• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    september 2021
    M T O T F L S
     12345
    6789101112
    13141516171819
    20212223242526
    27282930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Det är något som är mycket allvarligt fel

Skärmavbild 2014-09-02 kl. 14.27.32Klicka på bilden för att se den i större format. tabellen till vänster. Tabellen kommer från SVT:s sajt om att i Sverige är det lönsamt att driva tillfälliga asylboenden.

Efter våra besök på Blinkarps asylboende i Röstånga i Svalövs kommun (rapporterna därifrån bör läsas först), blir det direkt anstötligt och ytterst osmakligt och känns/är på alla sätt fel att Attendo, som driver just det boendet, fått det högsta beloppet utbetalt under 2013: 62,8 miljoner kronor. God tvåa är Bert Karlssons företag Jokarjo som kammade in 50,5 miljoner kronor. Uppgifter om rörelsemarginal saknas, varför det inte går att utläsa något annat än just hur mycket skattemedel dessa två största företag har fått för att driva sina asylboenden.

mikael-ribbenvik

Mikael Ribbenvik

Migrationsverket säger sig vara bakbundna. Verkets operative chef Mikael Ribbenvik säger att 350 kronor per person och dygn är taket på den summa som företagen kan fakturera Migrationsverket och att lagen om offentlig upphandling styr vilka Migrationsverket ska anlita och att några överväganden utanför lagstiftningen kan verket inte göra.

SVT anger att:

Men trots taket så kan företagen ändå göra så stora vinster att varannan skattekrona kan gå till något annat. Migrationsverket säger sig titta på andra lösningar men i dagsläget är det så här det ser ut.

Ur Migrationsverkets anbudsinstruktioner:

Men vad Migrationsverkets operative chef inte säger (se ca 1.48 min in i inslaget) är, att en tuff förhandlare – och det måste man vara när man handskas med skattebetalarnas pengar! – hade kunnat och sänka takpriserna eftersom det uppenbarligen och bevisligen går att driva asylboenden för hälften av vad vi skattebetalare nu betalar! Om varannan skattekrona blir till vinst för företagen så är det ju ett solklart och rejält överpris som Migrationsverket betalar och vinsten – eftersom den utgörs av skattepengar – blir klart oskälig.

Attendo logotypeAtt med sådana enorma vinster inte kunna se till att de människor som hyses på dessa boenden har det åtminstone drägligt (vilket de säkert har på många ställen men långt ifrån på alla) är inte acceptabelt. Sanktioner mot dem som hanterar sitt uppdrag så illa som Attendo i bland annat Blinkarp (skräckrapporter har också kommit från andra ställen…) måste kunna utdömas. Rejäla viten om de inte håller överenskommen standard, till exempel.Ur MIGs anbudskriterier om 200 kr dag oerson

En annan sak är att Sverige inte har råd och inte heller möjlighet att ta emot denna enorma massa av asylsökande, som i detta lilla land i faktiska tal överstiger antalet som tas emot i Tyskland, som har en åtta gånger så stor befolkning. Det handlar inte om stängda hjärtan, tvärtom. Svenskarnas hjärtan har alltid varit – och är fortfarande – öppna för flyktingar. Men inte för asylbedragare, inte för personer som ska återsändas till andra EU-länder i enlighet med de så viktiga konventioner som alltid åberopas (i detta fall Dublin-förordningen), inte för personer utan asyl- och skyddsskäl som biter sig fast i landet och stannar här illegalt.

Slutreflektion, apropå det där med ”öppna hjärtan”

Det blev nästan lite komiskt att höra statsminister Fredrik Reinfeldt i sitt tal göra allt för att undvika orden 1) ”massinvandring” (för det hederliga svenska ordet har ju använts av SD och då är det enligt statsministern kontaminerat och obrukbart) och ”volymer” (för det skällde han ju ut sin migrationsminister, så det kan han inte heller använda). Han sa:

När stora tal, många människor flyr på kort tid…

För det första kan ”stora tal” inte fly. För de andra så är det faktiskt fråga om massinvandring och stora volymer när antalet hitkommande asylsökande ju de facto är större än i något annat land i EU, inklusive stora Tyskland!

Slutord i form av fyra meningar som kommer för mig:

•   Människor ska behandlas som människor oavsett varför de är här och hur de har kommit hit.
•   Skattemedel ska användas med måttfullhet och försiktighet i enlighet med vad Gustav Möller, en gång i tiden socialdemokratisk socialminister, sägs ha uttryckt: ”Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket.”
•   Girighet är av ondo.
•   Huvudet har vi fått för något annat än att sätta hatten på.

@ denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg.

 

 

Blinkarp lilla stjärna där. Del 8.

Rapporten Blinkarp lilla stjärna där, del 1-7 (här följer del 8), har glädjande nog väckt uppmärksamhet i olika kretsar och det är vi – Edward Nordén, Gunnar Axén och jag – förstås glada över, särskilt om det leder till något mer än just ”uppmärksamhet”.

Vi vill att människor som fullständigt okunnigt och blåögt pläderar för ”öppna hjärtan” ska förstå och inse vad deras pläderingar egentligen leder till: synnerligen inhumana och ovärdiga, och som på Blinkarp rent vedervärdiga förhållanden. Människor ska behandlas som människor, inte som djur!

sydsvenskanSydsvenskan skriver om Blinkarp den 1 september under rubriken Det sämsta asylboendet är det dyraste, bland annat:

Edward Nordén är lokalpolitiker för Centern och bonde på en närbelägen gård. Han har sin bild klar:

– Det råder misär på Blinkarp. Jag kan inte förstå hur Migrationsverket kan låta ett så dåligt boende fortsätta.

Och:

Trots att Migrationsverket ser Blinkarp som ett av Skånes sämre asylboenden, ja, kanske allra sämst, är det den anläggning man betalar mest för. Här får Attendo 399 kronor i ersättning per boende och dygn.

Attendo logotypeEtt riktigt rejält magplask gör Attendos presschef Charlotte Näsström Morén när hon säger:

 Vi var ju ett av de första företagen som började att hjälpa till med integrationen. Det ska vi fortsätta med.

Men ursäkta: på vilket sätt hjälper Attendo till med integrationen? Den som läser vår rapportserie inser att det uttalandet är så pinsamt att man helt enkelt inte vet vart man ska vända sig. Någon måste tala allvar med presschefen, sådana grodor ska inte hoppa ur munnen på en person i den ställningen på en jättekoncern!

Skärmavbild 2014-09-01 kl. 10.11.36Som så ofta klokt och kunnigt skriver Johan Westerholm på sin blogg ledarsidorna.se under rubriken Obehagliga ställningstaganden bland annat:

Det ligger inte i vare sig Attendo, som ägs i huvudsak av fond- och riskkapitalbolaget IK Investment Partners intresse. De skulle se varumärket Attendo skadas samt att de mister ett boende om 135 personer som de annars kan fakturera runt 55 000 kronor per dygn för. Det ligger inte i Migrationsverkets intresse att stänga boendet om det framkommer att det finns en samhällsfarlig smitta där. De är beroende av varje sängplats de kan skaka fram i dagsläget, oavsett om det bor en person på tolv kvadratmeter eller – som inom kort – sex personer. Sex vuxna män i ett mindre svenskt sovrum om det håller svensk byggstandard.

Nog är det ju själva fan – ursäkta uttrycket! – om vår rapport, Sydsvenskans artikel och Johan Westerholms uppföljning bara ska viftas bort av personer som kallas ”ansvariga. Vi förväntar oss att de ansvariga nu verkligen tar sitt ansvar och agerar – konkret – på Blinkarp och liknande ställen.

Tips till de ansvariga: Börja med att erkänna att det har havererat, så är det lättare att komma vidare! Bjud snabbt in en grupp människor – inte för många för då blir det cirkus och allt tar för lång tid – med kunskap, erfarenhet och stora hjärtan (!) att 100 procent öppet och förutsättningslöst diskutera vad som kan och ska göras på det helt havererade asylområdet. För så här kan det ju inte fortsätta. Det förstår till och med en ”oansvarig”.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg.

 

Blinkarp lilla stjärna där. Del 7.

Läs först Blinkarp lilla stjärna där del 1, del 2, del 3, del 4, del 5 och del 6.

Edward Nordén, jordbrukare och fritidspolitiker för Centerpartiet:

sydsvenskanFredagen den 29 augusti besökte jag återigen Blinkarps asylboende, denna gång i sällskap med en journalist och en fotograf från Sydsvenskan. Sydsvenskan hade fått upp ögonen för Blinkarps asylboende, kanske via tips om rapporten som publicerades (se ovan) efter mitt, Gunnar Axéns och Merit Wagers besök där den 8 juli.

På plats i asylboendet skiljdes våra vägar efter ett tag åt och jag pratade med en del asylsökande medan de två gick vidare och pratade med andra. För att ge en snabb summering:

Eritreanska asylsökande på Blinkarp

Eritreanska asylsökande på Blinkarp

Min känsla var att det nu var – om möjligt – ännu sämre än när vi besökte Blinkarp i början av juli. De asylsökande består av en grupp eritreaner, ett fåtal somalier och en större grupp syrier. Dessa grupper har emellanåt inte gått särskilt bra ihop och det har förekommit slagsmål och etniskt religiösa bråk. Minsta sak kan få känslor att flamma upp, som att man vill se olika tv-program och annat som irriterar när så många trängs på så liten yta utan att ha någonting att göra.

Jag kunde prata med flera av de boende och här är i korthet vad de sa. På frågan om varför de tagit sig ända till Sverige och inte till Tyskland eller något annat land i Europa var svaret:

PUT. Punkt. Sverige ger PUT, inget annat land ger PUT, och då kommer vi till Sverige.

På frågan hur de kommit hit fick jag höra olika historier men främst verkar det vara så att de tagit sig från Syrien till Turkiet, därifrån med båt till öar i Grekland för 2000-3000 euro. Därifrån till Aten där de oftast tas av polis, sitter inlåsta några dagar och sedan släpps ut på gatan. Därifrån tar de sig med köpt falskt ID/pass och flygbiljett för 3500-5000 euro och med organiserade brottslingars hjälp med flyg till Köpenhamn. Sedan åker de tåg eller taxi till Malmö där de lämnar in en asylansökan och väntar på sitt PUT. De flesta har inga pass med sig till Sverige. Passen har de lämnat i Turkiet, varifrån de sedan skickas till dem i Sverige med DHL.

Många som redan har fått PUT undrar varför de inte får lära sig svenska, de har hört talas om SFI och vill börja studera språket. Den information de har fått är att man behöver en egen adress för att få börja läsa SFI. En del av de mer utbildade syrierna laddar ner appar i sina telefoner och försöker lära sig lite svenska via dem. En reflektion: Om man nu ger människor PUT, varför då inte också se till att de börjar på SFI omgående och lär sig svenska?

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Sexpersoners rum på Blinkarp 29.8 2014

Rum för sex personer på Blinkarp

Fyra personers rum på Blinkarp 29.8 2014

Rum för fyra personer på Blinkarp

Migrationsverket kan från en dag till en annan, ibland rentav samma dag, meddela att: ”Nu kommer det 17 personer till” och Attendo måste då försöka få in fler sängar (det kallas ”förtätning”) i de redan överfulla små rummen. På bilden ser man hur man tryckt in en våningssäng till i ett redan fullt rum: sex vuxna män som inte känner varandra och som kommer från olika länder (och som ibland inte gillar varandra av etniska och/eller religiösa skäl) ska bo på en yta som vore mer lämplig för en, eller högst två personer. De asylsökande berättade att de vid något tillfälle hade kastat ut sängarna i skogen för att protestera och visa sitt missnöje, men då köptes nya sängar in och personalen fick montera ihop dem.

Avföring i sängen på Blinkarp 29.9 2014Som syns här på bilden – och det var de boende som uttryckligen bad mig ta den – ligger det rester av avföring i en av sängarna. Det finns människor här som bär med sig sjukdomar men att ta sig till läkare är mycket svårt. Den man i vars säng denna avföring fanns, hade bett om hjälp att få komma till läkare, men personalen som redan är underbemannad och överhopad med jobb, kunde inte hjälpa till och det är heller inget som ingår i deras uppgifter enligt avtalet mellan Migrationsverket och Attendo. Den sjuke mannen som inte kunde hålla tätt och som kliade sig hela tiden och mådde dåligt, lyckades till slut med hjälp av en medboende som kunde lite engelska, få komma till en vårdcentral. Där fick han en hudkräm…

I korridoren där den sjuke mannen bor, delar tolv män toalett (i andra änden av korridoren delar 16 män på en toalett). De övriga elva är påtagligt besvärade och vill inte använda samma toalett eftersom de är rädda att bli smittade. Flera av dem talade om något som jag uppfattade som ”tyfus”. Det nämndes explicit att många kommer från olika krigshärdar och att ingen vet vilka sjukdomar de eventuellt har. Malaria och TBC nämndes också.

Det är en sak att läsa om det, och en helt annan sak när man med några asylsökande från Aleppo håller andan för att ta en bild av en madrass med rejäla spår av avföring i ett rum där – i detta fall – fyra män ska sova i ständig rädsla för att smittas av en ”eventuell tropisk sjukdom”(citat). Om – och det vet man ju inte om de inte undersöks ordentligt – dessa män på Blinkarps asylboende bär på svåra sjukdomar så är det oförsvarligt att ignorera det. Ingen ska behöva bo i ett svenskt skattefinansierat boende i kanske åtta månader och vara rädd för att smittas av malaria, TBC eller tyfus vid varje toalettbesök? Det är tämligen otrevligt att vistas i en sådan miljö i en timme, kan jag säga.

Varken jag eller de asylsökande är läkare. De kan ha fel sin oro, men mannen är uppenbart inte frisk. Att smittskyddslagen nämner anmälningsplikt vid vissa sjukdomar, blev en tankeställare för mig. Anmälningsplikt, alltså. Flera boende tog också upp frågan om sjukvård. Vad gör man i olika lägen.

Personalen på Blinkarps asylboende är klart reko och verkar vara helt rätt personer på rätt jobb, men tyvärr på fel plats enligt min mening. Men hur dålig standard och nivå kan ett myndighetsupphandlat boende få ha, och hur länge?

Jag tror att man måste börja förstå att frågan om asylsökande, PUT, asylprocessen, dess tillförlitlighet och vidare ut mot en del privata aktörer, samt politiska beslut, behöver ses i fler dimensioner än enbart för och emot. Det finns flera verkligheter än ”kasta ut dem” eller ”öppna era hjärtan”. Jag tror inte att det finns någon som besöker ett asylboende som kan resonera i någon av dessa termer.

Det positiva på Blinkarp är att den grupp asylsökande som beställde dit prostituerade, langade narkotika och stal i det närliggande samhället och även längre ut i landet och sålde på boendet, samt stal från de boende för att sälja på andra platser, är flyttade. Det negativa är att de sannolikt gör samma sak på den plats dit de flyttats. Precis som senast så ses dessa som ”obviously just criminals and not refugees” av de boende. Det ligger inte på mitt bord att bedöma utan där får man överlåta åt Migrationsverket att göra bedömning av om asylskäl föreligger eller inte.

Attendo logotypeDet går inte att tala om en ”human asylpolitik” när man tränger ihop människor på för små utrymmen och att dessa människor dessutom måste ängslas över att drabbas av sjukdomar vid varje nattsömn och toalettbesök för – enligt uppgift – runt 375 kronor om dagen till Attendo.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Så långt Edward Nordéns skakande berättelse.

Mina kommentarer: Om det finns minsta misstanke om smittsamma sjukdomar måste något göras så att de inte sprider sig bland alla boende och till befolkningen i Svalöv! Och minsta misstanke finns.

Förutom svåra sjukdomar som tyfus, malaria, andra tropiska sjukdomar, tbc, polio etc som kanske finns i Eritrea, Somalia och Syrien som verkar vara de länder som de flesta asylsökande på Blinkarp just nu kommer ifrån, finns också risken att skabb och löss frodas i de förhållanden som råder på – inte bara Blinkarp utan förmodligen på många andra asylboenden.

Inströmningen av asylsökande som uttryckligen själva säger att de kommer till Sverige för att de här lätt får PUT – och i en del fall som när det gäller syrier och eritreaner får det nästan automatiskt –  jämfört med i andra länder där ordentliga kontroller av identitet och asylhistoria görs, och som också vet att de får bostäder och full försörjning samt skolgång för sina barn, måste få ett slut. Flyktingar ska ges asyl, skyddsbehövande ska ges TUT eller PUT, men inte förrän efter ordentliga utredningar och vid styrkt identitet. Övriga ska ges avslag och ska återvända till sina hemländer.

Den asylmottagning och den hantering av människor från utomeuropeiska länder som sedan länge pågått i Sverige är inte human. Den är inte värdig en påstått ”humanitär stormakt” och den är inte heller rättvis mot svenskarna som gärna öppnar sina hjärtan för dem som verkligen behöver skydd, men inte är beredda att ta emot och betala för dem som inte har det. Inte heller torde svenskarnas hjärtan förbli särskilt stora när/om epidemier av allvarliga sjukdomar, som i princip är utrotade sedan länge i Sverige, bryter ut…

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg.

 

Blinkarp lilla stjärna där. Del 6.

Edward Nordén, jordbrukare och fritidspolitiker i Centerpartiet, som var med vid besöket på Blinkarps asylboende den 8 juli (läs rapporten Blinkarp lilla stjärna där del 1-5) skriver:

På gårdsplanen Blinkarp 8 juli 2014Efter mitt, Merit Wagers och Gunnar Axéns oanmälda besök på Attendos asylboende Blinkarp så fanns en viss förhoppning om att uppmärksamheten som följde kanske skulle kunna frammana förändringar eller åtminstone en viss insikt hos Attendo om att hålla en mer anständig nivå för de asylsökande som är inkvarterade där.

När jag nu gjort ett återbesök så framstår det som att situationen inte har blivit bättre utan snarare ännu lite sämre. Det är fortfarande minimala utrymmen, det finns fortfarande absolut inget att göra för de boende, personalstyrkan är fortfarande otillräcklig och kan omöjligtvis utföra allt de ska och det är fortfarande samma frågetecken från de asylsökande om sin status i asylprocessen.

Man förefaller även snåla in på maten och de boende klagar emellanåt på problem med vattnet etc. Issam, som var en av dem som vi träffade den 8 juli, har flyttat och ett gäng uppenbart kriminella utan asylskäl som stal från andra boende och beställde prostituerade och langade knark har slängts ut av polis. En hel del mer finns att säga, men för att inga enskilda ska råka illa ut får det räcka med detta. Jag kan dock konstatera att det är ännu sämre än när vi var där i juli och ännu mer ohållbart. Det har också kommit många fler somalier/eritreaner (kan inte avgöra) sedan senast, då vi främst träffade syrier.

FyrbäddsrumAtt bo ”tillfälligt” (fyra vuxna, för varandra okända män i små celliknande rum med två våningssängar) kan inte handla om 8-12 månader! Att tala om att ”det är bättre än i Syrien, Eritrea och Irak” är och förblir ett pseudoargument. Det finns klara riktlinjer kring hur ett asylboende ska vara ordnat genom ett upphandlingsförfarande och det finns ett företag i andra änden som får betalt för att hysa asylsökande under en viss anständighetsnivå.

Hur svårt är det att rätta till pågående missförhållanden och när bör den tiden löpa ut för att de ska vara rättade? Det måste väl ändå gå att få ordning på ett boende som härbärgerar människor, varav en del i tydligt utsatt situation; ett boende som ju faktiskt bekostas av skattebetalare och som styrs av direktiv och regler genom en myndighet?

Kommentar: Det var på initiativ av Edward Nordén som Gunnar Axén och jag beslöt oss för att göra ett oanmält besök på Blinkarp. Attendos ledning har uppmärksammats på rapporten Blinkarp lilla stjärna där, men någon reaktion på den har inte hörts från företaget på snart två månader.

Gunnar Axén och jag kommer att fortsätta att besöka asylboenden utan förvarning, det finns ett annat som vi tipsats om som behöver tittas till och där man behöver dokumentera ett och annat. Och få en ordning till stånd. Migrationsverket har väl ansvar för vilken typ av avtal de träffar och för att de följs?

Enligt uppgift har nu några andra medier visat intresse för Blinkarps asylboende och har därför kontaktat Edward Nordén. Vi fortsätter att rapportera och ska försöka få kontakt med Attendo för att efterhöra varför inga förbättringar – utan i stället försämringar – skett på Blinkarp.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till detta inlägg.

 

Upp till kamp i Södertälje # 2

SvekvanvårdArbetslöshet

 

Läs först texten Upp till kamp i Södertälje # 1.

Här finns Nuri Kinos Twitter-rapport från sammankomsten i Södertälje stadshus där närmare 40 brukare (=nytt ord för personer som har hemtjänst) och ett 50-tal anställda från hemtjänstföretaget Omtanke AB, med plakat och vilja till dialog ville framföra sitt missnöje med kommunens beslut att ta ifrån dem deras hemtjänstutförare (brukarna) och deras jobb (de anställda).

Den sista tweeten för dagen ser ut så här:

Skärmavbild 2014-08-27 kl. 17.40.24

 

Om kommunalstyrelsens ordförande verkligen har sagt att upphandlingen av nya hemtjänstutförare (som bland annat Attendo och Aleris) var undermålig, alltså om hon verkligen har sagt så för att det är så, då måste ju besluten i hela den här härvan rivas upp.

Sedan måste man komma ihåg att politikerna faktiskt finns till som företrädare för – i detta fall – kommunens invånare och då även gamla och sjuka; det är inte kommuninvånarna som finns till för politikerna. Att situationen inte har varit lätt för ansvariga inom kommunen heller, med det misstänkta fusket, är fullt förståeligt. Men att – som det verkar – ge sig på också dem som det såvitt känt inte riktats några misstankar emot och deras gamla och sjuka brukare är inte vad man förväntar sig av politiker, oavsett vilket parti de företräder. Kanske allra minst av Socialdemokrater, av någon anledning. Fast den anledningen får man anledning (!) att ompröva när politiker från det partiet tycks så okänsliga för de mest utsatta bland kommunens invånare.

Fortsättning följer.

OBS! Givetvis får kommunstyrelsens ordförande höra av sig om hon vill gå i svaromål eller påpeka att något i rapporteringen är felaktigt. De texter som publicerats här – Upp till kamp i Södertälje #1 och # 2 – är enbart från ”den ena sidan” och det är ”den andra sidans” rätt att också höras. Det går bra att ta kontakt via Info.

Notera: © denna blogg.

 

Upp till kamp i Södertälje # 1

Brukare (de som använder sig av hemtjänst) och personal på hemtjänstföretag som fått sina avtal uppsagda av Södertälje kommun, kommer att demonstrera och kräva att få ha kvar sin personal som de känner och är vana vid och för att slippa byta hemtjänstutförare. I valfrihetens namn. Här två av de skyltar de gjort för att visa vad de tycker:

Arbetslöshet SvekDet handlar om människor, inte om enheter

Bakom talet och skriverierna om ”vinster i välfärden” finns människorna – eller brukarna, som de benämns. De gamla, de sjuka, de vård- och hjälpbehövande.

Valfrihet har införts inom hemtjänsten (LOV – Lagen om valfrihetsystem). Men frihet att välja råder inte om kommunen bestämmer vilka som ska utföra tjänsterna. I Södertälje kan frestelsen ha blivit för stor för en del som startade hemtjänstföretag när LOV infördes, och de drev sina företag på ett sätt som ledde till att Polisen slog till, verksamhetsledare och andra häktades och deras anställda och brukare stod utan jobb och hjälp. Men det stannade inte vid att de som misstänks för oegentligheter blev föremål för utredning. Nej, den S-styrda kommunen såg här sin chans att, med hänvisning till att det fuskats, skära ner den privata andelen av hemtjänstfirmor till en fjärdedel (resten ska kommunen själv sköta) och att helt sonika säga upp samtliga avtal med hemtjänstutförare, alltså även med dem som inga fuskmisstankar riktats mot och som skött sina uppgifter utan anmärkningar och klagomål. Pressade tjänstemän utan större kunskaper i upphandlingsförfarandet, och av kommunen inhyrda konsulter, skulle nu gallra bland anbuden från de uppsagda företagen och andra som ville etablera verksamheter i Södertälje. Ingen frågade brukarna vad de ville, deras valfrihet var borta och deras röster stumma.

Nu tar jättarna över: Aleris, Attendo och HSB. Storvinstdrivande företag som Socialdemokraterna centralt inte är så förtjusta i, men som är desto mer välkomna av samma partis företrädare i Södertälje. Två av de ”gamla”, mindre hemtjänstföretagen i Södertälje får fortsätta eftersom de uppfyller kommunens kriterier som bland annat innefattar att man ska ha drivit den här typen av verksamhet i minst två år. Ett av företagen uppfyller alla kriterier men missade tvåårskravet med några dagar. På grund av det får helnöjda brukare och lika nöjd personal stryka på foten till förmån för jättekoncerner som kommer utifrån. Personalen från de ratade firmorna, många utbildade av dessa och med bakgrund i andra länder (samma som brukarna), står om några månader utan jobb. Flera av dem har sökt nya jobb men inte fått något. En anledning tror de själva kan vara att de inte är ungdomar under 25 år som företagen slipper betala arbetsgivaravgifter för.

Något märkligt ter sig det som Boel Godner, kommunalstyrelsens ordförande och Metin Rhawi, gruppledare i äldreomsorgsnämnden i Södertälje, båda S, som varit med och skapat den nya situationen i Södertälje, skriver i en debattartikel i Södertälje-Posten den 21 augusti. Nämligen att de håller med åklagare Thomas Hertz, som i tidningen Kommunalarbetaren har uttalat:

Det som är grundbulten i all typ av välfärdsbrottslighet både assistansbedrägerierna och de här hemtjänstbedrägerierna, det är den här lagen om valfrihet, LOV.

Godner och Rhawi anser därmed att det är lagen om valfrihet, LOV, som bär skulden till assistansbedrägerierna! Normalt skulle man ju faktiskt anklaga dem som har utför bedrägerierna och dem inom kommunen som inte haft läget under kontroll…

Med nyordningen blir många människor arbetslösa och därmed en belastning för a-kassa, arbetsförmedling och – i förlängningen – för socialtjänsten som ska betala ut försörjningsstöd och många brukare som inte orkar med nyordningen blir helt utan hemtjänst och därmed till en belastning för vårdcentraler och sjukhus.

Att Socialdemokraterna, som inte gillar stora vinster i vården, väljer att slå sönder små, välfungerande hemtjänstverksamheter vilkas relativt blygsamma vinster dessutom garanterat stannar i Södertälje, Sverige, är förvånande. Och att inte den personal som älskar sina jobb, som ofta lägger ner sin själ för de gamla och sjuka vilkas kultur, språk och de känner väl, får jobba med just detta är oerhört sorgligt. Så trodde man knappast att en S-styrd kommun skulle välja att göra.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till detta inlägg.

Blinkarp lilla stjärna där. Del 4.

Attendo logotypeLäs först: Besök i Skåne på två sinsemellan mycket olika boenden, Blinkarp lilla stjärna där. Del 1., Blinkarp lilla stjärna där. Del 2. och Blinkarp lilla stjärna där. Del 3.

Skranglig utemöbelSyrier utanför boendetVi träffade alltså på Blinkarp ett antal syriska män (se tidigare inlägg) och dessutom en, bara en, kvinna som kom ut en stund och satte sig med oss vid den skrangliga, delvis trasiga och färgavflagnade ”bordbänken” bakom ett av de fyra husen. Jag ska här återge vad de sa, berättade, frågade. Det blir ingen sammanhängande berättelse utan en blandad kompott av vad vi fick höra. Vi var ju tre personer som besökte asylboendet: Gunnar Axén, riksdagsledamot och ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott som bland annat hanterar migrationspolitiska frågor, Edward Nordén, jordbrukare och fritidspolitiker i Centerpartiet i Svalövs kommun och jag. Vi samtalade dels alla i en större grupp; dels samtalade vi alla tre besökare enskilt med flera av männen. Och med kvinnan.

Det vi möttes av först, som också påpekas i Blinkarp lilla stjärna där. Del 1. var stor tacksamhet från alla över att Sverige tagit emot dem. De uttryckte alla en känsla av trygghet och frihet, att de inte var rädda för att något våldsamt skulle drabba dem. De bjöd oss varmt välkomna in i huset, som under kortare tid för en del, längre tid för andra, var och varit deras hem i Sverige. De bodde alla i huset Östan, som var ett av de fyra väderstreckshusen grupperade runt en innergård. Den enda kvinnan vi träffade bodde i ”familjehuset” Nordan.

Något som flera påpekade var att de kände en stilla förtvivlan över att inte få lära sig svenska. Issam, som jag vill minnas har varit på Blinkarp i fyra, fem månader, har knappt träffat några svenskar alls och inte lär sig fler svenska ord än ”tack” och ”hej”. Varken han eller de andra hade en aning om hur Sverige är uppbyggt och fungerar, hurudana svenskarna är, vad som förväntas av dem i – och av – det svenska samhället. Blandade uttalanden, ömsom återgivna på den engelska några av dem talade, ömsom översatta till svenska. En av männen, Issam, som också är den som uttalar sig i videoklippet längst ner, efter texten:

I have my permit to stay already, but I am still here and not learning anything. I want learn Swedish, I want to meet Swedish people, I want to work.

Jag beklagade att han, som redan har PUT måste gå kvar på Blinkarp utan att lära sig något alls om det land han nu ska leva i men förklarade också att det helt enkelt inte finns bostäder åt alla som kommer. Det visste han redan och hade också förståelse för det, men tyckte att Sverige inte automatiskt skulle bevilja alla som säger sig fly från krig och våld i Syrien PUT utan utreda alla ordentligt. Annars blir det för dyrt och för farligt för Sverige. Och själv längtade han ut, bort från Blinkarp och att starta ett liv i vad som nu ska vara hans hemland.

Den enda kvinnan vi träffade:

I want leave this place. Look my face, very bad (pekar på utslag på halva ansiktet)! I must leave, go from here. Very bad. Mosquitoes!

Jag förklarade för kvinnan som vill bort från myggorna, att hon inte kan undkomma dem någonstans i Sverige och att vi alla drabbas av myggbett. Förmodligen har ingen i Sverige talat om för henne att man här inte får dödliga sjukdomar av myggor, vilket man kanske riskerar att få i hennes hemland, och att hennes oro var obefogad. Men eftersom det sällan finns någon att tala med och ställa frågor till så kände hon panik över sina myggbett.

En av männen svarade på frågan: ”Vad gör ni här på vintern”, apropå att de berättat att de inte hade vinterkläder:

Stay inside. Boring when long winter.

Att de fick mat varje dag var de tacksamma för, men jämförde samtidigt med ett annat boende där de sett att de asylsökande fick på platsen lagad mat och fick ta mat själva. Det fick de inte göra på Blinkarp (läs tidigare texter i serien). Och efter att ha sett miljön och även maten som serverades kunde vi konstatera att så skulle vi inte vilja ha det i månader… Jag skulle nog inte ens vilja äta av den ditkörda (sex mil…) och snabbuppvärmda maten en enda gång.

Ett problem som ökar isoleringen är att Blinkarp ligger en bra bit utanför byn och det finns ingen kollektivtrafik. En minibuss kör från från Blinkarp till ICA fyra dagar i veckan, mellan klockan 09.30 och klockan 11.00. På frågan när de kör tillbaka fick vi svaret:

No. They not drive back. We walk 35 minutes. In summer OK. In winter not good.

Fredagar, lördagar och söndagar går ingen minibuss alls till ICA. Men det verkade inte bekymra männen nämnvärt, de har ändå inte pengar att köpa något för så det spelar inte så stor roll, menade de.

Det är också svårigheter med att komma i kontakt med vården för dem som har fysiska eller psykiska problem. De boende på Blinkarp får ca 750 kronor i månaden som ska räcka till allt. Det kostar att åka till läkare, det kostar att gå till läkare. Det kostar att ringa till läkare och det är samtidigt omöjligt att ringa och boka tid hos läkare när man inte talar svenska och inte heller engelska. Inte ens om man talar halvdålig engelska blir man förstådd. I Attendos åtagande ingår inget annat än att tillhandahålla mat och husrum, vilket innebär att de inte, mer än i undantagsfall, hjälper någon att få kontakt med vårdcentral eller läkare.

Önskemål om wifi framfördes, som det var nu – det kunde jag själv konstatera – så fungerade det svajigt och främst strax utanför Attendos och Migrationsverkets gemensamma kontor. Att ha ett datorrum hade varit trevligt, det finns på många andra asylboenden. Kanske skulle det vara svårt att få det att fungera med tidsbokningar så att alla får tillgång till datorer, men en del har egna datorer med sig och mobiltelefoner som kan användas för surfning så om det åtminstone fanns tillgång till trådlöst internet så skulle det betyda mycket.

Margareta Nyström vice vd AttendoLite storstilat skriver Attendos vice vd Margareta Nyström så här på Attendobloggen under rubriken ABT Röstånga ska vara välkomnande och tryggt:

Medarbetarna står regelbundet för transporter in till lokalsamhället och hjälper till med att översätta brev, skjutsa föräldrar med små barn, gravida kvinnor och äldre vid behov. Tillsammans med Röda Korset delar vi regelbundet ut kläder när det behövs. Boendet erbjuder även gym, biljard/pingisrum, aktiviteter som syftar till att öka trivseln samt trådlöst nätverk. Vi har regelbunden samverkan med Röda Korset, Polisen, skolan och Migrationsverket.

Pingis och biljardÖppettiderAtt ”medarbetarna regelbundet står för transporter in till lokalsamhället” har kommenterats ovan. Det trådlösa nätverket har också kommenterats, det fick i alla fall inte jag med min senaste modell av iPhone kontakt med annat än precis utanför kontoret, men det svajade och kontakten bröts titt som tätt. Något gym såg vi inte till men det är möjligt att det finns ett sådant. Om det finns och om det är i samma skick som biljard/pingisrummet så kan man förstå om det inte frekventeras särskilt ofta…

Det upplevs som problematiskt att Migrationsverket inte finns på plats trots att det bor 135 asylsökande (ibland fler, enligt männen), om man nu inte räknar de två timmarna på måndagar, förstås…

Attendos vice vd skriver så vackert om det här boendet. Har hon varit där? Har hon sett biljard/pingis-rummet? Har hon sett bespisningslokalen (jag kan inte kalla det matsal…) och provsmakat maten? har hon suttit på den rangliga utemöbeln bakom huset Nordan? Har hon pratat med de boende om hur de klassificerar boendet, särskilt de som kunnat jämföra med andra boenden som får samma ersättning från Migrationsverket per plats som Attendo?

Flera av syrierna – även de som ännu inte fått PUT (permanent uppehållstillstånd) – undrade varför Sverige tar emot och ger PUT så lättvindigt åt alla som säger sig vara syrier från Syrien. ”Alla människor i Syrien behöver inte lämna landet”, påpekade de. ”Det finns lugna delar av landet också, Migrationsverket borde kontrollera varifrån folk kommer och varför de kommer”, tyckte männen, ”inte bara lättvindigt låta alla få stanna”. Och:

There are the criminals and the terrorists also coming to the Sweden. Maybe he has killed someone or done robbery or any bad things. What you think he will do in the Sweden? You think he will be good? Why the Sweden Migration not check everybody? This no good. No good for Sweden!

Och:

Why Sweden not send back the Palestinian not coming from the  Syria? They not Syrians, they not come from the Syria! Also coming real Syrians but they have already the permit long time in Italy and Germany and other country in the Europe. They come for the benefits in the Sweden only. They want the Sweden pay for the houses and the food and children school, everything. Why the Sweden not sending them back? Too many people coming to the Sweden. Not good. Not good at all.

Dessa män, mitt ute i ingenstans på den skånska landsbygden, sa exakt detsamma som miggorna har skrivit i otaliga texter här på bloggen. Ljuger alla? Är det bara Fredrik Reinfeldt och de världsfrånvända miljöpartisterna som vet vad som händer på asylområdet? Och Migrationsverkets aningslösa och ansvarslösa ledning som beslöt bevilja alla syrier och många ”syrier” PUT i Sverige – som enda land i EU, i hela världen? I stället för att, som utlänningslagen stadgar, utreda varje fall enskilt och ge dem TUT (tillfälliga uppehållstillstånd) och återsända alla asylbedragare till de länder där de redan har PUT eller – i vissa fall till och med medborgarskap! – så att de inte stannar här och belastar det knakande asylsystemet så att det brister helt.

I nästa del berättas lite om stölder och annan brottslighet, om vårt besök hos Polisen och om de uppgifter vi fått fram vad gäller falsklarm från Blinkarp och kostnader för dessa. Och en glimt från vårt korta besök på hemmet för minderåriga, ensamkommande asylsökande mitt i Svalöv.

P.S. Elektroingenjören, som hade visum till Tyskland i sitt pass och därför ska sändas dit för asylprövning i enlighet med Dublinförordningen, var sorgsen. Han undrade varför han inte skickas till Tyskland utan hålls kvar i Sverige – ”and costing money for the Swedish people”, som han sa. Han var fullt införstådd med att reglerna var som de var och ville komma iväg eftersom han förstod att han inte skulle få PUT i Sverige. Han tyckte att tid slösades när han inte fick sina handlingar tillbaka och inte skickades för asylprövning till Tyskland… ”Why?”, undrade han, ”why they keep me here and not send me to Germany?”. Vad skulle jag svara?

Issam Alo:

Översättning: Jag heter Issam Alo, jag är från Syrien och har varit här i cirka fyra månader. Jag ser att många människor kommer till Sverige, de vill bo i Sverige. Jag vet inte om de har skäl att vara i Sverige, det finns många som inte har några skäl för att få stanna här. De kommer för att de vill bo här, jag vet inte varför regeringen tillåter att de bor här. Jag hoppas att regeringen fattar beslut gällande människorna som bor här (på Blinkarp. Min anm.) så att de kan leva sina liv och gå i skolan och komma i kontakt med svenska folket.
OBS! Alla fotografier tagna och publicerade med tillstånd av de män vi träffade. Alla namn som nämns är autentiska och alla har gett tillstånd till att de anges. ”We are in Sweden now, we are not afraid”, sa de. Skön inställning, men den kommer de att få revidera så småningom…
© denna blogg. Vi ev kort utdrag ur texten, var vänlig länka till detta inlägg.

Blinkarp lilla stjärna där. Del 2.

Läs först Besök i Skåne på två sinsemellan mycket olika boenden och Blinkarp lilla stjärna där. Del 1.

Syrier utanför boendetVi hade pratat i en timme med den grupp syrier (på bilden tre av ett tiotal) som hade samlats när vi kom till Blinkarp. Klockan 13 serverades lunch och några av dem, som av olika anledningar inte fastade släntrade iväg till den ytterst påvert och oinspirerat möblerade matsalen. Det var ett ganska litet avlångt rum med bord och bänkar och längst fram stod de två Attendo-anställda och slevade upp mat (det verkade vara ris blandat med kycklingbitar) från stora plåtfat. Maten levereras med bil från någon cateringfirma i Malmö (sex miljövänliga mil…) varje dag och den mat som låg på syriernas tallrikar såg inte på något sätt lockande ut. De fick inte ens ta mat själva, utan den lades alltså upp av Attendos personal. Detta jämförde några av männen med hur det var på ett annat, icke-Attendoboende, där det var ljust och trevligt i matsalen och det dukades upp buffé så att alla fick ta så lite eller så mycket mat de ville ha.

Så här står det i Migrationsverkets kravspecifikation för vad som ska serveras och finnas på ett anläggningsboende för asylsökande under rubriken ”Boendeform 2: Anläggning som inte möjliggör självhushåll och där kosten ingår”:

Tillhandahålla kost 1 Tillhandahålla kost 2 Tillhandahålla kost 3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här bör påpekas att även om de vi träffade inte tyckte att maten var någon direkt kulinarisk upplevelse, så klagade de inte på annat än att den var så trist. De var tacksamma över det mottagande de fått i Sverige och tyckte, framgick det, att Sverige faktiskt är för generöst. Mer om det i nästa del i den här lilla rapportserien. Männen hade  dock gärna sett att maten hade tillagats på plats och tyckte också att när över 100 personer ska äta så är det för lite med två anställda som lägger upp mat och det kan man ju inte annat än hålla med om. Och det är inte de anställdas fel, det är Attendos, som inte organiserar det hela på ett bättre sätt och som inte har personal så att det räcker. Nog kan man tycka att den vinst som Attendo gör av våra skattepengar för att driva boendena, skulle räcka till att göra måltiderna lite trivsammare och mer välsmakande och det kunde finnas tillräckligt med personal.

Hus nära asylboendetMedan männen åt gick vi en promenad i omgivningarna och kunde konstatera att det inte fanns någonting alls att göra i omgivningarna. Vi ville prata med några grannar och höra hur mycket kontakt de har med boendet och vad de tycker. men vi såg inte till några människor alls. Vi gick till ett av husen, som låg vackert i en lummig trädgård. Gunnar stegade upp för den lilla trappan och knackade på och vi väntade ett bra tag, men ingen var hemma. Samma sak med de övriga få husen, inte en människa syntes till.

Hur Attendo uppfyller Migrationsverkets krav på aktiviteter och kontakt med samhället, inskrivet i verkets kravspecifikation, är svårt att veta. Mer om bland annat detta i Blinkarp lilla stjärna där. Del 3.

Kontakter i närområdet

 

 

 

 

OBS! Alla fotografier tagna och publicerade med tillstånd av de män vi träffade. Alla namn som nämns är autentiska och alla har gett tillstånd till att de anges. ”We are in Sweden now, we are not afraid”, sa de. Skön inställning, men den kommer de att få revidera så småningom…
© denna blogg. Vi ev kort utdrag ur texten, var vänlig länka till detta inlägg.

 

Blinkarp lilla stjärna där. Del 1.

Läs först inlägget Besök i Skåne på två sinsemellan mycket olika boenden.

Blinkarp lilla stjärna där. Del 1.

Utanför boendet. Sati, Edward, Gunnar, Bashed och två vilkas namn jag inte uppfattade.Vi, Edward Nordén, jordbrukare och fritidspolitiker i Centerpartiet i Svalövs kommun; Gunnar Axén, riksdagsledamot och ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott,  och jag, åkte till asylboendet Blinkarp i Röstånga, drivet av Attendo AB, för att med egna ögon se hur det ser ut och med en förhoppning om att få kontakt med en del av dem som bor där. När vi hade parkerat bilen såg vi att en klunga om fem, sex mån stod vid en stor sten utanför ingången till innergården, runt vilken fyra hus var grupperade i en fyrkant. Det var mycket lätt att få kontakt med dem, alla ville prata, alla tycktes glada över att få ett välkommet avbrottet i vardagen. De var inte så många, först en handfull, sedan anslöt sig några till. Anledningen till att inte särskilt många, bara kanske ett tiotal, var ute och uppe, var att de andra höll sig inne och vilade eftersom det är Ramadan.

Medan vi stod och berättade vilka vi var och varför vi var där och bekantade oss med varandra, kom en person fram som presenterade sig som en av Attendos anställda och undrade om vi hade problem (?) och om vi behövde hans hjälp på något sätt. Vi hälsade på honom och förklarade att vi inte hade några problem och inte behövde hjälp och efter att vi talat om vilka vi var och att vi ville prata med männen som bodde där, avlägsnade han sig. ”Vi serverar lunch klockan tolv; mellan klockan tolv och klockan ett”, sa han och vi lovade respektera tiden.

Ramadanstämning på Blinkarps asylboendeEfter en stund visade männen, samtliga syrier (syriska kurder och en kristen), oss huset med det vackra namnet Östan, som de bor i. Genom en smal, linoleummattekorridor med ett antal dörrar med kodlås på var sida om korridoren, kom vi in i vad som skulle föreställa ett vardagsrum eller samlingsrum. Några slitna och fula soffor, ett bord, en bänk med en ganska stor tv. Och ett skåp på vilket det stod några paket med bland annat dadlar, som männen bjöd oss på. Inget annat. Kalt, otrivsamt, fuktigt och dålig luft. Det var en mycket, mycket varm dag, vilket nog var en del av förklaringen till den mycket tryckande atmosfären inomhus, men att rummet var synnerligen otrivsamt hade inget med vädret att göra.

Ytterligare några boende som hört att vi var där och anslutit sig, var ivriga att få prata. Mest att säga hade till en början Sati, som pratade så mycket och hade så många frågor, att mannen som tolkade hade svårt att hänga med. Avbrottet i tristessen var verkligen mycket välkommet, samtliga var öppna och alla sa, nästan med en mun, att de var oerhört tacksamma mot Sverige som tagit emot dem, att det kändes mycket bra att vara i trygghet, fjärran från den osäkra och instabila situation som råder i delar av Syrien (”Dock inte i hela landet”, påpekade en man som jag pratade enskilt med en stund).

Issam 8 juli 2014Jag bad atFyrbäddsrum på Blinkarpt få se rummen de bor i. Issam, som redan hade fått PUT men inte kommit vidare från transitboendet, visade mig två av dem. Ett var kanske – svårt att veta exakt, vi mätte inte – 14-16 kvm. ”This is the bigger room”, sa han lite generat, ”there are two rooms like this, the rest are smaller”, och öppnade sedan dörren till ett annat rum, se bilden Det var troligen inte mer än högst 12 kvm och utrymmet mellan de två tvåvåningssängarna var inte ens en meter. Här lever alltså fyra för varandra främmande, män i månader… Edward Nordén trodde inte att man, enligt svenska djurhållningsregler, ens skulle få hålla fyra grisar i ett sådant utrymme: Fyra grisar på 2-3 kvadratmeters yta var att röra sig på. Inte lagligt. 10-12 kvm kan vara lagligt. Det var, ärligt talat, inte en vacker syn. Jag kan tycka att det är okej under rådande katastrofala situation där det kommer så många asylsökande varje dag, varje vecka i en aldrig sinande utan bara ökande ström, att man tillfälligt kan bo så här. Är det kris så är det och då blir det inte möjligt att erbjuda något stjärnboende. Men här fanns män som varit på Blinkarp i ett halvår, någon eller några hade – enligt männen vi pratade med, varit där uppemot ett år.

Så här står det i Migrationsverkets kravspecifikation för att lokaler ska bli godkända som asylboenden, vilket torde innebära att rum där fyra personer ska bo måste vara minst 20 kvm stora:

Skärmavbild 2014-07-09 kl. 10.44.14

 

Efter en stund flyttade vi ut på gården när den stillastående, varma luften inomhus blev för svår. På gården fanns en bänk av plankor som var – om jag minns rätt, – åttkantig och var byggd runt en plantering. Där var bra att sitta, det fläktade lite och alla fick plats, även om många valde att bli stående. Vi undrade hur många som fanns på boendet, någon sa ”150”. Vi vet inte om det stämmer, men det ska vi ta reda på genom samtal med Attendo. Boendet sägs på Attendos hemsida ha platser för 135 personer. Eftersom det är Ramadan och många – inte alla – fastar och därför låg och sov under dagen, var det lugnt och fridfullt och inte så många som rörde sig utomhus.

När artigheter och vackra ord om Sveriges mottagande av syrier hade uttalats, kom också en hel del andra saker upp. Några frågade varför andra, som kanske kommit senare än de själva, snabbare hade fått permanenta uppehållstillstånd (PUT). En man undrade hur länge han skulle vänta på att skickas till Tyskland, dit han hade kommit först med visum. Han var helt införstådd med, och förstod, reglerna om att hans ansökan ska prövas i det första Schengenlandet en asylsökande kommer till och tyckte att hans fem månader i Sverige var en alldeles för lång tid när han ändå inte skulle stanna här. ”Why I am still here? Why Sweden is not sending me to Germany? It costs money to keep me here, why Sweden keep me here and not send me to Germany?”, undrade en här välutbildade mannen (jag tror han var elektroingenjör). Vi kunde inte svara…

Fortsättning följer i Blinkarp lilla stjärna där. Del 2.

Här är två artiklar om Blinkarps asylboende:
170 asylsökande placeras i Blinkarp – 5 juni 2012 Skånskan
Möte på asylboende efter bussproblem i Röstånga – 28 maj 2013

 OBS! Alla fotografier tagna och publicerade med tillstånd av de män vi träffade. Alla namn som nämns är autentiska och alla har gett tillstånd till att de anges. ”We are in Sweden now, we are not afraid”, sa de. Skön inställning, men den kommer de att få revidera så småningom…
© denna blogg. Vi ev kort utdrag ur texten, var vänlig länka till detta inlägg.