Finland. ”Hur tråkigt det än kan låta så räcker inte önskan om att få stanna i Finland eller att man vill arbeta för att man ska beviljas internationellt skydd.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln i Helsingin Sanomat (på finska).

Opinion
En asylsökande kan söka uppehållstillstånd om han har arbete

Under den rubriken skriver Hanna Helinko,  direktör för enheten för juridisk service och landinformation vid Migrationsverket, följande:

Företagaren Pekka Vahtera förundras (HS Mielipide 14.9) över varför Migrationsverket fattade ett avslagsbeslut gällande en irakisk man trots att han hade arbete och hade anpassat sig i den finländska arbetsgemenskapen.

Hur tråkigt det än kan låta så räcker inte önskan om att få stanna i Finland eller att man vill arbeta för att man ska beviljas internationellt skydd. Kriterierna för vem och vilka som kan få internationellt skydd är definierade i utlänningslagen. Den asylsökande måste kunna visa att just han riskerar förföljelse eller annan allvarlig fara, för att han ska kunna få skydd i Finland.

När det gäller arbetskraftsinvandring är hanteringen annorlunda. Det normala är att att arbetstillstånd ska sökas utomlands, innan man kommer till Finland.

I Finland – till skillnad från i många andra EU-länder – kan dock en asylsökande mitt i asylprocessen söka uppehållstillstånd också på andra grunder. Om han får ett arbete medan han väntar på sitt asylbeslut, kan han söka arbetstillstånd. Samtliga kriterier och grunder avgörs samtidigt inom ramen för asylansökan. Uppehållstillstånd på grund av arbete kan också sökas om man fått avslag på sin asylansökan om man har ett arbete.

Pekka Vahtera hänvisade till beslutet i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna, som upphävde det svenska Migrationsverkets negativa beslut gällande en irakisk familj. Han förundrades över hur Migrationsverket i Finland kan komma till ett annat resultat än Europadomstolen trots att det i bada fallen handlade om irakiska asylsökande samarbetat i ett västland.

I Europadomstolens beslut finns två delar: det allmänna säkerhetsläget i Irak och den klagandes personliga omständigheter. Båda dessa delar prövades i förhållande till ett återsändandeförbud.

Domstolen konstaterade att man kan återsända asylsökande till Irak och Bagdad som inte har individuella skäl för att ges internationellt skydd och att irakiska myndigheter fortfarande kan erbjuda sina medborgare skydd även om förmågan har minskat. I de klagandes fall fanns dock särskilda omständigheter som gjorde att man inte ansåg att irakiska myndigheter kunde erbjuda just dem tillräckligt skydd.

Två på ytan likadana fall kan inte rakt av jämföras med varandra.

Kommentar: Det är bra att så pedagogiskt som möjligt försöka förklara för människor som inte är insatta i asylfrågor, att det ytterst sällan – så gott som aldrig – går att jämföra olika asylfall rakt av, hur snarlika de än är. Många vet inte, eller glömmer bort, att varje fall ska bedömas individuellt och det finns aldrig två fall där allt, alla delar, alla skäl, all bakgrund, precis all delar är exakt lika. Det är myndigheternas och domstolarnas sak att bedöma och fatta beslut och det ska alltså i varje enskilt fall göras på just den aktuella personens personliga och individuella situation.

© Översättning Merit Wager.

Finland. Myndigheterna trodde inte på att hans liv verkligen skulle vara i fara i Irak.

Bakom varje diarienummer i ett asylärende finns en eller flera människor. Deras öden är vitt skilda. De kan vara hjärtknipande och behjärtansvärda men ändå inte ge dem rätt att få uppehållstillstånd i Europa. De kan handla om personer som aldrig borde ha fått sätta sina fötter på europeisk mark. Och de kan röra sig om fall där den som söker asyl har absolut rätt att få skydd enligt utlänningslagen på grundval av vad han varit med om och kan dokumentera.

Oavsett av vilka anledningar människor lämnar sina hemländer – ett stort antal flyr inte krig och förföljelse utan söker stabilitet och trygghet och ett, som de tror och hoppas, bättre liv i ett land mycket långt borta både i tid och rum – så bär varje ut- och invandrande människa på just sin egen personliga historia och har sin egen personliga anledning till att han lämnar sitt land. En anledning kan vara flykt undan pågående krig (vilket oftast ger rätt till skydd), en annan kan vara att man vill bygga en bättre framtid i ett nytt land (vilket inte är skäl att beviljas skydd). Här är en historia som berättats i Yle och som är mångfacetterad och handlar om en mans (och hans familjs, som inte är med på resan) liv och framtid.

Klicka på textrutan för att komma till artikeltexten på Yles sajt (på finska). Mitt i artikeltexten finns ett ca 1,5 minut långt videoklipp med Sabah Anzi på engelska.

Irakiern Sabah Anzi väntade i fyra år på att lyckan skulle vända: Det här beslutet krossade mig

Över 17.000 asylsökande väntar fortfarande på besked om sitt öde i Finland. Efter att asylpolitiken skärptes i maj har tre av fyra irakier fått avslag på sina asylansökningar. För Sabah Anzi, 40, var besvikelsen över det negativa beslutet så stor att han inte ens förmådde berätta det för sin familj.

Den propert klädde mannen anländer till mottagningscentralens aula med en liten resväska. Han hälsar vänligt.

– Hej, jag heter Sabah. Sabah är mitt förnamn, Anzi är mitt efternamn.

Anzi säger att han ska lämna sin väska på rummet, han har just återvänt till mottagningscentralen efter att ha bott en tid hos bekanta.

Vi har kommit överens om att göra intervjun i klassrummet. Han lägger sina solglasögon på bordet och börjar berätta. Och det finns mycket att berätta.

Anzi höjer höger arm. Den är förvriden i en onaturligt ställning vid armbågen. Sådan blev den när fiender attackerade honom, krossade handleden och hotade att döda honom. Hans problem i Bagdad började redan 2005. Han drev en liten kiosk och framför den brukade amerikanerna sätta upp en kontrollstation. Eftersom Anzi talade engelska började soldaterna prata med honom och be om choklad, cigarretter.

När åtta män tillhörande en betydelsefull släkt vars namn Anzi inte vill avslöja, misstänktes för bland annat kontakter med Al Quaida, dök det upp hotfulla släktingar vid Anzis dörr.

– De såg mig som en förrädare och trodde att jag samarbetade med amerikanerna. De sa att eftersom deras söner fördes bort så för vi bort din son.

Anzi stannade inte kvar för att vänta på vad som skulle hända, han flydde med sin familj till Syrien. Med vid flykten var mamma, pappa, bröderna, hustrun samt två små döttrar.

I Syrien levde han i sju år. Anzi jobbade på ett internetkafé och lärde sig hantera och reparera datorer. 2012 var det så oroligt i Syrien att familjen beslöt att återvända till Bagdad.

– Jag tänkte att efter sju år skulle det gå bra för mig att återvända. Men jag hann bara sova en natt i mina föräldrars gamla hem innan jag attackerades igen.

Anzi, som har förtvinade muskler och ett ben som är kortare än det andra till följd av polio, flydde igen. Han var redan borta när beväpnade män kom till bostaden nästa natt och satte eld på fönster, dörr och väggar.

Den här gången flydde Anzi ensam. Han säger att resan från Mellanöstern till Sverige kostade 10.000–12.000 dollar. Han hade inte råd att ta med familjen.

– Jag tänkte att inom sex, åtta månader har jag fått nödvändiga dokument och då kan de komma till mig.

Anzi lämnade in sin asylansökan i Sverige. Efter det fylldes livet av enbart väntan. Han fick avslag, överklagade och väntade åter.

I slutet av år 2014, när det bara var fyra dagar kvar tills han skulle få svar på sitt överklagande i Sverige, föreslog en kamrat att de skulle åka till Finland.

– Han är som min kusin. Hans bror gifte sig med min moster och vi har känt varandra sedan barndomen. Han sa att han tänkte köra över några vänner till Finland och undrade om jag ville följa med. Jag var jättestressad, jag väntade på svar på mitt överklagande och jag var långt borta från min familj. En resa skulle få mig på bättre humör. Vi skulle bara vara där sex timmar och sedan komma tillbaka, sa min kamrat.

Anzi hade läst om Schengenområdet och om den fria rörligheten. Han tänkte att det inte skulle vara något problem att göra resan. Han åkte med.

I Finland greps de. Anzi och kamraten/kusinen åtalades för statsgränsbrott och grovt ordnande av illegal invandring. I rätten vittnade de män som skulle föras till Finland om att de inte kände Anzi sedan tidigare och att han inte bett dem om pengar.

Av tingsrättens dom mot Anzi framgår att han överträtt Finlands gräns med endast ett asylkort i fickan, trots att han är irakisk medborgare. Anzi framhöll i rätten att han begått ett misstag och att han inte kände till reglerna men rätten ansåg inte att hans utsaga var trovärdig.

–  Om jag hade varit människosmugglare så hade jag väl haft pengar? När jag greps hade jag inte en cent i mina fickor. Om jag hade varit smugglare så hade jag väl smugglat min familj till Sverige? försvarar han sig.

Anzi dömdes till fängelse i 1 år och 5 månader. En jurist sa att det inte lönade sig att överklaga. Som förstagångsförbrytare skulle han sitta av halva strafftiden och flera månader av den hade redan gått medan han väntade på sin dom. Ett överklagande skulle bara innebära längre väntetid under bedrövligare omständigheter.

I augusti 2015 hade Anzi avtjänat sitt straff. Han överfördes till Krämertsskogs förvarsenhet för att därifrån skickas till Sverige. Enligt Dublinförordningen återsänds en asylsökande till det land där han sökt asyl. Det finns dock giltighetstider för såväl begäran om återtagande som för återtagandeskyldighet.

I Anzis fall misslyckades av en eller annan anledning återsändandet till Sverige. Han lämnade då in en asylansökan i Finland. Anzi visste dessutom att irakier lättare fick uppehållstillstånd i Finland än i Sverige, där man hade skärpt reglerna.

– Jag hade haft sådan otur och lidit orätt i åtta månader. Jag tänkte att nu kommer jag att ha tur, nu kommer jag att få dokument och kan få hit min familj.

Medan Anzi väntade på asylbeslutet sökte han jobb men det var förstås inte lätt för en asylsökande som suttit i fängelse att få arbete. Han utförde diverse frivilligarbeten, tack vare sina kunskaper i engelska fick han till exempel tolka på mottagningscentraler. Anzi hann också bli bekant med finländare. Efter sin asylintervju flyttade han för att bo privat hos sina vänner.

Asylintervjun ägde rum i december 2015. Han kallades två gånger, den 7 och den 21 december. Det skulle dröja ytterligare sex månader och två veckor innan han fick sitt beslut.

Beslutet delgavs Anzi på Böle polisstation den 29 juni. Han hade fått kallelsen sex dagar tidigare.

– De sex dagarna var fruktansvärda. Hela mitt liv hängde på det här beslutet.

Tjänstemannen  informerade kortfattat att Migrationsverket inte anser att det finns grund för att bevilja uppehållstillstånd. Myndigheterna trodde inte på att hans liv verkligen skulle vara i fara i Irak.

Anzi skakar oförstående på huvudet. Drog man med flit ut på tiden med hans beslut till juni? I maj bestämde Migrationsverket att man kan återsända människor till alla områden, att de väpnade konflikterna inte utgör en direkt fara för dem.

Anzi tror att han skulle ha fått uppehållstillstånd enligt de gamla kriterierna, men enligt de nya fick han det inte. Varför måste han vänta så länge när en del andra asylsökandes ärenden behandlades på några månader? Varför måste en del av hans bekanta vänta ännu längre?

Enligt Migrationsverkets asylenhets chef Esko Repo är det dock ”en helt absurd tanke” att myndigheten först skulle utreda vilket beslut som kan komma att fattas och sedan underlåta att fatta beslutet.

– Vi har mycket tuffa mål hängande över oss, säger Repo och hänvisar till de måluppfyllningskrav som inrikesministeriet upprättat.

Enligt Migrationsverket har det fattats fler beslut i juni än tidigare bland annat för att man har anställt mer personal på enheten. Dessutom har det stora antalet negativa beslut påverkat myndighetens interna arbete: i början av sommaren har man avgjort många så kallade uppenbart negativa ärenden och ärenden där ytterligare utredning inte behövt göras.

Anzi säger att han älskar finländare, han har till och med förståelse för polisens verksamhet. Men tjänstemännen på Migrationsverket förstår han inte alls. Han skulle vilja skicka de finska beslutsfattarna till Bagdad, de som tycker att Irak är ett säkert land att skicka tillbaka människor till. Eller är det normalt att en shoppingtur slutar i en bilbombsattack och hundratals människor dör?

Anzis egen familj har levt inom fyra väggar de senaste fyra åren. De är rädda för bomber men också för fiender som kanske kan komma för att hämnas.

I Anzis avslagsbeslut står att mycket i hans asylhistoria enbart är sådant som han själv berättat. Det fanns knappt några dokument till stöd för hans berättelse. Man har låtit Anzi göra en språktest och myndigheten har ansett att han talat sanning om sitt ursprung.

Migrationsverket ”godtar som ett faktum” även det att Anzi har varit h otadi Irak år 2005. Delvis är dock historien inkonsekvent och myndigheten tror inte att han fortfarande skulle vara i fara i sitt hemland på grund av vad som hände för över tio år sedan.

Anzi har berättat sin historia lugnt, tittat i ögonen, även smålett emellanåt. Något gör att han ännu håller ihop, är det något som ändå ger honom hopp?

– Nej. Ingenting. Min situation är så svår. Jag tror att jag ännu är i chock över beslutet för ibland sitter jag bara inne och … jag vet inte.

Men du kan överklaga beslutet?

– Jag kan överklaga och vänta ett år till. Men sedan? Jag har inga bevis.

Vad tänker du göra?

– Jag tänker återvända till Irak, men jag kommer inte att stanna där. Jag ska försöka föra min familj till Turkiet eller Libanon eller ordansen, eftersom i Syrien… ja, du vet hur situationen är där, den är ännu sämre än i Irak.

Att man har begått brott är inte anledning att neka en person uppehållstillstånd. Domen mot Anzi ledde dock till att han meddelades återreseförbud. Han är tillsvidare inte välkommen till något enda Schengenland.

I avslagsbeslutet står skrivet för hand: ”Jag accepterar att utvisning sker innan beslutet vunnit laga kraft. Jag ämnar inte överklaga beslutet”. Anzi har skrivit under.

Väntan är ändå inte över än, nu väntar han på besked om när han ska flyga tillbaka till Irak. Han har nu också berättat för sin familj att han kommer tillbaka och försäkrat dem om att han redan planerar för nästa resa ut ur Irak. Den verkliga andningen till att han fick avslag på sin asylansökan har han inte förmått berätta.

Anzi har varit skild från sin familj i fyra år och sett sina döttrar växa upp till tonåringar via WhatsApp och Skype. Hustruns bröder har försörjt familjen när han inte kunnat göra det. I fyra år har han drömt om att skapa ett bättre liv för sig och sin familj i ett nordiskt land. Nu återvänder han hem med tomma fickor och med ett avslag på sin asylansökan.

– Nej, jag har bara inte klarat att berätta det för dem.

Finland. ”Enligt Polisstyrelsen har Finland redan i många år varit ett av de främsta länderna i Europa när det gäller utvisningar av personer som fått avslag på sina asylansökningar.”

Klicka på textrutan för att komma till texten på Inrikesministeriets sajt (på finska).

Finland fortsätter med återsändanderesor till Irak  

Finland fortsätter ordna flygresor tillbaka till Irak och förbereder sig som bäst för att under kommande sommar allt fler asylansökningar gjorda av irakier kommer att avslås och att besluten om utvisningar ökar.

Polisen har beredskap för att ordna returflygresor från Finland till Irak cirka en gång i veckan. Under innevarande år har redan hundratals frivilligt återvändande asylsökande flugits till Bagdad. Målet är att alla som återtagit sina asylansökningar, som vill resa till sina hemländer ska återsändas så snabbt som möjligt. Det frivilliga återvändandet arrangeras i samarbete med irakiska myndigheter.

Migrationsverket tror att skälen till att asylsökande återtar sina ansökningar och till att de vill återvända hem är många. Många är oroliga för familjen som är kvar i hemlandet och för att någon i familjen blivit sjuk och de som har rest till Finland behövs hemma. Många är också besvikna över att de måste vänta i genomsnitt ett halvår på beslut om de får uppehållstillstånd eller inte och över att familjen sedan inte kan flytta efter hur lätt som helst.

Förutom frivilligt återvändande sker också utvisningar under myndigheternas kontroll och i sista hand eskorteras man till det land man ska utvisas till.

Enligt Polisstyrelsen har Finland redan i många år varit ett av de främsta länderna i Europa när det gäller utvisningar av personer som fått avslag på sina asylansökningar. I Finland har polisen klarat att utvisa 70 procent av dem som fått avslag, medan siffran i Europa varit i genomsnitt 40 procent.

2015 utvisade polisen sammanlagt 3.180* personer till olika länder.

*De som utvisades 2015 var främst – men inte enbart – personer som sökt asyl eller skydd under 2014, vilket var totalt 3.651. Under 2015 sökte 32.476 personer asyl eller skydd – av dem beräknas fler än 4.000 ha lämnat Finland frivilligt.

© Översättning Merit Wager.

 

 

 

 

 

    

Människor som hävdat asyl- eller skyddsskäl mot sitt hemland reser tillbaka utan att svenska staten gör annat än ser till att skattebetalarna fortsätter att försörja dem.

En bloggläsare skriver:

Jag tittade lite på resesajter för resor till Irak/Bagdad. Sökte på avresa Arlanda 18 januari,  enkel resa, en vuxen. Det fullkomligt kryllar av flighter till Bagdad!

06:45
12:10
14:25
15:05
17:00
18:05
18:50

Här tröttnade jag. Detta var alltså under en dag!  Fler flighter än till Mallis under februarilovet!

Då är alltså Den Stora Frågan:
Har Irak blivit ett stort semesterland för svenskar eller är det människor som fått skydd här mot Irak som reser hem på semester? Något säger mig att det är det senare alternativet.

Så långt bloggläsaren. Jag har skrivit en hel del texter genom åren, om hemresor till länder som människor påstått sig ha ovillkorligt skyddsbehov gentemot, och där det ofta hetat att om de sänds tillbaka så kommer de att dödas omedelbart. När det åtråvärda svenska uppehållstillståndet erhållits och framtida försörjning i Sverige var säkrad, reste man hem, ofta på flera månaders besök eftersom man i Sverige får pengar utan att jobba. Svenskarna ifrågasätter ju inte heller deras behov av skydd och drar in uppehållstillståndet, trots att de alltså reser tillbaka till just det landet de hävdat att de måste skyddas från. Tror någon att svenska ”ansvariga” har brytt sig om rapporterna om dessa hemresor genom åren? Nej, de ”ansvariga” tycker att skattebetalarna ska fortsatta att försörja dessa ”skyddsbehövande” och bekosta deras liv i hemlandet, där de klarar sig fint på de pengar som Den Humanitära Stormakten betalar ut.

•  Vidare om irakier som rest hem på ogiltiga pass – 15 juli 2007
Utdrag ur texten: För det första så har dessa irakier (troligen från norra Irak) åkt hem för att hälsa på. De har alltså inga problem med att resa tillbaka till sitt hemland trots att de sökt asyl i Sverige och angett att de inte kan återvända för att situationen är så fruktansvärd. De har alltså inga problem att återvända dit, samtidigt som deras landsmän demonstrerar och skriker i talkörer utanför Migrationsverket om hur totalt omöjligt det är att åka till Irak (Kurdistan) och att ”Sverige behandlar irakiska asylsökande sämre än hundar”.

•  ”Han åkte hem genast när han fick PUT” – 13 juni 2008
Utdrag ur texten: Då skrattade K gott och sa att M bor nu i Malmö och att han har gift sig med en kvinna från Irak. Och så sa han det, som så många andra också har sagt och säger: ”Så fort han fick PUT så åkte M tillbaka till Bagdad. Han har ju släkt där och han längtade hem och han ville hitta en kvinna att gifta sig med och hämta hit. Så är det många som gör. Så fort de får PUT så reser de tillbaka till Irak. De skrattar åt svenskarna som tror på alla historier, de vill bara ha PUT och ett bra liv i Sverige och få pengar för ingenting och de reser tillbaka utan problem.”

•  Det går DIREKTFLYG till norra Irak! – 28 juni 2008
Utdrag ur texten: Uppehållstillstånd i Sverige ska inte vara något som man kan lura och bedra sig till, vilket man gör om man så snart ett sådant beviljats gladeligen reser till hemlandet igen. ”Jag längtade efter min familj”, säger många som gör så. Det är förståeligt, men om man kan resa hem när man just påstått att man har starka skyddsskäl och man absolut inte kan återvända, då ska uppehållstillståndet omedelbart dras in.

•  Ökade möjligheter att resa till norra Irak – 4 december 2008
Kort utdrag ur texten: Man kan också med fog framhålla att det knappast kan vara så att man behöver fly från norra Irak till Sverige (annat än i undantagsfall). Vore det så farligt att vistas i norra Irak så skulle det givetvis inte öppna så många nya flyglinjer dit! Men det finns uppenbarligen passagerarunderlag. Och det är mycket vanligt att irakier som har fått uppehållstillstånd (PUT) i Sverige i princip genast reser hem på semester eller för att bo där under kortare och längre tid…

•  Iraqi Airways säljer resor till Bagdad och MCA har sju flygningar i veckan från Sverige till norra Irak – 20 april 2009
Kort utdrag ur texten: Asylsökande från Irak hävdar att det är absolut omöjligt för dem att återvända till sitt hemland, att det är livsfarligt, att de kommer att dö (!?) om det återvänder och att de därför absolut måste få asyl och uppehållstillstånd i Sverige.

Men hur är det då möjligt att så många irakier tydligen reser till Bagdad från Sverige, att Iraqi Airways ser det som lönsamt både att annonsera i en stor (kanske fler) dagstidning och att ha kontor i Stockholm och dessutom en speciell agent i Södertälje?

•  Ännu fler direktlinjer till Irak – 12 augusti 2009
Kort utdrag ur texten: Trots att de i sina asylberättelser har sagt att de absolut inte kan återvända till sitt hemland Irak för att de då omedelbart riskerar att fängslas, troligen torteras och möjligen också, i många fall, dödas direkt vid ankomsten.Och att de därför måste beviljas uppehållstillstånd och försörjning i Sverige. Är det bara jag som undrar om jag lever i en HC Andersen-värld när jag nu och formulerar några ”Kejsaren är naken”-frågor (ur Kejsarens nya kläder):

•   Vem/vilka kan påstå att alla som sökt och fått asyl här verkligen hade skyddsbehov när åtta, nio flyglinjer i veckan bara från Sverige går i skytteltrafik till Irak och tillbaka hit igen
•   Vem/vilka bekostar resorna?
•   Vem/vilka har blivit lurade?

•  En migga: ”Om jag flyr från Afghanistan i en lastbil så dyker jag inte upp i Sävsjö klädd i de senaste modejeansen!” – 12 januari 2010
Kort utdrag ur texten: Om de får PUT så åker de hem, på ett långt, men inte för långt besök. Man ska vara folkbokförd här för att få behålla sitt PUT och sina förmåner. Sex månader om året kan man bo i hemlandet.

•  Migrationsverkets rättschef den 17 november: ”Det går direktflyg mellan Sverige och Bagdad och folk reser fram och tillbaka utan problem.” – 17 november 2010
Kort utdrag ur texten: Se rubriken!

•  ”Så besöker falska flyktingar landet de fått skydd ifrån” – 21 maj 2012
Kort utdrag ur texten: Om X vill undvika omvägen via Pakistan eller Iran så finns ett annat sätt. Afghanska ambassader ställer ut speciella dokument – ”inresetillstånd” – som är till för personer som inte kan resa in i Afghanistan på sina ordinarie pass på grund av de getts skyddsstatus i Europa. När X landar på flygplatsen i Kabul kan han låta sitt pass ligga i fickan, han behöver inte visa upp det för gränspolisen. Det enda han behöver göra är att visa sitt inresetillstånd från en afghansk ambassad och få en inresestämpel av polisen så är allt klart.

•  En SFI-lärare berättar en sannsaga – 27 augusti 2013
Utdrag ur texten: I själva verket reser det ”ensamkommande barnet från Afghanistan utan en enda levande släkting någonstans”, som i verkligheten är en ung man på 20 år från Iran med familj och släkt både där och i Sverige, tillsammans med sina härboende släktingar till Iran för att hälsa på den familj han påstått att han inte har. Under den långa semestern planeras hur resten av denna icke-existerande familj också ska kunna ljugas in i Sverige. Han tar semester från landet som gav honom uppehållstillstånd på lögner och är borta i två månader.

© denna blogg.

 

En källa inom gränspolisen: ”80 % av gränskontrollen i Sverige sker på Arlanda. Färre än 1 % av alla asylsökande i Sverige kommer till Arlanda…

Efter att ha läst min text i Svenska Dagbladet den 26 november med rubriken Svensk passkontroll är på efterkälken, har många hört av sig. Bland dem en person inom gränspolisen som tog sig tid att skriva till mig för att bena upp en del saker. Tyvärr måste personens identitet förbli okänd för läsarna, men jag vet vem vederbörande är och har förståelse för att människor på statliga och andra tjänster, precis som miggorna, i rådande samhällsklimat inte alltid kan framträda öppet ens om de vill. Här är en del av vad min källa vill att vi ska veta:

Jag vill bidra med lite information som jag inte tror är så känd av allmänheten

1.       80 % av gränskontrollerna i Sverige sker på Arlanda.
2.       Färre än 1 % av alla asylsökande i Sverige kommer till Arlanda.
3.       98 % kommer över Medelhavet, utan dokument.
4.       Hittills i år har vi stoppat, genom samarbete med utländska myndigheter, c:a 300 personer att boarda flyg till Sverige. Det har vi gjort genom att dessa myndigheter, framför allt i Istanbul, Bagdad och andra embarkeringsorter i Irak och Mellanöstern, har kontrollerat resedokument med oss via telefon eller e-mail. Det är fler människor än de som kommit med flyg och sökt asyl.
5.       Gränsmyndigheter på dessa orter är också väldigt observanta på människosmugglare och på ”impostors” (bedragare), det vill säga människor som försöker resa med ”look alike” pass. Ofta är det svenska handlingar som har ”lånats ut” av släktingar. De kan också vara stulna, men då är de redan spärrade i SIS (Schengen Information System)
6.       IS har stulit stora mängder irakiska ”blanka pass”, det vill säga ännu ej ”personaliserade” passböcker som har alla säkringar i original. Dessa nummerserier är dock identifierade och spärrade i SIS och hos Interpol.
7.       Alla registrerade spärrar, inte bara de som rör dokumentet utan också de som rör personen, dyker upp vid en skanning av passet vid gränsen. Personen är fortfarande innanför passkontrollen, och alltså inte ”i Sverige”.

Om personen söker asyl, utan att åberopa de falska dokumenten som han/hon har använt sig av för att komma ombord på embarkeringsstationen, levererar vi efter en kortare registrering personen till Migrationsverket. Om han/hon försöker komma in i landet genom att åberopa det falska dokumentet, faller det under allmänt åtal: brukande av falsk urkund. Då tas både fingeravtryck och görs DNA-topsning, så kallad daktning.

Övriga ”spärrar” som åsyftas är till exempel om personen är efterlyst för brott och skall nekas inresa i Schengen på grund av att han begått brott i ett annat Schengenland, eller om det finns en dold övervakning på grund av att personen är misstänkt för brottslig verksamhet etc.

Till sist en reflektion, som jag delar med många kollegor:
Kanske borde en enda myndighet i Sverige hantera immigration och även gränskontrollen ”från ax till limpa”. Polisens inblandning skulle då endast behövas vid till exempel verkställighet av avvisningsbeslut och dylikt.

I ett mejl några timmar senare lade källan inom gränspolisen till följande viktiga fakta:

Jag glömde att nämna en viktig sak, som har anknytning till vad du framhåller i din artikel, angående användande av biometri i resehandlingar.

Det är för mig och mina kollegor ytterst förvånande att man inom EU tillåter användandet av vissa mycket ”primitiva” nationella ID-kort, för gränspassage.

De ID-kort jag syftar på är italienska, grekiska och rumänska. De håller en (säkerhets)nivå som är lik den vi övriga använde för 50 år sedan. Därför inbjuder de också till förfalskningsförsök.

Tredjelandsmedborgare som vill resa in i, eller inom EU-området, försöker dagligen använda sig av förfalskningar av dessa ID-kort, som de ofta har köpt för en mindre förmögenhet.

På grund av den låga kvaliteten är förfalskningar dessbättre oftast ganska lätta att avslöja för en erfaren dokumenttekniker. Vad gör Frontex åt detta?

Kommentar
Jag kan inte annat än tacka min källa för all denna information! Och samtidigt beklaga att Sverige på bara något decennium blivit ett land där frimodighet, öppenhet blivit minnen blott (utom på Twitter och i andra sociala medier där i princip vad som helst tyckas kunna skrivas…), ett land där medborgarna inte längre kan eller vågar använda sig av den tidigare alltid så hyllade och självklara åsikts-, yttrande- och tryckfriheten. Det är ett fruktansvärt bakslag och en samhällsregrediering som redan har fått värre återverkningar än gemene man ens kan föreställa sig.

Reflektion
Detta är ju en överväldigande obalans:

80 % av gränskontrollen i Sverige sker på Arlanda. Färre än 1 % av alla asylsökande i Sverige kommer till Arlanda.

Det har förstås, som källan också förklarar, att göra med människors ekonomi: inte många har råd och möjlighet att skaffa sig falska handlingar och flyga till Arlanda. Men det hindrar inte att tanken uppstår att det är en oerhörd obalans att 80 % av gränskontrollerna av dem som kommer till Sverige sker på Arlanda trots att färre än 1 % asylsökande kommer den vägen. Det är ju på helt andra platser som 80 % av gränskontrollerna borde ha gjorts under alla år.

OBS! © denna blogg.

 

Finland. Många asylsökande säger att deras mödrar är döende och att de vill resa tillbaka hem.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Yles sajt (på finska).

Resan till ”Persiska viken” i Lieksa tar 18 dagar

Märäjälahti (Märäjäviken) i Lieksa i Nordkarelen fick ett nytt namn när en stor grupp asylsökande dök upp på dess strand. Men en del av de irakier som hade anlänt beslöt snabbt att resa hem igen. Anledningen var densamma hos alla: Mamma är döende.

17.000 av de 24.000 som i år kommit till Finland är från Irak.

Till den nyöppnade mottagningscentralen i Märäjälahti i Lieksa har det anlänt 190 asylsökande. De flesta är män från Irak men det finns också några enstaka familjer.

De asylsökande har döpt Märäjälahti till Persiska viken och personalen på mottagningscentralen har också tagit till sig benämningen. Personalen berättar att den samtidigt fungerar som läkare, tolkar, socialtjänstemän och hushållslärare. Under dagarna hanterar den allehanda speciella situationer.

Saif Uldin Jomaah har kommit från Bagdad till Finland och berättar att resan gått via Turkiet, Grekland, Makedonien, Serbien, Kroatien, Österrike, Tyskland, Danmar och till slut genom Sverige till Torneå. Kvar hemma är hans fru och två barn. Saif Uldin Jomaahs mål är att få asyl eller skydd i Finland. Han vill stanna kvar och bo i Lieksa. Hans andra mål är att kunna förenas med sin familj, att hustrun och de två döttrarna ska få resa till Finland på ett tryggare och säkrare sätt.

Chefen för Märäjälahti mottagningscentral, Päivi Putkonen berättar, att en del asylsökande redan har rest tillbakahem.

– En del reste redan efter några dagar. En av dem sa att hans mamma var döende och att han ville återvända.

Enligt Päivi Putkonen har många andra asylsökande också sagt att deras mödrar är döende och att de vill resa tillbaka hem. Hon gissar att det till viss del kan handla om att de söker sympati hos mottagningscentralens personal.

– Jag har undrat varför de åker. Om de betalar 4.000 euro för sin resa som de inte ens vet om man klarar med livet i behåll, skulle man ju kunna tro att de vill stanna och se lite mer av Finland.

Putkonen gissar att de som nu rest, och snart reser hem igen, har förstått att de sannolikt inte kommer att få tillstånd att stanna i Finland.

Men integrationen börjar genast. Här lär man ut vanliga, vardagliga saker som är självklara för finländarna: hur man tvättar sina kläder, städning och naturligtvis finska språket.

Många asylsökande har börjat studera finska språket på eget initiativ. På väggarna och möbler och saker sitter lappar där ord står på arabiska och finska.

– Nästa år kan jag redan slåss på arabiska, skrattar Päivi Putkonen.

© Översättning Merit Wager

 

 

Finland. ”Ni som kommer som turister, kom inte. Ni inverkar negativt på oss.”

Klicka på bilden för att komma till Ilta-Sanomats artikel (på finska).

Information om Finlands stramare asyllinje spreds omedelbart på sociala medier – också det kalla vädret var ett ämne som togs upp.

Den 21 oktober meddelade Migrationsverket sin nya uppskattning av situationen för irakiska asylsökande. Enligt den skärps kriterierna för erhållande av skydd; säkerhetsläget i många irakiska områden har blivit bättre. Information om detta spreds omedelbart på den arabiskspråkiga Facebook-sida som vänder sig till irakier som söker asyl i Finland.

”Bra och viktig information”, var en kommentarer på en av sajterna.

På sajterna diskuterades och förvånades man över varför unga och familjer återvänder till Irak från Finland, trots att de flesta av dem kommer från Bagdad och situationen där fortfarande är problematisk.

”De är inte vana vid sådant väder. Det sägs att där (i Finland) är det jättekälla, hårda vintrar och att ingen är ute då. Det hörde jag av en kompis, jag vet inte om det stämmer”, var en annan kommentar.

”Eftersom landet är så kallt och eftersom de skickar flyktingar till avlägsna platser i landet”, var en ytterligare en kommentar till varför så många återvänder hem från Finland.

På sajten finns sedan en vecka en video uppladdad, där en irakisk man ger råd till nya asylsökande som kommer till Finland. Mannen i videon säger saker som de som kommer bör beakta:

”Om ni vill komma hit, var beredda på att ni kan komma att drabbas av depression och att ni får bo i någon håla långt borta – inte i centrum av någon stad. Någon gång då och då erbjuder de en bussresa. Ni kan inte besöka centrum ofta, det räcker pengarna inte till.”

På videon säger mannen också:

”Ni som kommer som turister, kom inte. Ni inverkar negativt på oss.”

Och vidare:

”Många ljuger. Därmed ser myndigheterna oss alla är lögnare.”

I slutet av videon informerar mannen hur mycket pengar som i Finland betalas till asylsökande.

Kommentar: Det som här berättas om lögner och ”turistande” (önskan om ett bättre liv) stöder starkt det som flykting”aktivisten” Nytte Ekman förde fram i programmet Slaget efter tolv i Radio Vega den 21 oktober. Liknande information har genom åren också förmedlats otaliga gånger av miggor i Sverige och publicerats här på bloggen.

© Översättning Merit Wager.

Finland. ”Den nya säkerhetsbedömningen påverkar Finlands beslutsfattande vad gäller asylprövningen gentemot Irak. ”

Klicka på bilden för att komma till texten på Yles sajt (på finska).

Irakiska män som söker asyl i Finland: ”Människor i Bagdad är i fara varje dag.”

Irakiska asylsökande som nyligen anlänt till Uleåborg anser inte att Migrationsverkets säkerhetsbedömning av lögat i Bagdad  som meddelades idag, den 20 oktober, är rätt.

Migrationsverket anser att säkerhetsläget i Bagdad fortfarande är problematiskt men att man inte kan anse att alla som kommer därifrån befinner sig i personlig fara för våld. Dessutom har läget förbättrats i bland annat staden Kirkuk och i Babylons län.

Den nya säkerhetsbedömningen påverkar Finlands beslutsfattande vad gäller asylprövningen gentemot Irak. Tidigare beviljades en del irakier uppehållstillstånd på grundval enbart av varifrån de kom. Tusentals irakier väntar nu på att deras ansökningar om asyl ska processas.

Migrationsverkets generella bedömning av säkerhetsläget i Bagdad är en faktor i helhetsbilden av skyddsbehovet i varje enskilt fall. Asyl eller skydd kan ju också beviljas på andra grunder.

© Översättning Merit Wager.

Finland. Migrationsverket har meddelat nya riktlinjer gällande Irak.

Vid en presskonferens idag klockan 14.00 (13.00 svensk tid), meddelade Migrationsverket i Finland att:

Hanna Kautto, kommunikationschef vid Migrationsverket, inledde presskonferensen som sändes via webben på Yle. Den stora och viktiga frågan som alla väntade på svaret på, var hur Migrationsverkets nya bedömning av säkerhetsläget i Irak ser ut. Men öven andra frågor adresserades

Först ut var Kaj Swanljung, projektchef vid asylenheten, Migrationsverket:

Asylsökande som flyttas internt inom EU och som kommer till Finland, genomgår samma asylprocess som alla andra och får inte automatiskt uppehållstillstånd. Omkring 75 procent beräknas dock få asyl eller uppehållstillstånd.

Sedan gjorde Esko Repo, direktör för asylenheten, Migrationsverket en liten översyn av läget:

4.000 asylbeslut har fattats hittills i år. 21.000 väntar på beslut. Totalt beräknas mellan 30.000 och 35.000 personer söka asyl i Finland under 2015.

Migrationsverket rekryterar mera personal. Det fanns 75 handläggare och beslutsfattare i början av 2015, i början av 2016 hoppas vi ha ca 500 personer som kan hantera den stora mängden asylansökningar.

Alla delar måste fungera: Migrationsverket, Polisen, Tullen, Gränsbevakningsväsendet etc. Vi har en god samarbetskultur i Finland och kan fatta snabba beslut och agera snabbt. Vi slimmar allting som går att slimma och onödiga väntetider skalas bort liksom att vi förenklar vår skriftliga kommunikation. På alla sätt effektiviserar vi verksamheten.

Många asylansökningar har återtagits, främst av irakier och albaner. Det finns också många Dublinärenden, de utgör cirka 20 procent av besluten. Vi fattar snabba beslut i ärenden som ter sig uppenbart ogrundade, vi hanterar dem med förtur. Förra året fick till exempel inte enda alban uppehållstillstånd i Finland.

Och sedan berättade Esko Repo om hur Migrationsverket nu ser på säkerhetsläget i Irak:

Vi ser över läget de olika länder som de kommer asylsökande ifrån, det är rutin för oss. Vi samlar in information och gör uppskattningar och fattar beslut om hur vi ser på situationen i de olika länderna. Vi gör bedömningar, men slutordet har Högsta Förvaltningsdomstolen när/om en asylsökande överklagar ett negativt beslut.

Det kommer så många asylsökande nu från bland annat Somalia och Irak att vi funnit det viktiga att se över situationen i dessa – men också många andra – länder.

Också i Belgien fryste man alla asylansökningar under en tid och har just i dagarna kommit fram till samma syn på situationen som Finland.

Polisen i Finland fortsätter att utreda de asylsökandes identitet och bakgrund och sedan överlämnas ärendena till Migrationsverket för mer grundlig utredning.

Som vi idag ser på läget i Irak så gäller det att områden som till exempel Kirkuk, Babylons län och Bagdad-området ses som lugnare. Det finns fortfarande problem där, men vi har uppskattat att det inte råder en kategorisk fara för livet för alla som kommer därifrån. Vi fortsätter att fatta individuella beslut, men ändrar vår syn på det allmänna säkerhetsläget jämfört med tidigare.

Tidigare hade vi en hel del asylsökande från kurddominerade områden. Många som kommer nu för att söka asyl kommer från Bagdad. De kommer att beröras av det beslut vi fattat idag.

Förbehåll: Ovanstående är nedtecknat från webben, där Migrationsverkets presskonferens sändes. Den hölls på finska och när man lyssnar och mycket snabbt översätter och skriver ett referat kan det hända att någonting missförstås eller missuppfattas. Skulle så vara fallet kommer texten att ändras och uppdateras.

Tillagt senare. Klicka på texten för att komma till Svenska Yles text samt videoklipp.

Kort utdrag ur texten:

Enligt Migrationsverket beviljas inte irakierna längre asyl på basis av hemort utan individuella faktorer avgör.

– Fortfarande är läget mycket utmanande i Irak, men i vissa områden har situationen förbättrats, säger Esko Repo, chef för asylenheten på Migrationsverket.

Situationen är problematisk i Bagdad, sade Repo.

– Vi kan inte kategoriskt bedöma att människor där riskerar utsättas för våld, sade Repo.

Enligt Repo kommer det att påverka irakiska asylsökande i Finland, av vilka många kommer just från Bagdadområdet. Men Repo ger ingen siffra över hur många som berörs.

Finland. Beslutsfattandet i fråga om irakiska och somaliska asylansökningar läggs på is.

Migrationsverket i Finland meddelar:

Beslutsfattandet i fråga om irakiska och somaliska asylansökningar läggs på is

I bakgrunden ligger den aktuella uppdateringen av säkerhetsbedömningarna för Irak och Somalia samt kartläggningen av EU-praxis och möjligheterna att återsända asylsökande till Irak och Somalia. Utredningen ska bli klar inom ett par veckor. Riktlinjerna för avgörande av asylansökningar ändras om den information som erhålls visar att det är nödvändigt.

Våra preliminära uppgifter om bl.a. beslutspraxis i andra EU-länder bekräftar vår uppfattning om att riktlinjerna kommer att stramas åt.

Beslutsfattandet läggs på is därför att de ansökningar från irakier och somalier som är anhängiga ska avgöras på ett jämlikt sätt och enligt samma riktlinjer som eventuellt kommer att ändras.

En del asylsökande har beviljats skydd enbart på grund av säkerhetsläget

Hittills har Migrationsverket i sina riktlinjer fastställt att asylsökande från de centrala delarna av Irak samt från södra och centrala Somalia ska beviljas uppehållstillstånd på grund av internationellt skydd enbart med anledning av säkerhetsläget i det område de kommer ifrån. Nu har det redan kommit fram att sökande från till exempel Bagdad och kringliggande områden samt från Mogadishu inte automatiskt beviljas skydd i andra EU-länder.

Varje asylbeslut fattas enligt de riktlinjer som gäller vid tidpunkten för avgörandet. Tidpunkten då ansökan lämnats in har ingen betydelse.

I år har det kommit 17 350 asylsökande till Finland fram till den 29 september. Av dem är 69 procent (11 898) irakier och 10 procent (1 758) somalier.

Kommentar: Föredömligt tydligt och klart.

Destination: Finland, ett visuellt och språkligt välgjort, osentimentalt men berörande och informativt reportage

Ett av de bästa reportagen jag sett och läst på länge är Destination: Finland, gjort av Jeanette Björkqvist och Karl Vilhjálmsson för finlandssvenska Hufvudstadsbladet. Det bör också sägas, att Hufvudstadsbladet fattade rätt beslut när man gjorde det här viktiga och välgjorda reportaget tillgängligt också för alla dem som inte är prenumeranter!

Här följer utdrag ur texten, men klicka på länken ovan för att läsa alla texter och se bilder och videoklipp!

För de här irakierna (i reportaget finns en bild), två av dem pappor, kommer det som en chock att beskedet om asyl, eller ett avslag på ansökan, med högsta sannolikhet kan dröja närmare ett år och en eventuell familjeåterförening lika länge till.

Av de asylsökande i Europa, och Finland, är kring 70 procent män. Bland dem har det florerat livliga berättelser om paradiset Finland – landet som är generösare än Sverige med att bevilja asyl till särskilt irakier, och landet där ens ärende prövas i snabb ordning. Men i motsats till vad många tror finns det ingen automatik i hur Finland avgör irakiernas sak. Och framför allt finns det ingen genväg för dem som trodde att familjen snart ska få följa efter.

Det var inte så Finland presenterades för dem, av de egna landsmännen och av de smugglare de mött på sin väg genom Europa. De falska förhoppningarna om ett generöst land med snabba processer har börjat klarna de senaste dagarna och resultatet har varit att en del av dem som kommit har dragit tillbaka sin asylansökan. De fem män vi träffar, som av säkerhetsskäl väljer att vara anonyma, kommer alla från Bagdad och frågan om vad de ska göra nu lämnar dem tysta. Två har familjer i hemlandet som väntar på att räddas men kan de vänta nästan två år till? Eller borde männen återvända till ett osäkert irakiskt samhälle, när de precis satsat betydande resurser på att fly det? Hur de än gör så är konflikterna ständigt närvarande i många delar av Irak.

Kommentar: I samband med den stora inströmningen av människor i våra länder – och detta är mycket viktigt! – upprepar jag mitt motto: Hjärta & hjärna, och uppmanar alla berörda:

Behåll både hjärta och hjärna, låt inte någondera ta över och överskugga den andra. Bland dem som kommer och söker asyl eller skydd finns personer som inte har någon rätt att begära skydd. Det finns terrorister, kriminella, ekonomiska och bättre liv-”flyktingar. Men det finns också människor som faktiskt flytt från hemska förhållanden, som behöver få skydd och trygghet och ett medmänskligt bemötande. Förfall alltså inte till blåögdhet men inte heller till att förhärda hjärtat mot människor i nöd!

Varför rapporterar Public Service-reportrar inte allsidigt?

Dödsdömd Malmköpingsbo utvisas, rapporterar SR Nyheter P4 Sörmland. Som så ofta redovisar Public Service endast en sida av saken, inte två eller flera. Inte ett ord sägs om varför både Migrationsverket och migrationsdomstolen anser att han ska utvisas om han är ”dömd till hängning i Irak”. Har reportern ens sett och läst handlingarna i fallet?  Alltså läst ansökan, avslag från Migrationsverket, ny ansökan och nytt avslag från migrationsdomstolen? Det borde han ha gjort – och redovisat vad de visade – om han ville presentera ett allsidigt och journalistiskt korrekt inslag.

Inslaget i SR Nyheter P4 verkar bygga enbart på den utvisade mannens berättelse, bland annat att:

Migrationsverket och migrationsdomstolen vill skicka tillbaka honom och familjen till Irak som de flydde ifrån 2008 efter att armén öppnat eld mot deras hus i Bagdad. I sin frånvaro har han även fått två dödsdomar mot sig. Den senaste förkunnade hängning, enligt mannens uppgifter.

Varför mannen har fått avslag på både sin asylansökan av Migrationsverket och sitt överklagande till migrationsdomstolen sägs det som sagt ingenting om. Här verkar det ju som om varken Migrationsverket eller migrationsdomstolen, två instanser, satt tilltro till mannens uppgifter; något annat skäl till att hans asylansökan avslås kan inte finnas.

Den reporter som gör ett sådant här inslag för Sveriges Radio borde kanske också, förutom att ta del av samtliga handlingar och dokument i fallet, ha reflekterat över att mannens föräldrar/familj, som nämns i inslaget, tidigare (när?) hade sökt asyl i Sverige och att de inte heller befanns ha asyl- eller skyddsskäl enligt svensk lag. Och kanske ha funderat kring varför mannen sökte sig tillbaka till det land där hans föräldrar och hans familj nekades uppehållstillstånd.

I journalistikens grunder ingår att göra ordentlig research för att kunna ge en så allsidig, sann och därmed trovärdig helhetsbild som möjligt av det man rapporterar om. Inte att låta enbart en intervjuads ord ligga till grund för ett inslag.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

Migrationsverket informerar – en vecka senare

Redan den 27 juni skrev jag under rubriken Europadomstolens domar får betydelse för liknande fall både i Sverige och andra EU-länder om Europadomstolens domar i tio fall gällande irakier som ska utvisas. Inte förrän den 4 juli lades information om detta upp på Migrationsverkets hemsida!

Migrationsverkets information har den långa rubriken:

Sammanfattning av Europadomstolens domar den 27 juni 2013 i målen A.G.A.M. mot Sverige, M.K.N. mot Sverige, M.Y.H. och övriga mot Sverige, N.A.N.S. mot Sverige, N.M.B. mot Sverige, och N.M.Y. och övriga mot Sverige (ansökan nr 71680/10, 72413/10, 50859/10, 68411/10, 68335/10 och 72686/10)

Och börjar med att konstatera det som alltså varit känt sedan den 27 juni:

En utvisning av de sökande till Irak bryter inte mot artikel 2 (rätt till liv) eller artikel 3 (förbud mot omänsklig eller förnedrande behandling) i Europakonventionen då det finns ett inre flyktalternativ i de tre norra provinserna, KRG. De sökande är kristna från Bagdad och Mosul.

Med alla de lägre chefer, mellanchefer, högre chefer, enhetschefer, chefschefer etc, etc, etc så borde man ha kunnat förvänta sig att Migrationsverket hade informerat om ovanstående viktiga Europadomstolsdomar samtidigt som den här bloggen och inte en hel vecka senare.

© Denna blogg.