Migrationsöverdomstolen: ”Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.”

Hur många gånger behöver detta upprepas?

Det är svårt att förstå att vare sig ministrar, Migrationsverkets generaldirektör och övriga ledning, asylombud, riksdagsledamöter eller medierepresentanter, som ju borde ha skaffat sig kunskaper på det för Sverige största och viktigaste området: asyl- och migrationsområdet, har klarat av att läsa detta som tagits upp i otaliga texter på bloggen,  på Facebook och på Twitter. Vad är det som är så svårt att förstå?

Tydligare än så här kan det väl knappast uttryckas? Och något utrymme för missförstånd finns inte heller.

Här finns domen nämnd – i nio texter skrivna av mig, varav en på Svenska Dagbladets ledarsida och en på sajten Det Goda Samhället – under tiden 27 mars 2014 – 31 augusti 2016, nästan två år:

•  Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” – 27 mars 2014
•  ”Alla som har träffat honom tycker att han är ett barn.” – 10 juni 2014
•  Om åldersbedömningar av asylsökande som säger sig vara under 18 år – 25 oktober 2015
•  Migrationsverket skjuter over ansvaret på kommunerna – Det Goda samhället, 15 mars 2016
•  En migga: ”Det innebär att de minderåriga asylsökande från Afghanistan kommer att få avslag på sina asylansökningar.” – 1 maj 2016
•  Wager: Migrationsverket bör följa lagen  i Svenska Dagbladet 26 maj 2016
•  Äntligen har frågan om åldersbedömning av asylsökande som säger sig vara minderåriga på allvar nått de lätt dimhöljda korridorerna på Gärdet – 8 juni 2016
•  Hängslen och livrem finns, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna. – 16 juni 2016
•  Nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, sökte sig till Sverige – 11 juli 2016
•  Ska UG på en timme lyckas med vad jag inte lyckats med på många år: bryta barnläkarnas obegripliga ställning som ”experter” i frågan om åldersbedömningar av misstänkt äldre ”minderåriga” asylsökande? – 31 augusti 2016

Dessutom har jag i otaliga texter informerat om vad som gäller ensamkommande minderåriga asylsökande i Finland. På samma sätt som man också borde ha gjort i Sverige i många år. Alltså även långt innan domen från MiÖd kom eftersom utlänningslagen i sig förutsätter att en asylsökande lämnar riktiga uppgifter när han söker skydd i landet. Läs till exempel detta inlägg:

Finland. ”Det är viktigt att bestämma den asylsökandes ålder eftersom åldern har betydelse för många lagstadgade rättigheter och skyldigheter t.ex. när det gäller barnskydd, läroplikt, straffrättsligt ansvar, arbetsliv och ingående av äktenskap.” – 17 april 2016

© denna blogg. Vid citat ur texten.

Ska UG på en timme lyckas med vad jag inte lyckats med på många år: bryta barnläkarnas obegripliga ställning som ”experter” i frågan om åldersbedömningar av misstänkt äldre ”minderåriga” asylsökande?

Klicka på text- och bildrutan för att komma till videoinslag och artiklar.

I kväll, den 31 augusti, sänder Sveriges Television Uppdrag granskning som handlar om det mångåriga och mycket stora problemet i Sverige: att ett gäng barnläkare fått förhindra att åldersbedömning görs av dem som slarvigt i medier och av politiker kallas ”ensamkommande barn”.

I många år har det svenska ”etablissemanget” – eller vad man ska kalla Migrationsverket, Socialstyrelsen, regeringen, delar av riksdagen med flera – låtit den här mannen och ett antal likasinnade, skapa mångmiljardförluster i pengar (för enorma kostnader för personer som varit över 18 år men behandlats som ”barn”) och stora förluster i trygghet för många människor, genom sin hårdnackade syn på åldersbedömningar av hitkommande asylsökande som säger sig vara under 18 år!

Att ”etablissemanget” lagt så stor vikt vid vad dessa herrar (Hjern, Flodmark, Ascher & Co) tyckt i en fråga som inte ens berör deras område – barn – utan handlar om vuxna, har i snart ett decennium varit obegripligt för mig.

I inlägg efter inlägg i Svenska Dagbladet, i Dagens Samhälle, på Newsmill (saligen avsomnad sajt), Det Goda Samhällets sajt samt här på bloggen har jag skrivit om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande som misstänks vara äldre än de uppger. I inlägg efter inlägg har också miggor, läkare, HVB-personal, socialtjänstemän, poliser, sfi-lärare och andra här på bloggen berättat om hur hopplöst det är att tvingas spela med i ett spel som går ut på att de ska låtsas att ända upp till 32-, 36-åriga män är ”barn”.

Här är några av de texter som publicerats i olika medier genom åren. Tänk om någon hade tagit till sig hur det går till i andra länder och vad andra experter och inblandade aktörer haft att säga i stället för att låta dem, som jag numera tänker på som ”barnläkarmaffian”, vara tongivande. Hur många miljarder kronor hade då kunnat gå till annat än till att ”vårda” överåriga utländska ”barn”, betala ut efterlevandepensioner, arvodera till gode män, tillhandahålla platser i skolor och till oerhört dyra boenden? En synnerligen berättigad fråga. En stor del av ansvaret för detta vilar tungt på dem som aktivt motarbetat att Sverige – likt andra länder i EU – bedömt åldern hos asylsökande där fog funnits för misstanke om att de är äldre än sina uppgivna 16 eller 17 år (som inte stöds av id-handlingar). Men givetvis också på lomhörda, okunniga och ovilliga politiker av alla kulörer som under många år slagit dövörat och blindögat till mot verkligheten och låtit dessa herrar hållas.

Här följer en del av vad jag genom åren skrivit i diverse medier och här på bloggen om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande:

•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014. Ur texten:
Anders Thomas, som under åtta år var anställd på Migrationsverket, har berättat om sina erfarenheter: ”Det kändes rent bisarrt att sitta och utreda ’16-åringar’ som uppenbarligen var närmare mig i ålder. På den tiden fanns det möjligheter att göra en åldersutredning, det finns inte i dag utan man verkar släppa igenom i stort sett alla som säger sig vara barn. Vad händer när dessa vuxna män börjar i gymnasiet och går med riktiga 16-17-åringar?”.

•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016. Ur texten:
Kostnaden för den här gruppen, som under perioden januari–november 2015 utgjorde 22 procent av alla asylsökande, är enorm, liksom alla arrangemang kring deras boende och studier etcetera. Om det vid åldersbedömningar skulle visa sig att ett ansenligt antal inte är minderåriga, blir besparingen för skattebetalarna avsevärd. HVB-hemspersonal, familjehem och skolor skulle också slippa de problem som följer med att vuxna män måste behandlas som 16- och 17-åringar, vilket berättades om i reportaget i Sveriges Radio.

•  Replikskifte mellan Migrationsverket och Merit Wager – 11 januari 2016. Ur texterna:
Fredrik Beijer, rättschef Migrationsverket:
Vi påminner också våra medarbetare att det är den sökande som har bevisbördan för sin ålder, att det i första hand är skriftlig bevisning som är aktuell för bedömningen och att huvudregeln är att detta sker i samband med att vi avgör ärendet. En medicinsk åldersbedömning kan finnas med under förutsättning att en läkare är villig att göra detta. Mycket i Merit Wagers artikel handlar om värdet och ”exaktheten” av så kallade ”ålderstester” – och hennes funderingar ska i första hand bemötas av läkarprofessionen och Socialstyrelsen.

Merit Wager:
Fredrik Beijer, Migrationsverket, skriver: ”JO poängterar att ”fram till beslut bör den ålder som sökande uppgett vid ansökningstillfället godtas” (12 december 2012 och 9 april 2015)”. Och det är ju vad verkets ledning vidarebefordrat till sin personal. Det må vara ett uttalande av JO, men enligt Migrationsöverdomstolens dom UM 2437-13 gäller att: ”det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”

•  Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016. Ur texten:
Det naturliga vore att man också i Sverige gjorde åldersbedömningar i början av asylprocessen vid tveksamhet kring den asylsökandes ålder, vilket görs i övriga Norden. Hade man gjort det så hade man med mycket stor sannolikhet haft ett betydligt mindre antal personer som bedömts vara under 18 år, och Sverige skulle inte ha lika stora problem med plats- och personalbrist på HVB som nu.

Med ett betydligt mindre antal faktiskt minderåriga asylsökande kan resurserna användas till boenden med god personaltäthet och en säkrare miljö där man inte riskerar att blanda vuxna asylsökande med minderåriga.

•  Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu – 26 april 2016. Ur texten:
Migrationsöverdomstolens dom (UM 2437/13, 2014-02-11) anger också i klartext att:

”Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.”

Detta efterlevs dock inte och antalet påstått och faktiskt minderåriga som sökte sig till Sverige under 2015 (35 369 personer) var ensamt 3,4 gånger så stort som antalet till övriga länder i Norden tillsammans (10 389 personer). En anledning till denna fördelning kan mycket väl vara det faktum att det är känt i de stora asylsökarländerna att åldersbedömningar inte görs i Sverige, varvid även äldre personer tämligen riskfritt kan utge sig vara under 18 år.

Det är inte acceptabelt att Migrationsöverdomstolens dom inte följs för att några barnläkare sätter sig på tvären och en utredare på Socialstyrelsen vill utföra en pilotstudie där resultaten kommer att dröja. Därför bör åldersbedömningar enligt beprövade metoder komma i gång omedelbart på initiativ av de aktörer i samhället som kommer i kontakt med unga asylsökande.

•  Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna – 15 mars 2016. Ur texten:
En av anledningarna till att färre söker sig till våra grannländer kan vara att man vid misstanke om felaktigt uppgiven ålder gör åldersbedömningar. Det har i dessa länder vid olika kontroller genom åren konstaterats att av personer som åldersundersökts har mellan 60 och 72 procent visat sig vara rejält äldre än den ålder de själva har uppgivit.

Om man betänker att skillnaden i kostnad som belastar skattesystemet kan vara långt över en miljon kronor per år och asylsökande beroende på om personen är minderårig eller vuxen, borde det ligga i Sveriges intresse att direkt i början av asylprocessen åldersbedöma asylsökande.

Det är väl känt bland människosmugglare att Sverige är det lättaste landet att söka sig till som ”ensamkommande barn” eftersom Migrationsverket här går efter den ålder som den asylsökande uppger.

Bland texterna på bloggen tas här bara upp några få, samtliga från i år. Men man kan söka på ord som ”ensamkommande”, ”minderåriga”, ”åldersbedömning”, ”ålderstest”, ”åldersbestämning” etc för att hitta många fler texter från tidigare år.

•  Om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”.  – 26 maj 2016. Ur texten:
De, som efterlyser etik och barnperspektiv borde ta del av de otaliga berättelser som nu sipprar ut när bubblan brister och man inte längre i kommuner, på HVB och i familjehem, inom socialtjänsten, i skolor etc orkar spela med i ”vi låtsas att X, som verkar vara närmare 30 år gammal, är 17 år, som han sagt”-spelet.

De, som efterlyser etik och barnperspektiv kan till exempel läsa detta, som en person som arbetar i en skola där man tar emot faktiskt och påstått minderåriga asylsökande i förberedelseklasser, berättar:

Majoriteten är afghaner och vuxna som utger sig för att vara barn. De säger att de är 14-16 år gamla och vissa av dem är närmare 25-30. Dessa går alltså i klasser där det finns 14-åringar som faktiskt är 14 på riktigt. Förutom de konsekvenser du nämner så är det också problematiskt när vuxna faktiskt tar barns plats (i skolan t.ex.) och utnyttjar systemet.

•  Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån. – 9 juni 2016. Ur texten:
Ja, att många som säger sig vara minderåriga ljuger om sin ålder har bland annat berättats om på den här sajten av miggor, av HVB-personal, av personer som ställt upp som familjehem (se två exempel nedan), av modersmålslärare i främst afghanska språk, av gode män. Och under några år på utmärkta Ledarsidorna.se och av en hel del andra som föraktfullt av de journalister som nu tassar över till ”andra sidan”  har kallats ”alternativa medier” och allt möjligt annat. Faktaresistensen (jag hörde ordet nyligen och det beskriver ju ganska väl vad rätt många lidit och lider av) har varit svår och allvarlig hos de allra flesta ”gammelmedier”. Det är mycket, mycket allvarligt och det har skadat Sverige.

•  Hängslen och livrem finns, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna. – 16 juni 2016. Ur texten:
Och börja åldersbedöma nu – alla andra länder klarar det ju. Så efterblivet kan det inte vara i Sverige att man inte klarar att göra åldersbedömningar. Den asylsökande ska i första hand styrka och i andra hand, om det är omöjligt göra trovärdig sin ålder om han/hon säger sig vara under 18 år. Finns minsta misstanke eller osäkerhet kring åldern ska vederbörande åldersbedömas. Punkt. Slut.

•  Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar – 1 juli 2016. Ur texten:
– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.

Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.

– Jag lärde mig massor, skrattar han.

•  Vidare om asylbedrägerier; multipla identiteter; 13-åring som var 25 med mera – 7 juli 2016. Ur texten:
En migga: Jag känner till ett fall där den sökande hade kommit hit på anknytning (inga fingeravtryck) och sedan sökt asyl (fingeravtryck). Därefter sökte han asyl som ”ensamkommande 13-åring” (inga fingeravtryck). Således hade han nu tre identiteter. Anledningen till att den sökande bar sig åt på detta sätt var, att han var en brottsling och ville fortsätta på den banan. Han är med stor sannolikhet på fri fot än idag eftersom han flydde från det HVB där han vistades som 13-åring, när polisen var honom på spåren.

13-åringen med tre identiteter var i 25 årsåldern. Det är obehagligt att han har en identitet (PUT och folkbokföring) kvar som han kan fortsätta att använda trots att han har begått brott i de två andra identiteterna.

•  Nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, sökte sig till Sverige – 11 juli 2016. Ur texten:
Dessutom är det alltså fortfarande så att det enligt lag är den som söker skydd i Sverige som ska visa att den har behov av det. Lagen medger inte ”bättre-liv-invandring” för 16, 17, 23- och 28-åriga afghanska pojkar och män som vill få jobb, utbildning och annat i Sverige. Dessutom är det förvånande hur många av dessa ”skyddsbehövande” som mycket snart efter att de fått uppehållstillstånd i Sverige, reser hem och hälsar på i Afghanistan. I andra länder dras uppehållstillståndet in när sådant sker; det visar ju tydligt att personen ifråga inte har något skyddsbehov gentemot hemlandet.

En undran: Det räckte inte med alla vittnesmål, alla skriverier, all dokumentation, information om hur man gör i andra länder som bland annat förts fram här enligt ovan.

Blir det ändring nu, kommer Uppdrag gransknings inslag på en timme att få ett sådant genomslag att det lyckas med vad jag inte lyckats med trots all gedigen och faktabaserad information och dokumentation som jag presenterat genom åren? Nämligen att förpassa barnläkarna dit där de hör hemma: bland barnen och se till att man i Sverige gör åldersbedömningar av påstått minderåriga som kan misstänkas vara äldre än de uppgett? I så fall är det mycket bra, men många år för sent.

© denna blogg. Vänligen länka till detta inlägg vid citat ur texterna.

Påminnelse om min text om remigration (återflyttning)

Den 24 juli 2015 skrev jag på sajten Det Goda Samhället en text med rubriken Om att Sverige borde följa utlänningslagen och kanske lära något av andra EU-länder. I den texten berättade jag bland annat detta, som jag här – ett år senare – vill påminna om och samtidigt återigen uppmana intresserade att studera och fundera kring:

Man kan till exempel fundera på om det kan finnas något att lära av Holland och deras program för återflyttning. Skulle något liknande kanske kunna implementeras även här? Kanske passar det inte Sverige. Men i Holland, under beteckningen Remigration, erbjuds bland annat invandrade som har beviljats asyl eller uppehållstillstånd på skyddsgrunder, oavsett vilket land de kommer ifrån eller vilken nationalitet de har, att återflytta till sina hemländer och i samband med det få så kallat remigrationsbidrag.

I korthet går det hela ut på att asylinvandrade som fyllt 55 år och som önskar återflytta, säger upp sitt holländska medborgarskap samt uppfyller en del andra kriterier och då beviljas ett månatligt bidrag som täcker deras levnadskostnader i sina hemländer. Beloppen varierar för olika länder beroende på kostnadsläge, men rör sig, såvitt jag kunnat få fram, mellan cirka 300 euro och 450 euro per månad för en ensamstående person och högre belopp för familjer.

Att man i Sverige börjar att efterleva utlänningslagen borde vara en självklarhet och inte ens upplevas som en “utmaning”. Det holländska remigrationssystemet kanske inte alls passar Sverige, men det är en av många åtgärder som andra EU-länder vidtar som enkelt kan studeras på nära håll om man tycker att det är intressant. Poängen här är alltså inte att föreslå att det holländska remigrations-programmet införs i Sverige utan att visa att det kan finnas lärdomar för Sverige att dra av hur andra EU-länder agerar.

© denna blogg.

Det står varje kommun, skola, boende eller annan aktör fritt att genomföra sådana åldersbedömningar redan nu vid misstanke om att ”barn” som placeras hos dem är äldre än uppgiven ålder.

– Frågan om en asylsökande är under eller över 18 år är viktig, inte bara när det gäller frågan om uppehållstillstånd utan även när det gäller boende och omvårdnad. Det är inte lämpligt att vuxna asylsökande bor med ensamkommande barn i barnboendena.

Det säger nu inrikesminister Morgan Johansson, bland annat i Svenska Dagbladet i en text med rubriken Medicinska åldersbedömningar i höst.

De fyra moderata kommunalråden, som skrev den skarpa och viktiga artikeln den 14 mars på Brännpunkt – har fått gehör. Det hedrar Morgan Johansson att han reagerat så snabbt. Hans reaktion visar också att det som Migrationsverkets rättschef skriver i sin replik på kommunalrådens debattartikel – ”Vi gör åldersbedömningar” – inte stämmer, vilket såväl kommunalråden som jag och många andra konstaterat för länge sedan.

Vi är alltså många – inte minst bland Migrationsverkets egen personal – som har tagit upp frågan om åldersbedömning av asylsökande minderåriga under många år. Vi har varken lyssnats på av den dåvarande regeringen Reinfeldt eller sedan september 2014 av den nuvarande regeringen. Men antalet påstått och faktiska minderåriga har nu nått sådana höjder att det inte längre går att låtsas att 22- och 26-åringar och äldre är 17, år gamla. Det riskerar att vara alldeles för många vuxna män som hanteras som ”barn” med allt vad det innebär av såväl kostnader som allehanda olägenheter och risker.

I artikeln där Morgan Johansson uttalar sig, kan man läsa att:

Socialstyrelsen ska i april presentera en vetenskaplig genomlysning av metoder för åldersbedömningar. Morgan Johansson ser framför sig ett statligt ansvar för bedömningarna med Migrationsverket och Medicinalverket som huvudaktörer.

Men Socialstyrelsen har för bara några år sedan gjort ett ”ställningstagande” som låter som om det kunde ha varit skrivet av någon i Svenska Barnläkarföreningen (en förening som medverkat till att åldersbedömningar inte gjorts i Sverige på många år). Att den nu ska komma med nya uttalanden, ställningstagande, riktlinjer eller rekommendationer eller vad det ska kallas denna gång, är inget som på minsta sätt behöver hindra att åldersbedömningar börjar göras omedelbart. Det är bara att ta efter de nordiska länderna och utföra handledsröntgen och/eller tandröntgen – det är inte alls komplicerat och det finns i Sverige både läkare och tandläkare som kan utföra dessa kontroller/bedömningar, precis som i Norge, Danmark och Finland.

Det står varje kommun, skola, boende eller annan aktör fritt att genomföra sådana åldersbedömningar redan nu vid misstanke om att ”barn” som placeras hos dem är äldre än uppgiven ålder. Det poängterar också Migrationsverket i den konsekvensanalys verket gjorde i oktober 2015, med rubriken Man behöver absolut  inte vänta på Socialstyrelsens  uttalanden, ställningstagande, riktlinjer eller rekommendationer.

Att läsa:
På Brännpunkt i Svenska Dagbladet
•  Debattartikel från fyra moderata kommunalråd i Stockholms-regionen: ”Bestäm asylsökandes ålder vid ankomsten”– 14 mars
•  Replik från Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer: Migrationsverket: Vi gör åldersbedömningar – 16 mars
•  Slutreplik från kommunalråden:”Sverige måste kunna göra medicinsk bedömning” – 17 mars
Den centerpartistiske riksdagsledamoten Staffan Danielssons debattartikel, också den publicerad på Brännpunkt:

På bloggen
•  En migga: ”De kan ju faktiskt bestämma att personen är över 18 utan någon medicinsk åldersbedömning eller liknande.” – 15 mars
•  Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” – 16 mars

På sajten Det Goda Samhället
•  Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna – 15 mars
•  En migga: ”Jag har själv suttit och tvingats underteckna åldersbedömningar … – 17 mars

Och nu:

Mer att läsa för den som orkar:
•  En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn”  – 9 februari 2015
I detta inlägg finns länkar till ytterligare 11 inlägg som publicerats här på bloggen i ämnet sedan mars 2012.

© denna blogg.

Utdrag ur kommentarer till min text på sajten Det Goda Samhället

Läs först Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”

Det är ganska många som kommenterar texterna på Det Goda Samhällets sajt och här är ett axplock ur dem:

Tjänstemannaansvar borde omgående återinföras och den tjänsteman som genom slarv eller oaktsamhet orsakar stora kostnader för samhället bör bli betalningsskyldig för kostnaden han eller hon orsakat. Därefter kommer inga som ljuger om sin ålder att slinka igenom.
*  *  *
Inte nog med att man flyttar över det till kommunerna, kommunerna flyttar över till enskilda skolor. I en tid där man läser dagligen om våld och övergrepp av ensamkommande som är vuxna så är det en helt barock situation.
*  *  *
Detta med de så kallade ”ensamkommande flyktingbarnen” är en fars, som jag ser det. De flesta människor kan inte ens tänka sig att försörja sina egna barn efter 18-årsdagen. Varför i hela friden skulle de då vara intresserade av att försörja andras, från såväl kulturellt som geografiskt avlägsna platser, vuxna barn och bestå dem med såväl uppehälle som utbildning och sjukvård betald genom världens högsta skatter?
*  *  *
Det är inte trevligt att bo i ett land där ledningen inte längre fungerar förnuftigt och snart blir man tvungen att utvandra för att inte tro att man hamnat på ett dårhus och förlorat förståndet.
*  *  *
Hur kommer det sig att åldersbestämningar anses tillförlitliga i brottmål men inte i asylärenden?
*  *  *
Det finns tydligen inget slut på Migrationsverkets naiva beteende – inte minst när det gäller att inte ta beslut om att åldersbedöma ensamkommande ungdomar, trots statistik från våra grannländer om felaktigt uppgivna åldrar i ett inte obetydligt antal (och att det ”barn” som stack ihjäl en anställd på ett HVB-boende i Mölndal vid närmare kontroll visade sig vara i 20-årsåldern). Givetvis skall åldersbedömning göras när de är nyanlända.
*  *  *
I sammanhanget måste framföras att alla som arbetar i kommunerna naturligtvis ser att flera är dubbelt så gamla mot vad de angett. Uppgivet säger man att åldersbestämning är Migrationsverkets bord och att kommunen därmed har att acceptera och verkställa det statliga verkets påbud. Således har ingen i skolan (där jag jobbar), eller på HVB-hemmen, kommit på idén att försöka ifrågasätta statens beslut – även om många är upprörda över galenskapen och i många fall riktigt oroliga över att ha vuxna män tillsammans med 16-åriga flickor.

Givetvis är ovanstående utdrag ur kommentarerna ett urval gjort av mig, men den som vill kan här läsa alla kommentarer i sin helhet.

Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”

Jag skriver på sajten Det Goda Samhället under rubriken Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna om just det, att Migrationsverket inte ens efter en dom i Migrationsöverdomstolen som slår fast att

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn.

låter göra medicinska åldersbedömningar när en asylsökande säger sig vara under 18 år men misstanke finns om att han kan vara äldre.

Det har genom åren (många år…) skrivits otaliga texter här på bloggen av miggor, HVB- och familjehemspersonal, socialsekreterare med flera, om fenomenet ”ensamkommande barn” i Sverige. Några korta utdrag ur sådana texter, som borde ha fått ansvariga att reagera:

En migga: ”Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. ” – 4 februari 2014

Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. Migrationsverket förser dessa vuxna människor med en god man och de får plats i dyra ungdomsboenden.

En migga om nya instruktioner från rättschefen avseende ”ensamkommande barn” – 2 maj 2014

Vi som jobbar på golvnivå skickar inte påstått minderåriga asylsökande till tandröntgen om vi inte har starka skäl att anta att personen är vuxen. Snarare är det så att vi hellre ”friar än fäller”. Vilket många gånger, när anonyma tips kommit till oss med kopia av den asylsökandes pass, eller när polisen funnit den sökandes pass i samband med brott, lett till att vi skämts för att vi inte förstått att den sökande var 5-10 år äldre än vad vi trodde…

Det är detta imbecilla förhållningssätt över hela linjen, inte bara vad gäller ”ensamkommande”, som störtat Sverige i det fördärv det nu befinner sig i – 8 november 2015

15 år, sålde sina får och kor, fixade resan till Europa och Sverige själv och talar klanderfri engelska. Och ser minst tio år äldre ut. Ringer det verkligen inga klockor någonstans?

En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015

Av alla EU-länder är Sverige det enda landet vars läkarkår, politiker, journalister med flera anser att det är fult eller olämpligt att ge en papperslös ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderårig en möjlighet att göra detta sannolikt  genom en medicinsk åldersutredning, om det finns tveksamheter om att den sökande faktiskt är minderårig.

Det här innebär att vi nu är i samma läge som vi var i för fem, sex år sedan och ännu tidigare.  Nämligen att vi ska tro att varenda ensamkommande som inte är uppenbart vuxen – det vill säga kanske är över  30-35 år – är ett barn.

En migga: ”Ville han att vi skulle fixa falskleg till krogen åt hans ensamkommande barn?” – 29 januari 2016

En kollega berättade precis en grej som illustrerar hyckleriet kring ensamkommande barn rätt så bra.

Han hade blivit uppringd av en rektor på en skola som frågade hur de ensamkommande ”barnen” på hans skola ska bära sig åt för att komma in på krogen, om vi kan utfärda nån slags ID-kort eller liknande.

Sverige är ett icke rättssäkert svikarland – larm om vuxna ”ensamkommande barn” har ignorerats under många år – 18 februari 2016

Vuxna män har satts i skolklasser med 14, 15, 16-åriga flickor och i familjehem med ungdomar i den åldern, medan de själva varit vuxna män som till och med frågat efter medel mot håravfall. Vi skattebetalare har i alla år tvingats bekosta oerhört dyra boenden, gode män, skolgång etc åt vuxna män som ljugit om sin ålder och vem vet vad mer de ljugit om. Sina namn? Sin nationalitet? Sina (obefintliga) asylskäl?

Det är bara en bråkdel av vad som förts fram av dem som kommer i direkt kontakt med asylsökande som säger sig vara  minderåriga. Alla texter där ordet ”ensamkommande” ingår finns här.

© denna blogg.

 

Om fakta i målet är korrekt återgivna av medierna så är det inte rätt att familjen Ahmadi utvisas

Jag skriver idag, den 19 december, på sajten Det Goda Samhället om den iranska familjen Ahmadi som ska utvisas från Sverige och om en del medier berättat om bland annat här:

Fick för låg lön – nu utvisas hela familjen – Expressen 14 december 2015
och här:
Tjänade några hundralappar för lite – utvisas från Sverige – Dagens Nyheter 14 december 2015

I min text – läs gärna hela texten Fyra kronor för lite om dagen… – är det viktigaste som jag har kommit fram till och som gäller förutsatt att Expressens och Dagens Nyheters och andra mediers återgivning av familjen Ahmadis ärende är korrekt (brasklappen behövs, tyvärr) att:

Ingenstans i utlänningslagen går det att hitta något som förbjuder att smärre misstag rättas till när de upptäcks att det är uppenbart att det inte förelegat brottsligt uppsåt. Det hade inte varit fel att bevilja Mehdi Ahmadi fortsatt arbets- och uppehållstillstånd.

Och:

 Det står inte heller i 6 kap 2 § utlänningslagen att lön och övriga villkor ska vara exakt på kronan desamma som anges i kollektiva överenskommelser. Det står att lönen ”inte får vara sämre än de villkor som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen”, inte att den ska vara exakt på öret densamma som facket bestämt.

”…på uppdrag av Stockholms stad.”

Den 3 november skrev jag en text på Det Goda Samhället: Skattemedel till verksamhet för personer som olagligt vistas i landet. Jag följde upp den här på min blogg den 13 november under rubriken Anna König Jerlmyr, oppositionsborgarråd i Stockholm: ”Där fattades ett ordförandebeslut och ansvarig nämnd meddelades om det i efterhand. Det är oprofessionellt.”

Det handlade om att socialborgarrådet Åsa Lindhagen, Mp, ensam i ett så kallat ordförandebeslut, bestämt att 300.000 skattekronor – i strid med gällande regler – skulle skänkas till Islamic relief och Katarina församling som bidrag till drift av vad hon kallar ”transitboende”, men som är en övernattningsverksamhet för personer som vistas illegalt i Sverige. Läs de två ovannämnda texterna först för att få bakgrunden.

I början av Sveriges Radios program Konflikt den 5 december, presenterar programledaren den här verksamheten så här:

På en vältrafikerad gata i centrala Stockholm är persiennerna nerdragna i fönstren på en hel våning. Därinne brukade det vara fullt av liv. Här fanns mängder av familjer, flyktingar på väg genom Sverige. Barn som överlevt i vattnet på Medelhavet, män som gått genom Europa och kvinnor som lagt alla sina besparingar på en smuggelbiljett. Men nu är det tomt. I lekhörnan sitter några ensamma mjukdjur och dr står ett hopvikt pingisbord i behov av några intensiva forehandslag. Hur skapades denna absoluta tomhet i ett boende för flyktingar? Vad var det som hände?

Inga konstigheter. Det är inte förbjudet i Sverige att hjälpa människor som vistas illegalt i landet. Privat och hjälp av frivilligorganisationer som inte finansieras av skattemedel är tillåten. Trots att det handlar om oregistrerade personer som de facto vistas olagligt i landet och, om de påträffas, enligt lag ska utvisas ur landet. Men cirka 47:30 in i programmet, alltså ganska i slutet, säger programledaren följande:

Jag besökte ett transitboende i centrala Stockholm som drivs av Islamic Relief i samarbete med Svenska kyrkan och på uppdrag av Stockholms stad.

Fortfarande är det helt och hållet Islamic reliefs och Katarina församlings sak om de vill hjälpa människor som inte har rätt att befinna sig i landet. Men, och det är ett stort men – skattebetalarna ska inte tvingas bidra till verksamhet som enligt lag inte ska bekostas av dem:

”…på uppdrag av Stockholms stad.”

Stockholms stad har inget uppdrag att bidra med en enda skattekrona till den här verksamheten eller till andra liknande verksamheter som Lindhagen & Co, i strid med bestämmelserna, beviljat över 3 miljoner skattekronor till från början av nästa år och trots att Stockholms stad samtidigt lånar en miljard (1000 miljoner) kronor varje månad. Så här skriver oppositionspolitikerna i Stockholms stad Åsa Lindhagen m.fl. (MP), Rana Carlstedt m.fl. (S), Alexandra Mattsson m.fl. (V), Anna Rantala Bonnier (FI) själva i ett ett förtydligande med rubriken ”Stöd till organisationer som arbetar med mottagande av flyktingar”, daterat 2015-10-20:

Att tillhandahålla boenden för flyktingar som ej sökt asyl är inte ett kommunalt uppdrag. Men när människor flyr från terror och krig och förföljelse ska Stockholms stad stå upp för mänskliga rättigheter och ta ett medmänskligt ansvar. Vi anser därför att det är viktigt att staden är beredd att vid behov stötta organisationer som arbetar med flyktingmottagandet på ett sätt som ökar frivilligkrafternas uthållighet och förmåga att fortsätta sitt arbete.

Staden har nyligen beviljat ekonomiskt stöd på 0,3 mnkr till Islamic relief och Katarina församling på Södermalm för deras fortsatta arbete med flyktingar som ej sökt asyl, med en prioritering av barnfamiljer. Staden tillhandahåller även en verksamhetslokal.

Vad har hänt med socialborgarrådets och hennes oppositionskamraters självsvåldiga beslut att betala ut pengar till verksamheter som inte har något att göra med kommunen? Oppositionen har ju reagerat och agerat mot missförhållandena, har därmed felaktigt utbetalda pengar återkrävts?

Om det är som det sägs i radioprogrammet Konflikt så står alltså nu 45 övernattningsplatser tomma på Renstiernas gata på Söder i Stockholm. Kommer Islamic relief och Katarina församling att öppna det för Stockholms hemlösa som behöver sova någonstans? Som det dessutom är lagligt för Stockholms stad att bidra med skattemedel till. 

© denna blogg.

”En godhjärtad, principfast major i finska armén”

Jag har inget emot att uppfattas så.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln/intervjun i den 28-sidiga tidningen Den Nya Välfärden, som den 5 november var bilaga till Dagens Nyheter. Resten av artikeln kan alltså läsas på nätet.

Jag ger så gott som aldrig intervjuer, jag tycker inte om att bli porträtterad eller medverka i medier utan föredrar att uttrycka mig exakt som jag själv vill, utan risk för att journalister eller andra feltolkar eller vinklar det jag säger. Här gjorde jag ett av få undantag. Jag skriver på deras sajt Det Goda Samhället och tyckte att det kunde vara okej med en kort medverkan i deras tidning.

Det sista stycket lyder:

Om politiker som agerar maktfullkomligt och tycker sig stå över lagen

Jag skriver på Det Goda Samhällets sajt under rubriken Skattemedel till verksamhet för personer som olagligt vistas i landet, om vad som ter sig som maktmissbruk och som om kommunpolitiker agerar som aktivister när skattemedel betalas ut för till olika aktörer för sådant som inte ingår i kommunens verksamhet. Och om hur olika två ministrar ser på frågan om illegal invandring, trots att de sitter i samma regering.

Ur texten:

Och när Åsa Lindhagen (MP) säger att kommunen enligt socialtjänstlagen alltid har det yttersta ansvaret för människor som vistas inom kommunen och ska se till att inget barn står utan tak över huvudet, glömmer hon att tala om att det akuta stödet enbart gäller när det finns barn med i bilden och att beslut måste fattas i varje enskilt ärende, några kollektiva beslut kan inte fattas.

Att notera: Jag fokuserar i huvudsak i min text på hur en politiker agerar, inte på vad hjälporganisationen eller församlingen gör. Om de – hjälporganisationen och församlingen – agerar enligt sin övertygelse och för egna pengar så är det deras sak. Men skattemedel ska, som lagen är skriven, inte användas på det sätt som främst en enskild politiker här har gjort.

Och något märkligt blir det ju också när en minister (S) tydligt uttalar det som gäller enligt svensk lag: att den som befinner sig i riket utan tillstånd ska lämna landet; medan en annan minister (MP) skänker glans och ”legitimitet” åt en verksamhet för just sådana personer, genom att göra ett besök i den. Som hennes partikamrat, socialborgarrådet i Stockholm, ensam fattat beslut om att stödja med skattemedel.

Genom att klicka på textrutan kan man läsa Åsa Lindhagens (MP) ensamma ordförandebeslut om bidrag till verksamheten.

På sajten Det Goda Samhället:

Måste de bussas till Rosenbad och riksdagen för att det ska bli ändring?

Ur texten:

Det är inte bara svenskar och andra som tillhör befolkningen i Sverige som blir lidande av den rådande kaotiska situationen. Otaliga är de faktiska flyktingar som nyligen fått asyl eller som sitter på asylboenden och väntar på att få det, som far illa av att människor som de flytt från i skräck och panik, tas in i landet och kan fortsätta att trakassera och hota dem här. Vilket sker dagligen runt om i hela landet.

Det Goda Samhällets skribenter och texter

På sajten Det Goda Samhället finns mycket intressant att läsa. Jag skriver själv där, men vill här i första hand framhålla texter av andra intressanta och välskrivande personer; texter som tål att funderas kring och helst med så öppet sinne som möjligt. Kanske lär man sig något nytt, kanske ändrar man ståndpunkt i någon fråga. Eller också inte. Men knappast någon av texterna lämnar en helt oberörd. Här är exempel på några texter som jag läst med behållning med korta utdrag och länkar till dem:

Den förhärskande medievinkeln, den nervösa anpassningen till det relativt udda tjattret på twitter och den politiska mittens abdikation till förmån för ytterligheter och ”idioter”, öppnar upp för ett Sverige som inom några få år kommer att ha ett så pass starkt sverigedemokratiskt parti som den som vill regera behöver anpassa sig till på allvar. Med allt vad det innebär för Sveriges öppenhet och frihetlighet. Och det är kanske inte så mycket att göra något åt. Läs hela texten här.

Jag inser plötsligt att jag inte förstår vad det är för fel på plugg och korvstoppning. Valet står inte mellan kunskapsinhämtande medelst plugg- och korvstoppningsmetoden och någon annan, behagligare metod. Valet står mellan inlärning medelst plugg och korvstoppning och ingen inlärning alls. Att lära sig saker är plågsamt och kräver ansträngning. Så ser livet ut. Läs hela texten här.

Så, jag känner mig som människa. Är jag också svensk? Ostridigt är jag svensk medborgare och innehar inte något annat medborgarskap. Men är jag “svensk” i något slags nationell eller kulturell mening? Frågan väcktes av min amerikanske svärson, bosatt i London med min dotter och deras med dubbla medborgarskap utrustade söner, fem och tre år. Under den dryga timmens bilfärd från Kastrup till Arild kom saken upp, sedan han berättat att engelska medier i ökad utsträckning kommenterat svensk migrationspolitik, vilken blivit ett slagträ i den brittiska debatten. En del framhåller, att Sverige till skillnad från Storbritannien har gott om yta (numera f.d. statsministerns Reinfeldt flygplansiakttagelser med samma slutsats anmäler sig osökt). Andra britter påpekar, att svenskarna inte tycks vara särdeles tillfreds med sin ställning som EUs ledande mottagare av asylsökanden. Läs hela texten här.

Torsdagen den 20 augusti skadades flera personer vid ett upplopp på ett asylboende i staden Suhl i Tyskland. Upploppet utbröt då en 25-årig afghansk asylsökare rev ut sidor ur Koranen och stoppade dem i toaletten. En grupp muslimer på boendet blev så upprörda att de försökte lyncha ”hädaren”. Poliser som gjorde vad de måste för att förhindra brottet utsattes för stenkastning. Sex poliser skadades. Läs hela texten här.

Många fler texter av ovanstående skribenter och många fler texter av många andra skribenter finns alltså att läsa på Det Goda Samhället. Gör gärna det!

En migga (ex): ”Jag har funderat och pratat med några gamla kollegor från tiden på verket som fortfarande jobbar kvar…”

Det kom ett mejl från en före detta migga, med anledning av inlägget Om myndigheterna hade gjort sitt jobb…

Senast jag jobbade på ett förvar för cirka fem år sedan så sa man alltid att kostnaden per förvarstagen och dygn låg på cirka 3000 kr/dygn.

Jag har funderat och pratat med några gamla kollegor från tiden på verket som fortfarande jobbar kvar och vi har då diskuterat den ångesten som handläggare och beslutsfattare i Västerås måste känna. Vi vet hur diskussionen i korridoren gick innan mötet med den nu misstänkte mördaren måste ha låtit.

Tror vi att denna person kommer att acceptera avvisningsbeslutet? Tror vi han kommer att medverka? Ska vi ta honom i förvar? Ska vi ringa polisen och begära handräckning när vi ser att han kommer så att polisen kan verkställa förvarsbeslutet efter att vi delgivit honom avvisningsbeslutet?

Svaren vet vi inte, men man ansåg tydligen inte att man skulle ta honom i förvar och resultatet(?) vet vi…

Min kommentar: Det är viktiga funderingar som jag tackar för att ex-miggan skickade till mig. De fick mig också att fundera, och jag tänker så här:

Man hade ju facit vad gällde om han skulle acceptera beslutet och frivilligt återvända till landet där han hade uppehållstillstånd, Italien! Han skulle ju avvisas i juli 2013 och avvek då.

Jag måste säga att även om jag förstår att det inte är lätt, så borde nog de här handläggarna och beslutsfattarna ha varit mer handlingskraftiga och tagit honom i förvar och så fort som möjligt sett till at han sattes på ett plan till Italien.

Alltså ”judging from past behaviour” så fanns det starka skäl att ta honom i förvar. Två gånger misslyckades myndigheterna med att avvisa personen. Hade han avvisats redan första gången – eller åtminstone andra gången! – så hade en kvinna och hennes son inte varit knivmördade idag.

Lite mer stake och ryggrad måste personalen ha, det duger inte att bete sig så veligt.

I samband med detta kan jag rekommendera läsning av min text Migrationsverket ska ha kompetent och saklig personal, inte kuratorer på sajten Det Goda Samhället.

P.S. Till ex-miggan: det gick inte att besvara ditt mejl…

©denna blogg.

Gästinlägg på sajten Det Goda Samhället

Jag skriver idag (24 juli) på sajten Det Goda Samhället under rubriken Om att Sverige borde följa utlänningslagen och kanske lära något av andra EU-länder om just det skedde.

Mycket skulle vara vunnet om Migrationsverket och Polisen och andra inblandade myndigheter följde utlänningslagen. Och det skulle nog vara en god idé att svenska politiker och beslutsfattare tog del av hur andra EU-länder hanterar asylinvandringen, när nu bevisligen de 27 övriga EU-länderna inte vill lära av Sverige och det kaos som råder här.

På en del ”svenskar” ställs få krav – särbehandling och kravlöshet är modellen i Den Humanitära Stormakten

Jag läser texten Den verkliga svenska rasismen av Patrik Engellau på sajten Det goda samhället. Det är 100 % huvudet på spiken och samma sak har jag sett, hört, talat och skrivit om i många år:

Det som jag finner besvärligt är att man sällan ställer krav på invandrare; istället tenderar man (i alla fall offentligt) att tycka synd om dem. Det är ett sätt att understryka ens egen överlägsenhet.

Det här är ett rent vidrigt uttryck för den svenska självgodheten – att inte tro att andra (än svenskar) kan, andra (än svenskar) förstår, andra (än svenskar) har ett värde. Märkligt nog påtvingar svenskar ändå, med enorm envishet, alla invandrare epitetet ”svenskar” eller ”nysvenskar” och låter inte människor vara sig själva: iranier, finländare, thailändare, afghaner. Jag har sagt det förut och säger det igen: jag har aldrig träffat en invandrare som i första, ofta inte ens i andra generationen ser sig som ”svenskar”. De blir kanske svenska medborgare så småningom, men inte heller det gör dem – enligt sig själva – till ”svenskar”. Lika lite som en svensk som bott i Spanien eller Thailand i många år skulle komma på tanken att definiera sig som spanjor eller thailändare, ser sig afghanen eller finländaren som ”svensk”. Men så långt tänker de självgoda inte… Den överlägsna Humanitära Stormakten med sin nedlåtande syn på andra, lyssnar inte, eftersom: för denna stat är det finaste en människa kan vara just svensk.

Dessutom saknar så gott som alla utbildade invandrare, vare sig de kommit som asylsökande eller arbetskraftsinvandrat eller gift sig med svenskar, krav från det lands sida, som har tagit emot dem på ett av de dumgenerösaste sätten i världen. Det finns egentligen inga krav alls, annat än på papperet. I verkligheten kan man – i varje fall som asylinvandrad – fullständigt strunta i allt, man får ändå betald bostad och socialbidrag. Och för att bli svensk medborgare krävs heller ingenting, inte ens att man behärskar landets språk eller att man har styrkt sin identitet. Läs gärna texten Finland. Språk- och andra krav för erhållande av finskt medborgarskap. Patrik Engellau citerar invandrare i Sverige i sin text om den svenska rasismen:

Jag har träffat åtskilliga kloka invandrare som ställt mig samma förundrade frågor om svenskarnas inställning till just invandrare: Varför ställer ni inga krav på oss? Tror ni inte att vi klarar av krav? Anser ni innerst inne att vi egentligen är underlägsna?

Hur ens en svagbegåvad individ kan tro att någon människa ska kunna känna samhörighet med en nästintill sjukt lättlurad och nästan helt kravlös stat, det är en mycket, mycket stor gåta. Inte undra på att ullenhageriet på integrationsområdet bara är ett svart hål som slukar pengar, ingenting annat. Och inte vill Sverige lära sig av sina grannländer heller. I stället anser man att alla andra – hela EU och helst hela världen – ska lära av Sverige och skapa samma kaos och splittring i sina länder som råder här. Och införa samma kravlösa system, där alltihop till slut havererar och kollapsar och antalet utanförskapsområden och no go-zoner bara ökar.

I alla år som jag har skrivit om dessa frågor här på bloggen har jag undrat varför. Alltså varför folket tillåter okunniga och megalomana personer att styra landet så fullständigt i diket som de har gjort och fortsätter att göra. Jag har aldrig fått något svar…

© denna blogg.