Om mycket av det som framkommer Migrationsverkets rapport ”Effektiviteten i asylprövningen” har miggorna länge berättat

OBS! Lång text. Men inte svårläst…

En del av det som förs fram i Migrationsverkets rapport ”Effektiviteten i asylprövningen” (som förresten hellre borde heta ”Ineffektiviteten i asylprövningen”) skrev miggor om redan för flera år sedan.

En migga: ”Det kommer att gå att höra en knappnål falla till golvet.” (13 september 2011). Kort utdrag ur texten:

Gå in på vilken asylprövningsenhet som helst, peka på någon av de anställda i mängden och ställ några busenkla frågor. Be någon ange bevisgraderna till namnen, och vad de olika bevisgraderna betyder. Be någon definiera begreppet rättskälla. Be någon förklara hierakiordningen mellan en lagakraftvunnen lag och vad en migrationschef säger för det fall dessa båda skulle strida mot varandra. Be någon skilja på bevisbörda och officialprincip. Be någon av de nyanställda förklara innehållet i det beslut som denne precis har skrivit (eller rättare sagt skrivit av). Det kommer att gå att höra en knappnål falla till golvet.

En migga: ”Din uppräkning av olika typer av invandring stämmer helt.” (12 februari 2013. Kort utdrag ur texten:

Jag tror att jag har skrivit tidigare att den vanligaste reaktionen hos nyanställda handläggare på Migrationsverket är att de undrar var ”flyktingarna” är. De är inte förberedda på att asylsökande uppger skäl som att de är osams med grannen, de gillar inte mammas nya man, de är arbetslösa, bostadslösa, vill inte göra militärtjänsten osv.

Framförallt är de nyanställda inte alls förberedda på att så många gör det och att så många uppenbart ljuger.

En ny migga: ”Jag arbetar på en enhet där arbetsförhållandena stadigt har gått i en nedåtgående spiral.” (30 juni 2013). Kort utdrag ur texten:

Varje enhet har numera bara en halv styrka ”erfarna” handläggare och beslutsfattare, den andra halvan består av nyanställda från februari 2013. Ledningen har därefter räknat om vårt beting till att motsvara det nya antalet medarbetare, som om de vore fullärda och i full produktion från och med årsskiftet. Var och en kan säkert räkna ut problemen…

En ny migga: ”Vi har slutat att göra juridiskt korrekta prövningar av asylskäl.” (23 september 2013). Kort utdrag ur texten:

Kvalitet var dock något som chefen inte intresserade sig för. Här handlade allt om att  producera, och det snabbt. Vissa kollegor, främst de nyanställda, gick på chefens linje och såg hela tiden mellan fingrarna gällande huruvida den sökande verkligen var över 18 år eller från vilken provins han kom ifrån. Inte nog med det, de nyanställda brukade, för att hamna i god dager hos chefen, även jobba hemifrån, oavlönat på sin fritid.

En migga: ”Flera enheter har många nyanställda handläggare och beslutsfattare som inte på långa vägar har den erfarenhet och kunskap som arbetet kräver.” (25 augusti 2015). Kort utdrag ur texten:

Flera enheter har många nyanställda handläggare och beslutsfattare som inte på långa vägar har den erfarenhet och kunskap som arbetet kräver. Detta, i kombination med en hög arbetsbelastning och resultatinriktade chefer, gör att det är enklast att ”blunda och bevilja”. Det kan man ju, vid en första anblick tänka att ”det gör ju inget”. Men fel är fel och okunskapen kan leda till att man utvisar personer som inte borde utvisas eller att man beviljar personer som vi absolut inte vill ha i landet.

Den intresserade uppmanas att läsa hela Migrationsverkets rapport för att få en bredare bild och insikt än vad nedan korta utdrag ger:

Rapportörerna om kvaliteten och allmänna frågor prioriteras, inte effektiviteten

Offentlighet och sekretess, förvaltningstjänstemannens roll, förhållningssätt och antikorruption i all ära, men det är i ärendehandläggningen som skon klämmer säger man vid enheterna. Man skulle behöva ”låsa in alla nyanställda en månad på internat!” De behöver två till fyra veckors utbildning bara i våra datasystem för att därefter börja lära sig tänkesättet i myndighetsutövning, modell asylprövning. Introduktionen har alltså blivit splittrad och fragmentarisk och detta har i hög grad påverkat effektiviteten.

Rapportörerna om bemötande, rädslor och Facebook

Betoningen av bemötandefrågor syns idag också på hur arbetet faktiskt bedrivs. Det uppges ha fått alltför stor inverkan på hur utredningarna läggs upp. Vissa handläggare bjuder numera ofta på kaffe och lägger inledande tid på att skapa trivsel istället för att genast gå in i utredningsrummet och i utredningssituationen.

Under samma rubrik som ovan, beskrivs också en, som det verkar, helt förlamande rädsla (se hur många gånger ordet upprepas i nedan korta text ur rapporten!) för det mesta i jobbet, något som är ytterst oroväckande för en statlig myndighet med de uppdrag som migrationsverket har:

Man talar vidare om att vårt verksamhetsområde politiserats och att det finns en ny sorts rädsla som går ut över den effektiva utredningen. Handläggarna är rädda för att kallas islamofober, homofober, främlingsfientliga eller för att åtalsanmälas. De är också alltför rädda för att avbryta, då stör man den fria berättelsen och man är rädda för de offentliga biträdena som idag påstås vara tuffa, i vart fall mot nyanställda.

Rädslan har krupit in på verksamheten på ett nytt sätt. Och det har inte blivit bättre av alla sociala medier. Man är rädd för att hängas ut på Facebook. Många har privata konton/hemsidor som är offentliga och det händer att man får ovälkomna inlägg.

Rapportörerna om besluten

Flera påpekar att de unga medarbetarena inte är lika noggranna med detaljer i språket. De kan typsnitt och disposition men bryr sig inte i lika stor utsträckning om stavfel. Det meddelas beslut med flagranta skrivfel i slutkläm, rubriker och på beslutens framsida. Rena beslutsformulerandet tar enligt uppgift ungefär två av veckans arbetsdagar för beslutsfattarna (25-30 % av arbetstiden).

Rapportörerna om internrevisionens bedömning

Finska Migrationsverket och norska Utlendingsdirektoratet har inte någon särskild formell ordning för HBTQ-ärenden, dessa ärenden sköts av ordinarie enheter. Internrevisionen menar att det inte är alldeles självklart att just HBTQ-skäl är så mycket svårare att ta ställning till eller bedöma än de skäl som annars finns i ett asylärende och att det därför finns anledning att överväga en enklare och mindre tidskrävande ordning vid verket. En sådan förenkling sägs kunna göras successivt och i valda delar. Även barnärenden är ibland onödigt komplicerade. Barnkonsekvensanalyser i positiva beslut framstår t.ex. som något onödigt.

Rapportörerna om personal, många nyanställda

Vid flera enheter i Göteborg och i Boden är inga anställda äldre i tjänsten än 1,5 år, några av dem är likväl faddrar. Personalsituationen har tvingat fram nödlösningar och genvägar som tidigare inte funnits på kartan. När det förr dröjde fyra till sju år innan en handläggare avancerade till beslutsfattare, en tid som bedömdes som nödvändig för att få erforderlig trygghet i yrkesrollen, så sker motsvarande idag på sex månader, eftersom man då anses vara erfaren.  Det är klart att en sådan rekordkarriär inte gagnar kvaliteten i verksamheten, säger man uppgivet från chefshåll. Både handläggarkåren – som sägs ha det svåraste arbetet inom asylprövningen – och beslutsfattarkåren – som har det mer ansvars- och prestigefyllda arbetet – tappar härigenom sammantaget i kvalitet och skicklighet.

Rapportörerna om svårigheten med att vara nyanställd

Vissa utkast till beslut ”bollas” upp till fem gånger mellan en ny handläggare och beslutsfattaren. Inom FVP ser man idag också allt fler brister i utredningarna. Skillnaden uppfattas som betydande och man anar handläggarnas osäkerhet. Nyanställda saknar delvis förmågan att ställa relevanta följdfrågor och de kan inte styra utredningen på ett ändamålsenligt sätt. De har ofta inte förmågan att identifiera problemen och missar viktiga omständigheter. Dessutom har de svårt för att sätta gränser för ärendet och vet inte vad som är ”good enough”. De tror också på det ”hundraprocentiga beslutet”, det alltigenom korrekta beslutet där inget lämnas åt slumpen. De processekonomiska kraven är inte riktigt inarbetade överallt.

Ett problem som ofta framhålls är bristande landkunskap. När handläggaren inte har tillräcklig sådan kunskap blir besluten gärna fel. Vanligtvis upptäcks det och det kan repareras med en kompletterande utredning men denna stjäl tid och kostnader.

Rapportörerna om nya generationer, värderingar och utbildningar

De som numera arbetar med ärendena är för det första ofta åttiotalister, de är både jurister och socionomer eller statsvetare med mänskliga rättigheter som huvudämne.
—————-
De nya gruppernas inträde har medfört förskjutningar i värderingar och arbetssätt.
—————-
Dagens handläggare och ibland beslutfattare är alltså ofta födda på åttiotalet, ja även nittiotalet. Myndigheten har numera de s.k. curling-föräldrarnas barnkullar i rullorna. Vi har med andra ord anställda som vant sig vid att bli skjutsade hit och dit och att få allt de pekar på. Det får väl anses vara den gängse betydelsen av  begreppet. Är det alltså så att detta syns på arbetsplatserna idag? Svaret är ett modifierat ja.
—————-
Ute på enheterna är den nya gruppen kända för att vilja ha snabba förändringar och att karriären ska gå fort, annars tröttnar de. De tycker sig inte få tillräckligt stöd i sitt arbete, utvecklingssamtalen räcker inte till. De känner sig inte sedda och några hävdar att de är slöare. Man ser också allt fler som mår dåligt, det är fler som behöver stödsamtal vid företagshälsovården efter möten med traumatiserade flyktingfamiljer.

Rapportörerna om kan man slippa avvisningsbeslut?

Trots rent ”brutal öppenhet” vid rekryteringen om att handläggarjobbet kommer att innebära att man tvingas avvisa hela familjer under besvärliga förhållanden så finns det handläggare som, den dag situationen uppstår, plötsligt inte längre kan eller vill, empatin går för långt, beslutsångesten blir dem övermäktig. Några få säger sig vägra fatta avvisningsbeslut. Problemen har accentuerats och de kan accentueras ytterligare av att många hittills nästan bara arbetat med positiva beslut.

Om vad rapportörerna fann vid sitt studiebesök på Migrationsverket i Finland berättas bland annat följande:

Vi ska dessutom uppmärksamma de goda exemplen i landet och i vårt grannland Finland som har gjort sig känt för en mycket snabb asylprocess.

Som ett led i granskningen har internrevisionen besökt Finlands asylprövning och noterade där ett markant fokus på effektiviteten. Mål uttrycks som krav, enheter är resultatenheter, service och tillgänglighet är nedtonade, för att inte säga minimerade, och besluten är förenklade och korta, hälften så långa som hos oss.

Svenska avslagsbeslut är dubbelt så långa som de finska. PUT-beslut är 4-5 gånger så långa och reciten likaså.

De fem texterna som publicerats här mellan september 2011 och augusti 2015 borde ha tagits på allvar redan under de fem år som gått. I stället har nedåtspiralen fått fortsätta. Den genomgång av läget som Erik Stenström och Mathilde Skovdal vid Migrationsverkets internrevison presenterat, bekräftar att miggornas rapporter genom åren varit korrekta. De har kunnat läsas här av vem som helst, också av riksdagsledamöter och regeringsmedlemmar och – inte minst – journalister.

Migrationsverkets ledning, regeringen och riksdagen bör ta till sig vartenda ord som står i rapporten Effektiviteten i asylprövningen och djupt tacka de två rapportörerna som visat hur illa ställt det är med ”effektiviteten” och påvisat de stora problem som sedan många år berättats om av miggor med kunskap och erfarenhet: att nyanställningarna av en mängd yngre personer varit förödande för hela asylsystemet och för Sverige som land lika väl som för enskilda asylsökande.

Här kan texter läsas om främst asylhanteringen (men också en del annat) i Finland. Det är texter sedan slutet av sommaren 2015 (då ett mycket stort antal migranter tog sig in i EU) och framåt.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till det här inlägget.

Migrationsverkets generaldirektör om vikten av att må bra på jobbet

Så här skrev jag i slutet min text Äntligen har frågan om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga på allvar nått de lätt dimhöljda korridorerna på Gärdet:

En undran, till slut: Var är Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson? När och var sågs och hördes han av senast? Det sista jag hittar när jag googlar på hans namn under ”Nyheter” är från den 12 oktober 2015: Sluta leka politiker, Anders Danielsson. Kan någon migga vänligen höra av sig och skingra oklarheterna kring den högste ansvarige för Migrationsverket?

Och säkert som amen i kyrkan så hörde en migga snabbt av sig och bevisade att Migrationsverkets generaldirektör definitivt är med på banan, inte minst genom sin aktivitet på intranätet:

Texten till personalen på Migrationsverket är inget som kan göra någon särskilt upphetsad. Generaldirektören skriver det som nästan vilken personalchef eller – som det heter numera – HR-chef skulle ha kunnat skriva. Inga tydliga och klara direktiv om något, inget som ger de anställda kämpaglöd och stolthet eller känsla av att ”det vi gör är oerhört viktigt”(för det är det ju). Ett välformulerat inlägg utan kraft, livlöst. Inget som ger en känsla av att ”det här är vår käre ledare som talar till oss”. Inget att höja på ögonbrynen åt, inget att bli arg över men inget att känna sig glad över heller. Kanske är ”slätstruket” ett ord som passar i sammanhanget.

Jag tror – nej jag vet genom mina kontakter med kunniga och kompetenta miggor – att de flesta handläggare och beslutsfattare skulle må bra på jobbet om de fick göra sitt jobb, det vill säga följa utlänningslagen och de konventioner som de har att följa. Och om de slapp alla dessa teamledare och allehanda andra små och större chefer som lägger sig i deras viktiga arbete. Och jag tänker så här, att det nog hade varit bra om generaldirektören för Migrationsverket till verkets arbetsmiljödag den 2 juni även hade bjudit in ett antal slumpmässigt utvalda miggor (handläggare och beslutsfattare) från hela landet och låtit dem berätta, informera, ställa frågor.

Men hans val av ”Veckans blogglåt” är inte så dumt, faktiskt:

© denna blogg.

Finland. Migrationsverket har meddelat nya riktlinjer gällande Irak.

Vid en presskonferens idag klockan 14.00 (13.00 svensk tid), meddelade Migrationsverket i Finland att:

Hanna Kautto, kommunikationschef vid Migrationsverket, inledde presskonferensen som sändes via webben på Yle. Den stora och viktiga frågan som alla väntade på svaret på, var hur Migrationsverkets nya bedömning av säkerhetsläget i Irak ser ut. Men öven andra frågor adresserades

Först ut var Kaj Swanljung, projektchef vid asylenheten, Migrationsverket:

Asylsökande som flyttas internt inom EU och som kommer till Finland, genomgår samma asylprocess som alla andra och får inte automatiskt uppehållstillstånd. Omkring 75 procent beräknas dock få asyl eller uppehållstillstånd.

Sedan gjorde Esko Repo, direktör för asylenheten, Migrationsverket en liten översyn av läget:

4.000 asylbeslut har fattats hittills i år. 21.000 väntar på beslut. Totalt beräknas mellan 30.000 och 35.000 personer söka asyl i Finland under 2015.

Migrationsverket rekryterar mera personal. Det fanns 75 handläggare och beslutsfattare i början av 2015, i början av 2016 hoppas vi ha ca 500 personer som kan hantera den stora mängden asylansökningar.

Alla delar måste fungera: Migrationsverket, Polisen, Tullen, Gränsbevakningsväsendet etc. Vi har en god samarbetskultur i Finland och kan fatta snabba beslut och agera snabbt. Vi slimmar allting som går att slimma och onödiga väntetider skalas bort liksom att vi förenklar vår skriftliga kommunikation. På alla sätt effektiviserar vi verksamheten.

Många asylansökningar har återtagits, främst av irakier och albaner. Det finns också många Dublinärenden, de utgör cirka 20 procent av besluten. Vi fattar snabba beslut i ärenden som ter sig uppenbart ogrundade, vi hanterar dem med förtur. Förra året fick till exempel inte enda alban uppehållstillstånd i Finland.

Och sedan berättade Esko Repo om hur Migrationsverket nu ser på säkerhetsläget i Irak:

Vi ser över läget de olika länder som de kommer asylsökande ifrån, det är rutin för oss. Vi samlar in information och gör uppskattningar och fattar beslut om hur vi ser på situationen i de olika länderna. Vi gör bedömningar, men slutordet har Högsta Förvaltningsdomstolen när/om en asylsökande överklagar ett negativt beslut.

Det kommer så många asylsökande nu från bland annat Somalia och Irak att vi funnit det viktiga att se över situationen i dessa – men också många andra – länder.

Också i Belgien fryste man alla asylansökningar under en tid och har just i dagarna kommit fram till samma syn på situationen som Finland.

Polisen i Finland fortsätter att utreda de asylsökandes identitet och bakgrund och sedan överlämnas ärendena till Migrationsverket för mer grundlig utredning.

Som vi idag ser på läget i Irak så gäller det att områden som till exempel Kirkuk, Babylons län och Bagdad-området ses som lugnare. Det finns fortfarande problem där, men vi har uppskattat att det inte råder en kategorisk fara för livet för alla som kommer därifrån. Vi fortsätter att fatta individuella beslut, men ändrar vår syn på det allmänna säkerhetsläget jämfört med tidigare.

Tidigare hade vi en hel del asylsökande från kurddominerade områden. Många som kommer nu för att söka asyl kommer från Bagdad. De kommer att beröras av det beslut vi fattat idag.

Förbehåll: Ovanstående är nedtecknat från webben, där Migrationsverkets presskonferens sändes. Den hölls på finska och när man lyssnar och mycket snabbt översätter och skriver ett referat kan det hända att någonting missförstås eller missuppfattas. Skulle så vara fallet kommer texten att ändras och uppdateras.

Tillagt senare. Klicka på texten för att komma till Svenska Yles text samt videoklipp.

Kort utdrag ur texten:

Enligt Migrationsverket beviljas inte irakierna längre asyl på basis av hemort utan individuella faktorer avgör.

– Fortfarande är läget mycket utmanande i Irak, men i vissa områden har situationen förbättrats, säger Esko Repo, chef för asylenheten på Migrationsverket.

Situationen är problematisk i Bagdad, sade Repo.

– Vi kan inte kategoriskt bedöma att människor där riskerar utsättas för våld, sade Repo.

Enligt Repo kommer det att påverka irakiska asylsökande i Finland, av vilka många kommer just från Bagdadområdet. Men Repo ger ingen siffra över hur många som berörs.

En migga: ”Det hela är ju så vansinnigt så man knappt tror det är sant.”

En migga skriver, apropå den presskonferens som migrationsminister Morgan Johansson och generaldirektören för Migrationsverket, Anders Danielsson, höll lördagen den 3 oktober och som man bland annat kan läsa lite om under rubriken ”Det kommer att behövas nya boendelösningar” på Migrationsverkets hemsida:

Ministern har nu alltså insett att Sverige ska utvisa de som ska utvisas(!?). Så var alltså inte fallet innan vi helt plötsligt och akut behöver plats för alla dem som kommer nu? Eller?

Det är bara det att det finns ett problem med det utspelet, och det är att det ju finns en anledning att alla dessa människor bor kvar. Och problemet är inte, som ministern verkar tro, att vi bara låtit saken bero, utan att problemet är att vi saknar möjlighet att skicka hem många av dem, exempelvis iranier. Så bollen ligger – och har länge legat – helt och hållet i regeringens knä.

Det är regeringen som borde ha sett till att återtagandeavtal slutits med länder som försöker vägra att ta emot sina egna medborgare, vilket de är förpliktade att göra. Det här har ju pågått i decennier, så jag tvivlar starkt på att det kommer att fixas nu.

Kort sagt: Det är fullkomligt orealistiska åtgärder som nu i panik levereras från regeringen.

Dessutom, om vi övergår till de 10.000 människorna med uppehållstillstånd som är kvar på asylboenden och som ministern nu vill få ut i kommunerna. Låt säga att man skulle åstadkomma det – hur lång tid tror ministern att det kommer att ta innan 10.000 andra med PUT också står klara att flyttas ut i kommuner med den takt vi ser i mottagandet?

Som sagt: Det är fullständigt orealistiskt och även skrämmande att varken ministern eller generaldirektören inser hur allvarligt läget är.

Och de 75.000 så kallade modulhusen, som egentligen är fraktcontainrar som ska inredas som bostäder. Är det någon enda människa som verkligen tror att det går att smälla upp 75.000 sådana containerhus på några månader? Har Migrationsverkets generaldirektör tappat fotfästet totalt? Mår han bra? Behöver han vård? Ingen kan väl tro på det han säger, så varför säger han det alls?

De verkar inte förstå att läget varit akut länge,och att det som händer nu bara är nådastöten för systemet. Ju längre man förnekar det, desto värre blir det när det slutgiltigt inte går längre.

Det hela är ju så vansinnigt så man knappt tror det är sant.

Kommentar: Som miggan skriver:”Ju längre man förnekar det, desto värre blir det när det slutgiltigt inte går längre.” Så har jag tänkt i många år när jag publicerat miggornas rapporter och berättelser här på bloggen.

När miggorna började skriva och jag började publicera det de skrev (för cirka åtta år sedan), trodde jag naivt nog att deras ofta hårresande, rättsvidriga och helt sanslösa upplevelser som handläggare och beslutsfattare som de delade med sig av, skulle få konsekvenser. Att ”gammelmedia” skulle plocka upp vad som berättades och rapporterades och att politikerna definitivt skulle reagera. Men åren gick, texterna lästes av såväl journalister som av riksdagsledamöter och folk i regeringen, förutom av många, många andra. Och ingenting plockades upp, ingenting fick någon offentlig respons. Ingen orkade, iddes eller förmådde ta till sig galenskaperna, än mindre reagera och agera på dem. Hade man tagit tag i bedrägerier och annat från början när dessa började rapporteras, samt utvisat alla som fått avslag på sina asylansökningar och inte i stället ”belönat” dem med benämningen ”papperslösa” och gett dem fri sjukvård och skolgång åt deras barn (vilket dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt, M, och Miljöpartiet kom överens om stick i stäv med gällande utlänningslag), då hade situationen inte varit sådan som den är idag, det är lika säkert som amen i kyrkan. Men, som min salig mormor brukade säga:

Nu  är det för sent att stiga tidigt opp.

Och ingen – ingen! – ska för ett ögonblick tro att någon enda av alla dessa svenska vivetbästare till politiker – de som så högljutt kräver att andra i andra länder helt utanför Sveriges jurisdiktion ska ”ta ansvar” – själva ens för ett ögonblick skulle drömma om att ta ansvar för sin del av skulden till att det nu ser ut som det gör i Sverige. Att en svensk politiker idag – på allvar och på riktigt – skulle ta ansvar för sina handlingar och sina underlåtenheter, det är lika utopiskt som att helvetet skulle frysa till is.

© denna blogg. Vid korta citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

En migga: ”Flera enheter har många nyanställda handläggare och beslutsfattare som inte på långa vägar har den erfarenhet och kunskap som arbetet kräver.”

Det är bra att allt fler äntligen börjar att, på större och djupare och mer mångfacetterat allvar, intressera sig för och vilja förstå mer om det komplicerade asyl- & migrationsområdet i Sverige. En stilla önskan – fåfäng, jag vet, men ändå – är att de här frågorna ska gå att diskutera och debattera på ett civiliserat sätt. Trots stor frustration och i många fall också ilska. Och mycket olika syn.

En del riktar ilska och anklagelser mot miggorna. Ibland välförtjänt, ofta inte. Miggorna är som vilka som helst: bra och mindre bra. Kompetenta och mindre kompetenta. Ohederliga. Ärliga.

Min uppfattning, efter nära 20 års erfarenhet av dem, är att miggorna – i varje fall de som jobbat där en längre tid och som har erfarenhet och den kunskap erfarenhet ger – vill göra ett bra jobb, vill försäkra sig om att beslut som fattas är rättssäkra och att de grundar sig på gällande lagar och ratificerade konventioner. Många är till exempel inte alls överens med verkets ledning när de i rättsliga ställningstaganden beslutar att alla från vissa länder (Syrien, Eritrea) ska beviljas permanenta uppehållstillstånd, PUT. Så är lagen inte skriven, att ledningen i det statliga verket genom ”rättsliga ställningstaganden” de facto kan sätta sig över utlänningslagen som stadgar att varje fall ska prövas individuellt.

Så här skriver Migrationsverket självt på sin sajt:

Sverige har skrivit under FN:s flyktingkonvention.
Det betyder bl.a. att:
Sverige ska pröva varje persons ansökan om asyl individuellt.

En del miggor med lång erfarenhet och stark vilja att följa lagen och dess intentioner, säger att de struntar i påhitten från cheferna, de följer lagen i stället. De menar att de knappast kan bli anklagade för tjänstefel eller liknande om de gör så. Om inte att följa Sveriges lag blir brottsligt förstås, vilket i och för sig inte skulle förvåna så där alldeles oerhört med tanke på att det till och med stiftats lagar som kontradikterar varandra. Som säger att när personer, som ska utvisas enligt lagakraftvunna beslut, stannar kvar illegalt och – genom en överenskommelse mellan det mycket lilla oppositionspartiet Miljöpartiet och det då rätt mycket större regeringspartiet (!) Moderaterna ändå ska få både viss sjukvård för vuxna och full sjukvård samt skolgång (!) för deras barn. Personer som alltså är här illegalt = olagligt.

Asylsökande som hamnar hos miggor som vet vad lagen stadgar och går efter den, får då en så rättssäker (för individen och för Sverige) prövning som möjligt, medan andra inte får det i lika hög utsträckning. Det blir lite hipp som happ, och särskilt osäkert blir det med alla de många nyanställda handläggarna och beslutsfattarna, som helt enkelt inte klarar uppgiften eftersom det tar flera år att lära sig att någorlunda behärska det snåriga området Asyl&Migration. De ges inte heller en reell chans att skaffa sig nödvändiga kunskaper och erfarenhet genom utbildning och praktik, till det finns ingen tid, vilket flera miggor vittnat om, bland annat så här:

Flera enheter har många nyanställda handläggare och beslutsfattare som inte på långa vägar har den erfarenhet och kunskap som arbetet kräver. Detta, i kombination med en hög arbetsbelastning och resultatinriktade chefer, gör att det är enklast att ”blunda och bevilja”. Det kan man ju, vid en första anblick tänka att ”det gör ju inget”. Men fel är fel och okunskapen kan leda till att man utvisar personer som inte borde utvisas eller att man beviljar personer som vi absolut inte vill ha i landet.

Hela texten kan läsas i inlägget En migga: ”Är det rimligt att en 25-årig jurist eller statsvetare som arbetat som handläggare i sex månader blir beslutsfattare med makt att utvisa människor?” från den 25 juni i år.

En aning märkligt ter det sig, att Migrationsverket i sina jobbannonser alltid börjar med orden:

Vi vill underlätta rörligheten över gränser genom god service och en snabb och rättssäker handläggning.

Det är knappast det statliga verkets sak att, i politiska ordalag, uttrycka att verket ”vill underlätta rörligheten över gränser”. Kanske drar sådana politiska uttalanden – som alltså knappast anstår ett statligt verk som har att följa lagar, intruktioner och regleringsbrev och inte uttala egna ”visioner”- till sig jobbsökande som faktiskt tror att detta är Migrationsverkets primära uppgift när så inte alls är fallet. Det blir lätt lite flummeri över det hela, när Migrationsverket inte uttrycker sig strikt och korrekt i sina jobbanonser.

Men det är svårt också för ”de gamla i gården” att stå emot trycket från ledningen eftersom det finns ett stort antal ”småchefer” och ”teamledare” som kontrollerar och påpekar vad ledningen säger. Att då stå emot, hur mycket man än har rätt och har lagligt stöd för sitt agerande, kan inte vara lätt.

En hel del miggor säger att de tycker att det finns för många chefer, att det är för rörigt och att högsta ledningen är långt ifrån den bästa (ett rejält understatement, enligt en del). Och många miggor skriver och berättar om sitt arbete och vad de upplever, ser och hör. Deras insidesrapporter kan läsas här på bloggen (eller i böckerna som kan laddas ner för 40 kronor per e-bok, se nedan), de uppgår till säkert nära tusen, kanske fler, och omfattar i nuläget en tidsperiod på närmare åtta år. Det som miggorna berättar borde tas på största allvar av såväl Migrationsverkets ledning som av andra ”ansvariga” (tyvärr lyser ansvaret till stor del med sin frånvaro, därav citattecknen) politiker. Det duger helt enkelt inte att ständigt ängslas över vad som ”gynnar Sverigedemokraterna”, man måste prata om – och agera för – vad som är bäst för Sverige och oss alla som bor här, inklusive dem som faktiskt behöver skydd från förföljelse och/eller krig.

Människor flyr och är i behov av skydd. Det ska Sverige ge dem. Människor kommer hit av anledningar som inte berättigar dem till uppehållstillstånd, de ska utvisas omgående – inom två veckor brukade det stå i besluten för några år sedan. Det här ingår i Migrationsverkets uppdrag och det sköter verket inte. Press måste sättas på verkets ledning men också på regeringen, under vilken Migrationsverket lyder. Den förra regeringen misslyckades totalt på det här området; den nuvarande regeringen måste – för de skyddsbehövandes skull och för Sveriges och folket skull – ta sig i kragen och börja agera! Det är deras förbannade skyldighet.

Som sagt: Det vore bra för alla om det gick att diskutera och debattera dessa frågor civiliserat. Låt oss kontrollera uppgifter så långt det går innan vi publicerar våra texter, låt oss respektera att andra kan tycker eller tro annorlunda och låt oss rikta vår frustration och även ilska på ett välformulerat sätt mot dem som försatt oss – och många av de asyl- och skyddsbehövande – i den situation vi nu befinner oss. Inte mot varandra.

Klicka på boksymbolerna för att beställa böckerna i pappersformat eller som e-böcker. Den första finns på sidan 1 i Mummelförlagets shop, den andra finns på sidan 2.

© denna blogg. Korta citat tillåtna; länka alltid till originaltexten.

En migga (ex): ”Jag har funderat och pratat med några gamla kollegor från tiden på verket som fortfarande jobbar kvar…”

Det kom ett mejl från en före detta migga, med anledning av inlägget Om myndigheterna hade gjort sitt jobb…

Senast jag jobbade på ett förvar för cirka fem år sedan så sa man alltid att kostnaden per förvarstagen och dygn låg på cirka 3000 kr/dygn.

Jag har funderat och pratat med några gamla kollegor från tiden på verket som fortfarande jobbar kvar och vi har då diskuterat den ångesten som handläggare och beslutsfattare i Västerås måste känna. Vi vet hur diskussionen i korridoren gick innan mötet med den nu misstänkte mördaren måste ha låtit.

Tror vi att denna person kommer att acceptera avvisningsbeslutet? Tror vi han kommer att medverka? Ska vi ta honom i förvar? Ska vi ringa polisen och begära handräckning när vi ser att han kommer så att polisen kan verkställa förvarsbeslutet efter att vi delgivit honom avvisningsbeslutet?

Svaren vet vi inte, men man ansåg tydligen inte att man skulle ta honom i förvar och resultatet(?) vet vi…

Min kommentar: Det är viktiga funderingar som jag tackar för att ex-miggan skickade till mig. De fick mig också att fundera, och jag tänker så här:

Man hade ju facit vad gällde om han skulle acceptera beslutet och frivilligt återvända till landet där han hade uppehållstillstånd, Italien! Han skulle ju avvisas i juli 2013 och avvek då.

Jag måste säga att även om jag förstår att det inte är lätt, så borde nog de här handläggarna och beslutsfattarna ha varit mer handlingskraftiga och tagit honom i förvar och så fort som möjligt sett till at han sattes på ett plan till Italien.

Alltså ”judging from past behaviour” så fanns det starka skäl att ta honom i förvar. Två gånger misslyckades myndigheterna med att avvisa personen. Hade han avvisats redan första gången – eller åtminstone andra gången! – så hade en kvinna och hennes son inte varit knivmördade idag.

Lite mer stake och ryggrad måste personalen ha, det duger inte att bete sig så veligt.

I samband med detta kan jag rekommendera läsning av min text Migrationsverket ska ha kompetent och saklig personal, inte kuratorer på sajten Det Goda Samhället.

P.S. Till ex-miggan: det gick inte att besvara ditt mejl…

©denna blogg.

En migga: ”Vi har noll koll. Det är bara att inse.”

Skribenten Ivar Arpi har på Facebook och Twitter den 10 juli berättat följande, och illustrerat med en bild:

Samma dag jag som jag i Svenska Dagbladet skriver om att IS smugglar in krigare via asylströmmarna från Syrien – Europa är IS nästa stora slagfält – hittar jag (via tips) en handläggare på Migrationsverket som gillar jihadism (se bilderna). Samma person har skrivit under en artikel i Feministiskt Perspektiv där hon tillsammans med bland annat MMRK (Muslimska mänskliga rättighetskommittén) kritiserar Amineh Kakabaveh, riksdagsledamot för Vänsterpartiet, för att hon vill se mer feminism i förorten. I den artikeln anklagas bland annat Kakabaveh för rasism. (Här är den artikeln: ”Viktigt att vidga de selektiva problemformuleringarna”).

Ett bisarrt sammanträffande. Hur kommer den här handläggaren bedöma en asylansökan från någon som misstänks tillhöra IS?

Med anledning av vad Ivar Arpi funnit – och publicerat – om handläggaren vid Migrationsverket som tycks vara positivt inställd till jihadister, skriver en migga:

Jag vet inte vem kvinnan som det hela handlar om, handläggare på Migrationsverket är, men om jag vore hennes chef skulle jag definitivt ta ett allvarligt samtal med henne. Vår opartiskhet får inte ifrågasättas. Som handläggare har hon ju inte så mycket makt, men fortare än man anar är hon kanske beslutsfattare. Ack ja….

Ivar Arpi skrev i Svenska Dagbladet om att IS nästa mål är Europa och att han anser att Migrationsverket talar med kluven tunga. Det är så att nya handläggare får Syrienärenden. De anses av någon anledning vara lätta att handlägga (!?), vilket – precis som han säger och precis som vi miggor har skrivit på din blogg under lång tid – är helt fel. Många enheter har också väldigt korta utredningstider på dessa. Oerfarna handläggare, hetsande chefer som trots allt tal om LEAN och kvalitet vill ha en hög produktion i kombination med en omfattande marknad av falska handlingar, eller äkta handlingar med falska uppgifter är livsfarligt.

Vi har noll koll. Det är bara att inse.

© denna blogg.

Jag läser tidigare texter på bloggen…

…och har en några undringar:

1)  Vad har hänt sedan detta: En migga om nya instruktioner från rättschefen avseende ”ensamkommande barn” (2 maj 2014)?

2)  Vad hände med Erik Ullenhags förslag om att ”Utmönstring av begreppet ras” (31 juli 2014) skulle ske i Sverige?

3)  Är et någon som har uppfattat detta: Det är inte svårt för terrorister och andra med onda avsikter att ta sig in i Sverige (1 februari 2015). I så fall vem, var och hur?

4)  Har månne någon tagit upp i lite bredare sammanhang detta som en migga skriver om den 26 maj 2015: En migga: ”Att några tusen ”ensamkommande barn” kan kosta som stora infrastruktursatsningar tror jag inte folk riktigt begriper.” Är det någon som bryr sig, överhuvudtaget?

5)  Varför skriver miggor så här (om ”sannolik identitet” och inte ens det utan ”sannolik hemvist”) i texten  En migga: ”Det är få beslutsfattare som anser att muntliga uppgifter kan göra en asylsökandes identitet sannolik.” (2 juli 2015), när det står så här på Migrationsverkets egen hemsida:

© denna blogg. Vid korta citat, vänligen länka till den här texten!

En migga: ”Är det rimligt att en 25-årig jurist eller statsvetare som arbetat som handläggare i sex månader blir beslutsfattare med makt att utvisa människor?”

En lätt frustrerad migga kommenterar och förklarar:

Expressen skrev igår – Asylsökandet i landet är som ett lotteri – att beviljandegraden skiljer sig markant åt mellan olika prövningsenheter. Migrationsverkets ledning försöker förklara att det kan bero på att olika grupper söker sig till olika delar av landet. Folk från Balkan söker till exempel ofta asyl i Göteborg.

Men hur kan det komma sig att det även när man tittar på sökande från samma land skiljer sig i så stor omfattning? Vissa enheter har till exempel väldigt hög beviljandegrad, generellt sett. Svaret är att det är personalens kunskaper i kombination med den aktuella enhetens ledning som avgör vilken kvalitet det är på hanteringen.

Flera enheter har många nyanställda handläggare och beslutsfattare som inte på långa vägar har den erfarenhet och kunskap som arbetet kräver. Detta, i kombination med en hög arbetsbelastning och resultatinriktade chefer, gör att det är enklast att ”blunda och bevilja”. Det kan man ju, vid en första anblick tänka att ”det gör ju inget”. Men fel är fel och okunskapen kan leda till att man utvisar personer som inte borde utvisas eller att man beviljar personer som vi absolut inte vill ha i landet.

Man tar i artikeln upp två somalier som uppgett att de kommer från samma ort och åberopat samma skyddsskäl. En får avslag och en får PUT. Den som får avslag har man gjort en språkanalys på som visar att han talar den dialekt man har i norra Somalia och inte i södra delen av landet, som han påstått. Förklaringen han kommer med är att hans mor kommer norrifrån. Det kan säkert hända om man lever ett mycket mycket isolerat liv, men hur många tror på att ett barn uppvuxet i Boden pratar skånska för att dess mamma gör det?

På enheten där man beviljat PUT har man hoppat över språkanalysen. Artikelförfattaren upprörs över att utfallet i antal PUT ser olika ut men gör ingen som helst närmare granskning eller analys av orsakerna och det är både synd och ger felaktiga slutsatser.

Det som verkligen är upprörande är att vi har en myndighet som medvetet genar i ärendehanteringen, hoppar över diverse kontroller, som till exempel språkanalys, äkthetsgranskningar, slagningar i olika system med mera, och som kortar ner utredningstider till i vissa fall endast 20 minuter för att spara tid! Är det rimligt att en 25-årig jurist eller statsvetare som arbetat som handläggare i sex månader blir beslutsfattare med makt att utvisa människor?

Reflektion: Är det rimligt att Lisa Hallstedt, som uttalar sig i Expressens artikel i sin egenskap av jurist och sakkunnig i migration på Röda korset, inte känner till det som miggan berättar? Om man är sakkunnig så måste man ju kunna de saker som man säger sig vara sakkunnig om. Samma sak gäller Amnestys Madelaine Seidlitz, som också uttalar sig i artikeln och som säger att hon under många år ”fått indikationer på att chanserna att få uppehållstillstånd varierar i landet och att det just i Stockholm är svårast”. Vet hon inte heller hur det ser ut på Migrationsverket? Att det har anställts hundratals nya, unga, oerfarna och personer som efter kort tid ska fungera som beslutsfattare i dessa viktiga ärenden? Hur är det möjligt att vara sakkunniga och inte känna till det som miggan här ovan berättar, och som också flera gånger tidigare har tagits upp här på bloggen?

© denna blogg.

En migga: ”Generaldirektören säger att ‘styrdokument’ inte har följts av verkets handläggare och beslutsfattare i ärendet.”

Så här börjar meddelandet på Migrationsverkets hemsida:

Här kan man läsa mer samt lyssna på när Migrationsverkets presschef ställer frågor till sin gd om ovanstående.

Jag ställde några frågor till – och fick snabba svar av – Migrationsverket:

 För det första så är intervjun på Migrationsverkets hemsida tämligen svamlig och otydlig. Inte de frågor presschefen Fredrik Bengtsson ställer utan svaren från generaldirektören Anders Danielsson. Till exempel:

Presschefen: Du har idag beslutat om att anmäla myndighetens hantering av ett enskilt ärende till åklagare. Varför det?

Generaldirektören: Det har av en intern utredning framkommit omständigheter som föranleder mig att misstänka att det föreligger anledning om tjänstefel. Det mest naturliga är då att vi överlämnar till rättsutredande myndigheter som polis och åklagare. Jag tycker rent principiellt att vi inte ska utreda oss själva, i synnerhet inte om det finns misstanke om brott, i det här fallet tjänstefel.

Generaldirektörens något oprecisa svar gjorde att jag frågade Migrationsverket, vilket framgår av Twitter-korrespondensen varför man anmäler ”sin egen myndighet” och ”händelsen”, varför inte den misstänkta personen?

Jag har fått reaktioner från omtumlade miggor som känner sig både förvirrade och anklagade. Inte heller de får klara besked, men just nu önskar de inte att det de skriver publiceras. Stämningen är inte bra, oron verkar ganska stor men det främsta, och det som kan citeras ur en miggas mejl, är:

Generaldirektören säger att ”styrdokument” inte har följts av verkets handläggare och beslutsfattare i ärendet. Men han säger inte vilka ”styrdokument” han menar. ”Styrdokumenten” är rena rama flummerierna utan någon juridisk bäring och inte så sällan säger det ena ”styrdokumentet” emot det andra ”styrdokumentet” och få av dem är förenligt med lag och praxis.

Migrationsverkets agerande, dess lednings alltså, blir bara märkligare och märkligare. På alla sätt. Och under en sådan ledning ska 5000 eller kanske fler (jag vet inte hur många anställda Migrationsverket har idag) människor arbeta. Hur handläggare och beslutsfattare ska kunna klara av sitt oerhört viktiga arbete ed asylprövning och annat är en gåta, när flummigheter som ”styrdokument” blandas i deras tjänsteutövning och deras högste chef inte verkar kunna tala klarspråk, det är en gåta. Seriösa, kunniga miggor vill inget hellre än följa utlänningslagen och de konventioner som Sverige ratificerat, men tillåts inte göra det utan allehanda chefer och mellanchefer sysslar med ”styrdokument” och ”rättsliga ställningstaganden” som rör till alltihop. Särskilt nyrekryterade och helt orutinerade asylhandläggare och -beslutsfattare riskerar varje dag, varje timme att ”göra fel”.

Hur länge ska detta haveri få utspela sig inför våra ögon?

© denna blogg.

Ivar Arpi om att Migrationsverkets tjänstemän vittnar om en ökande rättsosäkerhet

Läs först Ivar Arpi har velat – och förmått – förstå, och ger en sann bild av verkligheten på asylinvandringsområdet och ta sedan gärna del av hans bloggning på Magasinet Neos sida med rubriken Alla dessa ”enskilda fall” på Migrationsverket, där han bland annat tar upp debatten mellan honom själv och Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson i SR P1-programmet Studio Ett togs upp.

Här är ett kort utdrag ur bloggtexten :

En annan kritik som framfördes mot min artikel av Anders Danielsson i Studio Ett, och av Fredrik Bengtsson, Migrationsverkets presschef, på Twitter, är att min text handlar om ”enskilda fall”. Men under åtta år har tjänstemän på Migrationsverket påtalat liknande brister, på Merit Wagers blogg. Wager har i många år engagerat sig för asylsökandes situation, tidigare som Medborgarnas flyktingombudsman och sedan några år som debattör. Och i en artikel i tidningen Fönstret som ges ut av ABF berättade andra tjänstemän på Migrationsverket liknande historier (nr 3/2014). Det blir ganska många ”enskilda fall”, om man lägger ihop dem.

I bloggtexten skriver Ivar Arpi också:

I min artikel visar jag att Migrationsverket i takt med det ökade söktrycket från asylsökande till Sverige får allt svårare att klara av att både göra grundliga utredningar och samtidigt inte låta asylsökande vänta för länge på besked. Här finns en svår avvägning som aldrig helt kan lösas. Jag ville skildra de påfrestningar som handläggare, beslutsfattare och andra tjänstemän på Migrationsverket är utsatta för. Tjänstemännen vittnar alltså om en ökande rättsosäkerhet på Migrationsverket. Responsen från anställda på Migrationsverket har varit positiv.

Kommentar: Börjar dropparna urholka stenen? Inte särskilt mycket. Men allt fler hittills tysta journalister (en del med fingrar i luften och kappor vända) har börjat intressera sig för den sidan av asylområdet som hittills nästan bara kunnat läsas om på den här bloggen. En som nu tacklar frågan seriöst är Ivar Arpi. Det finns andra också som, sent omsider, försöker lära sig lite mer om asylområdet som de tidigare haft tämligen vaga, nästan schablonartade (o)kunskaper om. Alltid något. Men hoppet om att den senkomna tillnyktringen, eller vad man ska kalla omsvängningen, ska leda till någon förändring, det är litet..

© denna blogg.

En migga: ”Min gissning är att de berörda kollegorna inte kan skilja på unionsmedborgare och tredjelandsmedborgare.”

En migga kommenterar inlägget Det kom ett mejl: ”Varför får EU-medborgare asyl?”:

Unionsmedborgare med asyl i Sverige – en motsägelse i ord

Första reaktion: Ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha ha!!! Jag har inte den blekaste aning!!!

EUs rättighetsstadga borde utesluta detta; liksom att alla EU-stater uppfyllt Köpenhamnskriterierna; liksom att jag med säkerhet vet att det varken råder inbördeskrig, uppror, pågående statskupp eller något annat i någon av de berörda EU-staterna. Liksom att samtliga av EUs regler om asyl och skyddsgrunder och återvändande och vad det vara må handlar om tredjelandsmedborgare.

Så min gissning är att de berörda kollegorna inte kan skilja på unionsmedborgare och tredjelandsmedborgare. Vilket inte ska drabba den eller de enskilda handläggarna på Migrationsverket, utan deras beslutsfattare, teamledare, enhetschefer och experter. Om dessa nu kan slita sig från den senaste läsningen om lean eller den senaste pamfletten med statistik.

Eller så har unionsmedborgarna fått PUT på synnerligen ömmande omständigheter. Vilket är lika fel det. Eftersom alla EU-stater (ja, det är faktiskt sant!) har både sjukvård och sociala trygghetssystem.

Eller så finns det någon fantastiskt bra, för mig okänd, förklaring. Så jag hoppas att jag har missat något väsentligt här.

Kommentar: Nej. Nej. Nej! För vad skulle jag kunna säga?

© denna blogg. Vid ev kort citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

SPECIALPRIS på två böcker med rapporter från ett antal blåljugande, icke-existerande personer!

Alla borde läsa miggornas berättelser, som inte har gjort det. Enligt somliga är miggorna ett antal ”icke-existerande, blåljugande” personer. Alltså: de existerar inte, men samtidigt blåljuger de… I verkligheten är de ett antal hårt arbetande, högutbildade jurister och andra, som under lång tid varit handläggare och beslutsfattare i asylärenden. De är statliga tjänstemän som förtjänar respekt och inte den typ av hån och förakt som bland andra en S-riksdagskandidat, tillika jurist (!) och asylombud (!) visat dem. Och en del andra skeptiker.

Som många av er som följt miggorna här på bloggen vet, så berättar de om asylsökande med påhittade asylhistorier utan vett och sans; om ständigt nya påbud och rättsliga ställningstaganden från ledningen som kan ändras från förmiddagen till efter lunch samma dag; om hetsen och pinnjakten; om vilseledande uppgifter från verket till regeringen, om det osannolika Lean-systemet som nästan blivit en religion, om asylbedrägerier och påhitt som man knappt ens kan föreställa sig och om en del ”fall” där man varit glad över att man kunnat tolka lagen så att det har varit möjligt att bevilja PUT.

Om allt detta och mycket mer har miggorna på sin fritid skrivit och rapporterat – de har gjort ett verkligt hästjobb! Berättelserna och rapporterna finns samlade och lätt tillgängliga i två böcker (som e- och pappersböcker) som sträcker sig över 6 år och 3 månader.

Ladda ner de två e-böckerna för endast 30 kronor styck, 60 kronor (en halv biobiljett!) för två. Ni kommer att baxna! Och få valuta för pengarna, det kan Mummelförlagets hela besättning, alla två, garantera! OBS! Specialpriserna gäller endast via Mummelförlagets egen widgetshop, klicka här.

© denna blogg.

En migga: ”Jo, tjena! Snacka om snömos, ordbajseri, eller kalla det vad du vill!”

Ur artikeln Så ska han förebygga korruption (Sydsvenskan 1 november) där Migrationsverkets generaldirektör bland annat säger:

Migrationsverket ska bli bättre på att förebygga korruption. Rutinerna ska skärpas, bifallen granskas lika noga som avslag, fler avgöranden tas som tvåmansbeslut. Detta är nödvändigt för att återställa förtroendet för Migrationsverket.

I artikeln kan man också läsa:

Interngranskningen ska under nästa år utmynna i en serie åtgärder. Ska beslut om asyl, uppehållstillstånd och medborgarskap fattas som enmansbeslut eller tvåmansbeslut? Bör Migrationsverket få en intern funktion för ”whistleblowers” – en enhet som tar emot anmälningar om interna missförhållanden?

Och:

Som generaldirektör är Anders Danielsson djupt bekymrad över att svenska folket har rekordlågt förtroende för Migrationsverket. Den förtroendekrisen lär bli ytterligare accentuerad när korruptionshärvan inom verket snart går vidare till åtal och rättegång.
Enligt TNS Sifo har bara 9 procent av svenskarna ett högt förtroende för verket.

En migga kommenterar:

Hur ska vi ha tid att granska alla bifall? Den tiden kan omöjligen finnas, eller ska vi anställa lika många handläggare och beslutsfattare som redan jobbar på verket? Jag vet av erfarenhet att det finns handläggare som väljer att bifalla ärenden som inte ska bifallas för att det tar sådan tid att föredra ärendet för beslutsfattare. Den tiden har man tydligen inte och då är det lättare att bifalla ansökan.

”Migrationsverket ska bli bättre på att förebygga korruption. Rutinerna ska skärpas, bifallen granskas lika noga som avslag, fler avgöranden tas som tvåmansbeslut.

– Detta är nödvändigt för att återställa förtroendet för Migrationsverket, säger generaldirektören Anders Danielsson.”

Jo, tjena! Snacka om snömos, ordbajseri, eller kalla det vad du vill!

Kommentar: Vad ska man säga? I över sex år har miggorna rapporterat, berättat, reflekterat och lika länge har jag publicerat deras rapporter, berättelser, reflektioner och – ofta – kommenterat dem. Journalister läser. Politiker och myndighetschefer läser. Människosmugglare i de stora asylländerna, och andra med asylbedrägerier som mycket lukrativ huvudsyssla, läser. Skattebetalare, som ska bekosta dårfinkeriet, läser. Ändå lyckas man i den svenska journalistiska offentligheten helt låtsas som om de viktiga, ofta helt horribla vittnesmålen – som i vilket annat land som helst skulle få alla på fötter! – inte finns och de förblir oomnämnda. Jag förstår det inte, hur mycket jag än försöker.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

En migga: ”Efter två veckors anställning (ibland inte ens det) får man börja utreda själv.”

Blandad kompott från en migga:

En sommarvikarie på en annan enhet gav en av de hungerstrejkande afghanerna flyktingstatus (!!!) på grund av att han konverterat! Sommarvikarien tyckte att han var trovärdig trots att han aldrig yppat ett enda ord om konvertering från islam till kristendomen i någon av sina tidigare prövningar. Att notera: Den påstådda konverteringen skedde en månad efter att mannen fått sitt sista avslag, och grundade sig på att han kunde de tio budorden?!!  En skandal för det svenska rättssamhället.

Kommentar: På detta sätt låter Migrationsverket alltså sommarvikarier fatta beslut som går emot andra beslut och bidrar till att göra hela asylsystemet både oberäkneligt och orättvist. Och, förresten: På vilka andra myndigheter får en helt ny sommarvikarie utan ordentlig introduktion och därmed utan nödvändiga kunskaper, besluta i ärenden som har oerhört stor betydelse för enskilda individers liv och framtid, men obönhörligen också för landet Sveriges ekonomi och framtid?

Miggan berättar vidare om hur lite som krävs för att få börja fatta viktiga juridiska beslut med mycket stor betydelse för enskilda människor och för hela landet:

Efter två veckors anställning (ibland inte ens det) får man börja utreda själv. Utan hjälp förutom föredragande i paus för beslutsfattare. Ja, du har ju hört hur ”bra” vissa beslutsfattare är… Efter två veckor har man kanske varit med på fem utredningar och inte har man fått lära sig att ifrågasätta uppgifter som sökande ibland slänger ur sig. Det är för övrigt väldigt godtyckligt vems utredningar man får vara med på. Vissa är inte så bra på att utreda…

Lagen lär vi oss, med kategorier för de olika statusförklaringarna men hur strikt vi ska följa lagen och kriterierna för de olika statusförklaringarna är tyvärr upp till varje enskild tjänsteman att själv komma på.

Kommentar: Man tycks från regeringens och riksdagens håll och från Migrationsverkets lednings sida tycka att på just detta rättsområde (men inget annat) så går det bra med den godtycklighet som miggan ovan berättar om och som även andra miggor i sex års tid berättat om här på bloggen. Utlänningslagen och gemensam praxis är alltså inget som behöver följas; snabba beslut som fattas lite hipp som happ duger. Sedan låtsas Migrationsverkets ledning utåt att det sysslas med seriösa asylprocesser i Sverige.

Det blir allt fler som förstår det som miggorna gång på gång på gång med stor tydlighet rapporterat om: att det asylområdet i Sverige sedan länge har havererat. Tyvärr verkar insikten inte i någon större utsträckning nå regering och riksdag (och knappast heller den svenska journalistkåren). Bland dessa agerar man i stället strutsmässigt och enligt devisen ”det jag inte ser och hör när jag stoppar huvudet i sanden, det finns inte”. Märkligt.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Hela bloggtexten får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexten här ovan. Media och andra som citerar ur texten ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister.)

Den nya miggan: ”Så går det till, så ‘rättssäkert’ är det på Migrationsverket!”

Den nya miggan:

Så går det till, så ”rättssäkert” är det på Migrationsverket!

Vi miggor sitter inne med stora insikter i och kunskaper om systemfelen på asylområdet, något alltför många vill blunda för. Samtidigt är det tyvärr många icke kompetenta eller icke utbildade och kunniga i migrationsfrågor, som jobbar på verket. En kvinna, som utan tillräckliga kunskaper har blivit beslutsfattare, tror till exempel på fullaste allvar att många ”barn” kommer hit genom att hänga sig fast med armarna under en lastbil i Afghanistan och på så sätt resa hela vägen till Sverige. Tänk vilka muskler de barnen skulle ha…

Så går det till, så ”rättssäkert” är det på Migrationsverket!

Vår chef ger en handläggare tillfälligt mandat att agera beslutsfattare i vissa typer av ärenden i sommar. Detta endast för att personen ifråga hotat med att annars sluta. Ingen av de andra beslutsfattarna eller teamledarna anser personen tillräckligt kompetent för den viktiga tjänsten och chefen har också fått annat förslag på en betydligt bättre lämpad och mer kunnig person. Men eftersom den handläggaren i sin tur ska bestraffas på grund av att den sagt upp sig och om några månader lämnar skeppet, så är det inte längre personens kompetens som är viktig. Och att en handläggare beviljar uppehållstillstånd åt människor som han ”tycker om” och har hittat en ny beslutsfattare som han väldigt lätt kan övertala i dessa frågor är det ingen som ar itu med, heller…

Så går det till, så ”rättssäkert” är det på Migrationsverket!

I ett team får de andra dras med en beslutsfattare som tidigare jobbat i ett så kallat barnteam och måste tvinga denne att skriva under lagenliga utvisningsbeslut, vilket han inte vill göra för att han ”tycker synd om familjen i fråga”. Jag tycker också synd om enskilda men jag har ett uppdrag från staten att fatta lagenliga beslut, något som alltför många på Migrationsverket verkar ha glömt bort är deras uppgift…

Så går det till, så ”rättssäkert” är det på Migrationsverket!

Och pinnjakten, som ledningen påstår inte finns, har resulterat i att handläggare börjat spekulera i hur domstolen eventuellt skulle kunna tänkas döma om fallet kom upp i domstolen. De ger därför uppehållstillstånd på synnerligen lösa grunder. Detta för att om domstolen upphäver ett beslut så ”tappar” man denna viktiga pinne…

Så går det till, så ”rättssäkert” är det på Migrationsverket!

Enhetscheferna är så rädda för att inte nå upp till ”betinget” att de har börjat ljuga om varför det går dåligt för enheten! Ett exempel: på en enhet har personalen fått reda på att cheferna sagt att de haft så mycket problem på grund av de hungerstrejkande asylsökande och att det är därför de inte nått ”betingen” den månaden. En klar lögn eftersom vanliga handläggare knappt har berörts av strejkerna! Chefen klarar heller inte av att avbryta inkompetenta personers provanställningar utan ger dem istället fast tjänst, trots att teammedlemmar berättar att personerna i fråga begått tjänstefel under provanställningen…

Så går det till, så ”rättssäkert” är det på Migrationsverket!

Arbetet på Migrationsverket suger musten ur mig, jag kommer inte att orka med det och hoppas få ett nytt jobb snart. Jag vill dock påpeka att det finns (ett fåtal) genuint kompetenta människor på verket som jag kommer sakna att arbeta med den dag jag lämnar det.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

En ny migga: ”Jag arbetar på en enhet där arbetsförhållandena stadigt har gått i en nedåtgående spiral.”

En ny migga har hört av sig och skriver bland annat:

Jag jobbar som migga sedan knappt två år tillbaka och har följt din blogg sedan dess. Jag arbetar på en enhet där arbetsförhållandena stadigt har gått i en nedåtgående spiral.

Det är mycket jag skulle vilja berätta om hur ledningen och våra egna enhetschefer agerar, men det kan bli en senare uppgift. Många gånger har jag velat skriva till dig om detta men ofta orkar man helt enkelt inte med mer verksamhetssnack när arbetsdagen är över. Pressen är enorm på oss medarbetare då verksamheten under arbetsdagarna.

Varje enhet har numera bara en halv styrka ”erfarna” handläggare och beslutsfattare, den andra halvan består av nyanställda från februari 2013. Ledningen har därefter räknat om vårt beting till att motsvara det nya antalet medarbetare, som om de vore fullärda och i full produktion*  från och med årsskiftet. Var och en kan säkert räkna ut problemen…

Vår enhetschef driver på varje teamledare och frågar ständigt om ”betinget”. Varje enhetsmöte är det siffersnack minst 75 procent av tiden. Enhetschefen blundar för allas berättelser om stress och vill inte lyssna utan säger mest att han ”förstår” men att det är så här siffrorna ser ut.

Kommentar: Tack till denna migga, som tagit kontakt och kan berätta ur en lite ”nyare” miggas perspektiv, dvs en migga som inte jobbat på Migrationsverket lika länge som de andra som stadigt skriver här på bloggen. Såväl långtida som korttida miggors perspektiv är viktiga!

* Ja, det kallas faktiskt för ”produktion”, i enlighet med lean-konceptet,  att genomföra en asylprocess på Migrationsverket!

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

En migga: ”De hade inga politiska problem. De ville bara, helt enkelt, till väst”.

En migga som alla borde lyssna på:

Jag läste en miggas kommentar om regleringsbrevet från ledningen: En migga: ”Givet är dock att den takt vi hittills hållit inte är rättssäker.” Jag har också tagit del av det. Kontentan är att vi nu inte längre ska bry oss om handläggningstiderna, dvs varje ärende måste inte längre avgöras inom 90 dagar utan nu ska vi mer tänka på ”rättssäkerheten” och ”processen” – vad det senare  nu betyder. Antagligen betyder det att vi ska sluta skriva klent underbyggda utvisningsbeslut som sedan återförvisas av domstolarna och måste börjas om. Vissa av dem kan också få negativ uppmärksamhet i media. Däremot kan vi fortsätta med att skriva positiva beslut utan någon som helst kontroll, vare sig från överinstans eller media.

Ingen som jobbat några år, åtminstone inte på min asylenhet, brydde sig om 90-dagarsregeln. Vi har alltid brytt oss mer om rättssäkerheten. Men dessvärre gör det en stor skillnad för den asylsökande vilken enhet som handlägger hans eller hennes ärende och till och med vilken handläggare tar sig an ärendet. Pinnar betyder mest, fortfarande, och för en nyanställd på Migrationsverket ter det sig svårare att skriva ett avslag än att skriva ett PUT.

Som beslutsfattare blir man tvungen att förkasta en hel del PUT-förslag från handläggare som inte ens funderat över huruvida den sökande verkligen kommer från det land han eller hon påstår sig komma ifrån. Som ett exempel:

En sökande med falskt id-kort fick PUT för sig själv och sina barn som skyddsbehövande, men inte från vår enhet. Maken var försvunnen. Handläggaren i fråga hade noterat att id-kortet var falskt men inte ställt några som helst frågor om det. För handläggaren räckte det att personen kunde tala språket i sitt påstådda hemland. Ett språk som talas i ett flertal närliggande länder också. PUT beviljades.

Ett snabbt pinne, tre pinnar faktiskt. Den sökande som hade fått PUT kunde inte söka anhöriginvandring för maken för då krävs det pass och i och med att maken visat upp sitt pass vid en ambassad hade lögnen spruckit. Kanske hade även hennes och barnens tillstånd återkallats. Så maken kommer då hit som asylsökande. Han har rymt från ett fängelse. Med sig har han ett falskt id-kort och en massa universitetsbetyg/diplom som är utfärdade i ett annat land än id-kortet. Han lämnar en del förklaringar om gäststudier i det andra landet som skedde innan han åkte hem, fick sitt id-kort och hamnade i fängelse.

Men vi är inte nöjda. Jag frågar honom om jag kan sända en ambassadfråga om honom till det landet där han bedrev sina universitetsstudier. Och den frågan skulle handlat om huruvida han är medborgare där. Han vägrar. Vilket i sig innebär att han var medborgare i det landet. Till slut medgav han det också. Hela hans familj var medborgare i ett land där de levde, i mitt tycke, som överklass. De hade inga politiska problem. De ville bara, helt enkelt, till väst.

Det var för sent (!?) att återkalla hans hustrus och barnens PUT så han fick PUT på anknytning.

Frågor – o.s.a.:
1) När Aftonbladet skrev om Migrationsverket påstod ledningen där att man inte hade något ”pinnsystem”: ”Migrationsverket arbetar inte utifrån någon pinnjakt. Alla ärenden ska utredas på ett sådant sätt att det fattas beslut som ligger i linje med den svenska utlänningslagstiftningen,” skrev presschefen Fredrik Bengtsson i ett mejl till Aftonbladet. Detta har motsagts av miggor här på bloggen i många år, de har alla berättat om just ett sådant system. Varför finns denna diskrepans mellan vad ledningen och personalen säger?
2) Varför – varför? – accepteras i Sverige bevisat falska id-kort som grund för PUT?
3) Mycket beror på var man söker asyl, vem som blir ens handläggare, beslutsfattare och biträde. Asyllotteriet fortsätter som det gjort under de drygt 15 år jag sysslat med asyl- och flyktingärenden. Varför tillåts det?
4) Man kan undra vilken typ av brott hade mannen begått i hemlandet, som gjorde att han dömdes till fängelse? Varför ska Sverige ge en brottsling med falska handlingar PUT?

I fem år har o.s.a., alltså ”om svar anhålles” – gällt för miggornas rapporter här på bloggen. Till vanlig hyfs, vett och etikett hör att man svarar. Men ”de ansvariga” tycker inte att de behöver göra det…

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras  tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.

Det har miggorna larmat om i fem år. Och fortsätter att larma…

”Flyktingpolitiken i dag har gått fullständigt överstyr, säger moderate kommunalrådet i Växjö”, Bo Frank till Expressen.

Men det är inte flyktingpolitiken som gått fullständigt gått överstyr, det är asylhanteringen som har totalhavererat. Politiken i sig är det inget större fel på och inte heller på utlänningslagen. Men industrin kring en hantering som tar emot och processar ett mycket stort antal människor (under flera år över 90 procent, tidvis så många som 95 procent)som säger sig vara i behov av asyl men inte kan visa vilka de är eller varifrån de faktiskt kommer. Och – som Migrationsverket skriver:

Sverige — ett primärt mottagarland i Europa

Totalt 7.814 syrier sökte asyl i Sverige och under året fick drygt 5 000 syrier tillfälligt eller permanent uppehållstillstånd. Sverige befäste därmed sin roll som ett primärt destinations- och mottagarland för asylsökande syrier i Europa. Sverige fortsatte också att vara det europeiska land som i absoluta tal tog emot flest ensamkommande asylsökande barn. Sett utifrån det totala antalet asylsökande var Sverige det land som tog emot flest sökande — efter Tyskland och Frankrike som tog emot cirka 64.000 respektive 60 000 asylsökande under 2012 (preliminära siffror).

Sverige har ca 9,5 miljoner invånare, Tyskland har 82,2 miljoner och Frankrike 61,5 miljoner… Vem som helst kan inse att det inte kan fungera. Vem som helst borde ha kunnat se det redan för många år sedan att det inte kan fungera…

Miggorna har rapporterat och larmat om haveriet på asylområdet här på bloggen i mer än fem år. Fyra av dessa år 2008-2011 finns dokumenterade i denna bok som både finns som pappersbok och som e-bok att laddas ner direkt. Men trots att miggorna är högutbildade och har anförtrotts synnerligen viktiga uppdrag som handläggare och beslutsfattare på asylområdet och verkligen vet vad de talar om, så ignoreras deras berättelser av journalister, regeringen och av riksdagsledamöterna. Samtliga dessa tre grupper sviker till viss del sina uppdrag medan miggorna tar ansvar för asylprocessen i ett allt mer pressat läge så gott de kan! Migorna tar sig till och med tid att skriva och berätta hur det går till på deras arbetsplats Migrationsverket och hur asylbedrägerierna står som spön i backen. Det är faktiskt upprörande att ”ansvariga” (???)  inte tar deras hårresande och skakande berättelser till sig och ser till att de ges stöd i sin önskan att hantera asylärendena i enlighet med lagar och konventioner och inte som på ett löpande band på avdelningen Blunda och bevilja, som de själva kallar Område Asyl.

Så här skrev förresten en skribent och författare (alltså inte en migga) i ett mejl idag, apropå hur ensidigt medierna rapporterar och hur litet ansvar landets politiskt ansvariga tar på området asyl & migration:

Jag tror det är psykologiskt på ett plan. Någonstans knackar verkligheten dem på axeln, men de vågar inte vända sig om och se hur den ser ut. Därför går de till ytterligheter åt motsatt håll. Det har med livslögn att göra och att det är så oerhört smärtsamt att ge upp det man tror på och att inse att man har haft fel i så mycket som man byggt sin världsbild på. Minns Kirunasvenskarna som utvandrade till Sovjet på 20- och 30-talen och dem som lyckades överleva och återvända. Deras forna kommunistpartikamrater frös ut dem när de försökte tala om hurudant det ”socialistiska paradiset” varit i verkligheten. Man sade att de ljög när återvändarna berättade. De forna vännerna orkade inte se sanningen, bli av med sina illusioner. Varför är vissa människor så dragna till utopier och önsketänkande? För att det gör en kaotisk värld begriplig, tror jag själv är svaret.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras  tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.