De naiva lyssnade inte då – och lyssnar fortfarande inte nu

Här en kavalkad av viktiga berättelser genom elva år – 2005-2015 –  som politiker hade kunnat lära sig en del av, liksom representanter för medierna. I stället har de valt att vara ”naiva”.

Vägledande beslut från Migrationsverket – 22 november 2005. Ur texten:

Givetvis måste Sverige i absolut möjligaste mån ha korrekta uppgifter om vilka människor som beviljas uppehållstillstånd i landet. Att bevilja uppehållstillstånd och kanske sedermera medborgarskap på falska grunder är knappast  rättssäkert och inte heller juridiskt korrekt. Inget land i världen beviljar uppehållstillstånd åt personer som uppger falsk identitet så varför skulle Sverige göra det?

Riksdagsledamöter frågar ministrar om allt möjligt – 23 november 2006. Ur texten:

Det verkar som om riksdagsledamöter nästan missbrukar sin ställning när de upptar ministrars tid med frågor som knappast ska ställas till dem. Det kanske vore bra om någon kunde hålla en genomgång med de riksdagsledamöter som använder sig av sin frågerätt på ett felaktigt sätt, och berätta hur det svenska samhället är uppbyggt och hur det fungerar, bl.a. med självständiga myndigheter och tydliga gränser för vad ministrar kan, får och bör göra. Man borde nog iofs kunna ställa krav på dem som sitter i Sveriges riksdag att de redan har dessa kunskaper, men eftersom så kanske inte alltid är fallet och de ändå tas in som ledamöter, så måste de få den utbildningen.

“Skriv en bok om Thanh!” – 22 november 2007. Ur texten:

Det kan inte vara en socialsekreterares sak att tvinga Thanh till Polisen för att visa att han medverkar till att avvisa sig själv! Och allra minst när hon är mycket väl medveten om att den polis hon, självsvåldigt, bokat tid hos är samme polisman som kritiserades av JK för bara några månader sedan för att han försökt få Thanh att ljuga för sin ambassad och säga att han tappat sitt pass under sin vistelse här som turist!

Migrationsverket beklagar… – 20 november 2008. Ur texten:

Nu har Thanh fått sitt främlingspass, äntligen! Men inte tack vare Migrationsverket utan trots det!

Stora förändringar på asylområdet genom åren – 23 november 2009. Ur texten:

Jag tänker med värme på den unge irakiske läkaren D; vänlige Mohammed A och ambitiöse Mohammed S; framåtsträvande Basem som började jobba dagen efter att han fått PUT; smågnälliga Sadia som alltid hade ont överallt; kosovoalbanska Farida med det tragiska ödet, bosniska Vesna med den svårt sjuke sonen, tjocka palestiniern Samir som bott större delen av sitt liv i Saudiarabien men inte fick återvända dit; fantastiske iraniern Fuad; älskvärde palestiniern Abdulrahman som flyttade till en liten ort i Skåne när han fick PUT; uigurerna Kaiser och Adil, palestinske Mohammed och ryska Inna, palestinska Narriman som nästan tynade bort psykiskt av den sex år långa väntan på flyktingförläggning;  flickan A, 12 år, som var apatisk; ryska Lena som försökte hålla ihop allt och som var gift med palestiniern Akram; ”spattige”och charmige iraniern Mehdi (som jag kallade ”D” i en text om Mehdi som kan läsas här), vietnamesen Thanh; jemeniten Ghassan som tvingats se människor torteras och bl.a. få ögonen utstuckna, gamle palestinske farbror B som slets ut ur sin lägenhet på en flyktingförläggning  av Polisen som tog miste på person och inte ens bad om ursäkt efteråt; azerbajdzanska (eller kanske ryska…) underbara Larissa, Aleksandr, Teimor och Diana; synskadade irakiern Mohammed i Hedemora; Roberto från Peru; kirurgen X och allmänläkaren Y från Kosovo och deras hyperbegåvade barn; smågalna Viktor vars fru och två barn sökt asyl här och polisen till slut inte orkade hålla på och utvisa utan lät honom stanna här trots att han hade PUT i ett annat EU-land – och hundratals andra asylsökande som alla gjort intryck och satt spår hos mig för evigt.

De har alla berikat mitt liv och lärt mig mycket. Jag är glad att jag har fått vara ombud eller på andra sätt kunnat hjälpa dem alla!

En migga: ”En autentisk utredning i november 2010.” – 22 november 2015. Ur texten:

Han har också fyra barn i hemlandet samt en hustru. Han har, vid ankomsten till Sverige, sagt vad de heter, hur många de är och hur gamla de är. Men på asylutredningen kommer han inte ihåg detta. Han vill läsa vad han sagt tidigare! Det får han inte. Därför att man måste kunna kräva att en man kan komma ihåg antalet egna barn, deras namn och ålder, även om att det gått fyra veckor sedan han kom till Sverige. Men han kommer inte ihåg dem. han minns ens namnet på hustrun. Det här beror på en posttraumatisk stress som han drabbats av just nu, enligt biträdet. Stressen var inte lika påtaglig när han kom hit. Och id-handlingen har han fått av en smugglare. Etc etc .

Migrationsverket ska införa skärpta regler för att motverka skenanställningar – tre år för sent – 25 november 2011. Ur texten:

Blåögdheten bland politiker och andra makthavare och aktörer på området är rent skrämmande. I stället för att ha tänkt igenom allting noga och sett verkligheten genom icke-rosa glasögon och skapat vettiga regler från början, har de bidragit till att det uppstått ett allvarligt och om fattande missbruk av lagen och ett utnyttjande av en del av dem som kommer hit. Jag menar: åtta grillkioskbiträden i samma grillkiosk – varför släpper man igenom sådana uppenbart falska och ogrundade ansökningar och beviljar AT (arbetstillstånd) och TUT (tillfälligt uppehållstillstånd)?

Sluta upp med Vet Bästerberguriet – 23 november 2012. Ur texten:

I stället för det numera så vanliga tjatet om ”främlingsfientlighet”, ”rasism”, ”islamofobi” som vi ständigt matas med och som människor påstås hysa även när de inte alls gör det, borde man göra något helt annat:

Lägg ner kränkthetsindustrin! Lär människor att sluta upp att påstå att de är kränkta för minsta lilla. Lär människor att ibland slå dövörat till, bita ihop och gå därifrån när någon säger något de inte gillar. Man måste inte reagera eller överreagera på vartenda korkat ord eller i ilska uttalat tillmäle!

”Det finns absolut ingen anledning till oro” – 25 november 2013. Ur texten:

”Det finns absolut ingen anledning till oro” är ett budskap som regeringar och andra ansvariga brukar sända ut när det är riktigt stor fara å färde. När det de facto finns stor anledning till oro, således. Men folket ska lugnas  (särskilt ett valår…) och när ”det finns ingen anledning till oro” upprepas som en absolut sanning från dem som man ska/borde kunna lita på, ja då låter sig folket lugnas.

De gravt oroande uppgifter som via miggor funnit sin väg ut på denna blogg sedan slutet av 2007, har en del självständigt tänkande människor tagit till sig och insett att det finns anledning till oro. Men de allra flesta har inte påverkats av vad de personer (miggor, HVB-personal, anställda vid asylboenden, folk ute i vad som blivit ”asylindustrin”, socialtjänstemän m.fl. i ”utanförskapsområden” etc) som bäst känner till vad som sker på asylinvandringsområdet har att berätta. För ”det finns absolut ingen anledning till oro” är budskapet som i princip oemotsagt (annat än i små snabbt ”rasist”-stämplade inlägg här och där) trummats ut under mycket lång tid av dem, som kallas ”förtroendevalda” och av mediekåren, som tycks agera mer eller mindre med en röst och en penna (eller dator).

En migga: ”I stället för lean har vi nu DLO”. – 22 november 2014. Ur texten:

En migga: ”Vi fick också ta del av en påhittad asylutredning i två olika versioner. I den ena bjöd utredaren inte på vatten, höll inte på med ”small talk” i början utan gick rakt på sak.  Resultatet blev att den sökande inte öppnade sig och därför inte framstod som trovärdig.  Syftet var att vi skulle lära oss det är viktigt att vara empatisk, att få den sökande att trivas. Först då kan den sökande öppna sig berätta om sina asylskäl på ett trovärdigt sätt. Om det vore så väl, så enkelt, ja då skulle jag inte bara bjuda på vatten utan även på te och jag skulle också prata om väder och vind hur länge som helst. Men så ser ju inte verkligheten ut. Den asylsökande är sällan intresserad av ”small talk” och bryr sig inte om ifall vi bjuder på vatten eller inte.”

En migga: ”Sen är det ju inte så sannolikt att en potentiell terrorist skulle avslöjas vid en asylintervju heller…” – 22 november 2015. Ur texten:

Sen är det ju inte så sannolikt att en potentiell terrorist skulle avslöjas vid en asylintervju heller…

© denna blogg.

En migga: ”Jag befarar att den förenklade asylprocessen kommer att innebära en slags asylamnesti där alla per automatik kommer att beviljas uppehållstillstånd, oavsett varifrån de kommer.”

En migga skriver:

Migrationsverket uttalar i media att vi ska förenkla asylprocessen på grund av för stor arbetsbörda. Så här ligger det till egentligen.

Fram till början av den stora inströmningen av människor registrerades alla asylsökande enligt gängse ordning, vilken innebar att varje person fick en kallelse till en konkret tid för asylutredning. Verkets ledning tycke dock nu, att i med den ökande inströmningen, så skulle man minska tiden för att få igenom en asylsökande från det att han lämnade in sin ansökan tills att han slussades ut på ett boende.

Så för att skynda på utslussningsprocessen har det sedan början av september tagits bort vissa moment i asylregistreringen, bland annat kallelse till asylutredning. Det innebär att nu har vi cirka 30.000 asylärenden som ligger och samlar damm i ett arkiv som bara växer och växer, samtidigt som dessa ärenden representeras av asylsökande som får sitta på någon förläggning och vänta i total ovisshet om vad som kommer att hända med dem. Detta kommer i sin tur att leda till en enorm frustration hos dessa människor och vad det i sin tur kan leda till vet ingen.

Jag befarar att den förenklade asylprocessen kommer att innebära en slags asylamnesti där alla per automatik kommer att beviljas uppehållstillstånd, oavsett varifrån de kommer. Någon ursprungs- eller säkerhetskontroll kommer det knappast att vara tal om; även IS-terrorister och andra krigsförbrytare kommer att kunna få sig en trygg framtid i Sverige.

© denna blogg.

En migga: ”Jag har ofta sett män som haft skrovlig hy, rynkor och även många gråa hårstrån, där alla har uppgett sig vara barn.”

En migga skriver:

Jag skriver några rader till dig angående ett ämne du redan känner väl till, nämligen de så kallade ”ensamkommande flyktingbarnen”. Det jag skriver om är inga nyheter, utan snarare en uppdatering av ett absurt fenomen som du är väl insatt i.

Jag har på senare tid haft kontakt denna kategori asylsökande som nu tar upp en allt högre andel av det totala antalet personer som söker asyl i Sverige.

Problemet är, som bekant, att det oftast knappast rör sig om några barn, minderåriga. Jag har haft ett antal möten med dessa personer och visst finns det individer bland dem som är minderåriga, men generellt sett rör det sig om vuxna män. De huvudsakliga nationella grupperna bland dessa ”ensamkommande” är afghaner och eritreaner. Vad gäller de senare så brukar de som uppger sig vara minderåriga sannolikt vara så gamla som de påstår sig vara. Däremot vad gäller afghanerna, vilka absolut dominerar bland de ”ensamkommande”, ser dessa ofta äldre ut än 18 år och inte sällan är man också absolut säker på att de kan vara mer än 25 år gamla. Skillnaden mellan afghanerna och eritreanerna är den att eritreanerna, i motsats till afghanerna, oavsett ålder, generellt sett är garanterade uppehållstillstånd.

Jag har ofta sett män som haft skrovlig hy, rynkor och även många gråa hårstrån, där alla har uppgett sig vara barn. Trots att det är tydligt att personerna är vuxna, vågar handläggarna och beslutsfattarna i initialskedet, när den sökande lämnar in sin ansökan, inte göra någon uppskrivning av åldern.

Jag talade med en av handläggarna som berättade att för att ett asylsökande ”barn” ska skrivas upp i ålder, utan stöd av läkarutlåtande, ska det ska vara absolut uppenbart att vederbörande är vuxen och då för säkerhets skull helst i 40-års-åldern. Man väntar därför tills man möter den sökande under asylutredningen och först därefter tar man ställning till att remittera den sökande till medicinsk åldersutredning. Men med tanke på att allt fler läkare vägrar att göra medicinska åldersutredningar så får många av dessa män uppehållstillstånd, vilket de inte hade fått om de registrerats som vuxna.

Vidare leder denna tafatthet från både Migrationsverket och sjukvården, att Dublinförordningen inte kan tillämpas på personer som registreras som illegalt inresta i ett annat Dublinland om de är barn. Så kontentan blir, att antalet vuxna som uppger sig vara barn, bara kommer att öka och öka, eftersom den bästa reklamen är en nöjd kund (”kunder” är Migrationsverkets officiella benämning på asylsökande…).

Det är med andra ord helt upp åt väggarna. Men att som vissa gör, kalla Migrationsverket för en myndighet i förfall, är enligt min mening inte med verkligheten överensstämmande. Tvärtom, Migrationsverket blomstrar som aldrig förr eftersom det sponsras ivrigt av regeringen. Och så länge detta får pågå och det inte sker en rejäl och radikal kursändring i myndighetens arbetssätt, kommer vi konstant att få ta emot fler och fler personer, vilka egentligen inte har någon som helst laglig rätt att få stanna här.

Kommentar: Om galenskaperna med ”ensamkommande barn” har berättats i många år här på bloggen… Om att Migrationsverket inte klarar sitt uppdrag, att politikerna struntar i alltihop och att läkare självsvåldigt och av outgrundlig anledning, vägrar göra åldersbedömningar.

Myndigheter – Migrationsverket och Polisen i första hand – och tidigare och nuvarande regeringar, som överhuvudtaget inte klarar av att se till att lag och ordning upprätthålls så att folket kan känna sig tryggt och säkert och att rätt människor beviljas skydd här och övriga reser härifrån och inte stannar illegalt i landet, det är vad Sverige har. För bland alla dessa vuxna afghaner, eritreaner och även andra som kommer och säger sig vara 16 eller 17 år gamla, finns med absolut största tänkbara sannolikhet terrorister, mördare på flykt undan straff, jihadister, våldtäktsmän, allmänt kriminella. Och svenskarna behandlar dem som barn!

Dessa vuxna män bor på HVB-hem (tillsammans med faktiskt minderåriga asylsökande) med personal dygnet runt á ca 3.000 kronor/dygn (kan vara mindre men ofta mer). De ges ”gratis” tandvård och ”gratis” sjukvård och går före andra i köerna. De har gode män som också kostar pengar och får ofta ”gratis” busskort och ibland ”gratis” körkortsutbildning. ”Gratis” = betalt av skattepengar. Och män som är 25 år gamla och ända upp emot 40 sätts i skola (som också kostar skattepengar) med 16, 17-åriga ungdomar, de daddas med och daltas med och måste väl sitta och skratta ihjäl sig när de skype:ar hem och berättar hur det går till i Sverige. Och så lockas ytterligare några män utan asylskäl med falsk ålder och påhittad asylhistoria hit.

Ordet ”naiv” räcker inte till för att beskriva dem, som har lön och position och makt att hantera dessa frågor men vägrar göra det.

Några lästips:

En anställd vid ett boende för ensamkommande ”barn”: ”Ett antal killar som på pappret är 16 år, har kommit till mig för att få hjälp med att köpa medel på apoteket för att motverka deras åldershåravfall.” – 1 december 2013

En migga: ”Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. ” . 4 februari 2014

Vidare om ensamkommande, påstått och faktiskt minderåriga asylsökande – 30 september 2014

En migga: ”Att några tusen ”ensamkommande barn” kan kosta som stora infrastruktursatsningar tror jag inte folk riktigt begriper.” – 26 maj 2015

2014 var 75 procent av dem som av Migrationsverket och svenska medier kallade “ensamkommande flyktingbarn”, minderåriga asylsökande i åldrarna 15-17 år – 25 juli 2015

Migrationsverket: ”Vecka 30 utgjorde ensamkommande barn 21,5 % av totala antalet asylsökande i Sverige.” – 29 juli 2015

Ladda gärna ner e-böckerna Inte svart eller vitt utan svart och vitt – miggor berättar del 1 och del 2. De kostar bara 40 kronor och har man dem i sin läsplatta kan man också använda sökfunktionen för att få fram den information man vill. Notera att den ena delen finns på sidan 1 i Mummelförlagets widgetshop, den andra finns på sidan 2.

Nästa bok i serien kommer i oktober eller november.

© denna blogg. Vid citat (inte kopiering av hela texten!), vänligen länka till originaltexten.

”Nytysken” reflekterar över det svenska förslaget att människor ska kunna söka asyl på ambassader i världen.

Här finns flera texter på bloggen av den så kallade nytysken, alltså en svensk boende i Tyskland, som med nysvensk vokabulär bör klassas som ”nytysk”. Och här kommer funderingar från densamme:

Den 24 april såg och hörde jag den svenska EU-parlamentarikern Cecilia Wikström, FP, på TV4. Hon berömde sig själv för att det var hon som redan för två och ett halvt år sedan lanserade idén om att folk ska kunna söka asyl i Europa från sina hemländer. Samma tankar diskuterades i SVT Agenda den 25 april.

Om asylutredningar på plats på ambassader runt om i världen ska vara värda namnet så kommer dessa ju att ta månader och kräva tusentals utredare. Var ska de asylsökande tillbringa dessa månader? På gatan utanför aktuell ambassad? Åka tillbaka till hembyn och vänta på post från ambassaden i Mogadishu: ”We are happy to inform you that…”?

Vem ska hantera asylansökningarna? Lokalt anställd personal på varje ambassad? Ska Europas 28 medlemsstater ha var sin egen asylenhet i varje ”problemland” med utredare från respektive land eller ska man kanske samsas om en enhet? Så att kanske en sydeuropé kan bestämma över vem som får asyl i Sverige? Det verkar minst sagt problematiskt.

Hur ska man få tag på utbildad EU-pesonal som också är beredd att åka iväg och tillbringa några år i dessa länder? Utan familj? Och vad ska man göra med de anställda på Migrationsverket som blir övertaliga och därmed arbetslösa?

Wikström menar att flyktingarna ska fördelas efter de 28 EU-ländernas förmåga. Men är vi inte tillbaka på ruta ett då? Att det blir Tyskland och Sverige som tar in merparten? Tyskland har ett bra ekonomiskt läge och Sverige kan ju inte officiellt erkänna att det inte klarar av den förväntade anstormningen. För då ger man ju det onämnbara partiet rätt! Och andra EU-länder visar ju inget intresse att lyssna på Sveriges krav på att de ska ”ta sitt ansvar”.

Tror Wikström och andra debattörer att asylsökande med släktingar och landsmän redan i Tyskland eller Sverige kommer att ta hänsyn till en fördelningsnyckel och söka sig till Estland eller Kroatien? Jag tror inte det. Och vad händer med dem som får avslag? Wikström verkar tro att folk som vill fly från elände snällt accepterar ett avslag och återvänder till eländet.

Tror inte Wikström och andra som, orealistiskt, förespråkar asylansökningar på ambassader utanför EU, att människor efter att ha fått avslag skulle vända sig till människosmugglare? Som fortfarande skulle att ha fulla orderböcker och kunna fylla rangliga båtar, varvid inget alls vore vunnet.

© denna blogg.

En migga om hur asylsökande själva effektiviserar asylprocessen

Så här berättar en migga:

Dagens samtal

En kvinna kommer in till mig och innan vi ens börjar prata lämnar hon in ett läkarintyg. Det gäller hennes son som plötsligt börjat uppvisa ”uppgivenhetssymtom”. Som alltid när det är uppgivenhetssymtom så kommer de från forna sovjetländer.

Men det lustiga i detta fall är att familjen inte ens varit på asylutredning…

Det vill säga: det finns inget avslagsbeslut att vara uppgiven inför. Det verkar som om våra asylsökande själva nu börjat effektivisera sin asylprocess. I stället för att gå vägen via avslag och sen PUT genom V-UT på grund av uppgivenhetssymtom, så blir de alltså uppgivna redan vid ankomsten.

Kommentar: Ska man skratta eller gråta? Eller bli uppgiven?

© denna blogg.

En migga: ”Vår generaldirektör verkade tämligen verklighetsfrånvänd när han pratade om syrier och eritreaner.”

En migga:

Jag hörde Migrationsverkets generaldirektör i Ekots Lördagsintervju den 14 november. Han bekymrade sig över boendet för de asylsökande. Jag inser att det är ett problem men jag upplever att finns en hel del andra problem som inte alls nämndes. Eftersom jag jobbar med asylprövning så tycker jag att det är ett problem att den som idag söker asyl får en utredningstid någon gång efter midsommar 2015. Om det efter den asylutredningen måste göras kontroller – till exempel språkanalyser eller äkthetskontroller av handlingar – och om resultatet av dessa kontroller inte leder till att den asylsökande får PUT – då måste personen kallas till en ny asylutredning.

En ny utredning kan förstå inte bokas om sju månader igen. Handläggaren utnyttjas redan maximalt och det finns varken lediga tider eller lediga utredningsrum. Men handläggaren måste försöka boka in utredningen ändå. Han/hon får ibland hoppa över lunchen eller hålla sin kompletterande utredning efter ordinarie arbetstid. När så sker måste ett offentligt biträde förordnas för den sökande, om det finns ett offentligt biträde som går med på att komma efter ordinarie arbetstid. Dessutom måste handläggaren också övertala en kollega att stanna kvar eftersom vi av säkerhetsskäl inte får vara ensamma i  lokalerna när vi utreder.

Vår generaldirektör verkade tämligen verklighetsfrånvänd när han pratade om syrier och eritreaner. Som om att han inte kände till att det också kommer en hel del sökande från andra länder som ger ut sig för att vara syrier, eller eritreaner. Dessutom kommer det fortfarande sökande från länder där inte pågår något krig, som i Syrien eller där det finns evighetslång militärtjänst som i Eritrea. Om de ändå åberopar politiska skäl så får de visats här minst sju, åtta månader utan asylutredning och beslut. Om de låter bli att komma till sin asylutredning får de en ny tid om sex , sju månader. Om inte någon handläggare väljer att överboka sig och kalla in den sökande tidigare.

Jag har överbokat mig och kallat en sådan sökande tre gånger nu. Han dyker inte upp. Han behöver inte göra det heller eftersom det enda som händer när han gång på gång uteblir från asylutredningen är att hans kontokort spärras. Då kontaktar han asylmottagningen och säger att han var sjuk alternativt inte fick kallelsen. Han får då en ny kallelse till utredning i handen, spärren tas bort och han går tillbaks till sitt boende. Gång på gång.

Visst är det viktigt att asylsökande får ett bra mottagande men det är också viktigt att asylsökande får en snabb och rättssäker prövning. Varför satsas det inte mer på asylprövningen? Vi klarar inte av det detta!

Kommentar: Likt papegojor upprepar offentliga aktörer mantrat: ”Sverige ska ha ett generöst flyktingmottagande”. Men på vilket sätt och mot vem är det generöst? Inte mot dem som verkligen har behov av skydd i alla fall.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av vad jag skrivit.

En migga: ”Barnets berättelse får ej avbrytas även om den spårar ur och börjar handla om annat än vad det egentligen är frågan om.”

En migga rapporterar om vad en kollega som jobbar med asylprövning för ensamkommande barn berättar.

Asylutredning bokas in på någon handläggare. Barnet ska ha med sig sin gode man och sitt biträde. Utredningstiden är satt till två timmar. En paus på minst tio minuter måste tas under utredningen. Ibland, men inte alltid, finns en protokollförare – dvs en annan handläggare – med. Om protokollförare inte finns spelas utredningen in på diktafon och utredaren skriver sedan protokollet i efterhand.

Oftast vet man nästan ingenting om det asylsökande barnet som så gott som alltid saknar alla former av identitetshandlingar. Under de två timmar som utredningen varar måste handläggaren först få barnet att känna sig välkommet och avslappnat genom att prata om ditt och datt.  Sedan ska reglerna om tystnadsplikt, utredningens syfte med mera gås igenom och handläggaren måste förvissa sig om att barnet har förstått informationen – helst genom att barnet ska upprepa den.

Därefter börjar själva utredningen där handläggaren måste hinna med att utreda åldern på det förmodade barnet för att få en uppfattning om det är uppenbart att han eller hon inte är minderårig. Handläggaren måste också noga utreda barnets hemvist, dvs få en uppfattning om barnet, som saknar handlingar, verkligen kommer från det land och ibland även den provins som han eller hon påstår.

Asylskälen måste utredas omsorgsfullt genom att barnet först får berätta fritt om varför han eller hon lämnade hemlandet. Barnets berättelse får ej avbrytas även om den spårar ur och börjar handla om annat än vad det egentligen är frågan om. (Va??! Varför det? Vad är det för mening att högavlönade*, jätteupptagna miggor ska sitta och lyssna på gallimatias? Vem har hittat på detta? Vad är det här för dumheter?)  Sedan ska handläggaren ställa kontrollfrågor om någonting är oklart, vilket så gott som alltid är fallet. Kontrollfrågorna ska ställas på ett försiktigt sätt så att barnet inte får en uppfattning om att det är ett förhör eller att handläggaren tror att barnet ljuger. (Men om man tror – eller t.o.m. vet – att barnet ljuger? Ska man då låtsas som det regnar? Vad är det  här för dumheter?)

Om det finns brister i barnets redogörelse oavsett om det handlar om ålder, hemvist eller asylskäl måste handläggaren påpeka detta, men på ett sådant sätt att barnet inte känner sig ifrågasatt (Va??! Det är klart att barnet är ifrågasatt! Det är ju bland annat det en utredning går ut på, att man ifrågasätter, annars handlar det ju bara om en redogörelse som kan vara hur falsk som helt Vad är det här för dumheter?) 

Och barnet måste få förklara på nytt. Medicinsk åldersutredning måste erbjudas i fall där det finns skäl att ifrågasätta barnets ålder. Språkanalys måste erbjudas om handläggaren ifrågasätter att barnet kommer från det land han eller hon säger sig komma ifrån. Barnet och den gode mannen tillfrågas vad de har för inställning till medicinsk åldersutredning och språkanalys då dessa är erbjudanden och inte tvång.

I slutet av utredningen måste handläggaren även ställa hypotetiska frågor till barnet om hur hans eller hennes liv skulle gestalta sig om han eller hon får uppehållstillstånd, jämfört med att han eller hon måste återvända till hemlandet. Biträdet och den gode mannen har också rätt att ställa frågor till barnet och till handläggaren under hela utredningen. Avslutningsvis måste handläggaren berätta för barnet hur ärendets fortsatta handläggning kommer att se ut.

Jag jobbar själv på vuxenprövning och har svårt att se hur allt detta kan hanteras inom två timmar minus paus på minst tio minuter, men kanske är det möjligt…. I så fall behöver jag tips från barnprövningen för att effektivisera min egen utredningsmetod.

Kommentar (i tillägg till mina kommentarer i rött i texten ovan: Är Sverige en lekstuga och miggorna lekledare?

Senare tillägg från en annan migga*:

Jag läste ditt senaste inlägg om en migga som skriver om hur man utreder ensamkommande barn. Jag vill säga att det  personen i fråga säger stämmer och jag håller med din kommentar. Men att kalla oss för högavlönade är direkt felaktigt. Jag tjänar 28 000 kr som handläggare och jag ligger i det övre skiktet bland handläggarna. Det är enligt min åsikt ingen hög lön. En beslutsfattare ligger på mellan 32 000 och 37 000 kr, det kan eventuellt kallas för högavlönade. En assistent har 22 000 kronor i lön.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

En migga: ”Det finns en gräns för hur mycket en person förmår att göra utan att gå under helt.”

En migga med tio års anställning på Migrationsverket:

Redan  på hösten 2012 hade Migrationsverket en stor inströmning av syrier och eritreaner som skulle få TUT eller PUT, enligt vår praxis. Samtidigt hade vi också en stor inströmning från Balkan där presumtionen var avslag med omedelbar verkställighet. Verket valde att prioritera dessa ärenden, och barnfamiljer. Övriga sökande fick ett brev där vi förklarade att det kommer att ta tid innan de kallas till en asylutredning. Vissa nöjde sig med detta besked och tyckte kanske att det till och med var bra, medan andra blev förbannade.

Jag fick en sökande på min lott som hade ett biträde som JO-anmälde verket på grund av för långsam handläggning och när vi hade utredningen så tvingades jag lyssna på dessa klagomål i en lång stund även om jag försökte styra upp det hela eftersom syftet med utredningen ju var att utreda den sökandes asylskäl och inte hans missnöje med långsam handläggning. Vi blev klara med utredningen, men sedan krävde biträdet en kompletterande utredning eftersom den sökande hade nya bevis osv. Vid den här tiden hade jag tre utredningar i veckan enligt schemat men jag var överbokad på grund av att jag också tagit över sjukskrivna medarbetares utredningar och även hade egna kompletteringar. I själva verket hade jag fyra, fem asylutredningar varje vecka.

Jag ville att ”slutkunden” skulle bli nöjd och därför överbokade jag mig en gång till. Men sedan kom inte den sökande, han hade gått vilse (?!) och biträdet gick för att leta efter honom. När han återfunnits hade vi 15 minuter kvar av utredningstiden och tolken hade ett annat uppdrag och kunde inte stanna längre. Vi var tvungna att återigen boka en ny tid. Inga nya tider fanns för mig förrän om två månader eftersom jag redan var överbokad i en månad  och sedan skulle gå på semester. Biträdet började ifrågasätta min rätt att ta semester, men den rätten är lagstadgad och jag är inte outbytbar heller. Därför föreslog jag att den sökande skulle kunna träffa en annan handläggare , men det gick varken den sökande eller biträdet med på eftersom jag redan var insatt i ärendet.  Då erbjöd jag mig att överboka utredningen i augusti då min semester var slut. Men det gick inte heller eftersom biträdet hade semester i augusti. Hennes rätt att ha semester ifrågasatte jag inte. Till slut hade vi utredningen i september – mer än ett år efter slutkundens asylansökan- och enligt biträdesinlagan är det jag som orsakat slutkunden stort lidande genom att förhala processen…

Vi miggor som gör så gott vi kan, som överbokar oss på utredningar, som sitter på kontoret efter arbetstid för att skriva beslut, vi gör det för att vi har träffat personerna som vi skriver beslut till och för att vi har empati med dem som inte  vill vänta alltför lång tid på sin utredning. Men det finns en gräns för hur mycket en person förmår att göra utan att gå under helt.

Kommentar:
•  Är det månne inte dags att få lite medkänsla med dem som jobbar på det bespottade Migrationsverket?
•  Är det månne inte dags att fundera lite längre än näsan räcker?
•  Är det månne inte dags att – på riktigt – börja ställa alldeles för uppe-i-det-blå-svävande politiker till svars för vad de ställt till med?
•  Är det månne inte snart dags för ”ansvariga” (inkl Migrationsverkets ledning, förstås) att inse att det faktiskt inte går att ta emot stora mängder människor från främmande länder och kulturer som inte har asyl- eller skyddsskäl, som ljuger om bakgrund ålder, nationalitet, skyddsbehov – ja, om allt.
•  Är det månne inte (sedan länge!) dags att ta krafttag för att stävja asylbedrägerierna?
•  Är det månne inte dags att också ta ännu fler krafttag för att se till att alla som vistas i Sverige illegalt lämnar landet?
•  Är det månne inte dags att på riktigt och på alla sätt se till att de, som har faktiska, sanningsenliga, verkliga asyl- eller skyddsskäl, tas emot på ett bra och värdigt sätt (vilket inte sker idag, ens om viljan finns)?
och:
•  Är det månne inte dags att miggorna får lite upprättelse och att alla som läser deras berättelser här på bloggen också börjar inse att ensidiga, fastcementerade teser inte riktigt håller?

Alla som kommer till Sverige och lämnar in en asylansökan är inte självklart goda och ”synd om”! Alla är inte heller onda och falska. Alla miggor är inte självklart onda och elaka! Många är precis tvärtom. Det kan väl ändå inte var så förbaskat svårt att se både det svarta och det vita, att se att good and bad guys finns överallt?

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

En migga: ”Lean har inte alls satt fart på Migrationsverket.”

En migga till, apropå En migga: ”Vi lever nog inte riktigt i samma värld!” :

Lean har inte alls satt fart på Migrationsverket

Lean är ganska dött just nu, i alla fall på min enhet. Vår ledning beslutade att parkera alla ärenden där det inte fanns PUT- eller TUT-presumtion, eller som inte bedömdes som omedelbara avvisningar. Under hösten arbetade vi alltså uteslutande med syriska ärenden, somaliska ärenden och eritreanska ärenden, samt med några ärenden från Balkan där det var fråga om omedelbar avvisning. Vi fick också lägga på is andra ärenden som vi hade just då. Så småningom har vi ändå försökt beta av dem, mest genom att arbeta övertid.

De ärenden som blev parkerade kommer till oss nu och dessa ”kunder” har väntat mycket länge för att ens komma till en asylutredning, flödet stoppades av någon anledning och processen blev längre än vad det var tänkt enligt lean. Vår nuvarande GD föredrar kvantitet framför kvalitet, säger han, och tremånadersmålet på asyl är ett minne blott.

Därmed inte sagt att vi ska förhala processen. Nej, vi ska jobba häcken av oss och vara lojala. Vi ska fortfarande förklara för ledningen varför det gått så lång tid från ansökan till beslut även om det borde vara uppenbart för vår ledning varför det blivit så. Vår nya lean ska inte längre handla om tider, typ tremånadersmål, utan om ”flöden” och ”processer”. Tiden från utredning till beslut måste förkortas, även om tiden från ansökan till att komma till en asylutredning förlängts på ett icke lean-aktigt sätt. Även om flödet stoppades där så måste allting flyta på nu.

Lean är, enligt min åsikt, ett stort skämt.

Alla som ansökt om asyl före ett visst datum och som blivit parkerade, måste få beslut innan ett visst datum, vilket innebär att vi återigen kommer att fatta en hel del beslut som återförvisas eller ändras av domstolen. Sedan får vi, som fattat dessa beslut, skäll från samma personer som nekat oss ytterligare utredningar, språkanalyser eller frågor till ambassaden. Det enklaste sättet att lösa problemet och jobba enligt lean är att bevilja PUT till alla. Häromdagen var jag tvungen till att att ta itu med ett PUT-ÅTK (återkallande av permanent uppehållstillstånd). PUT hade beviljats till en förmodad eritrean efter en utredning som varade en halvtimme och inga handlingar hade presenterats.  Sedan kom det fram att personen i fråga var medborgare i annat land varför PUT återkallades. Jag tycker inte om att återkalla PUT, istället borde vi göra bra utredningar från början och bara ge asyl till dem som har rätt till det.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.