Den 21 september 2005-2016

Här följer en kavalkad över texter på bloggen den 21 september 2005 – 2016, under 12 år:

•  “Startpeng” för nya företagare – i Finland – 2005. Ur texten:

I Finland ges en s.k. startpeng och företagarutbildning till dem som ville starta egna företag. Från början av i år inleds också ett tvåårigt försök då startpengen också kan beviljas andra andra än arbetslösa: personer i lönearbete som vill bli företagare på heltid, och personer som övergår från studier eller hemarbete till företagande.

•  Respons på “Storstäda bland myndigheterna” – 2006. Ur texten:

Läste din spännande krönika om våra myndigheter i dagens Svenskan. Temat förtjänar ständigt att uppmärksammas.

•  Vad håller de på med på Migrationsverkets presstjänst? – 2007. Ur texten:

Vad hjälpte det att Migrationsverket tog in externa pr-konsulter för drygt 300.000 kronor när inte en så här enkel sak fungerar?

•  Finland: Rättegång om skandalboken av statsministerns f.d. flickvän skjuts upp – 2008. Ur texten:

Vanhanen krävde 1.000 euro (ca 10.000 kronor) i skadestånd av Ruusunen och förläggaren Kari Ojala för att ”Pääministerin morsian” kränkte hans privatliv. Försvaret nekade och hävdade att grundlagen garanterar Ruusunen hennes yttrandefrihet.

•  ”Aktivitetsbonus”!!? – 2009. Ur texten:

Bonusar till asylsökande ger falska förhoppningar och fel signaler. Människor kan komma att tro att det faktum att de är aktiva gör att deras chanser att få stanna  i Sverige ökar. Men graden av aktivitet har ingenting alls att göra med eventuella asylskäl. När man söker asyl ska man inte mötas av ”möjligheter att förbättra sin ekonomiska situation”, man ska mötas av en korrekt, snabb och effektiv asylprocess.

•  En migga ville berätta för riksdagsledamöter… – 2010. Ur texten:

Miggan var således beredd att träffa dessa politiskt ansvariga personer, trots oro för sin framtid på Migrationsverket om det kom fram att han/hon bådeskrivit på min blogg och träffat riksdagsledamöter. Men trots att riksdagsledamöterna sade sig vara mycket intresserade och gärna ville träffa personen ifråga och trots att jag hörde av mig tre, fyra gånger för att få till stånd ett möte, så rann det hela ut i sanden.

•  Tar svenska medier något som helst ansvar för att de kan ha förstört chanserna för Dawit Isaak att någonsin släppas fri? – 2011. Ur texten:

Det är det faktum att Dawit Isaak har svenskt medborgarskap som gör att svenskar bryr sig, inget annat. Det är åtminstone så det ter sig, särskilt för alla dem som läser och följer andra än svenska medier. Att han har eritreanskt medborgarskap och enligt folkrättsliga konventioner och lagar räknas enbart som eritrean i sitt hemland, dit han frivilligt återvänt efter att ha fått skydd i Sverige, det låtsas journalister och andra hjälpare helst inte om. Det passar inte heller in i den mall som medierna bestämt sig för att gå efter.

•  En f.d. migga: ”Som anställd på Migrationsverket förväntades jag bevilja uppehållstillstånd och inte bråka om petitesser som identitet och smått otroliga historier om anknytningar och asylskäl.” – 2012. Ur texten:

Att ifrågasätta nivån på de senaste decenniernas invandring gör en lätt till ”främlingsfientlig” och ”osolidarisk”. Sverige ska vara en ”fristad” från ”förföljelse”. En massa floskler. Särskilt när vi vet att majoriteten av dem som beviljas uppehållstillstånd inte är förföljda. Typexemplet är ju norra Irak. PUT på fredag och tillbaka i Kurdistan på besök på måndag – oftast då med medel från socialförvaltningen…

•  Centerpartiet har inte tänkt igenom sina förslag ordentligt – 2013. Ur texten:

Varifrån ska Centerpartiet trolla fram alla de jurister och asylombud, tolkar, gode män, läkare, sjuksköterskor, skolor, HVB-hem, bostäder som kommer att behövas?

Allt som krävs för dem som ”flyr undan krig och förtryck” samt för de bedrägligt asylsökande finns ju inte ens nu! Hur menar månne Centerpartiet att det ska fungera med den inströmning av asylinvandrare och släktinginvandrare som skulle bli verklighet med den centerpartistiska ”generösa flyktingpolitiken”?

•  I år kommer ca 68.000 asylsökande att inte uppvisa pass när de söker asyl i Sverige – 2014. Ur texten:

Att asylsökande styrker sin identitet borde vara en självklarhet. Men något sådant krav ställs inte i Sverige; här ska man göra sin identitet ”trovärdig” och/eller ”sannolik” och det vet människor i de länder utanför Europa varifrån flest asylsökande kommer. De vet att i Sverige går det att få både permanent uppehållstillstånd i falsk identitet och med falsk asylhistoria och att bli svensk medborgare efter åtta år utan att ha styrkt vem man är eller varför man kom hit.

•  Finland. Inrikesministern: ”Om det inte går att få till stånd en europeisk lösning så måste vi själva sätta upp gränser mot en okontrollerad invandring.” – 2015. Ur texten:

Varje lands regering måste se till sitt land, sitt folk och – givetvis, det hör till i en demokrati – följa sin egen utlänningslag och de internationella konventioner det ratificerat och de förordningar det förbundit sig att följa. I en regering bör man dessutom ta ansvar (en paradgren i Sverige att är att kräva detta av andra…) och använda sina hjärnor, inte hänga sina hjärtan på utsidan av kavajen och agera enbart eller ens främst enligt dem. Och vad man anser vara ”att ta sitt ansvar” i ett land är ju inte nödvändigtvis detsamma i ett annat.

Och så ytterligare en text till från 21 september 2015:

•  I Sverige har man kastat sina egna och andra rättsliga system överbord – 2015. Ur texten:

I Sverige finns inga kontroller över vilka som – och uttrycket är relevant idag – väller in över gränsen. Här får till och med helt oidentifierade, okända människor från allehanda länder i Mellanöstern resa gratis med tåg genom hela landet så att också Finland och Norge drabbas av den svenska slappheten att inte kontrollera och registrera människor som illegalt tar sig in och sedan vistas illegalt i landet.

Och så är vi framme vid 21 september 2016. Här är några axplock ur andra medier idag och i går:

•  En valtaktisk budget – Johan Westerholm, ledarsidorna.se. Ur texten:

 En kommun i Halland skall till exempel i år ta emot drygt 300 personer med permanent uppehållstillstånd, den lokala arbetsförmedlingen rapporterar att de endast har sex jobb lediga med inga krav på förkunskaper förutom att kunna läsa och förstå svenska. Då många av dessa 300 är muslimer är även dessa arbetstillfällen i praktiken stängda då jobben handlar om matberedning av bland annat fläskprodukter. Muslimer hanterar inte fläskkött.

•  Länge sedan svensk förort var fransk förebild – Paulina Neuding, Dagens Samhälle. Ur texten:

Hösten för elva år sedan rasade upplopp runtom i Frankrike. Det var länge sedan, inser man om man tittar i de svenska artikelarkiven. Svenska medier rapporterade om bilbränderna och våldet mot blåljuspersonal som ett främmande fenomen som gripit tag i Frankrike på grund av sådant som var fel med det franska samhället; ojämlikhet, landets koloniala förflutna, rasism. Och på politiskt håll varnade Folkpartiets Mauricio Rojas och Lars Leijonborg för en liknande utveckling i Sverige.

•  Den tysta opinionen och demokratin – Janerik Larsson, Svenska Dagbladet. Ur texten:

Ett begrepp som ibland används på ett diskutabelt sätt, men som kan användas i detta sammanhang är ”den tysta opinionen”.

Om det är ”stormar” i sociala medier, och till 140 tecken förenklade samhällsanalyser som ska styra samhällsutvecklingen så kan ju resultatet bli det omvända.

•  Poliser får mer utbildning om terrorism – Sveriges Radio Ekot. Ur texten:

– Förhoppningsvis, och det tror jag också, så kommer det göra skillnad på så sätt att den enskilda polisen är mer trygg i vad som ska göras och hur det ska göras, och känner att man faktiskt kan göra skillnad, för den enskilde svenska polisen kommer att göra skillnad vid ett attentat, vi är beväpnade och vi är också ganska vana att hantera våldsamma beväpnade gärningsmän, säger Jonas Hysing,chef på Nationella taktiska rådet som utvecklar polisens arbete kopplat till terrorism om vilken betydelse han hoppas att utbildningen ska få.

•  På Twitter:

Givetvis kunde helt andra utdrag och citat och länkar till artiklar ha valts, men jag valde dessa som är en bråkdel av vad tas upp i olika medier idag, den 21 september 2016.

© denna blogg. Vid citat, vänligen länka till originalinlägget.

Om följderna av EU-domstolens dom den 6 juni 2013 i mål MA, BT och DA mot Secretary of State for the Home Department (mål C-648/11) och om hur svenska medier rapporterar om dem

Att söka asyl, alltså att söka skydd i enlighet med de kriterier som anges i utlänningslagen och FN:s flyktingkonvention (läs mer här) och olika förordningar, är inte detsamma som att att invandra och själv kunna välja vilket land man vill bo i. Som så mycket annat på asyl & migrationsområdet verkar journalister inte förstå skillnaden. Det kanske inte är så konstigt när de själva under minst ett decennium alltmer blandat ihop begreppen, medvetet eller omedvetet, i stället för att vinnlägga sig om att lära sig dem och använda korrekt vokabulär.

Jag vet inte om det är omedvetet som svenska medier så ofta far med osanning och felaktig information, eller om de ”bara” är djupt okunniga eller slarviga i sin rapportering från asyl & migrationsområdet; eller om det är medveten vilseledning av allmänheten (vilket strider mot journalistisk etik i en demokrati). Allmänheten bör kunna kräva att journalister som rapporterar om dessa – och andra – frågor vet vad de talar och skriver om och inte tillåts påstå eller antyda saker som inte stämmer.

Nu senast har bland annat reportrar på Sveriges Radio inte förstått vad en dom i EU-domstolen gällande (faktiskt, inte påstått) minderåriga ensamkommande asylsökande innebär. I ett inslag med rubriken Trots dom i EU-domstolen – flyktingbarn skickas tillbaka  talar Ekot-reportern felaktigt om ”flyktingbarn” när det handlar om minderåriga asylsökande, och påstår också felaktigt att de ”skickas tillbaka” trots domen när så inte är fallet. Sanningen, som tyvärr ganska ofta får stryka på foten i svenska mediers rapportering på asyl & migrationsområdet, är följande:

Minderåriga, ensamkommande asylsökande som redan fått sin sak prövad i ett EU-land kan inte söka asyl igen i ett annat EU-land. Har man redan fått sin asylansökan prövad , så har man. Man kan inte resa runt och söka asyl i olika länder för att man antingen inte befunnits ha asyl- eller skyddsskäl i ett annat lands asylprocess eller när man redan har fått ett positivt beslut, dvs beviljats asyl eller uppehållstillstånd i ett annat land.

Detta borde inte vara svårt att förstå eller på minsta sätt kontroversiellt för journalister på Sveriges Radio eller annorstädes! Det är inte svårt att ta del av de rättsliga ställningstagandena, som redogör för vad som ligger till grund för olika tolkningar. Man kan till exempel ta del av den rättsliga kommentaren till EU-domstolens dom den 6 juni 2013 i mål MA, BT och DA mot Secretary of State for the Home Department (mål C – 648/11) från Migrationsverkets tillförordnade rättschef, Fredrik Beijer. Här är några korta citat (men läs gärna texten i sin helhet!) om målet och domen:

Målet rör tre ensamkommande barn som sökt asyl i Storbritannien och som dessförinnan hade sökt asyl i andra medlemsstater. Barnen hade inte någon familjemedlem, i Dublinförordningens mening, som lagligen befann sig i någon medlemsstat.

Kommentar: Det är inte heller svårt – eller borde åtminstone inte vara det – för journalister och andra intresserade, att skaffa sig texten i målet C-648/11 och läsa exakt vad det rör sig om och vad domen anger och innebär. Man kan inte sitta och gissa eller haka sig fast vid någon enstaka mening; det räcker inte för att kunna rapportera korrekt. Domen handlar om följande tre fall:

Målet MA
MA är eritreansk medborgare och född den 24 maj 1993. Den 25 juli 2008 kom hon till Förenade kungariket (alltså Storbritannien, min anm.) där hon redan vid sin ankomst ansökte om asyl. Myndigheterna i Förenade kungariket kunde konstatera att MA redan hade gett in en asylansökan i Italien. I enlighet med tillämpliga bestämmelser i förordning nr 343/2003 anmodade de därför de italienska myndigheterna att överta den asylsökande. De italienska myndigheterna gick med på detta den 13 oktober 2008.

MA skulle ha överförts till Italien den 26 februari 2009, vilket dock inte skedde. Hon överklagade vid High Court of Justice (England & Wales), Queen’s Bench Division (Administrative Court) och gjorde därvid gällande att överföringsbeslutet var olagligt. Med tillämpning av artikel 3.2 i förordning nr 343/2003 beslutade Secretary of State den 25 mars 2010 att pröva hennes asylansökan, varpå hon beviljades status som flykting.  Secretary of State anmodade MA att återkalla sitt överklagande, vilket hon dock inte gjorde.
———-
Målet BT
Även BT är eritreansk medborgare, och hon är född den 20 januari 1993. Den 12 augusti 2009 kom hon till Förenade kungariket där hon redan dagen därpå ansökte om asyl.

Myndigheterna i Förenade kungariket kunde konstatera att BT redan hade gett in en asylansökan i Italien. De anmodade därför de italienska myndigheterna att överta den asylsökande, vilket de italienska myndigheterna gick med på den 28 september 2009.

BT överfördes till Italien den 4 december 2009. Hon överklagade vid High Court of Justice (England & Wales), Queen’s Bench Division (Administrative Court) och gjorde därvid gällande att beslutet att överföra henne till Italien var olagligt. Till följd av ett avgörande som meddelades av High Court den 18 februari 2010 kunde BT återvända till Förenade kungariket den 26 februari 2010. Med tillämpning av artikel 3.2 i förordning nr 343/2003 beslutade Secretary of State den 25 mars 2010 att pröva hennes asylansökan, varpå hon beviljades status som flykting. BT har dock inte gått med på att återkalla sitt överklagande.
———-
Målet DA
DA är irakisk medborgare Den 20 november 2009 kom han till Förenade kungariket där han den 8 december 2009 ansökte om asyl. DA medgav att han redan hade ansökt om asyl i Nederländerna, varpå de nederländska myndigheterna anmodades att överta den asylsökande. De nederländska myndigheterna gick med på detta den 2 februari 2010.

Secretary of State beslutade den 14 juli 2010 att DA skulle överföras till Nederländerna. Han överklagade den 26 juli 2010 vid High Court of Justice (England & Wales), Queen’s Bench Division (Administrative Court), som beslutade att överföringsbeslutet inte skulle verkställas. Secretary of State har sedermera gått med på att pröva hans asylansökan utifrån artikel 3.2 i förordning nr 343/2003.

Efter att ha tagit del av domen har Migrationsverkets tillförordnade rättschef Fredrik Beijer bland annat konstaterat att

Med hänvisning till att en asylansökan enligt förordningen bara ska prövas av en medlemsstat och att domstolen uttalat att det inte ska vara möjligt att få sin ansökan prövad i flera medlemsstater måste domstolens dom tolkas som att Dublinförordningen fortfarande kan tillämpas i de fall den sökande redan har fått en materiell prövning i första instans i en annan medlemsstat.

En avslagen ansökan i en medlemsstat torde också falla inom ramen för Dublinförordningens tillämpning om det gjorts en materiell prövning av ansökan. Att den sökande beviljats tillstånd på annan grund än som flykting innebär att han eller hon har fått sin sak prövad. I sådana fall ska ansökan avvisas och den sökande överföras till den medlemsstat som ansvarat för prövningen.