”Unfortunately Sweden has become a victim of its’ own humanity”

Nu har det sänts i australisk tv. 60 Minutes Australia: Europe’s Migrant Crisis And Sweden’s Crime Wave (Crew Attacked). En del av programmet handlar om brottsvågen och om det mycket stora antalet asylsökande i Sverige.

Så här inleds reportaget:

Unfortunately Sweden has become a victim of its’ own humanity by opening it’s doors to hundreds of thousands of refugees and asylumseekers from the worlds war zones and trouble spots, the country is experiencing serious security issues.

Programmet kan ses här:

Det är skrämmande scener som visas från Rinkeby. Rabiata män attackerar på svensk mark helt oskyldiga människor, människor som alltså inte gjort någonting. Inget annat land accepterar sådant, knappast hade polisen i  en invandrartät förort till någon annan av de nordiska huvudstäderna lämnat det attackerade tv-teamet utan skydd, ett team som redan hade blivit trakasserat när polisen lämnade platsen. Men i Sverige är alla rädda, också poliserna.

Sveriges goda rykte i världen förändras – har förändrats – liksom den känsla av generell trygghet och förutsebarhet som tidigare varit tämligen självklar för invånarna i landet. Vem som helst – icke främlingsfientlig såväl som främlingsfientlig – förstår att den stora förändring som nu sker i Sverige inte är positiv. Att ett litet land på mycket kort tid tar emot hundratusentals människor från länder med främmande religion, kultur, ”värdegrund”och syn på kvinnor, inte minst –  det fungerar helt enkelt inte. Det ser vi dagligen exempel på. Det hjälper inte hur mycket medierna för fram de goda exemplen – som det givetvis också finns gott om, tack och lov! – det är ju inte de som är problemet. Problemet är sådana som de här maskerade männen i Rinkeby som utan anledning, helt oprovocerat begår våldshandlingar mot andra människor.Det är de som inte passar in i ett land där våld enligt tradition inte förekommer på det sättet mellan människor eftersom man i en demokrati försöker lösa meningsskiljaktigheter och andra problem genom samtal. Bland annat Zeliha Dagli har berättat om den här sortens män som tar sig rätten (och som inte hindras från det) att styra och kontrollera i artikeln Jag kan inte längre vara mig själv här (Aftonbladet 29 maj 2015) och sätta skräck i andra. Och det sker i princip obehindrat i Sverige, ett land som tidigare var ett av världens mest jämställda och fridsamma.

Se programmet och gör ett tankeexperimentet: tänk er att svensk tv gjort det här reportaget om situationen i Australien. Många skulle börja se på Australien med andra ögon och vara ganska upprörda. Vi upprörs ju redan storligen – och med rätta! – av att inga asylsökande, som försöker ta sig till Australien sjövägen, tillåts komma in i landet, utan i stället förpassas de till en liten ö tillhörande Papua Nya Guinea. Många av de kanske hundratusentals eller fler australiensare och andra som ser programmet upprörs säkert också – med rätta – över vad de ser i programmet om Sverige. Avsluta tankeexperimentet med att helt enkelt inse och konstatera att det som visas i det här avsnittet av 60 Minutes Australia är hur det ser ut i många av de 186 utanförskapsområdena och alla 55 no go-zonerna i Sverige.

© denna blogg.

 

Finland. En avgrund öppnar sig när vi möter tankesätt och inställningar till livet som är så främmande för oss att vi kippar efter andan.

I Hufvudstadsbladet kan vi den 3 mars läsa en mycket välskriven, rak, tydlig, lite sorglig och synnerligen tankeväckande text av Astrid Nikula, som under ett drygt halvår varit mycket engagerad i mottagandet av asylsökande i Jakobstad, Finland. Mer om det längre ner.

Astrid Nikula är en klok och sansad finlandssvensk kvinna. Vi har inte träffats i verkliga livet, men jag känner henne sedan tiden då vi båda var med på en epostlista för översättare och därefter genom Facebook. Jag har följt hennes, till en början, nästan överentusiastiska engagemang för de asylsökande som i hundratal och tusental började komma till Finland i september 2015 och jag har också väntat på att hon kanske så småningom ska börja se bortom den första tidens ”refugees welcome”-hysteri.

Allt eftersom tiden har gått har jag märkt en förändring i hennes rapportering, en sorts ”tillnyktring” där hon börjat se – och inse – att det finns nyanser i det hela, att allt inte bara är positivt. Till skillnad från många andra som målar in sig i ett hörn där de står och ”tycker” likadant hela tiden oavsett vad som händer, har Astrid Nikula inte stått kvar i sitt hörn utan rört sig utåt, över hela golvet så att säga, och på ett trovärdigt sätt gett sina följare på Facebook både negativa och positiva bilder från sitt arbete med de asylsökande. Hon har, återigen till skillnad från många andra, stått med båda fötterna på jorden och sett att ”det är inte svart eller vitt, det är svart och vitt”. En person som förmår göra det på det här svåra området är värd respekt. Och nu kommer vi till de kloka ord som Astrid Nikula idag skriver i Hufvudstadsbladet, under rubriken Regeringens mantra uppfylls aldrig. Hon skriver:

En av mina vänfamiljer bland de asylsökande är stor, kommer från Syrien, består av flera akademiskt utbildade vuxna, många barn. De är nyss konverterade kristna. Ett av barnen är en liten flicka i typisk trotsålder. Hon är uttråkad och testar ständigt de vuxnas gränser.

Under våra samtal har det kommit fram att modern inte brukar vara ute med sin dotter. Den enda vuxna man som finns i storfamiljen har inte lust att vara ute i lekparken och ensam kan hon inte gå ut.

Alltså får alla barnen se på tv inomhus, bråka med varandra, trötta ut föräldrar och andra vuxna och sällan eller aldrig träffa andra barn. Det är sportlov i Österbotten nu. Jag känner att jag måste ta med mig barnen och åka pulka någon dag. Det kan inte vara så här i en storfamilj med bara en man. Inte i Jakobstad. I Finland.

Kommentar: En avgrund öppnar sig när vi möter tankesätt och inställningar till livet som är så främmande för oss att vi kippar efter andan. Situationer och förhållningssätt som är så dramatiskt främmande för oss att vi knappt förmår ta in vidden av dem. Beskriven i en kort text på ett enkelt, osentimentalt sätt som slår till med stor kraft rakt i magen.

Astrid Nikula skriver vidare:

En ung irakisk man som jag samtalade med nyligen sa att han behöver en fru. Han tror att han, när han har sett en söt flicka, kan gå till hennes föräldrar och be om hennes hand. Och att de omedelbart kan gifta sig. När jag förklarade hur parbildningen går till hos oss var han chockad. Skulle han umgås med flickan på tu man hand och lära känna henne först? Det kom inte på fråga, så kan man inte göra. När jag förklarade att flickan också efter en tids sällskapande har rätt att säga nej till äktenskap var han helt förtvivlad.

Kommentar: Fattar ni??? Man vill skrika högt. Det här är det tankesätt, den syn på sättet att leva som tiotusentals, hundratusentals muslimer som kommer till Europa, till Norden, till Finland och till Sverige har. Det är en syn på kärlek och äktenskap som skiljer sig lika mycket från vår som jorden skiljer sig från månen. Och det är så här de är uppfostrade, det är deras religion och kultur och till och med deras lag (sharia). Det kan vi inte klandra dem för, lika lite som någon kan klandra oss för hur vi är uppfostrade, vad vi tror på, hur vi lever. Det hemska är att blåögda integrationsivrare tror att det bara ska ta något år eller två eller tre tills de är inlemmade i våra samhällen, har jobb, pratar landets språk och har anammat vår syn på demokrati, jämställdhet, livet, kärleken, familjen, barnuppfostran och allt annat.

Det är mycket illa ställt att man i Finland (liksom Sverige, trots att man har mycket längre och större erfarenhet av muslimsk invandring än Finland) är så okunniga som Astrid Nikula anser i sin text:

Av de tal som landets president och statsminister har hållit i frågan förstår man att dessa tror att integration är detsamma som information på eget språk.

Slutklämmen i texten – som låter som jag själv låtit i 15 år i Sverige – är livsviktig och om man i Finland inte tar den till sig så går det lika illa där som det har gjort i Sverige:

President, statsminister och andra landets ledare har fullkomligt fel. Integration innebär ett liv tillsammans med finländarna, vardagsliv. Det innebär att ord och begrepp ges en helt ny mening. Exempelvis jämlikhet, lika rättigheter och skyldigheter för kvinnor och män, betyder absolut ingenting för de flesta nykomlingar. De har ingen chans att relatera till begreppet.

Regeringens mantra om att ta seden dit man kommer kan upprepas hur många gånger som helst. Utan ordentliga satsningar på verklig integration kommer mantrat aldrig att uppfyllas. Och det här är ett för viktigt ansvar för att överlåta endast åt oss frivilligarbetare.

Slutkommentar: Hoppas att Astrid Nikulas ord når fram till – och in i – dem som är ansvariga för Finlands, finska folkets och de personers, som har sökt och beviljats skydd i landet, liv, säkerhet och välbefinnande. Gör de inte det så får Finland bereda sig på samma segregation, samma kaos, samma våld och hot och trakasserier; samma anlagda bil- och skolbränder samt bränder på asylboenden; samma granatattacker, samma no go-zoner och utanförskapsområden som i Sverige.

Regering, riksdag, kommuner, myndigheter och verk, skolor etc i Finland: lyssna på dem som utan någon baktanke eller några dolda agendor försöker få er att förstå hur verkligheten ser ut och som ger råd om hur den ska hanteras! Lyssna på Astrid Nikula!

 

Det borde inte behövas, men…

Klicka på bilderna för att förstora dem.

 

 

 

 

 

HBTQ-certifierat boende, boende för kristna asylsökande, boende enbart för ensamkommande asylsökande minderåriga flickor – det borde inte behövas i Sverige, men…

 

Många blåögda – en stor andel av politikerna som är ansvariga för landet Sverige och dess folk och många journalister m.fl. – tror i sin naivitet att asylboenden för olika kategorier enligt ovan inte behövs. De har av någon anledning satt på sig skygglappar som de vägrar ta av sig. De väljer att leva i tron att någon sorts ”helig ande” automatiskt sänker sig över varje hitkommande person från Mellanöstern och andra länder som asylsökande kommer från, och att demokrati, jämställdhet och respekt för andras religion automatiskt ingjuts i dem när deras fötter nuddar svensk mark och deras lungor inandas svensk luft. Och att män från – enligt vårt sätt att se – länder med förvriden syn på sexualitet upphör att trakassera kvinnor och att se våldtäkt som en rättighet (vilket många gör, men givetvis inte – brasklapp!!!! – alla). Denna politiska och mediala skygglappstro – eller rädsla för att tala om verkligheten för att man tror att det på något sätt är ”rasistiskt” – är inte bara förödande för landet och oss alla, det är också farligt. Långt farligare än att bli kallad det allt tommare ordet ”rasist”, ett ord som numera används som ett rent allmänt skällsord mot personer som inte tycker lika som man själv; ett ord som i Sverige inte längre används i sin faktiska betydelse.

Sverige är idag det mångkulturella land som så många arbetat hårt för att det ska bli. Det har fört med sig att svenskarna nu måste lära sig att leva på ett helt annat sätt än deras far- och morföräldrar och generationen före dem kämpat för att de ska få leva. För nu gäller helt andra beteenden, mönster, strukturer, människosyn och kulturella uttryck – många av dem sådana som aldrig någonsin tidigare har ansetts vara acceptabla. Jag behöver inte rada upp en massa exempel, de flesta möter det redan i sin vardag och om man inte gör det är det bara att läsa tidningar, lyssna på radio och se på tv så får man varje dag bevis för hur mycket Sverige har förändrats och att den tidigare så livsviktiga gemensamma värdegrunden inte längre existerar.

Därför – för att hitkommande givetvis inte som genom ett under genast anammar den svenska synen på homosexualitet, på kristnas rätt att existera, på öppenhet, yttrandefrihet, tätt och fel, jämställdhet mellan män och kvinnor och kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar och sina egna liv etc – har vi nu mängder av bråk, oenigheten, respektlöshet, konflikter, krav på allehanda religiösa hänsyn och även samma typ av hot och hämnd och våld som är vardag i många av de asylsökandes ursprungsländer.

När det ser ut som det gör och landet inte längre är enat och står på samma grund utan det är – och blir – allt mer splittrat, ja då är det inte konstigt att det finns behov av segregerade boenden enligt ovan. Det är ytterst beklagligt att det är så, och det går helt emot den värdegrund Sverige tidigare har haft, men verkligheten är nu förändrad. När HBTQ-personer, när kristna som flytt IS-terror och annan förföljelse och när asylsökande flickor inte kan vara trygga och säkra på blandade boenden, då måste de skyddas. Det djupt tragiska är, att många har flytt från allt detta i sina hemländer och nu möter de samma hot och våld i landet de flytt till: Sverige.

•  Migrationsverkets HBTQ-certifierade asylboende – Migrationsverket den 17 juni 2015.
•  Nuri Kino om asylboende för kristna – Svenska Dagbladet den 6 februari 2016.
•  Österåker vill bara ta emot ensamkommande flickor – SVT den 16 februari 2016.

© denna blogg.

Finland. Presidenten i sitt nyårstal: ”Invandring kan aldrig betyda att våra centrala värderingar, demokrati, jämlikhet och mänskliga rättigheter, ifrågasätts.”

Republiken Finlands president, Sauli Niinistö, har hållit sitt nyårstal till medborgarna. Ur det citeras och kommenteras här en del.

Migrationen överraskade Europa trots att vi redan i åratal hade kunnat följa den väldiga strömmen av människor som tagit sig över Medelhavet. Flyktingskapets karaktär har också förändrats: man lämnar också andra platser än sådana där nödsituation råder. Flyktingskap och folkvandring går nu hand i hand med riktning mot Europa.

I Finland har vi mött sådant som vi aldrig upplevt förr. Under ett halvt år har över 30.000 flyktingar kommit hit och flyktingströmmen bara fortsätter. En del flyr undan nöd, andra söker något bättre; båda motiven är naturliga och mänskliga. Bakom migrationen finns också utnyttjande, till och med som maktpolitiskt redskap.

Kommentar: I Finland har man inte bara förstått utan talar också öppet om det som man mer eller mindre vägrat göra i Sverige, åtminstone i de offentliga och mediala sfärerna, nämligen:

att det inte enbart är personer i behov av skydd som tar sig till Europa utan en hel del som söker ett bättre liv.

Alla flyr således inte från krig och förföljelse, som till exempel Sveriges statsminister åtminstone fram till november ihärdigt påstått varje gång han talat om asylinströmningen.

Presidenten sade vidare:

En oändlig mängd människor vill komma från olika håll i världen, men vår förmåga att ta hand om dem är begränsad.

Kommentar: Som vanligt är man i Finland rak och realistisk och baserar uttalanden på fakta och inte på naiva (!) och blåögda förhoppningar eller önsketänkande. Vidare i talet:

Jag tror att Sveriges statsminister Löfven sade det väsentliga när han beskrev det som att ”vi har varit naiva”. Sverige har också, på samma sätt som många andra länder, stramat åt sin invandringspolitik. Jag har uppfattat Finlands regerings lösningar så, att vi vill trygga resurserna för att kunna hjälpa dem som lider den största nöden. Då räcker hjälpen endast för dem som kommer för att de är jagade.

Kommentar: Varför presidenten nämner Löfven och hans och Sveriges ”naivitet” (vägran att se verkligheten, skulle jag säga) är lite svårt att förstå, särskilt som Finland verkligen inte varit ”naiva” och därför inte passar in under ”vi har varit naiva”. Men sedan påpekar han att Sverige också nu stramat åt på asylinvandringsområdet.

Det viktigaste i stycket är dock att presidenten mycket tydligt anger att Finland kommer att vara noga med att se till att hjälpen endast ges dem som har asyl- och/eller skyddsskäl.

Han talar sedan om att det är ett grovt brott att kasta bensinbomber, att det faktiskt rubriceras som mordbrand:

Ett grovt brott. På samma sätt som förföljelse av flyktingar eller hetsande till hat är det. För mycket sådant har skett.

Inte heller har alla som kommer goda avsikter. Vissa har terroristbakgrund och andra gör annat illa. Ett fåtal personers bakgrund och gärningar skapar ogrundad misstro mot alla invandrare.

Kommentar: Återigen befriande rakhet och tydlighet. Inget hymlande, inget ”tycka synd om” som gör att någon kan få för sig att det är okej att den ena eller andra gruppen människor i Finland behandlas annorlunda/olika. Bra också att han påpekar att ”ett fåtal personers bakgrund och gärningar skapar ogrundad misstro mot alla invandrare”, vilket borde vara så självklart att det inte behövde påpekas, men tyvärr inte är det.

Följande, som sägs i talet, är också mycket viktigt i en demokrati. Det heter ”kunskap är makt” och ett folk som vet vad som pågår kan känna tillit till sina företrädare inom politiken och myndigheterna och därmed känna trygghet. Att, som är det vanliga i Sverige, dölja vilka det är som har begått olika brott är förödande och skapar bara rykten, misstänksamhet och motsättningar mellan människor. Alltså:

Oberoende av om en förbrytare är infödd finländare eller invandrare så måste myndigheterna öppet berätta om vad som har hänt och om följderna. Det dämpar känslosvallet och klipper vingarna av de värsta ryktena.

Och så det som nog är bland det allra viktigaste och som det är mycket, mycket bra att presidenten så självklart framhåller:

Invandring kan aldrig betyda att våra centrala värderingar, demokrati, jämlikhet och mänskliga rättigheter, ifrågasätts.

Kommentar: Den inställningen finns ju knappt alls i Sverige; här förväntas folket att, på många områden, anpassa sig till dem som kommer hit i stället för tvärtom. Inte undra på att folk blir förbannade, knyter nävarna i byxfickorna och blir hatiska, när de inte har politiska företrädare som står upp för dem och deras seder och traditioner. Och så undrar de ”naiva” varför så många går över till att stödja det enda parti de tror är inne på den linje som är självklar inte bara i Finland utan också i varje annat land på jorden! När ska den ”naiviteten” upphöra?

Hela talet, som också tar upp att Finland bedriver en aktiv stabilitetspolitik och utövar ett tätare militärt samarbete med Sverige samt nämner Rysslands oacceptabla handlingar på Krim och i Ukraina etc, kan läsas här.

© kommentarerna på denna blogg.

 

 

 

 

Finland. President Niinistö anser det vara självklart att de som får stanna ska godkänna – och gärna också omfatta – våra värderingar till exempel när det gäller demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter.

Klicka på textrutan för att läsa hela artikeln på Yles sajt.

President Sauli Niinistö, som svarade på finländarnas frågor i direktsändning i Yle Radio 1, anser att det är dags att begränsa flyktingströmmen. Han är orolig för hur många flyktingar Finland klarar av att ta emot och säger att det är bra att skärpa linjen inom de ramar som internationella avtal tillåter

– Att göra vad vi kan för att begränsa antalet flyktingar låter hårt, men jag är övertygad om att det är bäst både för dem som kommer hit och oss som tar emot dem att situationen är under kontroll, säger Niinistö med eftertryck.

President Sauli Niinistö hoppas att integreringen sköts effektivt för de flyktingar som får stanna här. Niinistö anser det vara självklart att de ska godkänna – och gärna också omfatta – våra värderingar till exempel när det gäller demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter. Ifall de nyanlända gör det har finländarna ingenting att vara rädda för, säger presidenten.

Finland. President Niinistö: ”Någonstans går gränsen för hur många flyktingar vi kan ta emot”.

Klicka på länken för att komma till Yles text och videoklipp (på finska).

President Niinistö: ”Någonstans går gränsen för hur många flyktingar vi kan ta emot”.

President Sauli Niinistö uppskattar i programmet Ykkösaamu (MorgonEttan) den 17 oktober att flyktingströmmen kommer att öka under de närmaste åren. Det är viktigt, anser han, att integrationen av de asylsökande lyckas.

– Nu har diskussionen tagit en bra riktning eftersom vi talar om hur människor ska integreras i Finland.

Presidenten betonar vikten av att finländska värden och värderingar ska respekteras av dem som kommer till landet, när han tillfrågas om de konflikter som uppstått mellan majoritetsbefolkningen och de asylsökande.

– Jag använder det lite slitna och ofta utskällda begreppet ”maassa maan tavalla” (ungefär: ”I landet på landets sätt”). Det betyder att man ska hedra demokrati, jämställdhet och mänskliga rättigheter på det sätt vi i Finland lärt oss hedra dessa delar. Utanför det finns ändå mycket utrymme för människor att verka mångkulturellt.

President Niinistö säger att ”någonstans går gränsen för hur många flyktingar Finland kan ta emot. Man måste bland annat ta den stora arbetslösheten i Finland i beaktande.

© Översättning Merit Wager.

Alltför många tycks inte veta vad åsikts-, yttrande- och tryckfrihet är

Uppemot 75 anmälningar (hörde jag i SR P1) gjordes till Justitiekanslern, JK, om ”hets mot folkgrupp” efter Sverigedemokraternas annonsering i en av Östermalmstorgs t-banenedgångar. Så här såg den ut, jag tog den här bilden, jag råkade själv vara på plats just den dag texten hade satts upp. Alltför många, särskilt bland dem som anammat Sveriges unika ”kränkthetssyndrom”, slänger sig med begrepp som ”hets mot folkgrupp” och ”rasism” och liknande, utan grund. De tar sig för att förstöra annans egendom, orsaka kaos och visa ohörsamhet mot Polisen och skräna och hota. Dessa människor verkar inte ha en aning om vad lagen stadgar – eller så bryr de sig inte om lagen utan anser – i anarkistisk anda – att det är de som ska bestämma vad som får sägas och skrivas i det demokratiska landet Sverige. Och Polisen står mer eller mindre passivt bredvid och tittar på i stället för att se till att lagar upprätthålls. Några starka fördömande ord gentemot dessa som vandaliserar och inte respekterar den lagstadgade yttrandefriheten från det demokratiska Sveriges demokratiska politiker i riksdag och regering hörs inte heller. Jag har inte hört eller läst några skarpa fördömanden från någon ansvarig i regeringen – har sådana uttalats och jag har missat det så är jag tacksam om den som har en länk till ett skarpt uttalned mot mobben meddelar mig det här.

Än så länge, innan Sverige officiellt har övergått från demokrati till anarki, gäller följande: Ovanstående är ett utdrag ur JKs beslut med diarienummer 4837-15-30.

I Yttrandefrihetsgrundlagen, 1 kap. Grundläggande bestämmelser, står bland annat följande: Här kan man ta del av hela Yttrandefrihetsgrundlag (1991:1469).

Det är viktigt att man i Sverige känner till denna viktiga grundlag som ju är lätt tillgänglig för alla och envar; alla och envar har skyldighet att känna till vad lagarna stadgar på olika områden. Och lagar ska efterlevas. I en demokrati.

© denna blogg.

Sverige är knappast ”en välutvecklad demokrati” idag

Otaliga spaltkilometer har redan skrivits och oräkneliga tv- och radioinslag har redan gjorts om det, som man i vilket annat land som helst knappast ens hade höjt på ögonbrynen åt: Ett politiskt partis enkla, nästan lite barnsliga text på engelska med omisskännlig svensk ”brytning” i en – alltså en – t-banenedgång i Stockholm. Som inte innehåller något som enligt svensk lag kan påstås vara ”rasistiskt” (detta så missbrukade ord) eller någon som helst ”hets” mot någon folkgrupp (läs t.ex. texten Inte på kartan att SD-kampanjen är brottslig av Mårten Schultz i Svenska Dagbladet den 5 augusti).

Expressens ledarredaktion skriver idag, den 6 augusti, under den tydliga rubriken SD:s reklam får inte särbehandlas, bland annat detta:

Att mäta grader av anstötlig- och kränkthet är omöjligt. En välutvecklad demokrati låter bli. Valet gällande den politiska reklamen är enkelt, det handlar om att godta all eller ingen.

Kommentar: Som jag ser det har Sverige varit ”en välutvecklad demokrati”. Men Sverige har tillåtits regrediera och är nu inte längre ”en välutvecklad demokrati”. Högljuddast, skränigast, våldsammast, mest förstörande och krävande vinner. Inte demokratin. Att SL viker sig mot en skränande mobb som förstör andras egendom är ett av otaliga bevis på att man inte hävdar det demokratiska samhällets principer och dess annars alltid så omhuldade ”vääärdegrund”.

Vad händer vid nästa val när de här mobbaktivisterna inte gillar vilka som ställer upp i valet och/eller deras affischer? Ska feg-Sverige ge upp ytterligare bitar av den demokrati om en gång fanns och gå dem till mötes där också? Ja, så kan det bli eftersom dessa människor inte drar sig för någonting, inte att förstöra och vandalisera, inte att slå ner en journalist och förstöra hans kamera (alltså inte drar sig för att ta till våld) och feg-Sverige inte står upp för demokratin som det kämpat så länge och så hårt för att uppnå.

I Sverige accepteras det här beteendet. Det till och med premieras när SL med krystade förklaringar om att det kan vara farligt när de vuxna, myndiga ”kränkta” frivilligt klättrar för att vandalisera och förstöra betald och kontraktsöverenskommen reklam, tar ner densamma. Den demokratiska fri- och rättighet att annonsera lagenligt däremot, det förvägras ett politiskt parti. Det går inte ihop med begreppet ”välutvecklad demokrati”. Inte alls. Något sådant skulle inte förekomma i äkta, välutvecklade demokratier, till exempel i de övriga nordiska grannländerna. Att man skulle låta några hundra högljudda och nästintill maniskt eschaufferade människor bete sig som de tillåts göra i Sverige. Och sedan gav efter för dem!

Nej, ”en välutvecklad demokrati” är Sverige knappast längre. Och landets totalt handfallna riksdag och regering liksom myndigheter som Polisen och nu även SL som har ansvar för kollektivtrafiken bidrar till att ge ”gatans parlament” makt i stället för att följa de lagar som faktiskt finns för sådana här tillfällen. Som exempelvis Brottsbalken, där det i 16 kap. stadgas följande:

Följs inte demokratiskt stiftade lagar så är Sverige varken ”en välutvecklad demokrati” eller en rättsstat. Att lagar inte följs och att skränigast och våldsammast vinner ser vi numera exempel på varje dag. Och Poliser och andra står och tittar på. Det har gått mycket fort utför med den tidigare stolta och välutvecklade demokratin. Och förändringen fortsätter i rasande takt. Uppenbarligen med de så kallade ansvarigas goda minne. Vad folket, det som inte skränar och vandaliserar, tycker och vill bryr man sig inte om.

Tips: Läs också texten Be my guest # 113: Nima Dervish.

© denna blogg.

Intelligensnivån i politiken i Sverige är inte överväldigande hög

 

 

 

Det är befängt att vuxna människor, tillika sådana som pretenderar på att regera Sverige, i allt de säger och gör, ständigt förhåller sig till ett av åtta politiska riksdagspartier: Sverigedemokraterna!

När jag för cirka fem år sedan, i ett samtal i regeringskansliet med en minister, vederbörandes statssekreterare och politiska sakkunniga i en helt annan fråga, tillfrågades om hur jag tyckte att det partiet skulle ”hantera” SD (som de inte ville skulle komma in i riksdagen), var mitt råd ett råd som de inte följde:

Förhåll er inte alls till SD. Förhåll er till er egen politik, framhåll det ni vill göra, det ni kan lova. Ni är inget företag som konkurrerar med ett annat företag i samma bransch, ni är ett politiskt parti som ska tänka på folkets bästa så som ni ser det. Ta på er skygglappar och hörselproppar när det gäller SD och även andra partier och för enbart fram vad ni vill göra och begär förtroende att få styra Sverige på grundval av det.

Så enkelt! Och om folket vill rösta på SD så röstar folket på SD. Om folket vill ha en annan ordning än SD erbjuder så vill det det på grundval av att ni och andra partier är tydliga med vad ni erbjuder och folket gillar vad det hör.

Men icke! Dumheterna har fortsatt och fortsätter. Och nu hör jag allt fler som tidigare röstat på S, M, C, FP etc säga att de ska rösta på SD den 22 mars när/om det blir extra val. Jaha. Ja, om det är SD och deras politik som allt fler (bevisligen, inte påhittat) vill ha, då växer förstås partiet i omfång och makt, sådana är villkoren i en demokrati. Och övriga partier faller längre ner på maktskalan, sprattlande med sina känslofingrar i luften och sina vändbara kappor flaxande runt sig, undrande vad som hände. Trots att massor av tecken pekat åt det hållet hur länge som helst.

Om man inte förstår det här, ja då ska man nog inte regera landet. Att sju partier visar förakt för och i viss mån vill skuldbelägga (för vad, i en demokrati? För att väljare använder sin lagstadgade rätt att rösta på vilket parti de vill?) de nu uppåt 18 procent av väljarkåren i en nyligen gjord mätning, som säger att de ska rösta på SD, är knappast en värdig väg att gå och kommer inte att få folket att respektera dessa partier.

Mitt råd vid mötet i regeringskansliet för drygt fem år sedan står fast. Men det är nog för sent att börja följa det nu, i elfte timmen. Fem år för sent.

Efter att texten ovan hade legat ute någon timme kom följande kommentar från en asylinvandrad man från ett muslimskt land, som bott i Sverige i 15 år och som har varit min vän i 12, 13 av de åren. Texten är återgiven exakt som den är skriven:

Jag läste texten om intelligensnivån i svensk politik (en fantastisk inlägg som gjorts av Merit på sin blogg). Framförallt är den största orsaken till att SD har kommit så pass uppe nu de andra riksdagspartiernas fel (precis såsom framfört i bloggen). Jag vill framföra ett exempel om politikernas grund till problemen.

Allt har sin början med att politikerna gör affärer om vapen med Saudiarabien då man förhandlar med varandra. Vad gör Saudiarabien då när de får sina förhandlingar samt internationella kontakter med Sverige? Jo, de kommer och bygger moskéer i landet, samt börjar med att dra in invandrarna till olika terrorgrupper (med sin grund hos ungdomarna). Media tar inte upp det här heller, då man bör påpeka grunden till allt problem som har framförts i landet och i detta fall att SD har växt. En del av detta problem är medierna alltså.

Om jag återgår till väljarna nu, så är det ingen som talar om varför en stor andel av SDs röstare är just invandrare, att det bara beror på massinvandringen och att till och med vi invandrare vill sätta stopp på den, vilket är SD viktigaste punkt inom partiet. Men vitsen i det här som jag vill framföra är att det är den svenska politiken som påverkar varje människas röst, och att politiken inte har fungerat så väl, och därför plockar SD så många väljare som just har utländska bakgrunder. Vill återigen skriva att det var bra bloggat av dig Merit!

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till detta inlägg.

…och snart är det val igen # 11: Vad hände med demokratin i Sverige?

Jag vandrade ner mot Nytorget på lördagen den 13 september, vid 16.30-tiden. Solen sken, det var en varm och klar höstdag som nästan kändes som en sommardag. Det var mycket folk i rörelse och när jag närmade mig parken, som bara ligger ett stenkast från där jag bor, såg jag att det stod massor av polisbilar utspridda överallt runt den lilla parken och att det vimlade av poliser på Skånegatan och Nytorgsgatan.

Det enorma uppbådet var föranlett av att Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson, SD, snart skulle tala där, inte av att Sverige hotades av en attack av något slag eller att det förkommit okontrollerade slagsmål eller annat kriminellt och hemskt. Nej, det handlade om att en politisk person, en ledare för ett riksdagsparti, skulle tala i vår lilla, normalt så lugna park på Södermalm!

Jag pratade med ett antal poliser, det myllrade verkligen av dem, de var hundratals. Uppbådet var massivt, ett mycket stort antal polisbilar och piketbussar fans på plats liksom poliser till häst, poliser, poliser, poliser och kravallstaket. De tyckte själva inte att det är klokt att det har blivit så här i Sverige i en valrörelse. Och sa att det inte är bara är när Sverigedemokraterna talar som det blivit hätskt och behövs polisbevakning, även om det kanske är extra mycket bråk just vid deras tillställningar. Att det under några timmar en solig septemberlördag ska behöva kommenderas hundratals poliser ut utöver den ordinarie polisstyrkan för att en politisk ledare av ett riksdagsparti i en (numera så kallad?) demokrati ska hålla ett tal, är helt horribelt.

”Det kostar miljoner av allas våra skattepengar”, sa en av poliserna och suckade.

Vad är det för fel på folk? Varför kan man inte bara låta alla – från höger till vänster, från röd till blå – tala fritt utan att man kastar stenar och bråkar och slåss?

När upphörde det här landet att vara en demokrati? Och hur kan man kalla det ”en humanitär stormakt”?

Tillägg efter att inlägget publicerats

Det kom ett mejl:

Hej Merit!
Tack för ett, som vanligt, klokt och insiktsfullt inlägg.

Jag bor alldeles i närheten av Nytorget och såg hela spektaklet från första parkett.
Vad du inte nämner, du kanske inte var i närheten längre eftersom det inträffade vid 18-tiden när arrangemanget på Nytorget var tänkt att börja, är att även kyrkan deltog i försöken att tysta demokratin. I stället för en vanlig helgmålsringning från Sofia kyrka hördes en minst 10 minuter lång klockringning, med alla klockor dessutom för att få största möjliga effekt. Jag frågar mig om detta är bestämt och beslutat från Svenska kyrkan eller om församlingen eller en enskild person har kommit på idén? Beklämmande är det hur som helst.

© denna blogg.

I nästa år, i nävermån, när tuppen går i tossor!

Jag beundrar er alla, ni moderater som arbetar hårt inför valet (och det gäller förstås alla andra partiers valarbetare också), ni som vill väl och som tror på det ni för fram på era valaffischer och i andra sammanhang. Jag menar det, det finns ingen som helst ironi i det jag säger. Det är alltid roligt att se hur ni klistrar affischer, håller torgmöten, knackar dörr, sätter upp valstugor etc, etc, etc. Utan ert engagemang och utan era ideella insatser skulle vi inte längre ha ens en gnutta demokrati längre. Ni är alla – oavsett parti – värda beundran och beröm.

Men en sak undrar jag starkt över: varför säger ni moderater inte ifrån till er partiledare, tillika er och hela Sveriges statsminister, och till er och hela Sveriges utrikesminister, när de uppblåst megalomant, i en krissituation i landet (asylinvandringen som skenat bortom all kontroll) uttalar:

Sverige är en humanitär stormakt.

Hur kan ni med hedern i behåll ställa er bakom ett så osant och felaktigt påstående? Att många är rädda för partiledningen vet vi, det har sipprat ut en hel del berättelser om det och för några år sedan utkom boken Knapptryckarkompaniet av tidigare riksdagsledamoten Anne-Marie Pålsson, som bland annat skrev:

Men den förväntan och stolthet jag kände inför uppdraget hösten 2002, när jag blev invald i riksdagen som moderaternas första namn, ersattes steg för steg av frustration, irritation och ibland ren ilska.

För en riksdagsledamot är nämligen frihetsgraderna få, egna analyser och slutsatser uteslutna och initiativ utanför de fastställda ramarna föga uppskattade. Inte heller frågor till partiets ledning – ens de som ställdes blott för att stilla nyfikenhet – välkomnades.

Från tid till annan kände jag därför viss skam för det sätt på vilket jag och mina kolleger genomförde vårt uppdrag. Vi använde inte tillräckligt med tid och resurser för att rätt sätta oss in i de frågor vi skulle besluta om. Vi nöjde oss med att passivt godta ledarens uppfattning och förväntades heller inte göra något annat.

Se också halvtimmesprogrammet En bok, en författare:

Jag beklagar djupt att ”demokrati” i Sverige har fått en helt annan betydelse än den, som man vanligtvis förknippar med ordet och med det som står på riksdagens webbplats första sida:

Som jag ser det (andra kan se det annorlunda) är det så här:

Den offentliga makten i Sverige utgår inte från folket och inte heller från riksdagen, den utgår från några få personer i regeringen.

Riksdagen är inte den högsta beslutande församlingen i vårt land, annat än på papperet. Högsta beslutande församling är en liten grupp i regeringen.

Svenska folket är inte fritt att välja vilka de vill utan måste hålla sig till de kandidater som respektive parti valt att sätta upp på sina listor.

Svenska folket i gemen verkar inte uppleva att de ”företräds” av 349 personer (som dessutom är minst 200 för många) i riksdagen.

”Som man bäddar får man ligga” lyder ett gammalt ordstäv. Svenskarna har tillåtit att en sorts demokratur införts och måste nu antingen ligga i den bäddade sängen eller stiga upp, klä på sig och slå näven i bordet. För landets och folkets skull gäller det andra alternativet, att stiga upp, hålla huvudena högt och se till att makten återförs till folket (vilket också riksdagsledamöterna är en del av) via en rejält bantad riksdag. Och att se till att de maximalt 149 riksdagsledamöter som ska företräda folket verkligen klarar av att agera starkt och självständigt gentemot diktatoriska partiledningar.

När jag skriver detta kommer jag att tänka på vad som ofta sades till mig som barn, när jag önskade eller föreslog något som var utopiskt:

Jo, jo, lilla vän,
i nästa år, i nävermån,
när tuppen går i tossor!

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg.

 

 

Varför ska människor som lever lagligt i Sverige och som betalar skatt och hyra och försörjer sig själva samt följer rikets lagar, bekosta bostäder och bidrag åt personer som vistas olagligt i Sverige?

I Svenska Dagbladet kan man den 2 januari läsa en kort notis – Fullt bidrag till papperslösa barn – med stora konsekvenser, främst juridiskt men också ekonomiskt:

I Malmö ska barn till papperslösa få socialbidrag enligt full norm och papperslösa barnfamiljer ska få bostaden betald. Malmö gör därmed en annan tolkning av lagen än Göteborg och Stockholm.

När blev det så att en stad (Malmö) fick rätt att fatta beslut som går stick i stäv med lagen om reglerad invandring? Och när blev det möjligt att man i Sverige kunde låta bli att följa sin egen, av riksdag och regering stiftade utlänningslag? När bestämdes att svenska skattebetalare ska betala för människor som vistas olagligt i Sverige? När gick de svenska skattebetalarna med på det?

Är Sverige nu officiellt ett land där lagen ska gälla olika i olika delar av landet? Eller rättare sagt: där man kan bryta mot lagen i olika delar av landet, om man vill? Ska inte längre utlänningslagen gälla hela Sverige? Bland annat inte den del som säger att när man har fått avslag på sin ansökan om asyl eller skydd så ska man lämna landet? Det stadgas ju faktiskt i lagen, det är inget elakt påhitt av några onda och inhumana människor, utan anges i den lag som riksdag och regering i demokratisk ordning stiftat. Ska man i Sverige inte längre hålla lagarna ”heliga”, dvs anse att ”land ska med lag byggas”? Vilka andra lagar ska man inte heller behöva följa i Sverige? Och: varför ha lagar alls om det inte är meningen att de ska gälla i en ”humanitär stormakt” (vilket Sverige enligt Carl Bildt är)?

När blev det här bestämt och av vem? Och varför? Varför ska människor som lever lagligt i Sverige och som betalar skatt och hyra och försörjer sig själva samt följer rikets lagar, bekosta bostäder och bidrag åt personer som vistas olagligt i Sverige? Det måste regeringen (statsministern), under vars styre detta sker, svara på under det som redan döpts till ”supervalåret”!

Ja, men ta då konsekvenserna, Reinfeldt, och se till att utlänningslagen ändras så att all invandring till Sverige blir fri (som ert Alliansparti Centern ju också föreslagit), så att alla som vill komma hit och stanna här, oavsett vilka de är (terrorister, kriminella, personer med onda avsikter gentemot Sverige, sjuka, gamla, fattiga, vilka som helst), får alla rättigheter utan att behöva vare sig integreras, respektera svenska lagar eller – allra minst – försörja sig själva. Så vet svenskarna vad som gäller och kan – om de inte gillar nyordningen – söka sig till vilket annat land som helst i världen där inget liknande det svenska systemet existerar. Det kommer i så fall inte att ta många år innan den humanitära stormakten har kollapsat. Men så långt som fem, tio år framåt tänker regeringsmedlemmar och riksdagsledamöter väl inte just nu. Det räcker med att tänka fram till september 2014…

Hur resonerar svenska folket, ”väljarna”, från vilka all makt utgår i en demokrati? På Twitter resonerar signaturen Migga_X så här.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg.

Om framväxten – och den politiska acceptansen – av nya civilsamhällen i Sverige

Det kom ett mejl från en anställd vid en stor myndighet, tillika före detta migga:

Jag satt på jobbet för ett tag sedan och funderade på om jag skulle försöka gå ner i arbetstid och kanske börja studera lite igen. Jag hittade då den här kursen Tillämpning av sharia i Sverige och EU, 7.5 hp på Lunds universitet.

Läser jag rätt? Menar man vid Lunds universitet att svenska domstolar använder sig av sharia? Parallellsamhälle, någon?

Mannens farhågor och undran är berättigade. Att ett antal parallellsamhällen redan är tämligen väletablerade, tolereras och till och med i vissa fall uppmuntras av personer som har ansvar för lagstiftningen i Sverige, är känt av många. Men det inte är något som svenska medier så väldigt gärna rapporterar och informerar allsidigt och objektivt om. Tyvärr har man inte heller hört den ständigt lika integrationsåtgärds- och etableringsprojektsivrige integrationsministern försäkra svenskarna om att Sverige inte kommer att acceptera något ”muslimskt civilsamhälle”. Det vill säga precis det som den så omtalade Omar Mustafa, ordförande för Islamiska förbundet, redan talar om som något etablerat. Dessutom agerar också politiker, främst miljöpartister, starkt för att möjliggöra etablering av – i stället för att motarbeta! – ytterligare ett parallellsamhälle, nämligen för dem som vistas här illegalt och till större delen kommer från ”muslimska civilsamhällen” runt om i världen.

Så här presenteras kursen på Lunds universitet som den f.d. miggan, numera anställd vid en annan stor myndighet, fann när han botaniserade bland utbildningar:

Muslimska grupper har ibland föreslagit att sharia ska erkännas i svensk och europeisk lagstiftning. Detta bemöts ofta som krav på att införa hududstraff. Men vad är egentligen sharia och vad menar olika grupper när de talar om dess tillämpning? Vad många inte vet att shari´a redan tillämpas här. Det sker som inofficiell rådgivning i muslimska församlingar men också i svenska domstolar inom ramen för internationell privaträtt. De handlar då om muslimska staters familjelagar, vilka bygger på shari´a. Kursen tar upp den islamiska rättstraditionens utveckling efter islams uppkomst och hur sharias roll förändrats i de moderna muslimska nationalstaterna. Fokus är på sharias tillämpning i Sverige och Europa och hur svenska och europeiska domstolar i praktiken tolkar begrepp ur den islamiska rättstraditionen.

Personer på viktiga poster och med förmåga att tänka längre än näsorna räcker, är visserligen oroade. Men de säger mellan skål och vägg att den oron inte är något de kan tala om offentligt och att de inte öppet kan ta upp de farhågor och den frustration de hyser, eftersom de då riskerar att frysas ut på sina arbetsplatser och i sina nätverk, och kanske rentav mista sina jobb eller uppdrag. De rycker nedstämt på axlarna och säger att det måste hända något riktigt hemskt först – ett terrordåd eller en attack av något slag i till exempel centrala Stockholm med många döda och skadade – innan man eventuellt kan börja diskutera dessa frågor och börja tänka om. En fruktansvärt sorglig inställning, men till viss del förståelig med tanke på det åsiktsklimat som råder och de etiketter som lättvindigt sätts på människor som uttalar sig utanför de gränser som aningslöst blåögda politiker och medierepresentanter ritat upp.

Sverige förbereder sig på många sätt – inte bara genom sharia-kurser – på att tillmötesgå muslimers krav på att leva här mer som i sina hemländer. Det vill säga deras krav på införande av ett mer ”muslimskt civilsamhälle” – eller flera, med tanke på att folk av olika muslimska trosinriktningar inte är sams och bär med sig konflikterna från sina hemländer. Men i svenska medier och bland svenska politiker är det oroväckande tyst om allt detta. Det är också tämligen tyst om hur det faktiskt ser ut i de redan existerande ”muslimska civilsamhällen” som etablerats i många förorter och stadsdelar i svenska städer. Där råder redan islamiska värderingar och regler och efterlevnaden kontrolleras av ”religiös polis”, vilket inte minst Nalin Pekgul, tidigare riksdagsledamot, S, otaliga gånger berättat om, bland annat i Newsmill-texten Vi demokrater måste mobilisera mot islamismen, redan för tre år sedan!

Samtidigt gör Miljöpartiet – som fått med sig Alliansen – sitt bästa för att ytterligare förstärka osäkerheten och otryggheten för svenska folket i deras eget land genom att driva igenom – och till och med låta det skattebetalande folket betala för det! – att personer som bryter mot lagen och vistas här utan tillstånd ska ges ”fri” sjukvård och ”fri” skolgång i Sverige. Personer som vägrar lyda svensk lag och som staten inte ens vet vilka de är och varför de egentligen är här kan nu, med Miljöpartiets (och Alliansens lite motvilligare dito) starka stöd, leva illegalt i ett grått parallellsamhälle som delvis flyter samman med det ”muslimska civilsamhället”. För man ska ju, enligt samma parti, aldrig ”tvångsavvisa” (ett ord som används om dem som enligt domstolsbeslut ska lämna landet) någon. Något ”svenskt civilsamhälle” talar ingen om… Troligen för att det inte finns något sådant; det finns ju, enligt både Sveriges statsminister och ett antal olika aktörer och debattörer, inte någon svensk kultur, knappt något svenskt överhuvudtaget. Så något sådant svenskt civilsamhälle att bevara och värna om, existerar därmed inte.

Så här säger man hos Säkerhetspolisen, Säpo, om vad som är skyddsvärt i vårt samhälle:

Vår demokrati, en fungerande myndighetsutövning, vår suveränitet samt medborgerliga och mänskliga fri- och rättigheter är exempel på vad som är skyddsvärt i Sverige. Både information, platser och människor är vitala delar för att den svenska demokratin ska fungera. Exempelvis vårt försvar, riksdagens ledamöter och byggnader med viktig funktion betraktar Säkerhetspolisen som skyddsvärda intressen.

Var och en får själv fundera på om den anser att vi har en fungerande demokrati; om myndighetsutövningen verkligen fungerar; om riksdagens ledamöter som stiftar lagar tvärtemot andra, redan befintliga lagar, är ”särskilt skyddsvärda” och om Sverige har ett försvar för Säpo att betrakta som skyddsvärt. Hur skyddsvärt Sverige är – eller hur väl Sverige och svenskarna skyddas – kan man också fundera över när man betänker att en chefsanalytiker vid Säpo säger:

Vi har sett att personer reser från Sverige till Afghanistan, Pakistan, Somalia, Irak, Jemen och Syrien för att ansluta sig till våldsfrämjande islamistiska nätverk – vilka också kan betecknas som al-Qaidainspirerade – och utbildas för att delta i olagliga våldshandlingar.

Man kan också fundera en stund över vad man tror att Sverige gör med dessa människor som deltar i olagliga våldshandlingar. Bestraffar dem för deras våldshandlingar, drar in deras uppehållstillstånd och utvisar dem? Tar emot dem när de återvänder till – oftast – bidragsförsörjning här mellan varven? Kallar dem ”utsatta” och försöker integrera dem?

Chefsanalytikern vid Säpo säger vidare om dessa män som ger sig av för att delta i olagliga våldshandlingar och exempelvis begå attentat mot civila:

Vissa genomgår olika utbildningar. Om de återvänder till Sverige med sådan utbildning och erfarenheter av våld bedömer vi att de bär med sig en förhöjd förmåga att utföra attentat i Sverige.

Vi vet att en betydande del av genomförda eller avvärjda attentat i Europa på något sätt involverat resande till våldsfrämjande islamistiska nätverk utanför Europa.

Trots detta accepterar riksdag och regering – och därmed folket, för riksdagsledamöter och regeringsmedlemmar är folkets företrädare – att ett betydande antal människor med falska identiteter, falska nationaliteter, falska asylhistorier – och därmed faktiskt för staten okända motiv till varför de sökt sig till Sverige – varje år beviljas uppehållstillstånd (läs Fyra miggor: ”Ren lögn!”). Eller, om dessa får avslag på sina asylansökningar, ger samma riksdag och regering dem indirekt ”tillstånd” att stanna kvar illegalt och få sjukvård och skolgång. Samt agerar aktivt och kraftfullt för att Polisen inte ens ska eftersöka och utvisa dem.

Är det ett Sverige, splittrat i olika ”civilsamhällen” och med en asylinvandring (men också arbetskaftsinvandring) som spårat ur, som väljarna röstat för i riksdagsvalet? Har väljarna röstat för att riksdag och regering ska stifta lagar som klart går emot redan befintliga lagar? Som till exempel skattefinansierade förmåner som fri sjukvård och fri skola åt människor som vistas illegalt i landet och som, enligt tidigare stiftad lag, ska lämna landet?

Innebär ”fria, demokratiska val” i Sverige numera enbart, att medborgarna, som en allt tommare symbolhandling, i nåder får rösta vart fjärde år, och att de lämnat över rätten till dem som lyckats bli invalda i riksdagen fria händer att leka ”hela havet stormar” under de fyraåriga mandatperioderna mellan valen?

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Det är olagligt att vistas i ett land utan tillstånd – vare sig man gillar det eller inte

Så här presenterar SVT Debatt ett av kvällens ämnen i programmet:

Polisen i Sverige har trappat upp jakten på papperslösa – de stoppar folk på cyklar och letar efter biljettlösa resenärer i Stockholms tunnelbana. Ogiltiga färdbevis leder till kontroll av legitimation – har de rätt att vistas i landet?

Det borde stå:

Polisen i Sverige har trappat upp jakten på illegala invandrare – de stoppar folk på cyklar och letar efter biljettlösa resenärer i Stockholms tunnelbana. Ogiltiga färdbevis leder till kontroll av legitimation – har de rätt att vistas i landet?

Polisen agerar i enlighet med utlänningslagen. Den asylsökande som inte beviljats uppehållstillstånd i Sverige efter att ha fått sin sak prövad både hos Migrationsverket och i migrationsdomstol ska – inte får eller ens bör – lämna landet inom 2 -4 veckor från att han eller hon har fått beslutet, enligt 8 kap. 18 a § utlänningslagen:

Ett beslut om avvisning eller utvisning ska innehålla en tidsfrist inom vilken utlänningen frivilligt ska lämna landet (tidsfrist för frivillig avresa). Tidsfristen ska bestämmas till två veckor om utlänningen avvisas och till fyra veckor om utlänningen utvisas.

Personer som kommit till Sverige på visering, oftast för att hälsa på en släkting, måste – inte får eller bör – lämna landet inom den tid som viseringen gäller.

När människor stannar kvar i Sverige utan tillstånd och vägrar lämna landet efterlyses de av Polisen. Det är då Polisens sak att se till att de återvänder till sina hemländer vilket genomförs med tvång när människor inte frivilligt lämnar landet.

Polisen har både rätt och skyldighet att kontrollera sådana personers identitet som de av någon anledning misstänker saknar tillstånd att befinna sig i Sverige. Polisen har också fått regeringens uppdrag att intensifiera letandet efter personer som uppehåller sig illegalt i Sverige och måste ju be att få se legitimation av personer som de misstänker kan höra till den gruppen om de ska kunna kontrollera deras status. I Utlänningslagen 9 kap 9 § står bl.a.:

Kontroll under vistelsen i Sverige

9 § En utlänning som vistas i Sverige är skyldig att på begäran av en polisman överlämna pass eller andra handlingar som visar att han eller hon har rätt att uppehålla sig i Sverige.

När människor stannar kvar olagligt i åratal rapporterar medierna tyvärr ofta okunnigt eller icke korrekt om. Allmänheten får en vinklad bild av verkligheten och blir därför emellanåt upprörd när människor, som för länge sedan fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd, ska utvisas, trots att de själva valt att stanna här illegalt i många år. Som att ”familjen har bott här i sex år och nu hotas de av utvisning”. Oftast sägs inte ett ord om att de fick besked om utvisning redan efter kanske två år eller kortare tid i Sverige; inte ett ord om att de faktiskt själva valt att bryta mot svensk lag och stanna kvar utan tillstånd.

När det gäller asylområdet är mitt råd alltid detsamma till alla som ber om råd och hjälp för att, i sin tur, hjälpa asylsökande. Rådet är att man aldrig kan förlita sig enbart på sitt hjärta; det handlar alltid om både hjärta och hjärna. Hur synd man än tycker om någon som sökt asyl och fått avslag på sin ansökan, hur mycket ens hjärta än säger att ”just de här människorna som just jag har lär känna och som just jag vill ska få vara kvar, just de här människorna måste få stanna för att jag tycker det” (fastän de brutit mot lagen och stannat i landet olagligt) så förändrar det inte beslutet. Det inser man förstås om man använder hjärnan. Det finns inga lagar som enskilda kan ta i egna händer. Man kan inte säga, när någon dömts i två instanser att ”just den här människan borde inte straffas för att just jag känner honom och just jag tycker inte att just han ska straffas”. Men man kan läsa lagar och konventioner och se om det finns något som förbisetts  eller gjorts fel och som man kan åberopa.

Lagar har stiftats i den ordning som man stiftar lagar i en demokrati: av den folkvalda riksdagen och regeringen. Lagar ska efterlevas. Däremot kan man alltid arbeta för att lagar ändras.

Här kan man läsa vad Polisen själv säger under rubriken Missförstånd i debatten om utlänningskontroller. Bland annat:

Polisen verkställer utvisning- eller avvisningsbeslut när personer inte lämnar Sverige frivilligt. Sådana åtgärder sker med hänsyn till lagen och den enskilde individens rättigheter.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.