• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    oktober 2021
    M T O T F L S
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    25262728293031
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

En riksdagsledamot är inte en anställd i ett företag

Finn Bengtsson MI debattartikeln med rubriken Jag är inte bunden av decemberöverenskommelsen i Dagens Industri den 16 januari, skriver riksdagsledamoten Finn Bengtsson, moderat, bland annat:

För mig personligen är DÖ ett problem då jag inte deltagit i någon förankringsprocess innan den blev en realitet, trots att dess innehåll i högsta grad berör det mandat som väljarna gav mig i valet 2014. Att överenskommelsen inte bara bakbinder och förminskar mitt mandat till dess det löper ut, utan på samma sätt gäller dem som ännu inte är valda 2018 och begränsar deras mandat till nästa val igen 2022 gör det hela än värre.

Just det! Ingen riksdagsledamot i Sveriges riksdag ska acceptera att några få personer inom deras partiledningar dikterar hur de ska förhålla sig och hur de ska rösta och till och med lägger vad som i praktiken blir munkavle på dem! Även om man i Sverige inte har äkta och fria personval – väljarna får ju inte rösta på vem de vill utan enbart på kandidater som satts upp på listor av partiledningarna – så är varje riksdagsledamot suverän och har sin absoluta rätt och frihet att agera som han/hon anser vara rätt. I huvudsak följer en riksdagsledamot sitt artis linje, det är ju för att han/hon sympatiserar med den som han/hon blivit medlem i just det partiet, men ingen människa kan i allt hålla med någon annan och friheten/rätten att ibland rösta annorlunda är självklar. Att pådyvla ”folkvalda” ett kollektivt beteende är mycket främmande för vad vi hittills har ansett vara demokratiskt och det är av stor vikt att flera riksdagsledamöter  än Finn Bengtsson (M), opponerar sig och även vägrar delta i farsen. Han skriver vidare i sin artikel att:

Enligt DÖ får inte heller utskotten eller enskilda riksdagsledamöter bland de sex partierna lägga fram förslag till regeringen som påverkar den budget som har antagits genom att alliansens ledamöter tvingats lägga ned sina röster för sitt eget förslag.

Vidare får man enligt DÖ inte ens reservera sig till förmån för sitt eget förslag. Detta är i sig hutlöst, men riskerar framför allt att Sverige under minst drygt tre år framåt och kanske i nästan åtta år till, valt en socialistiskt inspirerad ekonomisk utveckling framför en borgerlig.

Har man inte haft det minsta att säga till om, utan dessa DÖ-påhitt genomdrivits av en liten klick människor på ett uppseendeväckande odemokratiskt sätt, så är man självklart inte bunden att följa en sådan överenskommelse! Finn Bengtsson igen:

Decemberöverenskommelsen mellan allianspartiernas och regeringens företrädare i december slöts mellan ett mycket begränsat antal personer…

Politiska partier i Sverige har med åren börjat bete sig allt mer som kommersiella företag med VD, kommunikationsdirektör, fjäskande och ”lojala” tjänstemän etc. Men ett politiskt parti är absolut inte ett företag och det är på tiden att alla partier börjar inse det och återgå till att vara just politiska partier på demokratisk grund, inte toppstyrda kommersiella företag där man kan agera för egen vinning och för att själv, till varje pris, få sitta kvar vid ett dignande riksdagsbord med de goda, av andra finansierade grytor.

Hoppas att Finn Bengtsson fortsätter att stå på sig. Även om han inte är ”äkta personvald” så är han ändå vald att företräda väljarna, inte partiledningen!

© denna blogg.

Artiklar som skaver och inger obehag

Reflektioner och kommentarer kring två artiklar, som publicerats helt nyligen.

Artikel 1
Penilla GuntherDagens Samhälle debatt logoI Dagens Samhälle publicerades 8 januari en artikel med rubriken
Överenskommelsen ingen kompromiss mot SD. Den är skriven av en riksdagsledamot
för KD, Penilla Gunther och är ett (dåligt) försvar av decemberöverenskommelsen och intressant att ta del av. Det är alltså en ”folkvald” (uppsatt av ett parti på en lista över vilka folket får rösta på) lagstiftare som i 3,5 år (till september 2018) kommer att lägga ned sin röst om det föreligger risk för att S/MP-minoritetsregeringens budget ska få riksdagens majoritet emot sig, som uttalar sig. Bland annat:

Ett antal debattörer och förståsigpåare utanför riksdagen har åsikter om och tycker till om decemberöverenskommelsen, och dess orsaker och verkan.

Va???! Det är inte så ofta man läser ett så oförställt förakt för dem som trots allt har röstat in en person i den lagstiftande församlingen. Otroligt, när man tänker efter! Tror hon på fullt allvar att det bara är de 349 personer (ca 300 för många…) som sitter i riksdagen, som har rätt att ha åsikter och som har kunskap nog att uttala sig i samhällsfrågor som berör hela folket? Mycket av vad jag sett och hört och läst från ledamöter i Sveriges riksdag har fått mig att tänka att det nog snarare är precis tvärtom…

Dessutom uttrycker den här ”förståsigpåaren” i riksdagen så här respektlöst och lågt om ett annat parti, nästan lika litet som hennes eget för övrigt, som är riksdagens allra minsta parti (V=21 ledamöter, KD=16 ledamöter):

Däremot undrar jag hur handlingskraften ser ut hos regeringspartierna, och från Vänsterpartiets håll, som är det parti som ylar mest och värst mot SD.

Ylar??? Så här skrev förresten en person på Facebook, och det summerar nog det hela på ett ganska bra sätt:

Man får trösta sig med att Gunther enligt egen definition troligen devalveras till en ”förståsigpåare utanför riksdagen” efter nästa val.

Artikel 2
svd_logo
I Svenska Dagbladet publicerades den 10 januari artikeln Muslimer värst drabbade av terrorattacker, av Gunilla von Hall. Den här artikeln skaver och kliar och det är svårt att förstå vad artikelförfattaren egentligen vill säga med den.

I många fall läggs skulden på islamisk extremism, som i fallet med terrordådet i Paris.

Ja. Och? Vad då ”läggs skulden på”? Det läggs ingen skuld på, det är ju islamisk extremism det handlar om!!!

Runt 80 procent av alla dödsoffer för terrorism är dock muslimer i den islamiska delen av världen.

Ja. Och? Är inte muslimers liv lika mycket värda som våra, i västvärlden? Människor som människor. Varför känner artikelförfattaren ett behov av att tala om att 80 procent av dem som dör i fruktansvärda islamistiska terrordåd är just muslimer och inte västerlänningar och icke-muslimer? 

Det är något med hela den här artikeln som känns rejält obehagligt. Ogenomtänkt? Aningslöst? Omedvetet fördomsfullt? Jag känner ett lätt och lite svårdefinierat obehag.

© denna blogg.