Finland. ”Att falla offer för människohandel är inte en automatisk grund för att beviljas asyl eller annat internationellt skydd i Finland.”

Migrationsverket informerar med anledning av oklarheter och många frågor hos allmänheten kring asyllagstiftningen, denna gång specifikt kring offer för människohandel:

Avvisningsbeslut grundar sig på lag, lagstiftarens vilja och domstolarnas rättspraxis
Avvisningen  av nigerianska kvinnor som fallit offer för människohandel till Italien och till hemlandet Nigeria har rört upp känslor i massmedia. Det är förståeligt att de avvisade människornas öde väcker känslor.

Migrationsverkets beslutspraxis grundar sig på gällande utlänningslag och den rättspraxis som fastställts av förvaltningsdomstolarna.

Människohandel är ett allvarligt brott, men att falla offer för människohandel är inte en automatisk grund för att beviljas asyl eller annat internationellt skydd i Finland. Skydd kan beviljas om hotet kvarstår och offret inte kan få skydd av myndigheterna i sitt hemland.

Högsta förvaltningsdomstolen har fastställt en sådan rättspraxis, att de nigerianska kvinnorna inte kan få internationellt skydd enbart på grund av att de fallit offer för människohandel, eftersom de enligt landinformationen kan söka sin tillflykt hos myndigheterna i hemlandet för att inte falla offer igen.

Lagstiftaren har satt ribban för sårbarhet högt
Offer för människohandel som saknar grund för att få internationellt skydd kan däremot beviljas uppehållstillstånd på någon annan grund. Då ska personen vara i en sårbar ställning eller det ska vara nödvändigt att personen vistas i Finland eftersom brottet utreds här.

I massmedia har man kritiserat att Migrationsverket har satt ribban för högt när man bedömer huruvida en person är i en sårbar eller särskilt utsatt ställning. Vår snäva tolkning grundar sig direkt på regeringens proposition, dvs. på lagstiftarens vilja och på den rättspraxis som domstolarna fastställt som lagenlig.

Att en person till exempel har problem med hälsan eller är ensamförsörjare av små barn räcker inte ensamt till för att personen ska få uppehållstillstånd som offer för människohandel på grund av en särskilt utsatt ställning. Dessutom krävs det att myndigheterna i hemlandet inte vill eller kan skydda offret till exempel från det hot kriminella organisationer utgör.

Dublinförordningen är bindande för EU-länderna
Bedömningen att avvisa ett offer för människohandel till Nigeria och Italien sker enligt olika principer, eftersom Italien är ett EU-land och bundet att följa Dublinförordningen som slår fast att en ansökan om asyl endast behandlas i en medlemsstat. Utgångspunkten är att Finland ska kunna lita på en medlemsstat som förbundit sig att följa avtal om mänskliga rättigheter och människohandel.

Dublinförordningen är en hörnsten i EU:s lagstiftning om internationellt skydd. Finland har förbundit sig att följa Europarådets konvention om bekämpande av människohandel. Enligt regeringens proposition får konventionen dock inte stå i vägen för Dublinförordningen.

Migrationsverket har inga befogenheter att ändra tolkningen av Dublinförordningen i fråga om ett enskilt land. Ändringar i tillämpningen av förordningen i fråga om enskilda medlemsstater sker efter avgörande i domstol.

Finland har inte rätt att följa upp personer som skickats tillbaka
Migrationsverket har kritiserats för att vi inte vet vad som händer med de offer för människohandel som vi avvisar. Det är skäl att komma ihåg att ingen finländsk myndighet har någon stadgad skyldighet, för att inte tala om någon rätt, att följa upp en annan stats medborgare utomlands. Om så vore fallet skulle detta kränka individens rättsskydd.

Finland. Myndigheterna trodde inte på att hans liv verkligen skulle vara i fara i Irak.

Bakom varje diarienummer i ett asylärende finns en eller flera människor. Deras öden är vitt skilda. De kan vara hjärtknipande och behjärtansvärda men ändå inte ge dem rätt att få uppehållstillstånd i Europa. De kan handla om personer som aldrig borde ha fått sätta sina fötter på europeisk mark. Och de kan röra sig om fall där den som söker asyl har absolut rätt att få skydd enligt utlänningslagen på grundval av vad han varit med om och kan dokumentera.

Oavsett av vilka anledningar människor lämnar sina hemländer – ett stort antal flyr inte krig och förföljelse utan söker stabilitet och trygghet och ett, som de tror och hoppas, bättre liv i ett land mycket långt borta både i tid och rum – så bär varje ut- och invandrande människa på just sin egen personliga historia och har sin egen personliga anledning till att han lämnar sitt land. En anledning kan vara flykt undan pågående krig (vilket oftast ger rätt till skydd), en annan kan vara att man vill bygga en bättre framtid i ett nytt land (vilket inte är skäl att beviljas skydd). Här är en historia som berättats i Yle och som är mångfacetterad och handlar om en mans (och hans familjs, som inte är med på resan) liv och framtid.

Klicka på textrutan för att komma till artikeltexten på Yles sajt (på finska). Mitt i artikeltexten finns ett ca 1,5 minut långt videoklipp med Sabah Anzi på engelska.

Irakiern Sabah Anzi väntade i fyra år på att lyckan skulle vända: Det här beslutet krossade mig

Över 17.000 asylsökande väntar fortfarande på besked om sitt öde i Finland. Efter att asylpolitiken skärptes i maj har tre av fyra irakier fått avslag på sina asylansökningar. För Sabah Anzi, 40, var besvikelsen över det negativa beslutet så stor att han inte ens förmådde berätta det för sin familj.

Den propert klädde mannen anländer till mottagningscentralens aula med en liten resväska. Han hälsar vänligt.

– Hej, jag heter Sabah. Sabah är mitt förnamn, Anzi är mitt efternamn.

Anzi säger att han ska lämna sin väska på rummet, han har just återvänt till mottagningscentralen efter att ha bott en tid hos bekanta.

Vi har kommit överens om att göra intervjun i klassrummet. Han lägger sina solglasögon på bordet och börjar berätta. Och det finns mycket att berätta.

Anzi höjer höger arm. Den är förvriden i en onaturligt ställning vid armbågen. Sådan blev den när fiender attackerade honom, krossade handleden och hotade att döda honom. Hans problem i Bagdad började redan 2005. Han drev en liten kiosk och framför den brukade amerikanerna sätta upp en kontrollstation. Eftersom Anzi talade engelska började soldaterna prata med honom och be om choklad, cigarretter.

När åtta män tillhörande en betydelsefull släkt vars namn Anzi inte vill avslöja, misstänktes för bland annat kontakter med Al Quaida, dök det upp hotfulla släktingar vid Anzis dörr.

– De såg mig som en förrädare och trodde att jag samarbetade med amerikanerna. De sa att eftersom deras söner fördes bort så för vi bort din son.

Anzi stannade inte kvar för att vänta på vad som skulle hända, han flydde med sin familj till Syrien. Med vid flykten var mamma, pappa, bröderna, hustrun samt två små döttrar.

I Syrien levde han i sju år. Anzi jobbade på ett internetkafé och lärde sig hantera och reparera datorer. 2012 var det så oroligt i Syrien att familjen beslöt att återvända till Bagdad.

– Jag tänkte att efter sju år skulle det gå bra för mig att återvända. Men jag hann bara sova en natt i mina föräldrars gamla hem innan jag attackerades igen.

Anzi, som har förtvinade muskler och ett ben som är kortare än det andra till följd av polio, flydde igen. Han var redan borta när beväpnade män kom till bostaden nästa natt och satte eld på fönster, dörr och väggar.

Den här gången flydde Anzi ensam. Han säger att resan från Mellanöstern till Sverige kostade 10.000–12.000 dollar. Han hade inte råd att ta med familjen.

– Jag tänkte att inom sex, åtta månader har jag fått nödvändiga dokument och då kan de komma till mig.

Anzi lämnade in sin asylansökan i Sverige. Efter det fylldes livet av enbart väntan. Han fick avslag, överklagade och väntade åter.

I slutet av år 2014, när det bara var fyra dagar kvar tills han skulle få svar på sitt överklagande i Sverige, föreslog en kamrat att de skulle åka till Finland.

– Han är som min kusin. Hans bror gifte sig med min moster och vi har känt varandra sedan barndomen. Han sa att han tänkte köra över några vänner till Finland och undrade om jag ville följa med. Jag var jättestressad, jag väntade på svar på mitt överklagande och jag var långt borta från min familj. En resa skulle få mig på bättre humör. Vi skulle bara vara där sex timmar och sedan komma tillbaka, sa min kamrat.

Anzi hade läst om Schengenområdet och om den fria rörligheten. Han tänkte att det inte skulle vara något problem att göra resan. Han åkte med.

I Finland greps de. Anzi och kamraten/kusinen åtalades för statsgränsbrott och grovt ordnande av illegal invandring. I rätten vittnade de män som skulle föras till Finland om att de inte kände Anzi sedan tidigare och att han inte bett dem om pengar.

Av tingsrättens dom mot Anzi framgår att han överträtt Finlands gräns med endast ett asylkort i fickan, trots att han är irakisk medborgare. Anzi framhöll i rätten att han begått ett misstag och att han inte kände till reglerna men rätten ansåg inte att hans utsaga var trovärdig.

–  Om jag hade varit människosmugglare så hade jag väl haft pengar? När jag greps hade jag inte en cent i mina fickor. Om jag hade varit smugglare så hade jag väl smugglat min familj till Sverige? försvarar han sig.

Anzi dömdes till fängelse i 1 år och 5 månader. En jurist sa att det inte lönade sig att överklaga. Som förstagångsförbrytare skulle han sitta av halva strafftiden och flera månader av den hade redan gått medan han väntade på sin dom. Ett överklagande skulle bara innebära längre väntetid under bedrövligare omständigheter.

I augusti 2015 hade Anzi avtjänat sitt straff. Han överfördes till Krämertsskogs förvarsenhet för att därifrån skickas till Sverige. Enligt Dublinförordningen återsänds en asylsökande till det land där han sökt asyl. Det finns dock giltighetstider för såväl begäran om återtagande som för återtagandeskyldighet.

I Anzis fall misslyckades av en eller annan anledning återsändandet till Sverige. Han lämnade då in en asylansökan i Finland. Anzi visste dessutom att irakier lättare fick uppehållstillstånd i Finland än i Sverige, där man hade skärpt reglerna.

– Jag hade haft sådan otur och lidit orätt i åtta månader. Jag tänkte att nu kommer jag att ha tur, nu kommer jag att få dokument och kan få hit min familj.

Medan Anzi väntade på asylbeslutet sökte han jobb men det var förstås inte lätt för en asylsökande som suttit i fängelse att få arbete. Han utförde diverse frivilligarbeten, tack vare sina kunskaper i engelska fick han till exempel tolka på mottagningscentraler. Anzi hann också bli bekant med finländare. Efter sin asylintervju flyttade han för att bo privat hos sina vänner.

Asylintervjun ägde rum i december 2015. Han kallades två gånger, den 7 och den 21 december. Det skulle dröja ytterligare sex månader och två veckor innan han fick sitt beslut.

Beslutet delgavs Anzi på Böle polisstation den 29 juni. Han hade fått kallelsen sex dagar tidigare.

– De sex dagarna var fruktansvärda. Hela mitt liv hängde på det här beslutet.

Tjänstemannen  informerade kortfattat att Migrationsverket inte anser att det finns grund för att bevilja uppehållstillstånd. Myndigheterna trodde inte på att hans liv verkligen skulle vara i fara i Irak.

Anzi skakar oförstående på huvudet. Drog man med flit ut på tiden med hans beslut till juni? I maj bestämde Migrationsverket att man kan återsända människor till alla områden, att de väpnade konflikterna inte utgör en direkt fara för dem.

Anzi tror att han skulle ha fått uppehållstillstånd enligt de gamla kriterierna, men enligt de nya fick han det inte. Varför måste han vänta så länge när en del andra asylsökandes ärenden behandlades på några månader? Varför måste en del av hans bekanta vänta ännu längre?

Enligt Migrationsverkets asylenhets chef Esko Repo är det dock ”en helt absurd tanke” att myndigheten först skulle utreda vilket beslut som kan komma att fattas och sedan underlåta att fatta beslutet.

– Vi har mycket tuffa mål hängande över oss, säger Repo och hänvisar till de måluppfyllningskrav som inrikesministeriet upprättat.

Enligt Migrationsverket har det fattats fler beslut i juni än tidigare bland annat för att man har anställt mer personal på enheten. Dessutom har det stora antalet negativa beslut påverkat myndighetens interna arbete: i början av sommaren har man avgjort många så kallade uppenbart negativa ärenden och ärenden där ytterligare utredning inte behövt göras.

Anzi säger att han älskar finländare, han har till och med förståelse för polisens verksamhet. Men tjänstemännen på Migrationsverket förstår han inte alls. Han skulle vilja skicka de finska beslutsfattarna till Bagdad, de som tycker att Irak är ett säkert land att skicka tillbaka människor till. Eller är det normalt att en shoppingtur slutar i en bilbombsattack och hundratals människor dör?

Anzis egen familj har levt inom fyra väggar de senaste fyra åren. De är rädda för bomber men också för fiender som kanske kan komma för att hämnas.

I Anzis avslagsbeslut står att mycket i hans asylhistoria enbart är sådant som han själv berättat. Det fanns knappt några dokument till stöd för hans berättelse. Man har låtit Anzi göra en språktest och myndigheten har ansett att han talat sanning om sitt ursprung.

Migrationsverket ”godtar som ett faktum” även det att Anzi har varit h otadi Irak år 2005. Delvis är dock historien inkonsekvent och myndigheten tror inte att han fortfarande skulle vara i fara i sitt hemland på grund av vad som hände för över tio år sedan.

Anzi har berättat sin historia lugnt, tittat i ögonen, även smålett emellanåt. Något gör att han ännu håller ihop, är det något som ändå ger honom hopp?

– Nej. Ingenting. Min situation är så svår. Jag tror att jag ännu är i chock över beslutet för ibland sitter jag bara inne och … jag vet inte.

Men du kan överklaga beslutet?

– Jag kan överklaga och vänta ett år till. Men sedan? Jag har inga bevis.

Vad tänker du göra?

– Jag tänker återvända till Irak, men jag kommer inte att stanna där. Jag ska försöka föra min familj till Turkiet eller Libanon eller ordansen, eftersom i Syrien… ja, du vet hur situationen är där, den är ännu sämre än i Irak.

Att man har begått brott är inte anledning att neka en person uppehållstillstånd. Domen mot Anzi ledde dock till att han meddelades återreseförbud. Han är tillsvidare inte välkommen till något enda Schengenland.

I avslagsbeslutet står skrivet för hand: ”Jag accepterar att utvisning sker innan beslutet vunnit laga kraft. Jag ämnar inte överklaga beslutet”. Anzi har skrivit under.

Väntan är ändå inte över än, nu väntar han på besked om när han ska flyga tillbaka till Irak. Han har nu också berättat för sin familj att han kommer tillbaka och försäkrat dem om att han redan planerar för nästa resa ut ur Irak. Den verkliga andningen till att han fick avslag på sin asylansökan har han inte förmått berätta.

Anzi har varit skild från sin familj i fyra år och sett sina döttrar växa upp till tonåringar via WhatsApp och Skype. Hustruns bröder har försörjt familjen när han inte kunnat göra det. I fyra år har han drömt om att skapa ett bättre liv för sig och sin familj i ett nordiskt land. Nu återvänder han hem med tomma fickor och med ett avslag på sin asylansökan.

– Nej, jag har bara inte klarat att berätta det för dem.

Finland. Asylbeslut 1 januari – 31 maj 2016.

Så här ser fördelningen av asylbeslut i Finland ut för perioden 1 januari – 31 maj 2016. Först en tydlig ruta som gäller irakier:

Afghaner
1.474 har sökt asyl
333 har fått positiva beslut (knappt 23 %)
496 har fått avslag
17 ansökningar var uppenbart ogrundade
124 ansökningar avskrevs.
481 personer fick avslag enligt Dublinförordningen.
5 hade fått skydd i andra EU-länder
18 fick avslag av andra orsaker

Syrier
439 har sökt asyl
342 har fått positiva beslut ( 78 %)
1 ansökning var uppenbart ogrundad
13 ansökningar avskrevs
69 personer fick avslag enligt Dublinförordningen
8 hade fått skydd i andra EU-länder
6 fick avslag av andra orsaker

Sammanlagt fattades under den här tidsperioden 9.610 asylbeslut. Lite mer än 26 % av dem var positiva.

2.566 beslut var positiva, resten – 7.044 – var negativa, uppenbart ogrundade, avskrivna, Dublinärenden eller rörde personer som hade skydd i andra EU-länder.

En migga: ”Potentiellt kan hundratusentals komma att sätta sig på bussar till Sverige så fort gränskontrollerna lyfts i sommar.”

En migga delar med sig av sina tankar och farhågor:

Tysklands agerande är ju närmast en fientlig handling. De dumpar över tusentals asylsökande som de solklart, enligt Dublinförordningen, ska ta hand om.

Potentiellt kan hundratusentals komma att sätta sig på bussar till Sverige så fort gränskontrollerna lyfts i sommar.

Om tyskarna står fast vid detta är ju hela Schengensamarbetet de facto avslutat.

Varför skulle andra länder ta emot asylsökande från Tyskland som ska överföras därifrån när tyskarna nu ensidigt bestämt sig för att strunta i reglerna?

Jag tror inte att det kommer att vara några som helst problem att ta sig från Tyskland till Sverige via Danmark med bil/båt/tåg, men vi får se. Frågan är väl bara hur många av de 600.000 i Tyskland som verkligen sticker, nu när det går upp för dem att Sverige inte kan skicka dem tillbaka till Tyskland…

Säg att ”endast” 10 procent väljer att ta sig till Sverige. Bara det kommer bli närmast omöjligt att lösa.

Tänk sedan semestertider, tänk att alla campingboenden vi hyr under vinterhalvåret är upptagna av sommargäster… Herre Gud.

Kommentar: Hur ska Sverige klara ett sådant scenario? Hur? Ingen ska komma och säga om några månader att ”det kunde vi inte förutse”, så hur ser planen ut för att skydda landet Sverige från att gå från det asylhaveri vi redan har till total asylkollaps med allt vad det innebär för folket och landet? Det är en fullt realistisk undring.

Regeringen har beslutat om en förordning med specifika bestämmelser om ID-kontroller vid resor till Sverige från Danmark. Förordningen gäller från och med den 4 januari 2016 och är giltig i 6 månader. Den kan upphävas tidigare om regeringen anser att situationen förbättras. Den kan även förlängas ytterligare, efter en karenstid på två veckor, om det finns skäl för det.

Reflektion: Varför skrevs en ”karenstid” om två veckor in i förordningen? Vad var tanken med det? När man nu stiftade en lag om särskilda åtgärder vid allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet, varför i hela fridens dar menar man att det ska vara en karenstid även om/trots att ”allvarlig fara för den allmänna ordningen eller den inre säkerheten i landet” kanske inte alls har upphört under ”karenstiden”? För mig är detta helt obegripligt, men kanske kan någon klokare person som vet hur tankegångarna gick, svara på det?

© Denna blogg.

Finland. Finansminister Stubb ”Den viktigaste frågan för EU just nu är övervakningen av de yttre gränserna.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Yles sajt.

Finansminister Alexander Stubb (Saml) tror inte att den så kallade Dublinförordningen kommer att slopas. Den viktigaste frågan för EU just nu är övervakningen av de yttre gränserna.

Stubb kommenterade Dublinförordningen i Yles Morgon-tv på torsdag morgon. Han sa att förordningen knappast kommer att slopas, men att den måste ses över.

– Den viktigaste frågan för EU just nu är övervakningen av de yttre gränserna. Om vi har ett system som baserar sig på fri rörlighet är det allra viktigaste att de yttre gränserna inte läcker. Täta gränser föder förtroende, sa Stubb.

Stubb påpekade också att frågan om asylsökande är en större fråga än Dublin eller Schengen.

Här hemma har bland annat inrikesminister Petteri Orpo sagt att han ser det som problematiskt om Dublinförordningen slopas.

 

Finland. Utrikesminister Soini: ”Finland följer Dublinförordningen.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på MTV:s sajt (på finska).

 

Utrikesminister Soini: Finland följer Dublinförordningen – ”Regeringen agerar inte på grundval av spekulationer”

Utrikesminister Timo Soini tar på sin blogg ställning i frågan om huruvida Dublinförordningen borde annulleras. Enligt förordningen ska en asylansökan processas i det EU-land dit den sökande först har anlänt.

Soini betonar i sin text att Finland fortsättningsvis stöder Dublinförordningen, även om många andra EU-länder inte har efterlevt den. Regeringen har, enligt Soini, inte ännu diskuterat saken.

Utrikesministern tycker att det mest väsentliga är att EU:s yttre gränskontroll fås att fungera.

MTV lägger till, i slutet av sin artikel:

Financial Times rapporterade idag att EU-kommissionen planerar att låta förordningen upphöra att gälla på grund av att den inte fungerar.

© Översättning Merit Wager

Finland. Regeringen informerar om sina asylpolitiska åtgärder. Del 2.

Regeringen, genom statsminister Juha Sipilä, inrikesminister Petteri Orpo och justitie- och arbetsminister Jari Lindström, höll den 8 december ett informationstillfälle om sina hittills genomförda, men främst kommande, asylpolitiska åtgärdsprogram (tillgängligt på finska + min översättning nedan). Så här presenteras det på svenska på regeringens hemsida:

Regeringen offentliggjorde sitt asylpolitiska åtgärdsprogram tisdagen den 8 december. Finlands mål är att på kort sikt åtgärda den okontrollerade strömmen av asylsökande till vårt land och få asylkostnaderna under kontroll samt på ett effektivt sätt integrera dem som har beviljats asyl. Dessutom effektiviserar Finland sina asyl- och återsändandeprocesser samt strävar efter att kontrollen av EU:s yttre gränser förbättras.

Jag skriver i två delar om detta, i form av översättningar av regeringens informationsmaterial. Läs först del 1: Bakgrundsinformation, genomgång av läget hittills.

Del 2: Regeringens asylpolitiska åtgärdsprogram

OBS! Klicka på valfri bild eller textruta för att förstora den.

Utgångspunkter för åtgärdsprogrammet

•  åtgärdsprogrammet grundar sig på regeringsprogrammet och det rådande säkerhetsläget
•  i åtgärdsprogrammet koncentrerar vi oss på asylsituationen som är en del av den större invandringspolitiken
•  i det uttrycks regeringens strategiska avsikter för att få kontroll över den okontrollerade invandringssituationen i Europa
•  programmet innehåller över 80 olika åtgärder som kommer att övervakas och mätas. De viktigaste kommer att prioriteras
•  genom programmet ska de nationella strategierna förnyas för att möta den krävande situationen också i framtiden

Målsättningen med åtgärdsprogrammet är att

 1.  stoppa okontrollerad invandring av asylsökande till Finland
2.  identifiera personer som är skyddsbehövande
3.  effektivt integrera dem som beviljas asyl
4.  få kontroll över kostnaderna på asylområdet
•  Dessutom är målet att:
–  förbättra säkerhetssituationen i ursprungsländerna
–  få kontroll av EU: s yttre gränser
–  få kontroll över asylströmmen i Europa och konvergerande asylpraxis i EUs medlemsländer
–  ha effektiva asyl- och återvändandeprocesser
–  ha ett kostnadseffektivt och en flexibel mottagningskapacitet i förhållande till det antal asylsökande som kommer
–  ha en effektiv styrning till kommuner och ett effektivt integrationssystem.

Åtgärdsprogrammets innehåll

 1.  vi deltar genom vårt exempel och genom samarbetet mellan EU: s medlemsstater till att genomföra gemensamt överenskomna beslut i tredje land och i att behärska och kontrollera den storskaliga migrationen i Europa
2.  vi harmoniserar praxis för asyl tillsammans med EU och de nordiska länderna
3.  vi ökar effektiviteten i asylförfarandet för att säkerställa snabba beslut och
att ha kontroll över kostnaderna i mottagningssystemet
4.  vi erbjuder endast nödvändiga mottagningstjänster för asylsökande, med respekt för människovärdet
5.  vi förbättrar och effektiviserar återvändande och återsändande
6.  vi upprätthåller säkerheten och förbättrar vår kommunikation
7.  vi stöder på mångsidiga sätt att asylsökande förflyttas till kommuner och blir föremål för kostnadseffektiva integrationsåtgärder
och övergången kostnadseffektiv integration av
8.  vi ser till att det sociala skyddet fungerar och förebygger missbruk av social- och hälsovårdstjänster

Utdrag ur innehållet i åtgärdsprogrammet

1.  Vi deltar genom vårt exempel och genom samarbetet mellan EU: s medlemsstater till att genomföra gemensamt överenskomna beslut i tredje land och i att behärska och kontrollera den storskaliga migrationen i Europa

•  Finland kommer att med kraft kräva av EUs medlemsländer att en ordentlig kontroll av de yttre gränserna införs samt skyldighet att registrera asylsökande
•  den oregistrerade rörligheten inom Schengenområdet måste fås att upphöra
•  Finland kommer att delta i gemensamma europeiska operationer, Frontex etc.
•  Rysslands goda och stabila gränssituation samt beredskap för olika
alternativ

2. Vi harmoniserar praxis för asyl tillsammans med EU och de nordiska länderna

•  vi följer kontinuerligt andra länders asyllagstiftning och –praxis och analyserar behovet av att utveckla nationell praxis samt reagerar snabbt på förändrade behov
•  vi föreslår nordiska samarbetsprojekt särskilt vad gäller harmonisering av integrationsåtgärder för de asylsökande
•  vi beviljar alltid tidsbegränsade uppehållstillstånd åt skyddsbehövande och när det är dags att överväga permanent uppehållstillstånd kontrollerar vi hur situationen är i ursprungslandet
•  vi kontrollerar säkerhetssituationen i ursprungsländerna två gånger om året. Uppehållstillstånden omprövas på grundval av förändrat säkerhetsläge i de olika länderna.
•  vi tar större hänsyn än tidigare till den nationella säkerheten som grund för återkallande av uppehållstillstånd för skyddsbehövande

3.  Vi ökar effektiviteten i asylförfarandet för att säkerställa snabba beslut och att ha kontroll över kostnaderna i mottagningssystemet (1/2)

•  Vi förbereder skyndsamt nationella lagstiftningsprojekt som rör asylhanteringen och påskyndar lagändringar som är nödvändiga för att snabba upp domstolsförfarandet
•  Vi tillför personalresurser till migrationsmyndigheterna, Helsingfors förvaltningsdomstol och Högsta förvaltningsdomstolen
•  Vi anser att Ryssland på grundval av sina bindande åtaganden, är ett säkert asylland
•  Vi återsänder snabbt personer som kommit från Ryssland och andra länder som får avslag på sina ansökningar för att deras asylansökningar är uppenbart ogrundade

3.  Vi ökar effektiviteten i asylförfarandet för att säkerställa snabba beslut och kontroll över kostnaderna i mottagningssystemet (2/2)

•  personer som överklagat ett negativt asylbeslut till förvaltningsdomstolen får inte stanna i Finland under tiden som överklagandet behandlas
•  ny bedömning av säkerhetssituationen i Afghanistan har gjorts
•  vi förväntar oss att Dublinförordningen åter ska fungera så att varje säkert transitland registrerar sina egna asylsökande
•  om Dublinförordningen inte återställs förbereder regeringen exceptionella nationella åtgärder för att säkerställa motsvarande effekter av den
•  vi kommer att omedelbart återsända så kallade Dublin-fall.

4.  Vi erbjuder endast nödvändiga mottagningstjänster för asylsökande, med respekt för människovärdet

•  vi grundar särskilda evakueringscentraler med minimiservice för dem som fått avslag på sina asylansökningar och utreder också behovet av olika typer av mottagningssystem samt ser till att mottagningscentralerna placeras förståndigt i de olika regionerna
•  vi utvärderar snabbt olika mottagningscentraler: säkerhet, funktionalitet, kostnader, hur social- och hälso- och sjukvårdstjänster används. Vi överväger en minskning av dagersättningen och/eller att i stället för att betala ut pengar ge naturaförmåner och/eller betalkort samt att införa ett system med ett eget socialskydd.
•  vi bedömer funktionaliteten av alla mottagningscentraler och gör nödvändiga förändringar

5.  Vi förbättrar och effektiviserar återvändande och återsändande

•  vi ökar effektiviteten i kommuniceringen av asylbeslut, beslut om återsändande och därtill hörande myndighetsarbete samt förbereder oss för en betydande ökning av personer som ska sändas ut ur landet: Polisen utarbetar en handlingsplan och förbereder sig för att snabbt öka återsändandet
•  vi effektiviserar, inom ramen för internationell lagstiftning, deportationer av personer som gjort sig skyldiga till grova brott, återfallsförbrytare samt personer som bedöms vara farliga för den allmänna ordningen
•  vi kriminaliserar deltagande i organisationer som terroristklassats av FN och EU, resor till utlandet för att begå terroristbrott samt finansiering av sådan verksamhet
•  i enlighet med ovanstående lagstiftar vi om återkallande av finskt medborgarskap från person med dubbelt medborgarskap som deltagit i terrorverksamhet

6.  Vi upprätthåller säkerheten och förbättrar vår kommunikation

•  vi upprätthåller polisens och gränsbevakningsväsendets bevakning och
förebyggande åtgärder, samt tillskjuter tillräckligt med medel till Skyddspolisen (i Sverige Säkerhetspolisen)
•  vi förbättrar säkerheten i mottagningscentralerna och deras omgivningar; mottagningscentralerna får ordningsregler; anmälningsplikt som förutsättning för att erhålla dagersättning införs; asylsökande förutsätts ta del i grundutbildning för att få kunskaper om grundläggande finska samhällsregler
•  bevakningen av mottagningscentralerna ska förstärkas
•  vi informerar aktivt och lämpligt i de asylsökandes ursprungsländer om förändringarna i Finlands asylpolitik samt ger en realistisk bild av den rådande situationen
•  vi kommunicerar öppet om asylsökandets utmaningar och möjligheter

7. Vi stöder på mångsidiga sätt att asylsökande förflyttas till kommuner och blir föremål för kostnadseffektiva integrationsåtgärder

•  vi genomför integrationsåtgärder på ett sätt som stärker möjligheten att få ett arbete och förebygger social utslagning – vi förutsätter aktiva integrationsåtgärder och motprestationer
•  vi  stärker dialogen mellan olika befolkningsgrupper och kulturer i civilsamhället
•  vi välkomnar civilsamhällets – företag, stödpersoner, invandrarorganisationer och religiösa samfund,
– medverkan i integrationsfrämjande verksamheter
•  vi förväntar oss av dem som kommer till vårt land att de tydligt förbinder sig att sätta sig in i och följa det finska samhällets regler och införa ett samhällskontrakt.

8.  Vi ser till att det sociala skyddet fungerar och förebygger missbruk av social- och hälsovårdstjänster

•  vi undersöker möjligheten att ändra det sociala trygghetssystemet så att asylsökande som fått uppehållstillstånd inte omfattas av den bosättningsbaserade sociala tryggheten, utan omfattas av ett separat integreringssystem
•  nivån på det ekonomiska stödet till asylsökande är lägre än på det arbetsmarknadsbaserade stödet och kräver ett aktivt deltagande i integrationsåtgärderna
•  för att kvalificera sig för det ekonomiska stödet införs skyldighet att anmäla sig hos arbetskraftsmyndigheterna
•  vi kommer, där så är möjligt, att i stället för att betala ut dagersättning i pengar göra det i form av mat- och klädkuponger

Flera invandringsrelaterade lagförslag pågår redan

Pågående invandringsrelaterade lagstiftningsarbeten (nationella)

1.   påskyndande  av utvisningar av utländska förövare av vissa brott
2.   klargörande av kriterier för familjeåterförening
3.   kontroll av förutsättningar för uppehållstillstånd på grund av internationellt skydd
4.   överföring av vissa av polisens och gränsbevakningsväsendets uppgifter till Migrationsverket
5.   kontroll över mottagningscentralerna; ändring av lagen om mottagande
6.   alternativ till att ta utlänningar i förvar
7.   ändring av utlänningslagens 193 §
8.   lagstiftning om civilspaning
9.   behov av lagändringar i samband med polisens bekämpning av cyberbrottslighet
10.  lagstiftning inom den privata säkerhetssektorn, steg II
11.  förnyelse av regeringar i polisens tilläggssystem
12.  förändringar i i lagstiftningen för att påskynda asylförfarandet i förvaltningsdomstolarna
13.  kommunernas finansiering av förberedande undervisning till grundutbildning

Pågående invandringsrelaterade lagstiftningsprojekt (EU)

1.  Smart Borders-projektet
2.  direktivet om användning av flygpassagerarregister (PNR) för brottsbekämpning
3.  ändring i Dublin III-förordningen som rör fastställande av ansvarig medlemsstat för asylansökning som inges av minderårig utan vårdnadshavare
4.  kommissionens förslag om ändring av Dublinförordningens krismekanism gällande interna överföringar
5.  kommissionens förslag till förordning om gemensam förteckning i EU över säkra ursprungsländer

OBS! © Översättning Merit Wager med förbehåll för ev missförstånd i samband med översättning. Skulle du som läser detta upptäcka något som inte stämmer, hör gärna av dig här.

Människor har full rätt att söka asyl där de befinner sig: i Tyskland, i Österrike, i Danmark – i vilket EU-land som helst

I en ledare i NWT den 3 december under rubriken Kontrollera gränserna kan man bland annat läsa:

Nu kommer inte något mer att återstå för Sverige än att också stänga gränsen för asylsökande, och skicka tillbaka dem till de säkra länder som de närmast kom ifrån, oftast Danmark och Tyskland. Det är vad Moderaterna föreslagit och som Socialdemokraterna kommer att tvingas till med eller (förmodligen) utan Miljöpartiet i regeringen. Och EU måste snarast se till att både Schengen och Dublinförordningen följs av alla.

Alla (nästan) verkar plötsligt ha förstått att det inte går att ta emot fler asylsökande i Sverige nu.  Det borde ha varit uppenbart för politiker (och journalister) med öppna öron och ögon redan för länge sedan. Sverige borde ha harmoniserat sina regler och sina system med de övriga nordiska ländernas, i stället för att ständigt kräva att andra länder ”ska ta sitt ansvar”. Då hade det inte sett ut som det gör idag och Sverige hade kunnat ha en ganska god beredskap och möjlighet att ta emot asylsökande.

Men sedan finns det politiker och partier som antingen inte förstår (och det är allvarligt) eller inte vill förstå (det är också allvarligt) och som uttalar sig så här i Sveriges riksdag. Alltså inte vid ett politisk agitationstillfälle, utan i Sveriges lagstiftande församling. Kommentarer efter videoklippet.

Det är Centerpartiets migrationspolitiska talesperson Johanna Jönsson, vars bakgrund jag inte alls känner till, som här den 2 december salvelsefullt uppträder i riksdagen som om hon talade på en politisk manifestation eller – tänker jag när jag ser minspel och gester – rentav som om hon sökte in till Dramatens elevskola. Men hon är faktiskt representant för i första hand Centerpartiets väljare och i andra hand också för hela folket. Vad säger hon då? Jo:

Andrum. Vi behöver ett andrum. Vilken typ av ”andrum” behöver människorna, som nu inte överhuvudtaget släpps ut från de länder där de far otroligt illa. Där vårt system, vårt Migrationsverk, våra domstolar bedömer att de här människorna inte kan vara kvar i Syrien, i Afghanistan i Iran, dit vissa skickas tillbaka trots att de inte ens är därifrån och så vidare. De här personerna kan inte få något ”andrum” i det här.

Jag hör det här upprepas gång på gång på gång: ”andrum”. Som om det bara var att vrida ner kranen och så existerar inte de här personerna för en stund. Och det är därför retoriken med EU går stört mig för man får det att framstå som att det här går att göra på ett humant sätt. Det går inte att göra på ett humant sätt! Det ska man ha väldigt klart för sig här. De här människorna kommer att fara otroligt illa i den här situationen, otroligt illa! Och de tusentals, tusentals, tusentals personer som nu kommer att hållas ute med de id-krav framförallt som ni ställer, med den anhöriginvandring som jag har nämnt tidigare som gör att familjer kommer att separeras, hållas isär och inte ha nånstans där de kan återförenas. Det är de människorna som ni säger att ”ja, vi ska ta ett andrum ifrån dem”. Men de finns ändå, även om de inte finns inom vart geografiska territorium så existerar de någon annanstans. Och vad blir konsekvenserna av det? Jag önskar att man kunde vara tydlig, stå upp för att det är det man åstadkommer och att det är det som är konsekvensen. Att för att kunna försvara våra fyrkantiga, byråkratiska system så är man beredd att offra de här människorna. För det är det ni gör nu.

Lite ärlighet i det skulle jag verkligen uppskatta även om jag förstår att det här är ett svårt beslut.

Kommentarer:
Sverige har inte ansvar för att/om människor ”överhuvudtaget släpps ut från de länder där de far otroligt illa”. Sverige varken kan eller har rätt att lägga sig i andra länders system som inte är som det svenska. Nordkoreanerna far verkligen otroligt illa men man kan knappast stå i Sveriges riksdag och kräva att de ska ”släppas ut från det land där de far otroligt illa” och få komma till Sverige.

Om Norge och Danmark. Och Sverige. Med kommentarer.

Klicka på textrutan för att komma till artikeln i Hufvudstadsbladet.

Asylpolitiken blir stramare i både Danmark och Norge.

Tillströmningen av flyktingar leder till omprövningar i våra nordiska grannländer.
Danmarks högerliberale statsminister Lars Løkke Rasmussen presenterade på fredagen en åtgärdslista på över 30 punkter. De flesta syftar till att Danmark inte ska framstå som ”särskilt attraktivt att söka asyl i” jämfört med andra länder.

En del av paketet handlar om att få fram inkvartering för asylsökande, men i övrigt handlar det om att minska kostnaderna för asylinvandringen genom sänkta bidrag och stramare regelverk.

– Vi följer situationen timme för timme och har beredskap för att införa gränskontroller. Men efter att Sverige haft gränskontroll i ett dygn är det vår bedömning att ökad gränskontroll kommer att medföra ett stigande asyltal, sade Løkke.

Norge. Partierna i norska stortinget har fått omkring 100 asylförslag att ta ställning till.

Uppgiften är att få kontroll över asylströmmen i norr och utmejsla en ny asylpolitik. Regeringen har lagt fram 15 förslag till åtstramningar för att begränsa framtida tillströmning.

Migrationsmyndigheterna kommer att få nya riktlinjer som definierar Ryssland som ett säkert tredjeland. Det innebär att en person kan skickas tillbaka inom 48 timmar.

Kommentar: Jag har själv haft funderingar kring om det i själva verket kommer att bli så att gränskontrollen (säkerligen mycket dyr) bidrar till att antalet asylsökande ökar i Sverige. Och nu läser jag att Danmarks statsminister är inne på samma linje:

– Men efter att Sverige haft gränskontroll i ett dygn är det vår bedömning att ökad gränskontroll kommer att medföra ett stigande asyltal.

För nu söker alla som tar sig in i Sverige asyl här, hellre än att resa tillbaka till Danmark eller Tyskland. Till Finland och Norge får de inte fortsätta. Men de borde inte heller helt okontrollerat ha släppts in att resa genom hela Sverige under de gångna två månaderna. Det var inte populärt i Finland, där man vill ha ordning och reda vad gäller vilka som kommer till landet och varför. (Läs bland annat Finland. Inrikesminister Petteri Orpo: ”Vi kan inte i Finland ha ett läge där hundratals personer rör sig hur som helst.”)

Jag trodde, när gränskontrollerna infördes, att meningen var att Dublinförordningen skulle gälla och att de som kom till Sverige skulle sändas tillbaka till de EU-länder de kom ifrån, det vill säga i flesta hand Danmark och Tyskland = första asylland. Eller något annat land i EU där de redan sökt asyl, det är inte svårt för polisen att kontrollera om människors fingeravtryck finns i Eurodac-systemet. Det var den uppfattning åtminstone jag fick när beskedet om gränskontroller kom. Men nu verkar människor kontrolleras (vad är det man kontrollerar, egentligen?) utan att det har någon större reell betydelse. I stället stannar människor här och söker asyl i Sverige medan de asylsökande därmed blir färre i Norge, Danmark och Finland. Och i viss mån Tyskland.

Så vad var/är meningen med den svenska så kallade gränskontrollen som inte ens målmedvetet fokuserar på dem som ser ut att kunna vara asylsökande alternativt ”folkvandrare” utan enligt någon märklig, bakvänd, svensk ordning kontrollerar alla? Ett slöseri med polisresurser och därmed även skattemedel utan like. Det är ju knappast ”rasistiskt” – vilket torde vara vad man i Sverige tror i enlighet med en helt egen hemsnickrad svensk logik – att man i möjligaste mån kontrollerar dem som det rimligen gäller, inte slösar tid och kraft på oväsentliga kontroller.

Jag beklagar att Sverige inte har haft politiker och chefer för Migrationsverket, Säpo (samme chef där i tidigare,som nu sitter som chef på Migrationsverket…) och andra inblandade, med raka ryggar och klara hjärnor. Det sammanbrott på asylområdet som vi alla nu tydligt ser, har kunnat anas och skönjas under ett decennium, kanske längre. Fredrik Reinfeldt bidrog starkt till det vi ser idag och efter att han näpste och tog i örat sin migrationsminister Tobias Billström (läs gärna En f.d. migga: ”Vad är det då migrationsministern har sagt som är så fasansfullt, så groteskt hemskt att han måste stå och bli smutskastad av sin chef i TV?”), vars kunskaper på området var oerhört mycket större än Reinfeldts, tappade många helt tron på den regeringens förmåga att hantera asylinvandringen. Reinfeldt vädjade aldrig till folks hjärnor utan tyckte enbart att de skulle ”öppna sina hjärtan”. Och vem som helst med lite förnuft och förstånd inser ju att det inte går.

I allt man gör måste man både hålla huvudet kallt (hjärna) men också ha empati och förmåga att ”känna av/in” situationer (hjärta). Folket har rätt att krav att dess representanter i riksdag och regering klarar av att styra landet; dessa delvis folkvalda har ju fakta och överblick. Folket har rätt att kräva att de styrande använder hjärnan framför hjärtat vid skarpt läge. Det gjorde den förra regeringen inte och det gör den nuvarande inte heller. Bland annat därför skiljer Sverige sig markant från sina nordiska grannar och går en helt annan, tämligen dyster och svår framtid till mötes än de.

© denna blogg. Korta citat är tillåtna, vänligen länka till originalinlägget för undvikande av att någon får en felaktig uppfattning på grund av lösryckta utdrag utan kan ta del av hela texten i sitt sammanhang.

Finland. Förvånad taxichaufför i Ivalo: 400 syrier ville ha skjuts från Finland till Murmansk.

Klicka på text- och bildrutan för att komma till artikeln i Ilta-Sanomat (på finska).

Förvånad taxichaufför i Ivalo: 400 syrier ville ha skjuts från Finland till Murmansk

Taxiföretagaren Jari Similä fick för någon vecka sedan en ovanlig förfrågan från ett antal asylsökande  i Finland. Han har ett giltigt visum till Ryssland och kör ofta passagerare från Finland till bland annat Murmansk. Uppenbarligen hade ryktet om detta nått asylsökandes öron, för de tog kontakt med Similä och föreslog att han skulle börja köra folk till Ryssland. De presenterade sig för Similä som syrier.

– De skulle enligt uppgift vara omkring 400 personer och de skulle köras från Finland till Murmansk. Jag fick uppfattningen att de därifrån skulle ta sig vidare till Norge, berättar Similä för Ilta-Sanomat, på väg från Raja-Jooseppi (gränsstation) över till den ryska sidan.

I Similäs minibuss får det plats åtta passagerare.

– Jag räknade ut att det skulle bli ett femtiotal körningar, ett riktigt rejält rally, säger han.

Han berättar att han intresserade sig för det hela bara så pass mycket att han och hans chaufförskollega några gånger hade kontakt med syriernas talesman. Det framstod som om syrierna hade viseringar till Ryssland, eller att de åtminstone trodde att de snabbt skulle få det. Similä frågade också några gränsvakter som han känner om den här typen av körningar är lagliga.

– Något olagligt hade det inte varit fråga om för min del om syrierna hade klara papper, det vill säga viseringar till Ryssland och jag hade kört dem över gränsen. Jag ville ha tydliga besked från dem via e-post, men då meddelade de att de bara ville prata i telefon. Och där upphörde kontakten från deras sida. Vad de hade för anledning till att inte lämna spår efter sig i form av e-postmeddelanden vet jag inte, funderar Similä.
——————–
En förklaring till varför syrierna ville till Ryssland kan till exempel vara att Finland av någon anledning inte behagade de asylsökande och att de därför ville försöka ta sig till Norge och Schengen-området som om de var helt nya asylsökande. En annan förklaring kan ha varit att undvika Dublinförordningen, alltså att syrierna skulle komma att skickas från Finland till det första Schengen-land dit de först kommit.

OBS! © Översättning Merit Wager.

Finland. Migrationsverket har meddelat nya riktlinjer gällande Irak.

Vid en presskonferens idag klockan 14.00 (13.00 svensk tid), meddelade Migrationsverket i Finland att:

Hanna Kautto, kommunikationschef vid Migrationsverket, inledde presskonferensen som sändes via webben på Yle. Den stora och viktiga frågan som alla väntade på svaret på, var hur Migrationsverkets nya bedömning av säkerhetsläget i Irak ser ut. Men öven andra frågor adresserades

Först ut var Kaj Swanljung, projektchef vid asylenheten, Migrationsverket:

Asylsökande som flyttas internt inom EU och som kommer till Finland, genomgår samma asylprocess som alla andra och får inte automatiskt uppehållstillstånd. Omkring 75 procent beräknas dock få asyl eller uppehållstillstånd.

Sedan gjorde Esko Repo, direktör för asylenheten, Migrationsverket en liten översyn av läget:

4.000 asylbeslut har fattats hittills i år. 21.000 väntar på beslut. Totalt beräknas mellan 30.000 och 35.000 personer söka asyl i Finland under 2015.

Migrationsverket rekryterar mera personal. Det fanns 75 handläggare och beslutsfattare i början av 2015, i början av 2016 hoppas vi ha ca 500 personer som kan hantera den stora mängden asylansökningar.

Alla delar måste fungera: Migrationsverket, Polisen, Tullen, Gränsbevakningsväsendet etc. Vi har en god samarbetskultur i Finland och kan fatta snabba beslut och agera snabbt. Vi slimmar allting som går att slimma och onödiga väntetider skalas bort liksom att vi förenklar vår skriftliga kommunikation. På alla sätt effektiviserar vi verksamheten.

Många asylansökningar har återtagits, främst av irakier och albaner. Det finns också många Dublinärenden, de utgör cirka 20 procent av besluten. Vi fattar snabba beslut i ärenden som ter sig uppenbart ogrundade, vi hanterar dem med förtur. Förra året fick till exempel inte enda alban uppehållstillstånd i Finland.

Och sedan berättade Esko Repo om hur Migrationsverket nu ser på säkerhetsläget i Irak:

Vi ser över läget de olika länder som de kommer asylsökande ifrån, det är rutin för oss. Vi samlar in information och gör uppskattningar och fattar beslut om hur vi ser på situationen i de olika länderna. Vi gör bedömningar, men slutordet har Högsta Förvaltningsdomstolen när/om en asylsökande överklagar ett negativt beslut.

Det kommer så många asylsökande nu från bland annat Somalia och Irak att vi funnit det viktiga att se över situationen i dessa – men också många andra – länder.

Också i Belgien fryste man alla asylansökningar under en tid och har just i dagarna kommit fram till samma syn på situationen som Finland.

Polisen i Finland fortsätter att utreda de asylsökandes identitet och bakgrund och sedan överlämnas ärendena till Migrationsverket för mer grundlig utredning.

Som vi idag ser på läget i Irak så gäller det att områden som till exempel Kirkuk, Babylons län och Bagdad-området ses som lugnare. Det finns fortfarande problem där, men vi har uppskattat att det inte råder en kategorisk fara för livet för alla som kommer därifrån. Vi fortsätter att fatta individuella beslut, men ändrar vår syn på det allmänna säkerhetsläget jämfört med tidigare.

Tidigare hade vi en hel del asylsökande från kurddominerade områden. Många som kommer nu för att söka asyl kommer från Bagdad. De kommer att beröras av det beslut vi fattat idag.

Förbehåll: Ovanstående är nedtecknat från webben, där Migrationsverkets presskonferens sändes. Den hölls på finska och när man lyssnar och mycket snabbt översätter och skriver ett referat kan det hända att någonting missförstås eller missuppfattas. Skulle så vara fallet kommer texten att ändras och uppdateras.

Tillagt senare. Klicka på texten för att komma till Svenska Yles text samt videoklipp.

Kort utdrag ur texten:

Enligt Migrationsverket beviljas inte irakierna längre asyl på basis av hemort utan individuella faktorer avgör.

– Fortfarande är läget mycket utmanande i Irak, men i vissa områden har situationen förbättrats, säger Esko Repo, chef för asylenheten på Migrationsverket.

Situationen är problematisk i Bagdad, sade Repo.

– Vi kan inte kategoriskt bedöma att människor där riskerar utsättas för våld, sade Repo.

Enligt Repo kommer det att påverka irakiska asylsökande i Finland, av vilka många kommer just från Bagdadområdet. Men Repo ger ingen siffra över hur många som berörs.

Sveriges statsminister: ”Så vi ska göra allt för att få människor att förstå att man kan söka asyl i Sverige.”

Ur artikeln Löfven: Min strävan är att det goda samarbetet med Finland fortsätter:

De senaste veckorna har det dagligen kommit en relativt stor mängd flyktingar över gränsen från Sverige till Finland. Nu säger Sveriges statsminister Stefan Löfven att Sverige och Finland ska hjälpas åt i den här frågan.

– Inget land kan tvinga någon att söka asyl, utan man har rätten att söka asyl. Så vi ska göra allt för att få människor att förstå att man kan söka asyl i Sverige. Men om människor inte vill söka asyl i Sverige så är det en annan sak. Men vi hjälps åt och det är en god sämja mellan Finland och Sverige och det vill jag att det ska fortsätta vara, sade Löfven i Bryssel.

Frågor:
1.  Vad menar Stefan Löfven med att ”Sverige och Finland ska hjälpas åt i den här frågan”? Exakt på vilket sätt ska det ske?

Bland annat med tanke på följande är uttalandet aningen märkligt:
I Sverige har man struntat i att registrera asylsökande och har genom till statligt 100 % ägda SJ låtit personer som – de facto – vistas här illegalt, resa genom landet utan att betala för att kunna ta sig till Finland för att där söka asyl. Är det ”att hjälpas åt”? Och man kan också undra hur staten (regeringen) självsvåldigt, från en dag till en annan, kan bestämma att vissa människor (inte alla…) ska få resa gratis med tåg?

Sverige har inte bara åsidosatt Dublinförordningen som säger att det EU-land som en asylsökande först kommer till ska hantera asylprocessen, utan även sin egen utlänningslag. Enligt lagen måste man ha giltiga id- och resehandlingar (pass + visum i förekommande fall) när man reser in i landet, eller om man är asylsökande omedelbart anmäla sig som sådan hos Migrationsverket för registrering, annars befinner man sig illegalt i landet.

Från Polisens information om Regler för vistelse i Sverige:

Att stanna i Sverige utan att ha tillstånd kan innebära att man riskerar att avvisas från landet. I de fall polisen anträffar och kontrollerar personer som visar sig sakna rätt att vistas i Sverige och personerna inte vill söka asyl, så kan polisen fatta beslut om avvisning och förvar.

2.  Varför säger Löfven: ”Så vi ska göra allt för att få människor att förstå att man kan söka asyl i Sverige.”?

För det första: Hur kan han tro att de människor som kommer inte skulle veta att man kan söka asyl i Sverige? Men om han nu verkligen tror att människor inte vet att de kan göra det, hur ska han ”göra allt” för att de ska få kännedom om det?
För det andra: Varför berör han inte med ett ord den stora frågan, nämligen varför Sverige accepterar att tusentals, kanske tiotusentals människor tar sig in i landet utan någon som helst kontroll eller registrering, vilket lagen kräver?

© denna blogg.

Finland. Inrikesministeriets kanslichef: ”Om de inte registrerar sig som asylsökande innan de fortsätter sin resa till någon annan ort i Finland så är de illegala invandrare.”

Yles artikel Näin järjestelykeskus toimii: Puhuttelu, poistumiskielto ja siirto eteenpäin (Så fungerar flyktingslussen: Intervju, förbud att lämna byggnaden och vidarebefordran) handlar om Finlands skärpta linje gällande de (potentiella) asylsökande som kommer in i landet. Och om att man, genom att ha öppnat en flyktingsluss, vill garantera att inga oregistrerade personer ska kunna komma in i landet. Alla som kommer till gränsen förs direkt till flyktingslussen, ingen får fortsätta någon annanstans i Finland innan han eller hon har registrerats och lämnat fingeravtryck. Inrikesministeriets kanslichef Päivi Nerg säger till Yle:

Om de inte registrerar sig som asylsökande innan de fortsätter sin resa till någon annan ort i Finland så är de illegala invandrare.

I flyktingslussen registreras således samtliga som kommit över gränsen till Finland i Kemi och Torneå. Där arbetar en specialgrupp på 40-50 personer från Polisen men också personer från Gränsbevakningsväsendet och Migrationsverket. Fingeravtryck tas och sparas i register. Med hjälp av fingeravtrycken kan man bland annat klarlägga om personen ifråga redan tidigare har sökt asyl i något annat land. Polisen frågar dem om resrutter med mera.

Efter att de registrerats transporteras de asylsökande till mottagningscentra (i Sverige kallade ”asylmottagningar) runt om i landet. Därefter hålls den egentliga asylintervjun hos Migrationsverket med alla utom dem som ska återsändas till något annat EU-land i enlighet med Dublinförordningen om ”första asylland”.

På grundval av asylintervjuer och dokumentation med mera bedömer Migrationsverket om en person har rätt att få internationellt skydd i Finland eller inte. De som kommit men inte har rätt till skydd i Finland, ges möjlighet att lämna landet frivilligt. För frivilligt återvändande kan de söka ekonomiskt stöd. Om de inte lämnar landet frivilligt, avlägsnas han ur landet, vilket görs med hjälp av Polisen.

Ungefär så ser mottagandet och den vidare hanteringen av asylsökande ut i Finland, som snabbt blivit tvunget att anpassa sig till de stora skaror som sökt sig till landet.

© Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg.

Vad är det Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Kvällstidningen Iltasanomat rapporterar att Aftonbladet kallar utrikesminister Timo Soinis uttalanden för ”ett angrepp på Sverige”. Man är inte främmande för överdrifter i Aftonbladet, eller skriverier som gränsar till osanningar heller för den delen, för den delen. Här verkar det handla om bådadera.

Vad har då Soini sagt? Alltså låt oss se på fakta och inte bara gå på aftonbladska åsikter om ”angrepp på Sverige”. Finlands utrikesminister har sagt:

Om det som pågår vid gränsen mellan Finland och Sverige fortsätter, hotar det att försämra relationerna mellan våra länder. Det har inte ännu påverkat relationerna alltför allvarligt, men om den här situationen kvarstår, kan en sådan fara föreligga.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Iltasanomat skriver (det här är alltså inte utrikesministerns ord):

Svenskarnas tolkning är det faktum att Sverige har tagit emot en hel del asylsökande och att de just nu tar emot många fler än Finland, och att Finland måste ”ta sitt ansvar”.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Min kommentar: Här skulle nog finländarna ha större anledning att uppleva den svenska besserwissigheten som ”ett angrepp på Finland”… De har inte gett Sverige rätten att tolka vad som ligger i begreppet ”ansvar”. Och de har inte gett Sverige rätten att – ständigt och jämt – klaga på andra länder i stället för att ens försöka sköta sina egna affärer.

Aftonbladet påstår:

Timo Soini erkänner att Sverige kan ha viss rätt i sin kritik att Finland borde öka sin del av flyktingar.

Men det här är utrikesminister Timo Soinis kommentar till den svenska tolkningen av att Finland borde ”ta sitt ansvar”:

Så kan man förstås tänka. Men man kan inte tänka att det är rätt att strunta i reglerna och tillåta transporter av migranter genom landet.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Genom att göra som Sverige gör, anser Soini att Sverige möjliggör brottslig verksamhet:

Man ger människosmugglare och olika grupperingar som finansierar terrorism den här typen av business, och påstår att man inte kan göra något åt det, att de här människorna ju bara kommer. Det här måste få ett slut.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Det handlar om Dublinförordningen, skriver Iltasanomat. Enligt den måste en asylsökandes ansökan behandlas i det EU-land till vilket den han eller hon först kommer. Nu krackelerar förordningen från söder till norr medan EU-länderna tävlar om att överföra ansvar på varandra. Timo Soini:

Sverige är inte det enda landet, Danmark släpper igenom till Sverige och Tyskland till Danmark. Den enda lösningen är att lägga pengar på flyktingläger och inrätta hotspots (mottagningscentra för snabb identifiering och registrering och för att ta fingeravtryck av migranter) i södra Europa, Nordafrika och andra närområden. Där kan man göra en screening (genomgång) och avgöra vem som har rätt att komma och vem som inte har det.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Iltasanomat frågar Timo Soini:

Vad har Finland för knep (sätt) att påverka Sverige att agera annorlunda än de agerar?

Soini svarar:

Det är ett gemensamt EU-beslut. Inrikesministrarna är samlade i dag för att få till stånd en sådan gemensam mekanism att vi kan få ordning på det hela. Då kommer alla länder, däribland Sverige, att börja följa Dublinförordningen.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Enligt Timo Soini visar flyktingkrisen EUs passivitet:

Det går alltid illa för EU när det börjar bryta mot sina egna regler. Här fanns ju regler, men de efterlevdes inte. Nu när avtalen inte följs, börjar människor röra på sig.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Enligt utrikesminister Timo Soini är det viktigaste nu att idka akut krishantering, så att man kan få ett slut på ”folkvandringen”. Tiden är enligt honom knapp:

Ett misslyckande med detta leder hela Europa in i en ganska hemsk situation. Om det inte kommer till stånd en lösning inom två dagar, kommer de enskilda medlemsländerna att börja tillämpa egna lösningar.

Vad är det Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Iltasanomat frågar Timo Soini:

Kommer Finland att börja tillämpa egna lösningar?

Timo Soini svarar:

Ja. Det är klart att om en gemensam lösning inte kommer, då kommer varje land att se på saken enbart ur sin egen synvinkel. Det bästa resultatet kommer dock inte att uppnås på det sättet.

Det här är ett stort problem som omfattar hela EU. Man måste få till stånd spelregler som säger att man inte kan utlova en plats i himlen vare sig i Sverige eller i Finland.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Soini säger (om EUs föreslagna, tvingande flyktingkvoter):

Finlands linje är att Finland kan delta på frivillig basis. Sverige, Tyskland och Frankrike vill ha fasta kvoter men det passar inte Finland.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Iltasanomat frågar Timo Soini:

I Finland har svenskarna anklagats för att aktivt har styrt asylsökande via norra Sverige till Finland. Vad anser Ni om det?

Timo Soini svarar:

Sådana rykten florerar, men jag kan inte kommentera dem. Det finns uppgifter om att människor har transporterats och att flera tåg har satts in och att man har bekostat deras (asylsökande) resor. Så organiserat, det är det ju.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

© Översättning Merit Wager. Vid ev korta citat, vänligen länka till denna blogg.

Finlands inrikesminister: ”Om Dublinförordningen inte fungerar så fungerar inte heller Schengen-systemet.”

Finlands inrikesminister Petteri Orpo stod som värd idag (22 september) vid de nordiska ländernas gemensamma konferens om invandrar- och asylfrågor i Bryssel.

De nordiska migrationsministrarna diskuterade situationen på asylområdet i de nordiska länderna. Minister Orpo uppmärksammade sina kollegor särskilt på Finlands oro för antalet oregistrerade asylsökande som reser genom Danmark och Sverige till norra Finland. Han betonade att:

Det är en ohållbar situation att människor som kommit in olagligt i EU reser från land till land utan att de registreras någonstans som asylsökande.

Källa: Meddelande på Finlands regerings sajt.

© översättning Merit Wager.

I Sverige har man kastat sina egna och andra rättsliga system överbord

I Sverige finns inga kontroller över vilka som – och uttrycket är relevant idag – väller in över gränsen. Här får till och med helt oidentifierade, okända människor från allehanda länder i Mellanöstern resa gratis med tåg genom hela landet så att också Finland och Norge drabbas av den svenska slappheten att inte kontrollera och registrera människor som illegalt tar sig in och sedan vistas illegalt i landet.

I Sverige diskuterar man faktiskt nu om huruvida man ska börja hjälpa (med boende, mat, läkarhjälp etc) också dem som tar sig in i landet illegalt och som Sverige alltså inte alls vet vilka de är. Dem, som Sverige inte duger som asylland åt, utan som tycker Norge eller Finland verkar vara bättre alternativ (nästan som om det handlade om charterresmål).

Senast togs frågan upp i God morgon, världen! i Sveriges Radio, där panelen vacklade i sina svar om huruvida Sverige skulle börja ordna inkvartering och läkarhjälp, mat med mera åt dem som vill ta sig till Finland och Norge. I stället för att skrika högt och kräva att Sveriges regering följer den finska regeringens exempel och ser till att alla som tar sig över gränsen registreras och kontrolleras och vistas i kontrollerbara områden tills det är bestämt om de ska beviljas asyl/skydd eller inte.

I Sverige har man kastat sina egna och andra rättsliga system överbord – utlänningslagen, Dublinförordningen, andra internationella konventioner och överenskommelser – och jag tvekar inte att än en gång använda ord som ”masspsykos” och ”godhetspsykos” för att beskriva vad som tycks vara vad som präglar detta land. Det är aldrig fel att, på ett personligt plan och av egen övertygelse, hjälpa människor i nöd. Men den totala oförmågan hos den svenska regeringen och riksdagspolitiker att tänka längre än näsan räcker och agera för landets och folkets säkerhet och i enlighet med de rättsliga system som man i demokratisk ordning själv skapat och förbundit sig att följa, är oerhört skrämmande och ett stort och direkt överhängande hot nu och i framtiden mot landet Sverige.

Läs också:
PASSPORT TO TERROR: MailOnline reporter buys Syrian papers being sold to ISIS fighters sneaking into Europe hidden among refugees – 17 september 2015

Finlands regering: ”Syftet med flyktingslussen är att på ett kontrollerat sätt registrera alla som reser in i landet.” – 17 september 2015

Finland. Inrikesminister Petteri Orpo: ”Vi kan inte i Finland ha ett läge där hundratals personer rör sig hur som helst.” – 19 september 2015

© denna blogg.

Naser Khader i Berlingske Tidende: ”Andra är i själva verket libaneser eller nordafrikaner, som påstår att de är syrier. De är inte på flykt från ett olycklig inbördeskrig, utan söker sig helt enkelt en bättre framtid.”

Så här skriver Naser Khader under rubriken Flygtningenes luksusproblem på sin blogg i Berlingske Tidende. Jag översätter bara en del av texten, i första hand för att man helt enkelt inte har rätt att rakt av ”ta” någon annas text, i andra hand för att läsaren gott kan anstränga sig lite och/eller ta hjälp av Google translate (inte optimalt, men hjälper läsaren att förstå).

En sak är att Dublinförordningen som bland annat ålägger det första mottagarlandet att registrera personer som vistas olagligt i landet, helt och hållet har kollapsat. En annan sak är att många flyktingar som har kommit till Danmark men inte vill söka asyl eller låta sig registreras, befinner sig i ett ganska bekvämt dilemma: De flyr inte flyr från något utan till något.

Jag önskar att en stor del av min familj och mina vänner i Syrien hade samma lyxproblem: Vilket land ska vi välja? Ett sådant val har 13 miljoner syriska flyktingar inte. De har inte pengar att ta sig hit, och det är också nästan omöjligt ta sig ut ur Syrien. De kan inte välja mellan Italien, Grekland, Tyskland, Danmark och Sverige. De har bara ett alternativ: De kan försöka fly till närmaste säkra område. Och fly igen om konflikten flyttar sig.

Dessutom ska man ha klart för sig att många av de flyktingar som kommer hit just nu, inte har kommit direkt från Syrien till Danmark. Många har bott i Turkiet i månader eller år, men har nu fått upp ögonen för en fri passage genom Europa. Andra är i själva verket libaneser eller nordafrikaner, som påstår att de är syrier. De är inte på flykt från ett olycklig inbördeskrig, utan söker sig helt enkelt en bättre framtid.

Hur många svenskar följer vad som sägs och skrivs i Norge, Danmark och Finland? Alldeles för få. I de tre nordiska länderna har man mycket god pejl på vad som sker i Sverige, men som den Humanitära Stormakt Sverige ju anser sig vara så finns det kanske inte så stort behov – i varje fall inte bland politiker och journalister – att följa med vad de Ickehumanitära Småmakterna sysslar med. Hoppet står till folket, att folket ska vilja veta hur man tänker, tycker, uttrycker sig i grannländerna. Som ovan alltså Naser Khader i den stora dagstidningen Berlinske Tidende i Danmark.

© denna blogg.

En migga: ” Varför berättar inte svenska medier om detta?”

En migga:

Jag måste skriva några rader med anledning av den stora ström av migranter som nu tar sig fram genom Europa. I svenska medier har ungerska myndigheter hängts ut som inhumana och man har bland annat skrivit att asylsökande har förts till läger, vilket givetvis ger hemska associationer från andra världskriget. Jag har hela tiden ställt mig skeptisk till att det verkligen är så illa i Ungern.

Det som nu definitivt fick mig att reagera och totalt ifrågasätta svensk medial rapportering, var en videofilm jag såg på Youtube, vilken hade gjorts av den ungerska polisen. I filmen får man se ungersk polis ge vatten och matpaket till dessa migranter som finns på en järnvägsstation, men i stället för att tacka och ta emot skriker dessa personer och slänger iväg förnödenheterna. Det är så upprörande. Hur kan man bete sig så? Varför berättar inte svenska medier om detta?

Varför uppger inte svenska medier att ungerska myndigheter förgäves försöker agera helt enligt regelboken genom att inte tillåta dessa personer att resa till ett annat land? Som asylsökande i Sverige får man inte heller resa utomlands. Vidare säger Dublinförordningen tydligt att man kan ansöka om asyl i endast ett land när man befinner sig i Europeiska unionen och att man inte kan välja i vilket land man ska lämna in sin ansökan.

Nu tror jag inte att ungerska flyktingförläggningar, vilket nog är en mer korrekt benämning än ”läger”, har den standard som dess svenska motsvarigheter, men trots detta är jag övertygad om att migranterna där kan få sina allra nödvändigaste behov tillgodosedda. Vad som är viktigt att förstå är att landet har ett gigantiskt inflöde av människor – mycket större än Sverige. Sammantas detta med det faktum att landet till skillnad från Sverige inte har någon tradition av att ta emot stora mängder asylsökande, är det förståeligt att det har varit problem. Vad Ungern behöver, istället för att bli utsatt för massmedialt häcklande, är stöd och hjälp från andra länder som har erfarenhet av att ta emot stora mängder asylsökande.

Kommentar: Det finns många aspekter och mycket att räkna in och ta hänsyn till när man kommenterar den pågående massinvandringen (här i dess ordagranna betydelse: massor av människor som vandrar in). Det finns ytterst sällan enbart en sida, det finns så gott som alltid minst två sidor av saken, ofta flera. Man kan inte av egna godhetsskäl blunda för sidor som den som visas i videoklippet som miggan länkar till och som enligt uppgift lagts ut av Polisen i Ungern. Lika väl som bilden av en liten död pojke på en strand i Turkiet är en del av det hela, är bilden av aggressiva och otacksamma unga män som kastar bort vatten och mat som den ungerska polisen delar ut, också en del av den komplexa katastrof som nu utspelar sig i våra länder i Europa..

Det är svart och vitt. Samtidigt. Det behövs hjärta och hjärna. Samtidigt.

© denna blogg.

En migga: ”Anledningen till det är mycket enkel – Migrationsverket har rekryterat dessa aktivister!”

En migga skriver:

Jag tänker på kvinnan och hennes son som blev mördade på Ikea i Västerås. Jag gjorde en jämförelse med Danmark, där kvinnan och sonen sannolikt inte hade varit döda idag. Detta  för att myndigheterna i Danmark, betydligt oftare än vi i Sverige, tar personer som ska utvisas i förvar när de omfattas av Dublinförordningen. I Sverige däremot, där Migrationsverket har anställt en stor mängd helt oerfaren personal, sker förvarstagande numera mycket sällan trots att det finns anledning till det.

Om någon tas i förvar numera så är det nästan enbart om den asylsökande ska deporteras av Polisen, efter att Migrationsverket, som det heter: ”har uttömt sina egna resurser att genomföra en verkställighet”.

Förut, för bara fem år sedan, tog även Migrationsverket personer som skulle utvisas i förvar, men numera vågar tjänstemän inte göra detta eftersom de är rädda för att anklagas för tjänstefel/olaga frihetsberövande! Detta, i kombination med att Migrationsverket har anställt en mängd inkompetent personal, gör att i princip ingen tas i förvar längre. Vad jag vet står nu flera förvar halvtomma just på grund av det jag skrev ovan.

För några år sedan var Migrationsverket ofta utsatt för hård kritik från olika vänstergrupperingar som ville ”skydda” de asylsökande som inte befunnits ha skyddsskäl och skulle utvisas. Ibland förekom stora demonstrationer och inte sällan vandaliserades Migrationsverkets byggnader. Idag har dessa aktioner i princip helt upphört. Anledningen till det är mycket enkel – Migrationsverket har rekryterat dessa aktivister! De sitter nu som tjänstemän i myndigheten! Jag har träffat flera personer som öppet berättat att de varit med i dessa aktivistgrupperingar. Att de får jobb på Migrationsverket beror på att de skriver i sina CV precis det som Migrationsverket främst vill höra, nämligen att de ”har ett brinnande intresse för mänskliga rättigheter”.

Så går det till på myndigheten Migrationsverket.

Kommentar: Återigen ett vittnesmål från en migga, som jag vet vem det är, men som inte i det klimat som råder i Sverige kan träda fram öppet. Det innebär dock inte att man kan vifta bort vad miggan – och många andra miggor under snart ett decennium – berättar här på bloggen.

© denna blogg

En migga: ”Jag har ofta sett män som haft skrovlig hy, rynkor och även många gråa hårstrån, där alla har uppgett sig vara barn.”

En migga skriver:

Jag skriver några rader till dig angående ett ämne du redan känner väl till, nämligen de så kallade ”ensamkommande flyktingbarnen”. Det jag skriver om är inga nyheter, utan snarare en uppdatering av ett absurt fenomen som du är väl insatt i.

Jag har på senare tid haft kontakt denna kategori asylsökande som nu tar upp en allt högre andel av det totala antalet personer som söker asyl i Sverige.

Problemet är, som bekant, att det oftast knappast rör sig om några barn, minderåriga. Jag har haft ett antal möten med dessa personer och visst finns det individer bland dem som är minderåriga, men generellt sett rör det sig om vuxna män. De huvudsakliga nationella grupperna bland dessa ”ensamkommande” är afghaner och eritreaner. Vad gäller de senare så brukar de som uppger sig vara minderåriga sannolikt vara så gamla som de påstår sig vara. Däremot vad gäller afghanerna, vilka absolut dominerar bland de ”ensamkommande”, ser dessa ofta äldre ut än 18 år och inte sällan är man också absolut säker på att de kan vara mer än 25 år gamla. Skillnaden mellan afghanerna och eritreanerna är den att eritreanerna, i motsats till afghanerna, oavsett ålder, generellt sett är garanterade uppehållstillstånd.

Jag har ofta sett män som haft skrovlig hy, rynkor och även många gråa hårstrån, där alla har uppgett sig vara barn. Trots att det är tydligt att personerna är vuxna, vågar handläggarna och beslutsfattarna i initialskedet, när den sökande lämnar in sin ansökan, inte göra någon uppskrivning av åldern.

Jag talade med en av handläggarna som berättade att för att ett asylsökande ”barn” ska skrivas upp i ålder, utan stöd av läkarutlåtande, ska det ska vara absolut uppenbart att vederbörande är vuxen och då för säkerhets skull helst i 40-års-åldern. Man väntar därför tills man möter den sökande under asylutredningen och först därefter tar man ställning till att remittera den sökande till medicinsk åldersutredning. Men med tanke på att allt fler läkare vägrar att göra medicinska åldersutredningar så får många av dessa män uppehållstillstånd, vilket de inte hade fått om de registrerats som vuxna.

Vidare leder denna tafatthet från både Migrationsverket och sjukvården, att Dublinförordningen inte kan tillämpas på personer som registreras som illegalt inresta i ett annat Dublinland om de är barn. Så kontentan blir, att antalet vuxna som uppger sig vara barn, bara kommer att öka och öka, eftersom den bästa reklamen är en nöjd kund (”kunder” är Migrationsverkets officiella benämning på asylsökande…).

Det är med andra ord helt upp åt väggarna. Men att som vissa gör, kalla Migrationsverket för en myndighet i förfall, är enligt min mening inte med verkligheten överensstämmande. Tvärtom, Migrationsverket blomstrar som aldrig förr eftersom det sponsras ivrigt av regeringen. Och så länge detta får pågå och det inte sker en rejäl och radikal kursändring i myndighetens arbetssätt, kommer vi konstant att få ta emot fler och fler personer, vilka egentligen inte har någon som helst laglig rätt att få stanna här.

Kommentar: Om galenskaperna med ”ensamkommande barn” har berättats i många år här på bloggen… Om att Migrationsverket inte klarar sitt uppdrag, att politikerna struntar i alltihop och att läkare självsvåldigt och av outgrundlig anledning, vägrar göra åldersbedömningar.

Myndigheter – Migrationsverket och Polisen i första hand – och tidigare och nuvarande regeringar, som överhuvudtaget inte klarar av att se till att lag och ordning upprätthålls så att folket kan känna sig tryggt och säkert och att rätt människor beviljas skydd här och övriga reser härifrån och inte stannar illegalt i landet, det är vad Sverige har. För bland alla dessa vuxna afghaner, eritreaner och även andra som kommer och säger sig vara 16 eller 17 år gamla, finns med absolut största tänkbara sannolikhet terrorister, mördare på flykt undan straff, jihadister, våldtäktsmän, allmänt kriminella. Och svenskarna behandlar dem som barn!

Dessa vuxna män bor på HVB-hem (tillsammans med faktiskt minderåriga asylsökande) med personal dygnet runt á ca 3.000 kronor/dygn (kan vara mindre men ofta mer). De ges ”gratis” tandvård och ”gratis” sjukvård och går före andra i köerna. De har gode män som också kostar pengar och får ofta ”gratis” busskort och ibland ”gratis” körkortsutbildning. ”Gratis” = betalt av skattepengar. Och män som är 25 år gamla och ända upp emot 40 sätts i skola (som också kostar skattepengar) med 16, 17-åriga ungdomar, de daddas med och daltas med och måste väl sitta och skratta ihjäl sig när de skype:ar hem och berättar hur det går till i Sverige. Och så lockas ytterligare några män utan asylskäl med falsk ålder och påhittad asylhistoria hit.

Ordet ”naiv” räcker inte till för att beskriva dem, som har lön och position och makt att hantera dessa frågor men vägrar göra det.

Några lästips:

En anställd vid ett boende för ensamkommande ”barn”: ”Ett antal killar som på pappret är 16 år, har kommit till mig för att få hjälp med att köpa medel på apoteket för att motverka deras åldershåravfall.” – 1 december 2013

En migga: ”Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. ” . 4 februari 2014

Vidare om ensamkommande, påstått och faktiskt minderåriga asylsökande – 30 september 2014

En migga: ”Att några tusen ”ensamkommande barn” kan kosta som stora infrastruktursatsningar tror jag inte folk riktigt begriper.” – 26 maj 2015

2014 var 75 procent av dem som av Migrationsverket och svenska medier kallade “ensamkommande flyktingbarn”, minderåriga asylsökande i åldrarna 15-17 år – 25 juli 2015

Migrationsverket: ”Vecka 30 utgjorde ensamkommande barn 21,5 % av totala antalet asylsökande i Sverige.” – 29 juli 2015

Ladda gärna ner e-böckerna Inte svart eller vitt utan svart och vitt – miggor berättar del 1 och del 2. De kostar bara 40 kronor och har man dem i sin läsplatta kan man också använda sökfunktionen för att få fram den information man vill. Notera att den ena delen finns på sidan 1 i Mummelförlagets widgetshop, den andra finns på sidan 2.

Nästa bok i serien kommer i oktober eller november.

© denna blogg. Vid citat (inte kopiering av hela texten!), vänligen länka till originaltexten.