Endast en liten minoritet av invandrarna i Finland är asylsökande

European Migration Network har undersökt hur invandrings- och asylpolitiken utvecklats i Finland.

Endast en liten minoritet av invandrarna i Finland är asylsökande
Invandrare kommer till Finland på grund av familj, arbete och studier, humanitär invandring är ett mindre fenomen.

En tredjedel anlände från EU-länder
I fjol beviljades sammanlagt 33.351 personer första uppehållstillstånd eller deras uppehållsrätt registrerades i Finland. Cirka en tredjedel av invandrarna var EU-medborgare. EU-medborgare behöver inte söka uppehållstillstånd, de kan bosätta sig i Finland genom att registrera sin uppehållsrätt.

Invandrare från länder utanför EU anlände oftast till Finland på grund av familjeskäl, studier eller arbete. Av alla invandrare som beviljats uppehållstillstånd eller vars uppehållsrätt registrerats i Finland, hörde endast 2.376 personer, dvs. 7 procent, till gruppen ”humanitära invandrare” (asylsökande, som beviljats uppehållstillstånd, samt kvotflyktingar).

Asyl söktes av 3.651 personer. Antalet asylsökande ökade något jämfört med året innan då 3.238 asylansökningar lämnades in. Därmed ökade antalet asylsökande i Finland med cirka 13 procent. Ökningen i Finland är emellertid mycket måttlig jämfört med situationen i många EU-länder. I hela EU-området ökade antalet asylsökande 2014 med cirka 40 procent jämfört med året innan. Av EU-länderna var det Tyskland och Sverige som tog emot mest asylsökande.

En unik översikt av invandringen i Finland
EMN producerar årligen en migrations- och asylpolitisk rapport där man beskriver migrations- och asylpolitikens utveckling och presenterar statistik för det aktuella året. Det är det enda dokumentet i Finland som innehåller samlad information om hur migrationsfrågorna utvecklas.

EMN-översikten innehåller statistik från Migrationsverket, polisen, Gränsbevakningsväsendet samt Internationella organisationen för migration (IOM). Dessa publikationer ger tillsammans en unik översikt av invandringen i Finland.

EMN tar fram årliga rapporter om utvecklingen av migrationspolitiken i EU-medlemsländerna och EU-organen samt olika temaundersökningar om aktuella migrationsfrågor. Här finns rapporten, men tyvärr endast på finska.

Finlands egna EMN-webbsidor finns på: www.emn.fi.

Dumhet har inget med generositet att göra

Den svenska allmänhetens bild – skapad nästan helt och enbart av landets medier och av aningslösa eller rent okunniga politiker- är att i princip alla som kommer till Sverige och söker asyl också har behov av, och rätt till, skydd och försörjning här. En del färdas genom så många som fem andra EU-länder där de, om de verkligen har akut behov av skydd, kan stanna och söka det. Men nej, målet är specifikt Sverige, landet där man inte behöver bevisa vem man är, varifrån man kommer eller ens tala sanning om varför man kommit dit.

Den svenska allmänhetens bild – förmedlad och permanentad av svenska medier och oansvariga eller okunniga politiker – är också att alla är fattiga och att alla talar sanning. Miggorna får inte ens vid asylintervjun säga att de tror/vet att en asylsökande ljuger. Trots att lyssnande på lögner ofta är en ganska stor del av deras dagliga arbete. Många miggor säger att de aldrig – alltså aldrig! – har mött någon asylsökande som visat äkta handlingar eller ens haft några som helst bevis eller ens indicier på att de talat sanning (inte undra på när bara 6 procent gör det…).

Så här skriver asylsökande regeringstjänstemannen från Afghanistan, Zulmay Afzali, i sin bok En flykting korsar ditt spår förvånat om hur det gick till när han lämnade in sin ansökan om asyl:

Klicka på bilden för att läsa om och beställa boken.

Jag satte mig i en av stolarna, mitt emot Migrationsverkets tjänsteman. ”Så ditt namn är Zulmay Afzali”, sa hon, ”och du har skrivit ditt födelsedatum här. Har du några id-handlingar som bevisar vem du är?” ”Javisst”, svarade jag. Hon stirrade på mig och tystnade helt när jag lade fram flera id-handlingar på bordet framför henne. Jag undrade vad hon tänkte, varför hon reagerade som hon gjorde så jag frågade om något var fel. ”Ingenting är fel, men vanligtvis, när vi ber att få se id-handlingar så säger den som söker asyl, att han inte har några handlingar alls. Det är den typen av svar vi brukar få. Så när du presenterar dina dokument för mig när jag ber om dem så är du unik. Ingen, alltså inte en enda person har några handlingar”, sa min handläggare och skrattade. ”Men om jag inte talar om vem jag är, hur ska ni då veta om jag ljuger eller talar sanning, hur ska ni då veta vem jag är?”, frågade jag. Hon tittade på mig och log igen och så började hon skriva in mina uppgifter på datorn.

94 procent av alla som söker asyl i Sverige påstår sig alltså inte ha några handlingar som kan styrka vare sig deras identitet, nationalitet. eller varifrån de kommer (Källa: EMN, European Migration Network, juni 2013). Det här märkliga förhållandet förundras aldrig svenska journalister över. Det borde ju vara tvärtom: max 6 procent som inte kan styrka sin identitet och minst 94 procent som kan det…

Och varför frågar och undrar ingen journalist – och rapporterar om det – hur alla ensamkommande minderåriga, vilkas hela familj och släkt ofta påstås vara borta, döda (!?), har haft råd att betala 150.000 – 200.000 kronor till smugglare? Belopp som är så svindlande i t.ex. Afghanistan, att det inte ens går att föreställa sig. Varför är det ingen som undrar vem/vilka som bekostar dessa resor till Europa och – viktigt! – varför? Är dumhet och/eller totalt ointresse ett kriterium för att, som journalist i Sverige, rapportera om asylområdet?

Hur kan någon påstå eller tro att Sverige har en rättssäker asylprocess när det ser ut som det gör och mängder av människor kommer hit av andra skäl än faktiska asyl- eller skyddsskäl? Att ha en generös asylinvandringspolitik är inte att sätta på sig skygglappar och sätta in öronproppar och stämpla PUT inom tre månader till alla som säger sig ha behov av skydd, som säger sig heta si eller så och säger sig komma från det eller det landet. Nej, det är bara en och skär dumhet. Och dumhet har inget med generositet att göra. De som har faktiska behov av asyl eller skydd riskerar att dras över samma kam som lögnare och bedragare och det är inte bra. Såvitt känt så finns det inget annat land än Sverige som stoltserar med att kalla sig ”ett generöst asylland” genom att man accepterar asylbedrägerier som på både kort och lång sikt skadar det egna landet och dess invånare på många plan!

Som asylombud under mer än 14 år tog jag del av många tragiska och hemska historier och människoöden. Under hela den tiden hade jag endast tre fall där personen ifråga var flykting, alltså som hade asylskäl enligt Genèvekonventionen och därmed rätt att erhålla flyktingstatus i Sverige. Jag hade däremot många klienter som hade skyddsskäl och som visade handlingar som styrkte deras identiteter och dokument som backade upp deras asylhistorier på olika sätt. Givetvis träffade jag också på en del som ljög som hästar travade och som, trots att de övat mycket på vad de skulle säga, försade sig titt som tätt och inte mindes vad de hade kokat ihop och sagt till mig bara för en liten stund sedan. Dem avsade jag mig som klienter, eftersom jag inte ville vara ombud åt personer med uppenbart bedrägliga och falska avsikter.

Människor som verkligen har asyl- eller skyddsskäl har, enligt svensk utlänningslag och internationella konventioner som Sverige förbundit sig att följa, rätt att få antingen flyktingstatus eller uppehållstillstånd som skyddsbehövande. Men ingenstans, inte i någon lag eller konvention, står det att Sverige ska ge personer, som söker sig hit i bedrägligt syfte och med falska handlingar och historier, permanenta uppehållstillstånd!

Om allt detta må svenska journalister berätta! Det är på tiden att svenska journalister börjar ta också miggornas röster på allvar, åtminstone i samma utsträckning som de tar asylsökandes röster på allvar.

Nästa migg-bok kommer, som tidigare meddelats, i februari 2014. Den förra boken, Inte svart eller vitt utan svart och vitt, omfattade åren 2008-2011, läs den i pappersformat eller som e-bok. Den nya boken omfattar åren 2012-2013.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Hela bloggtexten får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexten här ovan. Media och andra som citerar ur texten ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister.)

Många vill vara med och dela på asylindustrikakan

Asylområdet i Sverige är ett mångmiljardområde. Otaliga är de, som ser möjligheter att skära bitar ur den mycket stora penningkakan och försörja sig – eller göra sig en tillfällig hacka – på ”asylindustrin”.

En tankesmedja som heter Global Utmaning har intervjuat 30 nyanlända asylsökande och sammanställt vad de sagt i en rapport (finansiering = skattepengar, kanaliserade via bland annat Europeiska Flyktingfonden som administreras av Migrationsverket):

Många nyanlända tyngs av ansvar för att hjälpa anhöriga och släktingar som finns kvar i ursprungslandet. Asylsökande och andra nyanlända borde erbjudas finansiell rådgivning för att kunna göra vettiga avvägningar mellan släktingars behov i ursprungslandet och egna behov i Sverige. Det är en av slutsatserna i Global Utmanings omfattande studie Transnationella band: perspektiv på den första tiden i Sverige, om hur migranters sociala nätverk påverkar asylsökandes första tid i Sverige.

Reflektion: Vad har andra migranters sociala nätverk med asylsökandes första tid i Sverige att göra? Och människors ekonomi och vilka åtaganden de tar på sig för att hjälpa släktingar etc är deras privatsak, inte något som svenska myndigheter eller andra har något att göra med eller ska bekosta rådgivning för.

I en artikel på GP Debatt den 28 juni – Därför måste asylsökande få välja bostadsort själva – skriver Global Utmaning:

Asylsökandes och andra nyanländas utsatta situation gör det viktigt att kunna bo nära människor man känner. Då ökar tryggheten och möjligheterna att etablera sig i det nya landet, skriver debattörerna.

Fråga boende i Södertälje (som jag en gång för många år sedan döpte till ”Mesopotälje”), om de anser att den stora mängden asylsökande, som söker sig dit för att de har släkt och vänner där, kan ”etablera sig i det nya landet”! Svaret blir i många fall ett tämligen entydigt ”nej”. Tvärtom. Människor säger själva att de lever i ett eget Mellanöstern i Södertälje. De lever på sitt språk, på sitt sätt, enligt sina traditioner och med sina egna regler och system som inte har mycket gemensamt med de svenska. Samma sak i andra områden där det finns en stor koncentration asylsökande i EBO och personer som ganska nyligen fått PUT. Många – kanske rentav de flesta? – kommer aldrig in i det svenska samhället.

Global Utmaning skriver vidare i sin artikel i GP:

Det råder akut brist på bostäder för asylsökande och nyanlända. Läget är så allvarligt att Sverige inte klarar av att ta emot de kvotflyktingar vi förbundit oss att ge skydd till. Förra året gällde det 172, nästan var tionde av de flyktingar som Sverige lovat ta emot.

Situationen skulle vara ännu värre om inte många asylsökande tog saken i egna händer och valde att bo inneboende hos anhöriga eller bekanta istället för att bo på Migrationsverkets överfulla anläggningsboenden.

Och vilka slutsatser drar tankesmedjan av sina egna ord? Förändras något av deras rapport? Hur, i så fall? Och på vilket sätt skulle ”situationen vara ännu värre om inte många asylsökande tog saken i egna händer och valde att bo inneboende hos anhöriga eller bekanta”? Och kan situationen bli mycket värre än den redan är?

Är det förresten någon som undersöker hur vanligt det är att anställda inom kommuner med många asylinvandrade tar mutor för att ordna fram lägenheter åt dessa framför näsan på människor som har stått i bostadskö i 10-15 år? Är det någon som ser till att de som begår sådana brott får sparken och ställs inför rätta och att lägenheterna går till dem som i decennier betalat skatt och träget väntat på en lägenhet som de köat för, enligt gängse regler och system i Sverige? Hur vanligt det är med mutor och korruption på det här området vet väl ingen för att ingen undersöker det. Många är i stället upptagna med att författa rapporter och skriva artiklar som ofta bara skummar på ytan och som inte leder någon vart.

Global Utmaning avslutar sin artikel så här:

Att avskaffa möjligheten för asylsökande att själva välja var de vill bosätta sig skulle slå sönder de asylsökandes nätverk och skära av dem från den resurs som nätverket utgör. Istället för att underlätta deras integration skulle det göra den ännu svårare.

Att söka asyl är en rättighet. Att få asyl eller uppehållstillstånd är det inte, om man inte har asyl- eller skyddsskäl. Har man beviljats asyl eller uppehållstillstånd är det meningen att man ska leva i Sverige på samma villkor som alla andra. Då får man bosätta sig där man kan, alltså där det finns lediga bostäder som man kan betala hyran för, på exakt samma villkor som gäller för alla andra. Inte gå före i bostadsköer via mutor eller av andra anledningar.

Och en mycket enkel och tydlig slutsats av det som Global Utmaning skriver om, att det råder akut brist på på bostäder för asylsökande och nyanlända, borde självklart vara att Migrationsverket ställer krav på att asylsökande styrker sin identitet och sin asylhistoria (så långt det någonsin är möjligt och rimligt att kräva), så att verkligen endast de, som har legitima asyl- eller skyddsskäl stannar kvar i landet. Inte som nu när 94 procent* inte styrker vilka de är och varifrån de kommer… Det kunde Global Utmaning kanske också skriva en rapport om, för bedrägliga asylansökningar är i sanning inte bara en svensk utan också en global utmaning!

* Ur en Syntesrapport från Europeiska migrationsnätverket:

Den syntesrapport som behandlar ämnet utgår från undersökningar i 25 medlemsstater i Europeiska unionen samt nationellt i Norge som genomförts 2012.

Enligt EU-ländernas bedömning varierade andelen personer som ansökte om asyl utan identitetshandlingar från 25 procent i Lettland till 94 procent i Sverige och Norge.

Jag har inte hittat rapporten på svenska vare sig på svenska Migrationsverkets sajt eller på den svenska EMN-sajten, och inte sett att någon annan tagit upp den heller, (här på bloggen skrev jag om den under rubriken EMN: ”Enligt EU-ländernas bedömning varierade andelen personer som ansökte om asyl utan identitetshandlingar från 25 procent i Lettland till 94 procent i Sverige och Norge.”, den 13  juni).

Rapporten finns lättillgänglig på finska Migrationsverkets sajt, men där finns den bara på finska.

Till slut: Utan att ha fått en enda krona från någon finansiär för att göra det, kan jag rapportera att Sverige alldeles utmärkt väl skulle klara sina åtaganden och förpliktelser på asylområdet om man följde sin egen utlänningslag! Om man inte körde med lean på Migrationsverket – asylhantering är inget löpande band! Och om man utredde varje asylansökan ordentligt och även krävde styrkt identitet (med ytterst få undantag) och inte som idag accepterade icke styrkt identitet och falska handlingar. Och om asylprocessen inte, som idag, stressades genom för att den ska gå så fort att miggorna inte hinner utreda ordentligt. Någon borde utreda/skriva en rapport om hur det kommer sig att man i Sverige tycks anse att landet och folket är betjänta av att det ges ”asyl” åt människor som man inte har en aning om vilka de är och varför de är här?!

Till slut: Den starkaste och allt överskuggande prioriteringen för alla aktörer på området borde vara att med kraft agera för att Migrationsverket genomför asylprocessen korrekt från första början. Då skulle det inte finnas behov för en enorm, på alla sätt resursslukande och dyr asylindustri. Då skulle det vara lättare att på ett värdigt och välkomnande sätt ta emot människor med faktiska behov av skydd. Global Utmanings önskan om att alla asylsökande med uppehållstillstånd ska få bosätta sig där de vill skulle kanske också lite snabbare bli verklighet. Och inställningen till asylinvandring hos folket skulle bli positivare, inte negativare.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

EMN: ”Enligt EU-ländernas bedömning varierade andelen personer som ansökte om asyl utan identitetshandlingar från 25 procent i Lettland till 94 procent i Sverige och Norge.”

I Finland (inte i Sverige…), från Euroopan muuttoliikeverkosto EMN, informeras att majoriteten av de asylsökande i EU inte styrker sin identitet, vilket miggorna berättat om i mer än fem år här på bloggen:

Majoriteten av de asylsökande inom EU-området styrker inte sin identitet
Enligt Europeiska migrationsnätverkets syntesrapport stöter myndigheterna i flera EU-medlemsstater på betydande mängder asylsökande som inte uppvisar handlingar som styrker deras identitet. Det är svårt att utreda vilka de är om de sökande har använt flera olika identiteter eller uppvisat förfalskade identitetshandlingar.

Enligt EU-ländernas bedömning varierade andelen personer som ansökte om asyl utan identitetshandlingar från 25 procent i Lettland till 94 procent i Sverige och Norge.

Det är av yttersta vikt att utreda identiteten
Det är särskilt viktigt att utreda personens identitet när den asylsökande angett personliga grunder för beviljande av internationellt skydd.

Det är också viktigt att identiteten utreds när en person, som fått ett negativt beslut, ska sändas tillbaka till sitt hemland. Faktorer som inverkar på återsändandet är mottagande länders krav på uppgifter om identitet, förhållanden till ambassader samt villigheten hos personen som ska återsändas att bidra till utredningen av identiteten.

Det finns flera metoder att utreda identitet
Rapporten från Europeiska migrationsnätverket syftar till att ge en överblick av de utmaningar som nationella myndigheter i EU-länderna möter när de utreder identiteten hos personer som ansöker om internationellt skydd eller personer som ska sändas tillbaka efter ett negativt asylbeslut.

Dessutom visar och analyserar rapporten nationella handlingsmetoder och identifierar bästa praxis för utredning av identitet. Samtidigt utreds vilken inverkan avsaknaden av existerande handlingar har på de ansökningar om internationellt skydd som tredjelandsmedborgare gör eller deras återsändande till de troliga ursprungsländerna efter negativa beslut.

När en asylsökandes identitet inte kan utredas med hjälp av fingeravtryck och fotografier kan man utnyttja alternativa metoder, såsom intervjuer. De omfattar tester som skräddarsytts enligt det troliga ursprungslandet, samt språktester. Medlemsstaterna använder ofta en kombination av flera metoder i varje enskilt fall för att bestyrka uppgifterna och utnyttjar i mån av möjlighet självständiga, specialiserade kompetenscentra som undersöker identitetshandlingar.

Syntesrapporten ”Utredning av identitet i asylprocesser” (på finska) kan laddas ner genom att man klickar på bilden.

© Denna blogg.

Den illegala invandringen har minskat inom EU

Ur Europeiska Migrationsnätverkets (EMN) syntesrapport från oktober 2012:

Den illegala invandringen har minskat inom EU till följd av konjunkturnedgången. Det förekommer dock regionala skillnader då den arabiska våren som började år 2011 fortfarande inverkar på flyttningsrörelsen i Mellanöstern. Detta framgår av Europeiska Migrationsnätverkets syntesrapport Practical Measures to reduce Irregular Migration. Syntesrapporten baserar sig på nationella undersökningar i 22 EU-medlemsländer. Undersökningarna genomfördes år 2011.

Med olagliga invandrare avses i regel tredjelandsmedborgare som har rest in i landet med hjälp av smugglare eller kriminella grupper. Olagliga invandrare är också personer som har vistats lagligt i landet men som överskrider tidsfristen för den lagliga vistelsen samt personer som har beordrats att lämna landet.

Av de nordiska länderna uppgav Sverige det största antalet olagliga invandrare (20.765). Inom EU observerades det lägsta antalet olagliga invandrare i Danmark (400), Lettland (130) och Luxemburg (0).

Kort ur rapporten:

Antal tredjelandsmedborgare som nekats inresa vid resp nordiskt lands yttre gräns under 2011:
Sverige 155
Norge 150
Danmark 115
Finland 1.795

Enligt uppgift från Inrikesministeriet i Finland uppgick kostnaderna för återsändande och deportation av tredjelandsmedborgare år  2010 till €2.5 miljoner (drygt 22 miljoner kronor). Uppgifter om dessa kostnader anges också i rapporten av en del andra länder (Spanien, Malta, Nederländerna, Tjeckien), dock inte av Sverige.

Och:

Att man i Finland avlägsnar asylsökande som fått slutgiltiga negativa beslut har bidragit till att minska antalet asylsökande utan skäl (”failed”) som sedan fortsätter till andra EU-medlemsstater för att där söka asyl*. Detta gäller 2010 och 2011.

* Dublin-förordningen stadgar att en tredjelandsmedborgare som har sökt asyl och fått avslag inte därefter får söka asyl i någon annan medlemsstat.

Här finns syntesrapporten Practical Measures to reduce Irregular Migration (på engelska, alltså).

 © = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv eller återger miggors och andras berättelser, med deras skriftliga tillstånd.