• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    augusti 2021
    M T O T F L S
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

En källa inom gränspolisen: ”80 % av gränskontrollen i Sverige sker på Arlanda. Färre än 1 % av alla asylsökande i Sverige kommer till Arlanda…

Svenska Dagbladet SvD logoEfter att ha läst min text i Svenska Dagbladet den 26 november med rubriken Svensk passkontroll är på efterkälken, har många hört av sig. Bland dem en person inom gränspolisen som tog sig tid att skriva till mig för att bena upp en del saker. Tyvärr måste personens identitet förbli okänd för läsarna, men jag vet vem vederbörande är och har förståelse för att människor på statliga och andra tjänster, precis som miggorna, i rådande samhällsklimat inte alltid kan framträda öppet ens om de vill. Här är en del av vad min källa vill att vi ska veta:

AnonymJag vill bidra med lite information som jag inte tror är så känd av allmänheten

1.       80 % av gränskontrollerna i Sverige sker på Arlanda.
2.       Färre än 1 % av alla asylsökande i Sverige kommer till Arlanda.
3.       98 % kommer över Medelhavet, utan dokument.
4.       Hittills i år har vi stoppat, genom samarbete med utländska myndigheter, c:a 300 personer att boarda flyg till Sverige. Det har vi gjort genom att dessa myndigheter, framför allt i Istanbul, Bagdad och andra embarkeringsorter i Irak och Mellanöstern, har kontrollerat resedokument med oss via telefon eller e-mail. Det är fler människor än de som kommit med flyg och sökt asyl.
5.       Gränsmyndigheter på dessa orter är också väldigt observanta på människosmugglare och på ”impostors” (bedragare), det vill säga människor som försöker resa med ”look alike” pass. Ofta är det svenska handlingar som har ”lånats ut” av släktingar. De kan också vara stulna, men då är de redan spärrade i SIS (Schengen Information System)
6.       IS har stulit stora mängder irakiska ”blanka pass”, det vill säga ännu ej ”personaliserade” passböcker som har alla säkringar i original. Dessa nummerserier är dock identifierade och spärrade i SIS och hos Interpol.
7.       Alla registrerade spärrar, inte bara de som rör dokumentet utan också de som rör personen, dyker upp vid en skanning av passet vid gränsen. Personen är fortfarande innanför passkontrollen, och alltså inte ”i Sverige”.

Om personen söker asyl, utan att åberopa de falska dokumenten som han/hon har använt sig av för att komma ombord på embarkeringsstationen, levererar vi efter en kortare registrering personen till Migrationsverket. Om han/hon försöker komma in i landet genom att åberopa det falska dokumentet, faller det under allmänt åtal: brukande av falsk urkund. Då tas både fingeravtryck och görs DNA-topsning, så kallad daktning.

Övriga ”spärrar” som åsyftas är till exempel om personen är efterlyst för brott och skall nekas inresa i Schengen på grund av att han begått brott i ett annat Schengenland, eller om det finns en dold övervakning på grund av att personen är misstänkt för brottslig verksamhet etc.

Till sist en reflektion, som jag delar med många kollegor:
Kanske borde en enda myndighet i Sverige hantera immigration och även gränskontrollen ”från ax till limpa”. Polisens inblandning skulle då endast behövas vid till exempel verkställighet av avvisningsbeslut och dylikt.

I ett mejl några timmar senare lade källan inom gränspolisen till följande viktiga fakta:

Jag glömde att nämna en viktig sak, som har anknytning till vad du framhåller i din artikel, angående användande av biometri i resehandlingar.

Det är för mig och mina kollegor ytterst förvånande att man inom EU tillåter användandet av vissa mycket ”primitiva” nationella ID-kort, för gränspassage.

De ID-kort jag syftar på är italienska, grekiska och rumänska. De håller en (säkerhets)nivå som är lik den vi övriga använde för 50 år sedan. Därför inbjuder de också till förfalskningsförsök.

Tredjelandsmedborgare som vill resa in i, eller inom EU-området, försöker dagligen använda sig av förfalskningar av dessa ID-kort, som de ofta har köpt för en mindre förmögenhet.

På grund av den låga kvaliteten är förfalskningar dessbättre oftast ganska lätta att avslöja för en erfaren dokumenttekniker. Vad gör Frontex åt detta?

Kommentar
Jag kan inte annat än tacka min källa för all denna information! Och samtidigt beklaga att Sverige på bara något decennium blivit ett land där frimodighet, öppenhet blivit minnen blott (utom på Twitter och i andra sociala medier där i princip vad som helst tyckas kunna skrivas…), ett land där medborgarna inte längre kan eller vågar använda sig av den tidigare alltid så hyllade och självklara åsikts-, yttrande- och tryckfriheten. Det är ett fruktansvärt bakslag och en samhällsregrediering som redan har fått värre återverkningar än gemene man ens kan föreställa sig.

Reflektion
Detta är ju en överväldigande obalans:

80 % av gränskontrollen i Sverige sker på Arlanda. Färre än 1 % av alla asylsökande i Sverige kommer till Arlanda.

Det har förstås, som källan också förklarar, att göra med människors ekonomi: inte många har råd och möjlighet att skaffa sig falska handlingar och flyga till Arlanda. Men det hindrar inte att tanken uppstår att det är en oerhörd obalans att 80 % av gränskontrollerna av dem som kommer till Sverige sker på Arlanda trots att färre än 1 % asylsökande kommer den vägen. Det är ju på helt andra platser som 80 % av gränskontrollerna borde ha gjorts under alla år.

OBS! © denna blogg.

 

Rättsmedicinalverket räknar med att göra runt 10.000 DNA-analyser av anhöriga till asylsökande under 2012

Apropå SR Ekots nyhetsinslag med rubriken Ökning av dna-tester gällande anhöriginvandring.

Information på Migrationsverkets sajt:

Om Migrationsverket bedömer att en DNA-analys skulle kunna bidra till att styrka släktskapet så kommer den sökande att erbjudas en DNA- analys.

”Erbjudas”? Det är – medvetet eller omedvetet – tämligen oklart uttryckt. Betalar var och en sina egna DNA-analyser eller betalas de av skattebetalarna i Sverige? Det står inte: ”…så kommer den sökande att erbjudas en, för den sökande, kostnadsfri DNA- analys…”, det ger trots allt en indikation om att dessa analyser faktiskt betalas av dem som söker tillstånd att komma till Sverige. Men, ska det visa sig efter en del efterforskning, den slutsatsen är felaktig…

I sammanhang där människor ansöker om en förmån hos en svensk myndighet (och att permanent uppehållstillstånd är en sådan kan knappast någon förneka!) är det normalt den sökandes skyldighet att bevisa och visa varför han anser att han ska ges den förmånen. Därmed är det också den sökande som ska bekosta de provtagningar, intyg eller andra dokument som behövs för att göra ansökan.

I Ekot i Sveriges Radio berättar Kerstin Montelius, genetiker vid Rättsmedicinalverket:

Hittills i år har mellan sex och sju tusen analyser gjorts och innan året är slut räknar man med att göra runt 10.000. Framförallt handlar det om personer från Somalia, men också från Afghanistan.

Hittills i år har mellan sex och sju tusen analyser gjorts och innan året är slut räknar man med att göra runt 10.000. Framförallt handlar det om personer från Somalia, men också från Afghanistan.

Den som fått asyl i Sverige får lämna DNA-prov och resten av familjen utomlands går till någon av Sveriges ambassader och proverna skickas sedan hit.

Hon berättar också att:

Alla analyser görs två gånger för att undvika fel.

Rättsmedicinalverket meddelar som svar på en fråga kring de dubbla analyserna:

Att proven körs två gånger oberoende av varandra är inte en extra kostnad som tillförs utan en kvalitetssäkring som ingår i priset.

Efter kontroll i Rättsmedicinalverkets årsredovisning gällande 2011 finns följande information om kostnaderna DNA-analyserna:

När det gäller anhöriginvandringen handlar det alltid om ”förälder- och släktärenden”. Majoriteten av de 10.000 analyserna torde alltså kunna hänföras till dessa. Om man ändå räknar bort t.ex. 1.000 och anser dem vara ID-ärenden (estimerat, eftersom det inte gått att hitta någon uppdelning av hur många som hör till den ena resp den andra kategorin), blir kostnaderna enligt 2011 års priser (om de har höjts för 2012 går inte att utläsa):

9.000 x 6.200 kronor = nästan 56 miljoner kronor
1.000 x 4.000 kronor = 4 miljoner kronor
Summa = 60 miljoner kronor

Till slut kan också nämnas, att Migrationsverket anger följande i sin prognos från maj 2012 under rubriken Faktorer som talar för fler asylsökande till Sverige från Somalia/Afrikas Horn:

Den nya domen från Migrationsöverdomstolen slår fast DNA-analys som styrker föräldraskapet kan godtas som skäl nog att bevilja familjeåterförening även om identiteten i övrigt inte kan styrkas. Den nya praxisen skapar nya möjligheter till familjeåterförening för somaliska barnfamiljer och ökar därmed drivkraften för migration. Motsvarande praxis finns inte i andra europeiska mottagarländer av somaliska asylsökande.

Enligt vad Migrationsverket anger i stycket ovan, förekommer det endast i Sverige att man ger permanenta uppehållstillstånd och livstids försörjning åt människor som man inte ens från början med säkerhet vilka de är, varifrån de kommer eller varför de kommer, och därmed förstås inte heller om de verkligen har asyl- eller skyddsskäl. Dessutom ges permanenta tillstånd och försörjning åt deras makor/makar och barn. Och svenska skattemedel bekostar t.o.m. DNA-analyserna… Man kan undra varför Sverige ensamt har valt att agera på detta sätt?

 © = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors och andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.