• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    oktober 2020
    M T O T F L S
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    262728293031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Kommentarer till en debattartikel i Expressen med rubriken ”Vi har ansvar för barn som kommer hit”.

vi-har-ansvar-for-barn-expressen-26-10-2016Klicka på textrutan för att komma till artikeln.

Vi har ansvar för barn som kommer hit.

Den här texten är i märkligaste laget. Jag kommenterar den just för att den är bland det konstigaste jag läst på länge. Jag tror säkert att skribenten har goda intentioner men måste ändå starkt ifrågasätta dels hur han tänkte när han skrev detta och varför han inte kontrollerade med någon som är kunnig på området innan han skickade in sin text till Expressen; dels hur det kommer sig att Expressen publicerar en text som – ursäkta uttrycket – varken har huvud eller fötter.

Varför skulle ”vi” – och exakt vilka ”vi” är det som menas: Sverige som stat eller varje svensk eller vem/vilka? – ha ansvar för afghanska barn och ”barn”? Det är deras föräldrar och familj och släktingar och det land de är medborgare i som har ansvar för dem, precis som vi har ansvar för våra barn och inte anser att folk i andra länder ska ta ansvar för dem. Den här mannen har tänkt lite snurrigt, tycker jag. Minst sagt. Milt sagt.

Dessutom visar texten på okunskap och innehåller rena gissningar om vad som ”förmodligen” kommer att hända:

Skulle dessa barn tvångsutvisas till Afghanistan skulle de förmodligen torteras, fängslas och i många fall dödas.

Vad skulle vara anledningen att alla unga män som återvänder ”förmodligen” skulle torteras, fängslas och i många fall dödas? Var har skribenten fått det ifrån?

Vi har ärvt ansvaret för deras blod. För deras framtid och för deras säkerhet. Vår rätt är nu deras rätt.

Men snälla nån: ”för deras blod”? Lite sans och måtta får det väl ändå vara.

Någonstans i världen finns nu tusentals mammor och pappor som hoppas på att vi ska ta hand om deras barn.

svea-rikes-lagHär förespråkas alltså en helt ny världsordning: att man i länder långt borta från människors hemländer ska ta hand om andra människors ungdomar. Skribenten har inte alls förstått – eller brytt sig om att försöka förstå – asyllagstiftningen. Att utlänningslagen inte uttrycker något om att ”vi” ska ”ta hand om tusentals mammors och pappors barn” utan stadgar att de som har asyl- eller skyddsskäl enligt lag ska beviljas uppehållstillstånd temporärt eller permanent just för att de har asyl- eller skyddsskäl. Oavsett ålder. Oavsett hur de kom hit. Oavsett mammor och pappor. Om skälen som anges i lagen uppfylls.

Tänk att behöva skicka i väg sina barn på en livsfarlig resa för att kunna ge dem en framtid.

Se ovan. Att ”ge dem en framtid” är inte ett skäl för att beviljas uppehållstillstånd, försörjning, bostad, utbildning, vård etc i Sverige. Hur humanitär den svenska stormakten än är. Vill man att det ska vara ett skäl för invandring så måste utlänningslagen ändras och Sverige överge den reglerade invandringen.

 Vi måste våga belysa hur tveksamma metoder för åldersbestämmelser direkt motarbetar barnkonventionen.

För det första så är metoderna för åldersbedömning(inte ”åldersbestämmelse” eftersom åldern inte går att ”bestämma”, bara bedöma) knappast ”tveksamma”. De är däremot inte exakta, vilket också tas hänsyn till i alla andra EU-länder där de tillämpas. Att inte använda åldersbedömning är fel både mot dem som faktiskt är minderåriga som tvingas bo och gå i skola med betydligt äldre män som spelar ”barn”; dels lagstridigt eftersom olika lagar och regler gäller för personer som är omyndiga respektive myndiga. Och det har absolut ingenting med barnkonventionen att göra.

Den här pekorala texten slutar på följande sätt:

Jag har också fyllt 18 år en gång. Jag blev ingen man över en natt. Jag var fortfarande ett barn. Vilsen, osäker och helt beroende av de som höll min hand.

Jaha. Och vad har det med asylinvandring att göra? Dessutom: det är nu en gång för alla så att enligt svensk lag går den juridiska gränsen mellan vem som är minderårig och omyndig och vem som är vuxen och myndig vid 18 år. Att man känner sig vilsen och vill hålla någon i handen har ingenting med det att göra. Så kan man känna även om man är 100 år gammal.

Det är svårt att förstå varför en sådan här artikel skrivs men kanske ännu svårare att förstå varför den publiceras. Som sagt i början är det inte svårt att förstå att skribenten har goda intentioner, men han borde ha skaffat sig mycket mer kunskap innan han skrev. Och Expressen borde också ha krävt det, innan de publicerade texten.

© denna blogg.

Ska UG på en timme lyckas med vad jag inte lyckats med på många år: bryta barnläkarnas obegripliga ställning som ”experter” i frågan om åldersbedömningar av misstänkt äldre ”minderåriga” asylsökande?

Anders HjernKlicka på text- och bildrutan för att komma till videoinslag och artiklar.

I kväll, den 31 augusti, sänder Sveriges Television Uppdrag granskning som handlar om det mångåriga och mycket stora problemet i Sverige: att ett gäng barnläkare fått förhindra att åldersbedömning görs av dem som slarvigt i medier och av politiker kallas ”ensamkommande barn”.

I många år har det svenska ”etablissemanget” – eller vad man ska kalla Migrationsverket, Socialstyrelsen, regeringen, delar av riksdagen med flera – låtit den här mannen och ett antal likasinnade, skapa mångmiljardförluster i pengar (för enorma kostnader för personer som varit över 18 år men behandlats som ”barn”) och stora förluster i trygghet för många människor, genom sin hårdnackade syn på åldersbedömningar av hitkommande asylsökande som säger sig vara under 18 år!

Att ”etablissemanget” lagt så stor vikt vid vad dessa herrar (Hjern, Flodmark, Ascher & Co) tyckt i en fråga som inte ens berör deras område – barn – utan handlar om vuxna, har i snart ett decennium varit obegripligt för mig.

I inlägg efter inlägg i Svenska Dagbladet, i Dagens Samhälle, på Newsmill (saligen avsomnad sajt), Det Goda Samhällets sajt samt här på bloggen har jag skrivit om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande som misstänks vara äldre än de uppger. I inlägg efter inlägg har också miggor, läkare, HVB-personal, socialtjänstemän, poliser, sfi-lärare och andra här på bloggen berättat om hur hopplöst det är att tvingas spela med i ett spel som går ut på att de ska låtsas att ända upp till 32-, 36-åriga män är ”barn”.

Här är några av de texter som publicerats i olika medier genom åren. Tänk om någon hade tagit till sig hur det går till i andra länder och vad andra experter och inblandade aktörer haft att säga i stället för att låta dem, som jag numera tänker på som ”barnläkarmaffian”, vara tongivande. Hur många miljarder kronor hade då kunnat gå till annat än till att ”vårda” överåriga utländska ”barn”, betala ut efterlevandepensioner, arvodera till gode män, tillhandahålla platser i skolor och till oerhört dyra boenden? En synnerligen berättigad fråga. En stor del av ansvaret för detta vilar tungt på dem som aktivt motarbetat att Sverige – likt andra länder i EU – bedömt åldern hos asylsökande där fog funnits för misstanke om att de är äldre än sina uppgivna 16 eller 17 år (som inte stöds av id-handlingar). Men givetvis också på lomhörda, okunniga och ovilliga politiker av alla kulörer som under många år slagit dövörat och blindögat till mot verkligheten och låtit dessa herrar hållas.

Här följer en del av vad jag genom åren skrivit i diverse medier och här på bloggen om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande:

Ledare Op ed logo SvD•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014. Ur texten:
Anders Thomas, som under åtta år var anställd på Migrationsverket, har berättat om sina erfarenheter: ”Det kändes rent bisarrt att sitta och utreda ’16-åringar’ som uppenbarligen var närmare mig i ålder. På den tiden fanns det möjligheter att göra en åldersutredning, det finns inte i dag utan man verkar släppa igenom i stort sett alla som säger sig vara barn. Vad händer när dessa vuxna män börjar i gymnasiet och går med riktiga 16-17-åringar?”.
Ledare Op ed logo SvD•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016. Ur texten:
Kostnaden för den här gruppen, som under perioden januari–november 2015 utgjorde 22 procent av alla asylsökande, är enorm, liksom alla arrangemang kring deras boende och studier etcetera. Om det vid åldersbedömningar skulle visa sig att ett ansenligt antal inte är minderåriga, blir besparingen för skattebetalarna avsevärd. HVB-hemspersonal, familjehem och skolor skulle också slippa de problem som följer med att vuxna män måste behandlas som 16- och 17-åringar, vilket berättades om i reportaget i Sveriges Radio.
Ledare Op ed logo SvD•  Replikskifte mellan Migrationsverket och Merit Wager – 11 januari 2016. Ur texterna:
Fredrik Beijer, rättschef Migrationsverket:
Vi påminner också våra medarbetare att det är den sökande som har bevisbördan för sin ålder, att det i första hand är skriftlig bevisning som är aktuell för bedömningen och att huvudregeln är att detta sker i samband med att vi avgör ärendet. En medicinsk åldersbedömning kan finnas med under förutsättning att en läkare är villig att göra detta. Mycket i Merit Wagers artikel handlar om värdet och ”exaktheten” av så kallade ”ålderstester” – och hennes funderingar ska i första hand bemötas av läkarprofessionen och Socialstyrelsen.
Merit Wager:
Fredrik Beijer, Migrationsverket, skriver: ”JO poängterar att ”fram till beslut bör den ålder som sökande uppgett vid ansökningstillfället godtas” (12 december 2012 och 9 april 2015)”. Och det är ju vad verkets ledning vidarebefordrat till sin personal. Det må vara ett uttalande av JO, men enligt Migrationsöverdomstolens dom UM 2437-13 gäller att: ”det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”
Ledare Op ed logo SvD•  Hur kan säkerheten på HVB öka? 11 februari 2016. Ur texten:
Det naturliga vore att man också i Sverige gjorde åldersbedömningar i början av asylprocessen vid tveksamhet kring den asylsökandes ålder, vilket görs i övriga Norden. Hade man gjort det så hade man med mycket stor sannolikhet haft ett betydligt mindre antal personer som bedömts vara under 18 år, och Sverige skulle inte ha lika stora problem med plats- och personalbrist på HVB som nu.
Med ett betydligt mindre antal faktiskt minderåriga asylsökande kan resurserna användas till boenden med god personaltäthet och en säkrare miljö där man inte riskerar att blanda vuxna asylsökande med minderåriga.
Dagens samhälle logo•  Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu – 26 april 2016. Ur texten:
Migrationsöverdomstolens dom (UM 2437/13, 2014-02-11) anger också i klartext att:
”Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.”
Detta efterlevs dock inte och antalet påstått och faktiskt minderåriga som sökte sig till Sverige under 2015 (35 369 personer) var ensamt 3,4 gånger så stort som antalet till övriga länder i Norden tillsammans (10 389 personer). En anledning till denna fördelning kan mycket väl vara det faktum att det är känt i de stora asylsökarländerna att åldersbedömningar inte görs i Sverige, varvid även äldre personer tämligen riskfritt kan utge sig vara under 18 år.
Det är inte acceptabelt att Migrationsöverdomstolens dom inte följs för att några barnläkare sätter sig på tvären och en utredare på Socialstyrelsen vill utföra en pilotstudie där resultaten kommer att dröja. Därför bör åldersbedömningar enligt beprövade metoder komma i gång omedelbart på initiativ av de aktörer i samhället som kommer i kontakt med unga asylsökande.
Det Goda Samhället 2 Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna – 15 mars 2016. Ur texten:
En av anledningarna till att färre söker sig till våra grannländer kan vara att man vid misstanke om felaktigt uppgiven ålder gör åldersbedömningar. Det har i dessa länder vid olika kontroller genom åren konstaterats att av personer som åldersundersökts har mellan 60 och 72 procent visat sig vara rejält äldre än den ålder de själva har uppgivit.
Om man betänker att skillnaden i kostnad som belastar skattesystemet kan vara långt över en miljon kronor per år och asylsökande beroende på om personen är minderårig eller vuxen, borde det ligga i Sveriges intresse att direkt i början av asylprocessen åldersbedöma asylsökande.
Det är väl känt bland människosmugglare att Sverige är det lättaste landet att söka sig till som ”ensamkommande barn” eftersom Migrationsverket här går efter den ålder som den asylsökande uppger.
Bland texterna på bloggen tas här bara upp några få, samtliga från i år. Men man kan söka på ord som ”ensamkommande”, ”minderåriga”, ”åldersbedömning”, ”ålderstest”, ”åldersbestämning” etc för att hitta många fler texter från tidigare år.
•  Om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”.  – 26 maj 2016. Ur texten:
De, som efterlyser etik och barnperspektiv borde ta del av de otaliga berättelser som nu sipprar ut när bubblan brister och man inte längre i kommuner, på HVB och i familjehem, inom socialtjänsten, i skolor etc orkar spela med i ”vi låtsas att X, som verkar vara närmare 30 år gammal, är 17 år, som han sagt”-spelet.
De, som efterlyser etik och barnperspektiv kan till exempel läsa detta, som en person som arbetar i en skola där man tar emot faktiskt och påstått minderåriga asylsökande i förberedelseklasser, berättar:
Majoriteten är afghaner och vuxna som utger sig för att vara barn. De säger att de är 14-16 år gamla och vissa av dem är närmare 25-30. Dessa går alltså i klasser där det finns 14-åringar som faktiskt är 14 på riktigt. Förutom de konsekvenser du nämner så är det också problematiskt när vuxna faktiskt tar barns plats (i skolan t.ex.) och utnyttjar systemet.
cropped-bild-till-header-med-mc3a5tt1.png•  Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån. – 9 juni 2016. Ur texten:
Ja, att många som säger sig vara minderåriga ljuger om sin ålder har bland annat berättats om på den här sajten av miggor, av HVB-personal, av personer som ställt upp som familjehem (se två exempel nedan), av modersmålslärare i främst afghanska språk, av gode män. Och under några år på utmärkta Ledarsidorna.se och av en hel del andra som föraktfullt av de journalister som nu tassar över till ”andra sidan”  har kallats ”alternativa medier” och allt möjligt annat. Faktaresistensen (jag hörde ordet nyligen och det beskriver ju ganska väl vad rätt många lidit och lider av) har varit svår och allvarlig hos de allra flesta ”gammelmedier”. Det är mycket, mycket allvarligt och det har skadat Sverige.
cropped-bild-till-header-med-mc3a5tt1.png•  Hängslen och livrem finns, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna. – 16 juni 2016. Ur texten:
Och börja åldersbedöma nu – alla andra länder klarar det ju. Så efterblivet kan det inte vara i Sverige att man inte klarar att göra åldersbedömningar. Den asylsökande ska i första hand styrka och i andra hand, om det är omöjligt göra trovärdig sin ålder om han/hon säger sig vara under 18 år. Finns minsta misstanke eller osäkerhet kring åldern ska vederbörande åldersbedömas. Punkt. Slut.
cropped-bild-till-header-med-mc3a5tt1.png•  Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar – 1 juli 2016. Ur texten:
– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.
Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.
– Jag lärde mig massor, skrattar han.
cropped-bild-till-header-med-mc3a5tt1.png•  Vidare om asylbedrägerier; multipla identiteter; 13-åring som var 25 med mera – 7 juli 2016. Ur texten:
En migga: Jag känner till ett fall där den sökande hade kommit hit på anknytning (inga fingeravtryck) och sedan sökt asyl (fingeravtryck). Därefter sökte han asyl som ”ensamkommande 13-åring” (inga fingeravtryck). Således hade han nu tre identiteter. Anledningen till att den sökande bar sig åt på detta sätt var, att han var en brottsling och ville fortsätta på den banan. Han är med stor sannolikhet på fri fot än idag eftersom han flydde från det HVB där han vistades som 13-åring, när polisen var honom på spåren.
13-åringen med tre identiteter var i 25 årsåldern. Det är obehagligt att han har en identitet (PUT och folkbokföring) kvar som han kan fortsätta att använda trots att han har begått brott i de två andra identiteterna.
cropped-bild-till-header-med-mc3a5tt1.png•  Nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, sökte sig till Sverige  11 juli 2016. Ur texten:
Dessutom är det alltså fortfarande så att det enligt lag är den som söker skydd i Sverige som ska visa att den har behov av det. Lagen medger inte ”bättre-liv-invandring” för 16, 17, 23- och 28-åriga afghanska pojkar och män som vill få jobb, utbildning och annat i Sverige. Dessutom är det förvånande hur många av dessa ”skyddsbehövande” som mycket snart efter att de fått uppehållstillstånd i Sverige, reser hem och hälsar på i Afghanistan. I andra länder dras uppehållstillståndet in när sådant sker; det visar ju tydligt att personen ifråga inte har något skyddsbehov gentemot hemlandet.
En undran: Det räckte inte med alla vittnesmål, alla skriverier, all dokumentation, information om hur man gör i andra länder som bland annat förts fram här enligt ovan.
UG logoBlir det ändring nu, kommer Uppdrag gransknings inslag på en timme att få ett sådant genomslag att det lyckas med vad jag inte lyckats med trots all gedigen och faktabaserad information och dokumentation som jag presenterat genom åren? Nämligen att förpassa barnläkarna dit där de hör hemma: bland barnen och se till att man i Sverige gör åldersbedömningar av påstått minderåriga som kan misstänkas vara äldre än de uppgett? I så fall är det mycket bra, men många år för sent.
© denna blogg. Vänligen länka till detta inlägg vid citat ur texterna.

En migga: ”Och personen ifråga fick naturligtvis PUT, trots total avsaknad av asylskäl.”

profileEn migga kommenterar beslutet längre ner.

MIGs bedömning om ålder i asylutredn

profileEn migga informerar:

Det är alltid tvåmannabeslut, så en erfaren beslutsfattare har ju granskat och undertecknat beslutet. Visst är det märkligt även med Migrationsverkets mått mätt?

Och personen ifråga fick naturligtvis PUT, trots total avsaknad av asylskäl.

Beslutet togs den 15 december 2015 på Migrationsverkets enhet i Boden och personen fick alltså PUT, trots att Migrationsverket i beslutet skriver att hans ”asylskäl brister i tillförlitlighet”. Den enda anledningen att han beviljas skydd är att han som ”barn” inte förväntas klara sig på egen hand i Afghanistan.

Så för att sammanfatta får alltså en person, som med 90 procent sannolikhet enligt tandröntgen är vuxen, PUT på grund av att han som barn inte förväntas klara sig i sitt hemland.

Inga kommentarer.

En migga: ”Det är tyvärr inte helt ovanligt att asylsökande föräldrar dumpar sina barn i Sverige och själva reser hem.”

Genom åren har jag oräkneliga gånger tänkt att ”nu kan det inte bi värre” eller ”mer bedrägligt än det här kan det inte bli” eller ”nu har jag nog hört allt” eller ”det här kan ändå inte få ske utan konsekvenser”. Men efter varje gång kommer nya uppgifter som slår tidigare chockerande berättelser. Som nu detta, som en luttrad migga berättar:

profileFör några månader sedan var det en asylsökande pappa med ett barn som bestämt sig för att återvända till Irak och mamman,  makan, som var kvar där. Inte så uppseendeväckande, kan man tycka – om det inte vore för att han lämnade kvar sonen, som nu – hör och häpna – räknas som ensamkommande barn. På tal om galenskaper.

Sonen är i 16-årsåldern. Pappan hade lyckats få någon vänlig själ från kyrkan att bli familjehem åt pojken. Han hade ordnat flygresan själv så vi fick snällt ge honom hans pass och önska honom trevlig resa. Helt sinnessjukt, enligt min mening.

Vi borde förstås ha krävt att han skulle ordna med pass åt sonen också och ta honom med sig när han nu ville återvända, innan vi lämnade ut mannens pass. Men enligt våra ”experter” fanns det inga juridiska möjligheter att inte ge honom passet tillbaka.

Till saken hör att det inte är ovanligt att asylsökande föräldrar ”dumpar” sina barn i Sverige och själva reser hem. Det värsta är när de lämnar sina handikappade barn, bara lämnar dem rakt av. I ett av fallen jag tänker på var det en stackars unge med Downs syndrom – som de själva inte orkar ta hand om.

Och apropå sådana här fall så blir det ju ännu mer bisarrt när man inser att barnet (som med stor sannolikhet kommer att få PUT trots att föräldrarna varit här och honom) blir anknytningsperson i föräldrarnas ansökan om uppehållstillstånd. De söker alltså uppehållstillstånd på anknytning till barnet som de tidigare dumpat.

Kommentar: Hur är detta möjligt? Varför såg inte Migrationsverket till att barnet reste med sin mamma? Än en gång: Hur är det möjligt för en irakisk förälder att medvetet och öppet tillåtas att dumpa sitt barn i Sverige? Någon måste kunna förklara det här för mig och för läsarna.

Jag frågar miggan:

När du berättar det här för mig så måste du väl liksom se/höra att det här är fel? Ofta blir saker och ting tydligare när man sätter det på pränt eller när man muntligt berättar det för någon annan. Jag skulle vilja veta:

Hur kan Migrationsverket acceptera den här typen av invandring? Har du funderat över det någon gång?

Miggan svarar:

profileJag tänker på det varje dag. Men tyvärr har liknande och ibland ännu mer bisarra händelser blivit så vanliga att man inte förvånas över något längre.

För någon månad sedan berättade en kollega om att en person som söker asyl som ”ensamkommande barn” figurerat på bilder med döda människor och att själv varit aktiv i detta. Tydligen någon slags islamistgrupp som han varit med i. Behöver jag ens säga att han inte var något ”barn”? Jag kan förstå att det här låter helt otroligt för människor ”därute”, men vi har blivit så luttrade att vi bara rycker på axlarna till slut. Ingen drar några slutsatser. Alla bara tänker att ”jaha, det är tydligen så här det ska vara”.

Jag blir allt mer illa till mods och frågar:

Jag förstår att just det här med ”barnet” och bilderna av honom med döda människor kanske inte är vanligt och att du beskriver bisarra händelser varav detta är en. Men vad händer med den här vuxne mannen som utger sig för att vara ett barn och som eventuellt är en mördare eller åtminstone inblandad i – eller har befunnit sig i – situationer nära mord i någon islamistisk grupp? Ska han bo i ett familjehem med svenska tonåringar? Ska han bo på ett boende med andra vuxna män och pojkar på 14, 15, 16 och 17 år? Ska han gå i skola med svenska tonåringar? Allt detta trots att Migrationsverket känner till hans bakgrund och är övertygade om att han inte är minderårig och att hans bakgrund dessutom är minst sagt oroande?

 Vad händer i detta och eventuella liknande fall?

Miggan säger vidare:

profileNu menar jag förstås inte att just detta skulle vara väldigt vanligt, att ensamkommande barn är jihadister, utan att bisarra händelser är en del av vardagen på verket.

Jag vet inte vad som händer med just den här mannen, men såvitt jag förstår bor han alltså på ett HVB redan, och sannolikt går han väl då också i skolan.

Nu har hans bakgrund ju lyckligtvis uppdagats och rapporterats till Migrationsverket, som jag förstår det. Förhoppningsvis sätts väl en process igång där han kanske skrivs upp i ålder och bilderna utreds. Men jag skulle heller inte bli det minsta förvånad om han kommer med en (enligt oss) godtagbar förklaring som gör att han i slutändan får PUT.

No further comments.

© denna blogg.

Enhetschefen inom socialtjänsten igen: ”Beslutsfattarna tycker tydligen inte att de utländska barnen är värda samma skydd.”

Läs först dessa texter som en enhetschef inom socialtjänsten på en ort någonstans i norra Sverige skrev i slutet av förra året:

•  Enhetschef inom socialtjänsten: ”Mitt i allt detta känner jag ännu starkare att Sverige måste ta tag i det här och göra bättre kontroller av dem som påstår sig vara minderåriga!” – 19 augusti 2015
•  Enhetschef inom socialtjänsten: ”Varför ska vi som myndighet behöva lägga massor av resurser på att behandla vuxna män som omyndiga barn?” – 24 september 2015

•  Enhetschefen inom socialtjänsten skriver igen: ”Nu är det ett faktum att vi inte längre kan upprätthålla lagkraven kring utredning, placering och uppföljning av ensamkommande barn och minderåriga som söker asyl här.” – 19 november 2015

Nu skriver enhetschefen inom socialtjänsten igen:

AnonymNär jag idag tittar tillbaka på hur det var inom socialtjänsten hösten och början av vintern 2015 så känns det mer som en dröm, en otäck mardröm. Vill egentligen inte öppna ögonen.

Efter årsskiftet har anvisningarna av ensamkommande minderåriga asylsökande stannat av. Vi har fått tre anvisningar i år. Det vi istället har fått göra är att städa upp all oreda som alla snabba placeringar i familjehem fört med sig. Vi hade under den här perioden nästan tre gånger fler familjehemsplaceringar än normalt. Det skedde under tre månader och då kan nog vem som helst räkna ut att vi inte kan utreda familjehem som man bör. Vi har inte haft någon personalförstärkning heller, snarare minskning på grund av sjukskrivningar och brist på utbildade socionomer till utlysta tjänster.

Skulle vi ha låtit de ensamkommande unga bo på tågstationen tills vi hade utrett familjehem enligt alla regler? Vi hade ju ingen möjlighet att säga nej. Spännande ekvation egentligen, du får inte säga nej och du får inte placera i outredda familjehem. Staten vann den matchen men förlorarna var de ensamkommande som vi placerade i olämpliga hem. Sexuella övergrepp, brottsdömda personer och övriga olämpliga familjehem har förekommit. Vi har gjort många omplaceringar.

Jag anser att allt detta är våra politikers ansvar, vi larmade men blev inte lyssnade på. Vi har fortfarande svårt att få tag i bra familjehem till våra andra barn som behöver placeras, då familjehemmen är fulla med ensamkommande. Vi måste köpa vård från privata företag som tillhandahåller familjehem, det blir väldigt mycket dyrare för skattebetalarna.

Hur tänker IVO hantera alla Lex Sarah anmälningar från kommunerna?

I hela den här härvan så maler ordet åldersbedömning i mitt huvud. En massa vuxna män som påstår sig vara minderåriga har skapat denna oreda med hjälp av fega politiker och tjänstemän som inte vill se verkligheten. Nu har vi facit. Debatten i Sverige har börjat så smått att våga prata om åldersbedömningar, men vi behöver inte mer prat nu, vi behöver verkstad. De som faktiskt är barn far illa av att tvingas bo med vuxna män. På ett vanligt HVB i Sverige är det förbjudet att placera vuxna ihop med barn. Beslutsfattarna tycker tydligen inte att de utländska barnen är värda samma skydd.

Jag kan bara instämma med vad Jenny Sonesson skriver på Dagens Samhälle i texten Svensk socialtjänst behöver ett flyktingstopp.

© denna blogg.

Finland. På varje asylboende har man sina egna rutiner.

Tällainen on turvapaikanhakijan Yle 12.12 2015Klicka på textrutan för att komma till artikel och videoklipp på Yles sajt (på finska).

Så här kan en dag se ut i de asylsökandes liv

På varje asylboende har man sina egna rutiner, berättar Migrationsverkets kommunikationschef Hanna Kautto. Ari Haaranen, administrativ chef för Röda korset i Uleåborgsregionen, beskriver hur en dag kan se ut i några asylboenden i norra Österbotten och Kainuu.

Klockan slår åtta och dagen börjar

På Röda korsets asylboenden i Uleåborgsregionen börjar de asylsökandes dag vid åtta-nio-tiden med en lätt frukost. Om det finns barn som ska gå till skolan kan frukosten serveras tidigare.

– Barnen går vanligtvis till skolan, precis som finländska barn, berättar Ari Haaranen.

Efter frukosten är det dags för undervisning i finska. Språkundervisning ges på vardagar, det vill säga från måndag till och med fredag. Alla asylsökande har inte språkundervisning varje dag utan det kan handla om två dagar i veckan per individ.

– På de asylboenden där de asylsökande städar har var och en sina bestämda uppgifter enligt ett rullande schema, som de måste sköta.

Migrationsverket: Fyra måltider per dag ska serveras de asylsökande

Också lunchserveringen varierar från boende till boende. Migrationsverkets kommunikationsdirektör Hanna Kautto säger till Yle att varje asylmottagning har sina egna rutiner och att verket inte definierar något annat än hur många måltider som ska serveras. Enligt henne är det fyra: frukost, lunch, middag och ett lättare kvällsmål. På varje asylboende bestämmer man själv vilka mattider som är lämpliga. Lunchen bör dock serveras vid normal lunchtid. I Uleåborgsregionen innebär det kl 12.00 eller ibland kl 13.00, berättar Ari Haatanen.

– Middag serveras ca 18.00. Ibland delar man ut en liten matsäck i samband med middagen. Den kan till exempel innehålla frukt eller yoghurt som de asylsökande kan äta på sina rum när de vill på kvällen.

Vilka aktiviteter kan man erbjuda på asylboendena?  

Varje asylsökande går regelbundet på olika informationsträffar, säger Ari Haaranen.

– Det är informationstillfällen där man går igenom olika regler. Det är socialarbetare som informerar från sitt område, hälsovårdsinformation, information om lagar i Finland. De här informationstillfällena hålls varje vecka på asylboendena och ger stadga åt vardagen.

Det finns också möjlighet att gå på gym, spela fotboll och annat liknande.

– Men sanningen att säga så skulle det vara bra om de här människorna hade mer att göra. Det är just det som de saknar och längtar efter: att ha mer att göra.

Klockan är 22  – dagen är slut

På många asylboenden slutar dagen vid 22-23-tiden.

– Om det finns barnfamiljer försöker vi se till att det blir tyst senast vid 22-tiden så att barnen får sova och orkar gå till skolan, säger Ari Haaranen, administrativ chef för Röda korsets Uleåborgs-region. På boenden utan barn försöker vi se till att det blir tyst vid 23-tiden. Utan strukturerad verksamhet på dagarna kan kvällarna bli sena och då vill de asylsökande gärna sova längre.

Haaranen påpekar att på de ställen där asylsökande bor i vanliga lägenheter, är boendet som ett helt vanligt, normalt boende. Familjernas dygnsrytm bestäms av deras egna behov och intressen. de kan delta i husets boendeaktiviteter, använda husets bastuturer och hasa på hos sina finländska grannar.

Kommentar: Det här ger en liten inblick i hur dagarna kan se ut för asylsökande på olika  inkvarteringar i Finland. Men det är förstås bara berättat ur Migrationsverkets och Röda korsets (som ansvarar för en stor del av boendena) synvinkel. Hur dagarna ser ut och känns för de asylsökande är förstås en annan sak.

© Översättning Merit Wager

Finländska medier serie grön

 

 

 

 

 

 

 

Sverige måste börja åldersbedöma påstått minderåriga asylsökande

Ensamk barn jan-okt 2015

Sverige måste – likt Norge, Danmark och Finland, där 60-72 procent befunnits vara vuxna – börja åldersbedöma påstått minderåriga asylsökande

Det håller inte att gå på de unga männens (det är en stor majoritet som är pojkar och män) egna muntliga utsagor i en konstig och helt rättsvidrig anda av att ”det är kränkande att inte tro på deras ord”.

Migrationsöverdomstolen har uttryckligen i en dom sagt att det är den ensamkommande personens (den som säger sig vara ”barn”) skyldighet att visa att så är fallet. Ska man gå på siffrorna i de nordiska grannländerna så torde uppåt 75 % av alla ”ensamkommande barn” som kommer till Sverige kunna vara över 18 år. Många av dem har heller inte asylskäl, men de själva och de flesta svenskar (kanske också på Migrationsverket?) tycks tro att om en person kommer från Afghanistan och säger att han är 17,5 år (men verkar vara närmare 30 eller över), så är han berättigad till permanent uppehållstillstånd, PUT, i Sverige! Så är det inte enligt utlänningslagen, men så verkar praxis allt mer och helt felaktigt ha blivit.

I många år har jag via bloggen och på andra sätt framhållit skyldigheten hos Migrationsverket att se till att de som inte är minderåriga inte heller behandlas som sådana och att det faktum att någon är under 18 år inte på något sätt betyder att de ska beviljas PUT eller asyl om han inte har sådana skäl enligt utlänningslagen.

Har svenska folket, skattebetalarna, en aning om vad de betalar för 14.058 asylsökande ”barn”? Inga svenska barn kostar ens i närheten av dessa summor någonsin i sina liv och det är helt vansinnigt att det ska vara så här i Sverige.

Jamaluddin 16 år14.058 påstått minderåriga, främst pojkar/män har alltså sökt asyl i Sverige till och med den 30 september 2015. Kostnad – givetvis uppskattad – för dem under ett år för boende på bemannade HVB-hem eller i familjehem, skolgång, god man, juridiskt ombud, hälsa- och sjukvård, tandvård, ”fickpengar”, asylprocess eller – processerna om de överklagar ett eventuellt negativt beslut, bostäder när de fyller 18 och ska ha egna lägenheter etc:

minst drygt 21 miljarder kronor – alltså 21.000 miljoner kronor. Tjugoentusen miljoner kronor.

Betänk om upp till 65-75 % är över 18 år! Och har varit det i många år och människor i Sverige har måst betala skatt för att bekosta deras liv i Sverige. Jag har varnat för detta i så många år att jag inte inte ens minns när jag började. Många av de unga männen som passerar som ”barn” trots att de kan vara både 22, 26 och till och med över 30 år gamla, har inte heller asylskäl eftersom det, faktiskt inte enligt utlänningslagen, inte är skäl för asyl eller skydd att vara ”barn”! Om man nu ens är det, alltså.

Viktig läsning – och detta är bara en bråkdel av de viktiga rapporter miggorna lämnat genom åren och de viktiga texter jag själv har skrivit. Och allt detta har redaktionerna på andra svenska medier och de ”ansvariga” inom politiken ignorerat.  Läs och begrunda och kom ihåg att detta bara är en liten del av allt som finns skrivet i ämnet:

•  En anställd på ett boende för asylsökande ungdomar: ”Vi börjar nu se en rädsla bland de yngre, de som är under 18 år, på asylboendet: ”Vem skyddar oss från de vuxna som bor här?” – 2 december 2009
•  Asylsökande s.k. ensamkommande barn trakasserar och hotar personal – 22 december 2009
•  En migga om s.k. ensamkommande barn: ”På rena asylskäl finns knappt någon.” – 31 mars 2010
•  Om att det inte är självklart att det alltid skulle vara bäst för ensamkommande asylsökande unga att bo i Sverige – 10 maj 2010
•  I Norge: 66 procent färre ensamkommande minderåriga asylsökande– 17 februari 2011
•  Varför är ökningen av antalet ensamkommande, minderåriga asylsökande till Sverige så astronomisk jämfört med till övriga Norden? – 24 februari 2011
•  Det kom ett brev: ”Som du vet så jobbar jag på ett HVB-hem för asylsökande ungdomar.” – 21 maj 2011
•  Finland och Norge: allt färre ensamkommande minderåriga asylsökande. I Sverige ökar de kraftigt. – 4 mars 2012
•  Anställd vid hem för ensamkommande minderåriga asylsökande: ”Jag kan inte med gott samvete fylla i information som du vet inte är korrekt.” – 27 april 2012
•  En anställd vid ett hvb-hem för ensamkommande minderåriga asylsökande om Laholms kommuns utvidgade ”barnbegrepp” m.m. – 25 juli 2012
•  En migga om försvunna – inte alltid ensamkommande – minderåriga asylsökande – 18 maj 2013
•  Många år för sent börjar man också i Sverige agera mot bedrägerier där unga män påstår sig vara ”ensamkommande asylsökande barn” men inte är det – 4 juni 2013
•  En anställd vid ett boende för ensamkommande ”barn”: ”Ett antal killar som på pappret är 16 år, har kommit till mig för att få hjälp med att köpa medel på apoteket för att motverka deras åldershåravfall.” – 1 december 2013
•  En migga: ”Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. ” – 4 februari 2014
•  En migga om nya instruktioner från rättschefen avseende ”ensamkommande barn” – 2 maj 2014
•  ”Alla som har träffat honom tycker att han är ett barn.” – 10 juni 2014
•  Vidare om ensamkommande, påstått och faktiskt minderåriga asylsökande – 30 september 2014
•  En migga: ”Handledsröntgen visade att den sökande var minst 19,9 år gammal.” – 5 oktober 2014
•  Replik och slutreplik i Svenska Dagbladet om ”ensamkommande barn” – 8 oktober 2014
•  Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” – 27 mars 2014
•  En migga: ”Men det hade varit bättre om domen kommit långt tidigare!” – 30 mars 2014
•  En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015
•  En migga: ”Han är ju ett av de så kallade försvunna ”barnen”, men jag utgår från att han återvände till sina studier i Frankrike.” – 23 februari 2015
•  En migga: ”Det har länge varit mycket svårt för Migrationsverket att få till stånd medicinska åldersbedömningar. Nu är det omöjligt.” – 22 maj 2015
•  En migga: ”Att några tusen ”ensamkommande barn” kan kosta som stora infrastruktursatsningar tror jag inte folk riktigt begriper.” – 26 maj 2015
•  En migga: ”Om man påstår sig vara minderårig så ska det av någon anledning ställas lägre krav på själva asylberättelsen.” – 31 maj 2015
•  Ett exempel på hur Public Service rapporterar om vad de kallar ”ensamkommande flyktingbarn” – 17 juni 2015
•  Danmark: 72 procent av åldersbedömda asylsökande som sade sig vara minderåriga, var vuxna – 23 juni 2015
•  Migrationsverket: ”Vecka 30 utgjorde ensamkommande barn 21,5 % av totala antalet asylsökande i Sverige.” – 1 juli 2015
•  En migga: ”Jag har ofta sett män som haft skrovlig hy, rynkor och även många gråa hårstrån, där alla har uppgett sig vara barn.” – 13 augusti 2015
•  Enhetschef inom socialtjänsten: ”Mitt i allt detta känner jag ännu starkare att Sverige måste ta tag i det här och göra bättre kontroller av dem som påstår sig vara minderåriga!” – 19 augusti 2015
•  Finland. I två fall av tre visar sig den asylsökande som undersöks vara äldre än han sagt sig vara. – 28 september 2015
© OBS! Alla texter är mina texter. De får citeras ur, men inte kopieras i sin helhet. Länka alltid till originalinlägget om hänvisning görs till – eller något citeras ur – texter på denna blogg.

Det kom ett melj från en finländare i Sverige

En finländare i Sverige, som liksom jag följer både vad som händer där och här, skriver följande:

Hbl 150 årTill min besvikelse läser jag i Hufvudstadsbladet (Hbl) från den 29 september – Barnen behöver extra stort stöd – att det i Sverige så missbrukade begreppet ”barn”, om invandrarungdomar som säger sig vara minderåriga, även etablerats i vår finlandssvenska media. Vilken finländsk ungdom i åldrarna 15-18 (minus en månad) skulle vilja bli kallad för barn när man har det utmärkta ordet ”ungdom” för de åldrarna?!

Även i Finland ska man tydligen nu byta ut det korrekta ordet ”minderårig” mot det mera känsloladdade ordet barn. Alltså handlar det här om särbehandling – de invandrade ungdomarna är inte betraktade som jämbördiga med de inhemska. Ska jag slå till med att egentligen visar detta på en rasistisk hållning?

Desto märkligare ser detta ut när man vet att killar i kulturer där patriarkala värderingar dominerar, blir betraktade som män redan under sina tonår. Den tidigare så sakliga hållningen verkar Hbl nu ha övergett till förmån för formuleringar som har till syfte att manipulera våra känslor i stället för att rikta sig till vårt förnuft, respektera vår förmåga att tänka själva. Läsaren ska styras till vissa åsikter, i stället för att utifrån fakta fritt bilda sin egen uppfattning. Jag som läsare ska lära mig att ”tänka rätt”. Och det är journalisten som ska lära mig det.

Och jag som hittills varit så stolt över vår finska/finlandssvenska kultur där dylika fenomen som förminskar och infantiliserar läsaren, inte tidigare förekommit. Till skillnad från den svenska. Nu får jag bara hoppas att den finskspråkiga journalistiken fortsätter att hålla flaggan i topp och ger fan i att börja manipulera läsaren såsom Hbl nu gjort!

Kommentar: Det är sorgligt om Hbl:s journalister tar efter dumheter från Sverige. Felaktigt i texten är också – förutom att kalla dessa ungdomar för ”barn” – att kalla dem ”flyktingbarn”! Man vet ju inte om de är flyktingar (ytterst få minderåriga har flyktingskäl…) innan deras ansökningar gåtts igenom och beslut fattats. Det korrekta är att benämna dem ”minderåriga asylsökande”. Eller – givetvis – ”asylsökande barn” om det uppenbart handlar om just ”barn”.

Man kan bara hoppas att det som läsaren ovan beskriver var ett misstag och att mer korrekta benämningar både vad gäller barn, unga och minderåriga och överhuvudtaget allt som rör asylområdet (flyktingar, asylsökande, illegala invandrare etc) används i finlandssvenska medier och alldeles särskilt i en ärevördig gammal publikation som Hufvudstadsbladet.

© denna blogg.

Buy Now ButtonSwish bankgiro

2014 var 75 procent av dem som av Migrationsverket och svenska medier kallas “ensamkommande flyktingbarn”, minderåriga asylsökande i åldrarna 15-17 år

TwitterLåt mig först säga att jag verkligen uppskattar att Migrationsverket har ett konto på Twitter och att de som hanterar kontot försöker ge snabba och korrekta svar på frågor som ställs till dem, förutom att de informerar och länkar till vad de ser som relevanta artiklar och texter. Nyligen ställde jag två frågor som jag fick mycket snabba svar på och som var tydliga och korrekta, nämligen:

Två frågor till MIG
MIG-svar 1MIG-svar 2

Men jag hade också ett Twitter-utbyte med Migrationsverket där jag framförde följande fråga:

MIG sluta kalla ensamk %22barn%22

På det kom också svar snabbt:

Svar från MIG om ensamk resp minderåriga

Det bemötte jag (svårt på 140 tecken…) så här:

16-17-åringar kallas ingenstans %22barn%22

Jag hänvisade också till att dessa unga personer – 15, 16, 17-åringar – i de övriga nordiska länderna inte kallas barn utan just ”minderåriga asylsökande”.* Inte heller bör de kallas ”flyktingbarn” eftersom de varken är barn till flyktingar eller konstaterats vara flyktingar själva. De är asylsökande, inte flyktingar. Överhuvudtaget torde det vara få minderåriga som har asylskäl som ger dem flyktingstatus…

Det fanns inte nog med utrymme för att föra någon längre, vettig konversation med Migrationsverket på just Twitter. Men här har jag utrymme att säga något om deras påpekande – Migrationsverket är välkommet att svara så publicerar jag svaret:

Begreppet barn är definierat i utlänningslagen som styr vår verksamhet.

När jag läste det kunde jag inte låta bli att dra lite på smilbanden. Inte tror man väl på Migrationsverket på fullt allvar att det faktum att det i utlänningslagen talas om ”barn” (med innebörden personer under 18 år) gör det omöjligt för verket att kalla personer i den här asylsökarkategorin för ”minderåriga”? De kallar ju förresten redan själva äldre ”ensamkommnade barn” för just ”minderåriga” på sin egen sajt! Bland annat här:

Minderåriga på MIGs sajt

En majoritet säger sig ju dessutom vara 15-17 år. Vad utlänningslagen stadgar är ju vad som gäller för asylsökande som inte fyllt 18 år (i texten kallade ”barn”); ingenstans anges att det skulle vara förbjudet att benämna dem ”minderåriga asylsökande”!

2014 Ålder MIGOckså medierna bidrar till att ge en felaktig bild av vad en ensamkommande asylsökande person under 18 år är, när de ibland illustrerar sina artiklar om den här kategorin med bilder som ska skapa illusionen av att det handlar om just ”barn” (som till exempel här: Familjehemsbrist tvingar fram nödlösningar – Dagens Nyheter 20 juli 2015). Det vill säga ”barn” i den bemärkelse som vi talar om dem: små människor under sådär 13, 14 år.

Eftersom kategorin 0-14 år endast utgör 25 procent så är det ohederligt att inte låtsas om att en överväldigande majoritet, 75 procent, säger sig vara – eller är – ungdomar 15-17 år. Sedan kan man ju också undra hur ”ensamkommande” de barn är som är 0-14 år är…

*Wikipedia: Omyndig är den som i lagtexter kallas underårig eller minderårig, det vill säga en person under 18 år.
© denna blogg.

Sällsynt obegåvat att inte kalla begåvade för begåvade

Begåvade barn SR 27.4 2015I Sverige, där snart ingenting ska kallas vid sitt rätta namn, ska man inte ens få kalla begåvade barn för ”begåvade barn”. Det är ju helt galet. För här, i Sverige – som ibland känns som dumskallarnas högborg på jorden – får man inte säga som det är, att vissa människor är mer begåvade, mer intelligenta, har större kapacitet än andra. Fastän det är sant. I Sveriges Radio, under rubriken Tvist om stöd till barn med hög begåvning sägs bland annat:

Roland S Persson är Sveriges främste expert på området särbegåvning och internationellt erkänd för sin forskning (och professor i psykologisk pedagogik vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. Min anm.). Han fick i uppdrag av Skolverket att skriva tre texter till stödmaterialet. Men den skilda synen på hur begreppet begåvning bör användas, har nu alltså lett till att hans texter inte kommer med.

Roland S Persson vill att man ska använda ordet begåvning och han uttrycker sig då som att alla barn inte är begåvade. Just den formuleringen kan inte vi ansvara för, säger Johan Börjesson som är undervisningsråd på Skolverket och ansvarig för det aktuella stödmaterialet.

logo_skolverket-storDet är illa att Skolverket har ett så obegåvat (!) undervisningsråd, att han inte erkänner fakta. Riktigt illa. Självklart är inte alla barn (eller vuxna) begåvade, det vet varenda människa på jordklotet (utom på Skolverket, som ju borde veta). Det är inget konstigt, inget kontroversiellt på något sätt, bara ett ovedersägligt faktum. Varför klarar man på Skolverket inte av att att kalla saker och ting och företeelser och fenomen vid deras rätta namn? Vad blir bättre av att man hymlar och låtsas?

Det här landet håller på att sjunka i okunskapens och obegåvningens träsk och de outtalade koderna för vad man får säga och inte, vad man får kalla människor och inte, vem man får kritisera och inte, håller på att bli så många att man måste ha en särskild begåvning för att hålla reda på dem. Så att man inte säger ”utvecklingsstörd” i stället för ”förståndshandikappad” av misstag. Eller ”obegåvad” i stället för ”lågt presterande” (om man ens får säga det?). Eller ”somalier” i stället för ”nysvensk”. För att inte tala om att problem inte kallas ”problem” utan numera benämns ”utmaningar”…

Allt, precis allt man säger kan vändas emot en och den ena obehagliga etiketten efter den andra kan klistras på en om man inte hela tiden är helt up to date med de senaste, just för tillfället gångbara vokabulärerna.

Jag håller helt med experten och forskaren på området särbegåvning, Roland S Persson, som säger till Sveriges Radio att:

Det handlar om vetenskaplig, okontroversiell fakta att slå fast att en del barn är intellektuellt begåvade och att andra inte är det. Han menar att det är en viktig distinktion att göra. I ett mejl till Skolverket skriver han: ”Om inte denna distinktion görs i projektet så är dessvärre projektet helt värdelöst.

Det är sällsynt obegåvat att hindra människor i Sverige från att använda sitt modersmål utan tvinga dem att ständigt försöka hålla sig à jour med nytolkningar och nypåhittade begrepp.

Den som är intresserad av att höra Roland S Persson utveckla sitt resonemang under rubriken ”Lär känna dina högpresterande och särbegåvade elever” i regi av Stockholms stad, kan göra det här:

En migga: ”Att andra länder i EU skulle göra som Sverige, lär inträffa samma dag som grisar lärt sig flyga.”

En migga om nu- och framtiden i det udda – nästintill aparta – landet Sverige:

Nej tack!

profileSå är det då snart dags för regimskifte. Fast det var ju synligt redan för några år sedan. När Alliansen inte fick egen riksdagsmajoritet var det som att de slog över till en expeditionsministär, med en rätt apatisk inställning till det mesta. Så här i efterhand var det som att hela mandatperioden handlade om det femte jobbskatteavdraget. Gäsp.

Dock: Alliansen höll den ekonomiska krisen borta. Vi kunde ha haft en tvåsiffrig arbetslöshet, stort budgetunderskott och en bostadsmarknad i kollaps. Men den saken blev undanskymd av passivitet och oppositionens framgångsrika mantra om vård, skola och omsorg. Så nu får oppositionen visa vad den går för. De rödgröna lär dock få göra en Hollande – han fick backa från det mesta ett halvår in i presidentperioden – efter ett halvår eller så, med alla vallöften de strött omkring sig. För de snålar inte precis på sockret: sextimmars arbetsdag med bibehållen lön; sjutimmars arbetsdag med bibehållen lön och friår, också det helt betalt; sextimmars arbetsdag och gratis kollektivtrafik; höjda ersättningar över hela linjen i försäkringssystemen. Det ska bli intressant att se när de återinför fastighetsskatten, för det är en riktig lågoddsare att de skulle kunna låta bli.

Och så var det då det där med SD. Som ensamt kunde utesluta en egen riksdagsmajoritet för Alliansen, eftersom det partiet äter upp väljarna från höger. Och som skulle isoleras. Så att partiet tynade bort.

Man bör inte utgå från att väljare är dumma. Men man bör inte heller utgå från att politiker är dumma. Och jag utgår från att åtminstone Alliansens politiker förstår att det mesta de sysslat med i frågan migration och integration är retorik och endast retorik. ”Härtill var vi nödda och tvungna…” i syftet att isolera SD. Och med facit i hand är frågan till politikerna enkel: gick det bra? Gick det bra att med retorik och uppgörelser strypa flödet till SD? Eller gick det tvärtom?

Alliansens uppgörelser med MP var ett bra exempel. MP som, redan innan bläcket torkat på någon överenskommelse gällande migration och integration, alltid gått ut och kritiserat densamma. MP som ger uttrycket ”dolkstöt i ryggen” en ny innebörd. Sedan blir det ju också ett stigma av ”guilt by association” när en allians som på papperet förordar reglerad invandring gör upp med ett miljöparti som vill ha motsatsen. För vi fick bland annat systemet med subventionerad vård för ”papperslösa” och skolgång och annat för deras barn som gör att ingen i den berörda myndighetsvärlden längre är riktigt säker på vad som är legal respektive illegal vistelse. Illegal vistelse är tydligen legal vistelse i vissa fall. Det påminner lite om Tage Danielssons monolog om Three Mile Island. Det hade varit bättre för Alliansen att avstå från sådana utflykter.

Försörjningskravet för familjeåterförening var ett annat bra exempel. Försörjningskrav ska vi ha, men eftersom SD ville ha kraftiga försörjningskrav blev det nästan slagsmål inom Alliansen om vem som kunde införa flest undantag från kravet. Så nu sitter vi här med försörjningskrav som existerar som teorem, men som i praktiken omfattar ungefär 3 procent av anknytningspersonerna och 0 procent av de anhöriga. Och när M understundom nämnt att kravet borde utvidgas har småpartierna skrikit högt i falsett.

Frågan om hur många invandrare som går att med framgång integrera per år fick komma fram vid ett tillfälle, fast då blev det lite galet. Migrationsministern satt i tevestudion och nämnde att ”volymerna” var för stora. Det blev som när Nuder yttrade sig om ”köttberget” – botgöring i riksdagen för migrationsministern och sedan var frågan död.

Arbetskraftsinvandringen från tredjeland var en bra idé – som sedan kom att pryda löpsedlarna i den del som gäller icke yrkesutbildad arbetskraft. För till skillnad mot andra länder så är den svenska arbetskraftsinvandringen helt generell och omfattar därför lokalvårdare, diskare, servitörer, bärplockare etc. Vi har hittills inte sett något exempel med en forskare vid Astra Zeneca som hamnat i blåsväder, men däremot har de okvalificerade arbetsinvandrarna dels blivit ett tacksamt mål för utnyttjande och dels har de funnit ett nytt bedrägerispår. För lika väl som det går att betala 100.000 kronor för en resa till Sverige med en vidhängande asylberättelse, lika väl går det att betala 100.000 kronor för en skenanställning.

De ensamkommande barnen – eller unga männen som det främst handlar om – var ett annat bra exempel. Har jag hört någon allianspolitiker yttra att detta inte är en eftersträvansvärd trafik? Har någon minister gjort som president Obama gjorde när samma typ av trafik uppstod från Centralamerika till USA, det vill säga konfronterat regeringarna i de berörda länderna och framfört att barnen kommer att skickas tillbaka? Har någon öppet uttalat det rätt självklara, att i de fall det verkligen handlar om barn så har de inte kommit hit på egen hand, eller träffat en okänd välgörare någonstans i hemtrakten, utan familjen sitter kvar därhemma och har ordnat allt? Svar nej, nej och åter nej!

Fast storleken på invandringen är det bästa exemplet på att säga en sak och hålla inne med vad man egentligen tycker. För som sagt – jag utgår inte från att politiker är dumma. SCB för statistik på invandring, sorterat efter personnummer – vilket betyder att den verkliga siffran är betydligt högre – och om inte jag minns fel blev bruttoinvandringen sexsiffrig redan 2007. Vi hade en kö av 7.000 i mottagningssystemet redan för två år sedan. Vad kön kommer att vara vid nästa årsskifte kan man bara spekulera om. Men retoriskt sett är Alliansen nästan övertydlig: Det finns inget tak.

Fast i antalsfrågan har det funnits en spricka i fasaden. Migrationsministern ville inte riktigt att Sverige ensamt skulle var en magnet för asylinvandrare – vilket Sverige är med sitt system av PUT och sedan allt betalt – utan försökte få de andra i EU-familjen att göra detsamma. Undrar hur mycket hånflin det kostade Sverige nere på kontinenten? För tanken på att andra länder i EU skulle göra som Sverige gör – kvotuttagningar är en annan sak – lär inträffa samma dag som grisar lärt sig flyga. Och Alliansens vallöfte om 350.000 nya jobb fram till 2020 blev nedplockat av KI redan samma dag det kom – hela det antalet är så gott som intecknat av invandring.

Så nu står vi där, med ett mantra som kan sammanfattas så här:

•  Det finns inget tak alls för vad som är genomförbart med invandringen.
•  Försörjningskrav ska vi ha fast helst inte alls.
•  Vi ska ha okvalificerad arbetskraftsinvandring fast vi inte behöver det.
•  Alla asylsökande – och framförallt barnen – är alltid sanningssägare.
•  Vi ska ge PUT direkt och allt betalt.
•  Vi ska ha ett parallellsamhälle där illegal vistelse i själva verket är legal. Och den som säger motsatsen är rasist eller främlingsfientlig eller dåligt informerad.
•  Alla asylinvandrare och deras familjemedlemmar är högt utbildade och yrkeskvalificerade – det kommer absolut inga analfabeter från Afghanistan, Somalia, Kurdistan, Eritrea.
•  Går det dåligt i kommunerna eller om Arbetsförmedlingen rapporterar att det är rätt svårt att hitta lämpliga arbeten för icke yrkesutbildade analfabeter så råder strukturell rasism i kommun och på arbetsmarknad. Skulle alla dessa personer hamna i utanförskapsområdena – vilket är det enda ställe socialbidragstagare kan hamna i eftersom det är där som allmännyttan har sina lägenheter – så råder det rasism på bostadsmarknaden också.

Som sagt: Jag utgår från att politiker inte dumma. Och att de fattar att denna retorik inte håller. Och försöket att förneka bort SD slutade med att detta parti i opinionsmätningarna nu får runt 10 procent. För väljare är inte dumma heller. Men väljare, till skillnad mot politiker, har inte haft något motiv för att syssla med den slags retorik och tyföljande politiska vansinnesdåd som vi sett de senaste fyra åren.

Och om SD har kunnat le i mjugg under de senaste fyra åren så kommer de att känna sig som prinsar i en bagarbod när de rödgröna vunnit valet. För de rödgröna har drivor med fiffiga uppslag i påsen. Svensk sjukvård ska vara helt universell – eller rätt sagt så ska utnyttjandet av svensk sjukvård vara helt universell. Asylbegreppet ska utvidgas ännu mer och familjebegreppet ska nu omfatta föräldrar, syskon och kusiner. Och andra med, det är inte så noga. Försörjningskravet ska strykas helt. Så SD kan nog se fram emot  15 procent av rösterna framåt 2018. Och det gör det hela till ett absolut exit för Alliansen som fenomen.

Och så till mitt eget val. Än en gång: Jag utgår från att politiker inte är dumma. Alltså talar de inte sanning. Och de får ha vilka bevekelsegrunder de än vill, och vilka vackra motiv som helst – jag röstar inte på sådana. Och jag kan inte få för mig att rösta på något annat parti i riksdagen heller. Så jag stannar hemma på valdagen.

Eurostat newsreleaseKommentar: Ingen, egentligen. Men här kan man ta del av Eurostats rapport Migrant integration in the labour market in 2013 med underrubriken: Unemployment rate for non-EU citizens notably higher than for nationals in the EU28, och se hur (illa) Sverige ligger till. Och om någon tror att det blir bättre 2014, 2015, 2016, 2017, 2018 så torde den vara rejält ute och cykla. Eller vara både blind och döv.

Ur texten:

In 2013 across Member States, the largest differences between the employment rates for non-EU citizens and for national were recorded in Sweden (50.2% for non-EU citizens compared with 81.3% for nationals.

Diff empl rates non-EU and nationals 2013I landet som tar in förkrossande många fler asylinvandrare än något annat EU-land per capita, har också det lägsta antalet utomeuropeiska invandrare arbete.

© denna blogg. Vid ev citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

En migga: ”Barnets berättelse får ej avbrytas även om den spårar ur och börjar handla om annat än vad det egentligen är frågan om.”

En migga rapporterar om vad en kollega som jobbar med asylprövning för ensamkommande barn berättar.

profileAsylutredning bokas in på någon handläggare. Barnet ska ha med sig sin gode man och sitt biträde. Utredningstiden är satt till två timmar. En paus på minst tio minuter måste tas under utredningen. Ibland, men inte alltid, finns en protokollförare – dvs en annan handläggare – med. Om protokollförare inte finns spelas utredningen in på diktafon och utredaren skriver sedan protokollet i efterhand.

Oftast vet man nästan ingenting om det asylsökande barnet som så gott som alltid saknar alla former av identitetshandlingar. Under de två timmar som utredningen varar måste handläggaren först få barnet att känna sig välkommet och avslappnat genom att prata om ditt och datt.  Sedan ska reglerna om tystnadsplikt, utredningens syfte med mera gås igenom och handläggaren måste förvissa sig om att barnet har förstått informationen – helst genom att barnet ska upprepa den.

Därefter börjar själva utredningen där handläggaren måste hinna med att utreda åldern på det förmodade barnet för att få en uppfattning om det är uppenbart att han eller hon inte är minderårig. Handläggaren måste också noga utreda barnets hemvist, dvs få en uppfattning om barnet, som saknar handlingar, verkligen kommer från det land och ibland även den provins som han eller hon påstår.

Asylskälen måste utredas omsorgsfullt genom att barnet först får berätta fritt om varför han eller hon lämnade hemlandet. Barnets berättelse får ej avbrytas även om den spårar ur och börjar handla om annat än vad det egentligen är frågan om. (Va??! Varför det? Vad är det för mening att högavlönade*, jätteupptagna miggor ska sitta och lyssna på gallimatias? Vem har hittat på detta? Vad är det här för dumheter?)  Sedan ska handläggaren ställa kontrollfrågor om någonting är oklart, vilket så gott som alltid är fallet. Kontrollfrågorna ska ställas på ett försiktigt sätt så att barnet inte får en uppfattning om att det är ett förhör eller att handläggaren tror att barnet ljuger. (Men om man tror – eller t.o.m. vet – att barnet ljuger? Ska man då låtsas som det regnar? Vad är det  här för dumheter?)

Om det finns brister i barnets redogörelse oavsett om det handlar om ålder, hemvist eller asylskäl måste handläggaren påpeka detta, men på ett sådant sätt att barnet inte känner sig ifrågasatt (Va??! Det är klart att barnet är ifrågasatt! Det är ju bland annat det en utredning går ut på, att man ifrågasätter, annars handlar det ju bara om en redogörelse som kan vara hur falsk som helt Vad är det här för dumheter?) 

Och barnet måste få förklara på nytt. Medicinsk åldersutredning måste erbjudas i fall där det finns skäl att ifrågasätta barnets ålder. Språkanalys måste erbjudas om handläggaren ifrågasätter att barnet kommer från det land han eller hon säger sig komma ifrån. Barnet och den gode mannen tillfrågas vad de har för inställning till medicinsk åldersutredning och språkanalys då dessa är erbjudanden och inte tvång.

I slutet av utredningen måste handläggaren även ställa hypotetiska frågor till barnet om hur hans eller hennes liv skulle gestalta sig om han eller hon får uppehållstillstånd, jämfört med att han eller hon måste återvända till hemlandet. Biträdet och den gode mannen har också rätt att ställa frågor till barnet och till handläggaren under hela utredningen. Avslutningsvis måste handläggaren berätta för barnet hur ärendets fortsatta handläggning kommer att se ut.

Jag jobbar själv på vuxenprövning och har svårt att se hur allt detta kan hanteras inom två timmar minus paus på minst tio minuter, men kanske är det möjligt…. I så fall behöver jag tips från barnprövningen för att effektivisera min egen utredningsmetod.

Kommentar (i tillägg till mina kommentarer i rött i texten ovan: Är Sverige en lekstuga och miggorna lekledare?

Senare tillägg från en annan migga*:

Jag läste ditt senaste inlägg om en migga som skriver om hur man utreder ensamkommande barn. Jag vill säga att det  personen i fråga säger stämmer och jag håller med din kommentar. Men att kalla oss för högavlönade är direkt felaktigt. Jag tjänar 28 000 kr som handläggare och jag ligger i det övre skiktet bland handläggarna. Det är enligt min åsikt ingen hög lön. En beslutsfattare ligger på mellan 32 000 och 37 000 kr, det kan eventuellt kallas för högavlönade. En assistent har 22 000 kronor i lön.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

En migga: ”Genom Lean har vi reducerat asylproceduren till en antaglighetsbedömning.”

En migga:

Det omöjligas konst…
profile
ska vi enligt GD (generaldirektör) ägna oss åt. Vår GD som rapporterar att en undersökning precis har visat att andelen ensamkommande barn med ”justerad ålder” var mindre än tio procent. Vilket han kom fram till genom att ta kvoten av andelen justerade med det totala antalet ”barn”, och inte det korrekta: att ta kvoten av antalet justerade genom det antal som var med i undersökningen.

Tage Danielsson gjorde en gång en uppskattad monolog om sanning och sannolikheter (se nedan). Tyvärr har vi inget av det på verket. Genom Lean har vi reducerat asylproceduren till en antaglighetsbedömning: BBM (området Besök, Bosättning, Medborgarskap) har med elektroniska ansökningar och skriftliga förfaranden gjort det samma inom sitt fögderi. Vilket hade gått an om vi inte var exponerade för massbedrägerier. Det hade i en korrekt fungerande verksamhet haft ett avtryck att folk är villiga att betala sexsiffriga belopp för en falsk asylberättelse eller förfalskade handlingar eller ett skenäktenskap eller en skenanställning.

Migrationsverkets sätt att hantera saken är att sänka beviskraven…
…eftersom Migrationsverkets Lean handlar om kvantitet och enbart om kvantitet. Vilket inte ens någon politiker begärt att vi ska göra! Till detta kommer nu bedrägeriet mot det allmänna. Och det är inte ens ett bedrägeri som håller!

Vår presschef hittar på att handläggningstiden för arbetskraftsinvandrare är fem dagar – när den verkliga handläggningstiden rör sig om månader. Som det går att läsa sig till på verkets egen hemsida.

En enhetschef bedrog JO genom att hävda att enheten hade koll på handläggningstiderna – och så fick hon två JO-anmälningar till på samma tema. Och nu barnen. Och för den som okulärt vill försöka uppskatta åldern på en annan människa säger jag bara: ”Lycka till!” Och det är det vi har att gå på. Det och en pratbubbla. Förutom då de få som faktiskt gjordes åldersbedömning på – och där nästan samtliga visade på felaktigheter.

Här bad jag miggan om ett förtydligande av ovanstående eftersom jag inte själv var helt på det klara med vad som menades med den fösta meningen som börjar: ”En enhetschef bedrog JO…”. Miggan svarade:

Det gäller en enhetschef i Malmö som under 2012 åkte på två JO-ärenden. Av besluten framgår hur hon förklarade sig för JO och hävdade att hon hade koll på handläggningstiderna. Det var mycket väl känt inom verket att hon blåljög JO rakt i synen eftersom hennes enhet hade de sämsta tiderna i landet och dessutom befann sig på ett sluttande plan. Sedan fick samma enhetschef ytterligare två JO-ärenden, som handlade om exakt samma sak.

Så ljuga och vilseleda är den nya melodin. Som när verkets presschef påstår att majoriteten av alla syrier har id-handlingar.

Här fortsätter miggans text:

Enligt Migrationsverkets egen statistik – som presschef och GD inte vill nämna  – har hittills i år 2755 ”barn” sökt asyl. Av dessa har 598 sagt att de är 17 år gamla; 998 har sagt att de är 16, och 520 har sagt att de är 15. Redan vad gäller dem som säger att de är 15 år uppstår problem när någon på utseende vill bedöma ålder. Och eftersom vi ska avgöra ansökningarna inom tre månader så finns det ingen möjlighet att studera hur ”barnen” utvecklas över tiden.

Men GD träffade förstås exakt rätt i sitt urval. För det vara bara de som kom med i undersökningen som hade angett fel ålder. Enbart de.

Kommentar: Minst varannan migg-berättelse här på bloggen skulle i månget annat land
1) få folk att bli rasande
2) få ansvariga riksdagsledamöter och ansvarig regering att gå i taket och kräva omedelbar förändring, helst för fem år sedan

Att svenska journalister ska klara att – eller vilja – ta till sig ens en bråkdel av de fakta och de autentiska inblickar som miggorna ger (och gett sedan slutet av 2007…) om för de flesta ”vanliga människor” helt okända galenskaper, kommer inte att ske i Sverige. För journalisterna har målat upp sin egen ”verklighet” och den frångås inte ens om sanning och fakta skulle slängas i deras ansikten. Men de, som har placerat sig själva och sina vänner på politiska listor och kommit in i maktförsamlingar i Sverige, borde som i sanna demokratier ta ansvar, inte bara kräva att andra EU-länder ska göra det. Och rannsaka sig: Finns det något land i EU, i hela världen, som ser Sverige som en förebild på asylinvandringsområdet och vill ha det som i Sverige i sitt eget land? Ett enda? Finns det?

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

”Det borgerliga Sverige används som skräckexempel i norsk valrörelse.”

”Det borgerliga Sverige används som skräckexempel i norsk valrörelse”, skriver SVT på sin sajt för Agenda den 8 september. Det handlar om privatiseringarna som på ett otillständigt sätt berikar vissa med hjälp av skattemedel, vilket är unikt för Sverige, men också – även om det inte nämns i Agenda (vem är förvånad?) – om hur det ser ut på asylbedrägeriområdet och på ”integrationen” som är så gott som icke-existerande.

I Norge, till skillnad från i Sverige, skriver och talar man öppet och rakt om inte bara det positiva med asylinvandringen utan också om det negativa.

Aftenposten logoI Aftenposten den 8 september berättas under rubriken Kriminelle asylsøkere: Kjøper falskt norsk asylsøkerbevis for 1500 kroner om just de. Kreativiteten när det gäller att försöka lura norska myndigheter (och ingen tror väl att samma sak inte sker i Sverige=!) når ständigt nya höjder. Påhittigheten tar aldrig slut. I Norge skriver man om det, i Sverige har en praxis skapats som går ut på att helst inte någonsin rapportera om kriminellas nationalitet och inte heller om hur asylbedrägerierna ökar och hur de går till. Om en del av dessa kan man läsa i miggornas berättelser här på bloggen, men sällan (nästan aldrig) i svenska medier.

Aftenposten:

De falska asylsökarbevisen används till att lura arbetsgivare, myndigheter och polisen. Bakom en identitet gömmer sig många människor som vistas illegalt i Norge.

Nu varnar Polisens utlänningsenhet för den storstilade svindeln. Polischefen Stein Arnesen, Polisens utlänningsenhet:

– Det förekommer en omfattande omsättning av totalt falska asylsökarbevis, speciellt i Oslo. Dessa handlingar visas ofta för polisen i olika kontrollsituationer. Väldigt få har reagerat på att de är förfalskade.

På ytan ser de ut som äkta dokument, utställda av Polisens utlänningsenhet, som visar att man är asylsökande i Norge och väntar på beslut från Utlendingsdirektoratet eller Utlendingsnemnda.

För 1500 till 4000 kronor kan man köpa ett bevis på att man är asylsökande i Norge, ett dokument som ser ut att vara utställt av polisen. Ett 40-tal personer med dessa falska dokument har upptäckts hittills.

– De falska asylsökarbevisen har i stor grad använts av afghanska medborgare, och i någon grad av pakistanier. Några har fått avslag på sina asylansökningar, andra har redan sökt uppehållstillstånd i andra europeiska länder, särskilt Italien och Grekland, säger Arnesen.

En afghansk medborgare med uppehållstillstånd i Italien, greps med 15 falska bevis. Många av de falska asylsökande har alltså redan sökt asyl eller uppehållstillstånd i Grekland, Spanien och Italien, men finanskrisen har fört dem hit där möjligheterna att tjäna pengar i Norge är mycket bättre.

Vad man i Sverige inte förstår – och det är svårt att förstå varför regering, riksdag, myndigheter, media i Sverige faktiskt inte förstår -är  att den märkliga kultur som skapats inte, på riktigt inte, gynnar någon! Inte svenskarna, inte invandrarna, inte politikerna, inte medierna. Varför den svenska undfallenheten och ordmärkarkulturen inte gynnar

  svenskarna = för att de ser när kejsaren är naken och börjar förakta politikerna som inte tycks se det (eller som inte låtsas se det)
  politikerna = allt färre hyser någon som helst respekt för dem och de kommer därför att helt förlora sin legitimitet att styra och ställa med hänvisning till att de är ”förtroendevalda”.
  asylinvandrarna = för att de börjar ses med mer och mer skepsis och ogillande av svenskar och ”gammelinvandrare” som vet att Migrationsverket långt ifrån alltid gör utredningar om identitet och nationalitet på dem som kommer hit och att man därför inte kan ha en aning om vilka som är bedragare, kriminella, terrorister, vilket är förödande och sliter sönder samhället.
  politikerna = för att de tappat – och fortsätter att tappa – enormt mycket i trovärdighet och inte lär få förnyat mandat av folket vid nästa val om de inte slutar upp att hymla och undanhålla fakta från dem de vill ska rösta på just deras parti! (Lär av Norge och andra länder!)
  medierna/journalisterna = för att de ofta är dåligt pålästa och ovilliga att rapportera och berätta allsidigt och sanningsenligt om den största förändringen i Sveriges historia och ett av de absolut dyraste samhällsområdena i landet: asylinvandringen.

Notera – jag upprepar detta likt en papegoja eftersom alla inte förstår eller vill förstå – att det inte handlar om något annat än att man ska rapportera hur det ser ut i verkligheten. ”The truth, the whole truth and nothing but the truth, so help me God!” Ingenting, absolut ingenting annat. Och om att ifall medierna och politikerna behandlade folket som myndiga individer, kapabla att tänka själva och bilda sig egna uppfattningar utifrån sanningsenlig rapportering och information, då skulle kanske tilliten, tilltron till dem kanske långsamt öka. Och det skulle kunna fattas viktiga politiska beslut på verklighetsgrund i stället för på lösan sand.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

En migga: ”Numera ska handläggare till och med lägga ord i munnen på ”barnen”.

En migga:

I Sverige: Från 400 till 4000 på 7 år…

profileStatistiken? Antalet ensamkommande barn som inte åtföljs av någon vuxen och som (åtminstone) säger att de är under 18 år när de söker asyl här är tiodubblad. För 2013 ligger prognosen på 4000. Under 2006 var det 400.

Arbetssituationen? Smaka först på begreppen och företeelserna. Barn. Barnkonventionen. Debattprogram med upprörda hjälpare. Torgmöten. Apatiska. Fruktansvärda inslag i teve och radio och tidningar. Astrid Lindgren, Mio min Mio, Bamse, och alla andra. Brott mot mänskliga rättigheter. Och ansvariga på Migrationsverket som anger att ansökan ska vara färdigbehandlad inom tre månader och vad ”barnet” än säger ska det godtas. Numera ska handläggare till och med lägga ord i munnen på ”barnen”.  Jag bevittnade i ett fall en barnhandläggare som var så trängd av uppgiften att hon i sin intervju med ”barnet” bildligt talat var rädd för sin egen skugga.

Barn? Ja en hel del är barn, det behövs ingen skelettröntgen eller annat för att fastställa den saken. Åtskilliga är däremot i den åldern när det är hugget som stucket om ynglingen – för 4 barn av 5 är pojkar – är 17, 18, 19, 20 eller 21. I en del fall är bluffandet om åldern däremot löjligt.

Och varifrån kommer de? Det finns alla tänkbara varianter. Största delen har fått resan finansierad av släktingar i hemlandet och rest in på falska handlingar eller smugglats in över gränsen. Jag kan i det sammanhanget garantera att inget av de ”barnen” bara som av en händelse stötte på en välvillig främling med pengar på fickan som lade sitt kapital på att bekosta en resa till Sverige.

En del ”barn” har redan uppehållstillstånd i Sverige eller i en annan EU-stat. En del ”barn” är till och med EU-medborgare. En del ”barn” är inte ens barn.

Försörjningen är bättre här, så där är drivkraften. En del ”barn” driver också runt i EU och söker asyl eller tillstånd än här och än där. Det är som bekant inte det lättaste att fastställa vilket land en person kommer från om bevismaterialet är – en pratbubbla.

Åtgärder?  Migrationsverkets legioner av högavlönade chefer, verksjurister och experter gömmer sig bakom varandra. Regeringen har nyligen ingått en överenskommelse med Miljöpartiet om att ännu fler ”barn” ska få PUT i Sverige.

Mitt förslag blir därför att lagstiftaren gör det som redan är så gott som ett faktum, nämligen stryker kravet på reglerad invandring för barn under 18 år. Så får vi se vad reaktionen blir då.

Och så här är det i två av Sveriges grannländer:
Finland och Norge: allt färre ensamkommande minderåriga asylsökande. I Sverige ökar de kraftigt. – 4 mars 2012
I Finland: 65 procent av de påstått minderåriga asylsökande var över 18 år – 3 juli 2012

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

Tio av den här bloggens 6920 texter som lästs av väldigt många

Här har jag listat tio bloggtexter som har lästs av väldigt många, ofta också långt efter att de publicerats. De kan kanske vara intressanta att läsas om igen, eller för första gången, av läsare som inte tagit del av just dessa texter tidigare:

Fem dödsskjutningar i Malmö på en månad – ingen enda av dem är uppklarad – 3 januari 2012
Sverige skulle behöva en rejäl uppryckning på alla plan: skola, polis och myndigheter som stoppar invandring på bedrägliga grunder och av terrorister. Det skulle också starkt gynna alla vanliga, skötsamma invandrare som också vill leva i lugn och ro, precis som urbefolkningen. I regeringen behövs starka, handlingskraftiga och modiga människor som kan styra landet. Inte blomluktande drömmare med floskelsjuka som sitter under korkekar.

What Americans Keep Ignoring About Finland’s School Success – 5 januari 2012
Där har vi kärnan i den finländska synen på skola och lärande: man tar för givet och ser det som en självklarhet att alla både kan och ska lära sig. Och man sorterar inte ut barn till asylinvandrare utan ställer tvärtom extra höga krav på dem, eftersom de inte har haft samma förutsättningar som inhemska barn. Sånt är livet, det finns ingen gudomlig rättvisa i världen och i livet, de som är på efterkälken måste avkrävas extra mycket och extra hårt arbete. De ska inte behandlas slapphänt och kravlöst, det är ett stort svek som inverkar på hela deras liv.

En migga: ”Meningslösa kurser/studiedagar i ämnet ‘trevlighet’ anordnas och är obligatoriska, samtidigt som högen av oavgjorda ärenden växer.” – 14 januari 2012
Hos oss är arbetsbelastningen enorm och vi ska uppnå mål som är helt orealistiska. Samtidigt ska vi fokusera på att vara extremt trevliga mot våra ”kunder” och deras biträden, mot varandra och mot allmänheten. Meningslösa kurser/studiedagar i ämnet ”trevlighet” anordnas och är obligatoriska, samtidigt som högen av oavgjorda ärenden växer.

Dårskaper: Sverige, landet som är på väg mot inkompetensens och dårskapsruinens brant – 28 februari 2012
Arbetsförmedlingen har nått en förlikning med diskrimineringsombudsmannen (DO) och betalar 60 000 kronor till en kvinna som inför en kockutbildning fått information om att eleverna måste provsmaka alla rätter. Då kvinnan av religiösa skäl inte äter fläskkött ansåg hon sig inte kunna gå utbildningen och därmed ha blivit diskriminerad.

Vad säger de vanligtvis så högljudda antidiskrimineringsaktivisterna? – 29 februari 2012
Eva Bergdahl, 96: ”De drar in min garantipension. Jag vet inte hur jag ska klara mig. När jag ringde dem på Pensionsmyndigheten sa de åt mig att flytta hem igen om jag vill ha pensionen kvar. Jag har aldrig under mitt långa liv utnyttjat hemtjänst, socialtjänst eller någon annan kommunal service.”

En migga om ett offentligt biträde: ”Han tror att verket ska utreda allt medan han sitter tillbakalutad och ringer privata mobilsamtal mitt under pågående utredning.” – 31 mars 2012
Genom att under en muntlig utredning ständigt avbryta, vägra lyssna och ignorera den landinformation och praxis som utredaren försöker redogöra för och i stället fälla kommentarer om utredarens inkompetens och migrationsverkets allmänna uselhet, hjälper det offentliga biträdet inte alls sina klienter. I stället gör han dem en otjänst.

Seriöst förslag: Förlägg asylboenden för vuxna och ensamkommande unga där de är välkomna! – 19 mars 2012
Ett absolut seriöst menat förslag är, att kommunerna frågar sina invånare om var de, vilkas vilja politikerna ju har att ta hänsyn till, vill ha eventuella HVB-hem. Radioexperter och -programledare säger att det handlar om fördomar och dåliga attityder hos invånarna i Vallentuna (det är självklart inte okej att vandalisera, däremot att protestera), Stråssa och en del andra orter, men verkar veta att många inte alls är negativa och då går det säkert att hitta massor av människor som frivilligt och med öppna armar välkomnar HVB-hem med mera i sina bostadsområden. Det gynnar alla parter att de, som gärna vill ha de här sociala verksamheterna som sina närmaste grannar, också får det.

Professori: Alle 2-vuotias ei kypsä päiväkotiin / Professor: Barn under 2 år inte mogna för daghem – 20 mars 2012
Kan den här skillnaden – finländska barn är hemma i mycket större och längre omfattning än t.ex. i Sverige – ha betydelse också när det gäller de exceptionellt goda skolresultaten som eleverna i Finland uppvisar? Om man tar till sig professor Keltikangas-Järvinens hjärnundersökningar kring stresstålighet hos barn under tre år och tittar på de finländska barnen, som till mycket stor del (uppemot 60 procent) är hemma och inte på daghem, kan man då dra slutsatsen att hur de har det under sin tidigaste barndom också har att göra med deras bättre skolresultat och troligt större stresstålighet?

En bekant som bor i Malmö: ”Jag älskar mitt land, men jag tycker inte om det.” – 28 mars 2012
Det som gör mig mest upprörd i detta är att det talas om att ”vi riskerar att få parallellsamhällen i Sverige”. Riskerar att få? Vi har redan parallellsamhällen! Här i Malmö finns mängder med ungdomar som är födda, uppvuxna och boende i Sverige som inte kan göra sig förstådda på svenska. Faktum är att de inte kan göra sig förstådda på arabiska heller.

Total respektlöshet som snabbt kan eskalera till något mycket värre – 28 mars 2012
Finns det något annat land på jorden än Sverige – och något annat folk än svenskar – som låter sig behandlas som Reepalu och Janne Josefsson, i sitt eget land? Som låter folk från andra länder som man gett en fristad här och bekostat bostäder, skolgång och sjukvård för och betalat socialbidrag till etc hunsa med dem på detta sätt? Som låter folk på allmän plats försöka jaga bort en och skrika ”Fuck you” och ”Håll käften” och ”Det är min gata”. Visa mig det landet!

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.