En migga: ”Det kanske inte är så konstigt att lagen har haft mycket liten effekt.”

En migga skriver med anledning av vad som rapporteras i Sveriges Radio den 23 augusti: Migrationsverket: Få asylsökande återvänder efter indraget bidrag, där det bland annat sägs:

Sedan den 1 juni förlorar asylsökande som fått avslagsbeslut även sin dagersättning och bostad. Men av de 2.500 som hittills fått indraget bidrag är det bara cirka 100 personer som återvänt.

På min enhet har noll personer avhysts av kronofogden sedan den 1 juni och jag gissar att det är så det ser ut över hela landet.

En annan absurd sak är att privata asylboenden, som har asylsökande boende kvar trots att dessa inte har rätt att bo där, ändå får betalt av Migrationsverket. Alltså för dem som bor där illegalt.

Det kanske inte är så konstigt att lagen har haft mycket liten effekt.

Vilket land använder sin kronofogdemyndighet för att avhysa asylsökande från privata asylboenden, samtidigt som man betalar asylboendet för att de har personerna kvar?! Det är ju skrattretande! Det är ju bara att skriva till boendet och säga:

”X har inte längre rätt att bo kvar och ni kommer från och med idag inte att ersättas för kostnaderna för X:s boende”

Då får det privata vinstdrivande företaget lösa detta bäst det vill. Varför ska Migrationsverket först begära hjälp från Kronofogden, som sedan i sin tur begär hjälp av polisen, när det bara är att sluta betala till boendet, vilket ju är tydligt reglerat i lag?

Personerna som fått information om att de måste lämna boendet senast den 1 juni skrattar ju åt oss, med all rätt.

Ja, alltså det här gäller alla privata asylboenden som har före detta asylsökande boende där efter att ha fått besked om att dessa personer inte längre har rätt till bistånd enligt LMA. Skulle tro att de flesta – i varje fall många – privata aktörer har sådana personer boende på sina anläggningar. Bert Karlssons Jokarjo har ju det definitivt, jag vet att exempelvis Restad Gård i Vänersborg har före detta asylsökande som bor kvar trots att de inte längre är inskrivna hos Migrationsverket.

Kommentar: Asylinstrumentet missbrukas i Sverige och vare sig regeringen, Migrationsverket eller Polisen eller andra inblandade (socialtjänst, kommuner, skolor, arbetsförmedlingen etc) klarar av att upprätthålla ordningen i enlighet med landets utlänningslag. Allmänheten vilseleds genom regeringens ständiga utspel och påhitt i form av att nya lagar och regler (som redan finns!) tutas ut och får lika liten praktisk betydelse som de redan existerande lagarna på området. Det finns inga andra ord för det hela än ”kaos” och ”rättsligt haveri”.

© denna blogg.

 

Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar

Klicka på bild- och textrutan för att läsa texten (på engelska).

 

 

 

 

 

Under rubriken A returning migrant tells his tale of struggle and desillusion berättar 23-årige Hayatullah Hooman från Afghanistan om hur han kom till Sverige och sökte asyl som 17-årigt  ”ensamkommande barn”. I Sverige envisas man med att kalla de faktiskt och påstått minderåriga, oftast unga män och även äldre män allt mellan 18 och 35,  och pojkar som närmar sig 18-årsåldern för ”barn”. I över ett decennium har jag kallat dem ”minderåriga asylsökande”, som man gör i de övriga nordiska och andra länderna dit asylsökande kommer, men det har inte gått hem i Sverige, här är de alla ”barn” om de säger att de är under 18 år.

Hursomhelst, i den här texten berättas det många av oss redan länge vetat (men som många inte velat låtsas om eftersom det stör dem i deras välvilliga godhetsuppsåt), och dessutom direkt, klart och tydligt av ett av de ”barn” som så många här ägnar sin omsorg. Texten börjar:

Det ser kul ut: Hayatullah Hooman har lagt ut selfies av sig i skidbackar, när han spelar fotboll, kopplar av på festivaler och poserar vid stranden av en sjö. Men denne ”låtsas-asylsökande” är nu tillbaka i Kabul igen, efter att ha tillbringat närmare ett år med att försöka acklimatisera sig i Sverige.

Texten fortsätter:

– Jag hade hört att Sverige var bra för flyktingar, sa Hayatullah Hooman i en intervju med  Paiwandgah i Kabul. Folk hade berättat för mig att jag skulle få uppehållstillstånd efter ett eller två år och jag ville åka dit för att jobba och försörja min familj.

Hooman har en examen i historia från universitetet i Kabul. Hans dröm var att skaffa sig en examen utomlands och sedan kanske återvända och slå sig ner i Afghanistan. Om hur han tog sig till Sverige berättar Hooman att han tog ”den långa vägen”. Han betalade 8.000 dollar till en smugglare och via Pakistan togs han genom Iran till Turkiet och sedan över till Grekland. Därifrån kunde han resa friare, eftersom han nu befann sig i EU. Smugglare överlämnade honom till nya smugglare vid gränserna och han tog sig med lastbil, tåg, buss och motorcykel genom Makedonien, Serbien, Ungern, Österrike, Tyskland och Danmark för att till slut, efter flera månader, nå sitt mål: Sverige.

Han berättar hur han noggrant dokumenterade hela sin resa och att han har över 600 fotografier i sin mobil. Men hans breda leenden och de vackra scenerierna är bedrägliga,

– Det var inte fantastiskt underbart där, suckar han. Vi afghaner tror att Europa är paradiset. Jag vill berätta för folk att det inte är sant.

Hooman har inga hemska historier att berätta om sin resa och han upplevde inga ohyggliga omständigheter på asylboendet som han kom till i Sverige. Allt var ”cool”, åtminstone till en början.

– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.

Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.

– Jag lärde mig massor, skrattar han.

Men snart sjönk verkligheten in. När Hooman firat sin ”18-årsdag”, flyttades han till ett vuxenboende där det inte alls var lika bekvämt och bra.

– De gav oss bara 1.000 kronor till tvål, schampo etc, säger han. Maten var inte bra och om man blev sjuk kunde det ta en månad innan man kom till doktorn. På en månad kunde man dö.

Hans dröm om ett snabbt uppehållstillstånd gick också i kras.

– De sa till mig att det skulle ta två år att få uppehållstillstånd. Efter det kunde det ta ytterligare fyra, fem år innan jag kunde få ett jobb. Jag ville inte slösa bort min tid.

Hooman ringde sina föräldrar och bad om råd.

– De sa att om jag kan finna ett sätt att stanna och få en högre examen så gör det. Mera o jag bara skulle gå i skola för att repetera vad jag redan kunde, då skulle jag komma hem.

Han berättade äntligen sanningen för Migrationsverket  — att han i själva verket ville studera historia. De erbjöd honom hjälp men vid det laget hade han tröttnat och ville avsluta sitt experiment i  ”international living”.

– Jag hade svåra depressioner i Sverige, säger Hooman. Jag ville verkligen resa hem.

Det är bristen på jobb som driver människor från Afghanistan att söka sig utomlands, menar Hooman:

– Mer än 90 procent av alla som lämnar landet gör det för att söka jobb. En familjemedlem reser och ska sedan skicka hem pengar.

Hooman viftar helt och hållet bort påståendet att strömmen av migranter skulle bero på att de är förtryckta och och upplever fara.

– Afghanistan har varit i krig i 100 år, vad är problemet?

Mängder av afghaner söker sig till Europa och Hooman vill göra vad han kan för att stoppa dem. Förra året, 2015, lämnade fler än 200.000 afghaner sitt land och tog sig till Europa. I år kommer antalet troligen att bli ännu högre när människor riskerar sina liv för drömmen om ett liv i välstånd och säkerhet. Afghaner är, enligt UNHCR, den näststörsta gruppen migranter/asylsökande efter syrierna.

– Jag sa åt min farbrors söner att inte resa men de ville inte lyssna., berättar Hooman. De tog sig till Tyskland och de kom tillbaka, de också.

Hooman fick 3.000 dollar av Migrationsverket för att återvända till Afghanistan. Det räckte inte för att täcka hans kostnader för resan, men han kom åtminstone hem.

Många försök har gjorts för att stoppa afghaner från att lämna landet. Regeringen har startat en kampanj med namnet “Stay With Me”. Också landets president Ashraf Ghani har gett sig in i kampanjen:

– Ett land överlever inte när de bästa försöker fly, sa han i en intervju i BBC i mars, där han fördömde dem som Afghanistan har spenderat miljoner dollar på och som nu rymmer under minsta stress. Jag har ingen sympati för dem.

Destinationsländerna har också försökt avskräcka potentiella migranter genom affischer och webbsidor med information om argt det inte är en dans på rosor att vara migrant. Men hittills har man inte lyckats stoppa strömmen.

Hooman hoppas att hans raka och tydliga berättelse om hur det är i verkligheten ska bidra till att kunna övertala en del av hans landsmän att inte företa resan till Europa. Han får också ut sitt budskap via Facebook och Twitter och ämnar dessutom skriva en bok om sina resor.

– Jag tog penna och block med mig, säger han, och jag skrev ner allt som hände mig. Jag skulle vilja publicera det. Folk tror att Europa är ett paradis men jag vill berätta sanningen i min bok.

Kommentar: Allt detta är väl känt sedan länge och även dokumenterat i olika rapporter från UNHCR och AREU med flera. Jag har under ett decennium försökt förstå det svenska självbedrägeriet. Jag har undrat över varför så många helt stänger av sina hjärnceller när det kommer till ”ensamkommande barn” – ett stort antal just sådana som Hooman och även betydligt äldre män; män som till och med har egna barn hemma i Afghanistan. Jag har aldrig fått något svar. Och att de åldersbedömningar som vi är många som efterfrågat har fått stoppas av barnläkare (som inte ens har något med saken och göra eftersom det är vuxna eller nästan vuxna som ska bedömas, inte ”barn”) är också helt obegripligt. Jag gissar att inte ens den här berättelsen kommer att rubba ”de troende” en millimeter.

© Översättning Merit Wager.

Självsvåldigt politiskt agerande i Stockholm fortsätter

Uppföljning av inlägget Anna König Jerlmyr, oppositionsborgarråd i Stockholm: ”Där fattades ett ordförandebeslut och ansvarig nämnd meddelades om det i efterhand. Det är oprofessionellt.” – 13 november 2015 och Skattemedel till verksamhet för personer som olagligt vistas i landet, publicerad på sajten Det Goda Samhället den 3 november 2015.

Moderaterna skriver i ett ”särskilt uttalande” till:
Socialnämnden
Sammanträde 2015-11-24
Ärende 11

Yttrande över svar på skrivelse om stöd till organisationer som arbetar med mottagande av flyktingar

Andrea Ström (M) m.fl.

Utdrag ur det särskilda uttalandet:

Med anledning av den låga beläggningen på de transitboenden som finns i staden, mellan 15 – 20 boende/natt sista veckan, är det mycket förvånande att majoriteten väljer att skicka ett brev till 14 olika organisationer för att uppmana dessa organisationer att söka ekonomiskt bidrag för särskilda insatser till transitflyktingar.

Att politiker, som kallar sig själva ”förtroendevalda”, helt oförblommerat kringgår (bryter mot) bestämmelser om vad skattemedel ska användas till, är häpnadsväckande. Att de dessutom hittar på ord och begrepp som inte ens finns och som – tråkigt nog – Moderaterna också använder, är inte acceptabelt.

Det finns inget som heter ”transitboende för transitflyktingar”! De, som nu av politiker kallas ”transitflyktingar”, är i själva verket – och det vet de mycket väl – oregistrerade utomeuropéer som vistas illegalt i Sverige. Om dem har Krisinformation – som är ”en webbplats som förmedlar information från myndigheter och andra ansvariga till allmänheten före, under och efter en stor händelse eller kris” och som drivs av statliga Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) – skrivit:

Migrationsverket ansvarar för dem som söker asyl i Sverige, bland annat genom att erbjuda boende. De som inte vill söka asyl i Sverige behöver inte göra det men det innebär samtidigt att de inte har laglig rätt att vistas i landet.

När det gäller de så kallade transitflyktingarna, som är på väg till ett annat land för att där söka asyl, har vare sig staten eller kommunen något formellt ansvar. Samhället är uppbyggt för att ta hand om dem som vistas legalt i Sverige och därför är det främst frivilligorganisationer som hjälper transitflyktingarna.

Trots att de alltså mycket väl känner till vad som gäller, bestämmer sig den rödgrönrosa politiska majoriteten i Socialnämnden för att agera stick i stäv med vad reglerna säger, och som också bekräftas av Statliga Krisinformation.se:s information i rött ovan. De inte bara betalar ut pengar till Islamic Relief och Katarina församling (kanske till  fler?) som hyser personer som vistas illegalt i landet, utan de går också aktivt ut och uppmanar föreningar att söka ännu mera skattepengar för att hysa ännu fler som vistas här illegalt! De skriver till och med, också helt oförblommerat, så här i sitt tjänsteutlåtande med Dnr:1.7.2-737/2015, daterat 2015-11-04:

Staden har i dagsläget ett etablerat samarbete med ett antal idéburna organisationer som arbetar med flyktingar som ej sökt asyl i Stockholm. Dels genom att samverka kring ett tillfälligt boende med sängplatser, mat, information och andra förnödenheter, dels genom att bidra med ekonomiska resurser och lokaler för att förstärka organisationernas möjligheter att utföra sitt arbete.

Först: Hur kan de kallas ”flyktingar” i ett officiellt politiskt tjänsteutlåtande???

Sedan: Det är skrämmande att Sverige så snabbt verkar gå mot anarki eller vad man ska kalla det när etablerade, demokratiskt valda politiker struntar i regler och lagar. Finns det verkligen ingen/inga som kan stoppa självsvåldigheten? Inte ens oppositionen tycks orka så mycket mer än påpeka att de noterar vad majoriteten håller på med. I Moderaternas särskilda uttalande finns inga krav på att felaktigt utbetalda pengar ska återkrävas, att brev till 14 föreningar ska stoppas och att vidare agerande för illegalt vistande personer inte ska ske från politiskt håll. Det räcker inte att konstatera att:

Det är mycket förvånande att majoriteten väljer att skicka ett brev till 14 olika organisationer för att uppmana dessa organisationer att söka ekonomiskt bidrag för särskilda insatser till transitflyktingar.

Det måste ageras kraftfullt också. Dock: bra att Moderaterna – och kanske andra oppositionspartier också, det har jag inga uppgifter om – uppmärksammar vad majoriteten sysslar med och man kan bara hoppas att det blir stopp på ett penningutgivande som inte har stöd i lagar som reglerar vad kommuner ska/kan göra med våra skattepengar.

© denna blogg.

 

Finland. Polisen: ”Om de inte lyder så skickas de ut ur landet.”

Jag fick ett mejl från en finländare:

Jag besökte ett boende för nyanlända asylsökande nära en större stad i Finland idag.

Några av de unga männen på boendet hade fått tag på alkohol och börjat ofreda några kvinnor. Idag tillkallades polisen som kom och informerade om att det är nolltolerans för droger och alkohol på boendet, som meddelade:

”De som inte lyder skickas ut ur landet. Det är viktigt att alla kan känna sig trygga här”.

Ord och inga visor!

Kommentar: Hur hade man hanterat situationen på ett asylboende i Sverige?

© denna blogg.

En migga: ”Och nu försöker vår käre GD att låtsas som det regnar”.

En migga skriver:

Utan tvivel är man inte klok

Följande klämmiga kommentar finns på vår käre GDs (generaldirektör) blogg nu i juli:

Nu förstärker vi BBM (=Boende, Besök, Medborgarskap)!

För att möta den kraftiga ökningen av antalet asylsökande ställde vi i höstas om resurser för att så snabbt som möjligt förstärka asylområdet. Nu ser behoven annorlunda ut. Asylprognosen för i år sänks. Hittills har det inte kommit lika många asylsökande som vi hade räknat med och vi har kunnat avgöra fler asylärenden än vi har fått in. Samtidigt har antalet öppna ärenden inom BBM successivt ökat och är nu uppe i cirka 80.000 totalt. Vi har bland annat över 60.000 anhöriga som väntar på besked. Från och med den 1 september förstärker vi därför BBM med sju team från asylprövningen. Totalt rör det sig om ett femtiotal medarbetare.

Beslutet att rikta om resurser har fattats efter en tids diskussioner i ledningsgruppen. Jag är glad att vi har nått en lösning som innebär att team i Malmö, Uppsala, Solna och Göteborg kommer att handlägga anknytningsärenden fram till nyår. Samarbetet sker i positiv anda och många har anmält sitt intresse och vill bidra. Den här förmågan till flexibilitet ska vi fortsätta att utveckla. Den är nödvändig för att vi ska kunna hantera de ständiga växlingar som präglar verksamheten. Utan den följsamhet och beredvillighet som ni medarbetare visar prov på skulle vi inte klara det. Tack för det!

Och då var det ju bara den lilla detaljen, att anledningen till att BBMs balanser skenade iväg var att i november – december förra året blev just ett femtiotal medarbetare tvångskonverterade från att arbeta för BBM till att istället gå över till Asyl. För som GDs entourage av prognosmakare (han har väl ett 50-tal personer bara för detta ändamål) hade förutspått, så skulle asylströmmarna från Syrien slå alla rekord. Nu ligger vi på rekordnivåer, det är sant – men GDs siffernissar hade målat upp ett futuristiskt scenario med mer än 50.000 asylsökande under 2013.

”Och hur gick den tvångskonverteringen till?”, undrar den intresserade. Jo, någon av alla dessa operativa grupper kom över en kopp kaffe och en kaka på att man ju alltid kunde ändra på vad folk gjorde. Fackföreningsrepresentanterna – bland annat ett stolpskott för SACO – satt med och smuttade på kaffet och tyckte att detta var en bra idé. Och de som sist av alla fick veta att de blivit tvångskonverterade var – den berörda personalen. Då såg det ut så här på GDs blogg, så här uttryckte sig bland annat kollegorna i Solna:

Beslutet att lägga ner/konvertera Ambassadenheten i Solna fr.o.m. den 1 december i år – utan förhandsbesked till personalen och utan att vare sig riskbedömning eller konsekvensanalys genomförts – är under all kritik! Beslutet om att ombilda enheten synes dessutom enbart ha presenterats för de fackliga parterna – inte samverkats. Det synes inte heller ha samverkats om vilka enheter som är lämpliga för att ombildas till asylenheter.

Vi vill inledningsvis understryka att det är sättet på vilket man hanterat frågan och inte den omständigheten att man förväntas hjälpa till över VO-gränserna vi vänder oss emot och vi vågar i sammanhanget påstå att detta är den allmänna uppfattningen på Ambassadenheten i Solna. Det är, såvitt vi förstår, ingen som ifrågasätter eller motsätter sig att vi alla behöver hjälpas åt utan majoriteten är beredda att ställa upp – och har också gjort det tidigare – under förutsättning att medarbetarna via information är delaktiga och behandlas med respekt för sin yrkesskicklighet.

Vi som är påverkade här i Solna har dessutom, sedan beslutet presenterades i tisdags förra veckan, nåtts av skiftande besked. Tisdag: besked om sammanhållen flytt av enheten och handläggning av enkla beslutsklara ärenden – företrädesvis Syrien. Onsdag: enheten splittras och oklart om man hamnar på Asylprövning eller Dublinenhet + oklarheter kring det oskrivna (?), ej protokollförda (?) beslutet som inte samverkats (?) och om vissa p.g.a. av sina anställningsavtal överhuvudtaget kan flyttas. De skiftande beskeden skapar en stor osäkerhet och framstår som mycket oseriöst och ogenomtänkt från ledningens sida.

Vi är fullt medvetna om att arbetsgivaren har rätt att omfördela personalstyrkan för att möta de ökade behoven inom VO Asyl, men här har hanteringen skötts illa.

Om arbetsgivaren istället hade arbetat med en lösning baserad på frivillighet hade det med största sannolikhet medfört att de hade hittat enheter i landet där en majoritet ställt upp på frivillig väg och på så sätt fått med personalen på ett bra sätt.

Vi föreslår alltså en lösning baserad på frivillighet i första hand. Förslaget medför endast att en del av personalen på ambassadenheten kan stanna inom BBM och istället ersättas av frivilliga krafter från andra enheter. Förslaget ska inte medföra att arbetsgivarens tidsram rubbas.

Vår förhoppning är att omflyttningen i största möjliga mån ska beröra personer vilka finner det utmanande och roligt att få arbeta med annan typ av prövning. Dessa kommer enligt vår bedömning att vara klart mer motiverade och förmå göra ett ”bättre jobb”. Detta gynnar givetvis verksamheten bättre än vad nuvarande förslag gör.

Att lägga ner en enhet utan att se till personalens kompetens och erfarenhet är resursslöseri. Det tyder dessutom på oerhört dålig personalpolitik, det är långt ifrån samma sak att utreda/handlägga ett ambassadärende jämfört med ett asylärende.

Vi anser att situationen är högst otillfredsställande, inte minst mot bakgrund av att enheten är inne på sin tredje chef på ett halvår, vilket inte kan anses positivt för verksamheten. Det faktum att vi fick en ny enhetschef den 1 oktober utan vidare förklaring gör det inte lättare att förstå varför detta skett.

Genomförandet av genomgripande förändringar har gått väldigt fort och det är inte utan att man känner sig överrumplad i sammanhanget. Vi anser att det är ett märkligt förfarande, att det hela tiden sker saker utan förklaring, då vi på enheten ansett att vi arbetat i en positiv anda och med ett fungerande förändringsarbete som börjat ge frukt. Att i det läget, mitt under en pågående förändringsprocess, byta ut enhetschefen och sedan avveckla/konvertera enheten är olyckligt och inte till gagn för verksamheten som helhet.

Och nu försöker vår käre GD att låtsas som det regnar. Han fick ett bråk på halsen – för vem vill lita på en sån här arbetsgivare? – för att hans stab inte kan räkna.

Kommentar: De här autentiska texterna kommer från ett verk som sedan länge befunnit sig i haveristiskt läge.  I många år, faktiskt. Men vad gör väl det? Ingenting, anser Sveriges regering. Håller folket med?

Tilläggskommentar från Anders, en f.d. migga som läst ovanstående inlägg: När jag jobbade på förvaret i Märsta så beslutades det, efter en prognos, att det skulle läggas ner. Efter en fantastisk cirkus med frivilliga avgångar mot ersättning och omplacering, så slutade det hela med nyanställningar och i vissa fall omanställningar av personal som man en kort tid innan hade betalat avgångsvederlag till. De fick givetvis högre lön också. Rena hönsgården!

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Hela bloggtexten får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexten här ovan. Media och andra som använder sig av denna information ska ange källa!