Äntligen har frågan om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga på allvar nått de lätt dimhöljda korridorerna på Gärdet

Jag vet knappt var jag ska börja. För det har varit minst åtta år, kanske uppåt tio, av rapportering här på bloggen om det haveri som de uteblivna åldersbedömningarna av asylsökande som säger sig vara under 18 år, utgjort. Och först idag, den 8 juni 2016, hör vi ett försök, ett äkta och gott försök, att ta upp frågan på ett allsidigare sätt än någonsin tidigare i Sveriges Radio. All heder åt de reportrar som lyckats med detta i de lätt dimhöljda korridorerna på Gärdet!

Klicka på bildrutan för att lyssna på inslaget och läsa texten.

 

 

 

 

 

 

 

 

I texten som publicerats i samband med inslaget ovan, sägs bland annat:

Huvudregeln är att Migrationsverket ska godta den ålder som den asylsökande uppger vid första mötet med en handläggare.

Det går inte ihop med vad lagen kräver och vad Migrationsöverdomstolen slagit fast i sin dom UM 2437-13 daterad den 11 februari 2014:

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant.

Det ter sig som om  Migrationsverket anser sig stå över lagar och domar…

Migrationsverkets operative chef Mikael Ribbenvik säger i en intervju:

Det är oerhört allvarligt. Vi har haft ett system här som har tagit emot många människor som behöver skydd. Ibland så har du exakt samma skyddsbehov oavsett om du är 18 eller 19 år. För allmänhetens förtroende så är det viktigt att vi upprätthåller det här asylsystemet.

Vad är det han tycker är ”allvarligt”? Och varför blandar han in att någon kan ha ”exakt samma skyddsbehov oavsett om han är 18 eller 19 år”, det har ingenting alls att göra med asylprocessen och vad utlänningslagen stadgar. Och på vilket sätt menar han att han 1) skapar förtroende hos allmänheten och 2) vilket är ”det här asylsystemet” som det är  ”viktigt att vi upprätthåller”? Det han säger har ju har varken huvud eller fötter, som min salig morfar brukade säga när någon svamlade.

Här finns alla mina texter (hundratals!) på bloggen som innehåller ordet ”ensamkommande”. Alla handlar inte om åldersbedömning eller åldersbestämning (båda orden används). En del gör det, men samtliga handlar om dem som är – eller säger sig vara – ensamkommande minderåriga asylsökande.

Här är de texter jag skrivit i ämnet på Svenska Dagbladets ledarsida:

•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014
•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016
•  Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016
•  Migrationsverket bör följa lagen – 26 maj 2016

Och här är några få av de hundratals texterna här på bloggen, med korta utdrag ur varje:

•  ”Som läkare erbjuder jag gärna mina tjänster för att åldersbedöma ensamkommande flyktingbarn.” – 30 mars 2016. I texten finns länkar till tio texter från april 2012 till mars 2015. Ur texten:

Den 29 mars skrev Nenad Zeba, specialist i ortopedi och handkirurgi, en artikel på Dagens Samhälle. Att han, som specialist i ortopedi och handkirurgi, vill ge min syn på saken.
————
Nenad Zeba berättar i sin text om hur han skrivit både till Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer och till ansvarig minister Morgan Johansson och citerar i sin artikel deras till så gott som intet förpliktigande svar.

•  Sverige: Den oändliga historien om åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga. – 12 maj 2016. Här berättar jag att:

Leif Kullman, övertandläkare, PhD, specialist i oral radiologi, Tandläkarhögskolan, Karolinska institutet
Karl-Johan Kärrström, specialistläkare i allmänmedicin, Mariestad
Nenad Zeba, specialistläkare i ortopedi och handkirurgi, Göteborg

är de tandläkare/läkare som skrivit debattartikeln Rapport om medicinsk åldersbestämning »ett hafsjobb« i Läkartidningen den 12 maj.

•  Om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”. – 26 maj 2016. Ur texten, i vilken det också finns länkar till några andra texter:

Under två år sökte i Sverige 42.148 unga pojkar och män asyl och uppgav att de var både ensamkommande och minderåriga. 40 procent av alla påstått och faktiskt minderåriga som sökte asyl i hela EU 2015 tog sig till Sverige. Det finns alltså numera, när det helt enkelt inte längre går att hålla tyst om det, otaliga vittnesmål om problem med vuxna asylsökande män på boenden och i skolor. Inte bara problem utan konkreta berättelser om utnyttjande, trakasserier, översitteri och sexuella övergrepp mot yngre.

Att Sverige – och Socialstyrelsen med sitt fagra tal om ”etik” och ”beaktande av barnperspektivet” – låter detta fortgå år efter år efter år är en skam och dessutom följs inte utlänningslagen som det också slås fast i en dom från Migrationsöverdomstolen (UM 2437/13, 2014-02-11):

Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.

Efter många månaders övertalning i höstas, gick jag motvilligt med på att prata med en av reportrarna från Sveriges Radio. Jag var mycket ovillig och misstänksam och det kändes inte bekvämt eftersom jag i åratal hållit mig borta från medierna (utom vad gäller texter jag själv skrivit). Men eftersom jag så småningom kände mig (nästan) övertygad om att det skulle bli ett seriöst och sanningssökande program och jag själv trodde (ville tro) att det skulle bli utan de gängse politiskt korrekta förtecknen som alltför ofta i mitt tycke kännetecknar Public Service-journalistiken, så träffade jag en av reportrarna i egenskap av någon som varit engagerad i asyl- och migrationsfrågor i 20 år och skrivit ett oräkneligt antal texter på området. Då hade jag också gjort klart att jag absolut inte ville medverka i programmet genom en intervju eller ett uttalande.

Det blev ett mycket bra möte med en respektfull och genuint intresserad person som verkligen ville veta, ville lära sig, ville göra ett program som var så öppet och rakt och sanningsenligt som möjligt. Som inte ville mörka obehagliga sanningar och inte på något sätt heller överdriva åt något håll. Allt detta var en förutsättning för att jag ens skulle vilja prata med personen och dela med mig av mina kunskaper och kontakter (vilket jag gjorde), och det uppfylldes.

Jag har inte hört hela programmet än, men hoppas att teamet har fått göra just det de ville: ett rakt, sanningsenligt, upplysande, icke mörkläggande program om ett mycket stort och kostsamt problem som Sverige är ensamt i Norden (troligen i hela EU) om att inte ha bemästrat. Ett enormt problem på många olika plan och som allmänheten har all rätt att få information om. Det är ju faktiskt också allmänheten som via sina skatter bekostar det hela.

Jag tackar återigen, som så många gånger förr, ”mina miggor”. Utan dem skulle alla de berättelser inifrån Migrationsverket som de bidragit med genom åren aldrig ha kommit ut. För de har inte litat på journalister och inte velat prata med dem. Nu har äntligen, efter ett decennium, några miggor vågat/velat prata också med några journalister (inte bara med mig) och jag hoppas innerligt att det ska leda till en större öppenhet och mer korrekt rapportering på det havererade migrationsområdet. Och större förståelse för miggornas oerhört svar och ofta mycket utsatta position.

En undran, till slut: Var är Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson? När och var sågs och hördes han av senast? Det sista jag hittar när jag googlar på hans namn under ”Nyheter” är från den 12 oktober 2015: Sluta leka politiker, Anders Danielsson. Kan någon migga vänligen höra av sig och skingra oklarheterna kring den högste ansvarige för Migrationsverket?

© denna blogg. Vid citat, var vänlig länka till den här texten.

Är jag den enda som reflekterar över…

…varför inte förmögna syrier (och även irakier och andra) med många miljoner kronor att investera, söker arbets- och uppehållstillstånd i Sverige? Alltså i stället för att ta sig hit som asylsökande och gå igenom asylprocessen, som kostar staten en hel del pengar? Har man fem miljoner kronor att satsa på att starta en restaurang, som i  exemplet i The Guardian, så har man rätt att söka arbets- och uppehållstillstånd som vem som helst som vill flytta till Sverige och försörja sig själv.

“Det finns många, många syrier som vill flytta sina pengar till Sverige. Jag känner folk som ber mig att hitta bra projekt de kan investera i”, säger restaurangägaren Maher Alkhatib från Dasmaskus till The Guardian.

Andra tankar som uppstår kring vilka det är som kan tänkas vilja ”flytta sina pengar till Sverige” och varför de vill göra det uppstår också. För det kan ju finnas olika anledningar till det. Men jag reflekterar i den här texten enbart kring att människor med egna förmögenheter inte borde belasta det svenska asylsystemet om de vill flytta hit för att de vill placera sina pengar och starta verksamheter i Sverige.

De kan ju flytta till Sverige precis som vem som helst i världen som vill flytta hit och har en hållbar företagsidé som den vill genomföra (eller en anställning).

Så här ser Migrationsverkets lista över krav för uppehållstillstånd som egen företagare ut:

För att få tillstånd ska:

• du ha ett giltigt pass
• du visa att du har god branscherfarenhet och tidigare erfarenhet av att driva ett eget företag
• du visa att du har relevant kunskap i svenska och/eller engelska
• du styrka att du är den som driver företaget, har det avgörande ansvaret och äger minst hälften av företaget
• företagets tjänster eller varor produceras och/eller säljas i Sverige
• du visa att du har tillräckligt med egna pengar för att försörja dig och din eventuella familj under de 2 första åren (motsvarande 200.000 kr för dig, 100.000 för din medföljande make eller maka och 50.000 kr för varje medföljande barn)
• du visa ett trovärdigt underlag till din budget
• du visa att du har skapat kundkontakter och/eller ett nätverk i Sverige
• du visa att ditt företag efter prövotiden, på 2 år, har en ekonomi i balans och kan försörja dig och din eventuella familj (försörjningen beräknas efter riksnormen för försörjningsstöd plus bostadskostnad).

Alltså: Är jag den enda som reflekterar kring detta?

© denna blogg.

En migga: ”Det kommer minst sagt att bli ett jävla liv!”

En migga reflekterar kring vad vad förändringarna av LMA kommer att innebära när de, med stor sannolikhet, börjar gälla den 1 juni. Förslaget bygger på en överenskommelse mellan regeringen och Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna (numera Liberalerna) och Kristdemokraterna och torde därmed få stöd av en majoritet i riksdagen.

Rätten till bidrag enligt LMA ska ju försvinna för dem med lagakraftvunna beslut vilkas tidsfrist för utresa löpt ut. Den stora grejen där är ju inte själva bidragsdelen egentligen, vilket vissa verkar tro…

För om lagen går igenom enligt förslaget så ska vi alltså skicka ut folk rent fysiskt på gatan, om man tillhör den kategorin. Barnfamiljer är visserligen undantagna, men vi snackar ändå tusentals människor som vi kommer att avhysa från de lägenheter som de kanske har bott i under många år. Det kommer minst sagt att bli ett jävla liv!

Personligen tycker jag det är alldeles utmärkt att man faktiskt tar tag i återvändandet och skapar ett incitament att faktiskt åka hem. Men jag undrar om det är så många som insett vad detta kommer att innebära i praktiken för polis, Migrationsverket, socialtjänsten osv.

Den där LMA-förändringen kan verkligen ställa saker på ända. Och mitt i allt det sitter jag och ska underrätta personen om att han ska sparkas ut på gatan och att han inte längre får några pengar. Lucky me! Kommer behöva vidta lite mer säkerhetsåtgärder, känner jag spontant.

Det finns många intressanta vinklar här, tycker jag. Dels undrar jag ju vad det slutliga förslaget blir, och om man har modet att stå fast vid de ganska tuffa regelförändringarna som det ju blir. Jag gissar själv att man landar i en urvattnad kompromiss, men vi får väl se. Om man står på sig skulle jag inte bli förvånad om MP lämnar regeringen. Nu har de ju visserligen enats om detta i MÖK, men jag undrar om MP fattat vad det innebär i praktiken, med avhysningar och stoppade bidrag osv. Jag har verkligen svårt att se hur partiet som drev igenom sjukvård och skola åt papperslösa skulle kunna stå för det här. Men som sagt, det blir oerhört intressant att se!

Ur den föreslagna lagändringstexten:

Till följd av bl.a. flera pågående allvarliga konflikter i omvärlden är antalet asylsökande som söker sig till Sverige sedan en tid rekordhögt. I EU är Sverige ett av de länder som under senare tid tagit emot flest asylsökande per capita. Utmaningarna för det svenska asylsystemet är därför mycket stora. Mot denna bakgrund har regeringen, Moderaterna, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna (numera Liberalerna) och Kristdemokraterna enats kring nödvändiga insatser för att säkra förmågan i det svenska mottagandet av asylsökande och stärka etableringen av nyanlända.

Utifrån de beskrivna förändrade omständigheterna när det gäller påfrestningarna på det svenska asylsystemet är det nödvändigt att vidta flera åtgärder. En sådan åtgärd är att göra förändringar som syftar till att skapa utrymme för fler asylsökande på anläggningsboende.

I den promemoria som här citerats ur, framhålls också nedanstående. Notera att promemorian skrevs i december 2015 (inget exakt datum är angivet i dokumentet, men på regeringens sajt anges den 22 december 2015), varvid nedan angivna uppgifter gäller förhållanden som rådde då.

Enligt uppgift från Migrationsverket är för närvarande omkring 10.000 personer med avvisnings- eller utvisningsbeslut som fått laga kraft inskrivna i mottagningssystemet och har rätt till bistånd. Det råder en stor brist på boendeplatser i anläggningsboendena och det finns också i övrigt ett angeläget behov av att frigöra resurser i mottagningssystemet. Mot den bakgrunden ingår som en del av den överenskomna insatsen som ska skapa utrymme för fler asylsökande på anläggningsboende att det bör ske förändringar av reglerna för när biståndet enligt lagen om mottagande av asylsökande m.fl. ska upphöra när det gäller vuxna personer utan barn. Av Migrationsverkets statistik framgår att av de omkring 10.000 personer som är kvar i mottagningssystemet trots att de har ett beslut om avvisning eller utvisning som har fått laga kraft, så är det ungefär 4.900 vuxna personer som inte bor tillsammans med barn under 18 år. Av dessa bor omkring 1.900 personer på ett anläggningsboende.

Lakonisk kommentar: Polisen kommer att få ännu mer att göra som den inte mäktar med. Uppåt 5.000 personer, som inte längre är asylsökande utan som vistas här illegalt om de inte återvänder hem efter beslut om avslag på asylansökan, kommer att sälla sig till de övriga kanske uppåt 80.000 – 100.000 eller fler ”papperslösa” som också vistas i Sverige olagligt. Till dessa ska räknas alla dem som kommer att få avslag under året och nästa år plus alla dem som inte längre finns på boendena utan lever ”svart”, d.v.s. illegalt i landet. Sverige kommer att bli ett laglöst land i uttryckets absoluta betydelse.

Och mitt i svenska folkets förlust av trygghet och säkerhet och den välfärd som tidigare generationer har slitit för, sitter politiker och finjournalister och fortsätter prata om ”integration” och om hur välutbildad en majoritet av de asylsökande är och att det ska skapas 1.000 jobb åt ”nyanlända” inom myndigheter och andra offentliga institutioner etc. Medan samhället krackelerar och förfaller allt mer runt omkring dem. Inklusive skolan, sjukvården, äldrevården. Och våldet ökar med de hitkommandes egna konflikter som nu ska hanteras på svensk mark, hedersbrott av olika slag, knivskärningar, skottlossningar, dödsskjutningar och våldtäkter. Samt rån och misshandel. Till tonerna av politikerfloskelmeningar som:

Om vi som land ska kunna minska utanförskapet, frustrationen i våra förorter och bryta bidragsberoendet behöver parterna se vilken avgörande roll de spelar för integrationen.

Kuriosa: Jag får mejl från folk runtom i landet som läser bloggen och upptäcker att just det som stått att läsa här plötsligt uppenbarar sig också i andra medier. Till god journalistisk sed hör att man anger källa – det gör jag själv alltid – men svenska journalister (det finns undantag!) bryr sig inte särskilt mycket om ”god journalistisk sed”…

© denna blogg. Var vänlig ange källa och länka till ursprungsinlägget vid citat ur inlägget.

Finland. Kimmo Sasi, tidigare Europaminister: ”EU borde både i Turkiet och i Libyen grunda ett stort läger för asylsökande.”

Klicka på textrutan för att  läsa hela artikeln på Hufvudstadsbladets sajt.

Kimmo Sasi skriver i en ganska lång debattartikel bland annat:

Man borde kunna organisera hela asylsystemet på ett nytt, tryggt sätt. EU borde både i Turkiet och i Libyen grunda ett stort läger för asylsökande. Alla asylsökande skulle kunna söka sig till dessa läger. Deras asylansökan skulle behandlas under den tid de väntar i lägret. Man borde skicka alla de asylsökande som har kommit över havet till Grekland och Italien tillbaka till dessa läger.

Detta skulle leda till en situation när det inte längre lönar sig att ta sig över havet med livet som insats. I stora läger skulle man i förundersökningen ha en bättre expertis att bedöma sökandens motiveringar och bakgrund. Ankomsten till värdlandet skulle vara organiserad och efter godkänd ansökan, kunde man genast söka arbete i värdlandet.

Han skriver också om presidentens raka, tydliga tal som väckte viss uppmärksamhet, inte minst i Sverige:

President Sauli Niinistö höll ett tal när riksdagen öppnade. Talet var analytiskt. Det gäller folkvandringen till Europa. Över en miljon personer trodde att porten till Tyskland och Sverige nu är öppen. Man antar att cirka 30 procent av dem är riktiga asylsökande.

Presidentens tal tolkades på många sätt och kritiserades av några. MTV:s undersökning visade dock att 90 procent av befolkningen var av samma åsikt, 2 procent av lite annan åsikt och 2 procent starkt emot. Niinistö är en moralisk ledare.

Kommentar: Tongångarna, tankarna, de olika åsikterna som självklart får föras fram, sättet att skriva och tala öppet om problem (som inte kallas ”utmaningar”) är befriande och välgörande, för att inte säga nödvändigt – för Finland och för finska folket.

En migga om att nu kommer också ett stort antal människor från Europa till Sverige och söker ”asyl”

Personer från ett antal länder i Europa – och då speciellt från Kosovo – utgör den näststörsta gruppen asylsökande i Sverige under de senaste sju dagarna, 11 – 17 februari 2015, enligt Migrationsverket. Och enligt en migga kommer antalet asylsökande från dessa länder att ytterligare öka och föra med sig stora kostnader för Sverige, helt i onödan. I Norge, till exempel, hanteras den som lämnar in en uppenbart ogrundad ansökan om asyl inom 48 timmar och ska lämna landet omgående.

Antalet personer från Europa, som i troligen 99,99 % av fallen saknar asylskäl och därmed kan antas vilja försörjnings- eller sjukdomsinvandra eller av andra, icke asylgrundande skäl – dock inte som arbetskraftsinvandrare – tar sig till Sverige, var under den här tidsperioden större än antalet från Syrien.

Under dessa sju dagar lämnade 1012 personer in ansökningar om asyl. Av dem var (eller sade sig vara, detta påpekat för att Migrationsverket i en stor del av asylärendena använder mindre än en timme åt varje ärende):

203 från Syrien
141 från Kosovo
50 från Serbien
35 från Albanien

Sålunda sökte under en enda vecka i februari, 226 personer från Europa ”asyl” i Sverige och 203 som sade sig vara från Syrien! Under samma vecka var det totala antalet asylsökande i Sverige 1012, vilket innebär 145 personer om dagen.

Någonstans är det något som är fel här. Och hur den här avsaknaden av rättssäkerhet har byggts upp, det har man kunna följa i – hittills – 2861 inlägg på den här bloggen, skrivna och publicerade i över sju år.

Den 6 februari skrev jag i detta inlägg om att Migrationsverket kände till att det skulle komma många människor just från Kosovo och söka asyl. Hur man nu kunde veta det, men det är en annan fråga… Och varför man inte gick ut i Kosovo, i medierna till exempel, och informerade om att man inte kan söka asyl utan asylskäl i Sverige kan man undra, när man nu ändå hade förhandsinformation om att en våg av människor skulle söka sig hit. Fast å andra sidan: det hade väl varit fel att informera om att man inte kan söka asyl utan skäl, för det kan man ju. I Sverige…

Man visste alltså på Migrationsverket att personer från Kosovo planerade att, i stora skaror, uppenbart ogrundat, komma hit för att söka bidragsförsörjning. I Sverige är ju alla som uttalar ordet ”asyl” (det är ju ”en mänsklig rättighet” att söka asyl…) välkomna in i asylsystemet som ger bostad, mat, dagersättning (om än låg) och möjlighet att stanna så länge man vill som ”papperslös” även efter att beslut om utvisning kommit. Och detta känner man till i Kosovo, Serbien, Albanien liksom i hela världen. Utdrag ur texten jag skrev den 6 februari:

Den svenska blåögdheten och dumheten – är som sagt vida känd i hela världen och människor tar sig hit helt utan asylskäl, i akt och mening att helt enkelt bli försörjda, få ”gratis” (=andra betalar) sjukvård, tandvård, utbildning, bostad och bidragsförsörjning i princip hur länge som helst. Många lyckas. Andra kommer inte in i systemen helt, men också som ”papperslösa” har de ju i Sverige – på grund av det oansvariga Miljöpartiet och de lika oansvariga Moderaterna, som stiftat lagar mot befintliga lagar – rätt till skolgång för sina barn och sjuk- och tandvård i relativt stor omfattning. Och de kan också belasta asylsystemet på nytt efter att de ”hållit sig undan” i parallellsamhället i fyra år, söka ”asyl” på samma obefintliga grunder.

Det parallellsamhälle som uppstått på grund av de oansvariga partiernas oansvariga överenskommelser växer. Laglöst, utanför. Parallellt med det som vi lever i. Det relativa fåtal som har asyl- och skyddsskäl får ett sämre mottagande och en dålig start i Sverige på grund av att asylbedrägerierna inte stävjas och på grund av slappheten vad gäller ”uppenbart ogrundade” ansökningar. Bland annat. Och svenska folket har fortsättningsvis ingenting att säga till om.

© denna blogg. Vid korta citat ur inlägget, vänligen länka alltid till originaltexten.

 

En migga: ”Då vet väl politikerna inte vad de ska göra med skattepengarna?”

En migga, apropå den allt märkligare synen i Sverige på personer som vistas olagligt i landet:

När det gäller personer som vistas illegalt (som ofta kallas ”papperslösa”) i Malmö så har jag sett ett nyhetsinslag med en kommunalpolitiker som berättade att Malmö med hänvisning till Barnkonventionen avser att ordna bostad och bidrag till papperslösa barnfamiljer, så den uppgiften stämmer.

De kanske har en massa skattepengar över i Malmö? De kanske inte har några bostadslösa, inga missbrukare, inga fattigpensionärer? Sådant som våra skattepengar brukar användas till. Alla har kanske jobb också. Då vet väl politikerna inte vad de ska göra med skattepengarna?

Faktum är att jag undrar om dessa kommunalpolitiker överhuvudtaget vet och förstår att ”papperslösa” vistas här illegalt? De kanske på fullt allvar tror att alla har rätt att vistas i Sverige och att det är bara id- handlingar de här personerna saknar (eller inte vill visa…). Kommunalpolitiker kan ju vem som helst bli. Det krävs ingen utbildning alls för det ansvarsfulla uppdraget.

LO ville ju förresten ett tag att papperslösa, alltså ”illegalister” (en annan benämning av ”papperslösa”), skulle få vara med i facket och få avtalsenliga löner, så det finns ingen hejd på enfalden i landet Sverige.

Hur ser migrationsministern och andra relevanta ministrar på Malmös initiativ, månntro? Märkligt nog verkar inte förslagen från Malmöpolitikerna ha väckt någon större debatt, men det är klart att den som tycker att man ska använda skattemedel på något annat sätt är ju rasist. Det förstår ju alla och det vill ju ingen vara. Magiskt ord det där ”rasist”. Väldigt användbart om man vill få tyst på någon…

Läs också ledartexten i Smålandsposten den 5 januari: Malmö skadar asylsystemet, där skribenten Marcus Svensson framhåller:

Vi har och bör ha en generös asylpolitik i Sverige. Men för att principen om reglerad invandring ska kunna upprätthållas krävs att avslag på ansökan om uppehållstillstånd respekteras. Ett beslut om avvisning eller utvisning måste därför leda till att utlänningen lämnar landet. I första hand ska det ske på frivillig väg, med stöd av Migrationsverket. I andra hand är det polisens ansvar. Kommuner har inte till uppgift att medverka till avvisningar, men de ska heller inte försvåra dem.

Och läs: Sverige: ”Skolgång och försörjningsstöd kan snart erbjudas även till fattiga barn från Östeuropa.”

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

En migga: ”Man kan ju aldrig veta om alla omständigheter i detta ärende framgår av artikeln.”

Aftonbladet ägnar den 30 mars ett helt uppslag i tidningen åt en ”asylhistoria” under rubriken Sara, 31, slits från sin dotter. Efter att ha läst den kan man ställa sig en mängd frågor och även framföra funderingar som inte berörs i texten.

1) Sara fick redan hösten 2009 (1,5 år efter att hon anlände till Sverige) slutligt besked om att hon inte beviljats vare sig asyl eller uppehållstillstånd i Sverige. Hon valde att strunta i beslutet och stanna kvar, illegalt.

2) Eftersom Sara fått avslag i två instanser (Migrationsverket och migrationsdomstolen), har hennes asylhistoria aningen inte befunnits trovärdig eller inte innehållit fakta som ger rätt till skydd enligt svensk lag och internationella konventioner.

3) Sara har därefter, dvs efter att hon fått avslag på sin asylansökan dessutom skaffat barn med en svensk medborgare – trots att hon alltså vetat om att hon inte hade rätt att vistas i landet.

4) Aftonbladet skriver: ”Våldet i hemlandet räcker inte som asylskäl.” Ja, just så är det. Migrationsverket kan, med fog, ha ansett att det våld som utövades i Saras makes familj för nu tio år sedan (fem år innan hon kom till Sverige, om jag har räknat rätt) inte kan anses utgöra skäl för att hon ska beviljas asyl. Men hur det egentligen ligger till framgår ju inte av Aftonbladets artikel.

5) Aftonbladet skriver: ”Att tvingas lämna ännu en dotter är mardrömmen som inte försvinner när hon vaknar.” Ingen tvingar Sara att lämna sin dotter! Hon har givetvis full rätt att ta med sig sin dotter till sitt hemland.

6) Aftonbladet skriver: ”Att hon vistas i Sverige ­illegalt kan vara till ­hennes nackdel.” Ja, just det! Självklart är det till en persons nackdel, när hon söker uppehållstillstånd i landet, att hon brutit mot landets lagar och oavsett vad media vill få läsarna/lyssnarna/tittarna att tro så är det illegalt (=olagligt) att vistas i ett land utan tillstånd. Dessutom i många år… Man ska givetvis inte kunna ”utpressa” sig till ett uppehållstillstånd, eller få det för att man hållit sig gömd i X antal år, trots att man inte befunnits ha asyl- eller skyddsskäl.

Så här kommenterar en migga Aftonbladets artikel:

 Om Aftonbladet har återgett Sara asylberättelse korrekt, så är det inte alls förvånande att hon hon inte fick asyl. Jag antar att hon helt enkelt fick avslag på grund av bristande trovärdighet. Men om det är korrekt att Saras barn är svensk medborgare – och därmed inte kan utvisas eller krävas att det lämnar Sverige – och om barnets far inte vill ta hand om sitt eget barn så kan man tycka att det hela hanteras väl byråkratiskt när man kräver att Sara reser till sitt hemland för att därifrån ansöka om uppehållstillstånd.

Sara har rätt att få uppehållstillstånd i Sverige som ensam vårdnadshavare till ett svenskt barn.

Om Sara har pass och om hon verkligen har ensam vårdnad om sitt barn som är svensk medborgare så tycker jag att hon kunde få tillstånd utan hemresa, det finns ingen lag som hindrar detta. Men man kan ju aldrig veta om alla omständigheter i detta ärende framgår av artikeln…

Precis som miggan säger så vet man ju inte om alla omständigheter i ärendet framgår av Aftonbladets stort uppslagna artikel. Snarare kan man faktiskt ha starka skäl att anta att alla omständigheter inte framgår av artikeln. Då blir det svårt att ha en klar och tydlig åsikt/uppfattning i fallet. Och då är det också svårt att förstå vad det är Aftonbladet egentligen vill förmedla med artikeln.

Dessutom: Migrationsverket samt migrationsdomstolarna har med stor sannolikhet ansett att det inte ska inte göras undantag och därmed skickas, som det alltid heter: ”signaler” ut i världen som säger att man kan söka asyl i Sverige, få avslag, ändå inte lämna landet, skaffa barn med en svensk medborgare och att då är eventuella asyllögner och illegal vistelse i landet glömda och man får uppehållstillstånd trots att man både ljugit – eller, som kanske i Saras fall – ens skäl inte räckt som skyddsgrund för uppehållstillstånd enligt utlänningslagen.

Och: Det är inte heller så, att en person alltid och automatiskt har rätt att få uppehållstillstånd i Sverige på anknytning av en anhörig. Saras medborgarskapsland Elfenbenskusten måste givetvis, när de tar emot sin egen medborgare Sara, även ta emot hennes dotter, enligt internationella folkrättsliga konventioner och – inte minst – Barnkonventionen, som också Elfenbenskusten ratificerat år 2000.

Till slut: I alla sammanhang där människor, myndigheter och lagstiftning är inblandade måste man använda både hjärta och hjärna. Alltså hjärta och hjärna. Inte bara hjärta. Inte bara hjärna. För allmänheten (som medierna väl trots allt har i uppdrag att rapportera till?) är det av största vikt att den kan lita på att den får relevant och sanningsenlig information för att kunna ta ställning och reagera på sorgliga berättelser. Att genom undanhållande av fakta eller vinklande av desamma och försöka vända sig enbart till människors hjärtan håller inte i längden. Det är dessutom djupt ohederligt. Svenska medier förvägrar i – uppskattningsvis – 99 fall av 100, den svenska allmänheten att få ta del av hela bilden när det gäller asylärenden som uppmärksammas.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.

En migga: ”Åt detta hade vi väl kunnat skratta lite om vi sysslade med parkeringstillstånd, tillstånd för torghandel eller inköp av kontorsmateriel. Men det gör vi inte. Vi sysslar med uppehållstillstånd och med migration. ”

En migga apropå bedrägerierna (miggor sålde uppehållstillstånd och -rätter) i Malmö och en hel del annat:

Förvånad? Inte jag!

Och där small det i plåten igen! Kollegor i Malmö har drygat ut lönen genom att delta i en av de mest lukrativa svarta verksamheterna som finns jämte narkotika och sexhandel. GD skyndade sig att säga att vi på golvet inte ska känna något obehag. Frågan är vad han säger till alla våra chefer och experter? Och han kan ju inte missa dem, för vi har så många att det snart är svårt att räkna dem och än svårare att kunna lista ut varför de måste uppträda i legioner. Alla dessa pärmbärare som tillber guden LEAN – och som beordrar oss att göra detsamma.

Kvalitet och innehåll rosade inte precis marknaden innan vi alla började dansa runt guden Baal – förlåt LEAN! – men det som fanns försvann likt barnet med badvattnet när vi konverterade till den nya religionen. Ibland ser teammötena på asylprövningsenheterna – möten som ska äga rum varje morgon – ut som väckelsemöten där en begeistrad talare ska få fotfolket att sälja så många biblar som möjligt under dagen eller få in så mycket kollekt som möjligt. Borta är länderkunskapen och utredningstiderna med de asylsökande följer en matris som anger ett visst antal timmar och minuter.

Cheferna berömmer sig av att ändringsprocenten i domstolarna är så låg. Ja, tacka den nye guden LEAN för det – vi driver ju bara det som är så stensäkert att en juridikstuderande skulle klara det. Förlåt, juridikstuderande skulle nog inte vilja vara med. De har säkert lärt sig att vi ska syssla med sannolikhetsbedömningar i asylproceduren – medan LEAN säger att vi bara har tid för antaglighetsbedömningar.

Tillståndsenheterna som sysslar med familjeanknytningar har nästan helt övergått till utredningar via egenhändigt ifyllda formulär. Och har en beslutsordning som betyder att ungefär 90 procenten eller ännu mer av ärendena tas av en ensam handläggare! Chefer har bland annat till uppgift att få bort så många muntliga utredningar som möjligt. Dessa enheter har också en makalöst låg ändringsprocent i domstolarna – för de tar också bara det som är stensäkert. Vad de – cheferna alltså – däremot inte vill tala så mycket om är att domstolarna återförvisar vart fjärde mål för förnyad utredning…

Och kom ihåg vad som redan inträffat i den nye guden LEANs namn – och för all del i en del apostlars namn också. Det krävdes uppmärksamhet i media och 2 ½ år för de enheter som sysslar med arbetstillstånd att inse vikten av lite enkla kontroller – de hade inte behövt skylla på lagstiftningen! För det är inte så svårt att exempelvis kontrollera om pass är äkta, eller om det verkligen är vettigt att en liten kiosk ska ha flera anställda, eller om ”arbetsgivaren” faktiskt driver en verksamhet eller är försatt i konkurs, eller om en nystartad firma verkligen har råd att avlöna några släktingar. Svårt är det inte. Men vår gud tillät det inte. För det  tar ju tid!

När det gäller tillstånd för studerande var det likadant ända tills lagstiftaren införde terminsavgifter. Kontrollera om den sökande verkligen har en bakgrund som passar för universitet och högskola i Sverige? Absolut inte, det får väl någon annan göra! Minns ni Uppdrag Gransknings program om städarna som arbetade för slavlöner nattetid på Burger King? De var alla officiellt studerande vid höga lärosäten i Sverige. Fast de hade ju aldrig börjat där. Och enligt LEAN fanns det ingen anledning att höra med universiteten om de faktiskt hade påbörjat sina studier.

Att ha en differentierad utredningsnivå beroende på om en som söker uppehållstillstånd kommer från ett land med en levnadsstandard liknande vår eller om han kommer från ett land där människor är villiga att betala sexsiffriga belopp för ett tillstånd i Sverige? Absolut inte! Vad hände efter den närmast osannolika bedrägerihärvan i Halmstad, där flera hundra människor från Vietnam tagit sig igenom Migrationsverket som om myndigheten bestod av en uppsättning svängdörrar och sedan alla landat i samma stadsdel? Till att börja med hade det aldrig uppdagats om det inte varit för polisen. Sedan hände inget bestående efter det heller. Det ses tydligen som rasism (!?) att ha olika utredningsnivåer beroende på ursprungsland. Och så tar det ju tid…

Och vi kan ju minnas det gamla arvet också. Vi kan minnas den verksamhetsområdeschef på Migrationsverket som menade att DNA-analyser på barn från Somalia var ”rasism” – och som vid ett minnesvärt tillfälle skickade fram en expert för att delge alla denna sinnets inställning – och som tyckte att det där med godkända adoptioner och godkända vårdnadsdomar bara var blaha blaha. Nej, istället skulle vi införa det icke-existerande begreppet ”hushållsbarn”. ”Ta med dig ett barn och åk till Sverige, det gör inget”. Nu var detta förvisso före den nye gudens ankomst. Men samme person är idag en av de högsta ansvariga för hela begreppet LEAN på verket.

Någon hade i sin verksamhet, och i begynnelsen, en god tanke med LEAN. Hur skulle den skaparen känna sig idag, om han besökte Migrationsverket? Skulle han stå där likt Moses när han steg ner från berget med de tio budorden, och skåda ut över en menighet som i hans frånvaro börjat ägna sig åt orgier? Förmodligen. För Migrationsverkets uppfattning om LEAN handlar nämligen om antal i första hand och skulle något inkräkta på området ”antal” så tar antal ändå över. LEAN är vår gud och kvantitet är hans profet. Amen.

Några på myndigheten hoppade nu på tåget och körde lite bedrägeri. De hade kommit undan med det också, om de inte varit så giriga. Det finns nämligen betydligt enklare sätt att lura en myndighet som inte ser till innehåll, än att hålla på med falska pass och falska handlingar. En myndighet som inte har tid för innehållet i besluten har ännu mindre tid för en kontrollerad verksamhet. Jag har flera uppslag till asylsökande som vill göra ett försök. Följande rådgivning är gratis och ämnet heter ”elektronisk ansökan på familjeanknytning”:

Den sökande i något annat land behöver bara kapa en identitet i Sverige och ha tillgång till en dator och två olika e-postadresser. Så blir samme person både sökande och anknytningsperson. Nu blir det visserligen bara ett tvåårigt tillstånd – fast när de två åren gått är det ingen som kollar om du är kvar. Och vem vet – du kanske bara behöver fylla i ett elektroniskt formulär då också!

Åt detta hade vi väl kunnat skratta lite om vi sysslade med parkeringstillstånd, tillstånd för torghandel eller inköp av kontorsmateriel. Men det gör vi inte. Vi sysslar med uppehållstillstånd och med migration. Och varje liten grej – som ju faktiskt inte alls är någon liten grej – som sker urholkar systemet och göder Sverigedemokraterna.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras  tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.