• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    december 2018
    M T O T F L S
    « Sep    
     12
    3456789
    10111213141516
    17181920212223
    24252627282930
    31  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Nya turer kring tvångsutvisning av afghaner från Sverige

Läs först: Finland. ”Överenskommelsen med Afghanistan ingicks i oktober. Återsändandet har redan påbörjats.” – 30 november 2016.

Nu kommer nya bud om Sveriges återtagandeavtal med Afghanistan. Från att första ha ansetts gälla (5 oktober 2016) meddelades att det inte gällde eftersom det afghanska parlamentet sagt nej (30 november 2016), ska det nu ändå gälla (6 december 2016).

sverige-kan-tvangsutvisa-afghaner-7-12-2016Klicka på text- och bildrutan för att komma till inslaget hos Sveriges Radio. Ur inslaget:

Afghanistan fortsätter att ta emot de afghaner som tvångsutvisas från Sverige, trots att parlamentet i Kabul förra veckan avvisade återtagandeavtalet mellan de två länderna. Ett liknande avtal mellan Afghanistan och EU räcker för detta, meddelade den afghanska regeringen till den svenska i dag.

– Det betyder att vi kommer att kunna fortsätta att genomföra de planerade återresor som vi hade tänkt göra. Vi har fått klarat ut att regeringen i Afghanistan står fast vid det man har sagt från början, säger en nöjd migrationsminister Morgan Johansson.

Morgan Johansson har, under en halvtimme med den afghanska vice utrikesministern Hekmat Karzai som är på besök i Stockholm, fått ett besked från denne som Morgan Johansson anser är tillräckligt:

Afghanistan kommer att ta emot alla sina medborgare, inklusive de som utvisas med tvång.

Undran: Nu när Sverige alltså inte har ett eget återtagandeavtal med Afghanistan, hur blir det då med de utfästelser som Sverige gjort i det MoU sim undertecknades den 5 oktober? Som t.ex.:

mou-text-1

mou-text-2

Kommentar: Rörigt. Och kan man lita på detta som sagts under en halvtimmes möte? Borde inte Sverige ha ett eget skriftligt återtagandeavtal med Afghanistan (som Finland) för att det ska vara lite säkrare? Kan Sverige lita på Afghanistan? Ja, det svaret kommer förstås när Sverige nu (kanske lika snabbt som Finland) omgående börjar utvisa personer som fått avslag på sina asylansökningar och inte har rätt att vistas i Sverige.

© denna blogg. Vi citat eller uppslag ur denna text, vänligen länka till originalinlägget.

Om Migrationsverket hade följt lagen så hade familjen Ahmadi med flera inte utvisats

vi-stodjer-familjen-ahmadiCentrum för Rättvisa driver några fall, Stockholms Handelskammare har engagerat sig i ett av dem, och nu har också Timbro engagerat sig för en av de familjer (den iranska urmakarfamiljen Ahmadi i Uppsala) som – som jag ser det och som lagen är utformad – ska utvisas på felaktiga grunder. I Timbros fall handlar det om en penninginsamling, men det handlar förstås också fortfarande och i grunden om att familjen ska beviljas fortsatt arbets- och uppehållstillstånd.

Jag har skrivit ett antal texter om det märkliga i att personer som arbetar och betalar skatt och har byggt upp sina liv i Sverige felaktigt utvisas. Längre ner finns länkar till några av mina texter i ämnet. Det viktigaste, som jag också tagit upp i texterna men som jag inte sett nå ut i andra medier, är följande, som jag upprepar ännu en gång i hopp om att någon – helst inom Migrationsverket – ska uppmärksamma:

Det står inte heller i 6 kap 2 § utlänningslagen att lön och övriga villkor ska vara exakt på öret desamma som anges i kollektiva överenskommelser. Det står att lönen ”inte får vara sämre än de villkor som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen”, inte att den ska vara exakt på öret densamma som facket bestämt.

Några av mina texter:

•  Fyra kronor för lite om dagen… – 19 december 2015. Ur texten:

Om handläggaren på Migrationsverket som upptäckte att Mehdi Ahmadis arbetsgivare, som ju tar på sig skulden för misstaget gällande lönen, hade kontaktat denne och påpekat att han måste ha missat att se till att lönen ligger rätt så hade ju saken varit ur världen. Tid och kraft hade då kunnat ägnas åt att jaga verkliga skurkar som säljer arbetstillstånd dyrt till utlänningar som sedan utnyttjas till löner betydligt mer än 180 kronor under kollektivavtalsenliga löner. Arbetsgivaren hade kunnat rätta till misstaget och Mehdi Ahmadi och hans familj hade kunnat fortsätta sina liv i Sverige.

•  Om fakta i målet är korrekt återgivna av medierna så är det inte rätt att familjen Ahmadi utvisas – 19 december 2015. Ur texten:

Ingenstans i utlänningslagen går det att hitta något som förbjuder att smärre misstag rättas till när de upptäcks att det är uppenbart att det inte förelegat brottsligt uppsåt. Det hade inte varit fel att bevilja Mehdi Ahmadi fortsatt arbets- och uppehållstillstånd.

•  Jag kan inte se att det i utlänningslagen står att en person ska utvisas för att en arbetsgivare begått ett smärre misstag eller för att lönen varit 4 kronor ”för låg” per dag i fem månader – 10 november 2016. Ur texten:

Sydsvenskan har fel när de skriver att:

Enligt svensk lag ska en arbetstagare från ett land utanför EU ha samma villkor och försäkringar som en svensk som är anställd enligt kollektivavtal.

För så står det inte i lagen.

Citera gärna ur mina texter och länka till originalinlägget.

© denna blogg.

Finland. ”Afghanistan klarar inte av ett så stort antal återvändande människor, tror Laurence Hart, chef för IOM:s avdelning i Kabul.”

afganistaniin-pakkopalautetaan-15-miljoonaa-pakolaista-yle-4-11-2016Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Yles sajt (på finska).

1,5 miljoner flyktingar återsänds med tvång till Afghanistan – en total katastrof

EU-länderna återsänder snart stora skaror afghaner, men från Pakistan måste så många som över en miljon återvända. Afghanistan klarar inte ett så stort antal återvändande flyktingar, anser experter.

Till Afghanistan återvänder eller återsänds 1,5 miljoner flyktingar innan årets slut. Europeiska Unionen tecknade ett återtagandeavtal med Afghanistan i oktober och nu återsänds minst tiotusentals asylsökande till sitt hemland. Under det senaste året har det kommit 200.000 afghanska asylsökande till EU.

Det största återvändandet sker dock från Pakistan och Iran. Enbart i Pakistan finns, enligt FN:s siffror, 1,3 miljoner afghanska flyktingar registrerade och dessutom 700.000 oregistrerade. De har flytt de ultraislamistiska talibanernas grymheter.

Relationerna mellan Pakistan och Afghanistan är just nu mycket dåliga. Pakistan har satt en tidsgräns den 15 november för de papperslösa afghanska flyktingarna att skaffa sig identitetshandlingar som kan ge dem rätt att vistas i landet. För de flesta är det en total omöjlighet. Men har de inte dessa papper återsänds de till Afghanistan.

Många afghaner har berättat att de pressats hårt av pakistansk polis och pakistanska myndigheter. Människor hotas och förföljs, polisen griper dem och de tvingas betala mutor, berättar Mohammed Ismail, chef för UNHCR i Jalalabad. Flyktingarna upplever också att målet för de pakistanska myndigheterna är att pressa afghanerna att återvända till sitt hemland, trots att landet befinner sig i totalt kaos. Många afghaner har bott i Pakistan i flera år. En del av de unga afghanerna har aldrig varit i Afghanistan.

iom-afghanistanAfghanistan klarar inte av ett så stort antal återvändande människor, tror Laurence Hart, chef för IOM:s (International Organization for Migration) avdelning i Kabul. Han tror att den stora mängden människor som anländer till Afghanistan kommer att skapa enorma problem.

Striderna med talibanerna har förvärrats den senaste tiden. Enligt flyktingministeriet i Afghanistan har enbart under de två senaste månaderna 600.000 människor tvingats fly från sina hem. Antalet internflyktingar i landet har under hösten alltså ökat från 1,2 miljoner till 1,8 miljoner. När man räknar in dem som kommer från Europa och Pakistan, kan det snart finna upp till 3 miljoner internflyktingar. Hjälporganisationerna har inga möjligheter att hjälpa ett så stort antal människor.

Många som återvänder eller återsänds till Afghanistan har ingenstans att ta vägen. Särskilt de som kommer tillbaka från Pakistan har ofta mist sina hem för många år sedan. Bostadshus kan också ha blivit förstörda i de flera decennier pågående krigen

Runt de större städerna i Afghanistan växer ständigt upp nya tält- och ruckelbyar där de hemlösa försöker hålla sig vid liv.

© Översättning Merit Wager
Läs också Afghanistan är nu det land som tar in flest afghanska migranter

Finländska medier serie grön

Finland. Migris överdirektör Jaana Vuorio i lång intervju med Newsmakers på Helsingin Sanomats sajt.

jana-vuorio-migri-in-hs-tv-19-10-2016Klicka på bildrutan för att komma till intervjun på HS:s sajt (på engelska).

Överdirektör (i Sverige generaldirektör) Jaana Vuorio, Migrationsverket – Migri – intervjuas i det här videoklippet från Newsmakers (utlagt på Helsingin Sanomats videokanal) på engelska om asylsituationen i Finland. Större delen av den 18 minuter långa intervjun har nedtecknats med tanke på att man inte vet hur länge videoklipp ligger kvar och det som sägs här kan vara intressant att ta del av också om några år eller ännu längre fram, när länken kanske inte längre fungerar. Det mesta är nedtecknat på engelska men en del är översatt till svenska.

David Mac Dougall: Norway has radically revised their estimate downwards, of the number go people who will come to claim asylum, to a 19 year low. What’s the situation  going to be like in Finland this year and what’s it going to be? How many people did you think would come and what’s the reality?

Jaana Vuorio: Our estimate was 10.000 for the entire year of 2016. It seems that we don’t go that much up so now the estimate is around 6000, 7000 at the most.

David Mac Dougall: Comparing it to last year – we had more than 32.000 last year if I remember correctly.

Jaana Vuorio: Yes, in Finland actually, in the European and Nordic context, our asylum seeker figure has been exceptionally stable. It has varied between 3.000 and 4.000 annually and then, all of a sudden last year, we git nearly ten times more applicants.

Intervjuaren säger att det var uppenbart varför det kom så många asylsökande förra året men undrar:

David Mac Dougall: So why has it dropped off so much this year, what are some of the reasons behind fewer asylum seekers?

Jaana Vuorio: Of course there are many reasons for that but the main reason, compare to last year, are the border controls that have been put in place and also the movement from Turkey to Greece, the numbers have gone down, as we all know.

David Mac Dougall: Do you think ut plays into it that Finland is not granting so many asylum applications; not granting so many asylum requests? Do people realize that its not such an easy country to come to and claim asylum?

Jaana Vuorio: Probably that is one of the reasons,  as well as… actually the asylum criteria remains the same but we used to have a national category of ”humanitarian protection” and that was taken away from the immigration law in May this year.

David Mac Dougall: Who did that affect the most, when it was taken away from the law?

Jaana Vuorio: Actually applicants from countries like Irak, Afghanistan and Somalia. Earlier applicants from those countries, they – or most of them – qualified for the category of ”humanitarian protection”.

David Mac Dougall: We’ve seen some of the worst fighting with ISIS in Irak, so somebody fleeing ISIS wouldn’t automatically get their asylum application approved in Finland anymore?

Jaana Vuorio: Of course we look at the situation all the time as it is at the moment and now we know that the situation in Mosul has really deteriorated so the fact that a person comes from Mosul… if he returns there he would face serious harm for his security. But then of course for Iraqis we have to consider whether the person could return safely to some other part of the country. Läs mer

Ska UG på en timme lyckas med vad jag inte lyckats med på många år: bryta barnläkarnas obegripliga ställning som ”experter” i frågan om åldersbedömningar av misstänkt äldre ”minderåriga” asylsökande?

Anders HjernKlicka på text- och bildrutan för att komma till videoinslag och artiklar.

I kväll, den 31 augusti, sänder Sveriges Television Uppdrag granskning som handlar om det mångåriga och mycket stora problemet i Sverige: att ett gäng barnläkare fått förhindra att åldersbedömning görs av dem som slarvigt i medier och av politiker kallas ”ensamkommande barn”.

I många år har det svenska ”etablissemanget” – eller vad man ska kalla Migrationsverket, Socialstyrelsen, regeringen, delar av riksdagen med flera – låtit den här mannen och ett antal likasinnade, skapa mångmiljardförluster i pengar (för enorma kostnader för personer som varit över 18 år men behandlats som ”barn”) och stora förluster i trygghet för många människor, genom sin hårdnackade syn på åldersbedömningar av hitkommande asylsökande som säger sig vara under 18 år!

Att ”etablissemanget” lagt så stor vikt vid vad dessa herrar (Hjern, Flodmark, Ascher & Co) tyckt i en fråga som inte ens berör deras område – barn – utan handlar om vuxna, har i snart ett decennium varit obegripligt för mig.

I inlägg efter inlägg i Svenska Dagbladet, i Dagens Samhälle, på Newsmill (saligen avsomnad sajt), Det Goda Samhällets sajt samt här på bloggen har jag skrivit om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande som misstänks vara äldre än de uppger. I inlägg efter inlägg har också miggor, läkare, HVB-personal, socialtjänstemän, poliser, sfi-lärare och andra här på bloggen berättat om hur hopplöst det är att tvingas spela med i ett spel som går ut på att de ska låtsas att ända upp till 32-, 36-åriga män är ”barn”.

Här är några av de texter som publicerats i olika medier genom åren. Tänk om någon hade tagit till sig hur det går till i andra länder och vad andra experter och inblandade aktörer haft att säga i stället för att låta dem, som jag numera tänker på som ”barnläkarmaffian”, vara tongivande. Hur många miljarder kronor hade då kunnat gå till annat än till att ”vårda” överåriga utländska ”barn”, betala ut efterlevandepensioner, arvodera till gode män, tillhandahålla platser i skolor och till oerhört dyra boenden? En synnerligen berättigad fråga. En stor del av ansvaret för detta vilar tungt på dem som aktivt motarbetat att Sverige – likt andra länder i EU – bedömt åldern hos asylsökande där fog funnits för misstanke om att de är äldre än sina uppgivna 16 eller 17 år (som inte stöds av id-handlingar). Men givetvis också på lomhörda, okunniga och ovilliga politiker av alla kulörer som under många år slagit dövörat och blindögat till mot verkligheten och låtit dessa herrar hållas.

Här följer en del av vad jag genom åren skrivit i diverse medier och här på bloggen om åldersbedömning av påstått minderåriga asylsökande:

Ledare Op ed logo SvD•  Hur många ensamkommande barn är vuxna? – 5 oktober 2014. Ur texten:
Anders Thomas, som under åtta år var anställd på Migrationsverket, har berättat om sina erfarenheter: ”Det kändes rent bisarrt att sitta och utreda ’16-åringar’ som uppenbarligen var närmare mig i ålder. På den tiden fanns det möjligheter att göra en åldersutredning, det finns inte i dag utan man verkar släppa igenom i stort sett alla som säger sig vara barn. Vad händer när dessa vuxna män börjar i gymnasiet och går med riktiga 16-17-åringar?”.
Ledare Op ed logo SvD•  Sverige ligger efter med ålderstester – 7 januari 2016. Ur texten:
Kostnaden för den här gruppen, som under perioden januari–november 2015 utgjorde 22 procent av alla asylsökande, är enorm, liksom alla arrangemang kring deras boende och studier etcetera. Om det vid åldersbedömningar skulle visa sig att ett ansenligt antal inte är minderåriga, blir besparingen för skattebetalarna avsevärd. HVB-hemspersonal, familjehem och skolor skulle också slippa de problem som följer med att vuxna män måste behandlas som 16- och 17-åringar, vilket berättades om i reportaget i Sveriges Radio.
Ledare Op ed logo SvD•  Replikskifte mellan Migrationsverket och Merit Wager – 11 januari 2016. Ur texterna:
Fredrik Beijer, rättschef Migrationsverket:
Vi påminner också våra medarbetare att det är den sökande som har bevisbördan för sin ålder, att det i första hand är skriftlig bevisning som är aktuell för bedömningen och att huvudregeln är att detta sker i samband med att vi avgör ärendet. En medicinsk åldersbedömning kan finnas med under förutsättning att en läkare är villig att göra detta. Mycket i Merit Wagers artikel handlar om värdet och ”exaktheten” av så kallade ”ålderstester” – och hennes funderingar ska i första hand bemötas av läkarprofessionen och Socialstyrelsen.
Merit Wager:
Fredrik Beijer, Migrationsverket, skriver: ”JO poängterar att ”fram till beslut bör den ålder som sökande uppgett vid ansökningstillfället godtas” (12 december 2012 och 9 april 2015)”. Och det är ju vad verkets ledning vidarebefordrat till sin personal. Det må vara ett uttalande av JO, men enligt Migrationsöverdomstolens dom UM 2437-13 gäller att: ”det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”
Ledare Op ed logo SvD•  Hur kan säkerheten på HVB öka? 11 februari 2016. Ur texten:
Det naturliga vore att man också i Sverige gjorde åldersbedömningar i början av asylprocessen vid tveksamhet kring den asylsökandes ålder, vilket görs i övriga Norden. Hade man gjort det så hade man med mycket stor sannolikhet haft ett betydligt mindre antal personer som bedömts vara under 18 år, och Sverige skulle inte ha lika stora problem med plats- och personalbrist på HVB som nu.
Med ett betydligt mindre antal faktiskt minderåriga asylsökande kan resurserna användas till boenden med god personaltäthet och en säkrare miljö där man inte riskerar att blanda vuxna asylsökande med minderåriga.
Dagens samhälle logo•  Börja ålderstesta unga asylsökande redan nu – 26 april 2016. Ur texten:
Migrationsöverdomstolens dom (UM 2437/13, 2014-02-11) anger också i klartext att:
”Den asylsökande har emellertid bevisbördan för sin ålder och om han inte kan göra sannolikt att han är underårig ska han betraktas som vuxen.”
Detta efterlevs dock inte och antalet påstått och faktiskt minderåriga som sökte sig till Sverige under 2015 (35 369 personer) var ensamt 3,4 gånger så stort som antalet till övriga länder i Norden tillsammans (10 389 personer). En anledning till denna fördelning kan mycket väl vara det faktum att det är känt i de stora asylsökarländerna att åldersbedömningar inte görs i Sverige, varvid även äldre personer tämligen riskfritt kan utge sig vara under 18 år.
Det är inte acceptabelt att Migrationsöverdomstolens dom inte följs för att några barnläkare sätter sig på tvären och en utredare på Socialstyrelsen vill utföra en pilotstudie där resultaten kommer att dröja. Därför bör åldersbedömningar enligt beprövade metoder komma i gång omedelbart på initiativ av de aktörer i samhället som kommer i kontakt med unga asylsökande.
Det Goda Samhället 2 Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna – 15 mars 2016. Ur texten:
En av anledningarna till att färre söker sig till våra grannländer kan vara att man vid misstanke om felaktigt uppgiven ålder gör åldersbedömningar. Det har i dessa länder vid olika kontroller genom åren konstaterats att av personer som åldersundersökts har mellan 60 och 72 procent visat sig vara rejält äldre än den ålder de själva har uppgivit.
Om man betänker att skillnaden i kostnad som belastar skattesystemet kan vara långt över en miljon kronor per år och asylsökande beroende på om personen är minderårig eller vuxen, borde det ligga i Sveriges intresse att direkt i början av asylprocessen åldersbedöma asylsökande.
Det är väl känt bland människosmugglare att Sverige är det lättaste landet att söka sig till som ”ensamkommande barn” eftersom Migrationsverket här går efter den ålder som den asylsökande uppger.
Bland texterna på bloggen tas här bara upp några få, samtliga från i år. Men man kan söka på ord som ”ensamkommande”, ”minderåriga”, ”åldersbedömning”, ”ålderstest”, ”åldersbestämning” etc för att hitta många fler texter från tidigare år.
•  Om den evighetslånga följetongen: ”Åldersbedömning av ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderåriga men inte styrker sin ålder och det finns misstankar om att de kan vara över 18 år”.  – 26 maj 2016. Ur texten:
De, som efterlyser etik och barnperspektiv borde ta del av de otaliga berättelser som nu sipprar ut när bubblan brister och man inte längre i kommuner, på HVB och i familjehem, inom socialtjänsten, i skolor etc orkar spela med i ”vi låtsas att X, som verkar vara närmare 30 år gammal, är 17 år, som han sagt”-spelet.
De, som efterlyser etik och barnperspektiv kan till exempel läsa detta, som en person som arbetar i en skola där man tar emot faktiskt och påstått minderåriga asylsökande i förberedelseklasser, berättar:
Majoriteten är afghaner och vuxna som utger sig för att vara barn. De säger att de är 14-16 år gamla och vissa av dem är närmare 25-30. Dessa går alltså i klasser där det finns 14-åringar som faktiskt är 14 på riktigt. Förutom de konsekvenser du nämner så är det också problematiskt när vuxna faktiskt tar barns plats (i skolan t.ex.) och utnyttjar systemet.
cropped-bild-till-header-med-mc3a5tt1.png•  Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån. – 9 juni 2016. Ur texten:
Ja, att många som säger sig vara minderåriga ljuger om sin ålder har bland annat berättats om på den här sajten av miggor, av HVB-personal, av personer som ställt upp som familjehem (se två exempel nedan), av modersmålslärare i främst afghanska språk, av gode män. Och under några år på utmärkta Ledarsidorna.se och av en hel del andra som föraktfullt av de journalister som nu tassar över till ”andra sidan”  har kallats ”alternativa medier” och allt möjligt annat. Faktaresistensen (jag hörde ordet nyligen och det beskriver ju ganska väl vad rätt många lidit och lider av) har varit svår och allvarlig hos de allra flesta ”gammelmedier”. Det är mycket, mycket allvarligt och det har skadat Sverige.
cropped-bild-till-header-med-mc3a5tt1.png•  Hängslen och livrem finns, ändå kasar Migrationsverkets byxor ner till fotknölarna. – 16 juni 2016. Ur texten:
Och börja åldersbedöma nu – alla andra länder klarar det ju. Så efterblivet kan det inte vara i Sverige att man inte klarar att göra åldersbedömningar. Den asylsökande ska i första hand styrka och i andra hand, om det är omöjligt göra trovärdig sin ålder om han/hon säger sig vara under 18 år. Finns minsta misstanke eller osäkerhet kring åldern ska vederbörande åldersbedömas. Punkt. Slut.
cropped-bild-till-header-med-mc3a5tt1.png•  Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar – 1 juli 2016. Ur texten:
– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.
Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.
– Jag lärde mig massor, skrattar han.
cropped-bild-till-header-med-mc3a5tt1.png•  Vidare om asylbedrägerier; multipla identiteter; 13-åring som var 25 med mera – 7 juli 2016. Ur texten:
En migga: Jag känner till ett fall där den sökande hade kommit hit på anknytning (inga fingeravtryck) och sedan sökt asyl (fingeravtryck). Därefter sökte han asyl som ”ensamkommande 13-åring” (inga fingeravtryck). Således hade han nu tre identiteter. Anledningen till att den sökande bar sig åt på detta sätt var, att han var en brottsling och ville fortsätta på den banan. Han är med stor sannolikhet på fri fot än idag eftersom han flydde från det HVB där han vistades som 13-åring, när polisen var honom på spåren.
13-åringen med tre identiteter var i 25 årsåldern. Det är obehagligt att han har en identitet (PUT och folkbokföring) kvar som han kan fortsätta att använda trots att han har begått brott i de två andra identiteterna.
cropped-bild-till-header-med-mc3a5tt1.png•  Nära hälften av alla ensamma barn och unga från Afghanistan som kom till Europa förra året, sökte sig till Sverige  11 juli 2016. Ur texten:
Dessutom är det alltså fortfarande så att det enligt lag är den som söker skydd i Sverige som ska visa att den har behov av det. Lagen medger inte ”bättre-liv-invandring” för 16, 17, 23- och 28-åriga afghanska pojkar och män som vill få jobb, utbildning och annat i Sverige. Dessutom är det förvånande hur många av dessa ”skyddsbehövande” som mycket snart efter att de fått uppehållstillstånd i Sverige, reser hem och hälsar på i Afghanistan. I andra länder dras uppehållstillståndet in när sådant sker; det visar ju tydligt att personen ifråga inte har något skyddsbehov gentemot hemlandet.
En undran: Det räckte inte med alla vittnesmål, alla skriverier, all dokumentation, information om hur man gör i andra länder som bland annat förts fram här enligt ovan.
UG logoBlir det ändring nu, kommer Uppdrag gransknings inslag på en timme att få ett sådant genomslag att det lyckas med vad jag inte lyckats med trots all gedigen och faktabaserad information och dokumentation som jag presenterat genom åren? Nämligen att förpassa barnläkarna dit där de hör hemma: bland barnen och se till att man i Sverige gör åldersbedömningar av påstått minderåriga som kan misstänkas vara äldre än de uppgett? I så fall är det mycket bra, men många år för sent.
© denna blogg. Vänligen länka till detta inlägg vid citat ur texterna.

Finland. Reglerna för familjeåterförening för flyktingar kan skärpas ytterligare.

Svenska yle.fi logoUtlänningslagen kan komma att stramas åt ännu mer. Så här rapporterar Svenska Yle:

Reglerna för familjeåterförening för flyktingar kan skärpas ytterligare. Sannfinländarna driver på och inom kort tillsätts en arbetsgrupp.

Den 1 juli utvidgades kravet på tillräcklig inkomst för att en flykting ska kunna ansöka om familjeåterförening. För en familj med två barn betyder det i praktiken en månadsinkomst på 2.600 euro netto (ca 26.000 kronor. Efter skatt, alltså. Min anm.). Inkomstkravet gäller också ensamkommande barn.

Ny utl.lag RP 43:2016 Finland

Vidare i Svenska Yles text:

Försörjningsplikten bygger på EU:s direktiv om familjeåterförening. Direktivet är inte bindande för medlemsländerna men många tillämpar det åtminstone delvis. Till exempel utvidgade också Sverige i somras inkomstkravet men där gäller det inte minderåriga barn, som i Finland.

Rådets dir 200::86:EG om rätt till familjeåterförening

 Klicka på textrutan för att komma till EU:s direktiv om familjeåterförening.

Ett antal förslag till skärpningar övervägs nu av en arbetsgrupp i riksdagen. Så här säger den sannfinländska riksdagsledamoten Simon Elo i Svenska Yles artikel:

Vi kan bland annat införa ett krav på att den som ansöker om familjeåterförening har bott i Finland i två år.

Dessutom:

Ett annat krav som möjliggörs i EU-direktivet handlar om minimiålder. Medlemsländerna kan, om de så vill, införa en lägsta ålder för maken och makan innan de kan återförenas. Tanken är att man sålunda kan undvika skenäktenskap.

Det finns motargument till en hel del av förslagen. Bland annat:

Om en minimiålder för äkta par eller sambor sägs att äktenskap bland minderåriga inte är ett problem ur finländskt perspektiv. Kravet på en tillräckligt bra bostad, som Sverige har infört, får back eftersom ”det är administrativt utmanande och möjligen kräver en ny tillståndsprocess”.

Följande fakta framhålls gällande familjeåterföreningar:

Finland sv Yle fakta om familjeåterförening 2016-08-28 kl. 19.21.57

Texten i faktarutan från Svenska Yles sajt.

Finländska medier serie grön

Om mycket av det som framkommer Migrationsverkets rapport ”Effektiviteten i asylprövningen” har miggorna länge berättat

OBS! Lång text. Men inte svårläst…

Effektiviteten i asylprövningenEn del av det som förs fram i Migrationsverkets rapport ”Effektiviteten i asylprövningen” (som förresten hellre borde heta ”Ineffektiviteten i asylprövningen”) skrev miggor om redan för flera år sedan.

En migga: ”Det kommer att gå att höra en knappnål falla till golvet.” (13 september 2011). Kort utdrag ur texten:

Gå in på vilken asylprövningsenhet som helst, peka på någon av de anställda i mängden och ställ några busenkla frågor. Be någon ange bevisgraderna till namnen, och vad de olika bevisgraderna betyder. Be någon definiera begreppet rättskälla. Be någon förklara hierakiordningen mellan en lagakraftvunnen lag och vad en migrationschef säger för det fall dessa båda skulle strida mot varandra. Be någon skilja på bevisbörda och officialprincip. Be någon av de nyanställda förklara innehållet i det beslut som denne precis har skrivit (eller rättare sagt skrivit av). Det kommer att gå att höra en knappnål falla till golvet.

En migga: ”Din uppräkning av olika typer av invandring stämmer helt.” (12 februari 2013. Kort utdrag ur texten:

profileJag tror att jag har skrivit tidigare att den vanligaste reaktionen hos nyanställda handläggare på Migrationsverket är att de undrar var ”flyktingarna” är. De är inte förberedda på att asylsökande uppger skäl som att de är osams med grannen, de gillar inte mammas nya man, de är arbetslösa, bostadslösa, vill inte göra militärtjänsten osv.

Framförallt är de nyanställda inte alls förberedda på att så många gör det och att så många uppenbart ljuger.

En ny migga: ”Jag arbetar på en enhet där arbetsförhållandena stadigt har gått i en nedåtgående spiral.” (30 juni 2013). Kort utdrag ur texten:

profileVarje enhet har numera bara en halv styrka ”erfarna” handläggare och beslutsfattare, den andra halvan består av nyanställda från februari 2013. Ledningen har därefter räknat om vårt beting till att motsvara det nya antalet medarbetare, som om de vore fullärda och i full produktion från och med årsskiftet. Var och en kan säkert räkna ut problemen…

En ny migga: ”Vi har slutat att göra juridiskt korrekta prövningar av asylskäl.” (23 september 2013). Kort utdrag ur texten:

profileKvalitet var dock något som chefen inte intresserade sig för. Här handlade allt om att  producera, och det snabbt. Vissa kollegor, främst de nyanställda, gick på chefens linje och såg hela tiden mellan fingrarna gällande huruvida den sökande verkligen var över 18 år eller från vilken provins han kom ifrån. Inte nog med det, de nyanställda brukade, för att hamna i god dager hos chefen, även jobba hemifrån, oavlönat på sin fritid.

En migga: ”Flera enheter har många nyanställda handläggare och beslutsfattare som inte på långa vägar har den erfarenhet och kunskap som arbetet kräver.” (25 augusti 2015). Kort utdrag ur texten:

profileFlera enheter har många nyanställda handläggare och beslutsfattare som inte på långa vägar har den erfarenhet och kunskap som arbetet kräver. Detta, i kombination med en hög arbetsbelastning och resultatinriktade chefer, gör att det är enklast att ”blunda och bevilja”. Det kan man ju, vid en första anblick tänka att ”det gör ju inget”. Men fel är fel och okunskapen kan leda till att man utvisar personer som inte borde utvisas eller att man beviljar personer som vi absolut inte vill ha i landet.

Den intresserade uppmanas att läsa hela Migrationsverkets rapport för att få en bredare bild och insikt än vad nedan korta utdrag ger:

Rapportörerna om kvaliteten och allmänna frågor prioriteras, inte effektiviteten

Effektiviteten i asylprövningenOffentlighet och sekretess, förvaltningstjänstemannens roll, förhållningssätt och antikorruption i all ära, men det är i ärendehandläggningen som skon klämmer säger man vid enheterna. Man skulle behöva ”låsa in alla nyanställda en månad på internat!” De behöver två till fyra veckors utbildning bara i våra datasystem för att därefter börja lära sig tänkesättet i myndighetsutövning, modell asylprövning. Introduktionen har alltså blivit splittrad och fragmentarisk och detta har i hög grad påverkat effektiviteten.

Rapportörerna om bemötande, rädslor och Facebook

Effektiviteten i asylprövningenBetoningen av bemötandefrågor syns idag också på hur arbetet faktiskt bedrivs. Det uppges ha fått alltför stor inverkan på hur utredningarna läggs upp. Vissa handläggare bjuder numera ofta på kaffe och lägger inledande tid på att skapa trivsel istället för att genast gå in i utredningsrummet och i utredningssituationen.

Under samma rubrik som ovan, beskrivs också en, som det verkar, helt förlamande rädsla (se hur många gånger ordet upprepas i nedan korta text ur rapporten!) för det mesta i jobbet, något som är ytterst oroväckande för en statlig myndighet med de uppdrag som migrationsverket har:

Effektiviteten i asylprövningenMan talar vidare om att vårt verksamhetsområde politiserats och att det finns en ny sorts rädsla som går ut över den effektiva utredningen. Handläggarna är rädda för att kallas islamofober, homofober, främlingsfientliga eller för att åtalsanmälas. De är också alltför rädda för att avbryta, då stör man den fria berättelsen och man är rädda för de offentliga biträdena som idag påstås vara tuffa, i vart fall mot nyanställda.

Rädslan har krupit in på verksamheten på ett nytt sätt. Och det har inte blivit bättre av alla sociala medier. Man är rädd för att hängas ut på Facebook. Många har privata konton/hemsidor som är offentliga och det händer att man får ovälkomna inlägg.

Rapportörerna om besluten

Effektiviteten i asylprövningen

Flera påpekar att de unga medarbetarena inte är lika noggranna med detaljer i språket. De kan typsnitt och disposition men bryr sig inte i lika stor utsträckning om stavfel. Det meddelas beslut med flagranta skrivfel i slutkläm, rubriker och på beslutens framsida. Rena beslutsformulerandet tar enligt uppgift ungefär två av veckans arbetsdagar för beslutsfattarna (25-30 % av arbetstiden).

Rapportörerna om internrevisionens bedömning

Effektiviteten i asylprövningen

Finska Migrationsverket och norska Utlendingsdirektoratet har inte någon särskild formell ordning för HBTQ-ärenden, dessa ärenden sköts av ordinarie enheter. Internrevisionen menar att det inte är alldeles självklart att just HBTQ-skäl är så mycket svårare att ta ställning till eller bedöma än de skäl som annars finns i ett asylärende och att det därför finns anledning att överväga en enklare och mindre tidskrävande ordning vid verket. En sådan förenkling sägs kunna göras successivt och i valda delar. Även barnärenden är ibland onödigt komplicerade. Barnkonsekvensanalyser i positiva beslut framstår t.ex. som något onödigt.

Rapportörerna om personal, många nyanställda

Effektiviteten i asylprövningenVid flera enheter i Göteborg och i Boden är inga anställda äldre i tjänsten än 1,5 år, några av dem är likväl faddrar. Personalsituationen har tvingat fram nödlösningar och genvägar som tidigare inte funnits på kartan. När det förr dröjde fyra till sju år innan en handläggare avancerade till beslutsfattare, en tid som bedömdes som nödvändig för att få erforderlig trygghet i yrkesrollen, så sker motsvarande idag på sex månader, eftersom man då anses vara erfaren.  Det är klart att en sådan rekordkarriär inte gagnar kvaliteten i verksamheten, säger man uppgivet från chefshåll. Både handläggarkåren – som sägs ha det svåraste arbetet inom asylprövningen – och beslutsfattarkåren – som har det mer ansvars- och prestigefyllda arbetet – tappar härigenom sammantaget i kvalitet och skicklighet.

Rapportörerna om svårigheten med att vara nyanställd

Effektiviteten i asylprövningenVissa utkast till beslut ”bollas” upp till fem gånger mellan en ny handläggare och beslutsfattaren. Inom FVP ser man idag också allt fler brister i utredningarna. Skillnaden uppfattas som betydande och man anar handläggarnas osäkerhet. Nyanställda saknar delvis förmågan att ställa relevanta följdfrågor och de kan inte styra utredningen på ett ändamålsenligt sätt. De har ofta inte förmågan att identifiera problemen och missar viktiga omständigheter. Dessutom har de svårt för att sätta gränser för ärendet och vet inte vad som är ”good enough”. De tror också på det ”hundraprocentiga beslutet”, det alltigenom korrekta beslutet där inget lämnas åt slumpen. De processekonomiska kraven är inte riktigt inarbetade överallt.

Ett problem som ofta framhålls är bristande landkunskap. När handläggaren inte har tillräcklig sådan kunskap blir besluten gärna fel. Vanligtvis upptäcks det och det kan repareras med en kompletterande utredning men denna stjäl tid och kostnader.

Rapportörerna om nya generationer, värderingar och utbildningar

Effektiviteten i asylprövningen

De som numera arbetar med ärendena är för det första ofta åttiotalister, de är både jurister och socionomer eller statsvetare med mänskliga rättigheter som huvudämne.
—————-
De nya gruppernas inträde har medfört förskjutningar i värderingar och arbetssätt.
—————-
Dagens handläggare och ibland beslutfattare är alltså ofta födda på åttiotalet, ja även nittiotalet. Myndigheten har numera de s.k. curling-föräldrarnas barnkullar i rullorna. Vi har med andra ord anställda som vant sig vid att bli skjutsade hit och dit och att få allt de pekar på. Det får väl anses vara den gängse betydelsen av  begreppet. Är det alltså så att detta syns på arbetsplatserna idag? Svaret är ett modifierat ja.
—————-
Ute på enheterna är den nya gruppen kända för att vilja ha snabba förändringar och att karriären ska gå fort, annars tröttnar de. De tycker sig inte få tillräckligt stöd i sitt arbete, utvecklingssamtalen räcker inte till. De känner sig inte sedda och några hävdar att de är slöare. Man ser också allt fler som mår dåligt, det är fler som behöver stödsamtal vid företagshälsovården efter möten med traumatiserade flyktingfamiljer.

Rapportörerna om kan man slippa avvisningsbeslut?

Effektiviteten i asylprövningen

Trots rent ”brutal öppenhet” vid rekryteringen om att handläggarjobbet kommer att innebära att man tvingas avvisa hela familjer under besvärliga förhållanden så finns det handläggare som, den dag situationen uppstår, plötsligt inte längre kan eller vill, empatin går för långt, beslutsångesten blir dem övermäktig. Några få säger sig vägra fatta avvisningsbeslut. Problemen har accentuerats och de kan accentueras ytterligare av att många hittills nästan bara arbetat med positiva beslut.

Om vad rapportörerna fann vid sitt studiebesök på Migrationsverket i Finland berättas bland annat följande:

Effektiviteten i asylprövningenVi ska dessutom uppmärksamma de goda exemplen i landet och i vårt grannland Finland som har gjort sig känt för en mycket snabb asylprocess.

Som ett led i granskningen har internrevisionen besökt Finlands asylprövning och noterade där ett markant fokus på effektiviteten. Mål uttrycks som krav, enheter är resultatenheter, service och tillgänglighet är nedtonade, för att inte säga minimerade, och besluten är förenklade och korta, hälften så långa som hos oss.

Svenska avslagsbeslut är dubbelt så långa som de finska. PUT-beslut är 4-5 gånger så långa och reciten likaså.

De fem texterna som publicerats här mellan september 2011 och augusti 2015 borde ha tagits på allvar redan under de fem år som gått. I stället har nedåtspiralen fått fortsätta. Den genomgång av läget som Erik Stenström och Mathilde Skovdal vid Migrationsverkets internrevison presenterat, bekräftar att miggornas rapporter genom åren varit korrekta. De har kunnat läsas här av vem som helst, också av riksdagsledamöter och regeringsmedlemmar och – inte minst – journalister.

Migrationsverkets ledning, regeringen och riksdagen bör ta till sig vartenda ord som står i rapporten Effektiviteten i asylprövningen och djupt tacka de två rapportörerna som visat hur illa ställt det är med ”effektiviteten” och påvisat de stora problem som sedan många år berättats om av miggor med kunskap och erfarenhet: att nyanställningarna av en mängd yngre personer varit förödande för hela asylsystemet och för Sverige som land lika väl som för enskilda asylsökande.

Här kan texter läsas om främst asylhanteringen (men också en del annat) i Finland. Det är texter sedan slutet av sommaren 2015 (då ett mycket stort antal migranter tog sig in i EU) och framåt.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till det här inlägget.