• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    juli 2021
    M T O T F L S
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    262728293031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Varför är det så svårt att förstå att det faktum att man tagit sig till Sverige och resan var svår och/eller att man är minderårig inte är detsamma som att man har asyl- eller skyddsskäl?

skarmavbild-2016-10-24-kl-22-33-58Klicka på text- och bildrutan för att läsa hela texten.

Ivar Arpi skriver den 24 oktober i en tålmodigt förklarande och informativ text i Svenska Dagbladet bland annat:

Men detta är vad reglerad invandring med intakt asylrätt innebär. Om varje fall ska prövas individuellt innebär det att man måste skicka tillbaka dem som har fått avslag. I realiteten stannar dock en hel del trots att de fått nej, i växande skuggsamhällen. Vårt system bygger på att de flesta frivilligt lämnar landet efter avslag.

Det här är självklarheter som upprepats i åratal men tycks behöva sägas om och om och om igen. Det är som om de här självklarheterna av någon outgrundlig anledning inte fastnar på många av dem som ger sig in i debatten och uttrycker åsikter utan att ha kunskaper. Kanske bär de teflonkostymer?  Alltför många verkar ha skaffat sig sådana, också på Migrationsverket, faktiskt.

De teflonkostymklädda har med åren allt mer börjat tycka (det är mycket ”tyckande” på det här området överhuvudtaget), att det faktum att någon tagit sig ända hit och det var en svår resa och/eller att någon säger sig vara ett ”barn” är lika med rätt att få uppehållstillstånd som skyddsbehövande i Sverige. Vilket är så fel det kan bli och inte har något som helst stöd i utlänningslagen som gör klar åtskillnad mellan arbetskraftsinvandring (man ordnar jobb, får tillstånd att komma och försörjer sig själv)  och asylinvandring (man söker asyl eller skydd, får det om man har skäl enligt lag och blir försörjd). Detta borde alla som ger sig in i migrationsdebatten faktiskt känna till; gör man inte det är det omöjligt att debattera sakligt och korrekt. Kostymerna av teflon måste bort och ersättas av dito i luftiga, lätta material, det vill säga ensidigheten och okunnigheten måste bytas ut mot objektivitet och kunskap.

© denna blogg.

Tyskland återsänder afghanska asylsökande

Germany to send Afghan refugees back DW 28.10 2015Klicka på textrutan för att komma till Deutsche Welles artikel (på engelska).

DW logoDen 28 oktober meddelade inrikesminister Thomas de Maiziere att de flesta asylsökande från Afghanistan ska återsändas på grund av den hårdnande tyska asylpolitiken.

”Antalet återvändande, frivilliga återresor och tvångsutvisningar kommer att öka markant”, tror de Maiziere.

Fler invandrare kommer nu från Afghanistan till Europa än från något annat land utom Syrien, något som de Maiziere anser är ”oacceptabelt”. Bland dessa, noterar han, kommer många ur medelklassen i den afghanska huvudstaden Kabul, personer som ”borde stanna kvar och bygga upp landet”.

De Maiziere lägger till att Afghanistans regering delar hans åsikt.

Kommentar: Detta är förstås väl känt också här, på Migrationsverket. Att afghaner ofta inte har egentliga skyddsskäl i lagens mening (än mindre är flyktingar, det vill säga har asylskäl). En betydande andel av afghanerna som kommer hit är dessutom vuxna men låtsas vara minderåriga. Och Sverige låter dem passera som ”barn”… Många har mycket gott om pengar och reser också, så snart de fått det eftertraktade permanenta uppehållstillståndet, PUT, snabbt hem och hälsar på. Sedan besöker de kontinuerligt sitt hemland på skollov och semestrar och vid andra tider, ibland under långa perioder (enligt såväl miggor som personal på HVB-hem och i familjehem för dessa ofta vuxna män). Det är ju inte precis sådana personer som utlänningslagen har i åtanke när det gäller att ge människor internationellt skydd…

Miggor och andra har i många år här på bloggen slagit larm om den urusla asylhanteringen. Här är några exempel som borde ha fått åtminstone några larmklockor att ringa på ”högre ort”. Hade man lyssnat och insett vidden av asylbedrägerierna (inte bara bland dem som numera slarvigt bara kallas ”ensamkommande”) så hade det med stor sannolikhet inte sett ut som det gör i Sverige idag.

•  En migga: ”Om jag flyr från Afghanistan i en lastbil så dyker jag inte upp i Sävsjö klädd i de senaste modejeansen!” – 12 januari 2012
•  Skakande berättelse från en familjehemsförälder för påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande pojkar och män 17 september 2012
•  Varför säger den här unge mannen att om han skickas till Afghanistan så blir han dödad? – 8 juli 2013
•  Dumhet har inget med generositet att göra – 8 augusti 2013
•  En ny migga: ”Vi har slutat att göra juridiskt korrekta prövningar av asylskäl.” – 23 september 2013
•  Afghanistan vill att andra länder ska ta hand om deras medborgare – 31 januari 2015
•  En migga: ”Vad vi idag sysslar med är inte asylrätt.” – 19 mars 205
•  Men det är inte krig i Afghanistan! – 18 oktober 2015
•  General Sayed Omar Sabur, chef för passbyrån i Afghanistan, säger att de trycker 7.000 pass om dagen, fler hinner man inte att trycka. – 16 oktober 2015
© Översättning Merit Wager

En migga: ”Vad vi idag sysslar med är inte asylrätt.”

En migga:

Asylrätt eller bättrelivsrätt?

profileJag vill börja med att kort kommentera ett beslut från Migrationsdomstolen, mål nr UM 8185-13*. Det är offentligt och finns hos Göteborgs tingsrätt.

En man, tidigare barn/minderårig i en familj som under åren 2005-2009 vistats i Sverige, ges uppehållstillstånd år 2015. Vardagsmat, kan det tyckas. Ja, om inte personen i fråga vore en serbisk medborgare. Och om inte personen i fråga uppgett att han under sin vistelse i Sverige som minderårig spelade apatisk i syfte att lura till familjen ett uppehållstillstånd. Då blev det inget uppehållstillstånd på den grunden och familjen fick resa hem. Bara för att några år senare pröva lyckan igen, denna gång i Norge. Men även där fick familjen från det europeiska landet Serbien nobben. Familjen bestämde sig då helt sonika för att flytta över till Sverige; gränserna är ju som bekant öppna. Den tidigare barnet och numera vuxne mannen och hans familj valde att efter ca två och ett halvt års illegal vistelse i Sverige återigen ansöka om uppehållstillstånd.

Den numera vuxne mannen från Serbien åberopar en diffus blodsfejd i hemlandet, sin brytning med familjen som tvingade honom agera apatisk samt anknytning till Sverige som skäl för att han bör få uppehållstillstånd här. Och, hör och häpna, domstolen anser att under den tid pojken ”diagnosticerades med så kallat uppgivenhetssyndrom (ett antal år…) hann han gå i skolan och utveckla ett socialt nätverk”. den grunden – och ”till skydd för sitt privatliv” (vad nu det kan betyda?) – ger den honom permanent uppehållstillstånd! (Migrationsverket har dock möjlighet att överklaga beslutet). Dessutom avslutas domen med en notis om att för övrigt har hela familjen fått uppehållstillstånd i landet!

Asylrätten står idag inte att känna igen. Den är degraderad till något helt annat än ”asyl” och ”skydd mot förföljelse m.m.”. Människor kommer helt enkelt till Sverige för att de vill ha ett bättre liv – kalla det inte för något annat. Många är beredda att gå ganska långt för att få tillträde till det svenska välfärdssystemet, till och med att spela/utveckla ett apatiskt tillstånd. Eller att betala väldigt mycket pengar för att ta sig till Sverige.

Följande ändringar ser jag som nödvändiga för att kraftigt minska missbruket av asylrätten:

•  Inga permanenta tillstånd (gäller även ensamkommande s.k. barn) – annat än i särskilda fall och efter en avsevärd tid i landet och under vissa villkor.

•  De som söker skydd bör i första hand göra det i grannländer, vilket också sker i de flesta fall. Resonemanget om att de blir en börda för de berörda länderna har inget med Sverige att göra. Att Turkiet, Libanon, Irak med flera länder får ta emot många syrier är inte konstigt med tanke på att de också spelar en aktiv roll i att underblåsa konflikten i Syrien. Dessutom, inget av dessa länder erbjuder permanenta uppehållstillstånd. I praktiken upplåter länderna delar av sin mark, med omfattande stöd från UNHCR (där Sverige är en av de största bidragsgivarna) och andra frivilligorganisationer. Eftersom varken Turkiet, Libanon, Jordanien, Egypten eller Irak med flera länder har tvingat någon syrier att lämna sina territorier, bör de ses som säkra länder.

•  Statslösa (palestinier, bedooner, feili osv) är inte heller Sveriges ansvar. Om inte länder där de bor ger dem medborgarskap och om dessa länder vägrar dem återresor, så ska inte Sverige påta sig ett ansvar; det ter sig smått absurt. Idag kan en statslös person få uppehållstillstånd i Sverige för att hans ursprungsland vägrar ta tillbaka honom. Ett exempel: en statslös palestinier som i realiteten har ett permanent uppehållstillstånd förlorar det och rätten till återvändande om han lämnar Irak. Rimligt? Kanske. Kanske inte. Men så är landets regler och det känner invånarna till. Samma person kan bedömas sakna rätt till skydd i Sverige men kan ändå få uppehållstillstånd här eftersom Irak inte tar honom tillbaka. Rimligt? Knappast.

•  Ta bort preskriptionstiden för avlägsnandebeslut (fyra år). Den saknar relevans eftersom det idag ges obegränsade möjligheter att åberopa nya omständigheter, så kallat verkställighetshinder (som i sig bör begränsas). Utlänningar som inte återvänder till sina hemländer, därmed trotsande Sveriges redan generösa regler, ska inte ges hopp om att ändå få stanna.

•  En kraftig och reell reglering av arbetstillstånd. Det är inte rimligt att en 50-årig syrisk tandläkarsekreterare kommer till Sverige som arbetskraftsinvandrare för att dagen efter ansöka om asyl och samtidigt förklara att avsikten aldrig ens var att arbeta här. Dessutom, den som säger sig ha ett anställningsavtal ska visa att lönen är skälig, lägst 13.000 kronor i månaden enligt nu gällande regler, och enligt gängse lönebild inom den bransch där han eller hon ska arbeta. Men när resten av familjen ska ansöka om att få komma hit på anknytning till arbetstagaren, då ställs idag inga som helst krav på att arbetstagaren ska kunna försörja familjen! Krav på försörjning av anhöriga måste bli en realitet.

•  Sluta skylla på EU gällande migranter som flyr över Medelhavet. Ingen har uppmanat dem att ta den farofyllda vägen; valet är deras. Fråga er själva: varför åker en eritrean till EU och Sverige och inte till de afrikanska länderna? Jo, därför att han inte är ute efter skydd utan efter förmånliga ekonomiska och sociala villkor. Dessa människor vill ha ett bättre liv och de vill ha det i Sverige.

Konsekvensen av den extremt generösa tillämpningen av utlänningslagen är att eritreaner och syrier överger sina redan beviljade uppehållstillstånd i t ex gulfstater och i andra länder (USA, Grekland, Italien m.fl.) för att ta sig till Sverige eftersom här ges permanent uppehållstillstånd med allt vad det innebär. Det räcker för eritreanen i vapenför ålder, som i en del fall aldrig satt sina fötter i hemlandet, att uppge att ”flykten” beror på den allmänna värnplikten för att få permanent uppehållstillstånd i Sverige! Mongoler ansöker om asyl trots total avsaknad av skäl för det och endast i syfte att få tillgång till den svenska arbetsmarknaden. Antalet ensamkommande s.k. barn bara ökar och ökar eftersom sannolikheten för att beviljas permanent uppehållstillstånd är större än i något annat land; afghanska ensamkommande s.k. barn som är födda eller länge har bott i Iran eller Pakistan och inte i Afghanistan (många har alltså aldrig ens besökt landet…) kan, märkligt nog, i Sverige ges uppehållstillstånd efter prövning mot Afghanistan, som de alltså inte kommer ifrån!

Asylrätten är inte vad den var och vad den avsågs att vara. Vad vi idag sysslar med är bättrelivsrätt. Om vi i Sverige vill att det ska vara så, ja, då måste vi också kalla det så. Och vi måste även ändra i utlänningslagen så att den följs och inte som idag bryts mot på den myndighet som har att upprätthålla och efterleva den.

Och till slut en stilla reflektion: Hur kommer det sig att inte en enda berättelse om fusk eller missbruk från utlänningarnas sida hittar till mediernas redaktioner?

*Beslutet tas även upp här En migga: ”Så här kan det gå till i en migrationsdomstol i februari 2015.”

Kommentar: Att denna migga (och andra) orkar ta sig tid och vill använda energi till att skriva och kommentera, reflektera, informera – år ut och år in – är ett smärre under. Men det gör de. Deras berättelser ger ofta en helt annan bild av skeenden än svenska medier och politiker. Berättelserna är, bland annat av just den anledningen, viktiga. Om det inte var för dem skulle bilden av asylhanteringen vara nästan helt ensidig.

Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas igen: Tack till alla er miggor (och andra, som poliser och HVB-hemspersonal med flera) som oförtröttligt skriver och inte ens kan göra det i era egna namn utan att vara rädda för att stötas ut och rentav riskera era jobb. För att ni berättar som det är! Och stort tack till just den migga som skrev ovanstående viktiga text som givetvis inte alla behöver hålla med om, men som ger välbehövliga infallsvinklar och funderingar på den största och mest omvälvande frågan för Sveriges och folkets framtid: asylinvandringen.

© denna blogg.

En migga: ”För EU-staten Sverige som hägrar där borta vid horisonten har en asylprövning som kallas ”migration” som betyder befolkningsmetod och som innehåller ”PUT med helpension”. Vilket de andra EU-staterna inte erbjuder. För de andra EU-staterna har asylprövning.”

Förhoppningsvis är framtida forskare tacksamma för att miggorna under så många år har berättat – och fortsätter att berätta – om hur det sett ut och ser ut på den kaotiska asylmarknaden i Sverige under tiden från slutet av år 2007 och framåt. Då kommer miggornas långvariga skrivande på sin fritid åtminstone till någon nytta, förutom förstås att bloggläsarna ju lär sig en del. Nutida politiskt ”ansvariga” har i alla fall hittills under hela Alliansregeringens åtta år i regeringsställning och lika många år med majoritet i riksdagen, inte brytt sig om de ofta rent hårresande rapporterna.

En migga skriver dagarna efter riksdagsvalet den 14 september:

profileJag stannade som sagt hemma på valdagen. För vilket jag har lite dåligt samvete. Men sagt är sagt och därmed gjort.

När statsministern uppmanade folket att öppna sina hjärtan gick min egen gissning om SD´s kommande andel av röstetalet från 10 till 15 %. För ett värre exempel på politiskt självmord var svårt att hitta. I min värld var det anledningen för en del bekanta att öppet bekänna att de skulle rösta på SD. Och mina bekanta är inte lågutbildade arbetslösa utan akademiker i medelklassmiljöer.

Nu – det vill säga denna vecka – finns i alla fall embryot till en debatt utan förtecken. Den har börjat i SvD. Jag läser att integrationsfrågan ses som knäcken i gröten. Migrationsfrågan är fortfarande tabu. Bättre än inget och bättre sent än aldrig, fast i det här fallet är det nog försent ändå.

För den politiska realiteten är denna. Det är inte september 2010 utan september 2014. SD har suttit i riksdagen i 4 år, inte 4 dagar. Och medan allianspartierna trängt in sig själva på samma kvadratmeter så tronar SD ensamt till höger. Såsom ett socialkonservativt parti. Vilket jag måste erkänna är en klatschig beteckning (sug på ordet socialkonservativ och fantisera om ordets innebörd). Och ju mer tiden går desto mer försvinner arvet. Vem lägger idag Vänsterpartiet till last att en gång ha varit bekännande kommunister och kramat såväl Sovjetunionen som Kina? Inte många. Inte jag själv i varje fall, det skulle bara vara småaktigt.

Jag läser en del försäkrande röster om att 87 % vill annorlunda än SDs väljare, så därför finns ett brett underlag för att mobilisera. Och att det är business as usual även om SD skulle få 49 procent. Alldeles riktigt, majoriteten bestämmer. Som politiska betraktare däremot känner till: med det tresiffriga antal politiska frågor av olika slag som avgörs varje vecka uti regering och parlament så finns det ingen samsyn hos övriga för att klara detta. Det räcker med nuvarande nivå hos SD för att ställa till med kaos.

Så det är alltså integration som ska bli grejen? Bra bra, men bara hälften. Så i väntan på att det går ännu mer åt helvete 2018 – och under eventuella nyval innan dess – tänker jag nu inte på integrationsfrågan utan migrationsfrågan. Det vill säga de regler som gör att en individ, som lagspråket, säger ansöker om en förmån och efter en prövning/utredning får svaret ja eller nej. Och jag undrar vad en opinionsundersökning skulle berätta om folk fick svara ja eller nej på frågan ”har Sverige en reglerad invandring?” Frågan ska vara lätt att besvara. Svaret är ja. Men bakgrundsbruset gör att ett ja lätt blir ett nej.

Ta det vedertagna språkbruket som exempel. ”Hotas av utvisning”, och ”riskerar utvisning” brukar det heta. Vilket säger att utgångspunkten är att alla har rätt att leva här lagligt och att detta bara kan ändras om en myndighet eller domstol begår övergrepp. Vilket i minsta fall är skadeståndsgrundande. Och detta är inte ett språkbruk som finns hos engagerade föreningar och hos enskilda bloggare utan hos nyhetsankare inom public service. ”Ingen människa är illegal” är en omhuldad slogan. Som betyder att människor per se har rätt att bo här lagligt, inte de människor som uppfyller kraven. ”Vårt mål är fri invandring” heter ett annat, vilket åtminstone säger oss att vi inte har det idag men att det är dit vi ska. Fast ingen har riktigt berättat hur det ska gå till.

En annan intressant fråga som skulle vara trevlig att få belyst är denna. Vad skulle en opinionsundersökning visa, om folk fick svara ja eller nej på frågan ”är asylrätten en eftersträvad migrationsform?”

Frågan ska vara lätt att besvara. Svaret är trots allt nej. Men bakgrundsbruset gör att ett nej lätt blir ett ja. För vi har en integrationsminister som säger att det handlar om migration i form av arbetskraftsinvandring och vi har kommunpolitiker som är övertygade om att detta är migration i form av arbetskraftsinvandring och vi har alla de slag av debattörer som säger att detta är hur vi kan och ska befolka Sverige. Trots att asylprövning handlar om en nödåtgärd, när vi under speciella omständigheter prövar rätten för en människa att lämna en viss plats på jorden. Migration i sin riktiga och normala och vanliga form, det är rörelser inom arbetsmarknad och annan form av försörjning, det har blivit rörelsen för studerande, och det är rörelsen för deras familjer. Men så fast sitter det i språkbruket numer att migrationen handlar om asyl och deras familjeåterförening att detta enbart kommer att ta minst 4 år till att rätta upp. Så fast sitter det i medvetandet, att det helt saknar betydelse att Sverige är det enda land inom EU som använder sig av permanenta tillstånd och inte tillfälliga. Så fast sitter det i medvetandet, att det nu visserligen reflekteras över hur många som tar sig till Sverige men inte vad som hände på vägen dit. För enda möjligheten för en asylsökande att komma direkt till Sverige går via vissa flyglinjer och undantagsvis med båt. Annars måste den berörde ha passerat mellan 1 och 5 andra EU-stater på vägen hit. Och ergo sagt nej till att söka skydd där. För EU-staten Sverige där borta vid horisonten har en asylprövning som kallas migration och som här betyder befolkningsmetod och som innehåller PUT med helpension. Så får man se sen om det blev bra eller dåligt. Vilket de andra EU-staterna inte har. För de andra EU-staterna har asylprövning.

Jag kan hålla på en stund så här, men jag ska avsluta med en betraktelse om Migrationsverket. Och – vilket ju är den första gången på länge – till och med försvara myndigheten. För i bruset av en reglerad invandring som tydligen är oreglerad och en asylprövning som tydligen är migration och försörjningskrav som vi ska ha fast inte har och identitetskrav som vi ska ha fast egentligen inte ha – och med det sedvanliga tugget om rasism och främlingsfientlighet och iskyla och omänsklighet – och en storlek på migrationen som fortfarande är tabu så gissar jag trots allt att utöver integration så kommer Migrationsverket att hamna under luppen under den kommande mandatperioden. Och då inte för att vi är för hårda utan för att vi är för mjuka. För det är lättare att ta i det än i den politiska och allmänna inställningen till vad som egentligen är migration och vad konsekvensen är av att köra ett ensamt race inom EU. Och när betraktarna då står där och hittar tidsbegränsade antaglighetsutredningar och närmast omvänd bevisbörda i fråga om identitet och en del verktyg som heter DNA eller kontroll av id-handlingar eller skelettröntgen och som visserligen finns men som sällan används och rättsliga ställningstaganden som på verkstadsgolvet blivit till hopsnickrade exempelbeslut som snabbt går att använda och handläggare som visserligen är jurister men som hade varit bättre betjänta av att ha lärt sig skriva maskin (eftersom allt handlar om att spara tid) och kohorter av experter som gömmer sig bakom varandra och chefer som tror att det handlar om kvantitet och inte kvalitet så ska ni få en fråga av mig. Som lyder som följer: Vad fan hade ni förväntat er?

Kommentar: Nej.

© denna blogg.

Det kom en berättelse: ”Sverige – den snällaste kniven i lådan”.

Det kom ett mejl:

Hej Merit!

Apple MailTack för ditt oförtröttliga och viktiga folkupplysningsarbete. Allt du skriver om känns angeläget och snart kan väl inte beslutsfattarna nonchalerar dina och andra insatta och kunniga personers visselblåsande längre. Här kommer mitt ”vittnesmål” (bifogat i en pdf-fil) som du gärna får publicera. Jag har fått Abdullahs tillåtelse att berätta om det här, förutsatt att vi får vara anonyma.

Jag läste det välskrivna dokumentet – personen som har skrivit det arbetar som jag själv med språk, som översättare, och det märks i hur vederbörande uttrycker sig: korrekt, nyanserat, levande. Berättelsen borde läsas av många – alla! – eftersom den på ett mycket tydligt och sakligt sätt beskriver en del av verkligheten i Sverige idag, den verklighet som väldigt, väldigt många möter och lever i – fjärran från den humanitära stormaktens storhjärtade Rosenbad. Om man där, i Rosenbad, själva hade så stora hjärtan som statsministern önskar att svenskarna ”härute” ska ha, då skulle man ta till sig miggornas berättelser och texter som denna, undertecknad av en ”Sverigevän och asylrättsvän”. Just det: ”Sverigevän och asylrättsvän”! Det är nämligen inte svart eller vitt, det är svart och vitt. Samtidigt. Att vara Sverigevän och förtvivlat försöka värna om vad som varit (är?) det svenska språket och vad som varit (är?) svensk kultur, traditioner, levnadssätt, står på intet sätt i motsatsförhållande till att samtidigt värna om asylrätten. För flyktingar, uttryckligen för flyktingar och särskilt skyddsbehövande, det vill säga dem som behöver skydd och inte kan återvända till sina hemländer.

Här är några utdrag ur den ganska långa texten, som trots sin längd inte bör avskräcka någon från läsning:

”Han har nyss fått permanent uppehållstillstånd”, sa Abdullah. ”Och nu ville han att jag skulle följa med ut och fira.”

”Kommer han från Syrien, direkt från kriget?” sa jag.

Abdullah suckade och skakade på huvudet: ”Han har bott i Kuwait i många år, och han har ett bra jobb där”, svarade han undvikande.

”Men hur kan han då ha fått permanent uppehållstillstånd?” frågade jag.

”Han är syrier, och det står i hans papper”, sa Abdullah. ”Det tog tydligen tre månader, sen fick han sitt uppehållstillstånd, mer eller mindre automatiskt. Så nu kan han äntligen åka tillbaka till Kuwait igen.”

Jag såg tydligen frågande ut, och Abdullah förklarade: ”Han har svårt för kylan här i Sverige.”

”Men varför tog han sig hit överhuvudtaget?” sa jag. Som så många andra hade jag svårt att förstå varför någon som redan hade ett hyfsat liv tog det stora steget att bryta upp från sitt land, om än tillfälligt.

Abdullah ryckte på axlarna. ”Ja du, semester? Äventyr? Jag vet inte så noga. Men en bostad – eller bara en adress i Sverige – och ett svenskt pass är guld värt.”

Och:

Fattar inte svenskarna vad som händer? brukar Abdullah fråga mig. Han berättar om hur landsmän till honom, och människor från andra länder i Mellanöstern – vanliga medelklassmänniskor – planerar sina resor till Sverige. Mobilerna går varma, planer smids. Och han beskriver ingående hur snacket går:

”Jo, man får en bostad. Ja, utbildning är helt gratis. Nej, man måste inte jobba, om man inte har jobb får man pengar av staten. Och jo, du hörde rätt, man får betalt för att gå i skolan och lära sig svenska!”

Och jag lyssnar till hans berättelser ur verkligheten med stigande frustration. ”Men du som träffar så många, några måste väl ändå vara riktiga flyktingar, som har riktiga skäl att fly?” försöker jag. För jag vill ju inte att det ska vara så illa som jag hela tiden får indikationer på. ”Men det är ju inte de som kommer i första hand”, säger Abdullah. ”De fattiga i krigsdrabbade områden, de kan ju inte ens ta sig hit. Nej, jag fattar inte vad Sverige håller på med”, säger han och skakar på huvudet.

Just det som Abdullah säger i det sista stycket sa också syriern Issam Alo på Blinkarps asylboende till mig i juli:

I don’t know what the Sweden is doing! Why they are taking in so many people, it is not good. No houses, no jobs. Many people just come for good life. Not good for the Sweden.

När asylinvandrade själva reagerar (och Abdullah och Issam är absolut inte de enda!) över Sveriges märkliga och självdestruktiva agerande som uppmärksammats också i andra länder, nu senast i Danmark – ett inlägg om det följer snart – då är det illa. Berättigat oroliga svenskar som försöker diskutera galenskapen som skiljer ut Sverige från alla andra EU-länder och fjärmar landet från sina nordiska grannländer, påklistras snabbt etiketter av allehanda slag och tystnar ofta snabbt; asylinvandrade som säger samma sak förbigås med tystnad. Vad dessa personer säger stör den svenska bilden av godhet och humanitet och stormakt.

Ett sista utdrag ur texten från en tänkande svensk som, liksom en överväldigande majoritet av svenskarna, värnar om asylrätten. För dem som har flyktingskäl, inte för asylbedragare.

”Men du som träffar alla de här lycksökarna”, frågar jag honom. ”Säger du någon gång till dem vad du egentligen tycker, eller jamsar du bara med?”

”Jag kan ju liksom inte döma någon enskild”, svarar Abdullah. ”Men ibland kan jag bara inte hålla tyst. De flesta tjatar om samma sak om och om igen när jag träffar dem. De frågar till exempel: Hur var det nu, fick man extra bidrag för det tredje barnet? eller: Hur länge kan man läsa på SFI med bidrag, och kollar de om man reser hem om man samtidigt hyr ut lägenheten i andra hand…? Senaste gången det hände blev jag riktigt förbannad”, fortsätter han.

”Jag sa åt en av dem: ’Du har en bra utbildning, skaffa dig ett jobb och börja betala skatt!’ Jag mår illa när jag ser en massa vuxna män sitta och röka vattenpipa hela dagarna och bara ta emot bidrag av Sverige! Det är dåligt för dem och det är dåligt för Sverige”, avslutar Abdullah.

Kommentarer:  Läs själva och bilda er en egen uppfattning. Jag skulle förresten byta ut ordet ”snällaste” i rubriken till antingen ”dummaste” eller ”blåögdaste”. Och att det har visat sig vara förödande för Sverige med sådana blåögda och/eller dumma personer i landets regering och riksdag. Och en sista kommentar:

Det finns faktiskt ingen ”asylrätt” för bedragare, statsminister Fredrik Reinfeldt! Det har varit en av dina och din regerings uppgifter och plikter att se till att upprätthålla en reglerad invandring så som landets utlänningslag föreskriver. Det har du och din regering inte gjort.

Läs hela texten Sverige – den snällaste kniven i lådan!

© denna blogg.

En migga: ”Det är synd att Migrationsverket blivit en tummelplats för karriärsugna småpåvar som har mycket ytliga kunskaper om asylrätt med mera.”

En migga kommenterar vad andra miggor berättar i Aftonbladet om att ”Cheferna är diktatoriska”. Det handlar om att ”chefer på Migrationsverkets förvar i Göteborg säger upp timanställda och anklagar fast anställda för tjänstefel”.

profileJag känner igen detta. Jag blir också hela tiden ifrågasatt av teamledare på order av någon småchef som flåsar henne eller honom i nacken och frågan är alltid densamma: ”Varför är inte det här ärendet avgjort ännu?” Och trots att jag sedan förklarar för dem att jag faktiskt måste få tillräckligt med underlag för att avgöra ärendet – det kan handla om språkanalys, ambassadfråga osv – så får jag alltid svaret att jag tänker fel, att alla ärenden är enkla och alla ärenden ska avgöras snabbt. Då ber jag oftast teamledaren att lyfta ärendet från mig och ge det till någon annan som kan avgöra det så snabbt som cheferna önskar. Det sker dock sällan. Vid ett tillfälle hände det och sedan gick det tre månader. Då fick jag fick tillbaka ärendet i samma skick som jag hade lämnat över det tre månader tidigare, eftersom det inte gick att avgöra utan en ambassadförfrågan…

Det är synd att Migrationsverket blivit en tummelplats för karriärsugna småpåvar som har mycket ytliga kunskaper om asylrätt med mera.

Miggan kompletterar sin kommentar med följande:

Jag har jobbat på Migrationsverket i mer än tio år nu och under senare tid – efter lean – har det verkligen urartat. För en tid sedan läste jag på din blogg ett inlägg från en annan migga som så träffsäkert skrev om en mängd pärmbärare som numera utgör staben i olika ledningsgrupper och andra grupper vilka jag ens inte orkar komma ihåg namnen på men som då och presterar små häften med powerpoint som vi ska gå genom på våra möten och försöka finna någon visdom i. Jag kastar dem direkt i papperskorgen eftersom de inte tillför någonting. Vi är liksom därhän igen att vi måste uppfinna hjulet själva  och jobba häcken av oss för att försöka vara lean, samtidigt som en massa anställda som kunde göra åtminstone någon nytta, producerar powerpointhäften till ingen nytta.

Inlägget, som miggan hänvisar till i stycket ovan är: En migga ger råd till GD för Migrationsverket: ”Inför LEAN. Bland dina byråkrater. Och sluta inte förrän det bara återstår en person för en arbetsuppgift. Så inget mer av fem byråkrater för en arbetsuppgift där samtliga gett sig själva fribrev att inte jobba.” Det är skrämmande läsning, som så mycket som miggorna berättar här på bloggen.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Gutta cavat lapidem eller Miggorna borde få Stora Journalistpriset!

Gotlands AllehandaSakta men säkert tränger miggornas berättelser sedan mer än fem år här på bloggen och i boken Inte svart eller vitt utan svart och vitt fram. Som till exempel i ledaren Asylrätt och dimridåer i Gotlands Allehanda den 9 februari. En migga skrev nyss, i inlägget En migga: ”Jag har så svårt att förstå det kontroversiella i att försöka komma åt fusk och bedrägerier.”:

profileMen ingen verkar vara intresserad av att ta till sig vad vi har att säga. Hallå, är det någon som hör mig?

Att miggorna har rapporterat månad ut och månad in, år ut och år in, är en enorm bedrift! Knappt en enda gång under de mer än fem år de skrivit har deras insatser fått vare sig den uppmärksamhet eller den uppskattning de är värda. I en demokrati ska information ges allsidigt och det har miggorna, som de absolut enda i detta land, bidragit med sedan slutet av år 2007! De har alla skrivit på sin fritid, de har bemödat sig om att beskriva sin verklighet och vad de möter i den på ett så sakligt och korrekt sätt som möjligt. Hundratals och åter hundratals berättelser har de orkat teckna ned: lång och korta, hårresande och hemska, sorgliga, tragikomiska, tragiska. Genom åren är jag den enda som har tackat dem och sagt att det de gör är en viktig gärning både för dem som läser denna blogg och för framtida forskare som inte behöver förlita sig enbart på journalisters ensidiga och oinsiktsfulla (undantag finns givetvis, men de är få) rapportering från området ”invandring”.

Miggorna borde få Stora Journalistpriset!

Nu skriver i alla fall Gotlands Allehanda (se ovan för länk) bland annat följande:

Merit Wager ger på sin blogg röst åt tjänstemän vid Migrationsverket som berättar hur flyktingar med verkliga asylskäl tvingas till mycket långa väntetider eftersom tjänstemännens tid går åt till asylsökande som saknar identitetshandlingar eller har falska sådana.

Gutta cavat lapidem (Droppen urholkar stenen)!

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.