• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    oktober 2021
    M T O T F L S
     123
    45678910
    11121314151617
    18192021222324
    25262728293031
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan rubrik lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Jag städade mitt kontor

När jag storstädade mitt kontor häromdagen – och då menar jag gick igenom alla papper och slängde flera sopsäckar samt strimlade känsliga papper i dokumentförstöraren och fyllde fem plastkassar med pappersflis – så kom en hel del anteckningar och annat fram, som jag inte sett på många år.

Då och nu: 2007 och 2014

En del av punkterna i ett av dokumenten. Statssekreteraren avidentifierad.

Den 9 januari 2007 hade jag ett samtalsmöte inbokat med dåvarande statssekreteraren hos migrationsministern. Inför det satte jag på pränt ett antal punkter som jag tyckte borde diskuteras. Jag hade 13 frågor/ämnen att ta upp, här återger jag tre av dem. Mina frågor då i svart och mina tankar idag,  7,5 år senare, kring samma saker i rött. Alltså:

•  Vad kan göras åt Migrationsverkets balanser, just nu, den 9 januari 2007, nära 18.000? /Hur stora är balanserna idag, den 10 augusti 2014 och vad kan göras åt dem?

•  Vad kommer att göras åt all dokumentlöshet? /Varför har inget gjorts åt all dokumentlöshet? (mellan 90 och 95 procent av de asylsökande styrker inte sin identitet).

•  Är det rimligt att det åvilar Migrationsverket att ta reda på vilket land den asylsökande kommer ifrån? /Är det rimligt att det åvilar Migrationsverket att ta reda på vilket land den asylsökande kommer ifrån? Eller att välja att strunta i det och ”tro” på vadhelst den asylsökande säger för att processen ska gå snabbare trots total rättsosäkerhet när så sker?

—————————————————————————————-

En del av punkterna i ett av dokumenten. Namnen är avidentifierade.

Den 27 augusti samma år, 2007, hade jag ett möte med samma statssekreterare och då var även en politiskt sakkunnig person hos migrationsministern närvarande. Jag hade även denna gång förberett vad jag ville ta upp och fråga resp berätta. Återigen är mina frågor då i svart och mina tankar kring samma saker idag, 7,5 år senare, i rött. De handlade bland annat om:

•  Falska pass. Falska identiteter. Falska nationaliteter. Asylsökande som reser tillbaka till sina hemländer både under och efter asylprocessen. /Samma problem gäller dag fast i betydligt högre grad eftersom det är väldigt många fler som kommer nu. Varför accepterade man allt detta då och varför accepterar man det nu? Enkla kontroller skulle ju visa vilka som inte visade sig ha skyddsbehov eftersom de reser hem och även vistas där långa perioder. Uppehållstillstånden kan dras tillbaka i enlighet med vad som anges i utlänningslagen när inget behov för skydd existerar!

•  Det är förödande att slentrianmässigt/automatiskt låta alla från ett visst land (nu Irak) få uppehållstillstånd, utan att ordentliga kontroller görs! /Det fortgår, nu främst gällande syrier. Med förödande konsekvenser eftersom a) långt ifrån alla som säger sig vara det är syrier, b) de som är syrier ofta redan har uppehållstillstånd och i en del fall rentav medborgarskap i andra EU-länder och c) eftersom alla syrier inte har asyl- eller skyddsskäl. Utlänningslagens intention att varje fall ska bedömas individuellt borde absolut följas!

•  De kristnas situation i Irak kräver speciell uppmärksamhet. /Miggorna och jag varnade redan då för det som pågått sakta men säkert och som nu står i full brand: förföljelsen och fördrivningen av kristna (och andra etniska och religiösa minoriteter). Ingen lyssnade.

•  Om 5 kap. 25 § utlänningslagen (2005:716):
Sveriges regering får meddela föreskrifter om att uppehållstillstånd inte får beviljas skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kap. 2 § första stycket 2 eller 3, om det behövs därför att Sveriges möjligheter att ta emot utlänningar har blivit begränsade.

Det upplevdes redan 2007 att inströmningen av asylsökande var alldeles för stor, man fick härbärgera folk på campingplatser och i baracker och det var ett enormt tryck på det svenska samhället. Idag är det ännu fler som kommer och ännu fler som ska härbärgeras och försörjas. Den ”krisparagraf” som finns i utlänningslagen borde ha utlösts för länge sedan. Varför har så inte skett?

Det finns mycket annat i pappershögarna från bortåt tio år tillbaka, som jag ska gå igenom. En del kanske det finns anledning att ta upp på bloggen, i så fall gör jag det. Tydligt – och nedslående – är, att hur mycket miggorna och jag än rapporterar, så är det inga så kallade ansvariga som lyssnar och tar det ansvar de, i och med att de påtagit sig förordnanden/tillsättningar som riksdagsledamöter och statsråd, lovat att de ska göra. Det främsta ”ansvaret” många (inte alla, men många) svenska politiker känner, verkar ofta gälla främst dem själva och deras egna karriärer.

Sedvanlig brasklapp: Självklart kan man inte såga allt som alla politiker eller den svenska regeringen gjort/gör! Det säger sig självt, men för säkerhets skull påpekar jag det så att ingen får för sig att det skulle vara så. På asyl- och migrationsområdet däremot, där har de misslyckats kapitalt med svåra följder för det som en gång var ett folk . Och ett land, en nation. Som därmed också hade mycket att erbjuda dem som sökt sig hit med legitima asylbehov och en önskan om att komma in i samhället.

© denna blogg. Vid eventuella, korta citat vänligen länka till detta inlägg.

 

Hur länge ska asylbedrägerierna få pågå i Sverige?

svd_logoExakt det här har miggorna sagt här, på den här bloggen, i många år fullständigt förgäves och för döva öron. Alltså exakt detsamma som kolumnisten Jenny Nordberg skriver i sin text den 7 augusti med rubriken Folkmord på kristna i Mellanöstern – ingen klockren politisk story:

De som däremot kan glida in på Arlanda med svenska pass är ett antal medlemmar av Islamiska Staten, med uppdraget att expandera kalifatet även i Sverige och rekrytera nya martyrer. Räcker det som förklaring till att någon borde hoppa ur hängmattan? Ska vi fundera på om det är muslimskt eller kristet eller höger eller vänster, eller bara helt oacceptabelt?

Under troligen långt mer än ett decennium har asylbedrägerierna stått som spön i backen i Sverige. Sedan slutet av 2007 har miggorna här på bloggen rapporterat, informerat och berättat om sådant de ansett det vara så kallade ansvariga politikers och ministrars skyldighet att känna till. De har också ansett att allmänheten i Sverige har ostridig rätt att veta att ”reglerad invandring” bara är vackra ord, ingenting annat, och att otryggheten och osäkerheten i ett land som hyser mängder av människor som ingen vet vilka de är eller varför de är här är mycket stor. Men det har svenska politiker och ministrar, liksom svenska journalister, med dårars envishet hårdnackat vägrat låtsas om. Miggornas initierade och viktiga berättelser har ignorerats, behandlats som luft. Det är ett i det närmaste sjukt beteende. I varje ”normal stat” ser de styrande till sina medborgares bästa och om sådana galenskaper som sker i Sverige på asylinvandringsområdet skulle ske i ett annat land, skulle det omedelbart mötas av en kraftfull reaktion. Och man skulle tacka dem, som på sin fritid lagt kraft och energi på att berätta om hur illa det är ställt på Sveriges förmodligen viktigaste myndighet – inte ignorera dem.

Att det tidvis varit 95 procent, till och med ännu fler (knappast under 90 procent de senaste cirka tio åren), som inte uppvisat några id-handlingar, som alltså sökt asyl i falska identiteter, i falska namn, i falska nationaliteter, i falska åldrar och givetvis med falska asylhistorier, har inte bekommit dessa strutsar ett dugg. Inte ens fastän att det undergrävt Sveriges säkerhet på ett sätt som inte bara är en fara för det svenska folket utan också för folken i de nordiska grannländerna och i andra länder inom EU!

Hittills har miggornas ihärdiga rapporterande här på bloggen varit det enda ställe där man – år ut och år in – kunnat läsa om det fullständigt vansinniga i att ordentliga kontroller inte görs av dem som söker en fristad i Sverige! Politikernas (påhejade av dem de måste hålla sig väl med) har uppvisat en grundinställning som går ut på att alla som kommer hit och söker asyl talar sanning och alla som vill leva här definitivt inte kan återvända till sina grymma hemländer där de omedelbart kommer att dödas om de sätter sina fötter där. Utom när de reser hem på semester, förstås… Läs texten Det kom ett mejl: ”Börjar miggornas berättelser sippra igenom pk-filtret?” Om asylbeviljade som reser till sina hemländer trots påstått skyddsbehov.

Miggorna har via min blogg gett svenska journalister information (och att många läser den, det vet jag) och svenska politiker och regeringen (många av dem läser också bloggen) tillräckligt med fakta för att de skulle ha stoppat vansinnet! Men de gör inte det. I stället ägnar både journalister och politiker en massa kraft åt att krumbukta sig på alla möjlig och omöjliga sätt för att inte på något sätt förknippas med Sverigedemokraterna. För vad finns väl som vore värre än det? Inte att ett antal medlemmar av Islamiska Staten – med uppdraget att expandera kalifatet även i Sverige och rekrytera nya martyrer här – glider in på Arlanda med svenska pass, tydligen.

Många av de här SD-foba (?!) krumbuktarna som inte klarar av att stå för det som är rätt och sant på grund av svårbegriplig fobi för ett nytt riksdagsparti, har ägnat sig åt att dela ut rasistetiketter och främlingsfientlighetsstämplar och islamofobbenämningar till dem som försökt varna, försökt föra fram vad som sker, som de absolut inte vill låtsas om. Att de inte skäms, allihop! Hur fullständigt verklighetsfrämmande och oansvarig kan man vara som journalist i Sverige? Lär man ut på den svenska journalistutbildningen att man ska blunda för sanningen om den går emot vad man själv anser borde vara sanningen? Lärs det inte ut ett dugg om ansvar och fakta?  Finns det inga gränser för hur mycket desinformation man som svensk journalist kan spruta ut? Och de, som sitter i riksdag och regering, har de inte heller något ansvar gentemot sitt land och sitt folk? Anser de verkligen på fullt allvar att det enda ansvar de har är att se till att de själva och deras parti får så många fördelar och så mycket makt som möjligt? Oavsett vad det kostar för samhället, landet, svenskarna?

Jenny Nordberg skriver alltså i sin text detsamma som miggorna sagt här på bloggen i sju år:

De som däremot kan glida in på Arlanda med svenska pass är ett antal medlemmar av Islamiska Staten, med uppdraget att expandera kalifatet även i Sverige och rekrytera nya martyrer.

Framsida miggbok 1 2008-2012Framsida miggbok 2012-mars 2014Läsning av nedanstående texter anbefalles, det är viktigt att veta vad som pågår och vad foberna än säger eller låtsas så finns verkligheten där. ”Kunskap är makt” heter det. Alla som kan tänka själva, som kan ta reda på fakta, som har förmåga att se sammanhang och kan ana vad det helt galna asylsystemet i Sverige kommer att leda till: låt inte media och politiker lura er!

Här följer korta utdrag ur texterna, det finns hundratals liknande på bloggen och i böckerna! Ladda ner miggornas berättelser till specialpriset 30 kronor per e-bok och läs!) och tillhörande länkar till texterna i sin helhet. LÄS!

En migga: ”De har inga ID-handlingar och sådana krävs inte heller av ”maken/makan” som ansöker på anknytning på svenska ambassaden” – 22 januari 2010:

Somalier (som domen handlade om) uppger redan nu, undantagslöst, och oavsett ålder, att de är gifta i hemlandet. De har inga ID-handlingar och sådana krävs inte heller av ”maken/makan” som ansöker på anknytning på svenska ambassaden. Huvudsaken är att personen kommer ihåg vilket namn den hade enligt den asylsökande. Personen bör också veta hur länge den ska ha varit gift med den f. d asylsökande som nu fått PUT.  Men hon eller han har oftast fått del av dessa uppgifter redan och memorerat uppgifterna inför ambassadintervjun.

Asylsökande somalier vill för det mesta få protokollen för sina utredningar hemskickade genast. Antagligen för att komma ihåg vad de sagt om sina ”makar” och berätta för den  som ska komma hit som ”make/maka”. Om berättelserna är korrekt inlästa och därför överensstämmer beviljar verket först PUT, sedan främlingspass för den som vill komma hit via ambassaden.

En migga: ”Asyl- och anknytningsansökningarna hade lämnats in utan några som helst id-handlingar.” – 16 mars 2011:

Asyl- och anknytningsansökningarna hade lämnats in utan några som helst id-handlingar. Nu reste vår man hem, till sitt riktiga hemland – där han således inte alls var förföljd och gentemot vilket han inte hade några asylskäl alls – för att ordna lite innan flytten till Sverige.

En migga om ”eritreaner” igen: ”I Sverige lägger modern sitt etiopiska pass i byrålådan och ansöker om asyl, som eritrean, med ett antaget namn och utan id-handlingar.”– 25 augusti 2011:

Kanske träffade barnen sin mor innan de kom till Sverige. Men vad hände sedan? Frågan är:  Varför är dessa barn, som har sin mor, och även själva har uppehållstillstånd i ett annat europeiskt land, nu i Sverige och varför hittar de på historier om en fängslad mor och kallelser till militärtjänst? Och varför låtsas en farfar som inte har några problem i Eritrea vara en exilpolitiker i Sudan?

En migga: ”Familjen fick PUT tack vare att inga utredningar gjordes, deras falska id-handlingar godtogs också.” – 12 oktober 2012:

Familjen fick PUT tack vare att inga utredningar gjordes, deras falska id-handlingar godtogs också.

Och sedan började de resa, med sina främlingspass. De ville resa genast, en månad efter att de beviljats PUT. De behövde resa för att glömma tortyren. Men de fick inte främlingspass tillräckligt snabbt. När de väl fick dem så var mannen på resande fot mer än sex månader om året, hustrun och barnen minst tre månader om året.

De reste – och reser – hela tiden till norra Irak, dit där de alltid bott och där de de nu bygger ett stort hus, med sina egna pengar och med pengar som de tillskansat sig av svenska staten. Har de jobbat här i Sverige?  Nej, och de har ingen avsikt att jobba här heller trots att de har universitetsutbildning från Irak båda två. Kvinnan läser svenska på fjärde året nu och blir aldrig färdig på grund av att hon måste vara hemma med sina barn och på skolloven resa till norra Irak med mannen, som är där hela tiden. Ibland kommer han till Sverige, till exempel när vi skulle återkalla deras PUT, då blev han tvungen att komma hit.

Sedvanlig, i Sverige nödvändig, brasklapp: Nej, alla asylsökande är inte bedragare! Ja, det finns en liten, mycket liten andel som inte kan styrka sin identitet, men den andelen torde snarare vara kring 1, högst 2 procent, inte 90-95 procent…
© denna blogg. Vänligen länka till detta inlägg vid ev KORT citat ur texten.

 

 

 

Sverige beviljade förra året asyl åt en person per 360 invånare

Allt fler börjar inse att det inte fungerar. Många blundar fortfarande.

Vad siffrorna, som visas av SVT Text TV (se rutan nedan), bland annat visar är att det lilla landet Sverige med 9,5 miljoner invånare i faktiska tal år 2013 beviljade fler människor asyl än det stora landet Tyskland med 82 miljoner invånare!

Tyskland har beviljat asyl åt en person per 3.144 invånare.
Sverige har beviljat asyl åt en person per 360 invånare.

Att detta inte fungerar vet alla som vistas ute i den svenska verkligheten. Men politikerna struntar i det och vill ta emot och underlätta för ännu fler asylsökande (och deras familjer) att komma till och få stanna i Sverige. De tror, att om de inte gör det, så kan någon kalla dem ”rasister” eller något annat irrelevant. Så de fortsätter att låtsas som det regnar. Trots att utanförskapsområdena ökat från 3 år 1990 till 186 år 2012! Trots att det inte finns bostäder, inte jobb. Trots att problemen i form av motsättningar mellan olika invandrargrupper som tar med sig sina konflikter hit från sina hemländer och mellan invandrare och svenskar, ökar.

Om man såg till att asylbedrägerierna stoppades, och att de som fått sina asylansökningar avgjorda med negativa beslut till följd lämnar landet, skulle antalet som enligt lag ska beviljas asyl eller uppehållstillstånd förmodligen minska med – uppskattningsvis – 70-75 procent OBS! Ingen vet med exakthet hur många som sökt och söker sig hit i falska identiteter, med falska ”asylhistorier” och med uppgivande av fel hemland. Men enligt uppgifter från miggor som handlägger och beslutar i asylärenden torde det kunna röra sig om just de siffrorna. En del uppskattar till och med att siffran kan vara ännu högre. I vilket annat land som helst skulle det få både Migrationsverkets ledning och politikerna att inse att något är fel och få medierna att skriva seriöst om det och folket att ”rasa”.

Det var inte för asylbedragare som utlänningslagen stiftades, det var inte som ”lätt att lura sig till asyl eller uppehållstillstånd”-land som Sverige skulle bli känt. Utan Sverige skulle/ska, med Carl Bildts ord ses som ”en humanitär stormakt”. Det finns dock inget humanitärt – vare sig mot människor från utomeuropeiska länder eller svenskar – i hur det ser ut i Sverige idag! Det skulle vara betydligt mer värdigt en humanitär stormakt att de kanske 25 – 30 procent som tar sig hit som har asyl- eller skyddsskäl, tas emot på bästa sätt och i enlighet med de lagar och regler som stiftats i ett land som kallar sig en demokrati.

Asylrekord i Sverige

Redan förra året ansåg man i  Spiegel Online International att: German Asylum System Hits Breaking Point. Läs också den text jag då skrev där jag gjorde jämförelser mellan Tyskland och Sverige i enlighet med de siffror som då gällde (31 augusti 2013).

© denna blogg.