Lyssna på Abdi och sluta mesa!

Ur programmet Människor och tro som sändes i SR P1 den 20 november:

Abdi, gymnasieelev i Tensta, uttrycker sig tydligt och klart:

Det är dags att sätta stopp! I Finland till exempel så vägrar de att ta in folk som har varit och stöttat olika organisationer och det är en sak som vi även här i Sverige skulle kunna göra, tycker jag. När vi kommer till den här frågan så tycker jag att svenskarna är väldigt mesiga. Vi tar in människor som har krigat för vissa extrema organisationer och så ger vi dem stöd, till och med, psykologiskt stöd. Det tycker jag är väldigt dumt.

Detta, som en ung människa i ett område från vilket unga män och även unga kvinnor beger sig till Syrien för att ansluta sig till IS, förbigås utan en enda reaktion, utan en enda fråga från programledaren.

Och så flummeriet från en person som inte verkar ha förstått vad det hela handlar om, den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism (varför säger man inte ”våldsam extremism” i stället?), Mona Sahlin (ca 14.55 in i programmet). Hon börjar med att säga att det är bra att man vågar prata om att det här finns i Sverige . Och varför skulle man inte det, undrar jag som lyssnare? Att inte prata om det vore falskt och osunt, så det hon säger är en självklarhet som inte behöver sägas! Hon säger också (språkliga och grammatiska fel orättade ):

Jag tänker också att hur man än vänder på den här frågan så riskerar ju muslimer som grupp att också bli offret på så många sätt. Man är offer för terroristerna i ISIS, man blir offer för skuld och skam i Sverige och man riskerar också att bli offer för islamofobin som många ju utnyttjar. Så tänker jag.

Kommentar: Mona Sahlin frångår ämnet och kör med den här märkliga retoriken som är så vanlig bland självgoda svenska politiker. Alltså den som dels nedvärderar varje tänkande människa som mycket väl vet och förstår att ”muslimer” inte är den ”grupp” hon påstår att de är, lika lite som ”kristna” är en grupp; dels faktiskt bidrar till att göra muslimer till den grupp de inte är, genom att ständigt och jämt klumpa ihop alla som bekänner sig till islam på det här sättet. Hon bidrar i själva verket till att befästa ”islamofobi” genom att tala om begreppet som folket ytterst sällan lider av. Hon har inte förstått att vad allmänheten lider av är ”islamistofobi” – med absolut all rätt, dum vore den väl annars.

Och – värst av allt – hon säger inte ett enda ord om varje människas eget ansvar när han eller hon väljer att ansluta sig till en organisation som fördriver, skär halsar av, våldtar, tvångskonverterar andra människor. Hon säger inte ett ord om att det är oacceptabelt att Sverige ska hysa människor som ger sig in i en organisation vars mål på sikt är att förinta också Sverige och svenskarna, i deras tydligt uttalade målsättning: att skapa ett världskalifat. Inte ett ord om detta säger Mona Sahlin! I vilket annat land som helst skulle hennes uttalande ovan vara chockerande, här lyfter knappt någon på ögonbrynen. Varför inte? Jo, för att Sverige är ett land där vett och sans har flyttat ut och gett utrymme åt dumhet och åt floskler som upprepas utan att den som uttalar dem ens förstår vad han/hon säger!

Snabbt passar Mona Sahlin att ta upp följande, som inte har något att göra med ämnet som diskuteras i programmet:

Vi har ju också högerextremism i Sverige. Vi har svenska nazister som krigar i Ukraina.

Och vidare:

Så jag vill ju försöka jobba för att till exempel alla anhöriga som är rädda för att deras son kanske är på väg att åka, att deras bror är på väg att åka, att deras pojkvän är på väg att åka – vem kan de vända sig till? Vem kan de lita på? Det är uppenbart att alla idag som har hört om någon som är på väg att resa ner, om alla de hade hört av sig så hade vi kunnat stoppa och hjälpa många fler.

Kommentar: Vad, konkret, menar hon när hon säger att hon ”vill försöka jobba för…”? Meningen är ofullständigt och det där med ”vill försöka jobba för” är bara flum och innehåller absolut inget konkret. Och till vem/vilka menar hon att alla anhöriga borde ha hört av sig för att den/de, som hon säger: ”hade vi kunnat stoppa och hjälpa många fler.”? Vem skulle de anhöriga alltså ha hört av sig till och hur hade den personen eller myndigheten eller politikern eller vad nu Mona Sahlin menar här, kunna ”stoppa och hjälpa många fler”? Inget konkret, inget att ta på, bara flum och floskler! Hur mycket betalar vi skattebetalare för att Mona Sahlin ska gå runt och säga sådana här dumheter?

Och om att hon tycker att alla anhöriga borde ”höra av sig”:

Alltså litar man inte tillräckligt mycket på myndigheterna eller på polisen. Och det är inte tillräckligt många som känner att man vågar, för jag tror också att man är ganska rädd.

Programledaren framhåller att Abdi sagt att ”vi är alldeles för mesiga här i Sverige” och att andra anser att ”i Sverige bara pratas det” och att:

Vi har pratat med personer som har jobbat till exempel i England med de här frågorna som säger: ”Vi är så trötta på Sverige, de bara pratar och pratar, en det händer ju aldrig någonting. Inget konkret för att förhindra… Har de rätt?

Det svarar Mona Sahlin givetvis inte på, för hon vet att det är precis så det är. Och att hon själv är en av ”pratarna”. ”Har de lyckats bättre, då?”, motfrågar hon lite som ett typiskt svenskt, trotsigt barn. Nivån på samtal, debatter och diskussioner om livsavgörande frågor är så låg i Sverige att den knappt höjer sig över nollpunkten.

I Sverige har vuxenhet, ansvarstagande, allmänbildning, sunt förnuft, inställningen att brottslingar ska stå för sina gärningar och mycket annat fått ge vika för babbleri, dumheter, floskler, oansvarighet, oförmåga att tänka längre än näsan räcker och ointresse för det egna landet och dess folk och dem som tagits emot i landet som behövt och behöver skydd.

Lyssna på det korta inslaget med Abdi, det säger ju precis vad alla normala människor – ateister, kristna, buddhister och muslimer vill: sluta mesa, sluta utreda, sluta prata – agera och bestraffa dem som frivilligt väljer att gå med i en ohygglig, maktgalen, fundamentalistisk organisation där människors värde är totalt utraderat och de kan behandlas som boskap, köpas och säljas och skjutas eller halshuggas av dem som vill införa ett ”världskalifat”. De personer som har uppehållstillstånd i Sverige men inte svenskt medborgarskap ska fråntas sina uppehållstillstånd. Det finns ingen som vill ta emot dessa extremister i Sverige, allra minst de människor som har flytt hit undan dem för att söka sig en trygg fristad här! De som anslutit sig till IS och som har svenskt medborgarskap (kontrollen måste bli hårdare av vilka som ges den förmånen som inte är en mänsklig rättighet) ska ställas inför rätta för krigsbrott.

Lyssna på Abdi och sluta mesa!

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av det som står här.

 

 

Har regeringen, riksdagen, journalisterna läst Zulmay Afzalis bok?

Man kan bara hoppas att svenska s.k. ansvariga politiker (regering, riksdag), men också medierepresentanter, förstår att lyssna på och dra nytta av vad en flykting från det strikt muslimska Afghanistan har att dela med sig av när det gäller faror för islamism, extremism och terrorism. Särskilt som han har varit Senior Terrorism Analyst åt president Hamid Karzai…

Alltså: apropå vad som i andra länder diskuteras allt mer öppet och oroligt (bland annat Tony Blair i Mail on Sunday) om risken för terrorism och islamism, skulle man kunna hoppas att politiska folkföreträdare i Sverige läste boken som den afghanske före detta regeringstjänstemannen, numera flyktingen i Sverige, Zulmay Afzali har skrivit. Den läsningen skulle kanske öppna ögonen hos en eller annan tänkande ”folkföreträdare” som sannerligen behöver all information, all input som finns att få kring hot och faror som folket har rätt att kräva att de hanteras på absolut bästa och mest initierade sätt.

Här finns fyra sidor utdrag på svenska och samma fyra sidor utdrag på engelska ur Zulmay Afzalis bok En flykting korsar ditt spår som kan beställas här, i pappersform eller som e-bok. Utdragen kommer ur kapitlen med rubrikerna:

Mitt tidiga liv
Stor kärlek och 9/11
Jag möter presidenten med Fox News-teamet, blir anställd i regeringskansliet och förlorar min Barbara
Jag rapporterar om narkotikasmuggling och hoten tilltar
Tankar och åsikter om asylsystemet i Sverige och om terrorism och extremism
I Sverige
Svenskarnas svårbegripliga rädslor – trender inom finansiering av terroristverksamhet och människosmuggling i Europa

Kort ur några recensioner av boken:

Zulmay Afzali är 30 år, är född i Afghanistan och har uppehållstillstånd i Sverige. Han har nu skrivit sina memoarer, en mycket lättläst bok. Trots sin ringa ålder har han upplevt flera dramatiska händelser än de flesta.
(Gunvor Hildén, Upsala Nya Tidning)

De interiörer man får ifrån Afghanistans politiska liv är sannerligen unika. Den utbredda korruptionen, hur demokrati och regelverk åsidosätts till förmån för klanrelationer och på grund av hot och mutor, ger en mörk bild av Afghanistans möjligheter att utvecklas i demokratisk riktning.
(Sanna Rayman, Svenska Dagbladet)

Afzalis bok är ett viktigt bidrag till diskussionen om vår nuvarande integrationspolitik. Vi bör bejaka det globala men inte falla till föga för allehanda kriminella skojare och professionella flyktinghandlare. Det vinner inte de med reella asylbehov på. Tvärtom blir en fortsatt eftergivenhet i nuvarande tappning en grogrund för dem som av allmän aversion gentemot (med utlänningslagens ord) utlänningar vill se så få som möjligt av dem i vårt land.
(Krister Thelin, domare och ledamot av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter; en av fyra svenska jurister som är anmälda som ad hoc domare vid Europadomstolen för mänskliga rättigheter i Strasbourg)

Innan Zulmay Afzali, högste ämbetsman under ministern i Afghanistans drogbekämpningsdepartement, fyllt 28 år hade han ett bagage av upplevelser och erfarenheter som hade räckt till flera borgerliga liv. Hans hektiska tillvaro i kors­vägen mellan storpolitik och internationell brottslighet är numera över. Den fick ett tvärt slut då Afzali flydde från sina hämnare, de afghanska knarkbaronerna och deras höga beskyddare – bland dem hans egen chef, men också hans barndomsbekant, president Hamid Karzai.
(Nathan Shachar, DN Kultur)

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Zulmay Afzali om islamister på Newsmill juni 2012

Apropå det som skett i Stockholms arbetarekommun, dvs hela karusellen runt den först invalde, sedan utsparkade Omar Mustafa, påminns här om Zulmay Afzalis artikel på Newsmill den 28 juni 2012: Islamister som hotar oliktänkande ska inte representera mig.

Att läsa en del av kommentarerna till hans artikel är ingen höjdare; det är det sällan när det handlar om detta ämne. Men det går utmärkt att läsa texten och välja att förhålla sig till den på sitt eget sätt.

Det finns knappast något att ondgöra sig över i det sista stycket i artikeln i alla fall! Det som sägs där ter sig som något som varje fritt tänkande människa i en demokrati bör kunna omfatta:

Jag vill uppmana alla vanliga, utbildade och tänkande muslimer att stå upp och motarbeta de radikala och extrema grupper som påstår sig representera islam. Låt oss representera oss själva, inte låta dem göra det! Låt oss hindra dem från att predika våldsideologier och extremism. Vi som lever här, i Sverige och i andra europeiska länder, måste arbeta hårt för att rensa våra samhällen från den infekterande radikalismen. Det kan vi bland annat göra genom att visa att vi stödjer dem som använder sig av sin rätt till åsikts- och yttrandefrihet.

Läs gärna Zulmay Afzalis bok – En flykting korsar ditt spår – som kan beställas här. Recensioner/omnämnanden i Dagens Nyheter, Upsala Nya Tidning, Folkbladet, Svenska Dagbladet m.fl. och utdrag ur boken på engelska och svenska finns också att ta del av.

© Denna blogg

”Hele Sverige fremstår jo så ofte som en parodi.”

I artikeln Jag är inte sjuk, jag är bara svensk i norska Verdens Gang ges en bild av hur norrmännen ser på Sverige, utifrån.

Det borde vara intressant för svenskarna hur man i ett mycket nära grannland ser på deras land. Fast svenskarna är inte särskilt intresserade av hur andra ser på dem utan mer på att försöka få andra att tycka, tänka och bete sig som svenskarna. För ”blott Sverige svenska krusbär har”* och Sverige är världens solidariskaste (!) och bästa nav kring vilket alla andra borde kretsa. Så i Sverige behöver man inte ta del av vad t.ex. norrmän ser när de tittar på Sverige.

Men om man nu ändå skulle orka lyfta blicken från sin egen lilla sfär så kan man läsa artikeln i Verdens Gang och fundera åtminstone en liten aning om varför en stor tidning i ett grannland skriver som den gör. Är allt bara luftpastejer eller finns det någon sanningshalt i det som sögs?

Några utdrag ur artikeln, som förstås bör läsas i sin helhet:

Svenskene utmerker seg for tiden i sin spesialgren: Å finne ekstremisme og rasisme over alt. (Svenskarna utmärker sig numera i sin specialgren: att hitta extremism och rasism överallt.)

I artikeln talas om hur en svensk journalist i en artikel påstår att den norska debatten är rasistisk och kallar det norska kulturklimatet extremt. VG konstaterar:

Debatten er ikke rasistisk. Den handler om hva som er bra og bevaringsverdig ved norsk kultur. (Debatten är inte rasistisk. Den handlar om vad som är bra och värt att bevara i den norska kulturen.)

Så här berättar den norska journalisten som åkte till Malmö för att ”skriva om drapsbølgen der” (alltså om mordvågen där). Här har texten översatts direkt till svenska utan att ta med den norska texten, men den finns i artikeln:

Det var svårt. Tidningarna förvirrade mig. Ingen förklarade vilka de kriminella var eller vilken miljö de kom ifrån. I Sverige är signalementet på kriminella absurt diffusa. Huvudregeln är att etnisk bakgrund inte ska nämnas.

Det lossnade först när jag började åka taxi.

Taxichaufförerna berättade om gäng som slåss om territorier, illegala nattklubbar, kvinnor, smuggling. Chaufförerna beskrev de allt mer våldsamma uppgörelserna mellan de olika etniska gängen i staden.

Men forskarna hade ju sagt till mig att etnicitet var irrelevant?

En bosnisk chaufför log brett och fortsatte sin historia om gängkrigen mellan somalierna och bosnierna.

Ett sista citat (också här översatt till svenska, ursprungstexten finns i artikeln), sedan uppmanar jag intresserade (!?) att läsa artikeln i VG, norska är inte alls svårt att förstå för den som behärskar svenska:

I fjol offentliggjorde statsministerns kontor en skrivelse som var ämnad att knäcka fördomar mot invandring. Informationen var så infantil att den inte kunde förstås på något annat sätt än att det svenska departementet tror att folket är pappskallar som sväljer allt som sägs.

Mycket (det mesta) som sägs i den norska artikeln sammanfaller med mina egna observationer och vad jag har skrivit och förmedlat genom åren. Tyvärr har det klingat för döva krusbärsöron för, som * Carl Jonas Love Almqvist skriver i ”Om svenska rim”, 1838:

Vad bjuder oss uppriktigt Afrika?
Vad visa kan Amerika?
Vad Asien? Vad allt Europa?
Jag trotsar öppet alltihopa.
Men Skandinavien – det är alladar!
Blott Sverige svenska krusbär har.

Ett litet tillägg från Sveriges östra grannland, från en finländare som sammanfattar en tämligen utbredd syn också i Finland på Sverige, en syn som liknar den norska:

Sverige är ju världsbäst på många områden, framför allt på självgodhet, och det skapar intressanta logiska kullerbyttor. Grundinställningen är att ”det är synd om alla som inte är födda eller uppvuxna i Sverige, och de som det är synd om måste vi ju ta om hand”. Det gör också att det inte är så noga på vilka grunder man sökt sig till Sverige – det blir ju i vilket fall som helst synd om den som måste lämna landet och därför får det inte ske. Men eftersom Sverige inte har kapacitet att ta hand om alla, så vill man delegera det svenska omhändertagandet till andra länder i Europa. En annan grundinställning (som delvis står i strid mot den första) är att Sverige är rikt, och därför har man per definition resurser att ta hand om alla som kommer.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.

Finland: Våldsam extremism hotar för närvarande inte statens säkerhet, men på lokal och individuell nivå kan högerextremism och våldsam islamisk extremism likväl medföra hot mot säkerheten.

Risken för våldsam extremism i Finland är liten, enligt en lägesrapport som presenterats av Inrikesministeriet. Våldsam extremism hotar för närvarande inte statens säkerhet, men på lokal och individuell nivå kan högerextremism och våldsam islamisk extremism likväl medföra hot mot säkerheten.

Förekomsten av högerextremism som helhet betraktat är liten. Någon omfattande våldsam verksamhet har inte framkommit. Till sin natur är brotten ofta spontana och saknar planmässighet.

Enligt lägesrapporten är risken för att organiserade radikala islamiska grupper utför terrordåd i Finland fortsättningsvis liten, eftersom våldsamma radikala islamister inte betraktar Finland som något betydande fientligt mål. Eventuella lindrigare uttrycksformer av våldsam islamisk extremism, såsom religiöst motiverade våldshandlingar inom olika sammanslutningar eller gärningar som riktar sig mot barnens frihet, har inte tidigare granskats ur denna synvinkel i Finland. Enligt den uppskattning som presenteras i rapporten är andelen dold brottslighet stor i dessa fall.

När det gäller religiös radikalisering som leder till våldsam extremism utgörs ett särskilt orosmoment enligt rapporten av sådana unga muslimska invandrare i andra och tredje generationen som inte helt identifierar sig med den finländska kulturen men inte heller identifierar sig med föräldrarnas kultur. I fråga om dessa unga ökar utslagning risken för religiös radikalisering. Diskriminering och rasism samt erfarenheter av samhälleligt utanförskap i allmänhet ökar risken för invandrare med muslimsk bakgrund att radikaliseras.

Inrikesministeriet tillsatte den 4 oktober 2012 ett nationellt samarbetsnätverk för förebyggande av våldsam extremism. Nätverket har till uppgift att bl.a. följa upp situationen i fråga om den våldsamma extremismen i Finland och internationellt, förmedla information till olika myndigheter, ta initiativ till effektivisering av det förebyggande arbetet och årligen utarbeta en uppföljningsrapport.

Inrättandet av samarbetsnätverket ansluter sig till programmet för den inre säkerheten.

Källa: Inrikesministeriet