• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    augusti 2021
    M T O T F L S
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Om mycket av det som framkommer Migrationsverkets rapport ”Effektiviteten i asylprövningen” har miggorna länge berättat

OBS! Lång text. Men inte svårläst…

Effektiviteten i asylprövningenEn del av det som förs fram i Migrationsverkets rapport ”Effektiviteten i asylprövningen” (som förresten hellre borde heta ”Ineffektiviteten i asylprövningen”) skrev miggor om redan för flera år sedan.

En migga: ”Det kommer att gå att höra en knappnål falla till golvet.” (13 september 2011). Kort utdrag ur texten:

Gå in på vilken asylprövningsenhet som helst, peka på någon av de anställda i mängden och ställ några busenkla frågor. Be någon ange bevisgraderna till namnen, och vad de olika bevisgraderna betyder. Be någon definiera begreppet rättskälla. Be någon förklara hierakiordningen mellan en lagakraftvunnen lag och vad en migrationschef säger för det fall dessa båda skulle strida mot varandra. Be någon skilja på bevisbörda och officialprincip. Be någon av de nyanställda förklara innehållet i det beslut som denne precis har skrivit (eller rättare sagt skrivit av). Det kommer att gå att höra en knappnål falla till golvet.

En migga: ”Din uppräkning av olika typer av invandring stämmer helt.” (12 februari 2013. Kort utdrag ur texten:

profileJag tror att jag har skrivit tidigare att den vanligaste reaktionen hos nyanställda handläggare på Migrationsverket är att de undrar var ”flyktingarna” är. De är inte förberedda på att asylsökande uppger skäl som att de är osams med grannen, de gillar inte mammas nya man, de är arbetslösa, bostadslösa, vill inte göra militärtjänsten osv.

Framförallt är de nyanställda inte alls förberedda på att så många gör det och att så många uppenbart ljuger.

En ny migga: ”Jag arbetar på en enhet där arbetsförhållandena stadigt har gått i en nedåtgående spiral.” (30 juni 2013). Kort utdrag ur texten:

profileVarje enhet har numera bara en halv styrka ”erfarna” handläggare och beslutsfattare, den andra halvan består av nyanställda från februari 2013. Ledningen har därefter räknat om vårt beting till att motsvara det nya antalet medarbetare, som om de vore fullärda och i full produktion från och med årsskiftet. Var och en kan säkert räkna ut problemen…

En ny migga: ”Vi har slutat att göra juridiskt korrekta prövningar av asylskäl.” (23 september 2013). Kort utdrag ur texten:

profileKvalitet var dock något som chefen inte intresserade sig för. Här handlade allt om att  producera, och det snabbt. Vissa kollegor, främst de nyanställda, gick på chefens linje och såg hela tiden mellan fingrarna gällande huruvida den sökande verkligen var över 18 år eller från vilken provins han kom ifrån. Inte nog med det, de nyanställda brukade, för att hamna i god dager hos chefen, även jobba hemifrån, oavlönat på sin fritid.

En migga: ”Flera enheter har många nyanställda handläggare och beslutsfattare som inte på långa vägar har den erfarenhet och kunskap som arbetet kräver.” (25 augusti 2015). Kort utdrag ur texten:

profileFlera enheter har många nyanställda handläggare och beslutsfattare som inte på långa vägar har den erfarenhet och kunskap som arbetet kräver. Detta, i kombination med en hög arbetsbelastning och resultatinriktade chefer, gör att det är enklast att ”blunda och bevilja”. Det kan man ju, vid en första anblick tänka att ”det gör ju inget”. Men fel är fel och okunskapen kan leda till att man utvisar personer som inte borde utvisas eller att man beviljar personer som vi absolut inte vill ha i landet.

Den intresserade uppmanas att läsa hela Migrationsverkets rapport för att få en bredare bild och insikt än vad nedan korta utdrag ger:

Rapportörerna om kvaliteten och allmänna frågor prioriteras, inte effektiviteten

Effektiviteten i asylprövningenOffentlighet och sekretess, förvaltningstjänstemannens roll, förhållningssätt och antikorruption i all ära, men det är i ärendehandläggningen som skon klämmer säger man vid enheterna. Man skulle behöva ”låsa in alla nyanställda en månad på internat!” De behöver två till fyra veckors utbildning bara i våra datasystem för att därefter börja lära sig tänkesättet i myndighetsutövning, modell asylprövning. Introduktionen har alltså blivit splittrad och fragmentarisk och detta har i hög grad påverkat effektiviteten.

Rapportörerna om bemötande, rädslor och Facebook

Effektiviteten i asylprövningenBetoningen av bemötandefrågor syns idag också på hur arbetet faktiskt bedrivs. Det uppges ha fått alltför stor inverkan på hur utredningarna läggs upp. Vissa handläggare bjuder numera ofta på kaffe och lägger inledande tid på att skapa trivsel istället för att genast gå in i utredningsrummet och i utredningssituationen.

Under samma rubrik som ovan, beskrivs också en, som det verkar, helt förlamande rädsla (se hur många gånger ordet upprepas i nedan korta text ur rapporten!) för det mesta i jobbet, något som är ytterst oroväckande för en statlig myndighet med de uppdrag som migrationsverket har:

Effektiviteten i asylprövningenMan talar vidare om att vårt verksamhetsområde politiserats och att det finns en ny sorts rädsla som går ut över den effektiva utredningen. Handläggarna är rädda för att kallas islamofober, homofober, främlingsfientliga eller för att åtalsanmälas. De är också alltför rädda för att avbryta, då stör man den fria berättelsen och man är rädda för de offentliga biträdena som idag påstås vara tuffa, i vart fall mot nyanställda.

Rädslan har krupit in på verksamheten på ett nytt sätt. Och det har inte blivit bättre av alla sociala medier. Man är rädd för att hängas ut på Facebook. Många har privata konton/hemsidor som är offentliga och det händer att man får ovälkomna inlägg.

Rapportörerna om besluten

Effektiviteten i asylprövningen

Flera påpekar att de unga medarbetarena inte är lika noggranna med detaljer i språket. De kan typsnitt och disposition men bryr sig inte i lika stor utsträckning om stavfel. Det meddelas beslut med flagranta skrivfel i slutkläm, rubriker och på beslutens framsida. Rena beslutsformulerandet tar enligt uppgift ungefär två av veckans arbetsdagar för beslutsfattarna (25-30 % av arbetstiden).

Rapportörerna om internrevisionens bedömning

Effektiviteten i asylprövningen

Finska Migrationsverket och norska Utlendingsdirektoratet har inte någon särskild formell ordning för HBTQ-ärenden, dessa ärenden sköts av ordinarie enheter. Internrevisionen menar att det inte är alldeles självklart att just HBTQ-skäl är så mycket svårare att ta ställning till eller bedöma än de skäl som annars finns i ett asylärende och att det därför finns anledning att överväga en enklare och mindre tidskrävande ordning vid verket. En sådan förenkling sägs kunna göras successivt och i valda delar. Även barnärenden är ibland onödigt komplicerade. Barnkonsekvensanalyser i positiva beslut framstår t.ex. som något onödigt.

Rapportörerna om personal, många nyanställda

Effektiviteten i asylprövningenVid flera enheter i Göteborg och i Boden är inga anställda äldre i tjänsten än 1,5 år, några av dem är likväl faddrar. Personalsituationen har tvingat fram nödlösningar och genvägar som tidigare inte funnits på kartan. När det förr dröjde fyra till sju år innan en handläggare avancerade till beslutsfattare, en tid som bedömdes som nödvändig för att få erforderlig trygghet i yrkesrollen, så sker motsvarande idag på sex månader, eftersom man då anses vara erfaren.  Det är klart att en sådan rekordkarriär inte gagnar kvaliteten i verksamheten, säger man uppgivet från chefshåll. Både handläggarkåren – som sägs ha det svåraste arbetet inom asylprövningen – och beslutsfattarkåren – som har det mer ansvars- och prestigefyllda arbetet – tappar härigenom sammantaget i kvalitet och skicklighet.

Rapportörerna om svårigheten med att vara nyanställd

Effektiviteten i asylprövningenVissa utkast till beslut ”bollas” upp till fem gånger mellan en ny handläggare och beslutsfattaren. Inom FVP ser man idag också allt fler brister i utredningarna. Skillnaden uppfattas som betydande och man anar handläggarnas osäkerhet. Nyanställda saknar delvis förmågan att ställa relevanta följdfrågor och de kan inte styra utredningen på ett ändamålsenligt sätt. De har ofta inte förmågan att identifiera problemen och missar viktiga omständigheter. Dessutom har de svårt för att sätta gränser för ärendet och vet inte vad som är ”good enough”. De tror också på det ”hundraprocentiga beslutet”, det alltigenom korrekta beslutet där inget lämnas åt slumpen. De processekonomiska kraven är inte riktigt inarbetade överallt.

Ett problem som ofta framhålls är bristande landkunskap. När handläggaren inte har tillräcklig sådan kunskap blir besluten gärna fel. Vanligtvis upptäcks det och det kan repareras med en kompletterande utredning men denna stjäl tid och kostnader.

Rapportörerna om nya generationer, värderingar och utbildningar

Effektiviteten i asylprövningen

De som numera arbetar med ärendena är för det första ofta åttiotalister, de är både jurister och socionomer eller statsvetare med mänskliga rättigheter som huvudämne.
—————-
De nya gruppernas inträde har medfört förskjutningar i värderingar och arbetssätt.
—————-
Dagens handläggare och ibland beslutfattare är alltså ofta födda på åttiotalet, ja även nittiotalet. Myndigheten har numera de s.k. curling-föräldrarnas barnkullar i rullorna. Vi har med andra ord anställda som vant sig vid att bli skjutsade hit och dit och att få allt de pekar på. Det får väl anses vara den gängse betydelsen av  begreppet. Är det alltså så att detta syns på arbetsplatserna idag? Svaret är ett modifierat ja.
—————-
Ute på enheterna är den nya gruppen kända för att vilja ha snabba förändringar och att karriären ska gå fort, annars tröttnar de. De tycker sig inte få tillräckligt stöd i sitt arbete, utvecklingssamtalen räcker inte till. De känner sig inte sedda och några hävdar att de är slöare. Man ser också allt fler som mår dåligt, det är fler som behöver stödsamtal vid företagshälsovården efter möten med traumatiserade flyktingfamiljer.

Rapportörerna om kan man slippa avvisningsbeslut?

Effektiviteten i asylprövningen

Trots rent ”brutal öppenhet” vid rekryteringen om att handläggarjobbet kommer att innebära att man tvingas avvisa hela familjer under besvärliga förhållanden så finns det handläggare som, den dag situationen uppstår, plötsligt inte längre kan eller vill, empatin går för långt, beslutsångesten blir dem övermäktig. Några få säger sig vägra fatta avvisningsbeslut. Problemen har accentuerats och de kan accentueras ytterligare av att många hittills nästan bara arbetat med positiva beslut.

Om vad rapportörerna fann vid sitt studiebesök på Migrationsverket i Finland berättas bland annat följande:

Effektiviteten i asylprövningenVi ska dessutom uppmärksamma de goda exemplen i landet och i vårt grannland Finland som har gjort sig känt för en mycket snabb asylprocess.

Som ett led i granskningen har internrevisionen besökt Finlands asylprövning och noterade där ett markant fokus på effektiviteten. Mål uttrycks som krav, enheter är resultatenheter, service och tillgänglighet är nedtonade, för att inte säga minimerade, och besluten är förenklade och korta, hälften så långa som hos oss.

Svenska avslagsbeslut är dubbelt så långa som de finska. PUT-beslut är 4-5 gånger så långa och reciten likaså.

De fem texterna som publicerats här mellan september 2011 och augusti 2015 borde ha tagits på allvar redan under de fem år som gått. I stället har nedåtspiralen fått fortsätta. Den genomgång av läget som Erik Stenström och Mathilde Skovdal vid Migrationsverkets internrevison presenterat, bekräftar att miggornas rapporter genom åren varit korrekta. De har kunnat läsas här av vem som helst, också av riksdagsledamöter och regeringsmedlemmar och – inte minst – journalister.

Migrationsverkets ledning, regeringen och riksdagen bör ta till sig vartenda ord som står i rapporten Effektiviteten i asylprövningen och djupt tacka de två rapportörerna som visat hur illa ställt det är med ”effektiviteten” och påvisat de stora problem som sedan många år berättats om av miggor med kunskap och erfarenhet: att nyanställningarna av en mängd yngre personer varit förödande för hela asylsystemet och för Sverige som land lika väl som för enskilda asylsökande.

Här kan texter läsas om främst asylhanteringen (men också en del annat) i Finland. Det är texter sedan slutet av sommaren 2015 (då ett mycket stort antal migranter tog sig in i EU) och framåt.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till det här inlägget.

En migga (ex): ”Jag har funderat och pratat med några gamla kollegor från tiden på verket som fortfarande jobbar kvar…”

Det kom ett mejl från en före detta migga, med anledning av inlägget Om myndigheterna hade gjort sitt jobb…

profileSenast jag jobbade på ett förvar för cirka fem år sedan så sa man alltid att kostnaden per förvarstagen och dygn låg på cirka 3000 kr/dygn.

Jag har funderat och pratat med några gamla kollegor från tiden på verket som fortfarande jobbar kvar och vi har då diskuterat den ångesten som handläggare och beslutsfattare i Västerås måste känna. Vi vet hur diskussionen i korridoren gick innan mötet med den nu misstänkte mördaren måste ha låtit.

Tror vi att denna person kommer att acceptera avvisningsbeslutet? Tror vi han kommer att medverka? Ska vi ta honom i förvar? Ska vi ringa polisen och begära handräckning när vi ser att han kommer så att polisen kan verkställa förvarsbeslutet efter att vi delgivit honom avvisningsbeslutet?

Svaren vet vi inte, men man ansåg tydligen inte att man skulle ta honom i förvar och resultatet(?) vet vi…

Min kommentar: Det är viktiga funderingar som jag tackar för att ex-miggan skickade till mig. De fick mig också att fundera, och jag tänker så här:

Man hade ju facit vad gällde om han skulle acceptera beslutet och frivilligt återvända till landet där han hade uppehållstillstånd, Italien! Han skulle ju avvisas i juli 2013 och avvek då.

Jag måste säga att även om jag förstår att det inte är lätt, så borde nog de här handläggarna och beslutsfattarna ha varit mer handlingskraftiga och tagit honom i förvar och så fort som möjligt sett till at han sattes på ett plan till Italien.

Alltså ”judging from past behaviour” så fanns det starka skäl att ta honom i förvar. Två gånger misslyckades myndigheterna med att avvisa personen. Hade han avvisats redan första gången – eller åtminstone andra gången! – så hade en kvinna och hennes son inte varit knivmördade idag.

Lite mer stake och ryggrad måste personalen ha, det duger inte att bete sig så veligt.

Det Goda Samhället 2I samband med detta kan jag rekommendera läsning av min text Migrationsverket ska ha kompetent och saklig personal, inte kuratorer på sajten Det Goda Samhället.

P.S. Till ex-miggan: det gick inte att besvara ditt mejl…
©denna blogg.

Jag vill kunna lita på Migrationsverket. Jag är med och bekostar det.

Apropå inläggen 40 dagar i genomsnitt i Sverige, 48 timmar i Norge (4 mars 2015) och En migga: ”I vilket fall som helst är siffran 13 dagar som du har fått från Migrationsverkets presstjänst, som jag ser det, direkt felaktig.” (6 mars 2015), twittrade jag om dem den 6 mars. Idag den 16 mars twittrar Migrationsverket (Presstjänsten) och en migga sålunda:

MIG och migga 1

Jag kände mig lätt förvirrad och tog därför en paus och lyssnade på just Vem ska jag tro på med Thomas DiLeva för att inte fastna i irritation…

Nu kom information från den migga som också yttrat sig ovan:

En migga följer upp 2

Alltså miggan, som ju torde vara närmare ”verkligheten” än Presstjänsten, finner Presstjänstens uppgifter skrattretande och otroliga. Och fortsätter:

En migga om vilseledning 3Och:

En migga följer upp igen 4

Här förklarar miggan förkortningen och dess innebörd:

En miggas förkortnförklaringar

Därefter vill miggan – liksom också jag – ge Migrationsverkets Presstjänst the benefit of the doubt och jag skriver:

Merit om MIGs info

Varvid miggan svarar:

En migga 6Till slut så har jag sagt att jag anser att om man företräder en statlig myndighet så ska man kontrollera innan man svarar på frågor och vara säker på att man ger korrekt information. Och miggan svarar:

En migga följer upp 7Där står vi nu. Notera att jag absolut inte vill behöva vara misstrogen mot information som ges av Migrationsverkets Presstjänst! Jag vill – och jag anser att jag ska – kunna lita på vad de säger. Men det här är tyvärr inte första gången miggor ”i produktionen” reagerat på information som publicerats här och som getts av deras egen Presstjänst. Den har då varit felaktig och vilseledande, medvetet eller omedvetet, ingen vet.

En statlig myndighet måste ha anställda som vet vad de sysslar med, på alla plan och alla nivåer. Om felaktig information delges medierna och allmänheten är det en katastrof eftersom den felaktiga och därmed vilseledande informationen förs vidare som vore den ett faktum, alltså obestridligen rätt och riktig. Felaktiga uppgifter blir till ”sanningar” och till slut är det ingen längre som vet vad som stämmer och vad som är felaktigt.

Det är inte acceptabelt att folket i en civiliserad rättsstat inte helt och fullt kunna lita på en statlig myndighets officiellt lämnade uppgifter!

Jag vet att Migrationsverket hanterar svåra frågor och att personalen där är pressad. Om den inte klarar av att sköta sitt jobb så måste den – och har full rätt enligt lagen att göra det – klaga hos regeringen och säga ifrån att ”trycket och pressen är för stor, vi kan inte fullfölja vårt uppdrag”. Regeringen (och riksdagen) måste då agera så att situationen förändras och att Sverige blir mer likt andra länder med en mer ”normal” (notera citationstecken) asylinvandring som myndigheten Migrationsverket och även det civila samhället klarar av att hantera.

Fortfarande undrar jag varför man inte i Sverige gör som i Norge när det gäller uppenbart ogrundade asylansökningar? Och varför man i Sverige inte också, i fall av uppenbara eller synnerligen troliga fall av asylbedrägerier, agerar kraftfullt och ser till att sådana ”sökande” snabbt får avvisningsbeslut och lämnar landet.

Man måste kunna begära av en statlig myndighet att den:
1)  följer lagen
2)  lämnar korrekt information

Ingetdera kriteriet uppfylls idag till fullo av Migrationsverket.

© denna blogg.