Kommentarer till en debattartikel i Expressen med rubriken ”Vi har ansvar för barn som kommer hit”.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln.

Vi har ansvar för barn som kommer hit.

Den här texten är i märkligaste laget. Jag kommenterar den just för att den är bland det konstigaste jag läst på länge. Jag tror säkert att skribenten har goda intentioner men måste ändå starkt ifrågasätta dels hur han tänkte när han skrev detta och varför han inte kontrollerade med någon som är kunnig på området innan han skickade in sin text till Expressen; dels hur det kommer sig att Expressen publicerar en text som – ursäkta uttrycket – varken har huvud eller fötter.

Varför skulle ”vi” – och exakt vilka ”vi” är det som menas: Sverige som stat eller varje svensk eller vem/vilka? – ha ansvar för afghanska barn och ”barn”? Det är deras föräldrar och familj och släktingar och det land de är medborgare i som har ansvar för dem, precis som vi har ansvar för våra barn och inte anser att folk i andra länder ska ta ansvar för dem. Den här mannen har tänkt lite snurrigt, tycker jag. Minst sagt. Milt sagt.

Dessutom visar texten på okunskap och innehåller rena gissningar om vad som ”förmodligen” kommer att hända:

Skulle dessa barn tvångsutvisas till Afghanistan skulle de förmodligen torteras, fängslas och i många fall dödas.

Vad skulle vara anledningen att alla unga män som återvänder ”förmodligen” skulle torteras, fängslas och i många fall dödas? Var har skribenten fått det ifrån?

Vi har ärvt ansvaret för deras blod. För deras framtid och för deras säkerhet. Vår rätt är nu deras rätt.

Men snälla nån: ”för deras blod”? Lite sans och måtta får det väl ändå vara.

Någonstans i världen finns nu tusentals mammor och pappor som hoppas på att vi ska ta hand om deras barn.

Här förespråkas alltså en helt ny världsordning: att man i länder långt borta från människors hemländer ska ta hand om andra människors ungdomar. Skribenten har inte alls förstått – eller brytt sig om att försöka förstå – asyllagstiftningen. Att utlänningslagen inte uttrycker något om att ”vi” ska ”ta hand om tusentals mammors och pappors barn” utan stadgar att de som har asyl- eller skyddsskäl enligt lag ska beviljas uppehållstillstånd temporärt eller permanent just för att de har asyl- eller skyddsskäl. Oavsett ålder. Oavsett hur de kom hit. Oavsett mammor och pappor. Om skälen som anges i lagen uppfylls.

Tänk att behöva skicka i väg sina barn på en livsfarlig resa för att kunna ge dem en framtid.

Se ovan. Att ”ge dem en framtid” är inte ett skäl för att beviljas uppehållstillstånd, försörjning, bostad, utbildning, vård etc i Sverige. Hur humanitär den svenska stormakten än är. Vill man att det ska vara ett skäl för invandring så måste utlänningslagen ändras och Sverige överge den reglerade invandringen.

 Vi måste våga belysa hur tveksamma metoder för åldersbestämmelser direkt motarbetar barnkonventionen.

För det första så är metoderna för åldersbedömning(inte ”åldersbestämmelse” eftersom åldern inte går att ”bestämma”, bara bedöma) knappast ”tveksamma”. De är däremot inte exakta, vilket också tas hänsyn till i alla andra EU-länder där de tillämpas. Att inte använda åldersbedömning är fel både mot dem som faktiskt är minderåriga som tvingas bo och gå i skola med betydligt äldre män som spelar ”barn”; dels lagstridigt eftersom olika lagar och regler gäller för personer som är omyndiga respektive myndiga. Och det har absolut ingenting med barnkonventionen att göra.

Den här pekorala texten slutar på följande sätt:

Jag har också fyllt 18 år en gång. Jag blev ingen man över en natt. Jag var fortfarande ett barn. Vilsen, osäker och helt beroende av de som höll min hand.

Jaha. Och vad har det med asylinvandring att göra? Dessutom: det är nu en gång för alla så att enligt svensk lag går den juridiska gränsen mellan vem som är minderårig och omyndig och vem som är vuxen och myndig vid 18 år. Att man känner sig vilsen och vill hålla någon i handen har ingenting med det att göra. Så kan man känna även om man är 100 år gammal.

Det är svårt att förstå varför en sådan här artikel skrivs men kanske ännu svårare att förstå varför den publiceras. Som sagt i början är det inte svårt att förstå att skribenten har goda intentioner, men han borde ha skaffat sig mycket mer kunskap innan han skrev. Och Expressen borde också ha krävt det, innan de publicerade texten.

© denna blogg.

En bloggpost per år = tio bloggposter 2006-2015

Så här i början av det nya året 2015, året då jag kommer att ha bloggat i tio år (jag började den 5 maj 2005) gör jag ett urval bland de texter jag skrivit under de första två veckorna i januari under tidigare år och fram till och med i år. Det är en salig blandning, och mer kan förstås läsas på bloggen – att välja ut bara ett enda inlägg från januari varje år var inte lätt.  Här följer länkar, åtföljda av citat ur texterna:

2006
Journalister granskar – vem granskar journalister?

SR hade ett inslag som handlade om samma sak. Inte en enda gång nämndes att inslaget till 90 % var direkt innanläsning av texten här på bloggen och inte heller att det var två medlemmar från MFO-Medborgarnas flyktingombudsmans kommitté som träffat pojken och berättat historien! Märkligt att man inte anger källan i det här fallet. Hade det varit BO-Barnombudsmannen, JämO-Jämställdhetsombudsmannen eller DO-Diskrimineringsombudsmannen eller vilken annan välavlönad statlig myndighetsperson som helst som tagit fram uppgifter så hade det angetts. När vi inom MFO som arbetar både hårt och professionellt men utan att ha betalt” avslöjar, rapporterar eller berättar något, då anges det alltså inte utan då ges lyssnarna intrycket av att uppgifterna kommer från undersökningar och ”grävjobb” som reportrar på SR gjort.

Dalademokraten däremot, har på ett helt korrekt sätt återgett det som står här lite längre ner på bloggen och även det jag sa i telefon till journalisten som ringde. Tidningen har också respekterat att det var viktigt för att det hela inte skulle bli ensidigt, att ta med att jag sa:

”Hon vill dock framhålla att det även finns de som arbetar inom migrationsverket som har goda avsikter, som vill väl och att det för MFO gäller att även stötta dem.”

2007
Varför inte en rom som ordförande i en romsk delegation?

Maria Leissner säger bl.a. i en intervju i Uutiset den 5 januari att hon anser att romerna ska ha rätt till sitt eget språk. Hon vet tydligen inte ens att romerna har minoritetsstatus sedan ca sju år och att de därmed alltså redan har rätt till sitt språk!

2008
Niin sanottua perjantaipullaa suomlaisessa toimituksessa (om ”fredagsmums” på Finska redaktionen på SVT)

Temat på 2008 års första fredag – ”Perjantain paras tavara” – visade sig vara en massa olika sorters glass uppvräkt på ett silverfat och däröver hade vederbörande fredagsmumsansvarig vräkt ut allt möjligt som han hittade i skåpen: några dammsugare (små bakelser), fingerkex, mintkex och jag vet inte vad. Reultatet blev så som bilden visar, och bara åsynen av skapelsen fick alla som droppade in att falla i gapskratt och därmed var tonen för tillställningen redan angiven. Hela den dryga halvtimme som vi umgicks och åt och drack (kaffe), skrattades det så mycket åt så huvudlöst roliga saker som folk sa (man får vara sig själv och hur barnslig som helst) att om vi hade kunnat konservera eller buteljera allt skratt och ta fram det lite då och då, så hade det räckt till massor av nya, trevliga stunder.

2009
Några miggor om att Sverige inte har fri invandring

Fråga till migga 1: på 100 ärenden som du varit beslutsfattare i, kan du uppskatta ungefär hur många som varit tydliga fall där de sökande utan tvekan hades rätt enligt lag och praxis till asyl eller uppehållstillstånd?

Svar från migga 1: en  till två personer eller familjer, snarare en än två.

Fråga till migga 2: Under dina 20 år på Migrationsverket, ungefär hur många av dina sökande har haft asylskäl, d.v.s. flyktingskäl enligt lag och praxis?

Svar från migga 2: Färre än tio.

Kommentar: Att söka asyl i Sverige har blivit ett sätt att invandra. Tyvärr bidrar ”gammelmedierna” inte till att visa verkligheten utan går i samma spår som Bodil Ceballos  m.fl. som vägrar att se att Sverige tar emot mängder av människor utan asyl- eller skyddsskäl överhuvudtaget. En enorm mängd människor (vuxna och barn) som vi inte har en aning om vilka de är och vad de gjort i sina hemländer, och som genom asylsystemet under lång tid försörjs av andra, i Sverige.

2010
Är asyl-, migrations- och integrationshanteringen den största industrin i Sverige idag?

Att ”säkra flyktingbarnens introduktion i det svenska samhället”, vad betyder egentligen den rubriken? Vad är det som ska göras för 4,7 miljoner kronor? Alltså konkret och exakt: vad är det som kostar 4,7 miljoner kronor? Och vilka är ”flyktingbarnen” i detta projekt? Det finns väl knappast en enda bland de ensamkommande minderåriga som klassas som ”flykting”. Menar man här att 4,7 miljoner kronor ska gå till sådana asylsökande minderåriga som fått uppehållstillstånd i Sverige? Men det kan väl inte vara så att man ska ”säkra flyktingbarnens introduktion i det svenska samhället” för 4,7 miljoner kronor om de inte får stanna här? Dessutom: hur många ”flyktingbarn” är det som kommer till Strömsunds kommun? 4,7 miljoner kronor till ”barnintroduktion” låter astronomiskt mycket.

2011
Det som TV4 Malmö nu rapporterar om, har man kunnat läsa om här på bloggen i mer än fyra år

En liten spricka i pk-muren är det då, att TV4 Malmö den 10 januari äntligen berättar om det, som jag berättat om här på bloggen sedan 2006: att irakier som fått PUT p.g.a. skyddsbehov obehindrat åker tillbaka på semester i det land de säger sig ha flytt ifrån. Dessutom, vilket det finns exempel på, bygger en del upp företag och skaffar sig bostäder och lever stora delar av året i hemlandet, det land de alltså i asylansökan angett att de aldrig och absolut inte under några omständigheter kan återvända till!

2012
Har du varit i det land…

Vi har inte längre någon aning om vilka som kommer hit, vilka nationaliteter de egentligen har, vilka som är släkt med varandra, om en del är terrorister eller grovt kriminella. Hur ska vi då veta vilka som behöver asyl eller skydd i Sverige? Det här är en katastrof för alla dem som behöver skydd, och en katastrof som kommer att få mycket långtgående och svåra följder för landet.
———-
250 000 svenska pass är anmälda förkomna eller stulna. Det är otroligt många, en kvarts miljon! Ett ganska stort antal av dessa pass tillhör människor som fått asyl och så småningom medborgarskap i Sverige. När personen ifråga anmält att passet är borta får han ett nytt. När han anmäler att även det passet ”förkommit” får han ett nytt igen. När han, för tolfte eller femtonde gången anmäler att han ”tappat sitt pass” så får han ett nytt pass…

2013
En gränspolis: ”Min reflektion efter ett halvår i denna verklighet är: Folk måste få veta!”

För att få ett arbetstillstånd måste man få ett anställningserbjudande. Vid kontroll av aktuell firma visar det sig att man har en mycket låg omsättning i förhållande till antalen anställda.

När vi poliser anmäler dessa omständigheter till Migrationsverket får vi oftast höra:

”Vi kan inte göra något, han har ett giltigt tillstånd.Vi får kalla vederbörande till samtal.”

Om det visar sig att något tidigare sökt asyl under falsk identitet, varför får han/hon ett AT/UT (arbets- och uppehållstillstånd)? Migrationsverket känner till omständigheten.

2014
En migga: ”Då vet väl politikerna inte vad de ska göra med skattepengarna?”

När det gäller personer som vistas illegalt (som ofta kallas ”papperslösa”) i Malmö så har jag sett ett nyhetsinslag med en kommunalpolitiker som berättade att Malmö med hänvisning till Barnkonventionen avser att ordna bostad och bidrag till papperslösa barnfamiljer, så den uppgiften stämmer.

De kanske har en massa skattepengar över i Malmö? De kanske inte har några bostadslösa, inga missbrukare, inga fattigpensionärer? Sådant som våra skattepengar brukar användas till. Alla har kanske jobb också. Då vet väl politikerna inte vad de ska göra med skattepengarna?

2015
Krister Thelin: ”Detta ”förhandlande” och dunkla tal om kronofogdebeslut på avhysning (från bussen) innan verkställighet kan ske, tyder på okunnighet eller medveten taktik för att undvika att fatta obekväma beslut.”

Frågan om de syriska asylsökandes motvilja mot det jämtländska klimatet engagerar. Har full förståelse för deras reaktion. Men vad hade de väntat sig? Och hur många länder i EU har de passerat innan de hamnat i Migrationsverkets asylprocess?

© denna blogg.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Krister Thelin: ”Den dramatiska ‘DNdebattaren’ är helt fel ute i sina närmast hysteriska toner om vad som skall ske.”

Apropå texten Kommuner saknar plan när barnkonventionen blir lag, publicerad i Dagens Nyheter den 20 november, skriver Krister Thelin, under 2008-2012 ledamot av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter, följande:

Lite folkupplysning för icke-jurister

Sverige tillhör den sk dualistiska rättstraditionen ( vilken vi fått från Tyskland under den tid 1871-1942/43 då vi såg ljuset därifrån) vilken medför, att ratificerade konventionen inte automatiskt blir gällande rätt i Sverige. Motsatsen kallas monistisk ordning, som bl.a finns i USA. Hos oss måste en konvention antingen transformeras, dvs. överföras till andra lagar, eller inkorporeras, dvs. genom beslut av riksdagen ( ja, samma organ som också redan ratificerat den) formellt göras till svensk lag.

Barnkonventionens ställning är en sorglig saga i Sverige. Trots att skilda regeringen i olika omgångar konstaterat – redan vid ratificeringen och senare – att svensk rätt ( bl.a sociala vårdlagar och föräldrabalk ) uppfyller konventionens krav, har det funnits en naiv föreställning hos vissa ideella organisationer och av dem påverkade politiska konstellationer att barnkonventionen måste bli ”gällande rätt”.

Nu har de nått fram. Alliansregeringen höll emot, även om främst KD och Fp svajade betänkligt, men den nuvarande, fylld av änglakörmedlemmar, redan i regeringsförklaringen angav, att nu skulle det ske.

En meningslös symbolhandling, särskild som vi i vår dualistiska ordning också anser att ratificerade konventioner är sk tolkningsdata, dvs. kan vara stöd och utfyllnad vid tolkning av gällande svensk lag. Och den dramatiska ”DNdebattaren” är helt fel ute i sina närmast hysteriska toner om vad som skall ske. Den blandar också ihop rekommendationer från den FNs sk övervakningskommitté, Committee on the Rights of the Child, som har till uppgift att bevaka efterlevnaden av barnkonventionen. Denna kommitté blir aldrig nöjd. Jag vet, för jag har varit ledamot av den äldsta FN-kommittén, människorättskommittén, och vi hittade alltid saker som kan bli bättre, särskilt i mogna demokratier för att hålla FN-hyckleriet vid liv.

Skulle vi göra något alls, borde vara att överge dualismen och bli monister. Då skulle vi slippa diskussionen om ”gällande rätt”, men också bli mera försiktiga vid antagandet av allehanda godhjärtade konventioner, eftersom de ju vid ratificering omgående blev åberop- och tillämpbara.

End of lesson.

© denna blogg och Krister Thelin.

Reaktioner och reflektioner från läsare efter artikeln om ensamkommande barn och ”barn” i Svenska Dagbladet

Här är lite blandade reaktioner som kommit till mig via mejl efter min artikel Hur många ensamkommande barn är vuxna? i Svenska Dagbladet den 5 oktober. Lite längre, mer reflekterande eller informativa reaktioner kommer att läggas ut senare, här är bara korta kommentarer:

En bloggläsare: Inte roligt att läsa om den bristande åldersbestämningen. Vad som förvånar mig är varför Migrationsverket inte inrättar en eller flera helt egna enheter som fastställer ålder?

Anställ några läkare och gör jobbet, hur svårt kan det vara? Eller är det så illa att det utgått politiska direktiv att inte forska alltför noga i saken?

En bloggläsare: Vill bara tacka dig för ditt mod och din moraliska styrka. Har följt dig via alternativa medier och läste precis din artikel i SvD. Du får säkert ett och annat hot och därför vill jag att du ska veta att vi är många som uppskattar ditt arbete – utan sådana som dig har Sverige inte en chans att överleva de närmaste decennierna.

En bloggläsare: Din artikel i SvD var väldigt intressant. Borde det inte gå att göra en polisanmälan om detta? Det handlar väl om mångmiljardbelopp som förskingras till personer som inte är berättigade till det. Det kostar väl runt 800 000 per år per barn. Det vore väl bra för alla om det utreddes noggrant.

En asylsökande: Otroligt stolt är jag över dig och detta för många anledningar, bland annat att du har hela tiden riktat konstruktiv kritik mot hur Migrationsverket fungerar.

En bloggläsare: Liksom så många andra följer jag ivrigt din blogg och är mycket tacksam för den – att du inte ger upp högaktar jag dig för, du ger hopp åt oss andra.

En migga: Jag läste det senaste inlägget från en kollega till mig. Det är bedrövligt, men för min del absolut inte förvånade. Vad gäller denna kategori asylsökande är jag nu ännu mer säker på att det i huvudsak rör sig om vuxna män som säger sig vara barn. Skälet till detta är att jag mött ett stort antal barn i familjer som uppger sig komma från Syrien. De som är 15, 16 eller 17 år i dessa familjer ser ut som 15-, 16- eller 17-åringar brukar göra. Ibland har de till och med sett yngre ut än jämngamla svenska ungdomar. Skillnaden är att för personer som bedöms komma från Syrien spelar åldern absolut ingen roll huruvida man får stanna eller inte. Därför behöver man inte heller ljuga om sin ålder.

En bloggläsare: Tack för informativ artikel om asylsökande barn i SvD! Beträffande åldersutredning på Sachsska barnsjukhuset så har självfallet (skattebetalande!) allmänhet rätt att få exakt information om hur en sådana utredningar går till! Journalister från dagspressen, Läkartidningen, Dagens samhälle (tidning för beslutsfattare på den offentliga marknaden m fl har givetvis demokratiska rätt – och skyldighet – att intervjua ansvarig chefsläkare på Sachsska barnsjukhuset i denna fråga. Eventuellt  också högsta medicinskt ansvariga instans i Stockholms läns landsting eller Socialstyrelsen.

Konkreta fakta ska givetvis, så långt det går, alltid vara utgångspunkten i alla bedömningar och alla redovisningar i medicinska och andra sammanhang.

Hur skulle det gå till med tex blindtarmsoperationer, hjärtinfarkter eller stroke om inte diagnostiken baserades på fakta? Helt otänkbart i en organisation, där verksamheten enligt lag ska baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet.

En familjehemsförälder (bl a för ensamkommande ”barn”): Jag tycker också att barnkonventionen ska upphöjas till lag, men barnkonventionen är till för att skydda barn och barns rättigheter och villkor, inte vuxnas. Därför blir det så fel när vuxna söker asyl i Sverige och påstår sig vara barn.

Dessa asylbedrägerier, och det slappa sätt som Migrationsverket hanterar ålders- och identitetsfrågan på, blir ett gravt missbruk av barnkonventionen. Dessutom går avsatta resurser och medel inte till den grupp resurserna och medlem är avsedda för, dvs till barn, utan till vuxna. Det kan inte vara meningen att barnkonventionen ska skydda vuxna eller att vuxna ska omfattas av barnkonventionen genom bedrägligt beteende.

En bloggläsare: Du anar inte hur glad jag blev när  jag kunde läsa din artikel i SvD. Mycket bra gjort.

En bloggläsare: Jag läste din klargörande och viktiga artikel i Svenska Dagbladet kring fusket med ensamkommande flyktingbarns ålder. Jag uppmärksammandes själv på förekommandet av detta fusk efter en tidningsartikel i en lokaltidning. Tidningen hade, säkerligen i all välmening, publicerat bilder på ett antal ensamkommande ”barn”, som av allt att döma inte var en dag yngre än 25 år. Det hela kändes både dråplig och oschysst. Givet frågans infekterade natur är den också problematisk att diskutera, vilket kan tyckas är konstigt eftersom en konstruktiv och ärlig dialog snarare borde förbättra flyktingmottagandet och göra det mer rättvist.

Det kan också påpekas att det är många utöver medarbetare på Migrationsverket som upplever åldersfusket. Jag tänker då framförallt på sjuk- och tandvården, där individer som omöjligen kan vara under 20 år tas emot på behandlingar och remisser avsedda för barn- och ungdomar. Det hela känns som en stor fars.

En bloggläsare: Mitt förslag är att Du vänder på steken nästa gång och skriver Hur många av dem är pensionärer?

Jag läste nämligen, av en händelse, om hur gamla vissa människor blir och bland de tio äldsta i Sverige fanns flera som var 115 år och äldre. En dam var 115 år och maken 121 år. En annan dam hade fått sitt första barn vid 63 års ålder osv, gemensamt med dessa  åldersrekord var att personerna kommit hit  från andra länder.

Personligen blev jag häpen och beslöt kolla saken med folkbokföringen och alla hade den ålder som stod i artikeln. Pensionen börjar  gälla vid 65 – eller om man så vill vid 45…?

En bloggläsare: Bra skrivet om de ensamkommande vuxna ”barnen”.

En bloggläsare: Intressant inlägg. Jag har för mig att Migrationsverket tidigare använde sig av medicinsk expertis för åldersbestämning med bl a tandröntgenundersökning. Nu verkar man ha frångått denna möjlighet. Av vilken anledning? Medicinsk åldersbestämning har tillämpats under mycket lång tid och är en bra metod.

En bloggläsare: Läste precis din artikel om ensamkommande barn som egentligen var vuxna. Nu har jag tre favoriter: Janne Josefsson, Dick Sundevall och du.

Modigt, vågat och helt underbart ärligt. Gillar sanning och fakta men det är så många inom media som vrider och vänder på allt tills det inte är 100% fakta längre utan mer politiskt korrekt. Kanske för att passa in och ha kvar sin plats i morgonsoffan eller nästa vimmel på stan. Detta kommer inte ta dig närmare morgonsoffan. Men många med mig är så trötta på att allt om invandring vara så svårt att diskutera.

Jag tror att du fick många nya läsare och då menar jag inte “SD” läsare utan de som vill läsa sanningen i helt vanliga tidningar.

Minst ytterligare ett femtiotal mejl, korta och långa, har kommit och alla, utan undantag, har varit välskrivna, sakliga, reflekterande och helt fria från de gängse invektiven. Det är glädjande att det finns så många som genuint vill veta vad som pågår och som orkar höra av sig. Tack!

Svenska Dagbladet hade, enligt uppgift, fått närmare 1000 kommentarer efter artikeln när de togs bort. En del har hört av sig och undrat och frågat mig varför de togs bort efter bara någon dag. Den frågan måste ställas till Svenska Dagbladet, jag har ingen aning om hur de tänkte. Det hade varit bra om kommentarerna hade fått vara kvar och att människor hade kunnat kommentera i åtminstone en vecka efter artikeln – folkets röst är viktig, det är ju folket som läser tidningarna…

© denna blogg.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I Barnkonventionen talas inte om skolplikt

Att, som Lotta Edholm, skolborgarråd i Stockholm, och Helene Odenljung, kommunalråd i Göteborg (båda FP) vinkla det som om Barnkonventionen stadgar att alla barn ska gå i skolan (skolplikt). Det är inte alldeles hederligt att låta påskina att Barnkonventionen stadgar att det ska råda skolplikt när det ju inte alls står så. De skriver på DN Debatt Stockholm under rubriken ”Religiösa barn ska inte befrias från skolplikten”:

Även Barnkonventionen slår fast att alla barn har rätt till utbildning och i konventionen kan vi läsa att:

”Undervisningen bör förbereda barnet för livet, utveckla respekt för mänskliga rättigheter och fostra i en anda av förståelse, fred, tolerans och vänskap mellan folken.”

Barnkonventionen stadgar alltså inte att det ska råda skolplikt! Den stadgar just det som står här ovan om undervisningen, inte att den måste ske i vissa lokaler tillhandahållna av staten eller kommunen. Däremot stämmer det, i Sverige, enligt svensk lag (och många i-länder), som debattörerna skriver:

Barn har inte bara rätt till sin skolgång – kommunen har en skyldighet att se till att alla barn får tillgång till den.

Det är just det som är kärnan i det hela: att barn har rätt till undervisning!

I Sverige (och andra i-länder) gäller att undervisningen ska ske enligt den läroplan och de kriterier som gäller och att elevernas kunskaper ska testas för att man ska kunna fastställa att de når upp till den nivå och håller den standard som krävs enligt läroplanen.

En del människor tycks på fullt allvar tro att om man – som i Finland – har läroplikt så kommer en massa religiösa människor att hemskola sina barn. Men det faller ju på sin egen orimlighet! Hur många människor har förmåga och tillräckligt med kunskaper för att klara att undervisa sina barn enligt läroplanen så att de, termin efter termin, kan uppvisa de resultat som krävs? De torde vara ytterst få i detta land… Allra minst kan en massa religiösa människor, särskilt inte med rötter i andra länder och utan kunskaper om vad som krävs att alla barn ska lära sig enligt den svenska läroplanen, hålla sina barn hemma och undervisa dem i alla ämnen. Det är helt absurt att ens tänka tanken. Men de få – mycket få – människor som både vill och kan hemskola sina barn ska, enligt Barnkonventionen – och precis som i Finland – få göra det. Det ska inte vara staten eller en del politikers och andras åsikter om vad de tycker är viktigt som ska styra.

Kort om läroplikten i Finland (Wikipedia):

I Finland finns inte skolplikt men däremot läroplikt. Läroplikten gäller från det år man fyller 7 tills utbildningens lärokurs har fullgjorts, dock högst tio år. För barn som på grund av funktionsnedsättning eller sjukdom inte antas klara lärokursen på nio år börjar läroplikten ett år tidigare, förskolan (motsvarande förskoleklass i Sverige) är för dem obligatorisk och läroplikten varar liksom för övriga högst till det år då de fyller 17.

Vanligtvis uppfylls läroplikten genom att man går den nio år långa grundskolan, men läroplikten kan utföras på annat sätt. I så fall ansvarar föräldrarna för att barnet lär sig det som grundutbildningen förutsätter (enligt de nationella grunderna för läroplanen; en egen läroplan får göras upp). Hemkommunen skall övervaka elevens framsteg, men är inte skyldig att erbjuda de förmåner som hör till skolgång i kommunal skola. 400–600 barn undervisas hemma (2011). Barn som haft hemmaundervisning måste göra ett test för att få ett intyg över avklarad läroplikt.

Det kan också vara på sin plats att påminna om föräldrarnas rätt enligt Barnkonventionen, viken sällan framhålls i Sverige i samband med att man hänvisar till den:

Artikel 5: Föräldrarnas ledning
Konventionsstaterna skall respektera det ansvar och de rättigheter och skyldigheter som tillkommer föräldrar eller där så är tillämpligt, medlemmar av den utvidgande familjen eller gemenskapen enligt lokal sedvänja, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet, att på ett sätt som står i överensstämmelse med den fortlöpande utvecklingen av barnets förmåga ge lämplig ledning och råd då barnet utövar de rättigheter som erkänns i denna konvention.

Jag har i min text ovan inte tagit ställning för eller emot hemskolning. Min text är ett försök att reda ut begreppen. I ett fritt land (där man också ständigt hänvisar till Barnkonventionen) kan staten inte sätta sig över föräldrarätten. De försvinnande få föräldrar som kan och vill hemskola sina barn, som alltså kan ge dem den undervisning som läroplanen kräver, ska kunna göra det. Svenska politikers eller debattörers tankar och åsikter om vad skolan ska syssla med (”socialisera” barnen, se till att de umgås med barn från olika folkgrupper etc),  ska inte tillmätas avgörande betydelse utan det ska vara föräldrarnas önskan och förmåga som ska gälla.

 © = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors eller andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.