• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    augusti 2019
    M T O T F L S
    « Sep    
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    262728293031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Inte för Sverige

SVT Nyheter logoNaiviteten och okunskapen, antalet felaktiga benämningar och begrepp samt allehanda sammanblandningar av olika ”rätter” (rättigheter) i Sveriges televisions sändning om id-kontroller den 4 januari, var öronbedövande. Allmänhetens skepticism mot medierepresentanter, politiker, riksdagsledamöter är redan stor och den kommer inte att minska.

Farhågor finns att det inte kommer att bli ett gott nytt år i år. Tyvärr.

Inte för Sverige och det svenska samhället med sina närmare 200 ”utanförskapsområden” och mängder av så kallade no go-zoner.

Inte för Sverige, som under en tid redan varit på väg mot den stora förändring som nu är ett faktum och som märks och syns genom stor social oro och rädsla bland allt fler.

Inte för Sverige där mordbränder, hänsynslösa rån, mord, våldtäkter och fruktansvärt beteende mot polis, ambulans och brandkår blivit vardagsmat, något som det verkar som om vi alla bara förväntas acceptera.

Inte för Sverige med allehanda mer eller mindre upprörande krav på att orealistiska religiösa hänsyn (gällande muslimer, kristna är det inte så noga med) ska tas.

Inte för Sverige där  bristen på bostäder, på lärare, på socialsekreterare är monumental.

Inte för Sverige vad gäller sjukvården och tandvården. Kapaciteten räcker långtifrån till för oss alla.

Inte för Sverige, vilket man inser om man förmår vara realistisk och inte sitter med huvudet bland molnen: för att möjligheter att integrera alla de hundratusentals asylinvandrade och deras anhöriga som kommit under bara de senaste tre, fyra åren (och alla dem som kommit tidigare…) är totalt obefintliga.

Och så har vi alla nya kostnaderna som skattebetalarna förväntas stå för samtidigt som pensionärer, handikappade, fattiga, sjuka får det allt sämre.

Det går att sitta i en tv-studio eller att ha en av skattebetalarna finansierad, välbetald riksdagsplats och vara okunnig eller ideologiskt färgad så till den grad att man absolut och totalt vägrar se verkligheten. Men vart ska de som inte har välavlönade jobb och poster ta vägen? Hur ska de klara sig som bor mitt i det elände som just dessa som sitter inne i värmen, nästan i symbios har skapat? Det är absolut ingen tröst att veta att även dessa personer kommer att drabbas av det som sker i det allt mer ohanterbara land de bidragit till att skapa. Det tar bara lite längre tid innan de drabbas, men också de behöver tand- och sjukvård, också de har barn som ska gå i en skola där allt annat än studiero och respekt för varandra råder. Också de – och deras barn – kan råka ut för grova brott som kan vara följden av det samhälle som Sverige blivit, där tonen och beteendet mellan människor blir allt råare.

Ett samhälle utan sammanhållning, utan en gemensam grund som omfattas av alla invånare, ett samhälle utan klara och tydliga normer och värderingar som inte bara existerar på papper utan också i verkligheten och i människors inre, det blir ett splittrat och farligt samhälle.

Där är Sverige nu. När svenskar släpper tanken på ”alla människors lika värde” och går till angrepp på olika sätt mot de invandrade. När asylinvandrare säger rent ut att de inte har en tanke på att 1) jobba här och 2) aldrig kommer att vilja integreras i det svenska samhället och 3) att de föraktar svenskar, då är splittringen ett faktum och läget är allvarligt och farligt.

OBS! Att det finns många asylinvandrade som åtminstone på ytan anpassar sig och som de facto kommer in i samhället, det är också ett faktum. Och det är givetvis bra. Men att integreras, att på riktigt och på djupet känna sig som en del av ett helt nytt land som man gör när man omfattar dess språk, historia och värderingar, det lär ta minst tre generationer. Och i ett land som inte betonar sin unikhet och sitt sätt att leva; där man inte visar stolthet över sitt lands kultur och traditioner och vill förmedla det, i ett sådant land har hitkommande från andra länder och kulturer inte en chans. I ett sådant land råder djungelns lag och det blir de svagare, de snälla och välmenande, de naiva och blåögda som drar de kortaste stråna.

Nej, något riktigt gott nytt år blir det inte. Inte för Sverige.

© denna blogg.

Sverige slår Tyskland med hästlängder när det gäller mottagande av minderåriga asylsökande

sveriges-flaggaTysklands flaggaMin nytyske ”korrespondent” har gjort en liten jämförelse mellan Sverige och Tyskland, av ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga asylsökande. Så här ser den ut:

Till Sverige (9.6 miljoner invånare) kom 7.049 påstått och faktiskt minderåriga asylsökande år 2014. Det blir cirka ett ”barn” per 1.362 invånare. I år beräknas minst 10.000 komma, det blir då ca ett ”barn” per 960 invånare. Kommer det uppåt 15.000, vilket Migrationsverket också flaggat för kan bli verklighet, då kommer det en utomeuropeisk asylsökande som säger sig vara minderårig per 640 invånare i landet…

Till Tyskland (80.6 miljoner invånare) kom 4.399 påstått och faktiskt minderåriga asylsökande år 2014. Det blir cirka ett ”barn” per 18.322 invånare. Hur många Tyskland beräknar ska komma i år är inte känt.

Hade Tyskland tagit emot proportionerligt lika många asylsökande som är, eller säger sig vara, under 18 år som Sverige, så hade siffran varit cirka 59.177!

Hade Sverige tagit emot proportionerligt lika många asylsökande som är eller säger sig vara under 18 år som Tyskland, så hade siffran varit cirka 523!

Sverige var alltså år 2014 minst 13 gånger ”attraktivare” än Tyskland att ta sig till för ”ensamkommande” (främst) pojkar och unga män från länder utanför Europa. Varför?

Reflektioner: Om det under innevarande år kommer 10.000 påstått och faktiskt minderåriga asylsökande, och om de kostar samhället ca 1,5 miljon kronor per år per person (för boende, personal, skola, juridiskt ombud, god man, sjukvård, tandvård m.m.) så blir kostnaden för det svenska samhället cirka 15 miljarder kronor. 15 miljarder kronor = 15.000 miljoner kronor. Och om antalet stiger till 15.000, vilket Migrationsverket inte håller för osannolikt, då blir kostnaden för skattebetalarna cirka 22,5 miljarder kronor = 22.500 miljoner kronor.

Varifrån ska alla pengar tas?
Varifrån ska lärare tas som ska dels ha undervisning i deras modersmål; dels i svenska och alla andra ämnen?
Varifrån ska lokaler för undervisning tas?
Varifrån ska personal till alla dem som ska ”vårda” dessa pojkar och män (och ett mindre antal flickor och kvinnor ) tas?
Varifrån ska bostäder tas fram när det inte finns tillräckligt med bostäder ens till landets egna unga (och äldre)?
Varifrån ska tandläkare och läkare tas, som ska behandla alla dessa unga människor?
Vem ska betala?
Och:
Varför görs inte åldersbedömningar vid minsta tveksamhet kring en påstått minderårigs själv uppgivna ålder?
Varför följs inte Migrationsöverdomstolens dom?

Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”

där det bland annat sägs:

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant.

Finns det någon som vill kommentera detta? Gärna någon så kallad ansvarig. Om det finns någon som är ansvarig.

© denna blogg.

Migrationsverket: ”Vi behöver 18.000 miljoner kronor EXTRA!”

MIG begär 18 mdkr extra 28.2 2015Migrationsverket ber om miljarder – SR P1.

Oavsett hur mycket pengar som pumpas in i Migrationsverket och hela asylindustrin:

•  Det finns inte bostäder åt alla.
•  Det finns inte tillräckligt med sjukvårdskapacitet.
•  Det finns inte tillräckligt med tandläkare.
•  Det kommer att kosta mångmiljardbelopp att försörja alla nya människor i åratal – många hela livet – för att det inte finns jobb och/eller de inte har utbildning och kompetens..
•  Interna motsättningar ökar.
•  Antalet utanförskapsområden ökar och det uppstår fler ”no go”-zoner dit polis, ambulans och brandkår inte tar sig.
•  Det finns inte tillräckligt med sfi-lärare och lärare i grundskolan och på gymnasiet.

Någon integration har det inte varit tal om på många år. Att det skulle gå att integrera alla dem som kommit och nu kommer (och deras anhöriga som kommer efter) är lika dumt att tro som att tro på tomten: det begriper väl vem som helst som tänker efter en sekund att det är en utopi.

Icke-integrationen, som pågått länge och som fortsätter, kommer att skapa ännu mycket större problem än dem vi ser idag. Det kommer att finnas hundratusentals människor (som utan några krav alls också blir svenska medborgare) känner inte till svenska lagar och regler, vet inte hur man lever tillsammans i en demokrati, vet inte och respekterar därmed inte heller att vi är (eller kanske ska vi säga: har varit) jämställda i Sverige. Personer från länder där konflikter traditionellt löses genom våld och hämnd möter här resonerande, dialogvilliga konsensusmänniskor som kommer att marginaliseras i sitt eget land (bevis på detta finns redan i massor om man vill se dem) och drar det kortaste strået, vilka tvingas backa? Det kan varje normalbegåvad människa räkna ut, hur mycket aningslösa politiker än sitter vid sina skrivbord och gör utredningar och kommer med allehanda tillkrånglade och meningslösa förslag på papperet!

Sverige hyser redan ett mycket stort antal illegala invandrare, alltså personer som olagligt stannat kvar här när de fått avslag på sina ansökningar om asyl och sådana som kommit på olika viseringar och också helt sonika stannat kvar. Dessa människor som vi inte heller har någon aning om vilka de egentligen är och varför de är här, skapar parallella grå samhällen bortom svensk lag och rätt.  Mängder av nykommande personer som varken styrker identitet, ålder, nationalitet, hemland eller asylskäl – blir allt farligare för oss andra för varje dag som går.

Men betala ska vi, det har svenska politiker och journalister (!) bestämt.

Lästips:
Varför tas den bedrägliga asylinvandringen till Sverige inte upp offentligt annat än av miggorna på denna blogg? – 21 december 2014
© denna blogg.

Be my guest # 105: Lasse Odrup

Lasse Odrup vid pansarvagnGästbloggning av rikssvenske, numera finske medborgaren Lasse Odrup, som efter sin pensionering från den svenska armén beslutade sig för att bli invandrare och flyttade med sin finska hustru till ett purfinskt område utanför Tammerfors, Finland.

På bilden står han vid en museal pansarvagn vid Pansarmuseet i Parola där han brukar guida svenskspråkiga grupper.

Funderingar i juletid

Jag blev nästan generad när jag läste Lars Lindströms kolumn – Den viktigaste samhällsfrågan 2015 är hur mycket högerextrem nationalism Sverige klarar av – i Expressen den 22 december. I den skriver han att Sverige är glest befolkat och därför borde ge plats för fler asylsökande och flyktingar. Menar han som Reinfeldt verkligen, att de med uppehållstillstånd skall placeras i skogen och med såg, yxa och svedjebruk skapa sig en framtid? Nej, förmodligen har journalisten Lindström inte tänkt så långt. Han bortser elegant från att de nyinflyttade behöver jobb, bostäder, skolplatser, språkutbildning, vårdplatser, infrastruktur med mera, kort sagt möjlighet att integreras i det svenska samhället. Fast sådant är ju bara bagateller när det gäller att bekämpa den främlingsfientlighet och rasism som tydligen genomsyrar hela Sverige.

Han menar kanske väl, men med hans resonemang borde Grönland vara en ännu bättre plats för invandring. Tyvärr är det här tänket ganska typiskt för makthavare som seglar i det blå och aldrig någonsin funderar över vad vanliga människor har för behov. Alla resurser finns ju redan hos makthavarna i Täby och på Södermalm eller var de nu bor och då är det väl likadant i resten av Sverige?

Jobb och bostad är annars viktigt för integrationen, det påstår åtminstone de gamla vanliga soffdebattörerna i TV. Fast när de väl sagt denna självklarhet så brukar de luta sig tillbaka i soffan och stråla som om de funnit den heliga Graal. Hur jobben och bostäderna skapas är man av naturliga skäl mer otydlig om.

God jul och gott nytt år!

På bloggen finns fler texter, av, med och om Lasse Odrup.

Det är regeringen som är ansvarslös, inte kommunerna

sr1Att lyssna på inslaget Lång väntetid leder till sysslolöshet i Sveriges Radio, är en frustrerande, pinsam och nästintill plågsam upplevelse. Frustrerande när man man lyssnar på Birgitta Hart Carpenter som är utvecklingsledare på Länsstyrelsen i Stockholm och samordnare för alla länsstyrelser när det gäller frågan om bosättning för asylsökande. Pinsamt, nästan plågsamt när man lyssnar på den alltid lika ”hälla vatten på en gås”-aktige integrationsministern. Man undrar först om det de säger (och även det de inte säger) är på riktigt och när man inser att det är det, så är man inte längre i Sverige utan man finner sig förflyttad till Dårfinkeristan.

Det finns inga bostäder åt alla som kommer till Sverige! Det finns inte jobb åt alla som kommer till Sverige! Bostadsbristen är stor också för den egna befolkningen som ofta får stå i bostadsköer i många år innan de, så småningom, får en bostad. Arbetslöshet råder för den egna befolkningen som behärskar språket och oftast har nödvändiga kunskaper;  hur kan man då tro att personer som det tar många år för att lära sig språket och komma in i samhället överhuvudtaget skulle kunna få jobb?

Ministern tar inget ansvar för alla sina egna pilotprojektsmisslyckanden på integrationsområdet, trots att han själv använder ordet ”ansvar” i var och varannan mening. Som när han kräver att ”kommunerna ska ta sitt ansvar” och ta emot mängder – tusentals, tiotusentals – av asylsökande trots att det alltså inte ens finns bostäder och jobb åt den svenska, befintliga befolkningen. Givetvis har varken minister Erik Ullenhag eller samordnaren Birgitta Hart Carpenter därmed några faktiska och konkreta svar på var alla dessa väntande asylinvandrare ska placeras, hur de ska komma in i det svenska samhället, hur de ska lära sig språket, hur samhällsservicen, som belastas allt hårdare, ska räcka till inte bara för dem utan också för dem som betalat skatt och levt i landet hela sina liv. Men det finns inte ett uns av självkritik eller vilja att tala klarspråk hos minister Ullenhag utan det enda han gör – vilket är synnerligen missklädsamt – är att skuldbelägga kommuner för att de inte tar emot fler och fler och fler asylsökande och placerar dem i bostäder som inte finns (och som många svenskar redan köar för sedan många år) och inte ger dem arbeten som inte finns (men som många svenskar också skulle behöva) och som asylinvandrade ändå inte skulle kunna ta även om de fanns, för att de inte har språk- och andra nödvändiga kunskaper.

Var och en kan själv lyssna till det 11 minuter långa inlägget och höra att det pratas mycket men inte sägs mycket med substans. Och fundera över vad den här situationen kan leda till, med närmare 11.000 asylsökande som beviljats PUT (permanent uppehållstillstånd) som sitter på anläggningsboenden (som det heter) och är frustrerade för att de inte kommer vidare. Och ta då med i beräkningen att det fylls på med fler och fler och fler asylsökande hela tiden…

regeringskanslietRegeringens – inte kommunernas – ansvarslöshet på asylområdet har redan lett till upplopp, kravaller, laglöshet, frustration, segregation och farliga situationer för befolkningen. För att inte tala om mycket stora kostnader och en orimlig belastning på samhällsservice som skola och sjukvård. Från alla samhällsområden sipprar det nu ut rapporter om ohållbara situationer. Ordet ”sipprar” är korrekt i sammanhanget för att det verkligen är så att politiker och medier – som ju till största delen är de som styr vilken information de anser att allmänheten har rätt att få – står inmålade i sina hörn och om de släpper fram alla fakta som en flodvåg så blir de tvungna att komma ut ur dessa hörn. Och det slåss de med näbbar och klor för att inte behöva göra, för det skulle ju innebära att de erkände att de hade haft på sig öronproppar och skygglappar alltför länge. Att dessa människor står kvar i hörnen och trycker, det kallar jag ansvarslöshet, inte att kommuner inte kan trolla fram bostäder, skolor, sfi-kurser, jobb, samhällsservice etc!

Miggorna har larmat i åratal om bland annat asylbedrägerier, varför har deras information inte tagits på allvar? Och varför har man inte sett till att varenda person som inte har rätt att vistas i landet också lämnat det? Då hade antalet asylsökande kunnat vara hanterbart eftersom antalet som beviljats PUT hade varit betydligt mindre och Sverige hade inte haft tiotusentals människor i landet som befinner sig här olagligt och som ingen vet vilka de är och vad de sysslar med. Men handlingsförlamningen( och/eller oförmågan att se hur det ser ut i landet på grund av deras ansvarslöshet) är för stor hos den här regeringen och den har skapat ett instabilt och osäkert samhälle. För alla som lever här.

Lyssna också på följande klipp från SR P4 Örebro:
Dyrt när kommuner inte vill ta emot flyktingar – 17 februari 2014

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg.

Migrationsverket varnar för konsekvenserna av regeringens förslag

Är det verkligen ingen som förstår att det här inte går längre? Att det inte har gått på länge. Som miggorna varnat för och jag har skrivit om här på bloggen. Är det så illa att svenskar inte ser när det går åt skogen för landet, trots att det sker framför näsan på alla?

Sverige klarar inte – hur mycket Carl Bildt än påstår att Sverige ska vara ”en humanitär stormakt” – att ta emot så många människor från främmande kulturer, som ska ha bostäder och jobb och svenskundervisning när det inte finns 1) bostäder, 2) jobb och 3) svenskundervisning! Landet har totalt 9,5 miljoner invånare varav kanske 4 miljoner (OBS! Uppskattning, jag vet inte antalet) som arbetar. Hur ska dessa 4 miljoner skattebetalare kunna försörja – med allt vad det innebär av bostäder, utbildning, läkarvård, socialbidrag etc – allt fler som kommer och hamnar som på en ny planet? Hur?

Inte ens på Public Service – som i alla år stenhårt tittat åt andra håll och låtsats om ingenting – kan längre hålla kvar huvudena i sanden. Som här, där huvudena dragits upp lite grann i inslaget Tusentals flyktingar blir sysslolösa:

svt logoEn flykting med uppehållstillstånd kommer då inte få någon hjälp från Arbetsförmedlingen. Ingen svenskundervisning, ingen praktikplats, ingen hjälp med att få examensbevis översatta.

Hjälpen från Arbetsförmedlingen startar först när man har fått ett eget boende i en kommun. Och det kan dröja.

Titta och lyssna på klippet!

Oron för framtiden har i många år varit befogad, nu är den akut. Vad är det för människor som inte kan räkna, inte kan tänka? Eller som kan det, men struntar i följderna?

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Hur är det tänkt att fungera när det helt enkelt inte finns bostäder åt vare sig svenska ungdomar eller asylinvandrare?

Hur många nya människor utan någonstans att bo och utan jobb, kan tas emot i Sverige? Alltså människor som ska försörjas, ha skolgång, sjukvård och – inte minst viktigt – bostad här? Och helst också arbete, givetvis.

Under lång tid har kommunalråd – och andra – klart och tydligt fört fram att det helt enkelt inte finns bostäder åt alla som kommer till Sverige – det existerar rent fysiskt alltså inte hus och lägenheter som kan hysa dem. Vad är det regering och riksdag, som stiftar lagar och reglerar invandringen, inte förstår när det gäller detta? Förstår de inte irritationen och frustrationen hos såväl alla de svenskar som också behöver bostäder som inte finns, som hos de människor som beviljats uppehållstillstånd här utan att det finns vare sig bostäder eller jobb?

SR P4 NorrbottenSituationen i Boden, som det berättas om i ett reportage i SR P4 Norrbotten under rubriken Svårt för Boden att erbjuda flyktingar bostäder, är svår; det finns helt enkelt inga bostäder att ge till asylsökande som beviljats permanent uppehållstillstånd, PUT. I reportaget berättas om en rapport som anger att sju av tio kommuner inte kan ordna permanent boende åt dessa asylinvandrare. Kommunalrådet Torbjörn Lidberg, S, säger:

Det råder en generell bostadsbrist där men kommunen planerar att bygga nya lägenheter i stan, för att mätta det behov som finns, med nybyggda lägenheter både till flyktingar och andra som är i behov av en bostad.

Det börjar vara trångt. Man måste börja bygga mer, men det är ju också förenat med höga kostnader.

Vidare sägs i reportaget att:

Boden är inte den enda kommun i landet som har det tufft – och det kommer att bli ännu svårare. Bostadsbristen beror på en kombination av en generell brist på hyresrätter och att det under en lång tid kommit många flyktingar till Sverige.

I enlighet med den strutsmentalitet som så ofta verkar råda på s.k. ansvarigt håll när det gäller asylområdet, så presenteras inga katastroflösningar, inga lösningar överhuvudtaget, utan det hela rullar på som en snöboll som till slut blir så stor att den exploderar på ett eller annat sätt. Medan strutsarna står kvar med huvudena i sanden.

Lyssna på miggorna! Läs vad de berättar om asylbedrägerier och om att det ska gå så fort, så fort att fatta de viktiga besluten, att de inte hinner utreda om personerna som söker asyl är ute efter livstidsförsörjning eller har andra, egna motiv eller om de faktiskt är asyl- eller skyddsbehövande!

© Denna blogg.