• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    augusti 2021
    M T O T F L S
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Tysk pilotstudie har visat att knäleder kan vara färdigvuxna redan vid 17-års ålder vilket betyder att den metoden för åldersbedömning inte bör användas

Läs först Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu (26 april 2016), Vad har barnläkare överhuvudtaget att göra med åldersbedömningar av asylsökande som uppger sig vara minderåriga? (22 maj 2016), och Om åldersbedömning av misstänkt äldre asylsökande som säger sig vara minderåriga. Igen. (9 september 2016).

knaleder-och-visdomstander-studio-ett-9-9-2016

Klicka på bild- och textrutan för att lyssna på inslaget i Studio Ett.

Läkaren Nenad Zeba, handkirurg, som länge varit engagerad i frågan om åldersbedömningar av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men misstänks vara äldre, medverkade i Studio Ett den 9 september. Han har själv erfarenhet av att göra åldersbedömningar och har bland annat skrivit artikeln
Fel påstå att vi inte vill göra åldersbedömningar – Dagens Samhälle 29 mars 2016
och varit en av undertecknarna av artikeln
Rapport om medicinsk åldersbestämning »ett hafsjobb«
i Läkartidningen den 12 maj 2016

I Studio Ett medverkade Nenad Zeba och hann säga:

Det är konstigt att de har valt en obeprövad metod, i och med att de har valt magnetkamera-knä. Det är en metod under utveckling som man hoppas ska bli bättre, det är inte säkert att den blir det. Det finns beprövade metoder internationellt via en studiegrupp i Tyskland och det är dem jag använder när jag gör mina åldersbedömningar. Då gör vi röntgen hand-, tand- och nyckelben och den kombinationen har en mycket större säkerhet än tand magnetkamera-knä.

Därför att nyckelbenet sluter sig ännu längre bort från 18 årsgränsen. Har du ett slutet nyckelben så är det 0,06 procents sannolikhet att du är under 18 år. Men det kan man också tillägga, att man har inte hittat en person som är yngre än 26,6 år med ett slutet nyckelben. Så det blir nästan nog 100 procentigt.

Så här ser det ut, enligt Nenad Zeba, handkirurg:

datorrontgen-nyckelben-enligt-wittschieber-nenad-zeba

Av detta förstår man att datorröntgen av nyckelben torde/måste vara det säkraste, mest tillförlitliga sättet att bestämma en persons ålder. ”Så det blir nästan 100 procentigt”, säger experten. Kan det bli mer tillförlitligt?

Programledaren:

Men det här är nästan förvirrande och jag måste ställa samma fråga till dig: det här har ju varit en debattfråga under jättelång tid och ni beskriver det som att det är busenkelt. Hur ska man förstå detta?

Nenad Zeba:

Busenkelt är det inte, men det är många bedömningar men debatten har ju letts av Barnläkarföreningen som inte vill att åldersbestämningar ska ske och det är därför som det har blivit så förvirrande. När man säger att man har ”talat med professionen” så är det nog att man har talat med Barnläkarföreningen och de har ju, av skäl som inte jag vet, motsatt sig åldersbestämningar och kämpat ihärdigt för att förhindra dem.

För mig berättar Nenad Zeba att han också hade tänkt – om han hade getts tid i stället för att Studio Ett lade ner tid på att dra en lång harang om Barnläkarföreningen som knappast var särskilt relevant i just den här diskussionen – att komma med följande nya och intressanta information:

Knäledsröntgen, som RMV förespråkar och även talat om, rekommenderas inte i förhållande till 18-årsgränsen av experter bland annat i Tyskland. Där har det i en stor pilotstudie omfattande 700 personer visat sig att knäleder kan vara färdigvuxna redan vid 17-års ålder!

Alltså:

 Knäleder kan vara färdigvuxna redan vid 17-års ålder!

Detta sågar ju faktiskt helt och fullt det som RMV nu vill använda för att bedöma åldern hos påstått minderåriga som kan misstänkas vara äldre!

Så här sa Elias Palm, rättsläkare och metodansvarig på RMV:

Vi har landat i att vi ska ha en kombination av två metoder: dels ska vi titta på mognadsgraden av visdomständerna i underkäken och dels ska vi studera hur knäleden ser ut i tillväxtzonen i den nedre delen av lårbenet.

Han sa också – och här ska man nu ta in det Nenad Zeba berättade om knäledsmetoden lite högre upp i texten:

Har man en fullt sluten tillväxtzon i knäleden och fullt mogna visdomständer då kommer vi med väldigt stor säkerhet i svaret kunna bedöma att individen är över 18 år.

Pladask! Där lät det som ett rejält magplask för RMV. Det läggs pengar och tid på utredningar som presenteras med myndighetsstämpel. Människor tror att det är en garanti för att deras skattepengar har använts rätt och att resultatet är en följd av mycket noggrant och gediget utredningsarbete gjort av kunniga, kompetenta och vakna experter. Icke så.

soc-styrelsen-20-4-2016-flodmark

Klicka på textrutan för att komma till hela texten.

header-agfad-motet-i-berlin-19-3-2016

Klicka på textrutan för att läsa programmet och  deltagarlistan.

Men hade Socialstyrelsens projektledare Carl-Erik Flodmark som alltså ledde Socialstyrelsens granskning av vetenskapliga studier om medicinsk åldersbedömning deltagit i AGFAD-mötet* i Berlin, där bland annat Håkan Mörnstad,  pensionerad rättsodontolog från Rättsmedicinalverket och som undersökt tänder i 40 år, deltog med två presentationer, en dryg månad tidigare, den 19 mars, så hade han fått ta del av den information som Nenad Zeba förmedlade här ovan. Att – tvärtemot vad Socialstyrelsen under hans ledning anger i sin utredning- knäled inte nödvändigtvis mognar vid 24 års ålder utan att man funnit fall där den mognat redan vid 17 års ålder. Vilket torde innebära att Socialstyrelsens ”vetenskapliga utredning” inte riktigt håller måttet. Tyvärr.

soc-styrelsen-20-4-2016-flodmark-knaled

Klicka på textrutan för att komma till hela texten.

Tack till Nenad Zeba, specialist i ortopedi och handkirurgi, för att du tagit dig tid att ta reda på hur det ligger till och för att du förmedlat det till mig så att jag kan föra informationen vidare.

I en kommande text ska jag berätta om Nenad Zebas förslag – fullt genomförbart med början inom några veckor – på hur åldersbedömningarna skulle kunna komma i gång. Och om ett förslag på hur Migrationsverket kan göra för att komma i gång med åldersbedömningarna snabbt, mer än tio år för sent. Alltså komma igång nu, inte om ytterligare ett halvt eller ett år.

* Arbeitsgemeinschaft für Forensische Altersdiagnostik (AGFAD) der Deutschen Gesellschaft far Rechtsmedizin.
© Medier och andra som tar upp det som skrivits om här, vänligen ange källan och länka till det här inlägget.

En socialtjänstanställd: ”Det står på exakt noll ställen att den anvisade kommunen ska göra en bedömning av åldern!”

En socialtjänstanställd skriver, efter att kvällen innan ha sett Uppdrag granskning i Sveriges Television:

AnonymDet här är skandal! Precis som jag misstänkte att det skulle bli, så säger Migrationsverkets representant inget om att en kommunanvisade ungdom är något annat än ett ensamkommande barn. I programmet Uppdrag granskning satt Magnus Bengtsson, processägare på Migrationsverket, och sa att det var ”upp till kommunerna att avgöra huruvida den anvisade var vuxen eller barn”. Men anvisningen som kommer med fax ser ut enligt följande.

MIG anvisning av ensamk barn till kommun sid 1MIG anvisning av ensamk barn till kommun sid 12

Klicka på dokumenten för att se dem i större format.

 

 

 

 

 

 

Sidan 1 bifogas som bild och sidan 2 bifogas som bild. Sidan 3 är en bilaga med ”barnets uppgifter” alltså namn och födelsenummer samt mammas och pappas namn. Sidan 4 är kontaktuppgifter för socialtjänsten i ankomstkommunen. Det är vad som  står på sidorna 1 och 2 som är det relevanta i det här sammanhanget.

Det står på exakt noll ställen att den anvisade kommunen ska göra en bedömning av åldern!

Det står inte ens att Migrationsverkets uppgifter är uppskattade. Det står dock ”barn” på exakt åtta ställen och det har gjorts tydligt att kommunen inte kan överklaga anvisningen. Han, processägare Magnus Bengtsson, sitter alltså och blåljuger i Uppdrag granskning!

Kommentar: Motsägelserna, de allt mer desperata påhitten, svängningarna, utspelen och rättsliga ställningstagandena står som spön i backen, att hänga med i alla turer är hart när omöjligt. Det är idag oerhört svårt att veta vad som gäller från dag till dag på asyl- och migrationsområdet.

Utlänningslagen? Gäller den? Den följs i alla fall inte i den utsträckning en lag ska följas. Bland annat för att en del anställda på Migrationsverket personligen inte tycker att det ”känns bra” att utvisa människor. Och en flyktingaktivistisk barnläkare obstruerar och uppviglar (i brist på bättre ord tar jag till det) andra läkare att inte göra de nödvändiga åldersbedömningarna för att förhindra asylbedrägerier. Alla gör lite som de vill, som de ”känner”. Och rättsavdelningen på Migrationsverket spottar ur sig det ena rättsliga ställningstagandet efter det andra i en takt så att inte ens gammelmiggorna hänger med. I stället för att renodla det hela och inpränta i samtliga anställda (också personer ur den curlade 80-talsgenerationen som anställts – läs mer om dem här) att det är utlänningslagen och några bindande konventioner som gäller, inget annat. Absolut inte privata ”refugees welcome”-åsikter och givetvis inte heller motsatta, ”refugees not welcome”-åsikter.

Som sagt: Ingen vet! Inte ens processägare på Migrationsverket, som – om några – borde väl ändå veta vad som gäller. Hur ska de annars kunna agera processägare?

UG logoHär finns programmet Uppdrag granskning från den 31 augusti 2016 att se och en del texter att läsa.

© denna blogg. Vid ev citat, vanligen länka till detta inlägg.

Ska UG på en timme lyckas med vad jag inte lyckats med på många år: bryta barnläkarnas obegripliga ställning som ”experter” i frågan om åldersbedömningar av misstänkt äldre ”minderåriga” asylsökande?

Anders HjernKlicka på text- och bildrutan för att komma till videoinslag och artiklar.

I kväll, den 31 augusti, sänder Sveriges Television Uppdrag granskning som handlar om det mångåriga och mycket stora problemet i Sverige: att ett gäng barnläkare fått förhindra att åldersbedömning görs av dem som slarvigt i medier och av politiker kallas ”ensamkommande barn”.

I många år har det svenska ”etablissemanget” – eller vad man ska kalla Migrationsverket, Socialstyrelsen, regeringen, delar av riksdagen med flera – låtit den här mannen och ett antal likasinnade, skapa mångmiljardförluster i pengar (för enorma kostnader för personer som varit över 18 år men behandlats som ”barn”) och stora förluster i trygghet för många människor, genom sin hårdnackade syn på åldersbedömningar av hitkommande asylsökande som säger sig vara under 18 år!

Att ”etablissemanget” lagt så stor vikt vid vad dessa herrar (Hjern, Flodmark, Ascher & Co) tyckt i en fråga som inte ens berör deras område – barn – utan handlar om vuxna, har i snart ett decennium varit obegripligt för mig.

I inlägg efter inlägg i Svenska Dagbladet, i Dagens Samhälle, på Newsmill (saligen avsomnad sajt), Det Goda Samhällets sajt samt här på bloggen har jag skrivit om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande som misstänks vara äldre än de uppger. I inlägg efter inlägg har också miggor, läkare, HVB-personal, socialtjänstemän, poliser, sfi-lärare och andra här på bloggen berättat om hur hopplöst det är att tvingas spela med i ett spel som går ut på att de ska låtsas att ända upp till 32-, 36-åriga män är ”barn”.

Här är några av de texter som publicerats i olika medier genom åren. Tänk om någon hade tagit till sig hur det går till i andra länder och vad andra experter och inblandade aktörer haft att säga i stället för att låta dem, som jag numera tänker på som ”barnläkarmaffian”, vara tongivande. Hur många miljarder kronor hade då kunnat gå till annat än till att ”vårda” överåriga utländska ”barn”, betala ut efterlevandepensioner, arvodera till gode män, tillhandahålla platser i skolor och till oerhört dyra boenden? En synnerligen berättigad fråga. En stor del av ansvaret för detta vilar tungt på dem som aktivt motarbetat att Sverige – likt andra länder i EU – bedömt åldern hos asylsökande där fog funnits för misstanke om att de är äldre än sina uppgivna 16 eller 17 år (som inte stöds av id-handlingar). Men givetvis också på lomhörda, okunniga och ovilliga politiker av alla kulörer som under många år slagit dövörat och blindögat till mot verkligheten och låtit dessa herrar hållas.

Här följer en del av vad jag genom åren skrivit i diverse medier och här på bloggen om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande:

Ledare Op ed logo SvD•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014. Ur texten:
Anders Thomas, som under åtta år var anställd på Migrationsverket, har berättat om sina erfarenheter: ”Det kändes rent bisarrt att sitta och utreda ’16-åringar’ som uppenbarligen var närmare mig i ålder. På den tiden fanns det möjligheter att göra en åldersutredning, det finns inte i dag utan man verkar släppa igenom i stort sett alla som säger sig vara barn. Vad händer när dessa vuxna män börjar i gymnasiet och går med riktiga 16-17-åringar?”.
Ledare Op ed logo SvD•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016. Ur texten:
Kostnaden för den här gruppen, som under perioden januari–november 2015 utgjorde 22 procent av alla asylsökande, är enorm, liksom alla arrangemang kring deras boende och studier etcetera. Om det vid åldersbedömningar skulle visa sig att ett ansenligt antal inte är minderåriga, blir besparingen för skattebetalarna avsevärd. HVB-hemspersonal, familjehem och skolor skulle också slippa de problem som följer med att vuxna män måste behandlas som 16- och 17-åringar, vilket berättades om i reportaget i Sveriges Radio.
Ledare Op ed logo SvD•  Replikskifte mellan Migrationsverket och Merit Wager – 11 januari 2016. Ur texterna:
Fredrik Beijer, rättschef Migrationsverket:
Vi påminner också våra medarbetare att det är den sökande som har bevisbördan för sin ålder, att det i första hand är skriftlig bevisning som är aktuell för bedömningen och att huvudregeln är att detta sker i samband med att vi avgör ärendet. En medicinsk åldersbedömning kan finnas med under förutsättning att en läkare är villig att göra detta. Mycket i Merit Wagers artikel handlar om värdet och ”exaktheten” av så kallade ”ålderstester” – och hennes funderingar ska i första hand bemötas av läkarprofessionen och Socialstyrelsen.
Merit Wager:
Fredrik Beijer, Migrationsverket, skriver: ”JO poängterar att ”fram till beslut bör den ålder som sökande uppgett vid ansökningstillfället godtas” (12 december 2012 och 9 april 2015)”. Och det är ju vad verkets ledning vidarebefordrat till sin personal. Det må vara ett uttalande av JO, men enligt Migrationsöverdomstolens dom UM 2437-13 gäller att: ”det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”
Ledare Op ed logo SvD•  Hur kan säkerheten på HVB öka? 11 februari 2016. Ur texten:
Det naturliga vore att man också i Sverige gjorde åldersbedömningar i början av asylprocessen vid tveksamhet kring den asylsökandes ålder, vilket görs i övriga Norden. Hade man gjort det så hade man med mycket stor sannolikhet haft ett betydligt mindre antal personer som bedömts vara under 18 år, och Sverige skulle inte ha lika stora problem med plats- och personalbrist på HVB som nu.
Med ett betydligt mindre antal faktiskt minderåriga asylsökande kan resurserna användas till boenden med god personaltäthet och en säkrare miljö där man inte riskerar att blanda vuxna asylsökande med minderåriga.
Dagens samhälle logo•  Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu – 26 april 2016. Ur texten:
Migrationsöverdomstolens dom (UM 2437/13, 2014-02-11) anger också i klartext att:
”Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.”
Detta efterlevs dock inte och antalet påstått och faktiskt minderåriga som sökte sig till Sverige under 2015 (35 369 personer) var ensamt 3,4 gånger så stort som antalet till övriga länder i Norden tillsammans (10 389 personer). En anledning till denna fördelning kan mycket väl vara det faktum att det är känt i de stora asylsökarländerna att åldersbedömningar inte görs i Sverige, varvid även äldre personer tämligen riskfritt kan utge sig vara under 18 år.
Det är inte acceptabelt att Migrationsöverdomstolens dom inte följs för att några barnläkare sätter sig på tvären och en utredare på Socialstyrelsen vill utföra en pilotstudie där resultaten kommer att dröja. Därför bör åldersbedömningar enligt beprövade metoder komma i gång omedelbart på initiativ av de aktörer i samhället som kommer i kontakt med unga asylsökande.
Det Goda Samhället 2 Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna – 15 mars 2016. Ur texten:
En av anledningarna till att färre söker sig till våra grannländer kan vara att man vid misstanke om felaktigt uppgiven ålder gör åldersbedömningar. Det har i dessa länder vid olika kontroller genom åren konstaterats att av personer som åldersundersökts har mellan 60 och 72 procent visat sig vara rejält äldre än den ålder de själva har uppgivit.
Om man betänker att skillnaden i kostnad som belastar skattesystemet kan vara långt över en miljon kronor per år och asylsökande beroende på om personen är minderårig eller vuxen, borde det ligga i Sveriges intresse att direkt i början av asylprocessen åldersbedöma asylsökande.
Det är väl känt bland människosmugglare att Sverige är det lättaste landet att söka sig till som ”ensamkommande barn” eftersom Migrationsverket här går efter den ålder som den asylsökande uppger.
Bland texterna på bloggen tas här bara upp några få, samtliga från i år. Men man kan söka på ord som ”ensamkommande”, ”minderåriga”, ”åldersbedömning”, ”ålderstest”, ”åldersbestämning” etc för att hitta många fler texter från tidigare år.
•  Om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”.  – 26 maj 2016. Ur texten:
De, som efterlyser etik och barnperspektiv borde ta del av de otaliga berättelser som nu sipprar ut när bubblan brister och man inte längre i kommuner, på HVB och i familjehem, inom socialtjänsten, i skolor etc orkar spela med i ”vi låtsas att X, som verkar vara närmare 30 år gammal, är 17 år, som han sagt”-spelet.
De, som efterlyser etik och barnperspektiv kan till exempel läsa detta, som en person som arbetar i en skola där man tar emot faktiskt och påstått minderåriga asylsökande i förberedelseklasser, berättar:
Majoriteten är afghaner och vuxna som utger sig för att vara barn. De säger att de är 14-16 år gamla och vissa av dem är närmare 25-30. Dessa går alltså i klasser där det finns 14-åringar som faktiskt är 14 på riktigt. Förutom de konsekvenser du nämner så är det också problematiskt när vuxna faktiskt tar barns plats (i skolan t.ex.) och utnyttjar systemet.
cropped-bild-till-header-med-mc3a5tt1.png•  Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån. – 9 juni 2016. Ur texten:
Ja, att många som säger sig vara minderåriga ljuger om sin ålder har bland annat berättats om på den här sajten av miggor, av HVB-personal, av personer som ställt upp som familjehem (se två exempel nedan), av modersmålslärare i främst afghanska språk, av gode män. Och under några år på utmärkta Ledarsidorna.se och av en hel del andra som föraktfullt av de journalister som nu tassar över till ”andra sidan”  har kallats ”alternativa medier” och allt möjligt annat. Faktaresistensen (jag hörde ordet nyligen och det beskriver ju ganska väl vad rätt många lidit och lider av) har varit svår och allvarlig hos de allra flesta ”gammelmedier”. Det är mycket, mycket allvarligt och det har skadat Sverige.
cropped-bild-till-header-med-mc3a5tt1.png•  Hängslen och livrem finns, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna. – 16 juni 2016. Ur texten:
Och börja åldersbedöma nu – alla andra länder klarar det ju. Så efterblivet kan det inte vara i Sverige att man inte klarar att göra åldersbedömningar. Den asylsökande ska i första hand styrka och i andra hand, om det är omöjligt göra trovärdig sin ålder om han/hon säger sig vara under 18 år. Finns minsta misstanke eller osäkerhet kring åldern ska vederbörande åldersbedömas. Punkt. Slut.
cropped-bild-till-header-med-mc3a5tt1.png•  Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar – 1 juli 2016. Ur texten:
– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.
Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.
– Jag lärde mig massor, skrattar han.
cropped-bild-till-header-med-mc3a5tt1.png•  Vidare om asylbedrägerier; multipla identiteter; 13-åring som var 25 med mera – 7 juli 2016. Ur texten:
En migga: Jag känner till ett fall där den sökande hade kommit hit på anknytning (inga fingeravtryck) och sedan sökt asyl (fingeravtryck). Därefter sökte han asyl som ”ensamkommande 13-åring” (inga fingeravtryck). Således hade han nu tre identiteter. Anledningen till att den sökande bar sig åt på detta sätt var, att han var en brottsling och ville fortsätta på den banan. Han är med stor sannolikhet på fri fot än idag eftersom han flydde från det HVB där han vistades som 13-åring, när polisen var honom på spåren.
13-åringen med tre identiteter var i 25 årsåldern. Det är obehagligt att han har en identitet (PUT och folkbokföring) kvar som han kan fortsätta att använda trots att han har begått brott i de två andra identiteterna.
cropped-bild-till-header-med-mc3a5tt1.png•  Nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, sökte sig till Sverige  11 juli 2016. Ur texten:
Dessutom är det alltså fortfarande så att det enligt lag är den som söker skydd i Sverige som ska visa att den har behov av det. Lagen medger inte ”bättre-liv-invandring” för 16, 17, 23- och 28-åriga afghanska pojkar och män som vill få jobb, utbildning och annat i Sverige. Dessutom är det förvånande hur många av dessa ”skyddsbehövande” som mycket snart efter att de fått uppehållstillstånd i Sverige, reser hem och hälsar på i Afghanistan. I andra länder dras uppehållstillståndet in när sådant sker; det visar ju tydligt att personen ifråga inte har något skyddsbehov gentemot hemlandet.
En undran: Det räckte inte med alla vittnesmål, alla skriverier, all dokumentation, information om hur man gör i andra länder som bland annat förts fram här enligt ovan.
UG logoBlir det ändring nu, kommer Uppdrag gransknings inslag på en timme att få ett sådant genomslag att det lyckas med vad jag inte lyckats med trots all gedigen och faktabaserad information och dokumentation som jag presenterat genom åren? Nämligen att förpassa barnläkarna dit där de hör hemma: bland barnen och se till att man i Sverige gör åldersbedömningar av påstått minderåriga som kan misstänkas vara äldre än de uppgett? I så fall är det mycket bra, men många år för sent.
© denna blogg. Vänligen länka till detta inlägg vid citat ur texterna.

Om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”.

Ledare Op ed logo SvDI Svenska Dagbladet skriver jag idag om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”. Ämnet har varit aktuellt här på bloggen – och i tidigare texter i Svenska Dagbladet, se nedan – sedan 2008 när miggorna började uppmärksamma mig på problemet. Eller ”utmaningen”, som problem ju heter på nysvenska. Och ”utmaningen” har bara vuxit och vuxit.

I texten i Svenska Dagbladet skriver jag bland annat:

Vad Migrationsverket bör veta är att riktlinjer från Justitieombudsmannen inte är lag och därför inte heller måste följas. Vad som däremot måste följas är utlänningslagen, vilket Migrationsöverdomstolen klargör i sin dom UM 2437-13 daterad den 11 februari 2014:

”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant.”

Och jag nämner de – i brist på bättre ord – trilskande barnläkarna som getts alldeles för stor makt under alldeles för lång tid. Dem har jag också skrivit om tidigare, senast i den här texten från den 22 maj: Vad har barnläkare överhuvudtaget att göra med åldersbedömningar av asylsökande som uppger sig vara minderåriga?

Socialstyrelsen logoI en text från den 25 maj – Om Socialstyrelsen om åldersbedömning av asylsökande som sagt sig vara under 18 år men inte styrkt sin ålder – förundras jag över hur Socialstyrelsens avdelningschef Lars-Torsten Larsson vid en presskonferens nyligen, blandade in ”etiska analyser” och ”beaktande av barnperspektivet” när han redovisade vilka riktlinjer Socialstyrelsen kommit fram till (som inte är något annat än just ”riktlinjer”, vilket jag också påpekar i artikeln i Svenska Dagbladet). Socialstyrelsen skulle sätta sig in i och sedan redovisa vilka metoder som finns för åldersbedömning av personer som inte styrkt sin ålder och där det är av vikt – vilket lagen kräver – att den fastställs så korrekt som möjligt. Metoderna är som de är, de har inga ”etiska” eller ”barnperspektivistiska” innehåll utan är faktiska. Vilket man på Socialstyrelsen, som det verkar av presskonferensen de höll den 20 april, inte har förstått.

I alltför många år har denna fråga ältats och de trilskande barnläkarna, som av någon outgrundlig anledning getts en framträdande roll i frågan om åldersbedömning av troligt äldre asylsökande som uppgett sig vara under 18 år (alltså inte ”barn”), har satt klackarna i backen och så mycket de orkat motarbetat att åldersbedömning görs på sätt som fungerar väl i övriga Norden och andra länder.

Under två år sökte i Sverige 42.148 unga pojkar och män asyl och uppgav att de var både ensamkommande och minderåriga. 40 procent av alla påstått och faktiskt minderåriga som sökte asyl i hela EU 2015 tog sig till Sverige. Det finns alltså numera, när det helt enkelt inte längre går att hålla tyst om det, otaliga vittnesmål om problem med vuxna asylsökande män på boenden och i skolor. Inte bara problem utan konkreta berättelser om utnyttjande, trakasserier, översitteri och sexuella övergrepp mot yngre.

Att Sverige – och Socialstyrelsen med sitt fagra tal om ”etik” och ”beaktande av barnperspektivet” – låter detta fortgå år efter år efter år är en skam och dessutom följs inte utlänningslagen som det också slås fast i en dom från Migrationsöverdomstolen (UM 2437/13, 2014-02-11):

Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.

Sverige ter sig rent efterblivet på det här området och den – efterblivenheten på området –  torde också vara en av de största anledningarna till att många betydligt äldre män söker sig hit och bedrägligt utger sig för att vara ”barn”. För här kan man vara 28 eller 33 och påstå att man är 17 och då behandlar svenska myndigheter och alla andra i samhället en som ”barn”. Trots att man till exempel har en åttaårig dotter hemma i Afghanistan som man skype:ar med nästan dagligen; eller fru och två barn i hemlandet (autentiska exempel). Hur etiskt och barnperspektivistiskt Socialstyrelsens avdelningschef och de 50 andra som medverkat i myndighetens diskussioner i ämnet, tycker att det är, förtäljer inte historien. De är dock medskyldiga till att barn och ungdomar som sökt asyl här far illa och kanske får men för livet.

De, som efterlyser etik och barnperspektiv borde ta del av de otaliga berättelser som nu sipprar ut när bubblan brister och man inte längre i kommuner, på HVB och i familjehem, inom socialtjänsten, i skolor etc orkar spela med i ”vi låtsas att X, som verkar vara närmare 30 år gammal, är 17 år, som han sagt”-spelet.

De, som efterlyser etik och barnperspektiv kan till exempel läsa detta, som en person som arbetar i en skola där man tar emot faktiskt och påstått minderåriga asylsökande i förberedelseklasser, berättar:

Majoriteten är afghaner och vuxna som utger sig för att vara barn. De säger att de är 14-16 år gamla och vissa av dem är närmare 25-30. Dessa går alltså i klasser där det finns 14-åringar som faktiskt är 14 på riktigt. Förutom de konsekvenser du nämner så är det också problematiskt när vuxna faktiskt tar barns plats (i skolan t.ex.) och utnyttjar systemet.

Jag avslutar med det som jag också avslutar min artikel i Svenska Dagbladet med:

Migrationsverkets generaldirektör måste se till att det blir ordning på det här området. Det är både hans plikt och hans skyldighet. Så här kan det inte fortsätta. Det är inte värdigt en rättsstat och det är inte rätt mot någon av de inblandade.

Här är mina tidigare texter i ämnet som publicerats i Svenska Dagbladet:
•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014
•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016
•  Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016
På bloggen kan man söka bland hundratals texter på till exempel sökordet ”ensamkommande” om man vill läsa mer i ämnet.
© denna blogg.

 

Om Socialstyrelsen om åldersbedömning av asylsökande som sagt sig vara under 18 år men inte styrkt sin ålder

Socialstyrelsen logo– Ett femtiotal personer har sysslat med att sätta sig in i frågan om åldersbedömning av asylsökande minderåriga.

Det sa avdelningschefen vid Socialstyrelsen, Lars-Torsten Larsson, vid presskonferensen som sändes  i SVT den 20 april 2016: Så ska flyktingbarns ålder bedömas). Och:

Det här arbetet som vi nu hade en diskussion om här i förmiddags, det påbörjades egentligen sommaren 2015, och det var för att vi på Socialstyrelsen fick insikt i att här fanns en del nya radiologiska metoder för åldersbedömningar.

Jag kan här inte transkribera allt som sägs så den som är intresserad bör själv lyssna på det som sägs på presskonferensen, som det länkas till ovan.

En aning märkligt låter Lars-Torsten Larssons uttalande:

Vår grundinställning här, vilket också stärks väldigt påtagligt av den etiska analysen, är att vi ska beakta barnperspektivet.

Vem gav Socialstyrelsen i uppgift att göra en ”etisk analys” och att ”beakta barnperspektivet”? Uppdraget var väl att ta fram riktlinjer för åldersbedömning och en åldersbedömning är en ålderbedömning – varken etisk eller oetisk utan exakt bara just det: en åldersbedömning.

Lars-Torsten Larsson säger vidare:

De metoder som presenteras, eller som vi ska ge kunskapsstöd kring, de ska bedömas som rättvisande och jämlika.

Att metoderna för åldersbedömning ska vara så rättvisande som någonsin går är en självklarhet men vad menas med att metoderna ska vara ”jämlika”? Jämlika med vad?

Sedan säger han något som förvånar:

Våra metoder som vi visar ska se till att barn inte ska bedömas som vuxna och det har varit vår grundinställning hela tiden.

Men det var väl inte Socialstyrelsens uppdrag? Det som Lars-Torsten Larsson, avdelningschef vid Socialstyrelsen, sagt hittills under de knappt 3,5 första minuterna av sitt anförande, är förvånande, rentav häpnadsväckande. I varje fall för mig. Socialstyrelsens uppdrag var att ta fram riktlinjer (den kan inte stifta lagar, tack och lov) för åldersbedömning av personer som uppgett sig vara under 18 år men inte styrkt det. Inga ”etiska analyser” har väl efterfrågats? Inte heller åsikter om att ”barn inte ska bedömas som vuxna”. Det handlade om att ta fram riktlinjer för hur åldersbedömningar kan göras bäst, effektivast och rättssäkrast.

Det är något av en skandal att Migrationsverket inte har efterlevt utlänningslagen och Migrationsöverdomstolens dom och sett till att sedan decennier godkända och beprövade åldersbedömningar gjorts. Socialstyrelsen hade inte alls behövt blandas in och alldeles särskilt inte några barnläkare. Det som fungerar utmärkt i Danmark, Norge och Finland hade för länge sedan kunnat implementeras också här.

Under åren 2014 och 2015 har hit kommit sammanlagt 42.418 asylsökande som sagt sig vara ensamkommande minderåriga i behov av skydd just i Sverige. Hade åldersbedömningar gjorts enligt lag och dom hade kostnaderna för Sveriges skattebetalare med största sannolikhet blivit ett antal miljarder lägre och, inte minst: en hel del incidenter där vuxna män trakasserat, misshandlat, på olika sätt utnyttjat och även våldtagit yngre pojkar hade inte skett. Hur tänker Socialstyrelsens avdelningschef och alla inblandade barnrättsorganisationer som deltagit i Socialstyrelsens dialoger och diskussions kring det, apropå deras uttalade vilja att ”beakta barnperspektivet”? Eller räcker deras ”etiska analys” inte till att omfatta de barn som farit och far mycket illa på boenden för ensamkommande minderåriga när de tvingas bo tillsammans med vuxna män? Inte för att allt detta har något at göra med uppdraget att ta fram riktlinjer för åldersbedömning, men eftersom de nu ändå tog upp dessa aspekter.

I vare sig utlänningslagen eller i domen från Migrationsöverdomstolen (se nedan) sägs något om att det skulle vara önskvärt att barn ska bedömas som vuxna! Det är ju precis tvärtom:

Man ska undvika att vuxna bedöms som barn!

I Migrationsöverdomstolens dom (UM 2437/13, 2014-02-11) anges, vilket också kan läsas i artikeln och i ett otal texter här på bloggen:

Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.

Tydligare än det sägs i den här domen (som står över Socialstyrelsens utredningar och riktlinjer och ”etiska analyser”) kan det knappast sägas! Men Socialstyrelsen tycks inte ha förstått detta enkla och tydliga konstaterande och deras fokus synes därför ha varit delvis felaktigt, eller åtminstone skevt, när de gjort sina utredningar.

Nämnas kan också att i SBU:s rapport om icke-radiologiska åldersbestämningsmetoder (bland annat psykosociala undersökningar) gick man igenom över 16.000 artiklar och hittade då inte en enda som stödde metoder som ett antal barnläkare gärna förespråkat under flera år.

SBU har alltså inte identifierat någon vetenskaplig litteratur avseende psykosocial, eller så kallad ”holistisk” bedömning, dvs en bedömning som beaktar fysiska, utvecklingsmässiga samt psykosociala faktorer. I ingen enda av de över 16.000 genomgångna artiklarna finns således vetenskapligt stöd för icke-radiologiska åldersbestämningsmetoder.

Ur huvudledaren i Sydsvenskan den 20 april 2016:

sydsvenskanSveriges barnläkareförening har tillhört de hårdaste kritikerna och har uppmanat sina medlemmar att inte göra åldersbedömningar.

Föreningen har hävdat att det finns andra, bättre sätt att avgöra ålder, ”till exempel bedömningar av psykosocial mognad av personer som känner ungdomen väl och har stor erfarenhet av arbete med ungdomar, som lärare, idrottsledare eller behandlingspersonal inom barn- och ungdomspsykiatrin.”

Men Statens beredning för medicinsk och social utvärdering har gått igenom de metoder som inte bygger på bilddiagnostik utan just på bedömningar av den utvecklingsmässiga, fysiska och psykosociala mognaden. Slutsatsen är att dessa helt saknar vetenskapligt stöd.

Sist i sitt pressmeddelande av den 20 april 2016, säger avdelningschefen Lars-Torsten Larsson:

– Nu finns en aktuell översyn av kunskapsläget och därmed möjlighet att utifrån ett vetenskapligt faktaunderlag komma vidare i frågan om åldersbedömningar.

Och sist, men absolut inte minst, så har regeringen nu uttalat följande, utan att nämna Socialstyrelsen med ett ord: Rättsmedicinalverket får i uppdrag att genomföra medicinska åldersbedömningar.

vad har då hela den stora Socialstyrelse-utredningen (50 personer har sysslat med den, enligt avdelningschefen vid Socialstyrelsen), med sina märkliga slutsatser och uttalanden egentligen tillfört? Man kommer att tänka på sången som Lisa Ekdahl så vackert men sorgligt sjöng för ett antal år sedan:  ”Vem vet, inte jag. Vem vet, inte du”,

Några lästips:
•  Om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga men kan misstänkas vara äldre – denna blogg, 26 april 2016
•  Uppsalapolisen kräver åldersbestämning – UNT 21 maj 2016.
•  Vad har barnläkare överhuvudtaget att göra med åldersbedömningar av asylsökande som uppger sig vara minderåriga? – denna blogg 22 maj 2016

Miggorna har larmat om uteblivna åldersbedömningar sedan 2008…

Tillägg:
Apropå att Socialstyrelsens avdelningschef Lars-Torsten Larsson säger att Socialstyrelsen först sommaren 2015 ”fick insikt i att här fanns en del nya radiologiska metoder för åldersbedömningar”, konstaterar en läkare som är väl insatt i ämnet en aning förvånat att:

Men redan 1997 (Kreitner et al) kom det en studie med en ny radiologisk metod för åldersbestämning dvs datortomografi av nyckelbenet etc:

Radiological methods to examine the medial clavicular epiphysis in living individuals are conventional radiography (CR) (Flecker, 1933; Galstaun, 1937; Jit & Kullkarni, 1976; Schmeling et al., 2004; Garamendi et al. 2011), computed tomography (CT) (Kreitner et al., 1997, 1998; Schulz et al., 2005; Schulze et al., 2006; Bassed et al., 2010; Kellinghaus et al., 2010a, b), as well as new approaches using magnet resonance imaging (Schmidt et al., 2007; Hillewig et al., 2011) and ultrasounds.

(Källa: Forensic Age Estimation in Unaccompanied Minors and Young Living Adults.)
© denna blogg. Vid citat, vänligen ange källa och länka helst till den här texten.

En migga är förundrad. Alice i Underlandet hade varit förbryllad. Franz Kafka hade känt igen sig.

Alice in Wonderland curiouser-and-curiouserFranz Kafka 1917Nu blir det bara ”curiouser and curiouser”, som Alice i Underlandet sa. Och Franz Kafka såg tillvaron som en labyrint ur vilken människan inte finner någon utväg.

 

Ungefär så, både ”curiouser” och labyrintiskt är det att försöka följa Migrationsverkets vindlingar. Men eftersom jag följt asyl- och migrationsfrågor i 20 år, varit asylombud i 14 år och i snart tio år haft kontakt med en kader av miggor som hållit mig och intresserade läsare (det borde vara precis alla) informerade om vad som sker  innanför verkets väggar, så iglar jag mig fast och försöker förklara och ge en så korrekt bild jag kan av detta statliga verks handlande och icke-handlande.

Mycket har sagts och skrivits om den – i det närmaste – obefintliga åldersbedömning som ofta skulle behöva göras av asylsökande som uppger att de är minderåriga (länkar till en bråkdel av vad som skrivits om detta finns längst ner). Följande kommunikation utspann sig på Twitter den 31 mars, dock kom Migrationsverkets kommentar idag, den stora skämtardagen 1 april:

På Twitter om MIG o åldersbedömningar

Vad Migrationsverket hänvisar till är detta: Migrationsverket ändrar sitt arbetssätt kring medicinska åldersbedömningar, daterat 2015-09-04:

MIG logoMigrationsverket anpassar nu sin praxis för medicinska åldersbedömningar till en dom i Migrationsöverdomstolen (MiÖd). Konsekvensen av detta är att den asylsökande själv får ta initiativ till att låta genomföra en medicinsk åldersbedömning.

Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer vrider lite på orden för att ge dem en något annan nyans och mening än den som ges i MiÖds dom. Han säger:

MIG logoMigrationsöverdomstolen har i sin dom förra året skrivit att Migrationsverkets utredningsansvar är uppfyllt när vi informerat om möjligheterna att genomföra en medicinsk åldersutredning. Den nya rättsliga kommentaren lägger vår ambitionsnivå i linje med Migrationsöverdomstolens dom.

Men i Migrationsöverdomstolens dom UM 2437/13, som kom den 11 februari 2014 – det vill säga 1,5 år innan ovanstående skrevs av Migrationsverket – sägs följande i klartext:

Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.

Det är alltså Migrationsverkets sak att kräva – inte erbjuda – att åldersbedömning görs i tveksamma fall och om den asylsökande inte går med på det, skriva upp vederbörandes ålder så att han hanteras som vuxen. Och det här sägs också i domen:

Då NN inte genom skriftlig bevisning eller muntlig utredning kunnat göra sin ålder sannolik har Migrationsverket erbjudit honom att genomgå en medicinsk åldersbedömning. Genom denna handläggningsåtgärd har alltså getts tillfälle att på medicinsk grund göra den uppgivna åldern sannolik och därmed uppfylla sin bevisbörda.

Detta är inte detsamma som det Fredrik Beijer skriver om att ”Migrationsverkets utredningsansvar är uppfyllt när vi informerat om möjligheterna att genomföra en medicinsk åldersutredning”!

Fredrik Beijer – och därmed Migrationsverket – verkar medvetet försöka kasta grus i ögonen på dem som försöker följa vindlingarna och lappkasten på asylområdet, här med betoning på området åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga. Men den som orkar läsa och jämföra och tänka och läsa mer och borra sig in i lagar och domar, uppblandat med vad jag uppfattar som snömos från Migrationsverket,

En migga kommenterar det hela så här och använder också ordet ”snömos”:

profileRent snömos. Det handlar ju inte om domen egentligen utan om ifall Migrationsverket skulle kunna hitta vägar för att få till stånd åldersbedömningar. Flera alternativ finns ju. Exempelvis att man anställer egna åldersbedömningsexperter eller upphandlar tjänsten från privata aktörer. Eller som regeringen föreslagit, att Rättsmedicinalverket kan göra dem.

Alla de här initiativen hade verket kunnat ta för länge sedan, men istället har ledningen valt att inte göra något alls. Den försöker nu gömma sig bakom en dom i Migrationsöverdomstolen för att dölja det faktum att verkets hantering av åldersbedömning är ett haveri utan dess like.

Miggan fortsätter:

profileMigrationsverket måste klara av att lösa sina uppgifter och inte räkna med att regeringen ska gå in och detaljstyra verksamheten varje gång en dom sätter käppar i hjulen.

Är målet att ha en rättssäker prövning så får man bannemej se till att lösa det, och aktivt leta efter lösningar. Inte bara sitta där som apatiska hösäckar som väntar på att regeringen ska träda in efter att haveriet redan inträffat.

Nej, detta med åldersbedömningar är något som Migrationsverket verkligen misskött och måste se till att lösa. Visst, barnläkarna har obstruerat så man kan lägga viss skuld på dem, men samtidigt:

Varför ska ens barnläkare vara involverade? Bevisbördan ligger ju ändå på den sökande!

Hade Migrationsverket haft en mer uppstramad handläggning så hade problemet aldrig uppstått…

Kommentar till miggans ord om barnläkarna: Nej, det behövs absolut inga barnläkare för att bedöma åldern på personer som säger sig vara 16, 17 år men ter sig äldre! Det som behövs är det som specialisten i ortopedi och handkirurgi, Nenad Zeba, framhållit i sin artikel på Dagens Samhälle den 29 mars under rubriken Fel påstå att vi inte vill göra åldersbedömningar:

Dagens Samhälle debatt logoFöreligger minsta tveksamhet kring den uppgivna åldern röntgas vänster handled för att precisera behovet av en hel åldersprövning. Om resultatet visar att personen helt klart är under 18 år återförs ärendet till Migrationsverket och ansökan prövas som för en minderårig.

Regeringen måste slå näven i bordet, det måste bli ett slut på denna slöhet och oförmåga hos det statliga verket att hantera en för Sverige på alla sätt ytterst viktig fråga: Hur gamla är de ”ensamkommmande barnen”. Av alla anledningar som redan angetts ett otal gånger måste det bli ordning på detta – så som det är och har varit i åratal i de övriga nordiska länderna. Det behövs absolut inga fler utredningar, remissrundor, utlåtanden, rekommendationer eller andra krumbukter!

Det enda som behövs är det som jag har skrivit och som miggorna har påpekat i åratal här på bloggen; som kommunalrådet i Österåker skriver och som även allt fler i andra kommuner börjat ta upp. Anlita omgående läkare som Nenad Zeba att utföra åldersbedömningar i enlighet de vetenskapligt beprövade metoder som sedan länge används i andra länder, inte minst i Norden, för att komma fram till om en person kan vara 16 eller 17 år eller är betydligt äldre. Gör det nu!

Här följer ett batteri av länkar till mina och miggornas texter sedan många år tillbaka i frågan om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga, men inte styrker sin ålder och där det finns misstankar – eller rentav är uppenbart – att personerna inte är under 18 år:

•  Anställd vid hem för ensamkommande minderåriga asylsökande: ”Jag kan inte med gott samvete fylla i information som du vet inte är korrekt.” – 27 april 2012
•  En anställd vid ett boende för ensamkommande ”barn”: ”Ett antal killar som på pappret är 16 år, har kommit till mig för att få hjälp med att köpa medel på apoteket för att motverka deras åldershåravfall.” – 1 december 2013
• En migga om nya instruktioner från rättschefen avseende ”ensamkommande barn” – 2 maj 2014
•  En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015
•  Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” – 27 mars 2015
•  2014 var 75 procent av dem som av Migrationsverket och svenska medier kallade “ensamkommande flyktingbarn”, minderåriga asylsökande i åldrarna 15-17 år 25 juli 2015
•  Enhetschefen inom socialtjänsten skriver igen: ”Nu är det ett faktum att vi inte längre kan upprätthålla lagkraven kring utredning, placering och uppföljning av ensamkommande barn och minderåriga som söker asyl här.” – 19 november 2015
•  ”Vi fixar det helt enkelt inte”. Kommuner vägrar ta emot ensamkommande minderåriga asylsökande – 26 november 2015
•  Tio år för sent, men heder åt de två reportrarna på Sveriges Radio som på riktigt verkar anstränga sig för att försöka att ge en mer nyanserad och sann bild av dem som kallas ”ensamkommande barn och ungdomar” – 14 december 2015
•  Sverige är ett icke rättssäkert svikarland – larm om vuxna ”ensamkommande barn” har ignorerats under många år – 18 februari 2016
•  Det står varje kommun, skola, boende eller annan aktör fritt att genomföra sådana åldersbedömningar redan nu vid misstanke om att ”barn” som placeras hos dem är äldre än uppgiven ålder. – 18 mars 2016. I denna text finns också länkar till ett antal andra texter, bland annat en debattartikel och en replik på Brännpunkt i Svenska Dagbladet, skrivna av fyra kommunalråd.
•  Kommunalrådet i Österåker, Michaela Fletcher (M): ”Många av dem som får fel åldersbestämning nu kommer sannolikt att ansöka om att få sin ålder omprövad senare.” – 1 april 2016
© denna blogg.
Skicka gärna relevanta synpunkter och tips! Konkreta frågor som rör hur Migrationsverket agerat bör riktas direkt till Migrationsverket.

Kanske skulle det kunna vara en lösning att Migrationsverket började anlita expertis i de övriga nordiska länderna?

Ledare Op ed logo SvDI en op ed-artikel i  Svenska Dagbladet skriver jag idag, den 7 januari, under rubriken Sverige ligger efter med ålderstester bland annat:

Åldersbedömningar har behövt göras under lång tid i Sverige men de har inte kunnat utföras annat än i ett fåtal fall på grund av läkares vägran. Problemen och kostnaderna – både ekonomiska och mänskliga – som den underlåtenheten medfört är stora. Att låtsas som om problemet med oriktiga åldersangivelser bland asylsökande inte existerar är därför oansvarigt.

I en tidigare text – Hur många ensamkommande barn är vuxna? – på samma sida och om samma ämne skrev jag den 5 oktober 2014 om uppgifter från det danska rättsmedicinska institutet och justitieministeriet:

327 av de 637 (51 procent) ensamkommande asylsökande som sade sig vara minderåriga och kom till ett danskt asylcenter under åren 2011 och 2012, visade sig efter rättsmedicinsk undersökning ha ljugit om sin ålder, och var över 18 år. De första fyra månaderna 2013 var tre av fyra (75 procent) testade flyktingbarn över 18 år.

”Erfarenhetsmässigt har det visat sig, att en stor del av de asylsökande som testas, uppskattas vara vuxna. Vi ålderstestar därför, när det finns en misstanke om att den sökande inte är minderårig”, säger kontorschef Bjørn Hørning hos Udlændingeservice.

I den artikeln uppmanade jag anförde jag också att:

Man bör  i större utsträckning lyssna på modersmålslärare, HVB-hemspersonal och verksanställda, och kontroller bör också göras i Sverige i betydligt större omfattning än Migrationsverket hittills gjort. Kan man göra det i våra nordiska grannländer så borde det även gå att göra i Sverige.

ReplikskiftePå den artikeln replikerade ett antal barnläkare och om det kan man läsa här: Replik och slutreplik i Svenska Dagbladet om ”ensamkommande barn”

En av de replikerande barnläkarna, Anders Hjern*, uttalar sig  i Sveriges Radios specialprogram De desillusionerade humanisterna där reportrarna Jörgen Huitfeldt och Magnus Thorén gör ett försök – och lyckas ganska väl – att göra ett mer objektivt program än man annars är van vid att höra i Public Service, när det gäller ämnet asylsökande och då alldeles särskilt kategoring som så ofta slentrianmässigt felaktigt kallas ”ensamkommande flyktingbarn”. Lyssna gärna på det 42 minuter långa programmet med röster från personer som arbetar med den här kategorin asylsökande som alltså är asylsökande som påstår sig vara eller är minderåriga. För den som hellre läser än lyssnar finns programmet nedtecknat här.

Ekot logoSamma reportrar lyckades också Sveriges Radio få göra en tio minuter lång uppföljning med rubriken Hur kan man bestämma åldern på ett barn på flykt? som sändes den 1 januari 2016. Även här uttalade sig barnläkaren Anders Hjern, delvis tämligen häpnadsväckande och hänvisade till en icke närmare angiven sydafrikansk studie som säger något annat än vad man går efter i de övriga nordiska länderna. Att man i de tre länderna Norge, Danmark och Finland, länder med väl så välutvecklad och högtstående kunnande och seriositet  som Sverige (kanske till och med bättre…) använder sig av vetenskapligt beprövade och väldokumenterade metoder, viftade han bort med orden:

– Idag används åldersbedömningar i många länder som en del i en restriktiv migrationspolitik där man vill visa att ”i vårt land är vi besvärliga så åk någon annanstans”.

Kommentar: Uttalandet är en skymf mot de andra tre länderna vilkas läkare och rättstandläkare under lång tid gjort åldersbedömningar i enlighet med kriterier som anses beprövade och godkända och som även används i andra länder i Europa.

Barnläkaren Anders Hjern säger också i programmet att:

– Det som är problemet just nu det är att Migrationsverket inte accepterar en medicinsk åldersbedömning som tar hänsyn till de ingående metodernas inneboende stora felmarginaler, kan man säga.

Han säger också:

– Vi har en lång erfarenhet av att Migrationsverket tolkar de här resultaten på ett väldigt bokstavligt sätt. Att man helt enkelt saknar den kompetens som behövs för att göra en korrekt bedömning av de här.

Kommentar: På vilket sätt är ”problemet just nu” att Migrationsverket inte tar hänsyn till ”de ingående metodernas inneboende stora felmarginaler”? Vilka ”stora felmarginaler” menas? Migrationsverket har ju knappt ens fått chansen att ta hänsyn till det som barnläkaren hänvisar till eftersom läkarna ju vägrar utföra åldersbedömningar. Vad gäller de få åldersbedömningar som ändå har gjorts, menar barnläkaren Anders Hjern då att svenska läkares utsagor och konklusioner är så otydliga att de inte går att tolka? Det är i så fall riktigt illa. Om Migrationsverket har beställt en åldersutredning så har verket rätt att förvänta sig att den som utför den avlämnar ett tolkningsbart resultat. Om läkarna inte klarar att avge tydliga utlåtanden så kan Migrationsverket knappast lastas för det.

Kanske skulle det kunna vara en lösning att verket började anlita expertis i de övriga nordiska länderna?

Reflektion: Under många år har miggor, HVB-hemspersonal, SFI-lärare, modersmålslärare och familjehem rapporterat om att det i Sverige finns många asylsökande män (och en och annan kvinna) som utger sig för att vara 16, 17 år när de är flera år, ibland riktigt många år, äldre. Det är då inte att undra på att antalet faktiskt och påstått minderåriga asylsökande i Sverige har femdubblats – ja, mer än femdubblats! – år 2015 jämfört med år 2014 och att Sverige år 2014 ensamt tog emot tre gånger fler i denna kategori än de övriga tre nordiska länderna tillsammans! För år 2015 torde skillnaden bli ännu större.

Jag har skrivit många texter om den svenska oviljan och oförmågan att se till att vuxna män inte tas in och behandlas som barn i asylprocessen – ingen har tagit tag i det  och smugglarna har kunnat fortsätta att föra hit vuxna män som till och med själva ibland har egna barn i hemlandet (!) och som kan vara upp till dubbelt så gamla som de angett. Trots att det enligt de övriga ländernas läkarvetenskap inte alls är svårt att göra ålderstester som med ca två års skillnad neråt och uppåt kan visa om en asylsökande, påstått minderårig är betydligt äldre än han uppgett. I Finland erbjuds den som misstänks vara äldre en åldersundersökning och den som vägrar göra en sådan, får automatiskt sin ålder uppskriven och behandlas som vuxen i asylprocessen.

*Anders Hjern anlitas relativt ofta av Sveriges Radio, vilket man kan se och höra här. Någon balans i åsikterna kring åldersbedömningar har Sveriges Radio inte verkat eftersträva, utan samme läkare har ensidigt fått upprepa sina åsikter på området, år efter år. Omdömen som inte stöds i grannländerna; ändå har Public Service inte brytt sig om att vända sig till andra, till exempel experter som utför åldersbedömningar i Norge, Danmark och Finland. Inte förrän i programmet De desillusionerade humanisterna, som sändes i mitten av december 2014, där den danske professorn vid danska Rättsmedicinalverket, Niels Lynnerup, kommer till tals och uppvisar en helt annan syn i frågan än den svenske barnläkaren.
Jag skrev om programmet i texten Tio år för sent, men heder åt de två reportrarna på Sveriges Radio som på riktigt verkar anstränga sig för att försöka att ge en mer nyanserad och sann bild av dem som kallas ”ensamkommande barn och ungdomar” .
© denna blogg.

Replik och slutreplik i Svenska Dagbladet om ”ensamkommande barn”

ReplikskifteTre välmeriterade barnläkare – Jonas F Ludvigsson, ordförande i Barnläkarföreningen, barnläkare i Örebro, professor Karolinska Institutet; Henry Ascher, ordförande i Svenska Barnläkarföreningens Arbetsgrupp för flyktingbarn, barnläkare, professor Nordic School of Public Health (NHV) och Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och Anders Hjern, barnläkare i Stockholm, professor Karolinska Institutet – har den 8 oktober kommenterat min OP ED-artikel i Svenska Dagbladet – Hur många ensamkommande barn är vuxna? (5 oktober). Deras svar har rubriken Kommentar och svar angående ensamkommande barn och vuxna. Lite trist är att de inte bemödat sig om att skriva mitt förnamn korrekt utan kallar mig ”Marit”, trots att namnet tydligt står under artikeln… Men de skriver i alla fall bland annat så här:

Åldersbedömningen ska basera sig på en omfattande helhetsbedömning grundad på bland annat ungdomens kroppsliga utveckling samt psykosociala mognad. I det fall där det därefter föreligger tveksamhet kring om ungdomen är under eller över 18 år, kompletteras bedömningen med röntgenundersökning av skelett- och tandmognad. Det saknas idag medicinska och biologiska metoder som kan fastställa en exakt kronologisk ålder. Den biologiska variationen är stor inte minst vad gäller skelettmognad mellan olika folkgrupper, och asylkommande ungdomar bär ofta spår av malnutrition och kroniska sjukdomar vilket kan påverka tillväxten.

”Asylkommande ungdomar”? Ja, det är ju innovativt och praktiskt att ha en sådan benämning på ett i det närmaste permanent och växande fenomen som i Sverige är stort och framträdande, till skillnad från i, till exempel, de nordiska länder jag jämfört med i artikeln. Där deras barnläkare och andra alltså anser, att det går att göra åldersbedömningar. Men nu är det bara det, att jag i min artikel inte skrev ett ord om åldersbedömningar och hur de går till! Vilket jag påpekar i min slutreplik, som också den har publicerats på Svenska Dagbladets ledarblogg, direkt efter barnläkarnas text. Där säger jag bland annat:

För det första: Barnläkarna och jag är helt överens om det som de för fram i sitt första stycke.

För det andra: Min text handlar inte om hur medicinska åldersbedömningar görs. Inte någonstans i texten gör den det.
————————————–
För det fjärde: I min text jämförs Sverige med tre andra nordiska länder. I dessa länder har man kunnat göra åldersbedömningar och en del av resultaten framgår av min artikel. Kanske har skillnaden i hanteringen av dem som säger sig vara ensamkommande barn något att göra med att skillnaden också vad gäller hur många sådana som söker asyl i de fyra länderna fördelar sig så här:

Till och med den 30 september i år har det kommit 5 000 asylsökande som säger sig vara ensamkommande barn med asylskäl till Sverige.

Till Norge har det under samma tid kommit 880. Till Danmark har 426 asylsökande som säger sig vara ensamkommande barn med asylskäl kommit till och med den 31 augusti och under samma period kom 120 till Finland.

Läs gärna såväl den ursprungliga artikeln (som jag länkar till högst upp) som hela barnläkarnas replik på nätet (som det också finns en länk till högre upp) och – sist men inte minst – hela min slutreplik direkt efter barnläkarnas text.

© denna blogg.