• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    augusti 2021
    M T O T F L S
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Folkbladet: Systemskifte för migration

Folkbladet logoNu skriver också Widar Andersson​ i Folkbladet – Systemskifte för migration – om den ytterst märkliga och rättsligt stötande dom som jag tog upp och beskrev i min text här på bloggen den 23 juli: Märklig dom i förvaltningsrätten i Umeå.

Ur texten:

8 juli i år dömde Förvaltningsrätten i Umeå i målet 1062-15. Utslaget och domskälen är av systemskifteskaraktär: Fri invandring och offentlig försörjning för alla som kan ta sig hit utlovas i domen. Välfärdsstatens uppbyggnad ligger i stöpsleven. Domen är överklagad till Kammarrätten i Sundsvall.
———-
Sålunda betyder ett statligt nej till asyl – och försörjning – ingenting. Barnen går i skola, mamman läser svenska och en lokal domstol beslutar att Vännäs kommun ska betala socialbidrag till mamman som lagstridigt befinner sig i Sverige.

Mauricio Rojas, kom tillbaka! Newsmill 29.5 2013Redan för ett femtontal år sedan försökte den nu tyvärr från Sverige utflyttade Maurucio Rojas, då folkpartistisk riksdagsledamot, uppmärksamma allmänhet och politiskt ansvariga för den annalkande kollapsen eller rentav katastrofen som skulle bli verklighet om inget gjordes. Läs till exempel min text Varför lyssnade man inte på Mauricio Rojas för 9,5 år sedan? från den 29 maj 2013. Tänk om han hade varit ansvarig minister för migration och integration under de åtta – på det här området åtminstone – vansinniga Alliansåren, då märkliga överenskommelser gjordes med det mycket lilla Miljöpartiet och lagar som stred mot redan befintliga lagar, infördes! Under hans ministerskap där han haft ansvar för migrations- och integrationsfrågor, hade sådant inte varit möjligt. Fredrik Reinfeldt hade inte kunnat kuva honom som han gjorde med dåvarande migrationsminister Tobias Billström. Inte heller hade något floskelflummande à la dåvarande integrationsminister Erik Ullenhag förekommit. Men megalomane Reinfeldt ville väl inte ha en alltför stark minister på asylområdet.

Själv har jag de senaste åren konstaterat att asylsystemen redan har havererat – trots att ingen på högre ort erkänner att kejsaren är naken – och att laglöshet och icke-efterlevnad av Utlänningslagen (på grund av inkompetenta regeringsföreträdare och svaga myndighetschefer, bland annat) har lett till haveriet. Jag vet att många så kallades makthavare i regering, riksdag, på Migrationsverket, inom Polisen, Skatteverket, Försäkringskassan och andra medier har läst texter här på bloggen. Det obegripliga är att dessa faktiskt ansvariga (också medierna, för hur de rapporterat och inte rapporterat) inte agerar. Vad betyder förresten ordet ”ansvarig” i Sverige?

Måtte de som styr landet nu och ska göra det minst i några år till, samt relevanta myndigheter, vakna någon gång och börja styra också på asylområdet!

Läs vad miggorna berättar och vad många människor ute i landet i förtroende skriver och berättar för mig: ofta rätt hårresande saker, som jag efter övervägande – inte utsätta oskyldiga människor för fara om texter kan härledas till dem – och kontroll så långt det går, publicerar. Och mycket kan publiceras – och har publicerats – det är bara för vem som helst att sätta sig ner och läsa här på bloggen. Antingen genom att till exempel gå in under menyn Asyl&Migration, där det i skrivande stund finns 2957 inlägg, eller genom att använda olika sökord för att hitta texter av intresse. Som ”ensamkommande”, ”migga”, ”pass”, ”haveri”, ”Migrationsverket” etc.

Till hösten kommer också den tredje ”migg-boken” ut, nästa bok i serien Inte svart eller vitt utan svart och vitt. De två tidigare böckerna omfattar tiden 2008-31 mars 2014 (6 år 3 månader), den tredje kommer att täcka april 2014-september 2015.

Framsida miggbok 1 2008-2012 Framsida miggbok 2012-mars 2014

Klicka på böckerna för att komma till Widget-shopen
där det är billigast att beställa dem. E-böcker kan
laddas ner direkt, pappersböcker kommer efter
ca fem arbetsdagar.

Jag läser tidigare texter på bloggen…

…och har en några undringar:

1)  Vad har hänt sedan detta: En migga om nya instruktioner från rättschefen avseende ”ensamkommande barn” (2 maj 2014)?

2)  Vad hände med Erik Ullenhags förslag om att ”Utmönstring av begreppet ras” (31 juli 2014) skulle ske i Sverige?

3)  Är et någon som har uppfattat detta: Det är inte svårt för terrorister och andra med onda avsikter att ta sig in i Sverige (1 februari 2015). I så fall vem, var och hur?

4)  Har månne någon tagit upp i lite bredare sammanhang detta som en migga skriver om den 26 maj 2015: En migga: ”Att några tusen ”ensamkommande barn” kan kosta som stora infrastruktursatsningar tror jag inte folk riktigt begriper.” Är det någon som bryr sig, överhuvudtaget?

5)  Varför skriver miggor så här (om ”sannolik identitet” och inte ens det utan ”sannolik hemvist”) i texten  En migga: ”Det är få beslutsfattare som anser att muntliga uppgifter kan göra en asylsökandes identitet sannolik.” (2 juli 2015), när det står så här på Migrationsverkets egen hemsida: Du ska styrka din identitet

© denna blogg. Vid korta citat, vänligen länka till den här texten!

Skillnad som mellan natt och dag

Erik Ullenhag. Foto: Johan Ödmann

Erik Ullenhag. Foto Johan Ödmann

Inrikesminister Anders Ygeman JustitiedepartementetStatsråd

Anders Ygeman. Foto Kristian Pohl

Det är skillnad som mellan natt och dag mellan Erik Ullenhag (FP), den förre integrationsministern och Anders Ygeman (S), nuvarande inrikesminister med bland annat de frågor på sitt bord som Ullenhag hade på sitt under den förra mandatperioden. Medan Ullenhag ofta flosklade verkar Ygeman tala rakt, tydligt och klart. Man förstår vad han säger, vad han vill och man anar en stark vilja till handling bakom orden. Det kändes befriande och bra att lyssna på Ekots lördagsintervju med Ygeman den 24 januari. Hans svar på Monica Saarinens ibland lätt naiva och i onödan provokativa frågor var just så raka och tydliga som man önskar att de ska vara från en person med mycket stor makt och därmed mycket stort ansvar för mycket viktiga frågor för landet, folket och framtiden.

Nu är jag inte den som faller i farstun för fagert tal i första taget, och jag kan ha helt fel om Anders Ygemans goda vilja och förmåga till att få förändringar till stånd (han bestämmer ju inte ensam…), men det jag hörde i Lördagsintervjun indikerar inte att han inte åtminstone har en vilja att sätta handling bakom sina ord. Jag tillåter mig att tycka som jag gör idag och ompröva eller uppdatera mitt tyckande om/när det finns anledning till det.

Anders Ygeman har mycket att fixa som blev både misskött och eftersatt under Alliansens åtta år i regeringsställning. Integrationsfrågor, de ”förkomna passen”, skärptare regler för ”terrorresor” etc. I intervjun i radio sa han bland annat:

Jag tycker att det är ett ganska stort problem eftersom Sverige har ett av världens mest kraftfulla pass. Med ett svenskt pass kan du åka till fler länder utan visa än de flesta andra pass. Då måste vi också se till att det passet inte missbrukas.

Detta har jag skrivit om – och varnat för – sedan 2007, här finns de texterna för den som vill ta del av dem. Den förra regeringen gjorde inte många knop på förkomnapass-området, varför skulle de göra det när de hade en ledare som inte kunde se skillnad på öppna hjärtan” och ”öppna gränser”? Ygeman säger vidare det som jag också varnat för men som inte tagits på allvar:

… riskerar att flera länder kan införa visum gentemot Sverige. Vi har personer som tar ut 10-15 pass och så kan det inte fortsätta.

Pass SVENSKTFinskt pass 2Man kunde till exempel ha tagit lärdom av Finland och sett till att det inte heller i Sverige går att få ut så många nya pass. Detta föreslog jag också i en del av mina texter… Man kunde ha lärt sig av Finland att framhålla för de ”slarviga” (!!!) att pass är värdehandlingar och att är det så att man inte klarar att handha dem på ett säkert sätt utan genom sitt ”slarv” riskerar att äventyra rikets säkerhet genom att passen missbrukas, ja då får man inget pass. Att få ett pass är inte en mänsklig rättighet. Det är en rättighet att ha ett medborgarskap, men inte att ha ett pass.

Ygemans förslag är tydligt och självklart: när man har ”tappat” sitt pass tre gånger så får man inget nytt originalpass utan engångspass i avvikande färg, som gäller för en bestämd resa åt gången. Punkt. Slut. Låt mig lägga till att jag anser att också omständigheterna kring varje tappat pass ska registreras och varje sådant pass ska registreras och anges som icke giltigt i alla tänkbara databaser så att det inte, som idag, hundratusentals svenska pass är i omlopp och hit kommer resande Gud vet vem och vilka på dem! Läs som sagt mina texter om de ”förkomna” passen, en del av em är rent de är hårresande!

Det behövs en person med pondus och integritet och – inte minst – auktoritet på de områden som nu ligger på Anders Ygemans bord. Det har varit rena rama cirkusen både på integrationsområdet och vad gäller de förkomna svenska passen i två mandatperioder; måtte det vara slut på den nu! Tiden får utvisa hur det blir. Jag hoppas att Anders Ygeman har kraften och tyngden att sätta handling bakom sina ord och det kvickt. Inga årslånga utredningar behövs, de är bara att agera.

© denna blogg.

 

 

 

Ni är genomskådade, varenda politiker som nu börjar komma med ”förslag” på integrationsområdet!

Nog är det ju märkligt så många förslag en massa nervösa politiker, ängsliga inför sin personliga framtid, har nu, strax innan det ska bli extra val! Men vad hjälper förslag? Inte ett dugg. Det hade behövts agerande för mer än tio år sedan. Man skulle ha tagit på allvar och gjort verklighet av förslagen och råden från bland annat Mauricio Rojas och även Nyamko Sabuni. Men nej: i stället för att lyssna på – och agera efter – vad kunniga, intelligenta och ofloskliga människor hade att tillföra så mer eller mindre mobbades den ene ut och den andra stod väl inte ut själv i en obegåvad och trög miljö (mina slutsatser).

Ullenhag HaddadI en artikel på Brännpunkt i Svenska Dagbladet – Tio punkter för en bättre integration – den 19 december, skriver Erik Ullenhag, tidigare i många år integrationsminister med mandat att agera, tillsammans med en partikamrat, bland annat:

Den som flyr undan förföljelse ska kunna få skydd i Sverige – vi ska vara stolta över att vi är en medmänsklig stormakt. Samtidigt behöver vi se till att fler länder i Europa tar ett större ansvar för att ge människor skydd…

Sverige – Ullenhag – ska alltså ”se till att fler länder i Europa tar ett större ansvar”!!!!! Har Sverige fått gehör för sin aparta hållning hos något enda av de övriga 27 länderna? Nej. Är det något annat land som tycker att det är Sveriges sak att tala om för dem hur de ska agera. Knappast. Verkar något annat land vilja ta efter Sverige och få samma kaos som det som råder här? Icke. Nej, de tar sitt ansvar på sitt sätt, som skiljer sig väsentligt från den syn på ”ansvar” som svenska politiker (med understöd av journalister som har stor mat och som politiker är rädda för).

Men svenska megalomaner fortsätter med sina pinsamma ansvarskrav på andra länder som har en betydligt mer hanterbar asylinvandring som de klarar av och som har gehör hos landets befolkning. ”Medmänsklig stormakt”? Är det verkligen så Ullenhag ser på Sverige? Ja, kanske ur ett blåögt, storsvenskt perspektiv men knappast ur en verkligt skyddsbehövande asylsökandes dito. Och inte ur ett verklighets- och faktabaserat perspektiv, för verklighet och fakta skyr politiker ofta som pesten. Den verklighet och de fakta som existerar är, trots att det handlar just om verklighet och fakta, i svenska politikers och journalisters ögon ”rasistiska” och ”främlingsfientliga”. Den synen gör att Sverige får en massa mer eller mindre löjliga och helt verklighetsfrämmande ”förslag” på integrationsområdet från fega och/eller rent okunniga politiker.

För i Sverige rasar det in folk som inte har några asylskäl alls (knappast något som andra ansvarskännande EU-länder vill ha) varav  89 procent har inga id-handlingar, och som kanske är personer som de verkligt skyddsbehövande har flytt ifrån. Som vet att det går att snacka omkull svenskar och som vet att om de får avslag så kan de stanna här ändå. Och alla är de lika välkomna i den ”medmänskliga stormakten”, där politiker floskelmässigt kallar alla asylsökande för ”människor som flytt från krig och grymheter”. Välkomna är alltså IS-anhängare som kommit hit på falska handlingar (kanske stulna av kristna som de skurit halsarna av), terrorister, kriminella, ”bidragsinvandrare”, sjukdomsinvandrare, personer som redan har uppehållstillstånd i andra EU-länder. Bland dem ”drunknar” de, som enligt utlänningslagen har asyl- eller skyddsskäl här.

Hur tror Ullenhag och andra blåögda företrädare för DHS, Den Humanitära Stormakten (det namn på Sverige som Fredrik Reinfeldt myntade), att de faktiskt skyddsbehövande känner när de ser hur det går till här? Många asylsökande berättar att de känner sig lika otrygga i Sverige som de gjorde i hemlandet, många berättar om hot och våld på asylboenden. Det finns sfi-lärare som är livrädda när de nu måste undervisa extrema IS-anhängare i svenska för invandrare och samtidigt ha samtal med kristna asylsökande och andra när de berättar om sin rädsla och skräck och undrar varför dessa de värsta terroristerna av alla får vara i Sverige och till och med bli försörjda här. Och vad tror Ullenhag med flera att svenskarna tycker – de som trots att man på just detta område av någon anledning inte ska prata om kostnader men som är de som de facto bekostar asylinvandringen – om att försörja människor som redan har uppehållstillstånd och till och med i vissa fall medborgarskap i andra EU-länder när de kommer hit och söker ”asyl” för att man här får gratis bostad och bli försörjd utan att behöva arbeta? Läs miggornas rapporter här.

Den som har flytt och tagit sig till Sverige och inte stannat i något annat EU-land på vägen (om man gjort det ska asylansökan enligt Schengen-förordningen prövas där), ska enligt Sveriges utlänningslag få sin sak prövad här. Har han asyl- eller skyddsskäl ska han enligt lagen antingen beviljas tillfälligt uppehållstillstånd eller permanent dito. Har någon ljugit om sina asylskäl och på falska grunder beviljats uppehållstillstånd, bör tillståndet återkallas. Uppenbart ogrundade ansökningar ska snabbutredas och personerna ska omgående återsändas hem (i Norge görs det på högst 48 timmar) och inte stanna på boenden och kosta pengar i Sverige. Alltså personer som kommer från säkra länder och som inte har några som helst skyddsskäl. Klarar man att avgöra sådana fall i såväl Norge som i andra länder, så borde man väl klara att göra det i Sverige också.

Den absolut siste jag någonsin skulle råda någon att lyssna på vad gäller frågor kring integration är Erik Ullenhag. Han, som cyklat runt, grillat korv och hållit ”kansli” i förorter i fåfängt hopp om att han skulle bli mer populär genom att han nedsteg från ministerstolen till ”gettona”, som sysslat med romska frågor också mot romernas egen vilja, som inte gjort något verkligt vettigt eller viktigt vad gäller integration under sin tid som integrationsminister. Om han hade hört vad ”nyanlända” tycker om honom så skulle han aldrig ha satt sina ministerfötter bland dem på det sätt han gjort. De vill inte se en svennekompis, de vill se en minister som tar ansvar (!) och agerar, inte leker kansli i förorten. Denne flosklernas, de tomma ordens mästare, inleder nu också sin debattartikeltext med en tomfloskel: ”Folkpartiet står upp för öppenhet när det gäller invandring”. Finns det ingen som kan få denne man att sluta floskla? Vilken skillnad – som natt och dag – mot den begåvade och kloke Mauricio Rojas, som aldrig någonsin förföll till floskler utan talade klarspråk och förstod vad han talade om. De enda som tycker att det Ullenhag säger och gör är bra, det är förmodligen det parti som alla andra partier sjukligt förhåller sig till i allt de säger och gör på asylinvandrings- och integrationsområdet: Sverigedemokraterna.

Ni är genomskådade, varenda politiker som nu börjar komma med ”förslag” på integrationsområdet (men fortfarande nästan inte vågar tala om asylinvandringen, som är det viktigaste i sammanhanget)! Ni vaknar nu, tre månader före det extra val som ni alla är skyldiga till att det måste hållas bara sex månader efter ordinarie riksdagsval. Och ni är minst tio år för sent ute, ni borde ha tagit tag i asylinvandringen i första hand och därefter, eller helst parallellt, integrationen av dem som får uppehållstillstånd! Hade ni fått ordning på asylhanteringen i Sverige, i stället för att pompöst tala om att 27 andra EU-länder ”måste ta sitt ansvar” the Swedish way, så hade enormt mycket varit vunnet. För er själva, för svenska folket och – inte  minst – för de människor som beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Och i stället för att försöka mästra dem så borde ni ha lärt av många av de andra 27 EU-länderna!

Ur utlänningslagen 7 + 8 kap

 

Här är några (!) av mina tidigare texter på floskelområdet (och en text av Nima Dervish):
Erik Ullenhag borde kavla upp ärmarna och sluta floskla – 16 september 2011
Hur länge ska politiker fortsätta att mata folket med ordmarängtårtor? Och hur länge ska folket svälja dem? – 5 oktober 2011
Floskler och särbehandling går hand i hand. Och bortkollring av folket går i mitten. – 17 oktober 2011
En migga anser att ”myterna” från s.k. ansvarigt håll måste ifrågasättas – 19 december 2011
Svensk minister framför visioner om lyckad integration i tysk tidning– 5 januari 2012
Tjuren Ferdinand har planterat sig under korkeken och tänker inte flytta på sig – 16 januari 2012
Ullenhag lyssnar men hör inte – 15 juni 2012
Governing by debattartiklar and by stepping in på en annan ministers ansvarsområde – 26 juli 2012
Jag tackade som vanligt nej… – 20 september 2012
Ekots lördagsintervju den 29 september: Erik Ullenhag – 3 oktober 2012
Om det vore uppenbart för Ullenhag själv så skulle det väl inte ständigt behöva upprepas? – 8 december 2012
Be my guest # 102 Nima Dervish – 14 september 2014

© denna blogg.

En man med en sådan syn på jihadister ska inte sitta i Sveriges riksdag

Mehmet Kaplan, foto riksdagenRiksdagsledamoten Mehmet Kaplan (MP) har gått över gränsen för vad som kan vara en acceptabel hållning hos någon som ska representera svenska folket i dess riksdag. Han har också tydligt visat att han ser på jihadister som jämställda med frihetskämpar och det borde medföra att han tas bort från riksdagslistorna och inte ges en chans att kandidera i valet 2014. Har Miljöpartiets ledning och medlemmar någon som helst skam och hederlighet i kroppen så ser de till att den här mannen åker ut och aldrig mer kommer in i den beslutsfattande, lagstiftande församling som ett lands riksdag är!

Man kan också undra hur många andra med jihadist-vänlig attityd och osmaken att jämföra jihadister med svenskar som frivilligt deltog i Finska Vinterkriget som sitter i den svenska (?) riksdagen?

Nättidningen The Local skriver under rubriken Green MP likens jihadists to WWII freedom fighters bland annat följande:

KaplanThe comments came on Tuesday during a seminar in Almedalen about Islamophobia. On hand were Integration Minister Erik Ullenhag and Green Party MP Mehmet Kaplan, who is the former spokesman for the Muslim Council of Sweden.

While the talk was mostly about Islamophobia, matters took a turn when the integration minister said that there was a problem with young Muslims heading to Syria to be jihadists, according to political scientist Stefan Olsson, who was on the scene.

Ullenhag’s comment prompted a reaction from Kaplan, who said the jihadists were nothing to worry about and were similar to Swedish freedom fighters who joined the Finns in World War Two to fight the Soviets.

Ur HBl 2.7 2014Kaplans låtsaspudling under galgen, i den finlandssvenska tidningen Hufvudstadsbladet – Jihadistparallell ”ett missförstånd” – är både obehagligt, och falsk. Hans åsikter är ju exakt desamma som förut, han måste ju se till att hans anhängare som kanske har samma syn på jihadister som han själv fortsätter att stödja honom! Han tar inte på något sätt avstånd från vad han sagt -och varför skulle han det, det är klart att han menade vad han sa. I pudelintervjun med Hufvudstadsbladets korrespondent Matts Lindqvist säger Kaplan:

Det borde inte ha sagts i samma sammanhang. Jag sa så här. För länge sedan under finska vinterkriget åkte människor från Sverige till Finland och krigade där, och där var det inga misstänkliggörande. Det var fel att säga på det sättet. Det blev missriktat.

Han har anammat det typiskt svenska sättet att uttrycka sig: ”Det borde inte ha sagts…” Han har inte ens ryggrad nog att säga: ”Jag borde aldrig ha sagt…”! Det var ju han själv – inte ett odefinierbart ”det” – som jämförde våldsamma, slaktande, religiöst rabiata jihadister med målet att ta över hela världen med svenska frivilliga som ville hjälpa ett litet broderland med omkring 4 miljoner invånare, som kämpade mot en övermäktig fiende för sin frihet och självständighet. Och vad menar Kaplan med ”det blev missriktat” (återigen detta ”det”… som om hans hjärna och mun styrdes någon annanstans ifrån, av ett odefinierbart ”det”, utan hans egen kontroll) ? Vart, till vem skulle det ha riktats om det just i Almedalen, i debatt med integrationsministern, blev missriktat”?

Än en gång: Miljöpartiet bör ta avstånd från den här mannen och se till att han inte kan fortsätta att företräda svenska folket i dess riksdag!

© denna blogg.

 

 

 

 

Hur många ministerhattar har Erik Ullenhag?

Foto: Johan Ödmann

Integrationsminister Erik Ullenhag  besöker den 26 juni UNHCR:s kontor i Ankara för att bland annat få information om situationen för de syriska flyktingarna som kommer till Turkiet.

Varför han och inte migrationsminister Tobias Billström?

Integrationsminister Erik Ullenhag inviger den 27  juni ett honorärkonsulat i Kulu, Turkiet.

Varför han och inte utrikesminister Carl Bildt eller någon annan från UD?

Varför sköter integrationsministern nu också både migrationsministerns och utrikesministerns uppdrag?

Källa: Pressmeddelande från Arbetsmarknadsdepartementet.
© denna blogg.

 

Låt er inte luras av desinformation, det kan visa sig bli farligt!

DNV logoLäs först texten (publicerad den 31 maj 2014) om Den Nya Välfärdens nyligen publicerade rapport Utanförskapets karta under rubriken Det hjälper inte att skriva rapporter, ingenting förändras av det! Bland annat:

Utanförskapsområdena fortsatte att växa mellan 2006 och 2012, då det fanns 186 utanförskapsområden spridda runt om i Sverige. Samma år bodde 566.000 personer i dessa områden, en ökning med 16 procent i jämförelse med siffran för 2006!
———————
En signifikant andel av de boende i utanförskapsområden är andra generationens invandrare, alltså inrikesfödda barn till utrikesfödda föräldrar. Endast 26 procent av de boende i utanförskapsområdena år 2006, samt 25 procent av de boende 2012, hade svensk bakgrund, definierat som ”inrikesfödd med två inrikesfödda föräldrar”.

svd_logoLäs därefter Per Gudmundsons ledarartikel i Svenska Dagbladet den 2 juni 2014, med rubriken Ohederligt om utanförskap. Bland annat:

Folkpartiet följde upp rapporten 2005, 2006 och 2008. Sen slutade utgivningen, vid en tidpunkt som på ett misstänkt sätt sammanföll med att den egna politiken rimligen borde börja ge effekter på utanförskapet.

”Tydligen har FP tappat viljan att belysa utanförskapet”, skrev Sanna Rayman kritiskt här på ledarsidan för ett år sedan (”De har slutat rita utanförskapets karta”, 16 juni 2013).

regeringskanslietPå detta replikerar den 3 juni 2014 integrationsminister Erik Ullenhag, ansvarig för den havererade integrationspolitiken och för den lätt vilseledande rapporten. Bland annat:

Går det då åt rätt håll när det gäller utanförskap och integration? Ja, när man studerar flera parametrar är det tydligt att utvecklingen är positiv sedan 2006. Över 180 000 utrikes födda har fått jobb sedan 2006, utanförskapet har minskat med 200 000 människor och etableringsreformen för nyanlända invandrare ger bättre resultat än det tidigare systemet. När det gäller de utanförskapsområden som kartan mäter gick de från tre 1990 till 156 år 2006 för att 2012 vara 155. Andelen invånare i utanförskapsområden är oförändrad mellan 2006 och 2012.

Och så här synnerligen tänkvärt skriver Thomas Gür på Facebook (publicerat med hans tillstånd):

Enligt Folkpartiets och integrationsminister Ullenhags rapport om utanförskapsområdena har dessa minskat från 156 år 2006 till 155 år 2012 (i själva verket har de ökat till 186, men det hör inte hit just nu).

Folkpartiet gick till val 2006 med att ha lösningen på att bryta utanförskapet och minska utanförskapsområdena. Partiet har sedan dess innehaft den för detta politikområde avgörande (enligt dess egen retorik) posten som integrationsminister. Under FP:s ansvarsperiod för integrationspolitiken på 6 år har alltså antalet utanförskapsområden minskat från 156 till 155.

Om Ullenhag och FP håller den här takten i att minska utanförskapsområdena, kommer dessa att ha helt försvunnit om 930 år cirka. För att gå tillbaka till den nivå från 2002 när FP första gången mätte de områdena, då de uppgick till 128 stycken kommer det att ta 162 år…

Läs och begrunda själva! Desinformation har regeringar och andra aktörer ägnat sig åt i alla tider, ofta med förödande konsekvenser för folk och länder. Sök egen information! Analysera och kontrollera och låt er inte luras av desinformation!

© denna blogg. Var vänlig länka till detta inlägg vid ev korta citat eller referat ur/av texten.

Yahya Hassan, 18-årig statslös palestinier med danskt pass och poet: ”Jag skriver för att det finns reella problem som jag tycker att det ska göras något åt och som jag vill ska uppmärksammas.”

Yahya Hassan omslag”Statslös palestinier med danskt pass”, står det i presentationen av Yahya Hassan på baksidan av den bok som bär hans namn. Yahya Hassan är 18 år gammal och har skrivit – vilket väl inte kunnat undgå någon – en bok med dikter om sin uppväxt och sitt liv som just statslös palestinier med, så småningom, danskt pass, i en förort till Aarhus som kallas för – förmodligen för att det är – ghetto.

På hans svenska förlag Norstedts hemsida kan man bland annat läsa:

Yahya Hassan, född 1995, debuterar med en självbetitlad diktsamling om en uppväxt präglad av våld, svek och kriminalitet. Det är en modig och explosiv bok som slagit kritikerna och läsarna med häpnad. Den har kallats en absolut nödvändig beskrivning av ett Danmark av idag – och är därmed på många sätt en beskrivning av dagens Sverige.

Integrationsminister Erik Ullenhag i Sverige, som har tagit sig för att då och då nedstiga i ”utsatta områden” och till och med  jobba från något av dem, har aldrig en enda gång såvitt jag vet (rätta mig gärna om jag har fel, skriv via Info) berättat om att han skulle ha träffat någon ”Yahya”. Han träffar trevliga ungdomar som vet att bete sig, kanske för att de vill få lite skattemedel till olika projekt som de tycker att de som utomeuropeiska invandrare i Sverige, har rätt att få. Integrationsministern tror kanske rentav att det inte alls finns sådana scenarios i Sverige som de som Yahya Hassan berättar om från grannlandet Danmark. Det är väl därför som en tämligen verklighetsfrämmande bild av de hundratals ”utanförskapsområdena” i Sverige och deras asylinvandrade invånare ligger till grund för att det ena löjligare eller mer orealistiska ”integrationsprojektet” än det andra, värks fram på integrationsministerns kansli i arbetsmarknadsdepartementet.

Svenska mediemänniskors handfallenhet och osäkerhet inför Yahya Hassan verkar stor. Särskilt inför hur de nu ska recensera boken och berätta om killen för att hålla sig inom den allra smalaste mittendelen av den redan smala åsiktskorridor som skapats i den så kallade fria demokratin Sverige.

sr1Sveriges Radio, Lundströms Bokradio, hade i programmet den 8 mars en intervju med nämnde 18-årige ghetto-poet (inslaget börjar ca 18:50 in i programmet). Den var delvis pinsam.

Intervjuaren säger bland annat att: Yahya Hassan tycker att han sprider fakta och att han inte ansvarar för hur publiken använder honom. Men jag tolkar ändå som att dikten är politisk, att han vill skapa en diskussion kring bidragsfusk, hyckleri och de patriarkala strukturerna.

Så övermaga! Och så ”typiskt svenskt”! Så obehagligt (men vanligt) att inte respektera vad intervjuobjektet säger om vad han vill och menar, utan försöka pådyvla honom vad jag = intervjuaren, den finkulturella svenska mediemänniskan, ändå anser att han måste ha menat. För det måste ju passa in i den finkulturella svenska mediemänniskans världs- och samhällsbild; inte kan man bara acceptera vad den som faktiskt formulerat något själv säger att han har menat! Särskilt som det inte alls passar in i den offentliga – och därmed förstås också mediala – svenska synen på en ansenlig del asylinvandrade människor som lever i svenska ghetton.

Yahya Hassan: Jag talar om det jag har sett och det jag kommer ifrån. Jag talar inte om allt möjligt annat. Jag tar ansvar för mina dikter, men jag tar inte ansvar för läsarnas tolkning av dikterna. Det är som en ost: du går in och köper en ost men det är inte ostens problem om de används i sås eller på en pizza eller någon annan rätt.

Då säger intervjuaren: Fast det är ju inte vilken ost som helst du kastar ut.

Dock tvingas SR-intervjuaren medge att: Min tolkning går den 18-årige stjärnpoeten inte med på: ”Jag befattar mig inte med politik”, säger han.

Yahya Hassan: Det jag talar om och försöker beskriva, det jag är inte någon hets, inte för att svartmåla en minoritet eller för att tala illa om en religion. Jag gör det för att det finns reella problem som jag tycker att det ska göras något åt och som jag vill ska uppmärksammas.

Det torde finnas tusentals, kanske rentav tiotusentals, ”Yahya Hassan” också i Sverige, i de hundratals (!) ”utsatta områdena” (i Danmark kallade ”ghetton”) runt om i svenska städer. Det ska bli intressant att se om detta faktum tas upp till seriös diskussion i åsiktskorridoren, oddsen torde vara låga… Det finns tusentals, tiotusentals berättelser om bidragsfusk, hyckleri och patriarkala strukturer i ”det nya/andra Sverige”, det som svenska journalister antingen inte har någon faktisk kunskap om eller som de inte vill låtsas om. I Sverige puttrar den här tryckkokaren för fullt och att den kommer att förvandlas till en rejäl krutdurk är det många som förstår, inser och fasar för, både svenskar och invandrare som lever i verkligheten. Men ullenhagarna och mediemänniskorna vägrar se – eller ser helt enkelt inte för att de inte orkar/förmår ta in verkligheten – vad som komma skall. I stället tolkar de det förändrade samhället på sitt eget inskränkta sätt, i sitt eget inmålade hörn och besvärjer katastrofen genom att rapportera aningslöst och att hitta på dyra pilotprojekt. Projekt där man emellanåt kan visa upp att 13 personer av 78.900 har fått ”sysselsättning, eller liknande. OBS! Påhittade siffror; detta sagt bara för att ingen som harvar omkring i åsiktskorridoren och inte förstår sarkasm och ironi kryddad med cynism ska börja leta efter just de här siffrorna och säga att ”så är det inte alls”. För så är det ju, även om just de här siffrorna är gripna ur luften och enbart ska tjäna som en illustration av hur det ser ut i ”integrationsträsket”.

svd_logoSlutkommentar: I sammanhanget – och för att rätt ska vara rätt – bör nämnas att Erik Eje Almqvist, frilansjournalist bosatt i Köpenhamn, har skrivit en bra text – Yahya Hassans danska skalle – i Svenska Dagbladet den 9 mars. Det känns som att han, frilansjournalisten, har förstått att läsarna inte vill ha hans egna tolkningar av vad den unge poeten ”menat” eller ”velat säga” eller pk-vinklingar av några slag, utan en berättelse med fakta och information. Just en sådan som den han har skrivit!

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Det är regeringen som är ansvarslös, inte kommunerna

sr1Att lyssna på inslaget Lång väntetid leder till sysslolöshet i Sveriges Radio, är en frustrerande, pinsam och nästintill plågsam upplevelse. Frustrerande när man man lyssnar på Birgitta Hart Carpenter som är utvecklingsledare på Länsstyrelsen i Stockholm och samordnare för alla länsstyrelser när det gäller frågan om bosättning för asylsökande. Pinsamt, nästan plågsamt när man lyssnar på den alltid lika ”hälla vatten på en gås”-aktige integrationsministern. Man undrar först om det de säger (och även det de inte säger) är på riktigt och när man inser att det är det, så är man inte längre i Sverige utan man finner sig förflyttad till Dårfinkeristan.

Det finns inga bostäder åt alla som kommer till Sverige! Det finns inte jobb åt alla som kommer till Sverige! Bostadsbristen är stor också för den egna befolkningen som ofta får stå i bostadsköer i många år innan de, så småningom, får en bostad. Arbetslöshet råder för den egna befolkningen som behärskar språket och oftast har nödvändiga kunskaper;  hur kan man då tro att personer som det tar många år för att lära sig språket och komma in i samhället överhuvudtaget skulle kunna få jobb?

Ministern tar inget ansvar för alla sina egna pilotprojektsmisslyckanden på integrationsområdet, trots att han själv använder ordet ”ansvar” i var och varannan mening. Som när han kräver att ”kommunerna ska ta sitt ansvar” och ta emot mängder – tusentals, tiotusentals – av asylsökande trots att det alltså inte ens finns bostäder och jobb åt den svenska, befintliga befolkningen. Givetvis har varken minister Erik Ullenhag eller samordnaren Birgitta Hart Carpenter därmed några faktiska och konkreta svar på var alla dessa väntande asylinvandrare ska placeras, hur de ska komma in i det svenska samhället, hur de ska lära sig språket, hur samhällsservicen, som belastas allt hårdare, ska räcka till inte bara för dem utan också för dem som betalat skatt och levt i landet hela sina liv. Men det finns inte ett uns av självkritik eller vilja att tala klarspråk hos minister Ullenhag utan det enda han gör – vilket är synnerligen missklädsamt – är att skuldbelägga kommuner för att de inte tar emot fler och fler och fler asylsökande och placerar dem i bostäder som inte finns (och som många svenskar redan köar för sedan många år) och inte ger dem arbeten som inte finns (men som många svenskar också skulle behöva) och som asylinvandrade ändå inte skulle kunna ta även om de fanns, för att de inte har språk- och andra nödvändiga kunskaper.

Var och en kan själv lyssna till det 11 minuter långa inlägget och höra att det pratas mycket men inte sägs mycket med substans. Och fundera över vad den här situationen kan leda till, med närmare 11.000 asylsökande som beviljats PUT (permanent uppehållstillstånd) som sitter på anläggningsboenden (som det heter) och är frustrerade för att de inte kommer vidare. Och ta då med i beräkningen att det fylls på med fler och fler och fler asylsökande hela tiden…

regeringskanslietRegeringens – inte kommunernas – ansvarslöshet på asylområdet har redan lett till upplopp, kravaller, laglöshet, frustration, segregation och farliga situationer för befolkningen. För att inte tala om mycket stora kostnader och en orimlig belastning på samhällsservice som skola och sjukvård. Från alla samhällsområden sipprar det nu ut rapporter om ohållbara situationer. Ordet ”sipprar” är korrekt i sammanhanget för att det verkligen är så att politiker och medier – som ju till största delen är de som styr vilken information de anser att allmänheten har rätt att få – står inmålade i sina hörn och om de släpper fram alla fakta som en flodvåg så blir de tvungna att komma ut ur dessa hörn. Och det slåss de med näbbar och klor för att inte behöva göra, för det skulle ju innebära att de erkände att de hade haft på sig öronproppar och skygglappar alltför länge. Att dessa människor står kvar i hörnen och trycker, det kallar jag ansvarslöshet, inte att kommuner inte kan trolla fram bostäder, skolor, sfi-kurser, jobb, samhällsservice etc!

Miggorna har larmat i åratal om bland annat asylbedrägerier, varför har deras information inte tagits på allvar? Och varför har man inte sett till att varenda person som inte har rätt att vistas i landet också lämnat det? Då hade antalet asylsökande kunnat vara hanterbart eftersom antalet som beviljats PUT hade varit betydligt mindre och Sverige hade inte haft tiotusentals människor i landet som befinner sig här olagligt och som ingen vet vilka de är och vad de sysslar med. Men handlingsförlamningen( och/eller oförmågan att se hur det ser ut i landet på grund av deras ansvarslöshet) är för stor hos den här regeringen och den har skapat ett instabilt och osäkert samhälle. För alla som lever här.

Lyssna också på följande klipp från SR P4 Örebro:
Dyrt när kommuner inte vill ta emot flyktingar – 17 februari 2014

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg.

”Solidaritet ska löna sig”

svd_logoUr en artikel – Ullenhag: ”Solidaritet ska löna sig” – i Svenska Dagbladet idag om att kommuner ”ska pressas” att ta emot fler asylsökande:

Kommuner som i förhållande till sin folkmängd tar emot fler flyktingar ska få högre ersättning än kommuner som tar emot få.

”Solidaritet ska löna sig”, sade integrationsminister Erik Ullenhag (FP) när han på en presskonferens i augusti presenterade förslaget.”

Kommentar:

1) Sverige är nog unikt på det här området (också), när en minister anser att ”solidaritet” är något som kan köpas, belönas! Ordet får här en helt annan innebörd än det har i andra länder, när en minister är beredd att med pengar belöna ”solidaritet”, medan ”solidaritet” normalt innebär en frivillig, icke penningeftertraktande rörelse underifrån, utgående från människors äkta engagemang.

2) Det sitter 10.000 asylsökande med permanenta uppehållstillstånd, PUT, på asylboenden i landet, som det inte finns bostäder åt (det finns inga bostäder åt människor som stått i bostadsköer i åratal och ibland decennier, heller). Och det kommer ständigt flera asylsökande. Hur mycket ”solidaritetspengar” skattebetalarna än, via Ullenhag, delar ut så kommer ju varken antalet bostäder eller jobb att öka så att de räcker till den redan stora skaran som det varken finns bostäder eller arbete åt. För att citera den ständigt upprepade frågan i det populära tv-programmet På spåret: Vart är vi på väg?

Tillägg från en bloggläsare:

Om nu solidaritet ska löna sig lokalt borde det också löna sig nationellt. D.v.s. att EU ersätter Sverige fullt ut ekonomiskt för den, i förhållande till den svenska populationen och i förhållande till flertalet andra EU-länder, omfattande invandringen och det generösa asylmottagandet och anhöriginvandringen (som en följd av PUT), och den utan jämförelse stora omfattningen av ”ensamkommande barnen” (som jag förstår i inte ringa omfattning består av ”ensamskickade unga män” i övre tonåren, eller äldre).

Läser att ca 10.000 asylsökande, som endera erhållit temporärt eller permanent uppehållstillstånd, finns kvar på Migrationsverkets asylboenden, främst beroende på bostadsbrist inom kommunerna och som tveklöst kommer att kosta miljarder kronor att komma till rätta med. Om nu det ens går, och bostäder och pengar är enda problemet. Såvitt jag förstår kräver det också att kommunerna kan uppbåda tillräckligt med ”familjehem” främst för de yngsta.

© Denna blogg.

”Det finns absolut ingen anledning till oro”

”Det finns absolut ingen anledning till oro” är ett budskap som regeringar och andra ansvariga brukar sända ut när det är riktigt stor fara å färde. När det de facto finns stor anledning till oro, således. Men folket ska lugnas  (särskilt ett valår…) och när ”det finns ingen anledning till oro” upprepas som en absolut sanning från dem som man ska/borde kunna lita på, ja då låter sig folket lugnas.

De gravt oroande uppgifter som via miggor funnit sin väg ut på denna blogg sedan slutet av 2007, har en del självständigt tänkande människor tagit till sig och insett att det finns anledning till oro. Men de allra flesta har inte påverkats av vad de personer (miggor, HVB-personal, anställda vid asylboenden, folk ute i vad som blivit ”asylindustrin”, socialtjänstemän m.fl. i ”utanförskapsområden” etc) som bäst känner till vad som sker på asylinvandringsområdet har att berätta. För ”det finns absolut ingen anledning till oro” är budskapet som i princip oemotsagt (annat än i små snabbt ”rasist”-stämplade inlägg här och där) trummats ut under mycket lång tid av dem, som kallas ”förtroendevalda” och av mediekåren, som tycks agera mer eller mindre med en röst och en penna (eller dator). Till slut tror man inte längre sina egna ögon och öron, litar inte på sina egna upplevelser, utan tar in det budskap som de ”ansvariga” tutar ut. Det brukar i andra sammanhang kallas falsk propaganda. Men inte i Sverige. Här gäller ”det finns absolut ingen anledning till oro” som en osann sanning som folket ska ta till sig som en absolut sanning.

NEO 05 2013Det kaxiga Magasinet Neo (som kallar sig ”Sveriges bästa samhällsmagasin” och kanske också är det?) har på nätet lagt ut den intervju – Misslyckandet kommer att få katastrofala följder – som chefredaktören Paulina Neuding gjorde med Niall Ferguson i somras (om jag förstår det hela rätt). Han presenteras så här:

Niall Ferguson är historieprofessor på Harvard, bästsäljande författare, tidigare rådgivare åt republikanske presidentkandidaten John McCain i valkampanjen 2008, och brukar ha en given plats i rankningar av världens mest inflytelserika tänkare.

En hel del av vad han säger har också miggor, jag själv och andra gett uttryck för här på bloggen. Bland annat säger Niall Ferguson att vi i Sverige håller på att skapa en permanent klass av människor som aldrig kommer att kunna försörja sig. Städerna hotar att explodera i våld. Och:

– En viktig sak som saknas i diskussionen, och det är den absolut största svårigheten de skandinaviska länderna står inför, är den totalt misslyckade integrationen av invandrare. Och detta är ett så katastrofalt misslyckande att det inte bara kan betraktas som ett sidospår. Det är en central utmaning för den skandinaviska välfärdsmodellen. Detta riskerar att utvecklas till en verklig kris, till och med ett hot mot stabiliteten i ett land som Sverige.

Men: ”Det finns absolut ingen anledning till oro”! Och tro inte att Erik Ullenhag, Sveriges integrationsminister håller med om det som sägs om ”den totalt misslyckade integrationen” (se längre ner)! Inte ens när ni, bästa medborgare, med egna ögon ser, med egna öron hör och själva upplever upplopp i en mängd av så kallade utanförskapsområden (= omskrivning för vad man tidigare kallade ”invandrartäta områden”) finns det anledning till oro. Det är nog bara pojkstreck när man tänder eld på andras egendom som bilar och bostadshus och kontor och skolor; när man hotar och kastar sten på polis, brandkår och ambulanser. Det är unga som är rastlösa, det måste man förstå. De visar sin frustration genom att sätta skräck i andra människor, förstöra deras egendom och hota dem. Det anses i Sverige vara något vi laglydiga icke-våldsamma får leva med. Polisen tycks mer eller mindre maktlös och dessa våldsverkare inser att de har makt och kan göra vad som helst, några konsekvenser får det inte. För bor man i ”utanförskapsområden”så kan man göra som man vill och helt enkelt sätta sådan skräck i det svenska samhället att det inte vågar/förmår ta itu med våldet och förstörelsen. Men, kom för Guds skull ihåg:

Det finns ingen anledning till oro!

Erik Ullenhag. Foto: Johan ÖdmannFörresten går ju Sveriges integrationsminister Erik Ullenhag just idag, den 25 november, ut (bland annat i Sveriges Radio) med ett nytt ”det finns absolut ingen anledning till oro”-budskap:

Av 230.000 nya jobb som skapats sedan 2006 så har hela 160.000 gått till utrikes födda. Bara 70.000 av de här nya jobben har gått till svenskfödda. Det här handlar om att vi har nått de grupper som har stått längst från arbetsmarknaden. Det är en väldig framgång.

Ska vi nu hjula och slå volter av lycka för att utrikes födda får jobb i större utsträckning än svenskar (eller ska man säga ”svenskfödda” som i citatet, för att vara korrekt)? Det är sannerligen inte lätt att hänga med i den för tillfället korrekta vokabulären eller i vad som för tillfället är korrekt att tycka. Plötsligt får/ska vi alltså ställa grupper mot varandra: utrikes födda mot svenskar/svenskfödda! Men det var ju inte tillåtet för en tid sedan? Så förvirrande. Det var ju absolut tabu att tala om utrikes födda kontra svenskar, man fick inte ställa grupper mot varandra. Man fick inte ens antyda att en somalier eller irakier (förlåt: personer med somalisk eller irakisk bakgrund) som varit i Sverige i tre år inte skulle vara svenskar! Nu får man alltså göra det, nu är de somalier och irakier igen, i statistiken över hur många utrikes födda som fått jobb de senaste sju åren!? Som sagt: vare sig vokabulären, eller innehållet och andemeningen i den, är lätt att hänga med i, det som är korrekt idag är inkorrekt i morgon. Och Gud nåde den som yttrar sig offentligt och felaktigt råkar använda ord och begrepp som plötsligt satts i ”karantän”, lagts i malpåse eller ”uppdaterats”, han eller hon riskerar att stämplas som precis vad som helst (främst något på -fob eller -ist).

Niall Ferguson (läs hela texten, den är lång!) säger också så här i intervjun i Magasinet Neo:

– Utöver detta (bl.a. valutaunionen i EU. Min anm.) har man katastrofen med icke-integrerade invandrare. Låt mig vara tydlig med det här: Jag är invandrare själv, och jag har inget emot invandring. Problemet med Europa är att man inte kan hantera och integrera invandrare. Och det här misslyckandet kommer att ha katastrofala följder framöver, utan tvivel. Jag tror inte det finns något som oroar mig mer. När jag ser hur europeiska städer har utvecklats, ser jag enbart problem framför oss. Och, du vet, det vi såg i Stockholms förorter nyligen är bara ett mycket begränsat exempel på den typ av problem vi kommer att få se i större städer framöver. Tänk bara på Paris.

Risken finns att vi kommer att se konflikter mellan etniska grupper. Vi skapar multietniska städer i multikulturalismens namn, och i takt med att dessa städer får större problem med sin ekonomi blir klyftorna djupare. Och här finns en risk att alienerade och delvis radikaliserade andra och tredje generationens invandrare kommer i konflikt med en utsatt vit underklass. Detta händer redan i England, och man kan se de första tecknen på detta i Skandinavien.

Det som är verkligt häpnadsväckande för mig är hur oförmögen den europeiska eliten är att hantera detta. Och de ursinniga försöken att stigmatisera dem som försöker ta upp problemet. De blir utpekade som islamofober eller rasister.

Men, kom ihåg, gott folk:

Det finns absolut ingen som helst skugga av anledning till någon som helst oro. Överhuvudtaget.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

Integrationsminister Erik Ullenhag presenterar ett nytt integrationsprojekt

Erik Ullenhag. Foto: Johan Ödmann

Erik Ullenhag. Foto: Johan Ödmann

Diskrimineringsombudsmannen (DO) med cirka 100 anställda ska flytta till någon av Stockholmsförorterna Tensta eller Rinkeby. Beslutet syftar till att bryta negativa utflyttningsspiraler i ett område där det finns ett utbrett utanförskap, skriver integrationsminister Erik Ullenhag (FP).

Regeringen ger nu Diskrimineringsombudsmannen (DO) i uppdrag att förbereda en omlokalisering av myndigheten till Tensta/Rinkeby. Det är ett led i arbetet för att lyfta de mest utsatta stadsdelarna.

Så börjar Erik Ullenhags artikel på DN Debatt den 10 juni.

DO logoVanligtvis brukar man i möjligaste mån samla myndigheter och verk i ett lands huvudstad, gärna så centralt som möjligt, vilket det finns många fördelar med. Men kanske tänker Erik Ullenhag att det ska bli närmare för många som vill anmäla kränkningar att ha DO i Tensta eller Rinkeby om DO flyttas ut till ett ”utsatt område”, som invandrartäta områden numera kallas (förmodligen för att undvika att nämna ordet ”invandrare”). Eller hur han nu tänker.

Att det blir lätt för ”arga unga män i utanförskap” att hålla anställda på en stor myndighet som gisslan vid nästa upplopp, och att bränna upp deras bilar har väl Ullenhag också tagit med i beräkningen när han nu presenterat sitt nya ”integrationsprojekt”. Och funnit att ”lite spill får man räkna med”, eller någonting ditåt. Polis, ambulans, brandkår och andra ”svenneinstitutioner” är ju ofta inte välkomna och i Södertäljes ”utsatta områden” har det rapporterats om att socialarbetare och andra måste ha skottsäkra västar och poliseskort när de försöker arbeta i vissa av dem. En del behöver till och med polisskydd i sina lokaler (SR 22 juni 2011: Tjänstemän måste ha polisskydd i lokaler). Ska samma sak gälla de DO-anställda och vad kommer säkerhetsåtgärderna att kosta, i så fall?

Av många anledningar kan man förutspå att flytten av DO – en myndighet som vi för övrigt är många som under lång tid tyckt borde läggas ner helt – kommer att bli om inte ett fiasko så åtminstone ett rejält misslyckande.

Vi får väl se hur det går och hur många anställda som vill flytta med när/om Ullenhag får göra verklighet av sitt nya påhitt. Jag tillhör alltså dem som länge ansett att DO aldrig borde ha inrättas och att myndigheteten ska läggas ner. Det finns lagstiftning som reglerar diskriminering och vi har inte myndigheter för en massa annat som redan är lagreglerat! Och jag tror som sagt inte heller, generellt, på idén att flytta ut myndigheter i invandrartäta områden som någon sorts integrationsexperiment. Allra minst till osäkra områden där upplopp och kravaller närsomhelst kan blossa upp.

Här är några tidigare texter på bloggen om DO. Många hänför sig till den urusla chef som DO hade och som tvingades avgå och alltså inte längre finns kvar där. Dessa texter visar främst hur det stormat kring myndigheten, och det är väl känt att det kan vara svårt att få bort osunda och dåliga ”kulturer” på en infekterad arbetsplats, sådana tenderar liksom att ”sätta sig i väggarna”. Men här är ändå en del av de texter som genom åren publicerats här på bloggen om den här onödiga (och dyra) myndigheten:

Knappast ett ärende för DO! – 31 december 2007
Diskrimineringsombudsmannen som ska utreda kränkningar kränker själv  – 29 februari 2008
Diskrimineringsombudsmannen utsedd till Sveriges sämsta chef – 19 augusti 2009
”I Sverige arbetar staten tydligen både mot och för diskriminering.”  – 8 september 2009
”Diskrimineringsombudsmannen utsedd till Sveriges sämsta chef” – 23 november 2010
En migga apropå DO och niqaber: ”Är det inte domstolarna som bestämmer?” – 1 december 2010
Hur länge får urusla chefer på onödiga statliga verk sitta kvar?– 14 januari 2011
Först nu (!) tar Studio Ett upp frågan om den massiva kritiken mot DO Katri Linna!– 27 januari 2011
Äntligen: DO Katri Linna tvingades gå! – 1 februari 2011
Dårskaper: Sverige, landet som är på väg mot inkompetensens och dårskapsruinens brant – 28 februari 2012

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Finland. Statsminister Jyrki Katainen: ”Vi ska ha en saklig, icke upphetsad diskussion om invandrarna och människovärdet, utan rasistiska inslag.”

Yle Radio Suomi logoFinlands statsminister Jyrki Katainen sa i programmet Statsministerns frågetimme i Yle Radio Suomi, att han med oro har följt nyheterna om förortskravallerna i Stockholm.

Här kan man lyssna på hela programmet, som är på finska. Jag har översatt ett utdrag ur programmet till svenska:

jyrki-katainenStatsminister Jyrki Katainen: ”Vi ska ha en saklig, icke upphetsad diskussion om invandrarna och människovärdet, utan rasistiska inslag. Vi ska tala om hur vi kan främja invandring men vi ska också se till att våra system inte utnyttjas. Det är också synpunkter som behöver diskuteras. Vi behöver också arbetskraft utifrån till Finland under kommande decennier.

Intervjuaren: ”Finland har en betydligt försiktigare linje vad gäller asylpolitiken än Sverige och vi har betydligt färre asylinvandrare. Har det varit rätt sätt att undvika gettoisering och större problem?”

jyrki-katainenStatsminister Jyrki Katainen: ”Vi har velat vara måttfulla när det gäller antalet mottagna asylsökande. Vi har velat kunna ge dem som söker en fristad i Finland möjlighet att kunna leva i Finland och i det ingår studier och arbete och att man kan anpassa sig och komma in i det finska samhället. Det är viktigt också i framtiden. Invandrarna ska erbjudas samma möjligheter – varken bättre eller sämre utan jämlika – som finländarna. Allra viktigast är, att samma regler gäller för alla. Invandrarna ska inte utnyttjas som billig arbetskraft. Det är viktigt ur invandrarnas synvinkel men också för den finska arbetsmarknaden. Alla ska kunna leva ett gott liv som vi menar med det: studera och arbeta och vara en aktiv del av det finska samhället.”

Det är bra för det finska folket och för alla de invandrare som av olika skäl (arbete, studier, asyl, anhörig) kommer till Finland, att landet har en rak och tydlig statsminister. Att man i Finland har kvar sitt sunda förnuft och sin yttrandefrihet, och att även landets ministrar, riksdagsledamöter och andra i maktpositioner talar så att alla förstår.

Det finns inte ett enda ord i det statsminister Jyrki Katainen säger, som ens med bästa vilja kan tolkas negativt – som det skulle göra i Sverige om den svenske statsministern skulle tala lika saklig och sansat om frågor relaterade till invandring. I Sverige har orden getts nya innebörder och beröringsskräcken med Sverigedemokraterna hindrar människor från att tala just sansat och tydligt om alla sidor – inte bara positiva – av en stor invandring. För att det finns en mängd negativa sidor också, det vet ju alla, inklusive invandrarna själva. Det vet också integrationsminister Erik Ullenhag, som aldrig på djupet tar upp de negativa aspekterna, svårigheterna och problemen som invandringen för med sig (problem som finns trots att ”600.000 utrikesfödda går till jobbet idag”), utan ständigt vänder ut och in på sig själv för att hitta ord och uttryck som inte (av någon, jag vet inte vem) kan anses ”gynna Sverigedemokraterna”. Varför det är den värsta skräck svenska politiker upplever och varför de ger Sverigedemokraterna så stort indirekt inflytande, det har jag aldrig förstått…

Mitt råd – gratis! – till alla partier har i alla år varit:
Sverigedemokraterna har sin politik, sin agenda, uppenbarligen uppskattad av ganska många, vilket man inte kan ignorera. Strunta i deras partiprogram och deras visioner, ställ inte allt ni gör i relation till dem! Presentera era egna tankar och förslag helt utan att snegla på Sverigedemokraterna. Tala klarspråk (lär gärna av Finlands statsminister, det är inte svårt!). Att tala om problemen som finns, att börja ställa krav som man gör i Finland, det är vad som kan ge er respekt och trovärdighet och göra så att ni uppnår er önskan och ert mål: att vinna valet 2014!

Att läsa:
Finlands inrikesminister om kravallerna i Sverige och om att risken för att något motsvarande ska hända i Finland är låg – 24 maj 2013
Sweden in the world – bilden av Sverige är förändrad – 22 maj 2013
”1 § Stör folksamling allmän ordning genom att ådagalägga uppsåt att med förenat våld sätta sig upp mot myndighet eller eljest framtvinga eller hindra viss åtgärd och skingrar den sig ej på myndighets befallning, dömes för upplopp, anstiftare och anförare till fängelse i högst fyra år och annan deltagare i folksamlingens förehavande till böter eller fängelse i högst två år.”  – 20 maj 2013

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa.

Julafton 2012: Flyktingen och adventsstjärnan

En sann julsaga med hopp om ett lyckligt slut

En flykting från Afghanistan, alltså en person som styrkt sin identitet och sin historia och beviljats flyktingstatus, befinner sig i Sverige för andra julen. Vi träffas och pratar om hans liv i Sverige – han är högutbildad, berest och språkkunnig – och om absurditeter som får mig att bli riktigt arg trots att jag vet hur galet det som kallas ”integration” är i Sverige. De historier om sfi och introduktionskurser och annat som jag får höra gör att jag undrar om integrationsminister Erik Ullenhag (och regeringen och riksdagsledamöterna) lever i samma värld som jag och min flyktingvän. Knappast.

Men idag, på julafton, ska jag extrahera det positiva ur hans berättelse, det som gör mig glad och som, trots alla konstigheter han mött och möter i sitt nya land, gör min afghanske flyktingvän till en ”lättintegrerad mönsterinvandrare”. Han är nämligen nyfiken och intresserad, han vill veta, han vill lära sig, han vill vara med. Som flykting – alltså verklig flykting enligt Genèvekonventionen – kan han inte återvända till sitt hemland under överskådlig tid och han är helt inriktad på att bli en aktiv och produktiv del av det svenska samhället. Med den önskan och viljan försöker han bland annat finna sin egen väg förbi sådant slöseri med hans tid och våra pengar som att han placerats på en introduktionskurs om Sverige för tredje gången. En kurs han alltså nu går igen, trots att han bett att få slippa och sagt att han hellre vill diska, städa eller vad som helst, men som ”integrationsansvariga” inte orkat/förmått/kunnat ordna varvid det enklaste varit att placera honom på samma kurs en tredje gång.

Hans vilja och önskan att bli en riktig del av det svenska samhället är starka och har tagit sig uttryck i att han föreläst för gymnasieelever om intressanta ämnesområden som han har specialkunskaper om. Och som också gjort att han nu även ombetts att fira jul med och berätta om Sverige och det främmande systemet, folket, kulturen och samhället för unga ensamkommande asylsökande från hans land. På det sättet får han en oerhört viktig roll som en bro mellan ungdomarna och svenskarna och som en lärare/guide för de unga männen om vad de måste veta om det nya landet de nu befinner sig i.

AdventsstjärnanNär jag träffade min afghanske flyktingvän för några dagar sedan, gav jag honom en julklapp. Hans första någonsin. Han blev glad och senare på kvällen skickade han mig ett foto av den nu uppställda, lysande adventsstjärnan i hans köksfönster. Jag hade berättat för honom om julen, visat bilder på krubbor och berättat lite allmänt om julfirandet när vi sågs. Nu skickade jag också länkar till texter om advent och lite annat som han kunde läsa och lära sig mer av.

Att besöka en kyrka var honom inte främmande, han sa att det ju knappast gör att han konverterar från islam att han lär sig om kristendomen och det här samhället som bygger på kristna värderingar, även om värderingarna och traditionerna blivit alltmer sekulära. Han vill veta hur landet han nu lever i fungerar, vilka värderingar som råder och han törstar efter att få veta mer om svensk kultur och svenska seder och bruk. Jag hade inte hjärta att berätta för honom att svenska politiker, med statsministern i spetsen, inte anser att det finns något som är ”svenskt”, för hur ska en människa någonsin kunna integreras i ett samhälle som saknar själ, kultur, nationella drag, traditioner, stolthet etc?

Jag tänker med värme på min afghanske flyktingvän som vill bli svensk. Som är oerhört tacksam över att han fått en fristad i Sverige och som vill återgälda den generositet och den vänlighet han säger sig ha mött här. Och som inte vill bli bidragsberoende och hoppas att han ska slippa att en fjärde gång gå en introduktionskurs om Sverige. Han är redan aktiv, informationssökande och kontaktskapande. Kreativ. Nyfiken. Oerhört intresserad av allt det nya. Måtte han inte malas ner i det tröstlösa ”integrationsträsket”! Jag tror och hoppas att han tillhör de relativt få som inte kommer att göra det. Jag håller tummarna för att han ska klara sig helskinnad genom det svenska integrations- och bidragsmaskineriet och att han snart ska vara ute på andra sidan. Ute i samhälle. På god väg att bli svensk.

GOD JUL!