Nya turer kring tvångsutvisning av afghaner från Sverige

Läs först: Finland. ”Överenskommelsen med Afghanistan ingicks i oktober. Återsändandet har redan påbörjats.” – 30 november 2016.

Nu kommer nya bud om Sveriges återtagandeavtal med Afghanistan. Från att första ha ansetts gälla (5 oktober 2016) meddelades att det inte gällde eftersom det afghanska parlamentet sagt nej (30 november 2016), ska det nu ändå gälla (6 december 2016).

Klicka på text- och bildrutan för att komma till inslaget hos Sveriges Radio. Ur inslaget:

Afghanistan fortsätter att ta emot de afghaner som tvångsutvisas från Sverige, trots att parlamentet i Kabul förra veckan avvisade återtagandeavtalet mellan de två länderna. Ett liknande avtal mellan Afghanistan och EU räcker för detta, meddelade den afghanska regeringen till den svenska i dag.

– Det betyder att vi kommer att kunna fortsätta att genomföra de planerade återresor som vi hade tänkt göra. Vi har fått klarat ut att regeringen i Afghanistan står fast vid det man har sagt från början, säger en nöjd migrationsminister Morgan Johansson.

Morgan Johansson har, under en halvtimme med den afghanska vice utrikesministern Hekmat Karzai som är på besök i Stockholm, fått ett besked från denne som Morgan Johansson anser är tillräckligt:

Afghanistan kommer att ta emot alla sina medborgare, inklusive de som utvisas med tvång.

Undran: Nu när Sverige alltså inte har ett eget återtagandeavtal med Afghanistan, hur blir det då med de utfästelser som Sverige gjort i det MoU sim undertecknades den 5 oktober? Som t.ex.:

Kommentar: Rörigt. Och kan man lita på detta som sagts under en halvtimmes möte? Borde inte Sverige ha ett eget skriftligt återtagandeavtal med Afghanistan (som Finland) för att det ska vara lite säkrare? Kan Sverige lita på Afghanistan? Ja, det svaret kommer förstås när Sverige nu (kanske lika snabbt som Finland) omgående börjar utvisa personer som fått avslag på sina asylansökningar och inte har rätt att vistas i Sverige.

© denna blogg. Vi citat eller uppslag ur denna text, vänligen länka till originalinlägget.

Om Migrationsverket hade följt lagen så hade familjen Ahmadi med flera inte utvisats

Centrum för Rättvisa driver några fall, Stockholms Handelskammare har engagerat sig i ett av dem, och nu har också Timbro engagerat sig för en av de familjer (den iranska urmakarfamiljen Ahmadi i Uppsala) som – som jag ser det och som lagen är utformad – ska utvisas på felaktiga grunder. I Timbros fall handlar det om en penninginsamling, men det handlar förstås också fortfarande och i grunden om att familjen ska beviljas fortsatt arbets- och uppehållstillstånd.

Jag har skrivit ett antal texter om det märkliga i att personer som arbetar och betalar skatt och har byggt upp sina liv i Sverige felaktigt utvisas. Längre ner finns länkar till några av mina texter i ämnet. Det viktigaste, som jag också tagit upp i texterna men som jag inte sett nå ut i andra medier, är följande, som jag upprepar ännu en gång i hopp om att någon – helst inom Migrationsverket – ska uppmärksamma:

Det står inte heller i 6 kap 2 § utlänningslagen att lön och övriga villkor ska vara exakt på öret desamma som anges i kollektiva överenskommelser. Det står att lönen ”inte får vara sämre än de villkor som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen”, inte att den ska vara exakt på öret densamma som facket bestämt.

Några av mina texter:

•  Fyra kronor för lite om dagen… – 19 december 2015. Ur texten:

Om handläggaren på Migrationsverket som upptäckte att Mehdi Ahmadis arbetsgivare, som ju tar på sig skulden för misstaget gällande lönen, hade kontaktat denne och påpekat att han måste ha missat att se till att lönen ligger rätt så hade ju saken varit ur världen. Tid och kraft hade då kunnat ägnas åt att jaga verkliga skurkar som säljer arbetstillstånd dyrt till utlänningar som sedan utnyttjas till löner betydligt mer än 180 kronor under kollektivavtalsenliga löner. Arbetsgivaren hade kunnat rätta till misstaget och Mehdi Ahmadi och hans familj hade kunnat fortsätta sina liv i Sverige.

•  Om fakta i målet är korrekt återgivna av medierna så är det inte rätt att familjen Ahmadi utvisas – 19 december 2015. Ur texten:

Ingenstans i utlänningslagen går det att hitta något som förbjuder att smärre misstag rättas till när de upptäcks att det är uppenbart att det inte förelegat brottsligt uppsåt. Det hade inte varit fel att bevilja Mehdi Ahmadi fortsatt arbets- och uppehållstillstånd.

•  Jag kan inte se att det i utlänningslagen står att en person ska utvisas för att en arbetsgivare begått ett smärre misstag eller för att lönen varit 4 kronor ”för låg” per dag i fem månader – 10 november 2016. Ur texten:

Sydsvenskan har fel när de skriver att:

Enligt svensk lag ska en arbetstagare från ett land utanför EU ha samma villkor och försäkringar som en svensk som är anställd enligt kollektivavtal.

För så står det inte i lagen.

Citera gärna ur mina texter och länka till originalinlägget.

© denna blogg.

Finland. ”Afghanistan klarar inte av ett så stort antal återvändande människor, tror Laurence Hart, chef för IOM:s avdelning i Kabul.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Yles sajt (på finska).

1,5 miljoner flyktingar återsänds med tvång till Afghanistan – en total katastrof

EU-länderna återsänder snart stora skaror afghaner, men från Pakistan måste så många som över en miljon återvända. Afghanistan klarar inte ett så stort antal återvändande flyktingar, anser experter.

Till Afghanistan återvänder eller återsänds 1,5 miljoner flyktingar innan årets slut. Europeiska Unionen tecknade ett återtagandeavtal med Afghanistan i oktober och nu återsänds minst tiotusentals asylsökande till sitt hemland. Under det senaste året har det kommit 200.000 afghanska asylsökande till EU.

Det största återvändandet sker dock från Pakistan och Iran. Enbart i Pakistan finns, enligt FN:s siffror, 1,3 miljoner afghanska flyktingar registrerade och dessutom 700.000 oregistrerade. De har flytt de ultraislamistiska talibanernas grymheter.

Relationerna mellan Pakistan och Afghanistan är just nu mycket dåliga. Pakistan har satt en tidsgräns den 15 november för de papperslösa afghanska flyktingarna att skaffa sig identitetshandlingar som kan ge dem rätt att vistas i landet. För de flesta är det en total omöjlighet. Men har de inte dessa papper återsänds de till Afghanistan.

Många afghaner har berättat att de pressats hårt av pakistansk polis och pakistanska myndigheter. Människor hotas och förföljs, polisen griper dem och de tvingas betala mutor, berättar Mohammed Ismail, chef för UNHCR i Jalalabad. Flyktingarna upplever också att målet för de pakistanska myndigheterna är att pressa afghanerna att återvända till sitt hemland, trots att landet befinner sig i totalt kaos. Många afghaner har bott i Pakistan i flera år. En del av de unga afghanerna har aldrig varit i Afghanistan.

Afghanistan klarar inte av ett så stort antal återvändande människor, tror Laurence Hart, chef för IOM:s (International Organization for Migration) avdelning i Kabul. Han tror att den stora mängden människor som anländer till Afghanistan kommer att skapa enorma problem.

Striderna med talibanerna har förvärrats den senaste tiden. Enligt flyktingministeriet i Afghanistan har enbart under de två senaste månaderna 600.000 människor tvingats fly från sina hem. Antalet internflyktingar i landet har under hösten alltså ökat från 1,2 miljoner till 1,8 miljoner. När man räknar in dem som kommer från Europa och Pakistan, kan det snart finna upp till 3 miljoner internflyktingar. Hjälporganisationerna har inga möjligheter att hjälpa ett så stort antal människor.

Många som återvänder eller återsänds till Afghanistan har ingenstans att ta vägen. Särskilt de som kommer tillbaka från Pakistan har ofta mist sina hem för många år sedan. Bostadshus kan också ha blivit förstörda i de flera decennier pågående krigen

Runt de större städerna i Afghanistan växer ständigt upp nya tält- och ruckelbyar där de hemlösa försöker hålla sig vid liv.

© Översättning Merit Wager

Läs också Afghanistan är nu det land som tar in flest afghanska migranter

Finland. Migris överdirektör Jaana Vuorio i lång intervju med Newsmakers på Helsingin Sanomats sajt.

Klicka på bildrutan för att komma till intervjun på HS:s sajt (på engelska).

Överdirektör (i Sverige generaldirektör) Jaana Vuorio, Migrationsverket – Migri – intervjuas i det här videoklippet från Newsmakers (utlagt på Helsingin Sanomats videokanal) på engelska om asylsituationen i Finland. Större delen av den 18 minuter långa intervjun har nedtecknats med tanke på att man inte vet hur länge videoklipp ligger kvar och det som sägs här kan vara intressant att ta del av också om några år eller ännu längre fram, när länken kanske inte längre fungerar. Det mesta är nedtecknat på engelska men en del är översatt till svenska.

David Mac Dougall: Norway has radically revised their estimate downwards, of the number go people who will come to claim asylum, to a 19 year low. What’s the situation  going to be like in Finland this year and what’s it going to be? How many people did you think would come and what’s the reality?

Jaana Vuorio: Our estimate was 10.000 for the entire year of 2016. It seems that we don’t go that much up so now the estimate is around 6000, 7000 at the most.

David Mac Dougall: Comparing it to last year – we had more than 32.000 last year if I remember correctly.

Jaana Vuorio: Yes, in Finland actually, in the European and Nordic context, our asylum seeker figure has been exceptionally stable. It has varied between 3.000 and 4.000 annually and then, all of a sudden last year, we git nearly ten times more applicants.

Intervjuaren säger att det var uppenbart varför det kom så många asylsökande förra året men undrar:

David Mac Dougall: So why has it dropped off so much this year, what are some of the reasons behind fewer asylum seekers?

Jaana Vuorio: Of course there are many reasons for that but the main reason, compare to last year, are the border controls that have been put in place and also the movement from Turkey to Greece, the numbers have gone down, as we all know.

David Mac Dougall: Do you think ut plays into it that Finland is not granting so many asylum applications; not granting so many asylum requests? Do people realize that its not such an easy country to come to and claim asylum?

Jaana Vuorio: Probably that is one of the reasons,  as well as… actually the asylum criteria remains the same but we used to have a national category of ”humanitarian protection” and that was taken away from the immigration law in May this year.

David Mac Dougall: Who did that affect the most, when it was taken away from the law?

Jaana Vuorio: Actually applicants from countries like Irak, Afghanistan and Somalia. Earlier applicants from those countries, they – or most of them – qualified for the category of ”humanitarian protection”.

David Mac Dougall: We’ve seen some of the worst fighting with ISIS in Irak, so somebody fleeing ISIS wouldn’t automatically get their asylum application approved in Finland anymore?

Jaana Vuorio: Of course we look at the situation all the time as it is at the moment and now we know that the situation in Mosul has really deteriorated so the fact that a person comes from Mosul… if he returns there he would face serious harm for his security. But then of course for Iraqis we have to consider whether the person could return safely to some other part of the country.

Ska UG på en timme lyckas med vad jag inte lyckats med på många år: bryta barnläkarnas obegripliga ställning som ”experter” i frågan om åldersbedömningar av misstänkt äldre ”minderåriga” asylsökande?

Klicka på text- och bildrutan för att komma till videoinslag och artiklar.

I kväll, den 31 augusti, sänder Sveriges Television Uppdrag granskning som handlar om det mångåriga och mycket stora problemet i Sverige: att ett gäng barnläkare fått förhindra att åldersbedömning görs av dem som slarvigt i medier och av politiker kallas ”ensamkommande barn”.

I många år har det svenska ”etablissemanget” – eller vad man ska kalla Migrationsverket, Socialstyrelsen, regeringen, delar av riksdagen med flera – låtit den här mannen och ett antal likasinnade, skapa mångmiljardförluster i pengar (för enorma kostnader för personer som varit över 18 år men behandlats som ”barn”) och stora förluster i trygghet för många människor, genom sin hårdnackade syn på åldersbedömningar av hitkommande asylsökande som säger sig vara under 18 år!

Att ”etablissemanget” lagt så stor vikt vid vad dessa herrar (Hjern, Flodmark, Ascher & Co) tyckt i en fråga som inte ens berör deras område – barn – utan handlar om vuxna, har i snart ett decennium varit obegripligt för mig.

I inlägg efter inlägg i Svenska Dagbladet, i Dagens Samhälle, på Newsmill (saligen avsomnad sajt), Det Goda Samhällets sajt samt här på bloggen har jag skrivit om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande som misstänks vara äldre än de uppger. I inlägg efter inlägg har också miggor, läkare, HVB-personal, socialtjänstemän, poliser, sfi-lärare och andra här på bloggen berättat om hur hopplöst det är att tvingas spela med i ett spel som går ut på att de ska låtsas att ända upp till 32-, 36-åriga män är ”barn”.

Här är några av de texter som publicerats i olika medier genom åren. Tänk om någon hade tagit till sig hur det går till i andra länder och vad andra experter och inblandade aktörer haft att säga i stället för att låta dem, som jag numera tänker på som ”barnläkarmaffian”, vara tongivande. Hur många miljarder kronor hade då kunnat gå till annat än till att ”vårda” överåriga utländska ”barn”, betala ut efterlevandepensioner, arvodera till gode män, tillhandahålla platser i skolor och till oerhört dyra boenden? En synnerligen berättigad fråga. En stor del av ansvaret för detta vilar tungt på dem som aktivt motarbetat att Sverige – likt andra länder i EU – bedömt åldern hos asylsökande där fog funnits för misstanke om att de är äldre än sina uppgivna 16 eller 17 år (som inte stöds av id-handlingar). Men givetvis också på lomhörda, okunniga och ovilliga politiker av alla kulörer som under många år slagit dövörat och blindögat till mot verkligheten och låtit dessa herrar hållas.

Här följer en del av vad jag genom åren skrivit i diverse medier och här på bloggen om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande:

•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014. Ur texten:
Anders Thomas, som under åtta år var anställd på Migrationsverket, har berättat om sina erfarenheter: ”Det kändes rent bisarrt att sitta och utreda ’16-åringar’ som uppenbarligen var närmare mig i ålder. På den tiden fanns det möjligheter att göra en åldersutredning, det finns inte i dag utan man verkar släppa igenom i stort sett alla som säger sig vara barn. Vad händer när dessa vuxna män börjar i gymnasiet och går med riktiga 16-17-åringar?”.

•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016. Ur texten:
Kostnaden för den här gruppen, som under perioden januari–november 2015 utgjorde 22 procent av alla asylsökande, är enorm, liksom alla arrangemang kring deras boende och studier etcetera. Om det vid åldersbedömningar skulle visa sig att ett ansenligt antal inte är minderåriga, blir besparingen för skattebetalarna avsevärd. HVB-hemspersonal, familjehem och skolor skulle också slippa de problem som följer med att vuxna män måste behandlas som 16- och 17-åringar, vilket berättades om i reportaget i Sveriges Radio.

•  Replikskifte mellan Migrationsverket och Merit Wager – 11 januari 2016. Ur texterna:
Fredrik Beijer, rättschef Migrationsverket:
Vi påminner också våra medarbetare att det är den sökande som har bevisbördan för sin ålder, att det i första hand är skriftlig bevisning som är aktuell för bedömningen och att huvudregeln är att detta sker i samband med att vi avgör ärendet. En medicinsk åldersbedömning kan finnas med under förutsättning att en läkare är villig att göra detta. Mycket i Merit Wagers artikel handlar om värdet och ”exaktheten” av så kallade ”ålderstester” – och hennes funderingar ska i första hand bemötas av läkarprofessionen och Socialstyrelsen.

Merit Wager:
Fredrik Beijer, Migrationsverket, skriver: ”JO poängterar att ”fram till beslut bör den ålder som sökande uppgett vid ansökningstillfället godtas” (12 december 2012 och 9 april 2015)”. Och det är ju vad verkets ledning vidarebefordrat till sin personal. Det må vara ett uttalande av JO, men enligt Migrationsöverdomstolens dom UM 2437-13 gäller att: ”det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”

•  Hur kan säkerheten på HVB öka? – 11 februari 2016. Ur texten:
Det naturliga vore att man också i Sverige gjorde åldersbedömningar i början av asylprocessen vid tveksamhet kring den asylsökandes ålder, vilket görs i övriga Norden. Hade man gjort det så hade man med mycket stor sannolikhet haft ett betydligt mindre antal personer som bedömts vara under 18 år, och Sverige skulle inte ha lika stora problem med plats- och personalbrist på HVB som nu.

Med ett betydligt mindre antal faktiskt minderåriga asylsökande kan resurserna användas till boenden med god personaltäthet och en säkrare miljö där man inte riskerar att blanda vuxna asylsökande med minderåriga.

•  Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu – 26 april 2016. Ur texten:
Migrationsöverdomstolens dom (UM 2437/13, 2014-02-11) anger också i klartext att:

”Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.”

Detta efterlevs dock inte och antalet påstått och faktiskt minderåriga som sökte sig till Sverige under 2015 (35 369 personer) var ensamt 3,4 gånger så stort som antalet till övriga länder i Norden tillsammans (10 389 personer). En anledning till denna fördelning kan mycket väl vara det faktum att det är känt i de stora asylsökarländerna att åldersbedömningar inte görs i Sverige, varvid även äldre personer tämligen riskfritt kan utge sig vara under 18 år.

Det är inte acceptabelt att Migrationsöverdomstolens dom inte följs för att några barnläkare sätter sig på tvären och en utredare på Socialstyrelsen vill utföra en pilotstudie där resultaten kommer att dröja. Därför bör åldersbedömningar enligt beprövade metoder komma i gång omedelbart på initiativ av de aktörer i samhället som kommer i kontakt med unga asylsökande.

•  Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna – 15 mars 2016. Ur texten:
En av anledningarna till att färre söker sig till våra grannländer kan vara att man vid misstanke om felaktigt uppgiven ålder gör åldersbedömningar. Det har i dessa länder vid olika kontroller genom åren konstaterats att av personer som åldersundersökts har mellan 60 och 72 procent visat sig vara rejält äldre än den ålder de själva har uppgivit.

Om man betänker att skillnaden i kostnad som belastar skattesystemet kan vara långt över en miljon kronor per år och asylsökande beroende på om personen är minderårig eller vuxen, borde det ligga i Sveriges intresse att direkt i början av asylprocessen åldersbedöma asylsökande.

Det är väl känt bland människosmugglare att Sverige är det lättaste landet att söka sig till som ”ensamkommande barn” eftersom Migrationsverket här går efter den ålder som den asylsökande uppger.

Bland texterna på bloggen tas här bara upp några få, samtliga från i år. Men man kan söka på ord som ”ensamkommande”, ”minderåriga”, ”åldersbedömning”, ”ålderstest”, ”åldersbestämning” etc för att hitta många fler texter från tidigare år.

•  Om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”.  – 26 maj 2016. Ur texten:
De, som efterlyser etik och barnperspektiv borde ta del av de otaliga berättelser som nu sipprar ut när bubblan brister och man inte längre i kommuner, på HVB och i familjehem, inom socialtjänsten, i skolor etc orkar spela med i ”vi låtsas att X, som verkar vara närmare 30 år gammal, är 17 år, som han sagt”-spelet.

De, som efterlyser etik och barnperspektiv kan till exempel läsa detta, som en person som arbetar i en skola där man tar emot faktiskt och påstått minderåriga asylsökande i förberedelseklasser, berättar:

Majoriteten är afghaner och vuxna som utger sig för att vara barn. De säger att de är 14-16 år gamla och vissa av dem är närmare 25-30. Dessa går alltså i klasser där det finns 14-åringar som faktiskt är 14 på riktigt. Förutom de konsekvenser du nämner så är det också problematiskt när vuxna faktiskt tar barns plats (i skolan t.ex.) och utnyttjar systemet.

•  Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån. – 9 juni 2016. Ur texten:
Ja, att många som säger sig vara minderåriga ljuger om sin ålder har bland annat berättats om på den här sajten av miggor, av HVB-personal, av personer som ställt upp som familjehem (se två exempel nedan), av modersmålslärare i främst afghanska språk, av gode män. Och under några år på utmärkta Ledarsidorna.se och av en hel del andra som föraktfullt av de journalister som nu tassar över till ”andra sidan”  har kallats ”alternativa medier” och allt möjligt annat. Faktaresistensen (jag hörde ordet nyligen och det beskriver ju ganska väl vad rätt många lidit och lider av) har varit svår och allvarlig hos de allra flesta ”gammelmedier”. Det är mycket, mycket allvarligt och det har skadat Sverige.

•  Hängslen och livrem finns, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna. – 16 juni 2016. Ur texten:
Och börja åldersbedöma nu – alla andra länder klarar det ju. Så efterblivet kan det inte vara i Sverige att man inte klarar att göra åldersbedömningar. Den asylsökande ska i första hand styrka och i andra hand, om det är omöjligt göra trovärdig sin ålder om han/hon säger sig vara under 18 år. Finns minsta misstanke eller osäkerhet kring åldern ska vederbörande åldersbedömas. Punkt. Slut.

•  Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar – 1 juli 2016. Ur texten:
– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.

Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.

– Jag lärde mig massor, skrattar han.

•  Vidare om asylbedrägerier; multipla identiteter; 13-åring som var 25 med mera – 7 juli 2016. Ur texten:
En migga: Jag känner till ett fall där den sökande hade kommit hit på anknytning (inga fingeravtryck) och sedan sökt asyl (fingeravtryck). Därefter sökte han asyl som ”ensamkommande 13-åring” (inga fingeravtryck). Således hade han nu tre identiteter. Anledningen till att den sökande bar sig åt på detta sätt var, att han var en brottsling och ville fortsätta på den banan. Han är med stor sannolikhet på fri fot än idag eftersom han flydde från det HVB där han vistades som 13-åring, när polisen var honom på spåren.

13-åringen med tre identiteter var i 25 årsåldern. Det är obehagligt att han har en identitet (PUT och folkbokföring) kvar som han kan fortsätta att använda trots att han har begått brott i de två andra identiteterna.

•  Nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, sökte sig till Sverige – 11 juli 2016. Ur texten:
Dessutom är det alltså fortfarande så att det enligt lag är den som söker skydd i Sverige som ska visa att den har behov av det. Lagen medger inte ”bättre-liv-invandring” för 16, 17, 23- och 28-åriga afghanska pojkar och män som vill få jobb, utbildning och annat i Sverige. Dessutom är det förvånande hur många av dessa ”skyddsbehövande” som mycket snart efter att de fått uppehållstillstånd i Sverige, reser hem och hälsar på i Afghanistan. I andra länder dras uppehållstillståndet in när sådant sker; det visar ju tydligt att personen ifråga inte har något skyddsbehov gentemot hemlandet.

En undran: Det räckte inte med alla vittnesmål, alla skriverier, all dokumentation, information om hur man gör i andra länder som bland annat förts fram här enligt ovan.

Blir det ändring nu, kommer Uppdrag gransknings inslag på en timme att få ett sådant genomslag att det lyckas med vad jag inte lyckats med trots all gedigen och faktabaserad information och dokumentation som jag presenterat genom åren? Nämligen att förpassa barnläkarna dit där de hör hemma: bland barnen och se till att man i Sverige gör åldersbedömningar av påstått minderåriga som kan misstänkas vara äldre än de uppgett? I så fall är det mycket bra, men många år för sent.

© denna blogg. Vänligen länka till detta inlägg vid citat ur texterna.

Finland. Reglerna för familjeåterförening för flyktingar kan skärpas ytterligare.

Utlänningslagen kan komma att stramas åt ännu mer. Så här rapporterar Svenska Yle:

Reglerna för familjeåterförening för flyktingar kan skärpas ytterligare. Sannfinländarna driver på och inom kort tillsätts en arbetsgrupp.

Den 1 juli utvidgades kravet på tillräcklig inkomst för att en flykting ska kunna ansöka om familjeåterförening. För en familj med två barn betyder det i praktiken en månadsinkomst på 2.600 euro netto (ca 26.000 kronor. Efter skatt, alltså. Min anm.). Inkomstkravet gäller också ensamkommande barn.

Vidare i Svenska Yles text:

Försörjningsplikten bygger på EU:s direktiv om familjeåterförening. Direktivet är inte bindande för medlemsländerna men många tillämpar det åtminstone delvis. Till exempel utvidgade också Sverige i somras inkomstkravet men där gäller det inte minderåriga barn, som i Finland.

 Klicka på textrutan för att komma till EU:s direktiv om familjeåterförening.

Ett antal förslag till skärpningar övervägs nu av en arbetsgrupp i riksdagen. Så här säger den sannfinländska riksdagsledamoten Simon Elo i Svenska Yles artikel:

Vi kan bland annat införa ett krav på att den som ansöker om familjeåterförening har bott i Finland i två år.

Dessutom:

Ett annat krav som möjliggörs i EU-direktivet handlar om minimiålder. Medlemsländerna kan, om de så vill, införa en lägsta ålder för maken och makan innan de kan återförenas. Tanken är att man sålunda kan undvika skenäktenskap.

Det finns motargument till en hel del av förslagen. Bland annat:

Om en minimiålder för äkta par eller sambor sägs att äktenskap bland minderåriga inte är ett problem ur finländskt perspektiv. Kravet på en tillräckligt bra bostad, som Sverige har infört, får back eftersom ”det är administrativt utmanande och möjligen kräver en ny tillståndsprocess”.

Följande fakta framhålls gällande familjeåterföreningar:

Texten i faktarutan från Svenska Yles sajt.

Om mycket av det som framkommer Migrationsverkets rapport ”Effektiviteten i asylprövningen” har miggorna länge berättat

OBS! Lång text. Men inte svårläst…

En del av det som förs fram i Migrationsverkets rapport ”Effektiviteten i asylprövningen” (som förresten hellre borde heta ”Ineffektiviteten i asylprövningen”) skrev miggor om redan för flera år sedan.

En migga: ”Det kommer att gå att höra en knappnål falla till golvet.” (13 september 2011). Kort utdrag ur texten:

Gå in på vilken asylprövningsenhet som helst, peka på någon av de anställda i mängden och ställ några busenkla frågor. Be någon ange bevisgraderna till namnen, och vad de olika bevisgraderna betyder. Be någon definiera begreppet rättskälla. Be någon förklara hierakiordningen mellan en lagakraftvunnen lag och vad en migrationschef säger för det fall dessa båda skulle strida mot varandra. Be någon skilja på bevisbörda och officialprincip. Be någon av de nyanställda förklara innehållet i det beslut som denne precis har skrivit (eller rättare sagt skrivit av). Det kommer att gå att höra en knappnål falla till golvet.

En migga: ”Din uppräkning av olika typer av invandring stämmer helt.” (12 februari 2013. Kort utdrag ur texten:

Jag tror att jag har skrivit tidigare att den vanligaste reaktionen hos nyanställda handläggare på Migrationsverket är att de undrar var ”flyktingarna” är. De är inte förberedda på att asylsökande uppger skäl som att de är osams med grannen, de gillar inte mammas nya man, de är arbetslösa, bostadslösa, vill inte göra militärtjänsten osv.

Framförallt är de nyanställda inte alls förberedda på att så många gör det och att så många uppenbart ljuger.

En ny migga: ”Jag arbetar på en enhet där arbetsförhållandena stadigt har gått i en nedåtgående spiral.” (30 juni 2013). Kort utdrag ur texten:

Varje enhet har numera bara en halv styrka ”erfarna” handläggare och beslutsfattare, den andra halvan består av nyanställda från februari 2013. Ledningen har därefter räknat om vårt beting till att motsvara det nya antalet medarbetare, som om de vore fullärda och i full produktion från och med årsskiftet. Var och en kan säkert räkna ut problemen…

En ny migga: ”Vi har slutat att göra juridiskt korrekta prövningar av asylskäl.” (23 september 2013). Kort utdrag ur texten:

Kvalitet var dock något som chefen inte intresserade sig för. Här handlade allt om att  producera, och det snabbt. Vissa kollegor, främst de nyanställda, gick på chefens linje och såg hela tiden mellan fingrarna gällande huruvida den sökande verkligen var över 18 år eller från vilken provins han kom ifrån. Inte nog med det, de nyanställda brukade, för att hamna i god dager hos chefen, även jobba hemifrån, oavlönat på sin fritid.

En migga: ”Flera enheter har många nyanställda handläggare och beslutsfattare som inte på långa vägar har den erfarenhet och kunskap som arbetet kräver.” (25 augusti 2015). Kort utdrag ur texten:

Flera enheter har många nyanställda handläggare och beslutsfattare som inte på långa vägar har den erfarenhet och kunskap som arbetet kräver. Detta, i kombination med en hög arbetsbelastning och resultatinriktade chefer, gör att det är enklast att ”blunda och bevilja”. Det kan man ju, vid en första anblick tänka att ”det gör ju inget”. Men fel är fel och okunskapen kan leda till att man utvisar personer som inte borde utvisas eller att man beviljar personer som vi absolut inte vill ha i landet.

Den intresserade uppmanas att läsa hela Migrationsverkets rapport för att få en bredare bild och insikt än vad nedan korta utdrag ger:

Rapportörerna om kvaliteten och allmänna frågor prioriteras, inte effektiviteten

Offentlighet och sekretess, förvaltningstjänstemannens roll, förhållningssätt och antikorruption i all ära, men det är i ärendehandläggningen som skon klämmer säger man vid enheterna. Man skulle behöva ”låsa in alla nyanställda en månad på internat!” De behöver två till fyra veckors utbildning bara i våra datasystem för att därefter börja lära sig tänkesättet i myndighetsutövning, modell asylprövning. Introduktionen har alltså blivit splittrad och fragmentarisk och detta har i hög grad påverkat effektiviteten.

Rapportörerna om bemötande, rädslor och Facebook

Betoningen av bemötandefrågor syns idag också på hur arbetet faktiskt bedrivs. Det uppges ha fått alltför stor inverkan på hur utredningarna läggs upp. Vissa handläggare bjuder numera ofta på kaffe och lägger inledande tid på att skapa trivsel istället för att genast gå in i utredningsrummet och i utredningssituationen.

Under samma rubrik som ovan, beskrivs också en, som det verkar, helt förlamande rädsla (se hur många gånger ordet upprepas i nedan korta text ur rapporten!) för det mesta i jobbet, något som är ytterst oroväckande för en statlig myndighet med de uppdrag som migrationsverket har:

Man talar vidare om att vårt verksamhetsområde politiserats och att det finns en ny sorts rädsla som går ut över den effektiva utredningen. Handläggarna är rädda för att kallas islamofober, homofober, främlingsfientliga eller för att åtalsanmälas. De är också alltför rädda för att avbryta, då stör man den fria berättelsen och man är rädda för de offentliga biträdena som idag påstås vara tuffa, i vart fall mot nyanställda.

Rädslan har krupit in på verksamheten på ett nytt sätt. Och det har inte blivit bättre av alla sociala medier. Man är rädd för att hängas ut på Facebook. Många har privata konton/hemsidor som är offentliga och det händer att man får ovälkomna inlägg.

Rapportörerna om besluten

Flera påpekar att de unga medarbetarena inte är lika noggranna med detaljer i språket. De kan typsnitt och disposition men bryr sig inte i lika stor utsträckning om stavfel. Det meddelas beslut med flagranta skrivfel i slutkläm, rubriker och på beslutens framsida. Rena beslutsformulerandet tar enligt uppgift ungefär två av veckans arbetsdagar för beslutsfattarna (25-30 % av arbetstiden).

Rapportörerna om internrevisionens bedömning

Finska Migrationsverket och norska Utlendingsdirektoratet har inte någon särskild formell ordning för HBTQ-ärenden, dessa ärenden sköts av ordinarie enheter. Internrevisionen menar att det inte är alldeles självklart att just HBTQ-skäl är så mycket svårare att ta ställning till eller bedöma än de skäl som annars finns i ett asylärende och att det därför finns anledning att överväga en enklare och mindre tidskrävande ordning vid verket. En sådan förenkling sägs kunna göras successivt och i valda delar. Även barnärenden är ibland onödigt komplicerade. Barnkonsekvensanalyser i positiva beslut framstår t.ex. som något onödigt.

Rapportörerna om personal, många nyanställda

Vid flera enheter i Göteborg och i Boden är inga anställda äldre i tjänsten än 1,5 år, några av dem är likväl faddrar. Personalsituationen har tvingat fram nödlösningar och genvägar som tidigare inte funnits på kartan. När det förr dröjde fyra till sju år innan en handläggare avancerade till beslutsfattare, en tid som bedömdes som nödvändig för att få erforderlig trygghet i yrkesrollen, så sker motsvarande idag på sex månader, eftersom man då anses vara erfaren.  Det är klart att en sådan rekordkarriär inte gagnar kvaliteten i verksamheten, säger man uppgivet från chefshåll. Både handläggarkåren – som sägs ha det svåraste arbetet inom asylprövningen – och beslutsfattarkåren – som har det mer ansvars- och prestigefyllda arbetet – tappar härigenom sammantaget i kvalitet och skicklighet.

Rapportörerna om svårigheten med att vara nyanställd

Vissa utkast till beslut ”bollas” upp till fem gånger mellan en ny handläggare och beslutsfattaren. Inom FVP ser man idag också allt fler brister i utredningarna. Skillnaden uppfattas som betydande och man anar handläggarnas osäkerhet. Nyanställda saknar delvis förmågan att ställa relevanta följdfrågor och de kan inte styra utredningen på ett ändamålsenligt sätt. De har ofta inte förmågan att identifiera problemen och missar viktiga omständigheter. Dessutom har de svårt för att sätta gränser för ärendet och vet inte vad som är ”good enough”. De tror också på det ”hundraprocentiga beslutet”, det alltigenom korrekta beslutet där inget lämnas åt slumpen. De processekonomiska kraven är inte riktigt inarbetade överallt.

Ett problem som ofta framhålls är bristande landkunskap. När handläggaren inte har tillräcklig sådan kunskap blir besluten gärna fel. Vanligtvis upptäcks det och det kan repareras med en kompletterande utredning men denna stjäl tid och kostnader.

Rapportörerna om nya generationer, värderingar och utbildningar

De som numera arbetar med ärendena är för det första ofta åttiotalister, de är både jurister och socionomer eller statsvetare med mänskliga rättigheter som huvudämne.
—————-
De nya gruppernas inträde har medfört förskjutningar i värderingar och arbetssätt.
—————-
Dagens handläggare och ibland beslutfattare är alltså ofta födda på åttiotalet, ja även nittiotalet. Myndigheten har numera de s.k. curling-föräldrarnas barnkullar i rullorna. Vi har med andra ord anställda som vant sig vid att bli skjutsade hit och dit och att få allt de pekar på. Det får väl anses vara den gängse betydelsen av  begreppet. Är det alltså så att detta syns på arbetsplatserna idag? Svaret är ett modifierat ja.
—————-
Ute på enheterna är den nya gruppen kända för att vilja ha snabba förändringar och att karriären ska gå fort, annars tröttnar de. De tycker sig inte få tillräckligt stöd i sitt arbete, utvecklingssamtalen räcker inte till. De känner sig inte sedda och några hävdar att de är slöare. Man ser också allt fler som mår dåligt, det är fler som behöver stödsamtal vid företagshälsovården efter möten med traumatiserade flyktingfamiljer.

Rapportörerna om kan man slippa avvisningsbeslut?

Trots rent ”brutal öppenhet” vid rekryteringen om att handläggarjobbet kommer att innebära att man tvingas avvisa hela familjer under besvärliga förhållanden så finns det handläggare som, den dag situationen uppstår, plötsligt inte längre kan eller vill, empatin går för långt, beslutsångesten blir dem övermäktig. Några få säger sig vägra fatta avvisningsbeslut. Problemen har accentuerats och de kan accentueras ytterligare av att många hittills nästan bara arbetat med positiva beslut.

Om vad rapportörerna fann vid sitt studiebesök på Migrationsverket i Finland berättas bland annat följande:

Vi ska dessutom uppmärksamma de goda exemplen i landet och i vårt grannland Finland som har gjort sig känt för en mycket snabb asylprocess.

Som ett led i granskningen har internrevisionen besökt Finlands asylprövning och noterade där ett markant fokus på effektiviteten. Mål uttrycks som krav, enheter är resultatenheter, service och tillgänglighet är nedtonade, för att inte säga minimerade, och besluten är förenklade och korta, hälften så långa som hos oss.

Svenska avslagsbeslut är dubbelt så långa som de finska. PUT-beslut är 4-5 gånger så långa och reciten likaså.

De fem texterna som publicerats här mellan september 2011 och augusti 2015 borde ha tagits på allvar redan under de fem år som gått. I stället har nedåtspiralen fått fortsätta. Den genomgång av läget som Erik Stenström och Mathilde Skovdal vid Migrationsverkets internrevison presenterat, bekräftar att miggornas rapporter genom åren varit korrekta. De har kunnat läsas här av vem som helst, också av riksdagsledamöter och regeringsmedlemmar och – inte minst – journalister.

Migrationsverkets ledning, regeringen och riksdagen bör ta till sig vartenda ord som står i rapporten Effektiviteten i asylprövningen och djupt tacka de två rapportörerna som visat hur illa ställt det är med ”effektiviteten” och påvisat de stora problem som sedan många år berättats om av miggor med kunskap och erfarenhet: att nyanställningarna av en mängd yngre personer varit förödande för hela asylsystemet och för Sverige som land lika väl som för enskilda asylsökande.

Här kan texter läsas om främst asylhanteringen (men också en del annat) i Finland. Det är texter sedan slutet av sommaren 2015 (då ett mycket stort antal migranter tog sig in i EU) och framåt.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till det här inlägget.

Finland. Om effektivisering av asylprocessen och mottagandeverksamheten.

Migrationsverket utvecklar sin statistik för att effektivisera sin verksamhet

Det meddelar Migrationsverket i Finland, som avser att effektivisera asylprocessen och mottagandeverksamheten med hjälp av statistik inom ramen för projektet Migstat. Syftet med det här projektet är att utveckla Migrationsverkets statistik, för att exempelvis upptäcka fördröjningar i arbetsköer snabbare än tidigare med hjälp av statistiska uppgifter.

Migrationsverket beskriver avsikten med projektet så här:

Avsikten är att utnyttja statistiska uppgifter i större utsträckning än tidigare vid planeringen av dagliga arbetsuppgifter och allokeringen av resurser, även i situationer då antalet asylsökande plötsligt ökar. Målsättningen är även att påbörja en kontinuerlig utveckling av statistiken med användaren som utgångspunkt.

Med hjälp av statistiska uppgifter är det redan i dag möjligt att fördela asylsamtals- och beslutsköer exempelvis mellan resultatområden på olika orter. Om arbetsköerna enligt statistiken är långa inom ett visst resultatområde kan samtalen och beslutsfattandet föras över till ett annat resultatområde där köerna är kortare.

På Migrationsverket i Finland har man studerat och dragit lärdomar av hur man hanterar frågorna i andra länder och man har då kommit fram till att den bästa praxisen finns i Danmark som har en mer visuell statistik:

Personal från Migrationsverket besökte i mars de danska invandringsmyndigheterna för att bekanta sig med deras statistikföring och det sätt som statistiken utnyttjas i Danmark, såväl i planeringen av dagliga arbetsuppgifter som vid den helhetsmässiga granskningen av asylprocessen. Avsikten är att tillämpa bästa praxis från denna resa, framför allt inom användningen av visuella statistikuppgifter för styrningen av den dagliga verksamheten i Finland.

I praktiken innebär detta att numeriska tabeller ersätts av och kompletteras med grafik och nya statistikverktyg, som användaren kan anpassa enligt sina egna arbetsuppgifter. Dessa är framför allt dashboards och aktivrapporter. Inom projektet utbildas även Migrationsverkets personal i att använda nya visuella verktyg för att planera, styra och utvärdera myndighetsverksamheten.

Allt som kan effektivisera – och därmed också bidra till minskade kostnader – asylhanteringen, måste förstås dras nytta av. Överhuvudtaget verkar Finland ha en lättfotad organisation som snabbt kan ställa om beroende på de krav som förändrade situationer ställer.

Alla mina texter om och från Finland på det här området (från början av när den stora flyktingströmmen vällde in i EU i slutet av sommaren 2015) finns samlade här. Andra texter om/från Finland kan också förekomma, men i huvudsak är det texter just från asylområdet.

 

 

Finland. För i år har reserverats knappt 600 miljoner euro för asylhanteringen

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Yles sajt (på finska).

 

 

Inrikesminister Riskko: Det behövs mer pengar för asylhanteringen

Pengarna som reserverats för asylsökande som kommit till Finland räcker inte, men enligt inrikesminister Paula Riskko kommer det att behövas mindre pengar för asylsökande nästa år än i år. Hon påminner om att de som kommit hittills måste vänta länge på svar på sina asylansökningar på mottagningscentralerna (”asylboenden” i Sverige) som kostar mycket att driva.

– Exakta siffror kommer att tas fram i samband med budgetarbetet. Hur många asylbeslut som hinner fattas påverkar det hela, alltså vilka beslut det blir och hur många som lämnar landet, sa Riskko i en intervju med Yle torsdag den 4 augusti.

Enligt inrikesministeriet har man för i år reserverat knappt 600 miljoner euro (omkring 6 miljarder kronor) för att driva mottagningscentralerna, utreda asylansökningarna samt för bidrag till de asylsökande.

Det behövs mer pengar också av den anledningen att manga som får negativa beslut överklagar dem. Dessutom måste en del av dem som fått positiva beslut bo kvar på mottagningscentralerna eftersom det inte finns tillräckligt med platser i kommunerna.

Inrikesminister Riskko uppskattar att kostnaderna för asylhanteringen nästa år blir mindre än i år eftersom antalet asylsökande som kommit till Finland har minskat drastiskt sedan hösten 2015.

Greklands invandringsminister krävde på onsdagen att Europeiska unionen bereder sig på att Turkiet återigen öppnar sina gränser för en stor mängd flyktingar och upphör att följa de överenskommelser som landet har med EU.

Risikko säger att man måste förutspå olika alternativ, men att vi inte kommer rusa att rusa iväg och göra ogenomtänkta drag.

– Som det ser ut just nu så gäller överenskommelserna och vi förutser inte att ändringar sker mycket snabbt.

Under hösten kan den tillfälliga överenskommelsen mellan Finland och Ryssland också komma att brytas, alltså den som har förhindrat att asylsökande kommer till Finland via de två nordliga gränsstationerna. Överenskommelsen, som gjordes på vårvintern, gäller till början av oktober.

Enligt Risikko är det meningen att en förlängning av överenskommelsen ska behandlas av regeringen under augusti månad. Hon säger att hon ska diskutera saken med utrikesminister Timo Soini.

Enligt Riskko pekar ingenting på att antalet asylsökande till Finland skulle komma att ändras.

– För ögonblicket finns inget som tyder på ett sådant scenario, men under året har vi sett många olika sorters förändringar att vi definitivt följer situationen ytterst noga.

Finlands hårdnade asylstrategiska övervägandena har diskuterats under sommaren, när en irakisk man som sökt asyl fick avslag på sin ansökan trots att hans hem i Irak hade förstörts i en explosion och Migrationsverket bekräftat att mannen hade råkat ut för förföljelse. (Om beslutet kan läsas här, på finska).

Riskko säger att hon litar på att man på Migrationsverket, när man fattar sina beslut, noggrant utreder varje asylökandes situation ur många olika aspekter.

– Jag är av den åsikten att man alltid kan överklaga ett beslut om man upplever att det är orättvist, fortsätter Risikko.

Också försvårandet av familjeåterförening har skapat diskussion. Enligt Riskko är åtstramningarna i linje med andra EU-länders.

– Vi avviker inte på något sätt från andra länder överhuvudtaget. Och dit har vi också strävat, säger inrikesminister Risikko.

© Översättning Merit Wager

 

 

Varför ska Amnesty bygga upp ”en parallell verksamhet” och processa mot Sverige som följer EUs bestämmelser?

Det ter sig en aning märkligt att Amnesty, enligt inlägget Kritiserad asyllag träder i kraft – hjälporganisationer ställer om i Sveriges Radio, ska:

parallellt bygga upp ett system för att bevaka, granska och kategorisera in personer som beviljas olika former av uppehållstillstånd, för att sedan kunna lyfta ut ärenden som vi ser har behandlats felaktigt och driva dem vidare. Först genom den svenska processen men förhoppningsvis även upp till internationell domstol, exempelvis EU-domstolen.

Hur tänker de här? Sverige har lagt sig på EUs miniminivå inom ramarna för vad EU (där ju också Sverige ingår…) har bestämt; vad är det som gör att Amnesty tror att någon internationell domstol ska ta upp ärenden som inte bryter mot någon lag eller miniminivå? Är det då inte bortkastad tid och bortkasade pengar att bygga upp en verksamhet kring detta?

© denna blogg.

EASOs översikt över asylsituationen i EU

Den 8 juli publicerade EASO, European Asylum Support Office, en rapport om asylsituationen i EU och de senaste asylsiffrorna. Den ger en översikt över asylsituationen i EU+ (EU:s medlemsstater samt Norge och Schweiz). I pressmeddelandet sägs bland annat:

Under 2015 kom det in närmare 1,4 miljoner ansökningar om internationellt skydd i EU+, vilket är det största antalet sedan insamlingen av uppgifter på EU-nivå startade år 2008. Det största antalet registrerade asylsökande var medborgare i Syrien, länderna på västra Balkan räknade tillsammans och Afghanistan. De främsta mottagarländerna var Tyskland, Ungern, Sverige, Österrike och Italien. I slutet av 2015 överskred antalet personer som väntade på ett beslut om sin ansökan om internationellt skydd en miljon, eftersom mängden ansökningar under behandling mer än fördubblades jämfört med föregående år.

Den pågående krisen i Syrien fortsatte att vara en nyckelfaktor för asylansökningar i EU+: antalet ansökningar från syrier var över 380.000, en tredubbel ökning jämfört med 2014. Afghanistan fortsatte att vara ett av de främsta ursprungsländerna under förra året, med 196.170 inkomna ansökningar (en ökning med 359 procent) och med den högsta andelen ensamkommande barn som ansökte om internationellt skydd i EU+ (25 procent av alla afghanska sökande).

För att läsa hela rapporten, klicka på bilden.

 

Nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, sökte sig till Sverige

Av EASOs (European Asylum Support Office) årsrapport för 2015 om asylsituationen i EU och de senaste asylsiffrorna, framgår bland annat att:

Afghanistan fortsatte att vara ett av de främsta ursprungsländerna i EU+ (+ = Norge och Schweiz) under förra året, med 196.170 inkomna asylansökningar (en ökning med 359 procent jämfört med 2014) och med den högsta andelen ensamkommande barn som ansökte om internationellt skydd i EU+ (25 procent av alla afghanska sökande).

Det kan – borde – vara av intresse för alla som på olika sätt kommer i kontakt med asylsökande från Afghanistan: handläggare och beslutsfattare på Migrationsverket, HVB-personal, domare och nämndemän, socialsekreterare, lärare och rektorer, poliser, gode män, journalister med flera –  att ta del av den sammanställning av information och citat ur några nyligen skrivna rapporter om varför barn och unga lämnar Afghanistan som publiceras här på bloggen (se längre ner). Nämnas kan också att det från Syrien, där det till skillnad från Afghanistan pågår strider och regelrätta krig i delar av landet, under 2015 kom 3.777 ensamkommande minderåriga asylsökande till Sverige. Jämför det med 23.490 som angav sig komma från Afghanistan där det inte pågår något krig…

När det gäller de hitkommande från Afghanistan ter det sig nästan som om Migrationsverket har glömt bort att även minderåriga måste ha asyl- eller skyddsskäl enligt utlänningslagen för att uppehållstillstånd ska få beviljas. Och att man ska veta vilka de är och hur gamla de är, borde vara basala krav. Att vara ”barn” eller att söka ett bättre liv utgör självklart inte asylskäl. Dessutom är det fel att det sällan görs åldersbedömningar av personer som säger sig vara under 18 år gamla. För att få uppehållstillstånd i Sverige med allt vad det för med sig räcker det ofta för Migrationsverket med att personer 1) säger sig vara ”barn” och 2) säger sig vara från Afghanistan.

Klicka på bildrutan för att se den i större format.

Under 2015 beviljades hela 74 procent av den här kategorin asylsökande uppehållstillstånd i Sverige. Det gällde då främst personer som kommit året innan och en del som hann få beslut under samma år de kom (alltså 2015) –  en hög siffra med tanke på dels att det inte utbrutit krig eller skett något annat som generellt gjort det omöjligt för unga afghanska pojkar och män att leva i sitt eget land; dels med tanke på vad som framkommer om skälen till varför de lämnar Afghanistan i rapporter som gjorts om detta (se längre ner).

Migrationsöverdomstolen klargör i sin dom UM 2437-13 daterad den 11 februari 2014:

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn. I första hand är skriftlig bevisning relevant. Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.

Dessutom är det alltså fortfarande så att det enligt lag är den som söker skydd i Sverige som ska visa att den har behov av det. Lagen medger inte ”bättre-liv-invandring” för 16, 17, 23- och 28-åriga afghanska pojkar och män som vill få jobb, utbildning och annat i Sverige. Dessutom är det förvånande hur många av dessa ”skyddsbehövande” som mycket snart efter att de fått uppehållstillstånd i Sverige, reser hem och hälsar på i Afghanistan. I andra länder dras uppehållstillståndet in när sådant sker; det visar ju tydligt att personen ifråga inte har något skyddsbehov gentemot hemlandet.

I slutet av texten
finns en länk till
en sammanställning
av fakta och berättelser
ur rapporter gjorda av

Hur mycket vet egentligen personer i de tidigare uppräknade kategorierna, de som på olika sätt kommer i kontakt med den här gruppen hitkommande, om dem? Har de läst rapporter som gjorts av seriösa organisationer om varför barn och unga tar sig/skickas hit från Afghanistan? Med mängder av information som är ytterst viktig att känna till för ett land som ensamt tagit in nästan hälften av alla ensamkommande minderåriga afghanska asylsökande som kommit till sammanlagt 30 Schengenländer under 2015? Hur många som arbetar med asylsökande – och då främst med afghaner, särskilt ensamkommande påstått och faktiskt  minderåriga – har på ett seriöst sätt försökt lära sig om deras kultur, traditioner, bakgrund, historia, levnadssätt, klansystem, olika folkslag och språk, kvinnosyn, utbildning etc?

Klicka på bilden för att komma till sammanställningen.

Förutom rapporten här intill
finns det en sammanställning
av citat och fakta baserade på rapporten
Men and Masculinities in Afghanistan.
Den kan läsas här:
Afghanistan är inte som Sverige.

© denna blogg.

Kommentarer, relevanta uppgifter, information, reflektioner, eventuella rättelser kan skickas via formulär under fliken Info. Alla meddelanden behandlas konfidentiellt, ingenting publiceras utan medgivande av den som skrivit.

Tillägg: Eftersom en anonym twittrare väljer att starkt på Twitter fokusera på att jag har skrivit att det ”inte pågår något krig i Afghanistan”, förtydligar jag här enligt nedan, så att poängen med mitt inlägg och min sammanställning av rapporten från AREU och UNHCR inte går förlorad om man fokuserar på fel sak.

Det pågår väpnade konflikter i delar av Afghanistan. Det finns provinser där sådana inte pågår. Afghanistan klassas inte som ett land i krig. Migrationsverket har gjort ett rättsligt ställningstagande beträffande hur det ska se på afghaner som söker asyl, vilket var och en som är intresserad av själv kan ta fram och läsa. Här ett mycket kort utdrag (eftersom min text inte på något sätt handlar om detta):

Eftersom säkerhetsläget och våldsnivån varierar mycket både inom och mellan de provinser där det råder inre väpnad konflikt, måste en individuell prövning av den sökandes utsatthet göras mot sökandens hemort i enlighet med Elgafaji-domens kriterier. Detta innebär att när säkerhetsläget är allvarligt utifrån aktuell landinformation behöver den individuella risken inte vara så hög.

Min text handlar alltså inte om ifall det pågår krig i Afghanistan eller inte. Min text handlar till 100 % om varför ensamkommande unga asylsökande pojkar och män söker sig till Europa och också om att hälften av alla som kom tog sig till ett enda av de 30 berörda länderna i Schengen-området: Sverige.

Finland. Migrationsöversikt 1/2016.

Klicka på textrutan för att komma till rapporten (tyvärr bara på finska). Sammanfattning översatt från finska till svenska lite längre ner.

Ny lägesrapport om migrationen samlar ihop den mest aktuella informationen, statistik och undersökningar

Inrikesministeriet har den 22 juni 2016 publicerat den första lägesrapporten om migrationen. Rapporten innehåller den mest aktuella informationen om migrationspolitik och lagstiftningsreformer. I rapporten granskas det rekordstora antalet asylsökande år 2015, och andra aktuella teman inom migration lyfts fram.

– Förra året var exceptionellt och utmanade myndigheterna, men visade samtidigt att samarbetet mellan de finländska myndigheterna fungerar, konstaterar överdirektör Jorma Vuorio.

Inom migrationsförvaltningen har man satsat på att snabba på asylprocessen och effektivisera beslutsfattandet. Kostnaderna har dämpats genom att anpassa kapaciteten vid förläggningarna så att den motsvarar antalet asylsökande. Nu när det mest kritiska skedet när det gäller mottagande av asylsökande är förbi, är det dags att rikta blicken mot framtiden.

– Hur snabbt de personer som fått ett positivt asylbeslut och uppehållstillstånd förflyttas till kommuner är av stor betydelse. Det påverkar förutom kostnaderna för mottagandet också hur människorna integreras i det finländska samhället. Det gäller att vara snabb, säger överdirektör Vuorio.

Sammanfattning av rapporten

Hösten 2015 överraskades förutom Finland också hela Europa. Antalet asylsökande ökade exceptionellt mycket i Europa, och över 32.000 människor sökte asyl också i Finland. Siffran var fjärde störst i Europa i förhållande till folkmängden. Den exceptionella situationen utmanade myndigheterna men visade att myndighetssamarbetet fungerar i Finland. Nu verkar det som om antalet asylsökande har minskat nästan till tidigare års nivå, men man måste i vilket fall som helst förbereda sig på att antalet ökar. Det har visat sig vara mycket svårt att förutse antalet sökande.

I enlighet med regeringsprogrammet pågår vid inrikesministeriet projekt kring asylförfarandet och främjandet av laglig invandring genom vilka man strävar efter att reagera på den ändrade omgivningen och utvecklingen i andra EU-länder.

Finland stöder syftet att finna en gemensam europeisk lösning på asylsökandekrisen och har skött sin egen andel av de åtgärder som man kommit överens om tillsammans, såsom omplaceringen av asylsökande mellan EU-länder. Europeiska kommissionen har lagt fram ändringsförslag som den anser vara viktiga för att lösa migrationskrisen.

Finland anser att en effektiv återvändandepolitik är en nödvändig del av lösningen och deltar aktivt i diskussionen om återvändandepolitik i Europeiska unionen. Satsningar på att effektivisera återsändanden görs också nationellt, och bilaterala förhandlingar om återsändanden förs med utreseländerna (ursprungsländerna, min anm). Samtidigt har antalet asylsökande som återvänt frivilligt ökat väsentligt och de uppskattas redan vara flera tusen till antalet.

Migrationsverket har satsat på att snabba på asylprocessen bland annat genom att koncentrera uppgifter som anknyter till asylförfarandet från andra myndigheter till Migrationsverket, främja elektroniska tjänster och effektivisera beslutsfattandet. För att stävja kostnaderna har Migrationsverket anpassat kapaciteten vid förläggningarna så att den motsvarar antalet asylsökande. Också det hur snabbt de personer som fått uppehållstillstånd för yttas från förläggningar till kommuner och de personer som fått avslag på sin ansökan återsänds till utreseländerna är av stor betydelse.

Lägesrapporten om migrationen samlar ihop aktuella migrationsfrågor med tanke på beredningen av politik och lagstiftningen. Rapporten har utarbetats vid inrikesministeriets migrationsavdelning.

 

 

Om de kortnästas* förakt för 52 procent av dem som röstade för Storbritanniens utträde ur EU

Klicka på textrutan för att läs först hela texten.

De sitter i tv- och radiostudior och säger just sådana dumheter och visar just sådant förakt för andras åsikter, som kommer att göra att det går likadant i Sverige som i Storbritannien. Men det förstår de inte. Det är skrämmande.

Jag är långtifrån ensam om att vara bekymrad över enkelspåriga och makthungriga svenska politiker och journalister med korta näsor (de mer långnästa bespottas, mobbas och förses med otrevliga etiketter och tystas på det sättet.). Men de tondöva och alltför lite allmänbildade och ännu mindre bildade politiker som sitter i alla dessa studior, de låter sig intervjuas och låter flosklerna flöda, de hör inte folkets röst/er! Det är farligt, men det förstår de inte.

Det här typiskt svenska och helt förödande beteendet kommenterar Hakelius också:

Men mer intressant vore att tala om den nedlåtande ton som använts för att beskriva Brexit-anhängare. Att inte ställa upp bakom EU-medlemskapet har rutinmässigt likställts med att vara dum, fördomsfull, obehaglig och rasistisk. Svensk press har på det stora hela speglat den föreställningen.”

Och så här skriver svensken, som jag i enlighet med typiskt svensk och direkt obegåvad praxis ironiskt har döpt till ”nytysken” (trots att han är svensk och bor i Tyskland):

Jag tittade på TV4 i morse. Jag såg och hörde Birgitta Olsson, Liberalerna, och ”Helgpanelen” fördöma den populistiska Brexit-kampanjen med populistiska argument.

Birgitta Olsson fick oemotsagd hävda att: ”Storbritannien har de senaste 24 timmarna förlorat mer pengar än de betalt in netto under de sista 15 åren”.
http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=3419992
Tidkod 4:30

Den stackars helgpanelen mådde unisont illa av den prognosticerade växande främlingsfientligheten (”flyktingar har nu ett land mindre att fly till !”)
http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=3420012
Tidkod 1:50

”Det är en populistisk tid och så sjukt obehagligt …”
”Jag är i chocktillstånd för det är så jääävla sjukt …”

Reportern gjorde det som förväntas av en svensk reporter i dylika fall, det vill säga ingenting!

Klicka på text- och bildrutan för att höra och läsa hela talet. Notera den stora skillnaden mot hur svenska politiker talar och beter sig!

Storbritanniens premiärminister David Cameron, däremot – han som förlorade – sa så här i sitt tal direkt efter att resultatet av folkomröstningen blev klar den 24 juni på morgonen:

The country has just taken part in a giant democratic exercise — perhaps the biggest in our history. Over 33 million people — from England, Scotland, Wales, Northern Ireland and Gibraltar — have all had their say.

We should be proud of the fact that in these islands we trust the people with these big decisions.

We not only have a parliamentary democracy, but on questions about the arrangements for how we are governed, there are times when it is right to ask the people themselves, and that is what we have done.

The British people have voted to leave the European Union, and their will must be respected.

David Cameron sa också, generöst och statsmannamässigt:

And let me congratulate all those who took part in the “Leave” campaign — for the spirited and passionate case that they made.

Och det viktiga, det som de kortnästa i Sverige inte förmår inse (vilket bara det gör dem opassande att ha några som helst maktpositioner i ett land som kallar sig ”demokratiskt”):

The will of the British people is an instruction that must be delivered. It was not a decision that was taken lightly, not least because so many things were said by so many different organizations about the significance of this decision.

So there can be no doubt about the result.
——————-
I love this country — and I feel honored to have served it.

And I will do everything I can in future to help this great country succeed.

I Sverige tror sig på fullt allvar de kortnästa alltid veta bäst om hur alla andra i världen borde bete sig. De kommer dragande med sitt ”alla måste ta sitt ansvar” i tid och otid, trots att de själva inte har tagit ansvar. De förstår inte att andra inte bryr sig om vad representanter för ett så kaotiskt land som Sverige tycker. I andra länder uttrycker allt fler i stället att Sverige numera är bland de sista länder man skulle lyssna på eller vilja efterlikna. Att ständigt – tondöva och okänsligt – försöka näpsa andra och pådyvla andra sitt allt mer dysfunktionella samhällssystem så som Sverige gör, är knappast populärt vare sig i EU eller i resten av världen.

Att få höra en svensk statsminister säga det som Storbritanniens David Cameron sa i sitt tal, det är lika osannolikt som det skulle vara att någon tog ner månen:

I fought this campaign in the only way I know how — which is to say directly and passionately what I think and feel — head, heart and soul.

I held nothing back.

I was absolutely clear about my belief that Britain is stronger, safer and better off inside the European Union, and I made clear the referendum was about this and this alone — not the future of any single politician, including myself.

But the British people have made a very clear decision to take a different path, and as such I think the country requires fresh leadership to take it in this direction.

Något opinionsinstitut borde ställa frågan till ett tillräckligt stort antal svenskar för att det ska vara representativt:

Har du förtroende för dem som styr Sverige i riksdag och regering?

OBS! Ett kriterium för att få svara på opinionsundersökningen skulle vara att man inte är partipolitiskt aktiv. Partipolitiskt aktiva får inte tänka självständigt utan måste lyda partipiskehållaren i respektive parti. Om de deltar i en sådan enkät blir svaret ofrånkomligt missvisande. Jag skulle förresten kunna göra som en del av mina vänner gjorde inför omröstningen i Storbritannien (de satsade på Brexit och vann en rejäl slant) och satsa en slant på att minst 80 procent svarar nej.

Men då skulle vi också tvingas se, höra och läsa de kortnästa bortförklara också det resultatet…

* Kortnäst är den som inte förmår tänka längre än näsan räcker.

© denna blogg. Vänligen länka till originalinlägget vid ev citat.

Folket i Storbritannien har röstat för utträde ur EU

Här är en, i mitt tycke, sansad och klok analys på Facebook, så här alldeles direkt efter att folkomröstningsresultatet blivit känt:

Texten publicerad med skribentens tillstånd.

Om illegala bosättningar på privat mark i SR P1:”…små tekniska problem som handlar om att vi ska liksom putta bort folk.”

Jag hörde ett panelsamtal i SR P1-programmet God morgon, världen, söndagen den 29 maj. Så här utspann sig samtalet mellan programledaren och en av panelesterna, Karin Pettersson, Aftonbladet:

Programledaren säger:

– Markägaren ska inte längre behöva identifiera dem som bor otillåtet på marken för att flytta på dem, kom utredaren för illegala bosättningar och markavhysningar fram till i veckan. Det ska också bli billigare för markägaren att begära avhysning.

Och ställer frågan till panelen:

– Jag undrar: har vi löst problemet med illegala bosättningar och markockupationer nu?

Svaret – eller snarare icke-svaret, från Karin Pettersson, Aftonbladet, är märkligt. Hon säger ordagrant:

– Nej, frågan är fel ställd. Det löses inte. Problemet med illegala bosättningar är ju problemet med djup, djup fattigdom och hundraåriga historier av slaveri och utanförskap och det löser vi inte med ett lagförslag om att det ska bli lättare att avhysa.

Jag tycker att det är bra i sig , jag tycker inte att vi ska låta parallellsamhällen växa fram i Sverige, permanenta parallellsamhällen. Men det är nåt konstigt med debatten som helt har skevat över från de djupare, svårare frågeställningarna om hur vi löser – gemensamt inom EU – den här svåra fattigdoms- och diskrimineringsproblematiken till att bli små tekniska problem som handlar om att vi ska liksom putta bort folk. Vi har alldeles för få härbärgen i Sverige, vi har för dåliga idéer när det gäller social inkludering och det handlar bara nu om de här liksom batongdelarna. Jag säger inte att förslaget är fel, men som sagt var…

Programledaren avbryter inte Petterssons resonemang, som till största delen inte alls hör ihop med den fråga hon, programledaren, ställt. Annars brukar programledarna ju ofta vara snabba med att återföra dem som svävar ut till ämnet. Här handlade det ju inte alls om vilka ockupanterna är och vilken bakgrund de har och hur synd det möjligen är om dem och att de har varit utsatta för ”hundraåriga historier av  slaveri och utanförskap” (?) eller vad EU ska, kan och bör göra eller inte. Det handlade uttryckligen om markägarens (alltså markägarens) rätt att få personer, som utan tillåtelse uppehåller sig på hans privata mark – och gör åverkan och skada på den dessutom – avhysta med samhällets hjälp.

Undrar vad den här markägaren – och många andra – tycker om att Karin Pettersson översittaraktigt nedlåtande kallar det han utsattes för, för ”små tekniska problem som handlar om att vi ska liksom putta bort folk”?

Stig fick ingen hjälp när bolägret blev kvar

Det tog åtta månader för Stig Lundström att bli av med det bosättningsläger som etablerats i hans skog. Åtta månaders resultatlösa kontakter med polis och kronofogde och ett skräpberg som bara växte.

– Det spelar ingen roll vem som ställer upp en husvagn. Det är inte tillåtet med fri camping och när det sker så måste samhället ställa upp. Nu gör det inte det, jag som markägare står helt ensam och så kan det inte fungera. Det måste bli en ändring och vi måste ha samhällets stöd, säger Stig Lundström.

Varför lät programledaren Pettersson ”svara” på något hon inte hade frågat om och som inte alls var uppe till diskussion?

Tillägg
En bloggläsare skriver:

Karin Pettersson anger förslavandet av romer som en anledning till att inte avhysa dagens romska ockupanter. På sajten Vår romska historia kan läsas att romerna blev fria på 1860-talet.

Wikipedia: ”I Östersjöprovinserna upphävdes livegenskapen under Alexander II, i övriga Ryssland efter långvariga förberedelser först 1861.”

I Asien – särskilt i Mellanöstern – förekom slaveri in på 1900-talet. I Nordafrika anses slaveri fortfarande förekomma. I Sverige hölls slavar på medeltiden, dock avskaffades träldomen av Magnus Eriksson redan 1335.

© denna blogg.

EU-ledare: ”Det är mer troligt att terrorister attackerar Europa när viseringsfrithet för turkiska medborgare införs.”

Klicka på textrutan för att kommatill artikeltexten på The Telegraphs sajt (på engelska).

Terrorists are more likely to attack European countries as a result of a controversial deal to allow Turkish citizens to travel across the continent without visas, EU leaders have admitted.

Foreign terrorists and organised criminals are expected to seek Turkish passports to reach continental Europe “as soon as” the visa waiver program comes into force, a European Commission report said.

Det som sägs i The Telegraphs artikel är vi en del som förstod här i Sverige också, när vi hörde om den överenskommelse som EU gjort med Turkiet.

Det har ju redan under ganska lång tid kommit människor med kopplingar till IS och andra terrororganisationer till Sverige, i falska identiteter. De sitter på asylboenden runt om i landet och bidar sin tid. Och snart kommer ännu fler, nu också med turkiska pass, det är bara att köpa flygbiljetter direkt till vilken europeisk stad som helst.

Risken är stor att man i Sverige blåögt kommer att tro att alla som har turkiska pass, bara vill komma till EU för att turista. Entusiastiska personer med turkisk bakgrund, boende i Sverige har intervjuats i svenska medier om hur glada de är för att deras släktingar nu slipper söka visum (som om det var så besvärligt, det får svenskar göra när de till exempel ska besöka USA och det går hur bra som helst) för att komma och hälsa på. Men inget har sagts om att personer med kopplingar till terrororganisationer lätt kan blanda sig med dessa släktingar och personer som vill turista här eller i andra europeiska länder. Samma blåögdhet verkar råda som när man i Sverige tror (eller vill få allmänheten att tro?) att så gott som alla som kommer hit från utomeuropeiska länder är ”stackars flyktingar” som – enligt gängse mantra på högsta myndighets-, riksdags- och regeringsnivå (för att inte tala om i svenska medier) – ”har flytt för sina liv från krig och förföljelse”. Förresten kan det vara intressant att veta att det bara är i Sverige de så kallade ansvariga tänker och uttrycker sig så.

I Finland uttalade president Sauli Niinistös redan i januari i år så här:

Vi har noterat att det har anlänt människor från nästan 30 länder till Finland. Då är det helt klart att vi inte talar om en flyttrörelse som orsakats av krigssituationen i Syrien eller Irak.

Och i februari sa president Niinistö:

Strömmen av immigranter till Europa, och även till Finland, är i hög grad en folkvandring; det handlar alltså inte om flykt undan omedelbar nöd.

I mars sa EU-kommissionens förste vice ordförande, Frans Timmermans:

Över hälften av alla flyktingar inom EU har ekonomiska motiv och därmed ingen rätt till asyl. Det handlar om 60 procent av alla flyktingar. Det är människor som man kan anta inte har en enda anledning att ansöka om flyktingstatus.

I Sverige har man till och med struntat i – och fortsätet att strunta i – att göra obligatoriska åldersbedömningar direkt vid ankomsten på de sammanlagt 42.418 påstått minderåriga personer (i Sverige kallade ”ensamkommande barn”) som tagit sig hit bara under 2014 och 2015, och inte på dem som kommit tidigare heller. De ”ensamkommande barnen” som tycker att de har rätt att välja var de ska söka asyl och som inte vill till något annat land i EU eftersom man där kontrollerar åldern när asylsökande inte styrker den och det finns minsta misstanke om att de kan vara över 18 år. I Sverige utsätts skattebetalarna för enorma kostnader och potentiell och verklig fara på grund av den svenska dumheten och slappheten som gör att vi behandlar vuxna män som barn och även – tvärtemot vad utlänningslagen anger – beviljar uppehållstillstånd lättare för att de säger sig vara ”ensamkommande barn” .

Och nu öppnas då snabbvägar in i EU, in i Sverige, inte bara för turister och släktingar utan också för personer med terroristkopplingar, när visumfrihet införs för medborgarna i Turkiet, ett land med 75 miljoner invånare. Och det blir ännu svårare, för att inte säga helt omöjligt, att ha någon som helst kontroll över vilka som rör sig över gränserna.

© denna blogg. Jag ser ibland att medier hämtat uppgifter och/eller citerat direkt ur mina texter. Det går förstås bra, men vänligen ange källa när så sker.

Stadsmissionen informerar: ”Kravet för att få bo på vandrarhemmet är att förutom att man ansöker via intervju också att man kan betala 100 kronor per natt för sin vistelse. Boendet är med andra ord inte gratis.”

Med anledning av min text Gratis boende i Gamla stan i tre månader för personer utan anknytning till Sverige (läs den texten först), har följande meddelande inkommit från Stadsmissionens kommunikationsavdelning:

Stockholms Stadsmission arbetar för att göra Stockholm till en mänskligare stad för alla. Det handlar om att göra skillnad för människor som lever i speciellt tuffa livssituationer.

I en av våra verksamheter driver vi vandrarhemmet Nattstad i Gamla Stan. Nattstad riktar sig till EU-medborgarna samt tredjelandsmedborgare som har ett uppehållstillstånd och arbetstillstånd från ett land inom EU.

Kravet för att få bo på vandrarhemmet är att förutom att man ansöker via intervju också att man kan betala 100 kronor per natt för sin vistelse. Boendet är med andra ord inte gratis.

Vänliga hälsningar
Kommunikationsavdelningen
Stockholms Stadsmission

Den enda information som är av vikt här, och som inte framkommer i det brev som Stadsmissionen skickade till boende i grannskapet kring Stora Nygatan 22, är att det kostar (hela) 100 kronor per natt att bo i Gamla stan mitt i Stockholm på vad Stadsmissionen kallar Nattstad. Men det gäller alltså inte för hemlösa svenskar eller personer av andra härkomster med permanent uppehållstillstånd (laglig rätt att vistas i landet) i Sverige. Det gäller bara för tiggare från något EU-land (som har att följa reglerna i EU-direktivet om fri rörlighet och ska kunna försörja sig själva och ha jobb och bistad inom tre månader, annars åka hem) eller personer som har både arbets- och uppehållstillstånd i ett annat EU-land (men inte i Sverige!).

Så nu vet vi det! 100 kronor per natt för boende upp till tre månader för personer utan anknytning till Sverige.

© denna blogg.

 

Eurostat: 40 % av alla ensamkommande minderåriga asylsökande 2015 tog sig till Sverige (9,5 milj inb), 16 % till Tyskland (80,6 milj inv)

4 av 10 ensamkommande minderåriga sökte asyl i Sverige 2015

2015 registrerades det största antalet asylsökande som sade sig vara ensamkommande minderåriga i Sverige: nästan 35.300 = 40 %. Följt av Tyskland (14.400, eller 16 %), Ungern (8.800, eller 10 %) och Österrike (8.300, eller 9 %).

Klicka på listan för att se den i större storlek.

1 av 2 ensamkommande minderårig asylsökande har sitt ursprung i  Afghanistan.

De flesta av de asylsökande i EUs medlemsstater som sade sig vara ensamkommande minderåriga var afghaner (51 % av alla registrerade 2015). Av de 45.300 afghaner som sades vara minderåriga registrerades fler än hälften i Sverige (23.400). Afghaner representerade den nationalitet bland asylsökande som sades vara ensamkommande minderåriga i 15 av EUs medlemsstater.

Den näst största nationaliteten år 2015 var Syrien: 16 % av alla minderåriga ensamkommande asylsökande. Av de 14.300 syrier som 2015 sökte skydd i EUs medlemsstater och som sade sig vara minderåriga, sökte sig 7 av 10 till något av följande medlemsländer: Tyskland (4.000), Sverige (3.800) och Ungern 2.200.

Notera:
Tyskland har ca 80,6 miljoner invånare
Ungern har ca 10 miljoner invånare
Österrike har ca 8,5 miljoner invånare.
Sverige har ca 9,6 miljoner invånare

Källa: Eurostat.

Finland. ”Finland har full beredskap att införa gränsbevakning vid gränsen till Sverige.”

Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Yles sajt (på finska).

 

Inrikesminister Orpo: Finland har full beredskap att införa gränsbevakning vid gränsen till Sverige

Inrikesminister Petteri Orpo (Samlingspartiet) är nöjd över att Sverige gavstillstånd att fortsätta med sin bevakning av gränsen mot Danmark. Finland kan komma att börja bevaka gränsen mot Sverige, om behov uppstår.

EU-kommissionen har gett fortsatt tillstånd till gränskontroller åt Sverige, Tyskland, Österrike, Danmark och Norge. Gränskontroller inom Schengen-området kräver godkännande av EU-länderna eftersom det råder fri rörlighet inom EU. Fortsatt tillstånd gavs för sex månader.

Norge ingår i Schengen-området, men är inte medlem i Europeiska unionen.

Enligt inrikesminister Petteri  Orpo är det fortsatta tillståndet bra. Det förändrar dock inte Finlands linje. Gränsbevakningen vid den ryska gränsen fungerar och migranter som vill ta sig genom Sverige (till Finland. Min anm.) stoppas senast vid gränsen mellan Danmark och Sverige. Över gränsen släpps de asylsökande som har relevanta resehandlingar.

– Vi har ändå full beredskap att införa inre gränsbevakning mycket snabbt, om situationen så kräver. Över gränsen från Sverige har det de senaste månaderna endast kommit några få människor. Andra länders inre kontroller stoppar illegala invandrare.

Orpo ser ingen anledning att nu ändra Finlands linje. Läget kan dock komma att förändras.

Gränsbevakningen fungerar i hamnarna och på flygplatserna samt vid den ryska gränsen. Finland kan besluta att sätta in gränskontroller också vid landgränsen mellan Sverige och Finland om asylsökandesituationen på nytt blir utom kontroll i Medelhavet.

© Översättning Merit Wager

 

Den som tycker att de texter och de fakta m.m. som sedan 5 maj 2005
förmedlas på min sajt är viktiga och värdefulla, får gärna bli månadsgivare
(1 kr/dag=30 kr/mån)! Det skulle vara en både viktig och värdefull, men
också betydelsefull, gest av uppskattning. Genom att klicka på Subscribe
och följa instruktionerna är det snabbt och lätt gjort. Tack!