Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar

Klicka på bild- och textrutan för att läsa texten (på engelska).

 

 

 

 

 

Under rubriken A returning migrant tells his tale of struggle and desillusion berättar 23-årige Hayatullah Hooman från Afghanistan om hur han kom till Sverige och sökte asyl som 17-årigt  ”ensamkommande barn”. I Sverige envisas man med att kalla de faktiskt och påstått minderåriga, oftast unga män och även äldre män allt mellan 18 och 35,  och pojkar som närmar sig 18-årsåldern för ”barn”. I över ett decennium har jag kallat dem ”minderåriga asylsökande”, som man gör i de övriga nordiska och andra länderna dit asylsökande kommer, men det har inte gått hem i Sverige, här är de alla ”barn” om de säger att de är under 18 år.

Hursomhelst, i den här texten berättas det många av oss redan länge vetat (men som många inte velat låtsas om eftersom det stör dem i deras välvilliga godhetsuppsåt), och dessutom direkt, klart och tydligt av ett av de ”barn” som så många här ägnar sin omsorg. Texten börjar:

Det ser kul ut: Hayatullah Hooman har lagt ut selfies av sig i skidbackar, när han spelar fotboll, kopplar av på festivaler och poserar vid stranden av en sjö. Men denne ”låtsas-asylsökande” är nu tillbaka i Kabul igen, efter att ha tillbringat närmare ett år med att försöka acklimatisera sig i Sverige.

Texten fortsätter:

– Jag hade hört att Sverige var bra för flyktingar, sa Hayatullah Hooman i en intervju med  Paiwandgah i Kabul. Folk hade berättat för mig att jag skulle få uppehållstillstånd efter ett eller två år och jag ville åka dit för att jobba och försörja min familj.

Hooman har en examen i historia från universitetet i Kabul. Hans dröm var att skaffa sig en examen utomlands och sedan kanske återvända och slå sig ner i Afghanistan. Om hur han tog sig till Sverige berättar Hooman att han tog ”den långa vägen”. Han betalade 8.000 dollar till en smugglare och via Pakistan togs han genom Iran till Turkiet och sedan över till Grekland. Därifrån kunde han resa friare, eftersom han nu befann sig i EU. Smugglare överlämnade honom till nya smugglare vid gränserna och han tog sig med lastbil, tåg, buss och motorcykel genom Makedonien, Serbien, Ungern, Österrike, Tyskland och Danmark för att till slut, efter flera månader, nå sitt mål: Sverige.

Han berättar hur han noggrant dokumenterade hela sin resa och att han har över 600 fotografier i sin mobil. Men hans breda leenden och de vackra scenerierna är bedrägliga,

– Det var inte fantastiskt underbart där, suckar han. Vi afghaner tror att Europa är paradiset. Jag vill berätta för folk att det inte är sant.

Hooman har inga hemska historier att berätta om sin resa och han upplevde inga ohyggliga omständigheter på asylboendet som han kom till i Sverige. Allt var ”cool”, åtminstone till en början.

– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.

Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.

– Jag lärde mig massor, skrattar han.

Men snart sjönk verkligheten in. När Hooman firat sin ”18-årsdag”, flyttades han till ett vuxenboende där det inte alls var lika bekvämt och bra.

– De gav oss bara 1.000 kronor till tvål, schampo etc, säger han. Maten var inte bra och om man blev sjuk kunde det ta en månad innan man kom till doktorn. På en månad kunde man dö.

Hans dröm om ett snabbt uppehållstillstånd gick också i kras.

– De sa till mig att det skulle ta två år att få uppehållstillstånd. Efter det kunde det ta ytterligare fyra, fem år innan jag kunde få ett jobb. Jag ville inte slösa bort min tid.

Hooman ringde sina föräldrar och bad om råd.

– De sa att om jag kan finna ett sätt att stanna och få en högre examen så gör det. Mera o jag bara skulle gå i skola för att repetera vad jag redan kunde, då skulle jag komma hem.

Han berättade äntligen sanningen för Migrationsverket  — att han i själva verket ville studera historia. De erbjöd honom hjälp men vid det laget hade han tröttnat och ville avsluta sitt experiment i  ”international living”.

– Jag hade svåra depressioner i Sverige, säger Hooman. Jag ville verkligen resa hem.

Det är bristen på jobb som driver människor från Afghanistan att söka sig utomlands, menar Hooman:

– Mer än 90 procent av alla som lämnar landet gör det för att söka jobb. En familjemedlem reser och ska sedan skicka hem pengar.

Hooman viftar helt och hållet bort påståendet att strömmen av migranter skulle bero på att de är förtryckta och och upplever fara.

– Afghanistan har varit i krig i 100 år, vad är problemet?

Mängder av afghaner söker sig till Europa och Hooman vill göra vad han kan för att stoppa dem. Förra året, 2015, lämnade fler än 200.000 afghaner sitt land och tog sig till Europa. I år kommer antalet troligen att bli ännu högre när människor riskerar sina liv för drömmen om ett liv i välstånd och säkerhet. Afghaner är, enligt UNHCR, den näststörsta gruppen migranter/asylsökande efter syrierna.

– Jag sa åt min farbrors söner att inte resa men de ville inte lyssna., berättar Hooman. De tog sig till Tyskland och de kom tillbaka, de också.

Hooman fick 3.000 dollar av Migrationsverket för att återvända till Afghanistan. Det räckte inte för att täcka hans kostnader för resan, men han kom åtminstone hem.

Många försök har gjorts för att stoppa afghaner från att lämna landet. Regeringen har startat en kampanj med namnet “Stay With Me”. Också landets president Ashraf Ghani har gett sig in i kampanjen:

– Ett land överlever inte när de bästa försöker fly, sa han i en intervju i BBC i mars, där han fördömde dem som Afghanistan har spenderat miljoner dollar på och som nu rymmer under minsta stress. Jag har ingen sympati för dem.

Destinationsländerna har också försökt avskräcka potentiella migranter genom affischer och webbsidor med information om argt det inte är en dans på rosor att vara migrant. Men hittills har man inte lyckats stoppa strömmen.

Hooman hoppas att hans raka och tydliga berättelse om hur det är i verkligheten ska bidra till att kunna övertala en del av hans landsmän att inte företa resan till Europa. Han får också ut sitt budskap via Facebook och Twitter och ämnar dessutom skriva en bok om sina resor.

– Jag tog penna och block med mig, säger han, och jag skrev ner allt som hände mig. Jag skulle vilja publicera det. Folk tror att Europa är ett paradis men jag vill berätta sanningen i min bok.

Kommentar: Allt detta är väl känt sedan länge och även dokumenterat i olika rapporter från UNHCR och AREU med flera. Jag har under ett decennium försökt förstå det svenska självbedrägeriet. Jag har undrat över varför så många helt stänger av sina hjärnceller när det kommer till ”ensamkommande barn” – ett stort antal just sådana som Hooman och även betydligt äldre män; män som till och med har egna barn hemma i Afghanistan. Jag har aldrig fått något svar. Och att de åldersbedömningar som vi är många som efterfrågat har fått stoppas av barnläkare (som inte ens har något med saken och göra eftersom det är vuxna eller nästan vuxna som ska bedömas, inte ”barn”) är också helt obegripligt. Jag gissar att inte ens den här berättelsen kommer att rubba ”de troende” en millimeter.

© Översättning Merit Wager.

Finland. Biträdande polischef: ”Vi måste berätta sanningen.” (Om sexuella trakasserier och övergrepp).

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på BBC:s sajt (på engelska).

BBC har gjort ett reportage om hur man i Finland lär migranter att uppföra sig och skriver bland annat:

Migranter som anländer till Finland får undervisning i finländska värderingar och hur man ska bete sig mot kvinnor. Regeringen, som är oroad av det ökande antalet sexuella trakasserier och övergrepp i landet, vill försäkra sig om att personer från mycket konservativa kulturer lär sig vad de har att förvänta sig i sitt nya land.

”Så i Finland”, säger den energiska läraren Johanna, som får även den mest motvilliga eleven att engagera sig, ”kan man inte köpa en fru. En kvinna gifter sig med dig bara om hon vill för här är män och kvinnor jämställda.”

Hennes elever är alla nyligen anlända asylsökande och platsen är en asylmottagning inbäddad i snö i djupet av en finsk skog. Männen tittar på henne mycket intensivt. En del av de unga irakierna talar god engelska och nickar lätt. Andra, särskilt de lite äldre männen, stirrar på varandra med höjda ögonbryn när Johannas ord översätts till arabiska. Den enda kvinnan i lokalen, slöjbeklädd, ler svagt.

”Men man kan gå på disco med en kvinna”, tillägger Johanna glatt. ”Men kom ihåg att även om en kvinna dansar nära dig och är klädd i kort kjol så betyder det inte att hon vill ha sex med dig.”
——————————
På asylmottagningarna i Finland tar man undervisningen i kultur och traditioner på extremt stort allvar. Om män som kommer från mycket annorlunda och konservativa kulturer inte genast görs medvetna om att Finland har sina egna värderingar, seder och bruk som måste respekteras, kommer de aldrig att integreras, varnar Johanna.

BBC rapporterar också om att männen informeras också noga om finsk lagstiftning så att de vet vad som väntar dem om de rör vid kvinnor på ett oanständigt sätt. Vidare berättas om hur männen får veta att finska män deltar i hushållsarbetet och även om de stönar över det så ryggar de inte längre tillbaka när de ser en kvinnlig taxichaufför. Johanna berättar att sedan hon börjat hålla sina kurser i höstas har kvinnliga asylsökande ofta kommit till henne och klagat över att deras män inte behandlar dem på ”det finska sättet”.

Undervisningen backas upp av Inrikesministeriet och Polisen. Hösten 2015 dömdes tre asylsökande för våldtäkt i Finland och under nyårsafton skedde ett antal sexuella trakasserier och överfall liknande dem i Köln och Stockholm. Offren rapporterade att gärningsmännen såg ut att komma från Mellanöstern – något som biträdande polischefen i Helsingfors, Ilkka Koskimäki beslöt att gå ut till allmänheten med:

”Det är svårt att tala om”, medger han, medan vi sitter i en patrullbil som kör längs de isiga gatorna i staden. ”Men vi måste berätta sanningen. Ofta avslöjar vi inte en misstänkts etniska bakgrund, men de här händelserna, där skaror av unga, utländska män omringar en flicka på allmän plats och trakasserar henne har blivit ett fenomen.”

Polisbilen kör upp vid en asylmottagning där Koskimäkis polisteam håller liknande kurser för migranter som Johanna. En grupp migranter som står och röker på de snöiga trappstegen, iklädda flip-flops, rasslar snabbt in, uppenbart skärrade av polisens ankomst. En muskulös irakier i gymkläder närmar sig mig försiktigt och frågar mig i viskande ton varför jag tycker att jag behöver tre polismän som livvakter för att besöka asylmottagningen. ”Please”, bönar han, ”snälla du, tro inte att alla asylsökande är farliga för att det finns ett fåtal kriminella bland oss”.
——————————

Lektionen på asylmottagningen går mot sitt slut och de asylsökande ges i hemläxa att läsa på om Finlands jämställdhetslagar. När vi lämnar lektionsrummet skakar en irakisk man i färgglad bomberjacka min hand.

”Det är jättebra i Finland”, säger han. ”Men när jag gifter mig ska min fru vara hemmafru och laga den mat jag tycker om – och hon ska definitivt inte gå på disco.”

Kommentar: Den slapphet som råder i Sverige råder inte i Finland. Och att Polisen, som i Sverige, skulle börja ”mörka” vilka som begår grova brott för att de är asylsökande eller asylinvandrade, den tanken finns inte. Finland är ett demokratiskt och fritt land och där mörkas inte uppgifter som är av stor vikt för befolkningen att känna till. Det är det skattebetalande folket som betalar för Polisen, för att den ska upprätthålla lag och ordning och beivra och bekämpa brott så folket har ovillkorlig rätt att veta vad som sker i deras land.

Läs också:
Finland. ”Sexualbrott i parker och på gator var okända i Finland innan 32.000 asylsökande anlände till landet i fjol.” – 10 januari 2016

© Översättning Merit Wager.

Justitieministern från Den Humanitära Stormakten näpser premiärministern för lilla, dumma Storbritannien

Lyssna nu, premiärministern i lilla (!) dumma Storbritannien, på vad justitieministern i Den Humanitära Stormakten har att säga om ”ansvar”! Ur artikeln Calais migrant crisis: David Cameron accused of ‘playing politics’ på BBC.s sajt den 2 augusti:

Notera att man i BBC:s ext har satt citattecken runt ordet ”responsibility”. Det gör jag också alltid när svenska politiker uttalar ordet ”ansvar”, detta (till intet förpliktande) honnörsord bland svenska naivister inom politik och media.

Morgan Johansson säger myndigt:

I think he’s playing on strings – that he wants to actually divide people – and that’s not a constructive way.

Dessutom: Som om han själv och alla andra i regeringen och riksdagen i Sverige inte också ”are playing politics” i dessa frågor! Falskhet och dumhet, kryddat med naivitet och direkt odiplomatisk och ouppfostrad oförskämdhet, se där ett vinnande koncept från en myra som tror att den är en elefant. Mer ur artikeln på BBC:s sajt:

Sweden allows anyone from Syria into the country, and last year Sweden accepted 30,000 asylum seekers compared to the UK’s 10,000.

Mr Johansson called on the rest of the European Union, including the UK, to take more people in.

”I hear what he [Mr Cameron] is saying about illegal immigrants and about swarms and everything like that,” he said.

Pinsamt. Ytterst pinsamt. Men helt i linje med den naivt megalomana stormaktsretoriken som man från politiskt (och medialt) håll i Sverige länge ägnat sig åt. En retorik som skorrar falsk inte bara i utländska öron utan också i allt fler öron i DHS. Morgan Johansson fortsätter dock att, med en dåres envishet, köra med den hittills totalt icke-framgångsrika stilen att mana övriga EU-länderna, inklusive Storbritannien, att ”ta in mer folk”. Det har Sverige okänsligt kört med sedan något decennium tillbaka, också på Alliansregeringens tid och idag även genom en del EU-parlamentariker från Sverige. Trots att de i EU inte ska gå sitt eget lands ärenden utan företräda hela EU, där den svenska synen på ”ansvar” inte alls är densamma.

© denna blogg. Vid ett ev kort citat, vänligen länka till originalinlägget.

BBC: ”Inget annat EU-land erbjuder den här nivån på stöd.”

rapporterar om Sverige och asylinvandrarna, främst från Syrien, den 23 oktober 2013

Can Sweden cope with an influx of Syrian asylum seekers? (Kan Sverige hantera inflödet av syriska asylsökande?):

Medan krisen i Syrien fortsätter att intensifieras, har Sverige nu tagit emot fler asylsökande från Syrien än något annat land i Europa. Det har varit ett stort inflöde sedan svenska myndigheter i början av september, lät meddela att alla som anländer från Syrien kommer att ges permanenta uppehållstillstånd. Fler än 12.000 personer har ansökt om permanenta uppehållstillstånd sedan den nya policyn infördes.

Chris Morris besökte ett svenskt asylprocesscenter för att ta reda på hur processen fungerar.

Sweden welcomes Syrian refugees, and their families. (Sverige välkomnar syriska flyktingar och deras familjer):

Er policy som ger permanent uppehållstillstånd åt syriska migranter har gjort att tusentals anländer till Sverige. Förändringen i Sveriges asylregler nyligen ger flyktingar rätt att hämta sina familjer med sig. Inget annat EU-land erbjuder den här nivån på stöd.

Chris Morris rapporterar.

‘Sweden will remain open to migrants’ – migration minister Tobias Billstrom (”Sverige kommer att fortsätta vara öppet för migranter” – migrationsminister Tobias Billström):

Chris Morris talade med Sveriges migrationsminister Tobias Billström.

Chris Morris frågar bland annat, angående den stora inströmningen av asylsökande (just här handlar det om syrier) i Sverige:

Beslutet att erbjuda permanent uppehållstillstånd till folk som kommer från Syrien är tekniskt, inte politiskt. Men ändå är det ni, som regering, som måste förhålla er till det politiskt.  Är det något som Sverige verkligen kan klara, det potentiella antalet som kan komma att anlända?

Migrationsministern svarar:

Den svenska ståndpunkten när det gäller att bevilja asyl åt människor i behov av skydd mot förföljelse, har alltid varit en öppen sådan, och den kommer att förbli öppen under den här regeringen. Det är viktigt för oss att visa att när vi ser det syriska folkets öde så borde alla ta sitt ansvar.

Och fortsätter på det där svenska ”vi-vet-bäst”-sättet att

Det som irriterar mig, snarare än den svenska ståndpunkten är, problemen som vi ser i Europeiska Unionen. Att den gemensamma lagstiftningen tolkas så olika i alla de 28 medlemsländerna.

Kommentar: Men det är ju ett enda land, Sverige, som tolkar lagarna på ett annat sätt än de övriga 27!!!!

Migrationsministern fortsätter:

Och det här är något vi måste arbeta med. Jag tror att vi måste förstå, att när vi har två medlemsländer, Tyskland och Sverige, som tillsammans tar emot 2/3 av alla asylansökningar från syrier, då är det någonting som är fel.

Kommentar: Sverige, som ensamt har en annorlunda policy, ska alltså ”arbeta med” de andra länderna som inte har samma inställning till permanenta uppehållstillstånd till alla som säger sig komma från Syrien? Och taken på att det kan vara ett av 28 länder som är inne på fel spår, inte 27 av 28, slår inte den svenske ministern? Det slår honom inte att Sverige kanske skulle göra som 27 EU-länder: bevilja tillfälliga uppehållstillstånd åt personer som faktiskt och bevisligen kommer från Syrien?

Reportern, Chris Morris säger:

Men det finns inga lagliga krav för något annat land att erbjuda permanenta uppehållstillstånd. Det finns tillfälliga uppehållstillstånd, något som i princip är inbyggt i internationell lag, vilket ger flyktingar från länder i konflikt hjälp. Men ni har gått ett steg längre, eller ert system har gått ett steg längre och säger: ”Om ni tar er till Sverige så kan ni stanna hör resten av era liv och bygga nya liv här för er själva och era familjer”.

Migrationsminister Billström tar då upp irrelevanta saker och säger att många andra länder nog har en tendens (!?) att så småningom ändra sina ursprungliga beslut och ge permanenta uppehållstillstånd. Så, menar han:

Det är inte så stora skillnader.

Kommentar: Ja, men då så! Varför säger ministern då att man ska arbeta med att få de andra 27 länderna att bevilja permanenta tillstånd direkt, från början?

(©Översättning från engelska: Merit Wager).