En migga: ”Det finns en gräns för hur mycket en person förmår att göra utan att gå under helt.”

En migga med tio års anställning på Migrationsverket:

Redan  på hösten 2012 hade Migrationsverket en stor inströmning av syrier och eritreaner som skulle få TUT eller PUT, enligt vår praxis. Samtidigt hade vi också en stor inströmning från Balkan där presumtionen var avslag med omedelbar verkställighet. Verket valde att prioritera dessa ärenden, och barnfamiljer. Övriga sökande fick ett brev där vi förklarade att det kommer att ta tid innan de kallas till en asylutredning. Vissa nöjde sig med detta besked och tyckte kanske att det till och med var bra, medan andra blev förbannade.

Jag fick en sökande på min lott som hade ett biträde som JO-anmälde verket på grund av för långsam handläggning och när vi hade utredningen så tvingades jag lyssna på dessa klagomål i en lång stund även om jag försökte styra upp det hela eftersom syftet med utredningen ju var att utreda den sökandes asylskäl och inte hans missnöje med långsam handläggning. Vi blev klara med utredningen, men sedan krävde biträdet en kompletterande utredning eftersom den sökande hade nya bevis osv. Vid den här tiden hade jag tre utredningar i veckan enligt schemat men jag var överbokad på grund av att jag också tagit över sjukskrivna medarbetares utredningar och även hade egna kompletteringar. I själva verket hade jag fyra, fem asylutredningar varje vecka.

Jag ville att ”slutkunden” skulle bli nöjd och därför överbokade jag mig en gång till. Men sedan kom inte den sökande, han hade gått vilse (?!) och biträdet gick för att leta efter honom. När han återfunnits hade vi 15 minuter kvar av utredningstiden och tolken hade ett annat uppdrag och kunde inte stanna längre. Vi var tvungna att återigen boka en ny tid. Inga nya tider fanns för mig förrän om två månader eftersom jag redan var överbokad i en månad  och sedan skulle gå på semester. Biträdet började ifrågasätta min rätt att ta semester, men den rätten är lagstadgad och jag är inte outbytbar heller. Därför föreslog jag att den sökande skulle kunna träffa en annan handläggare , men det gick varken den sökande eller biträdet med på eftersom jag redan var insatt i ärendet.  Då erbjöd jag mig att överboka utredningen i augusti då min semester var slut. Men det gick inte heller eftersom biträdet hade semester i augusti. Hennes rätt att ha semester ifrågasatte jag inte. Till slut hade vi utredningen i september – mer än ett år efter slutkundens asylansökan- och enligt biträdesinlagan är det jag som orsakat slutkunden stort lidande genom att förhala processen…

Vi miggor som gör så gott vi kan, som överbokar oss på utredningar, som sitter på kontoret efter arbetstid för att skriva beslut, vi gör det för att vi har träffat personerna som vi skriver beslut till och för att vi har empati med dem som inte  vill vänta alltför lång tid på sin utredning. Men det finns en gräns för hur mycket en person förmår att göra utan att gå under helt.

Kommentar:
•  Är det månne inte dags att få lite medkänsla med dem som jobbar på det bespottade Migrationsverket?
•  Är det månne inte dags att fundera lite längre än näsan räcker?
•  Är det månne inte dags att – på riktigt – börja ställa alldeles för uppe-i-det-blå-svävande politiker till svars för vad de ställt till med?
•  Är det månne inte snart dags för ”ansvariga” (inkl Migrationsverkets ledning, förstås) att inse att det faktiskt inte går att ta emot stora mängder människor från främmande länder och kulturer som inte har asyl- eller skyddsskäl, som ljuger om bakgrund ålder, nationalitet, skyddsbehov – ja, om allt.
•  Är det månne inte (sedan länge!) dags att ta krafttag för att stävja asylbedrägerierna?
•  Är det månne inte dags att också ta ännu fler krafttag för att se till att alla som vistas i Sverige illegalt lämnar landet?
•  Är det månne inte dags att på riktigt och på alla sätt se till att de, som har faktiska, sanningsenliga, verkliga asyl- eller skyddsskäl, tas emot på ett bra och värdigt sätt (vilket inte sker idag, ens om viljan finns)?
och:
•  Är det månne inte dags att miggorna får lite upprättelse och att alla som läser deras berättelser här på bloggen också börjar inse att ensidiga, fastcementerade teser inte riktigt håller?

Alla som kommer till Sverige och lämnar in en asylansökan är inte självklart goda och ”synd om”! Alla är inte heller onda och falska. Alla miggor är inte självklart onda och elaka! Många är precis tvärtom. Det kan väl ändå inte var så förbaskat svårt att se både det svarta och det vita, att se att good and bad guys finns överallt?

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

Två miggor om de nya påhitten gällande asylombud

Läs först:
En migga kommenterar Statskontorets rapport om valet av asylombud  – 1 november 2012
En migga: “Och vilka känner bäst till vilka biträden som uppfyller de krav som ställs? Rättshjälpskontoret? Nej, miggorna!” – 1 november 2012
En migga om val av asylombud: “Vad kommer man att vinna på att Rättshjälpskontoret förordnar biträden istället för nu gällande ordning där Migrationsverket gör det?” – 3 november 2012

En migga:

Vi på verket ska alltså kontakta Rättshjälpskontoret inför varje förordnande och be om att få ett namn. De tittar i sina databaser, för att se vad det finns för biträden i närområdet där den sökande bor och ger oss sedan ett namn. Resten av arbetet, med andra ord, precis det vi gör redan idag, kommer ju fortsatt att ligga på oss. Förändringen blir alltså att vi får ännu en sak att göra, en sak som kanske inte tar så lång tid per gång, men om vi gör denna sak 54.000 gånger så kommer det att ta tid…

Dessutom så får vi lov att göra om den saken igen om biträdet säger ”nej tack”, av någon anledning.

På vår svarta lista –  jo, vi har en sådan – finns namn på biträden som somnat, varit fulla, kontaktat asylsökande för att få ha sex osv, osv. Denna lista bör ju då även bli Rättshjälpskontorets svarta lista. Vad har vi då vunnit? Inte ett skit, vi har bara förlorat en massa tid, tid som vi ju inte har!

En annan migga:

Apropå inläggen om biträden och Rättshjälpskontoret: Kan någon också räkna på vad det kostar för oss på Migrationsverket att skära ner räkningar från oseriösa biträden?

Vissa vill ha betalt för att de varit med och ansökt om asyl,  hur det nu kommer sig. Man blir ju inte biträde innan man blivit förordnad och förordnad blir man först efter att den sökande ansökt om asyl, om det visar sig att biträde behövs. Undrar om det står biträden utanför ansökningsenheten, med sina visitkort?

Alla knåp och knep för att få mer spilltid att ta betalt för, exempelvis genom att promenera mycket trots att taxin är billigare, eller att  få upp arbetstiden genom att läsa en kallelse en timme, skriva en två sidor lång inlaga i etapper, sammanlagt 10 timmar osv, är väl kända för oss. Att skriva ett beslut om varför den här typen av biträde inte får betalt, tar ungefär lika lång tid som att skriva ett beslut på ett medelsvårt asylärende, eftersom allt ska skrivas ner och motiveras. Dessförinnan har man fått räkna om beloppen, dvs räkna ut vad biträdet faktiskt får.

 © = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors eller andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.

En migga om val av asylombud: ”Vad kommer man att vinna på att Rättshjälpskontoret förordnar biträden istället för nu gällande ordning där Migrationsverket gör det?”

En migga apropå En migga kommenterar Statskontorets rapport om valet av asylombud och En migga: “Och vilka känner bäst till vilka biträden som uppfyller de krav som ställs? Rättshjälpskontoret? Nej, miggorna!”:

Vad kommer man att vinna på att Rättshjälpskontoret förordnar biträden istället för nu gällande ordning där Migrationsverket gör det?

I en perfekt värld skulle Migrationsverket kunna spara massor av tid på detta och tid är ju pengar. Vi handläggare och assistenter skulle få tid att göra annat, sånt som vi ligger efter med, eller inte hinner med (som att utreda folks asylskäl…).

Med 54.000 asylsökande som kanske alla ska ha ett biträde så tar ju detta förordnande ett visst mått av tid i anspråk. Säg att det tar 10 minuter per asylsökande att ringa biträdet, informera denne om ärendet och förordna samt registrera vederbörande i vårt datasystem.

10 min x 54.000 = 540.000 minuter vilket då är 9.000 timmar på ett år. Med tanke på att den normala årsarbetstiden ligger på ca 2.080 timmar så är detta alltså 4,32 heltidstjänster.

Jag tvivlar dock på att något kommer att förändras hos oss, det kanske blir så att vi ska göra allt som vi gör idag plus att vi ska kontakta Rättshjälpskontoret, sitta i telefonkö i 15 minuter, få ett namn på ett biträde som vi sen ska förordna på det sättet som jag beskrev ovan med telefonkontakt osv.

På detta sätt skulle vi istället förlora 15 min per asylsökande vilket då med samma matematik ger 54.000 x 15 / 60 vilket då blir 13.500 timmar, alltså en ökning med 4.500 timmar. Eller 2,16 heltidstjänster.

Ironisk? Ja absolut! Men hur ska det göras då?

 © = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors eller andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.

En migga: ”Och vilka känner bäst till vilka biträden som uppfyller de krav som ställs? Rättshjälpskontoret? Nej, miggorna!”

Apropå inlägget En migga kommenterar Statskontorets rapport om valet av asylombud skriver en f.d. migga:

Nu blir jag fan irriterad, igen! Under min tid som asylhandläggare handplockade jag ofta biträden som jag visste var bra, som företrädde sina klienter före sin egen plånbok och som framför allt var kunniga inom asylområdet. Jag vet att alla mina kollegor gjorde likadant.

Det finns ingen vinst i att välja ett odugligt biträde, ingen alls. Inte för någon. Jag har träffat sådana också, naturligtvis, och vet hur hopplöst det kan vara att få in någonting alls som man kan jobba med. Jag har bland annat varit med om att ett biträde kom berusad till utredningen, ett somnade, ett kollade hela tiden på klockan, ett satt och skickade sms och gick plötsligt ut för att prata i mobilen med sin dotter. Sådana biträden kan man inte jobba med!

Miggorna är inte där primärt för att skriva avslag utan för att göra en så rättvis och korrekt bedömning enligt utlänningslagen som bara är möjligt. I detta skall biträdet vara behjälpligt, det är hans jobb. Och vilka känner bäst till vilka biträden som uppfyller de krav som ställs? Rättshjälpskontoret? Nej, miggorna!

Kommentar: Ingen.

 © = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors eller andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.

En migga kommenterar Statskontorets rapport om valet av asylombud

Denna nyhet har förmedlats via TT i mängder av tidningar och i radio och tv:

Valet av juridiska ombud åt asylsökande sker på en höft och praxis varierar kraftigt i landet. Många ombud håller inte måttet. Därför bör Migrationsverket fråntas uppdraget att bedöma deras lämplighet, anser Statskontoret som på regeringens uppdrag utrett hur ombud utses av verket. Rapporten överlämnas till migrationsminister Tobias Billström, skriver Sydsvenskan.

Nästa år väntas 54 000 asylsökande. De som riskerar avvisning har rätt till juridiskt ombud.

En migga kommenterar kort, kärnfullt och utan att virra bort sig i onödigheter, det Statskontoret kommit fram till och föreslår:

Enligt nyheterna i morse ska Migrationsverket förhindras att förordna olämpliga ombud. Enligt Sydsvenskan på nätet ska Rättshjälpskontoret i Sundsvall (!?) granska CV och meriter från tilltänkta ombud.

Menar man på fullt allvar att detta skulle komma att innebära någon förbättring? De ombud som redan nu anlitas är advokater (eller biträdande jurister). Även de som glömt överklaga, somnat under asylutredning, uppträtt berusat etc är advokater.

Menar man att Rättshjälpskontoret kommer att kunna förutspå vilken advokat som riskerar att missköta sig och därför neka advokaten rätten att ta uppdrag redan innan skadan är skedd? I så fall beundrar jag Rättshjälpskontoret.

Men vad kommer Advokatsamfundet att säga om att vissa medlemmar ratas på detta sätt? Eller de sökande som inte längre får välja biträde?

Citat ur Sydsvenskans artikel som länkas till ovan:

Enligt Statskontorets kartläggning är 1 200 personer aktiva som offentliga asylbiträden. De flesta är advokater eller biträdande jurister vid advokatbyråer. Men tvåhundra biträden har en annan bakgrund.

Min kommentar:

Det miggan skriver säger egentligen redan allt. Men en fundering som vare sig Statskontoret eller medierna som nu går igång på detta, verkar ha haft är:

Det finns inga andra asylbiträden än de som finns!

Man kommer inte att kunna trolla fram nya, fräscha och – framför allt – kunniga biträden på asylområdet ur en hatt; biträden som Rättshjälpskontoret i Sundsvall ska kunna sitta och välja och vraka bland! Så vem som utser asylombud spelar inte någon roll alls (fast Migrationsverket har ju lång erfarenhet…) och det ter sig som att – med den enorma mängd av asylsökande som nu kommer till Sverige och som i princip alla ska ha juridiska ombud, så kommer alla dessa biträden att ha fullt upp – också de som somnar, är berusade och missköter sitt jobb genom att missa tidsgränser etc.

 © = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors eller andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.