Finland. Migri. Om den finländska asylhanteringen. Del 3.

Läs först texterna Finland. ”Asylresa” till Helsingfors (27.9 2016),  Finland. Det finns inget ”muslimskt civilsamhälle”, bara ett finländskt(1.10 20126) och Finland. Migri: Om den finländska asylhanteringen. Del 1 och Finland. Migri: Om den finländska asylhanteringen. Del 2.

Rapporteringen om hur den finländska asylhanteringen ser ut fortsätter här. Efter asylsamtal, beslut och delgivning av asylbeslut fortsätter processen för den som vill överklaga sitt beslut.

Den som vill överklaga, alltså söka ändring av Migrationsverkets beslut, ska lämna in sin besvärsskrift (som det heter i Finland, ”överklagande” i Sverige) till

• Migrationsverket, Helsingfors förvaltningsdomstol eller den lokala polisen, som skickar den med sina anteckningar om mottagningstidpunkten till Migrationsverket
• Migrationsverket skickar besvärsskriften med bilagor och sitt utlåtande till Helsingfors förvaltningsdomstol.
• Om Helsingfors förvaltningsdomstol anser att ändringssökande ska beviljas asyl eller uppehållstillstånd på andra grunder, beviljar Migrationsverket tillståndet utan separat ansökan. Ärendet behandlas utan dröjsmål.
• Besvärstillstånd angående förvaltningsdomstolens beslut kan sökas hos högsta förvaltningsdomstolen.

Till slut tar Tirsa Forssell, chef för resultatområde juridisk service och stödtjänster vid asylenheten hos Migri, fram en del av de problem och utmaningar som finns längs vägen:

• Samarbetet med andra myndigheter och automatisering av processen (t.ex. domstolarna)
• Antalet anställda har mångdubblats
• Rådgivning och utbildning av personalen
• Många regioner –> olika förfaranden
• Nya riktlinjer för Afghanistan, Irak och Somalia
  (Migrationsverket har färdigställt säkerhetsöversikterna (i Sverige ”landinformation”) som granskas med sex månaders mellanrum)

Dessutom uppmärksammar hon oss på att det nyligen har kommit en del lagändringar som givetvis måste tas hänsyn till:

• Om sökanden beviljas asyl eller uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd delger Migrationsverket beslutet (fr.o.m 16.5 2016).
• Rättshjälpen (i Sverige: offentligt biträde bekostat av staten) till utlänningar vid behandlingen av ett ärende som gäller internationellt skydd är enligt en lagändring 1.9 2016 begränsad genom en bestämmelse om att biträdes närvaro vid asylsamtal enligt 97 a § ingår i rättshjälpen endast om detta är nödvändigt av särskilt vägande skäl eller om det gäller en ensamkommande minderårig.

Fortsättning följer i serien om den finländska asylhanteringen. Del 4 kommer främst att handla om hur nyanlända informeras av Polisen om vad som gäller i det land de kommit till.

Ytterligare ett lästips: Den finska asylprocessen – att lära av historien – 4 oktober 2016, Johan Westerholm på ledarsidorna.se. Ur texten:

Processen präglas av klara roller. Det är endast gränsbevakningen och polisen som tar emot en asylansökan. Fingeravtryck och övrig basdata registreras och ett datasystem genererar en plats i något av de transitboenden som finns. Ambitionen är att denna boendeform endast nyttjas i den inledande asylprocessen där enkla ärenden, som Dublinärenden och andra, avhandlas med prioritet. Den sökande kan naturligtvis neka anvisat boende men är då ansvarig själv för att få tak över huvudet. Den finska asylprocessen genomsyras av att i Finland gäller finsk lag och finska normer. Kulturella, etniska eller religösa motsättningar lämnas vid gränsen eller löses där de en gång uppstod. Majoriteten av de asylsökande finner sig i detta.

© denna blogg. Citera gärna men ange källa och länka till originalinlägget.

Finland. Landsmän tvingar flyktingar att behålla seder och bruk från sina egna kulturer.

Klicka på textruta för att komma till artikeln på Savon Sanomats sajt (på finska).

Landsmän tvingar flyktingar att behålla seder och bruk från sina egna kulturer

En del av invandrarna har i Kuopio stött på svårigheter när det gäller att få anpassa sig till den finska kulturen. En liten grupp, speciellt bland kvotflyktingarna, försöker tvinga sina landsmän att behålla seder från den egna kulturen. Detta framkom starkt vid ett informationstillfälle om invandrades rättigheter och skyldigheter i mångkulturcentret Kompassen. Många föräldrar var oroliga för att deras barn ska bli mobbade.

– Vår dotter mobbas om hon äter kött som är förbjudet enligt islam i skolan. De som mobbar henne är andra muslimer. Läraren har sagt åt dem att be om ursäkt, men det hela är glömt igen redan nästa dag. Vår dotter vill ofta inte ens gå till skolan, berättar ett äkta par som kom som kvotflyktingar till Kuopio 2014.

Enligt Minna Säävälä,som länge studerat invandringen, uppstår den här typen av konflikter lätt i samhällen där det råder starka fördomar gentemot minoritetsgrupper.

– Det märks mycket tydligt just i familjer. Man börjar vakta på släktingar eller andra som kommer från den egna etniska gruppen och man börjar anmärka på om de klär sig på ett sätt som anses för ”finskt”. Samma fenomen har också kunnat observeras bland ryska invandrare.

Enligt det syriska paret isoleras vuxna som lever på ett sätt som anses avvikande och det sprids skvaller om dem i Kuopio.

– Männen får frågor om varför deras fruar inte bär huvudduk. Problemet är att de lägger sig i andras privatliv.

Tsega Kiflie, sakkunnig vid Settlement Puijola, säger att den senaste tiden har också nya händelser kommit i dagen. En del av flyktingarna har krävt att sjukvårdare och läkare ska vara manliga; de har helt plötsligt lämnat arbetsplatser eller möten för att hålla bönestunder och under helgdagar har de inte kommit till överenskomna möten.

– De har inte respekterat finska seder. Om någon försöker bekanta sig med den finska kulturen och leva ett normalt liv, kan han råka ut för hot och trakasserier, säger Kiflie.

Enligt Minna Säävälä lever flyktingarna under en fruktansvärd psykisk press om de upplever att de inte accepteras av samhället.

– Då måste de ständigt vara på defensiven psykiskt. Det kan återspeglas som interna maktkamper inom gruppen.

I ett främmande land betonas den egna kulturen också på ett sådant sätt att man inte längre minns skillnaderna inom den egna kulturen eller religionen.

– I själva verket har till exempel de som bott på landsbygden och de som bott i en stad mycket olika tolkningar av samma religion.

Många invandrare som bevistade informationstillfället klagade på att de, som saken verkligen berör, inte var på plats.

– För första gången känner jag mig som en individuell medborgare, men här i Kuopio finns 12 personer som försöker dra mig tillbaka genom påtryckningar, konstaterar en ung man i publiken.

Fakta
–  Under åren 2013–2015 har det kommit ca 135 kvotflyktingar till Kuopio
–  Flyktingarna är bland annat från Syrien, Sudan, Myanmar och Irak
–  Det finns knappt 100 asylsökande i Kuopio

Kommentar: När – när? – har man någonsin kunnat läsa något liknande i en svensk tidning? Finländarna adresserar problemen direkt när de ser att de börjar gro och torde inte alls vara intresserade av att låta det hela bli ohanterligt. Som i Sverige. Det är bra och det är också mycket, mycket viktigt att inte väja för problemen (i Sverige kallade ”utmaningarna”), om man vill undvika att bli ens det minsta likt Sverige när det handlar om invandringen från utomeuropeiska länder. I Finland gäller finska seder och bruk, finsk kultur och finska traditioner. Har man kommit till Finland så är det inte så att man kan införa traditioner och religion från till exempel Mellanöstern i det offentliga finska samhället. Religionsfrihet råder, men religionen är helt och hållet en privatsak och främmande religiösa traditioner är knappast något som asylinvandrare kan kräva att få införa.

© Översättning Merit Wager.

Jyllands-Posten: ”Varje gång ett brott har begåtts med koppling till invandring, asyl och integration, sänker sig mörkret över de svenska medierna.”

Ur ledarartikeln Gode og onde i danska Jyllands-Posten idag, den 18 augusti 2015, med underrubriken ”Sverige slår alle rekorder”:

När ledaren för det liberala svenska C, Annie Lööf, för några år sedan tillfrågades i svensk television hur många invandrare Sverige kan ta emot, svarade hon att det var möjligt att ta emot 30 miljoner nya invandrare. De skulle bara kunna arbeta, tala svenska och betala skatt. Så kunde de också bli en dynamisk del av den svenska välfärdsstaten, tillsammans med den nuvarande cirka 9,5 miljonerna invånare i Sverige.

TV-klippet kan hittas på YouTube sida vid sida med otaliga märkliga, underhållande och dråpliga klipp som dagligen kolporteras på sociala medier. Men Annie Lööf tänkte och sade det på fullaste allvar.
———-
Sveriges invandringspolitik har utvecklats till ett komplex. Eftersom den främst hänvisar till abstrakta humanitära skäl, blundar den för konkreta följder i form av miljardutgifter för sociala tjänster; ökande våld och kriminalitet, kulturell segregation; en skola och ett utbildningssystem i fritt fall, religiös radikalisering i de  större städerna. Till det kommer ett folkligt missnöje, något som allt fler svenskar anser: att invandringen omvandlat den sociala verkligheten. Många känner helt enkelt inte igen Sverige, som förvandlats med rekordfart, och som ingen verkar ha någon kontroll över. Inte heller eliten, som i mer än 30 år blundat ögon för förvandling, och som resultat, har oerhört svårt att erkänna att de har haft fel och måste revidera sin syn på utvecklingen och prognoserna.

Läs gärna hela artikeln, med hjälp av Google Translate om danskan inte är så stark.

Läs också vad Mikael Jalving skriver i samma tidning den 12 augusti under rubriken: Dobbeltmordet i IKEA, bland annat:

På området ”Vad hände, vem gjorde vad, hur och varför” är svenska medier absolut ledande. Varje gång ett brott har begåtts med koppling till invandring, asyl och integration, sänker sig mörkret över medierna. Allt förvrängs, vissa detaljer utelämnas, avgörande förtydligande frågor ställs helt enkelt inte.

Var det terror i Västerås? Frågan avfärdas som irrelevant. Läsarna leds aktivt bort från sanningen, eller det alla fruktar. Romer bli ”EU-migranter”, muslimska gäng är ”ungdomar” eller ännu mer anonymt endast ”personer”, såvida de inte kallas ”utsatta grupper”.

Praktiskt taget allt som har någon som helst anknytning till invandring är inflammerat, farligt, tabu. Att läsa svenska medier är som att se på natten. Därför kom det inte som en överraskning att en intern varning igår rusade genom nyhetsbyrån TT som tillhandahåller material åt flera svenska medier, att gärningsmannens etniska bakgrund skulle bli komma att tillkännagivas:

”Alla nyheter redaktörer som inte vill det, måste manuellt ta bort informationen från de texter”.

Så förvarnade TT förvarnat redaktionerna för den konkreta verkligheten.

Som sagt: läs gärna artiklarna och ta hjälp av Google translate. Och än en gång påpekar jag vad jag så många gånger genom åren har påpekat:

Sverige skiljer sig från alla andra länder. Det är Sverige som är annorlunda, inte resten av EU.

© denna blogg.

Norsk författare: ”Hur det går för andra generationens invandrare följs upp av forskningen i både Norge och Danmark. I Sverige registreras dessa som ‘födda i landet’, alltså som etniska svenskar.”

Den norska författaren, skribenten och förstelektorn vid Markedshøyskolen, Elin Ørjasæter, skriver på Brännpunkt i Svenska Dagbladet den 23 september i en artikel med rubriken Sverige vet inte vad invandringen kostar bland annat:

Svenska politiker vet inte vad de pratar om. Svenska forskare levererar nämligen inte relevanta data.

Hon fortsätter:

De två forskarna vid Statistisk sentralbyrå följer upp punkt efter punkt: Att jämföra invandringen i Norden är inte möjligt eftersom svenska forskare antingen inte har eller är inte villiga att presentera exakta data. ”Svenska myndigheter och Statistiska centralbyrån publicerar ogärna uppgifter om utlandsföddas deltagande i arbete och utbildning fördelat på ursprungsland”, heter det i artikeln.

Hur många gånger har jag inte försökt hitta uppgifter i svensk statistik som finns i de övriga nordiska länderna? Det går helt enkelt inte! I Danmark kan man till exempel ta del av statistik över – som det heter i artikeln som kan läsas utdrag ur i inlägget Dansk läkare: ”Vi behöver en omvärdering av många av de invandrare som kanske av misstag beviljats ​​förtidspension.” –  hur många icke-västliga personer som lever på förtidspension och av det dra vissa slutsatser eller förändra en del kriterier. Något liknande har jag aldrig hört talas om i Sverige (om någon vet var sådana uppgifter kan finnas, mejla gärna via Info).

Elin Ørjasæters uttalande: ”Svenska politiker vet inte vad de pratar om. Svenska forskare levererar nämligen inte relevanta data” stämmer.

Tidigare hoppades miggorna, som levererat hundratals texter till den här bloggen (som blivit till, hittills,  två böcker) och jag, att fakta och berättelser ur den verklighet som handläggare och beslutsfattare vid Migrationsverket beskrev, skulle få politiker och även journalister att lyssna och politiker att omsätta det de fick reda på i handling och förändra det som var fel. De senaste åren, under Reinfeldts allt mer despotiska styre och efter de märkliga uppgörelserna mellan M och MP, har vi insett att vi hoppats förgäves.

Så för något år sedan beslöt vi att vi fortsätter att dokumentera, skriva, rapportera, men helt utan hopp om att nutida beslutsfattare och medierepresentanter ska ta till sig de ingående beskrivningarna av asylbedrägerier, falska identiteter och falska asylhistorier etc som beskrivs, och som beskrivits under många år. I stället skriver och dokumenterar vi vad som händer för att framtida forskare ska ha hjälp av dokumentationen när de försöker analysera och förstå vad som hände när Sverige valde en helt annan väg och blev ett helt annorlunda land än de övriga nordiska länderna. Vi kan bara hoppas att framtida forskare ska vara mer intresserade än dagens dito när det gäller att se verkligheten, inte göra sitt yttersta för att dölja den.

© denna blogg. Vid ev kort citat ur texten, vänligen länka till detta inlägg.

 

Kan man diskutera det positiva med (asyl)invandring så måste man också kunna diskutera det negativa

I SR P1-programmet Konflikt den 6 september berättas bland annat att folk på små orter med få invånare inte vågar säga att de är emot boenden för hundratals asylsökande för att de då riskerar att bli kallade rasister. Hur kan det vara möjligt att man drar sådana paralleller? Vad finns det för ”rasistiskt” i att vara orolig över hur ens lilla samhälle ska förändras? Nog måste man i ett civiliserat (?) land kunna diskutera berättigad oro och även i många fall rädsla för ”främlingar” utan att stämplas som ”rasist” eller ”främlingsfientlig”!

Det finns all anledning att, sansat och förnuftsmässigt, fundera över vad det egentligen på riktigt, på djupet innebär för det svenska samhället med en så stor asylinvandring från länder med en våldskultur som inte alls finns i Sverige. Och med en helt annan kultur och religion och andra traditioner. Dessutom: etniska och religiösa konflikter försvinner ju inte som genom ett trollslag bara för att människor sätter sina fötter på svensk mark. Det finns dessutom många exempel på sådana konflikter här i Sverige, på asylboenden och i bostadsområden. Sverige blir otryggare och osäkrare med den mycket stora asylinvandringen av – i sina hemländer – bittra fiender, det finns inget som helst rasistiskt eller främlingsfientligt i att konstatera det. Tvärtom: att inte vilja inse och diskutera det, är att oansvarigt sticka huvudet i sanden. Och att tysta oroliga människor genom att stämpla dem med diverse obehagliga och osanna epitet är direkt osmakligt och riktigt oschysst. Mot alla inblandade. Och alla är inblandade, alla som lever i det nya Sverige.

Kan man diskutera det positiva med (asyl)invandring så måste man också kunna diskutera det negativa. På ett civiliserat sätt, utan okvädingsord och etikettering.

© denna blogg.