytta av dina uppskattningsvis 500 byråkrater som står mellan dig själv och verkstadsgolvet – de kan nämligen filtrera bort allt. Framförallt måste de också göra skäl för sina egna tjänster. Genom nya powerpoint-presentationer. Nya planscher. Nya projekt. Nya utredningar. Allt som genererar mer byråkrati och som garanterar dessa 500 byråkrater jobb ad nauseam.

Och vad har du för kvalitet i ditt fögderi, GD? Har det blivit bättre? Jag jobbade här för 10 år sedan och den kvalitet som rådde då var ljusår från hur det är idag. Idag har du handläggare som inte har behörighet att flytta på ett gem om det inte stämmer överens med en powerpoint-presentation, du har beslutsfattare som inte kan skilja på främlingspass och resedokument, du har teamledare som knappt vet vad uppehållstillstånd är och som hämtar sin länderkunskap ur Wikipedia. Och framförallt har du alla dina förbannade byråkrater som verkligen gör skäl för devisen ”ju fler kockar desto sämre soppa”.

För hur var det nu, lille GD, med exempelvis EU-domstolens avgörande C-648/11, om ensamkommande barn och Dublinförordningen, som kom i förra veckan? Jo, dina underhuggare blev varse att detta var viktigt när det bara var några dagar kvar till avgörandet i EU-domstolen. Och hur kom dina underhuggare fram till detta? Jo de hade varit på konferens med kollegor från andra EU-stater. För dina underhuggare klarade ju inte av att begripa detta på egen hand. Och det här målet var ju knappast någon statshemlighet, målet tillkom redan i december 2011 och generaladvokatens rekommendation kom i februari. Men vad var det nu som tre av dina verksjurister hade sagt innan de blev varse att alla andra EU-stater satt och väntade på detta? Jo, de hävdade att vi ”inte behöver bry oss om EU-domstolen för det är svenska domstolar som avgör vilken unionsrätt vi ska ha i Sverige”. Eller med andra ord alibi för att slippa göra något. Det var väl någon powerpoint-presentation som kom före.

Så ett gott råd lille GD: Inför LEAN. Bland dina byråkrater. Och sluta inte förrän det bara återstår en person för en arbetsuppgift. Så inget mer av fem byråkrater för en arbetsuppgift där samtliga gett sig själva fribrev att inte jobba.

Kommentar: Ja, vad ska man säga? Ni i regeringskansliet läser väl miggornas texter? Ni – en del av er – i riksdagen läser väl miggornas berättelser ? Många journalister läser miggornas berättelser, för att inte tala om er, ni som kallas ”allmänheten”, ni läser också både vad miggorna berättar och vad jag skriver. Finns det verkligen ingen/inga som orkar ta till sig vansinnigheterna? Svaret har åtminstone hittills under fem, sex år varit ”nej”, men man kan ju alltid hoppas på en förändring… Läs denna mening ur miggans text en gång till och försök – försök! – förstå vidden av den:

Idag har du handläggare som inte har behörighet att flytta på ett gem om det inte stämmer överens med en powerpointpresentation, du har beslutsfattare som inte kan skilja på främlingspass och resedokument, du har teamledare som knappt vet vad uppehållstillstånd är och som hämtar sin länderkunskap ur Wikipedia.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

En migga: ”Det håller på att bli bättre i och med att vi fått VIS.”

En migga:

Det håller på att bli bättre i och med att vi fått VIS*. Det innebär att nästan alla våra ärenden blir Dublin-ärenden och vi på asylprövningen får sparken.

Det finns inte många sökanden som rest med kamel, lastbil eller gummibåt till Sverige! De allra flesta har turistviseringar till något Schengenland. Och nu kommer vi ibland (!) att kunna se att den asylsökande inte ens kommer från det land som han eller hon påstått sig komma ifrån och att han eller hon inte heter det som han heller hon sagt sig heta. Hoppsan!

Oftast har de inte heller satt sin fot i Spanien, Slovakien eller vilket Schengenland det än var som gav dem viseringen, utan de har (säger sig ha) åkt direkt till Sverige. Men sedan kan de ha dröjt med att ansöka om asyl för att slippa bli skickade till viseringslandet och en del till och med förstör sina fingrar med lim eller genom att fila fingertopparna för att slippa åka fast. Uppfinningsrikedomen är lika stor som viljan att få asyl här. Och jag förstår faktiskt inte varför.

Ofta är inte de som kommer hit och söker uppehållstillstånd (som alltså har kommit hit med visering som de vill dölja) några fattiglappar, utan snarare väletablerade personer utan några som helst problem i sina hemländer. Ändå vill de få ”asyl” i Sverige! Varför? De kommer ändå inte att vara här särskilt ofta, även om de skulle få ”asyl”, eftersom de måste åka hem hela tiden och bygga sina hus och se efter sina egendomar.

Kommentar: Är det någon annan som tycker att det här är missbruk av asylrätten å det grövsta?

* Schengenstaterna har enats om att införa ett gemensamt europeiskt system för utbyte av viseringsinformation (VIS). Syftet med VIS är att förebygga hot mot den inre säkerheten och så kallad viseringsshopping samt att underlätta gränskontroll, inre utlänningskontroll och kampen mot bedrägerier. VIS ska används av samtliga länder som deltar i Schengensamarbetet. För att säkerställa identifieringen av den som söker visum registreras fingeravtryck och foto (s.k. biometriska uppgifter) i systemet vid varje förstagångsansökan om visum. Uppgifterna lagras i en central VIS-databas och skickas även till Eurodac och polisens fingeravtrycksregister. Uppgifterna kan därför användas för att enligt Dublinförordningen avgöra vilken medlemsstat som ansvarar för prövningen av en asylansökan samt vid identitetsutredningar.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.

En migga: ”Nu stämmer inte längre kartan och verkligheten, för det står inte i regelverket att alla har en självklar rätt att bo i Sverige.”

En migga skriver, bland annat apropå texten Migrationsverket agerar på anonyma tips men dess generaldirektör vill inte lyssna på anställda som är anonyma, följande:

Svarte Petter

I den berömda sagan är de vuxna antingen upptagna med att sy kejsarens kläder eller sjunga klädesplaggens lov. Tills det lilla barnet säger att kejsaren faktiskt är naken. Sensmoralen är sedan att det lilla barnet inte får stryk för sina ord utan att de vuxna närmast gapar i munnen på varandra när de bekräftar att det stämmer. För som flockmentaliteten är beskaffad och när anden väl kommit ut ur flaskan så vill ingen vara den som gapar sist.

Om arton månader kommer Sverigedemokraterna att befästa sin ställning i Sveriges riksdag och på andra platser. Det finns i dagsläget inget som hindrar det. Trots att en av de stora snackisarna under det senaste halvåret varit filmen om hur två framstående personer i det partiet uppfört sig som aspackade fotbollshuliganer, så ökar stödet för partiet, numera socialkonservativt. Med nästan monopol på att prata om invandring och integration. Och det är fortfarande nästan som spel mot öppet mål när de marknadsför sin ställning: de är ”de enda som vågar tala om saken för resten av etablissemanget spelar under täcket och vilseför befolkningen”.

Resten av etablissemanget spelar inte under täcket, det måste sägas. Däremot sitter den mestadels på läktaren.

Så vad ska skrivas efter nästa val? Det är kanske dags att börja fila på formuleringarna. Man kan ju alltid hävda att det ligger ett fel av något slag i väljarkåren. Men med tio procent eller mer av röstetalet går stödet för SD inte att avfärda som utslag av sekterism eller som att några få är missnöjda. Det är inte heller särskilt produktivt att avfärda väljare som ignoranta. Dessutom visar alla opinionsundersökningar att det inte finns någon egentlig motvilja mot invandring, tvärtom. Det vill säga, invandring som följer det regelverk som samma personer i opinionsundersökningarna varit med om att rösta fram. Kartan bör stämma med verkligheten.

Man kan ju titta lite på hur retoriken ser ut i medierna själva – och bland de ”kulturpersoner” som har en självskriven plats där. Ty retoriken säger att någon ”hotas av utvisning” eller ”riskerar att kastas ut”. Nu stämmer inte längre kartan och verkligheten, för det står inte i regelverket att alla har en självklar rätt att bo i Sverige. Det stämmer inte heller när det talas om stängda gränser. Det hade stämt om förra årets beviljade uppehållstillstånd varit 1.100, eller 11.000. Nu var det däremot 110.000. Det stämmer inte heller att invandringen består av akademiker och yrkesutbildade: de största grupperna består av icke utbildade människor som i många fall dessutom är analfabeter på sitt eget språk.  När karta och verklighet inte stämmer överens blir folk frustrerade eller irriterade. Ty väljarkåren är inte korkad.

Man kan också titta på politikerna. Det är klart att här finns en beröringsångest. Om vi exempelvis (som idag) ska ha ett försörjningskrav för anhöriga som omfattar en procent och varje ökning anges som främlingsfientlig så är det dessutom något fel på den skala som kartan är gjord efter. Och när kommunpolitiker säger att ”nu finns det faktiskt inte plats för fler” och de då får höra att det är fel på kommunerna, ja då är det nog så att kartan dessutom har fått fel på väderstrecken.

Och om det ovanstående är för jobbigt att ta i så har jag ett enkelt förslag. Skjut på Migrationsverket istället. Bara för att många i demokratins namn vill att det inte ska spela någon roll varför vi ska ha bosättning i Sverige, eller om de vill öka eller minska i någon riktning, så består verket av tjänstemän. Och det finns ingen politiskt lagd beställning som säger till Migrationsverket att ta det ena men inte det andra. Det finns inte något inskrivet i lagstiftningen om att verket ska tänka efter kvantitet och inte kvalitet. Alla berättelser och torra fakta som finns går att härleda till oss (anställda på  migrationsverket). Det är vi som gör detta. Våra namn står på besluten. Och vi har chefer som har chefer som har chefer.

De enheter som sysslar med arbetstillstånd har aldrig fått någon politisk order om att blunda ens för en enkel passkontroll. Inte heller de som sysslar med tillstånd för gäststuderande. Inte heller de som ska hantera ansökningar från ”barn” – när våra grannländer visar vad som hände där när de införde enkla kontroller (antalet ”barn”, dvs personer under 18 år minskade med uppåt 60 procent). Eller familjeanknytningar.

Vem i riksdagen sade till Migrationsverkets anställda att strunta i sådant som godkända adoptioner och erkända vårdnadsdomar, att strunta i vems barn det egentligen är man söker tillstånd för? Eller det faktum att snart är den tid helt förbi när återkallelser av felaktiga uppehållstillstånd gjorde, för även om det anges i lagen att det ska göras, så är det ju inte LEAN. Eller asylprövningen. Det heter numera LEAN, det vi arbetar med på Migrationsverket, inte ”reglerad invandring”!

I PowerPointpresentationerna och i stapeldiagrammen saknas faktorn ”innehåll”. Kvalitet tar nämligen (för lång) tid.

En sak som givetvis gör det svårsmält för media att attackera Migrationsverket från rätt håll – istället för den numera rätt utnötta främlingsfientliga vinkeln – är vad konsekvensen blir. Hade Migrationsverket skött sitt uppdrag hade det inte varit 110.000 uppehållstillstånd förra året. Det hade istället varit kanske 90.000. Med den skillnaden då att karta och verklighet skulle ha stämt bättre överens. Och vi är fortfarande störst inom EU när det gäller invandring. Då finns inte grogrunden för ett av momenten i det som göder Sverigedemokraterna, nämligen ett utbrett missbruk. Resten, om invandringen ska öka eller minska, dvs gå i den ena eller den andra riktningen; om det ska vara med eller utan arbete; med eller utan utbildning eller med eller utan tryggad försörjning, det är en politisk process och inte ett tjänstemannamässigt avgörande.

Detta kan läsaren tills vidare bara få veta här på denna blogg, för Migrationsverkets generaldirektör hävdar att det är inte hans bord utan sådant som ska hanteras av hans chefer och experter. Då är i alla fall vår generaldirektör trygg – han har ungefär 200 chefer och experter som står mellan honom och ”verkstadsgolvet”. Och där är det lika svårt att komma igenom med synpunkter som det en gång var för en islamiskt troende att klara sig ifrån Inkvisitionen.  Dessutom anser generaldirektören att den som inte delar LEAN – det vill säga Migrationsverkets uppfattning om vad detta är – kan söka sig någon annanstans (läs Migrationsverket agerar på anonyma tips men dess generaldirektör vill inte lyssna på anställda som är anonyma).

Så mitt tips blir att i september nästa år pekar ni på Migrationsverket. Det hade ni också gjort om ni fått veta att det inom Försäkringskassan skulle anses som onödigt att undersöka eventuellt fusk med assistansersättning, eller om det inom Skatteverket skulle hållas som slöseri med tid att följa upp misstänkta skattebrott i vissa branscher.  För konsekvenserna i de fallen blir nämligen att förtroendet för socialförsäkringen respektive finansieringen av det allmänna blir ifrågasatt eller sedd med skepsis.

Kommentar: Det är mycket svårt att förstå att den högste ansvarige på ett av de statliga verk (om inte det statliga verk) som är mest omdiskuterat, kritiserat och kostsamt inte läser vad hans personal skriver! Många mejl har rasslat in via Info, från för mig nya miggor som inte skrivit tidigare och som är förtvivlade alt. förbannade över att deras GD inte bryr sig om att ta del av de oerhört viktiga historier som andra miggor berättat och berättar. Och över att han tycker att ”om man inte trivs med jobbet och arbetsuppgifterna så kanske man ska se sig om efter något annat”!

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.

Regeringen: ”Polisen ska prioritera utvisning av asylsökande”

Sveriges Radio rapporterar den 11 januari:

Regeringen kräver att polisen utvisar fler av dem som fått nej till asyl i Sverige, och inom kort kommer Rikspolisstyrelsen därför att uppmana samtliga polismyndigheter att prioritera frågan.

Redan för ett år sedan krävde regeringen just detta; det är konstigt att den ska behöva upprepa för Polisen att utlänningslagen ska efterlevas och att det ingår i Polisens uppgifter att tillse att de,  som enligt lagar och konventioner fått avslag på sina asylansökningar lämnar landet och inte stannar här illegalt. I första hand ska återvändandet ske frivilligt, i andra hand med polishjälp.

Sveriges Radio igen:

Det är stor brist på bostäder för asylsökande som kommer till Sverige. I Migrationsverkets egna boenden bor 12.000 personer som har fått avslag på sina asylansökningar. Omkring 7.000 av de ärendena har överlämnats till polisen som har till uppgift att verkställa utvisningar av dem som inte reser hem frivilligt.

Redan för drygt ett år sen uppmanade regeringen just polisen att prioritera utvisningsärenden av dem som är inskrivna i Migrationsverkets mottagande. I höstas gick rikspolischefen ut i ett särskilt brev till dem 21 polismyndigheterna.

Redan inför år 2012 angav regeringen i sitt regleringsbrev att:

Prioriterade områden för Migrationsverket 2012 är asylprövning och återvändande.

Ändå har antalet personer som vistas illegalt i landet inte minskat, snarare tvärtom…

Kommentar:
Ett humant och generöst asylsystem kan endast upprätthållas om alla delar av asylprocessen fungerar och stiftade lagar respekteras och efterlevs – alltså också denna del i 8 kap. 18 a § utlänningslagen:

Ett beslut om avvisning eller utvisning ska innehålla en tidsfrist inom vilken utlänningen frivilligt ska lämna landet (tidsfrist för frivillig avresa). Tidsfristen ska bestämmas till två veckor om utlänningen avvisas och till fyra veckor om utlänningen utvisas.

Ovanstående är således vad lagen anger: att en person som har fått avslag på sin ansökan om asyl eller uppehållstillstånd, inom två till fyra veckor ska lämna Sverige. Sker inte det så ska ärendet överlämnas till Polisen för verkställighet, vilket innebär tvångsutvisning.

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.