En migga: ”De konsulentstödda familjehemmen är ohyggligt dyra.”

En migga skriver, apropå inlägget En migga: ”Alltså bara i min kommuns fall rör det sig om en merkostnad på 20 miljoner kronor som ska tas från socialförvaltningens ordinarie budget…” den 1 juli:

Inte alla ungdomar bor på HVB, men säg att 75% gör det. Det blir med dessa siffror enorma pengar som tas från vuxna missbrukare som inte längre kommer att få den vård de behöver och från barn och unga som måste ha hjälp osv.

Min kommentar:
Familjehemsplaceringarna av ensamkommande minderåriga asylsökande, inklusive alla konsulter och underkonsulter som ska hitta sådana boenden kostar väl totalt minst lika mycket som HVB?

Diverse stora ”omsorgsföretag” som ägnar sig åt ställföreträdande socialförvaltning lär enligt uppgift fakturera uppåt 100.000 kronor för att hitta ett familjehem och sedan ska de dessutom ha en rejäl slant varje månad som de fördelar på arvode till familjehemmen, lön till sina rekryterarkonsulter och till sin egen vinst.

De konsulentstödda familjehemmen är ohyggligt dyra, från 2.900 kronor till 9.500 kronor per person och dygn (!) betalar vi i min kommun. Men här ska staten tydligen fortsätta stå för hela summan så då drabbas ju inte enbart skattebetalarna i just min kommun…

Sedan har vi ju också de ”kommunala familjehemmen” som kostar typ från 5.000 kronor i månaden till 30.000 kronor i månaden…

Jag skulle uppskatta placeringarna i min kommun till följande:
HVB 75 procent (ink kommunala HVB)
Konsulent 15 procent
Kommunala 10 procent

Min kommentar:
Big business. En industri.  Också för en del ”ensamkommande” som inte sällan får en tusenlapp av de fakturerade pengarna – eller mer – i handen varje månad av familjehemsaktören för att de ska stanna kvar på det boende som familjehemsaktören tjänar stora pengar på.

De som inte tjänar på allt detta är de vanliga skattebetalarna. De som har trott att de har betalat för sin pension; för sjukvård och tandvård; för assistans åt sina funktionshindrade barn; för hemtjänst och äldreboende etc, men som nu ser den välfärden krympa och bli allt svårare att få ta del av. Det kan inte ha varit dem som Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson tänkte på när han i Almedalen den 3 juli twittrade:

© Vid ev citat ur texten, vänligen länka alltid till det här inlägget.

Finland. Åklagaren yrkar på 12 års fängelse för två 17-åriga mördare.

Klicka på bild- och textrutan för att komma till artikeln på Pohjalainens sajt (på finska).

Rätten avkunnar idag dom i målet om mordet på ett familjehem i Muhos

Uleåborgs tingsrätt avkunnar idag (30 juni 2016) dom mot de två tonårspojkar som åtalats för mordet på ett familjehem i Muhos. Enligt en tidigare mellandom är de två 17-åringarna skyldiga till mord på en man som arbetade på familjehemmet.

Domstolen konstaterade då, att de två hade beslutat att rymma från familjehemmet och att båda var beredda att använda våld mot mannen som arbetade där.

Mannen hade bara fem dagar kvar att arbeta innan han skulle gå i pension. Han blev offer för det blodiga dådet i Muhos i juli 2015.

Tingsrätten behandlade den 29 juni den rättspsykiatriska undersökningen enligt vilken de två tonårspojkarna kan ställas till ansvar för vad de gjort. Åklagaren yrkar att de åtalade döms till fängelse i 12 år för mord begånget som ung person samt för grovt rån.

© Översättning Merit Wager

Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån.

Klicka på textrutan för att läsa artikeln i Expressen.

Ur texten:

Det är välkänt att en del ensamkommande flyktingar ljuger om sin ålder för att öka chansen till asyl. Forskare har också länge påtalat att arbetskraftsinvandring har blivit ett sätt att köpa sig en inträdesbiljett till Sverige.

”Ensamkommande flyktingar”? Ingen är ”flykting” innan den har fått sin sak prövad. Man är asylsökande tills man får besked om ifall man klassas som ”flykting” eller beviljas uppehållstillstånd eller – vilket ofta glöms bort – får avslag på sin ansökan om skydd i Sverige. Och massor av asylsökande är ”ensamkommande”. Här menas förstås ”ensamkommande minderåriga som söker asyl”. Men då ska man skriva det och inte slarva med begreppen.

Jag läste texten ovan och den fick mig att tänka på hur medier rapporterat och rapporterar om det svåra området asyl & migration. Och på att det har tagit så lång tid innan man på lite mer allvar tagit upp frågan om asylbedrägerier när det gäller dem som söker asyl som minderåriga utan att vara det, men också asylbedrägerier generellt som det finns hundratals exempel på här på bloggen och i mina tre böcker Inte svart eller vitt utan svart och vitt (40 kronor per styck i e-boksformat).

 

 

 

 

 

 

Ja, att många som säger sig vara minderåriga ljuger om sin ålder har bland annat berättats om på den här sajten av miggor, av HVB-personal, av personer som ställt upp som familjehem (se två exempel nedan), av modersmålslärare i främst afghanska språk, av gode män. Och under några år på utmärkta Ledarsidorna.se och av en hel del andra som föraktfullt av de journalister som nu tassar över till ”andra sidan”  har kallats ”alternativa medier” och allt möjligt annat. Faktaresistensen (jag hörde ordet nyligen och det beskriver ju ganska väl vad rätt många lidit och lider av) har varit svår och allvarlig hos de allra flesta ”gammelmedier”. Det är mycket, mycket allvarligt och det har skadat Sverige.

Nu har allt mer av det som de ”alternativa medierna” rapporterat om i åratal, äntligen och i större utsträckning börjat tas upp i de medier som hela tiden borde ha rapporterat korrekt och nyanserat. Det har främst skett efter att den stora migrantströmmen nådde Sverige i slutet av sommaren 2015. Tidningar som Expressen (ledarsidan) och Svenska Dagbladet (ledarsidan) och en del inte så politiskt korrekta landsortstidningar har även tidigare försökt nyansera bilden, men kanske inte riktigt med den kraft som de borde. Och hösten 2015 samt nu igen i juni har Sveriges Radio gjort allvarliga och, känns det som, ärligt menade försök att nyansera och rätta till bilderna som medierna spridit om ”ensamkommande flyktingbarn” som de facto ofta varken är ”flyktingar” eller ”barn” och som inte ens alltid är ”ensamkommande”.

Det hade varit bra om svenska journalister inte så ofta tänkt i politiska termer och sett det som sin viktigaste uppgift att ”inte gynna Sverigedemokraterna” utan i stället tänkt att ”vi är skyldiga allmänheten att ge dem allsidig och faktabaserad information”. Det hade bidragit till att svenskarna – ”vanligt folk” och de med politiska ansvarspositioner – hade kunnat vara betydligt bättre informerade och därmed också bättre rustade att ta itu med verkligheten. Vilket hade varit positivt för både svenskarna, vars land Sverige ju fortfarande rent folkrättsligt faktiskt är, och även för dem som kommit hit som kunde ha fått ett rakare och tydligare bemötande.

I rubriken kunde det lika gärna ha stått ”Naiva medier har bäddat för asylkollapsen”. Det är dåligt att skylla allt på politiker när medierna själva under alla år dolt sanningar och fakta och svartmålat dem som sagt som det är, dvs framfört just fakta. Nu vill många journalister inte låtsas om sina egna tillkortakommanden och beter sig som teflonbeklädda politiker när de vänder sina kappor och tvingas komma ut ur de hörn de målat in sig i genom sin vinklade och inkorrekta rapportering på asyl & migrationsområdet under decennier .

Som sagt: att skylla på naiva politiker (som bär stor skuld, inte tu tal om saken) är slapp och slentrianmässig ”journalistik”. För det handlar långt ifrån enbart, eller ens till största delen, om politikerna, det handlar om den svenska mentaliteten, värdegrundstjafset, kränkthetskulturen, åsiktskorridorerna och den allt sämre skolutbildningen som producerar ett folk med allt grundare kunskaper och en allt lägre kunskaps- och kompetensnivå; människor som nu är ute i arbetslivet på alla möjliga poster.

Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån. Som får folk, vuxna människor i skolor, socialsekreterare, på allehanda boenden, läkare och tandläkare, inom polisen och politiken – överallt i samhället – att spela med och – likt i sagan om kejsarens nya kläder – inte se det uppenbara: att det finns många vuxna män om ljuger om sin ålder, bland våra barn och unga. Man ser, man vet men man håller tyst. Och så är det på område efter område: konflikträdslan segrar och

•  Skakande berättelse från en familjehemsförälder för påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande pojkar och män – 17 september 2012. Ur texten:

De kommer dock inte direkt från Afghanistan, utan från Iran, alla vid olika tillfällen.

Samtliga har berättat i princip samma historia om varför de kom till Sverige: en väpnad attack genomfördes mot deras by eller hem i Afghanistan, familjen skingrades och ingen vet vart de andra tog vägen. En snäll kompis eller avlägsen släkting till den döda fadern eller familjen hjälpte dem, tog dem till Iran och betalade resan till Sverige. Historien om vilken resa de har gjort, vad som hände på resan lyder alltid:

att de plötsligt befann sig i Sverige, att fadern är död, att de inte har någon kontakt med varken mamma, syskon eller andra släktingar, att de inte vet när de är födda men att mamma någon gång råkade säga till dem att de var 14 år, att de aldrig har gått i skolan och att de kommer från en viss del av Afghanistan där väpnad konflikt råder.

•  En person som driver familjehem: ”Ofta är de ”14 år” när de kommer men, den verkliga åldern ligger i de allra flesta fall runt 19-25 år.” – 4 oktober 2013. Ur texten:

Vi har alla sett 20-åriga unga muslimska män, med allt vad det innebär, som påstår sig vara ”14 år”, placeras i skolans årskurs 7 med 13-åriga småflickor. När vi lyfter frågan i vår organisation eller med deras gode män/särskilt förordnade vårdnadshavare, så möts vi av total tystnad. Ingen vill, ingen vågar eller kan prata om detta faktum och att det absolut inte är en bra ordning. Själva är vi bundna av sekretess.

De mycket stora åldersskillnaderna skapar problem och konflikter i skolan, i boendet och på många andra sätt. Vi ska arbeta med yngre tonåringar, vår verksamhet och kompetens är anpassade efter detta. Men i stället möter vi för det mesta vuxna män! Det är ett stort problem. Men hur ska vi lösa det, när vi inte får diskutera det med varandra?

OBS! Enskilda journalister – och alla de som håller god min i elakt spel men också de som försökt och även lyckats göra sig hörda – behöver inte gå i polemik med mig om det jag skriver ovan. Det räcker gott med att de rannsakar sig själva och bättrar sig, eller att de helt enkelt själva anser att de inte faller inom den kategorin texten handlar om.

Till slut ett positivt och mycket gott exempel på hur man kan rannsaka sig själv och berätta om det rakt och utan undanflykter:

Klicka på textrutan för att läsa hela texten.

Ur texten:

Uppdraget för mig som korridorarbetare var tvåfalt. För det första att varna för SD och skälla ut alla de bonnläppar som funderade på att rösta på partiet. För det andra att slå ner stenhårt på debattörer som använde uttryck som på något sätt kunde normalisera SD:s problembeskrivning; attackera varenda jävel som använde ord eller fakta som på något sätt kunde tolkas som rasism eller glidningar mot rasism. Eller eventuella förstadier till glidningar mot rasism.

© denna blogg.

En migga: ”Det är tyvärr inte helt ovanligt att asylsökande föräldrar dumpar sina barn i Sverige och själva reser hem.”

Genom åren har jag oräkneliga gånger tänkt att ”nu kan det inte bi värre” eller ”mer bedrägligt än det här kan det inte bli” eller ”nu har jag nog hört allt” eller ”det här kan ändå inte få ske utan konsekvenser”. Men efter varje gång kommer nya uppgifter som slår tidigare chockerande berättelser. Som nu detta, som en luttrad migga berättar:

För några månader sedan var det en asylsökande pappa med ett barn som bestämt sig för att återvända till Irak och mamman,  makan, som var kvar där. Inte så uppseendeväckande, kan man tycka – om det inte vore för att han lämnade kvar sonen, som nu – hör och häpna – räknas som ensamkommande barn. På tal om galenskaper.

Sonen är i 16-årsåldern. Pappan hade lyckats få någon vänlig själ från kyrkan att bli familjehem åt pojken. Han hade ordnat flygresan själv så vi fick snällt ge honom hans pass och önska honom trevlig resa. Helt sinnessjukt, enligt min mening.

Vi borde förstås ha krävt att han skulle ordna med pass åt sonen också och ta honom med sig när han nu ville återvända, innan vi lämnade ut mannens pass. Men enligt våra ”experter” fanns det inga juridiska möjligheter att inte ge honom passet tillbaka.

Till saken hör att det inte är ovanligt att asylsökande föräldrar ”dumpar” sina barn i Sverige och själva reser hem. Det värsta är när de lämnar sina handikappade barn, bara lämnar dem rakt av. I ett av fallen jag tänker på var det en stackars unge med Downs syndrom – som de själva inte orkar ta hand om.

Och apropå sådana här fall så blir det ju ännu mer bisarrt när man inser att barnet (som med stor sannolikhet kommer att få PUT trots att föräldrarna varit här och honom) blir anknytningsperson i föräldrarnas ansökan om uppehållstillstånd. De söker alltså uppehållstillstånd på anknytning till barnet som de tidigare dumpat.

Kommentar: Hur är detta möjligt? Varför såg inte Migrationsverket till att barnet reste med sin mamma? Än en gång: Hur är det möjligt för en irakisk förälder att medvetet och öppet tillåtas att dumpa sitt barn i Sverige? Någon måste kunna förklara det här för mig och för läsarna.

Jag frågar miggan:

När du berättar det här för mig så måste du väl liksom se/höra att det här är fel? Ofta blir saker och ting tydligare när man sätter det på pränt eller när man muntligt berättar det för någon annan. Jag skulle vilja veta:

Hur kan Migrationsverket acceptera den här typen av invandring? Har du funderat över det någon gång?

Miggan svarar:

Jag tänker på det varje dag. Men tyvärr har liknande och ibland ännu mer bisarra händelser blivit så vanliga att man inte förvånas över något längre.

För någon månad sedan berättade en kollega om att en person som söker asyl som ”ensamkommande barn” figurerat på bilder med döda människor och att själv varit aktiv i detta. Tydligen någon slags islamistgrupp som han varit med i. Behöver jag ens säga att han inte var något ”barn”? Jag kan förstå att det här låter helt otroligt för människor ”därute”, men vi har blivit så luttrade att vi bara rycker på axlarna till slut. Ingen drar några slutsatser. Alla bara tänker att ”jaha, det är tydligen så här det ska vara”.

Jag blir allt mer illa till mods och frågar:

Jag förstår att just det här med ”barnet” och bilderna av honom med döda människor kanske inte är vanligt och att du beskriver bisarra händelser varav detta är en. Men vad händer med den här vuxne mannen som utger sig för att vara ett barn och som eventuellt är en mördare eller åtminstone inblandad i – eller har befunnit sig i – situationer nära mord i någon islamistisk grupp? Ska han bo i ett familjehem med svenska tonåringar? Ska han bo på ett boende med andra vuxna män och pojkar på 14, 15, 16 och 17 år? Ska han gå i skola med svenska tonåringar? Allt detta trots att Migrationsverket känner till hans bakgrund och är övertygade om att han inte är minderårig och att hans bakgrund dessutom är minst sagt oroande?

 Vad händer i detta och eventuella liknande fall?

Miggan säger vidare:

Nu menar jag förstås inte att just detta skulle vara väldigt vanligt, att ensamkommande barn är jihadister, utan att bisarra händelser är en del av vardagen på verket.

Jag vet inte vad som händer med just den här mannen, men såvitt jag förstår bor han alltså på ett HVB redan, och sannolikt går han väl då också i skolan.

Nu har hans bakgrund ju lyckligtvis uppdagats och rapporterats till Migrationsverket, som jag förstår det. Förhoppningsvis sätts väl en process igång där han kanske skrivs upp i ålder och bilderna utreds. Men jag skulle heller inte bli det minsta förvånad om han kommer med en (enligt oss) godtagbar förklaring som gör att han i slutändan får PUT.

No further comments.

© denna blogg.

Asylsökande med många identiteter – känt för myndigheterna sedan 20 år

Klicka på text- och bildrutan för att komma till artikeln.

Medan regeringen och så gott som alla politiska partier är upptagna med att i det närmaste dagligen komma med nya utspel och förslag och påhitt på asylområdet – det ena mer orealistiskt och ogenomförbart än det andra – pågår verkligheten. Den är det inte lika angeläget att ta tag i, att på riktigt engagera sig i. Som till exempel det som Nuri Kino tar upp i sin artikel i Svenska Dagbladet idag.

Att asylbedrägerier pågår i tusental, kanske tiotusental, dag ut och dag in, det är inget av partierna, ingen regering varken förr eller nu, som orkar eller förmår ta tag i. Att människor utan asylskäl och ibland av tvivelaktiga, för Sverige direkt negativa anledningar söker ”asyl” i falska identiteter är något som varit känt i två decennier, kanske längre. I snart elva år har jag bloggat och under åtta, nio av dessa år har miggorna rapporterat, frenetiskt och ihärdigt, om bland annat just detta. Utan märkbara resultat. Deras rapporter har snarare tigits ihjäl än tagits på det stora allvar de förtjänar.

Nur Kino skriver också om det i sin text:

Jag googlar ”flera identiteter” på nätet, vad har man skrivit om detta? Hur pass känt är det? Jag hittar en notis här och där, en mindre artikel, och det mest matnyttiga hittar jag på samhällsdebattören Merit Wagers blogg. Hon har sedan 2006 gett röst åt tjänstemän på Migrationsverket som på olika sätt försökt larma och förhindra att man använder sig av flera identiteter i Sverige.

Själv har Nuri Kino, ensam och utan en stor redaktion i ryggen, försökt undersöka vad som låg bakom att en man som han träffade på en restaurang, visade upp ett stort antal olika id-handlingar som han skröt om att han använde sig av. När Nuri Kino gick vidare i sin undersökning hittade han en person som hade så många som åtta olika identiteter – åtta olika identiteter som han kan agera i, söka asyl i, skaffa bidrag i, begå brott i. Ur Nuri Kinos text:

I den dom jag har tillgång till, gällande mannen med åtta identiteter, kan man läsa: ”Migrationsverket har yttrat sig i målet. Av yttrande framgår att NN har figurerat under i vart fall sex olika identiteter i de underlag som tillsänts Migrationsverket och att personens familjeförhållanden inte är kända.” Domen föll 2016-03-07.

Jag mejlar Migrationsverket och frågar varför de låter det här fortgå. Vad gör man för att förhindra problematiken med personer med olika identiteter? Svaret: ”Detta är en fråga där lagstiftaren ska föra diskussion kring hur mycket integritetskränkande åtgärder de vill ha.”

Så här är det i det Sverige där de politiska partiernas ledare och migrationspolitiska talespersoner i en aldrig sinande ström släpper ur sig luftpastej efter luftpastej, det vill säga allehanda påhitt på asylområdet som det verkar som om de suttit på sina kammare och hittat på, men inte tänkt igenom längre än näsorna räcker. Medan verkligheten, sönderfallet av vad som en gång var en rättsstat, pågår för fullt och i accelererande fart.

Under de år miggorna haft förtroende för mig och skickat mig sina rapporter inifrån Migrationsverket – den ena berättelsen mer hårresande än den andra – har de, som borde ha tagit ansvar för landet och folket, suttit med huvudena ovanför molnen och låtsats som om det regnar. Hade de orkat ta till sig och hade de förstått att det miggorna berättar måste tas på allvar och att konkreta åtgärder – inte luftpastejer – måste till, så hade Sverige idag varit mer likt de övriga nordiska länderna. Inte en stat i långt gånget förfall, en stat där utomeuropeiska medborgare vet att de kan begå i princip vilka brott som helst, oftast utan några repressalier. Det är nästan riskfritt att bedra och ljuga i asylprocessen, det går bra att ljuga om sin ålder och säga att man är 17 år gammal när man är långt över 20 och till och med över 30. Och det går bra att tillskansa sig allehanda bidrag och ersättningar i olika identiteter.

Här ett utdrag ur ett av många horribla exempel från miggornas rikhaltiga information under mer än åtta år. Det är ett inlägg som fick en mycket lång rubrik: ”Den person som A uppgav vara hans hustru är hans syster. A och B är inte föräldrar till barnen. Två av barnen är barn till A:s bror. Ytterligare två barn är bröder till A och har dessutom uppnått myndig ålder. Det är fortfarande oklart vilka föräldrarna till de övriga fyra barnen är.” I texten finns exempel på missbruk och användning av falska identiteter, ända sedan 1990-talet…

Migrationsverket, ur Argus-rapporten daterad 200-12-31 (mer än 15 år sedan…):

Genom underhandsupplysningar från allmänhet och polis har vi upptäckt personer som har uppehållstillstånd, men som ansökt om asyl i annan identitet. Vi har stött på svenska medborgare med utländskt ursprung som ansökt om asyl. Det finns personer som har beviljats uppehållstillstånd av anknytningsskäl (och därmed kunnat resa in legalt i landet) för att därefter söka asyl i annan identitet.

Ur Argus-rapporten:

Detta har funnits tillgängligt för alla – journalister, politiker, allmänhet – under alla år. Men vad har det hjälpt när ingen brytt sig om vad de, som vet och kan mest på området, berättar? När politikerna, de som antingen står med huvudena i sanden eller har dem ovanför molnen, inte på allvar bryr sig om det som de har ansvar för? När politiker agerar som om deras huvuduppgift är att komma med ständigt nya utspel i medierna (gärna på DN Debatt för det anses ”finast”), i stället för att sätta sig ned med företrädare för samtliga partier och med kunniga personer (helst miggor!) från Migrationsverket och anställda vid andra berörda myndigheter som Försäkringskassan, Skatteverket, Arbetsförmedlingen, utlänningspolisen för att få reda på hur det är ”på riktigt” därute i den verkliga verkligheten. Och sedan sätta in kraftfulla åtgärder för att stävja bland annat bedrägerier. Kort sagt: upprätthålla och värna om rättsstaten.

Nuri Kinos berättelse om hur han kontaktar den ena myndigheten efter den andra och inser att knappt något samarbete dem emellan existerar och att det inte finns någon systematik när det gäller identitetsbedrägerier i samband med att man söker asyl, visar att det är lika illa idag som när jag började publicera berättelser från miggor, utlänningspoliser, HVB-anställda, familjehem och anställda vid Försäkringskassan och Skatteverket.

Sverige är förlorat med så svaga myndighetstjänstemän och så svaga folkföreträdare i regering och riksdag. Sverige är nu den fula ankungen bland de nordiska svanarna. Och värre blir det, dag för dag. Nuri Kino har belyst otaliga svarta sidor av det svenska samhället genom åren. Det han nu berättar kan ingen politiker med förståndet i behåll bortförklara eller låtsas som om det inte existerar. Men det är vad de kommer att göra. Om några dagar är det här glömt för då ska nya utspel på asyl- och migrationsområdet göras, storstilat och mångordigt. Luftpastejer blandade med en och annan mer solid dito, men under alla omständigheter too little, too late.

Sverige är ett land som i accelererande fart är på väg mot vad som brukar kallas ”rock bottom”.

© denna blogg.

    

Om respekt

Klicka på textrutan för att läsa texten och se videoklipp på SR P4.

Ur den lätt osannolika texten:

Ett tjugotal ensamkommande barn i Uppsala och Stockholms-området ska flyttas till Gällivare, dit de är anvisade. Men ingen har frågat barnen vad de vill och hur de mår. Det säger flera familjehem och gode män.

– Det är hemskt. Och vi har ingenting att säga till om, säger en gode man som SVT Nyheter Uppsala pratar med.

Hen anser att hanteringen av barnen i detta fall är fruktansvärt och säger att Gällivare behandlar dem helt utan respekt.

”Hanteringen av barnen i detta fall är fruktansvärd.” Man baxnar! Det vore betydligt mer anständigt att de upprörda gode männen och familjehemmen lärde dessa pojkar och män lite tacksamhet och respekt mot det land som tagit emot dem. Och insikt om att det är det skattebetalande folket i landet som bekostar allt, att det har kommit oerhört många människor hit samtidigt för att söka asyl och att det inte är så att man kan välja och vraka som nykomling i ett land. Det är vad de gode männen borde lära ut i stället för att ha mage att uttala sig som de gör.

Detta däremot är fruktansvärt. Och respektlöst:

Klicka på textrutorna för att komma till artiklarna i Södermalmsnytt.

Ur texterna:

Elsa Eklöf, 87 år, har bott på Vintertullen i hela 24 år.

– Det blir konstigt och annorlunda att behöva flytta. Jag har bott in mig här, säger hon. Jag vill helst vara i stan eftersom jag är en gammal Söderböna. Jag har bott på Katarina Bangata hela uppväxten och spelade fotboll med Nacka Skoglund på gården.

– Här finns människor som är över 100 år och att då flytta till ett ställe man inte känner till. Det är inte bra att flytta när man är gammal.

Sålunda: Ut med dem som har all rätt i världen att bo där de bor och in med dem som inte har det! Noll respekt!

Vård- och omsorgsboendet Vintertullen är ett högaktuellt förslag som stadens samordnare Lena Karlsson börjat titta på.

– Jag hör mig för vad som händer om var det kan uppstå lediga lokaler, till exempel pratar jag med Micasa. Det är en rutin som görs inför en avveckling. Jag har också kontaktat kommunstyrelsens ekonomiutskott dit ärendet också kommer att tas upp och har talat om att lokalen skulle kunna användas som flyktingbostäder. Inget är beslutat än, men Vintertullen är intressant och vi tittar på den, säger Lena Karlsson.

Som sagt: Detta är fruktansvärt. Att gamla människor som arbetat och betalat skatt i sitt land i hela sitt liv, inte ges den trygghet och stabilitet de utlovats under de sista åren av sina liv.

Det är inte fruktansvärt att asylsökande minderåriga – inte sällan vuxna män som angett att de är yngre (sällan flickor och kvinnor) – som vi inte med säkerhet vet vilka de är, varifrån de kommer, varför de är här och inte heller hur gamla de är, flyttas till platser där det finns möjlighet att hysa dem. Inte ett dugg fruktansvärt. Och när man talar om ”respekt” så är det nog så att det är de, som kommer hit av olika anledningar och som tas emot som man gör i Sverige, som bör visa respekt. Gamla människor, som de på Vinterullens äldreboende och alla andra som jobbat för att – som politikerna ständigt säger: ”bygga Sverige starkt” – som är de som i allra första hand ska behandlas med den största respekt.

Nu planeras alltså asylboende i de gamlas hem, Vintertullen. Det är inte respekt.

© denna blogg.

Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.”

Jag skriver på sajten Det Goda Samhället under rubriken Migrationsverket skjuter över sitt ansvar på kommunerna om just det, att Migrationsverket inte ens efter en dom i Migrationsöverdomstolen som slår fast att

Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig. Denna princip gäller även ensamkommande barn.

låter göra medicinska åldersbedömningar när en asylsökande säger sig vara under 18 år men misstanke finns om att han kan vara äldre.

Det har genom åren (många år…) skrivits otaliga texter här på bloggen av miggor, HVB- och familjehemspersonal, socialsekreterare med flera, om fenomenet ”ensamkommande barn” i Sverige. Några korta utdrag ur sådana texter, som borde ha fått ansvariga att reagera:

En migga: ”Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. ” – 4 februari 2014

Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. Migrationsverket förser dessa vuxna människor med en god man och de får plats i dyra ungdomsboenden.

En migga om nya instruktioner från rättschefen avseende ”ensamkommande barn” – 2 maj 2014

Vi som jobbar på golvnivå skickar inte påstått minderåriga asylsökande till tandröntgen om vi inte har starka skäl att anta att personen är vuxen. Snarare är det så att vi hellre ”friar än fäller”. Vilket många gånger, när anonyma tips kommit till oss med kopia av den asylsökandes pass, eller när polisen funnit den sökandes pass i samband med brott, lett till att vi skämts för att vi inte förstått att den sökande var 5-10 år äldre än vad vi trodde…

Det är detta imbecilla förhållningssätt över hela linjen, inte bara vad gäller ”ensamkommande”, som störtat Sverige i det fördärv det nu befinner sig i – 8 november 2015

15 år, sålde sina får och kor, fixade resan till Europa och Sverige själv och talar klanderfri engelska. Och ser minst tio år äldre ut. Ringer det verkligen inga klockor någonstans?

En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015

Av alla EU-länder är Sverige det enda landet vars läkarkår, politiker, journalister med flera anser att det är fult eller olämpligt att ge en papperslös ensamkommande asylsökande som säger sig vara minderårig en möjlighet att göra detta sannolikt  genom en medicinsk åldersutredning, om det finns tveksamheter om att den sökande faktiskt är minderårig.

Det här innebär att vi nu är i samma läge som vi var i för fem, sex år sedan och ännu tidigare.  Nämligen att vi ska tro att varenda ensamkommande som inte är uppenbart vuxen – det vill säga kanske är över  30-35 år – är ett barn.

En migga: ”Ville han att vi skulle fixa falskleg till krogen åt hans ensamkommande barn?” – 29 januari 2016

En kollega berättade precis en grej som illustrerar hyckleriet kring ensamkommande barn rätt så bra.

Han hade blivit uppringd av en rektor på en skola som frågade hur de ensamkommande ”barnen” på hans skola ska bära sig åt för att komma in på krogen, om vi kan utfärda nån slags ID-kort eller liknande.

Sverige är ett icke rättssäkert svikarland – larm om vuxna ”ensamkommande barn” har ignorerats under många år – 18 februari 2016

Vuxna män har satts i skolklasser med 14, 15, 16-åriga flickor och i familjehem med ungdomar i den åldern, medan de själva varit vuxna män som till och med frågat efter medel mot håravfall. Vi skattebetalare har i alla år tvingats bekosta oerhört dyra boenden, gode män, skolgång etc åt vuxna män som ljugit om sin ålder och vem vet vad mer de ljugit om. Sina namn? Sin nationalitet? Sina (obefintliga) asylskäl?

Det är bara en bråkdel av vad som förts fram av dem som kommer i direkt kontakt med asylsökande som säger sig vara  minderåriga. Alla texter där ordet ”ensamkommande” ingår finns här.

© denna blogg.

 

Migrationsverket ska göra sitt jobb (om åldersbedömning), del 1

Kommuner om åldersbedömningar av asylsökande unga

En statlig myndighet ska sköta sitt uppdrag och inte lämpa över en del av det på Sveriges kommuner! Dels blir det både dyrare för oss alla; dels blir det krångligare och tidsödande för kommunerna och dels blir det inte heller bra för dem som söker asyl och skickas till kommuner, där man inte är säkra på att ”ynglingarna” verkligen är ”barn” och då ska börja göra åldersbedömningar för att, i förekommande fall, återsända dem som visar sig vara vuxna.

En helt onödig och kostsam cirkus som Migrationsverket iscensatt i stället för att göra åldersbedömningar vid misstanke om att den sökande uppger att han är yngre än han är!

Klicka på rutan för att komma till artikeln.

Idag skriver fyra kommunalråd på Brännpunkt i Svenska Dagbladet om Migrationsverkets haveri på just detta område. Ur texten:

Migrationsverket gör ingen åldersbestämning av dem som säger sig vara ensamkommande minderåriga vid ankomsten. Åldersuppgiften utgörs i de flesta fall enbart av vad som muntligen uppges av den asylsökande. Därefter skickas denne till sin mottagningskommun varpå en asylprocess på mellan 8 och 15 månader tar vid. Kommunerna får ansva­ret för den asylsökande i det som faller inom kommunens verksamhet. Först i slutet av asyl­processen genomförs en åldersbestämning, som i sig ligger långt efter våra nordiska grannländers vad gäller kvalitet. Under den tid som förflutit från ankomst till kommunen och till dess svaret på ­ansökan om uppehållstillstånd kommer har den asylsökande placerats på kostsamma familjehem eller HVB-hem, samt i många fall påbörjat skolgång bland elever som har samma ålder som den asyl­sökande muntligen uppgivit. Att detta inte är ett optimalt system kan man utan överdrift påstå.

2015
Till Sverige kom 35.369 asylsökande och sökte asyl som minderåriga
Till Danmark kom 2.068 sylsökande och sökte asyl som minderåriga
Till Norge kom 5.297 sylsökande och sökte asyl som minderåriga
Till Finland kom 3.024 sylsökande och sökte asyl som minderåriga

Till de tre övriga nordiska länderna kom således sammanlagt 10.389 asylsökande som sade sig vara minderåriga, till Sverige ensamt 35.369. Nog är det väl lite märkligt, för att inte säga direkt obegåvat, att man i Sverige inte reagerar över att det hit kommer 3,5 gånger fler minderåriga asylsökande (i Sverige och endast i Sverige envist kallade ”ensamkommande barn”) än till tre närliggande länder sammanlagt?

I många år har miggorna slagit larm och rapporterat om just detta med att den sökandes egen muntliga uppgift så gott som alltid ensam ligger till grund för huruvida de placeras i ”barn-gruppen” eller ”vuxen-gruppen” i asylprocessen. (Alla texter här på bloggen, genom åren, som innehåller ordet ”ensamkommande” finns här.)

Äntligen har politiker vaknat ordentligt och satt den här stenen i rullning också politiskt! Under galgen, men ändå. Miggorna har dragit inte bara strån till den här stacken utan släpat stenbumlingar till ett högt torn, de borde ha lyssnats på under alla år de rapporterat och informerat.

Heder åt de fyra som i ängslighetens förlovade land tagit upp detta självklara ämne på ett så rakt och tydligt sätt:
Michaela Fletcher (M), Österåker
Leif Gripestam (M), Täby
Olle Reichenberg (M), Danderyd
Martina Mossberg (M), Haninge

Fortsättning följer.

© denna blogg.

 

Enhetschefen inom socialtjänsten igen: ”Beslutsfattarna tycker tydligen inte att de utländska barnen är värda samma skydd.”

Läs först dessa texter som en enhetschef inom socialtjänsten på en ort någonstans i norra Sverige skrev i slutet av förra året:

•  Enhetschef inom socialtjänsten: ”Mitt i allt detta känner jag ännu starkare att Sverige måste ta tag i det här och göra bättre kontroller av dem som påstår sig vara minderåriga!” – 19 augusti 2015
•  Enhetschef inom socialtjänsten: ”Varför ska vi som myndighet behöva lägga massor av resurser på att behandla vuxna män som omyndiga barn?” – 24 september 2015

•  Enhetschefen inom socialtjänsten skriver igen: ”Nu är det ett faktum att vi inte längre kan upprätthålla lagkraven kring utredning, placering och uppföljning av ensamkommande barn och minderåriga som söker asyl här.” – 19 november 2015

Nu skriver enhetschefen inom socialtjänsten igen:

När jag idag tittar tillbaka på hur det var inom socialtjänsten hösten och början av vintern 2015 så känns det mer som en dröm, en otäck mardröm. Vill egentligen inte öppna ögonen.

Efter årsskiftet har anvisningarna av ensamkommande minderåriga asylsökande stannat av. Vi har fått tre anvisningar i år. Det vi istället har fått göra är att städa upp all oreda som alla snabba placeringar i familjehem fört med sig. Vi hade under den här perioden nästan tre gånger fler familjehemsplaceringar än normalt. Det skedde under tre månader och då kan nog vem som helst räkna ut att vi inte kan utreda familjehem som man bör. Vi har inte haft någon personalförstärkning heller, snarare minskning på grund av sjukskrivningar och brist på utbildade socionomer till utlysta tjänster.

Skulle vi ha låtit de ensamkommande unga bo på tågstationen tills vi hade utrett familjehem enligt alla regler? Vi hade ju ingen möjlighet att säga nej. Spännande ekvation egentligen, du får inte säga nej och du får inte placera i outredda familjehem. Staten vann den matchen men förlorarna var de ensamkommande som vi placerade i olämpliga hem. Sexuella övergrepp, brottsdömda personer och övriga olämpliga familjehem har förekommit. Vi har gjort många omplaceringar.

Jag anser att allt detta är våra politikers ansvar, vi larmade men blev inte lyssnade på. Vi har fortfarande svårt att få tag i bra familjehem till våra andra barn som behöver placeras, då familjehemmen är fulla med ensamkommande. Vi måste köpa vård från privata företag som tillhandahåller familjehem, det blir väldigt mycket dyrare för skattebetalarna.

Hur tänker IVO hantera alla Lex Sarah anmälningar från kommunerna?

I hela den här härvan så maler ordet åldersbedömning i mitt huvud. En massa vuxna män som påstår sig vara minderåriga har skapat denna oreda med hjälp av fega politiker och tjänstemän som inte vill se verkligheten. Nu har vi facit. Debatten i Sverige har börjat så smått att våga prata om åldersbedömningar, men vi behöver inte mer prat nu, vi behöver verkstad. De som faktiskt är barn far illa av att tvingas bo med vuxna män. På ett vanligt HVB i Sverige är det förbjudet att placera vuxna ihop med barn. Beslutsfattarna tycker tydligen inte att de utländska barnen är värda samma skydd.

Jag kan bara instämma med vad Jenny Sonesson skriver på Dagens Samhälle i texten Svensk socialtjänst behöver ett flyktingstopp.

© denna blogg.

Sverige är ett icke rättssäkert svikarland – larm om vuxna ”ensamkommande barn” har ignorerats under många år

Klicka på textrutan för att komma till artikeln i Växjö Nyheter.

Kort ur texten: Männen misstänks ha filmat när de tvingade 12-åringen till anala samlag. Båda männen är medborgare i Afghanistan

Nu meddelar läsare att länken är borta och jag kan konstatera att så är fallet. Jag vet inte varför. 

Men oavsett det så gäller det som står nedan. Jag hoppas att en förklaring snart ska ges för varför länken inte längre går någonstans.

Här är en skärmdump av nyheten innan länken upphörde att fungera. Klicka på bilden för att se den i större storlek.

År efter år efter år efter år efter år – och ännu längre – har miggor varnat och larmat här på bloggen om att det inte görs åldersbedömningar av personer som påstår sig vara barn men med stor sannolikhet inte är det. Jag har skrivit om den mycket stora andel av åldersbedömda i Danmark, Norge och Finland (65-72 procent) som visat sig vara betydligt äldre än 17 år. Men i Sverige har Migrationsverket uttryckligen nöjt sig med att enbart registrera den ålder som de drygt 35.000 personerna – som påstod sig vara ”ensamkommande barn” 2015 och de drygt 7.000 personerna som påstod detsamma 2014 och alla andra som kom fler dem – angett. En 28-åring har sagt att han är 16 år gammal. Migrationsverket har noterat. En 23-åring har sagt att han är 14 år. Migrationsverket har noterat. En 25-ring har angett att han är 17 år gammal och Migrationsverket har noterat. Och så vidare.

Vuxna män har satts i skolklasser med 14, 15, 16-åriga flickor och i familjehem med ungdomar i den åldern, medan de själva varit vuxna män som till och med frågat efter medel mot håravfall. Vi skattebetalare har i alla år tvingats bekosta oerhört dyra boenden, gode män, skolgång etc åt vuxna män som ljugit om sin ålder och vem vet vad mer de ljugit om. Sina namn? Sin nationalitet? Sina (obefintliga) asylskäl?

Allt detta har jag skrivit om och även pratat om med många av de så kallade ansvariga. Ingen har tagit något ansvar alls. Men gärna lyft sina arvoden, betalda av folket.

Här är en kavalkad av länkar till texter, och korta utdrag ur texterna, som visar hur miggorna och familjehemsföräldrar berättat och hur jag har vidarebefordrat det och även själv rapporterat genom åren. Här finns texter från juli 2008 till februari 2016, en period på drygt 7,5 år.

•  En migga: ”Apropå de s.k. ensamkommande barnen igen.” – 23 juli 2008

Jag har själv sett asylsökande s.k. 16-17 åringar med full skäggväxt och med vuxna mäns uppförande. Men de har registrerats som barn fast de helt uppenbart varit närmare 30. Sjukt! Jag känner också till fall där asylsökande som fått barn i Sverige visat sig vara flerbarnsfäder i hemlandet. Vid avslag har de frivilligt och utan problem  återvänt till landet de ”flytt” ifrån och sedan sökt tillstånd på anknytning till barnet i Sverige.

•  En fjärde migga om Migrationsverkets hantering av asylsökande, ensamkommande ungdomar – 6 juli 2009

Och om personen faktiskt är 16-18 år (det finns ofta anledning att misstänka att de är äldre) så mår han eller hon säkert ganska dåligt av den teater som han eller hon tvingas att spela i ett främmande land, i rollen som ankarbarn.

•  En migga om ensamkommande asylsökande som är – eller säger sig vara – under 15 år – 14 augusti 2009

Ett barn som är under 15 år och söker asyl i Sverige behöver inte lämna fingeravtryck, alltså inte i Sverige. Hur det är i andra länder inom EU vet jag inte, kanske råder samma åldersgräns där, det borde vara så. Därför påstår ensamkommande barn, i vissa fall, att de är under 15 år. Då befinner sig familjen förstås i ett annat EU-land där de fått avslag på sin ansökan och där även barnet (som i verkligheten är över 15 år och inte alls ensamt) har daktats (tagits fingeravtryck av). Men eftersom vi här i Sverige inte daktar den som säger sig vara under 15 år, kommer vi inte heller få reda på detta.

•  En migga om s.k. ensamkommande barn: ”På rena asylskäl finns knappt någon.” – 31 mars 2010

En migga: Ställ gärna följdfrågan till Migrationsverket: ”Hur fördelar sig tillstånden på medborgarskap?” Och svaret kommer då att bli att de ”barn” som får uppehållstillstånd på ”synnerligen ömmande skäl” är från Afghanistan och de som är ”skyddsklassade” är från Somalia (på rena asylskäl finns knappt någon). Och vad gäller somalier så vet vi inget mer om dem än att de säger ”Hej, jag heter Ali och jag är från Somalia”. Precis som det som hände i Högsby.

•  Varför är ökningen av antalet ensamkommande, minderåriga asylsökande till Sverige så astronomisk jämfört med till övriga Norden? – 24 februari 2011

Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson:

Läget har blivit akut. Sedan kommunerna tog över ansvaret för ensamkommande barn 2006 så har ju antalet barn ökat med omkring 600 procent. Det innebär att det system vi har är utsatt för stora påfrestningar och det håller faktiskt inte just nu.

•  En anställd vid ett hvb för ensamkommande minderåriga asylsökande om Laholms kommuns utvidgade ”barnbegrepp” m.m.– 25 juli 2012

Jag läste också om en miggas frustration över att personalen på ett boende skrattade åt Migrationsverket (En migga: “Jag tycker att detta är minst sagt märkligt, särskilt att boendets hela personal skrattar åt oss.”) då många var äldre än de påstod till handläggaren och att en syster och bror i själv verket var mor och son. Miggan kan vara lugn, det är inte hånfulla skratt utan troligtvis nervösa/frustrerande skratt och ett tydligt tecken på ett hvb utan distans till det de gör. Väldigt troligt att personalen på det hemmet har gått över en gräns och blivit kompis med de boende, vilket enbart handlar om felrekryteringer och noll ledarskap av föreståndaren.

•  Skakande berättelse från en familjehemsförälder för påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande pojkar och män – 17 september 2012

I samtliga fall har en ålder uppgetts och fastställts av Migrationsverket, som inte stämmer med den verkliga åldern. Normalt har skillnaden mellan uppgiven och verklig ålder legat mellan 5 och 8 år. Alla har uppgett sin ålder till 14 år. Verklig ålder har legat mellan 19 och 22. När man bor så tätt inpå en människa en längre tid, så märker man ganska tydligt inom vilket åldersspann hann befinner sig. Det kan göra tillvaron mycket problematisk. Både i hemmet, i skolan och i alla övriga situationer, till exempel i den vardagliga fostran.

•  En person som driver familjehem: ”Ofta är de ”14 år” när de kommer men, den verkliga åldern ligger i de allra flesta fall runt 19-25 år.” – 4 oktober 2013

Vi har alla sett 20-åriga unga muslimska män, med allt vad det innebär, som påstår sig vara ”14 år”, placeras i skolans årskurs 7 med 13-åriga småflickor. När vi lyfter frågan i vår organisation eller med deras gode män/särskilt förordnade vårdnadshavare, så möts vi av total tystnad. Ingen vill, ingen vågar eller kan prata om detta faktum och att det absolut inte är en bra ordning. Själva är vi bundna av sekretess.

•  En anställd vid ett boende för ensamkommande ”barn”: ”Ett antal killar som på pappret är 16 år, har kommit till mig för att få hjälp med att köpa medel på apoteket för att motverka deras åldershåravfall.” – 1 december 2013

När jag började jobba med detta i mitten på 2000-talet var det högst en fjärdedel som man verkligen tyckte sig kunna ifrågasätta åldern på, bara med en snabb blick. Idag däremot är det en klar majoritet av ”barnen” som uppenbart är över 18 år. Det man talar om i min bransch och på de boenden jag har kontakt med i tjänsten, är att de som är under 18 år hör till undantagen.

•  Antalet asylsökande ensamkommande ”barn” skulle troligen (!) minska också i Sverige om man gjorde fler ålderstester – 13 maj 2013

Genom tand- och handledsröntgen, ibland den ena metoden, ibland den andra och ibland båda, har man i Norge och Finland upptäckt att uppemot 65 procent av alla asylsökande som säger sig vara strax under 18 år eller yngre, inte är det. Det har resulterat i betydligt mindre antal ”ensamkommande barn” i dessa länder – mer än 65 procent färre eftersom man i deras hemländer nu vet att det inte lönar sig att ta sig till dessa länder och påstå att man är minderårig.

•  En migga: ”Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. ” – 4 februari 2014

Om man kommer från Eritrea så får man PUT. Men om man först har ansökt om asyl  i Italien, då ska ansökan enligt reglerna prövas där, om man är vuxen. Är man ett barn, dvs under 18 år, så ska ansökan numera prövas av Sverige.

Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. Migrationsverket förser dessa vuxna människor med en god man och de får plats i dyra ungdomsboenden.

•  En migga om nya instruktioner från rättschefen avseende ”ensamkommande barn” – 2 maj 2014

Det som saknas i rättschefens instruktioner är hur vi ska gå till väga när tandröntgen visar att den sökande är vuxen. För närvarande finns det bara två sjukhus som gör pediatriska undersökningar, ett i Stockholm och ett i norra Sverige. Sjukhusen tar i dagsläget inte emot sökande utanför sina upptagningsområden.

Vi har en rättsenhet som inte lever i verkligheten.

•  Vidare om ensamkommande, påstått och faktiskt minderåriga asylsökande – 30 september 2014

En före detta migga: Det kändes rent bisarrt att sitta och utreda ”16-åringar ” som uppenbarligen var närmare min ålder än 16. På den tiden fanns det möjligheter att göra en åldersutredning, idag finns det ingen tid till sådant utan man verkar släppa igenom i stort sett alla som säger sig vara barn. Vad händer när dessa vuxna män börjar i gymnasiet och går med riktiga 16-17-åringar? Det är förfärligt som det är och det verkar inte vara någon skärpning på gång.

•  Replik och slutreplik i Svenska Dagbladet om ”ensamkommande barn” – 8 oktober 2014

Tre välmeriterade barnläkare – Jonas F Ludvigsson, ordförande i Barnläkarföreningen, barnläkare i Örebro, professor Karolinska Institutet; Henry Ascher, ordförande i Svenska Barnläkarföreningens Arbetsgrupp för flyktingbarn, barnläkare, professor Nordic School of Public Health (NHV) och Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och Anders Hjern, barnläkare i Stockholm, professor Karolinska Institutet – har den 8 oktober kommenterat min OP ED-artikel i Svenska Dagbladet – Hur många ensamkommande barn är vuxna? (5 oktober). Deras svar har rubriken Kommentar och svar angående ensamkommande barn och vuxna.

•  En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015

Det här innebär att vi nu är i samma läge som vi var i för fem, sex år sedan och ännu tidigare.  Nämligen att vi ska tro att varenda ensamkommande som inte är uppenbart vuxen – det vill säga kanske är över  30-35 år – är ett barn. Det är svårt att veta vad som menas med ”uppenbart vuxen” – annat än att det ska vara uppenbart för vem som helst att personen är vuxen.

(I ovanstående inlägg finns länkar till ytterligare 11 texter i ämnet från 4 mars 2012 till 11 oktober 2014)

•  Ett exempel på hur Public Service rapporterar om vad de kallar ”ensamkommande flyktingbarn” .- 17 juni 2015

Varför tror folk att det kom 7049 män och pojkar som var, eller sade sig vara, minderåriga till Sverige år 2014, men inte ens en bråkdel av det till övriga Norden? Fundera på det, det är inte svårt att komma på svaret. Och till detta haveri på asylområdet bidrar okritiska och okunniga medier, däribland Public Service som de flesta av oss tvingas betala licenspengar till. Men huvudansvaret har givetvis statliga Migrationsverket som ska följa lagar och konventioner men inte gör det.

•  2014 var 75 procent av dem som av Migrationsverket och svenska medier kallade “ensamkommande flyktingbarn”, minderåriga asylsökande i åldrarna 15-17 år – 25 juli 2015

Jag hänvisade också till att dessa unga personer – 15, 16, 17-åringar – i de övriga nordiska länderna inte kallas barn utan just ”minderåriga asylsökande”.* Inte heller bör de kallas ”flyktingbarn” eftersom de varken är barn till flyktingar eller konstaterats vara flyktingar själva. De är asylsökande, inte flyktingar. Överhuvudtaget torde det vara få minderåriga som har asylskäl som ger dem flyktingstatus…

•  Det är detta imbecilla förhållningssätt över hela linjen, inte bara vad gäller ”ensamkommande”, som störtat Sverige i det fördärv det nu befinner sig i – 8 november 2015

– Jag fick hjälp av en vän till familjen med pengar för resan. Dessutom sålde jag mina tre får och två kor, säger Hamidullah medan han drar upp kapuschongen för att skydda sig mot det tilltagande regnet.

15 år, sålde sina får och kor, fixade resan till Europa och Sverige själv och talar klanderfri engelska. Och ser minst tio år äldre ut. Ringer det verkligen inga klockor någonstans? Bevisligen inte hos Sydsvenskans reporter i alla fall, som med hull och hår för vidare de här historierna utan en enda kritisk fråga eller reflektion.

•  Enhetschefen inom socialtjänsten skriver igen: ”Nu är det ett faktum att vi inte längre kan upprätthålla lagkraven kring utredning, placering och uppföljning av ensamkommande barn och minderåriga som söker asyl här.” – 19 november 2015

Vem kommer att bli först att dö för att socialtjänsten är överbelastad med att ordna hem och fullservice åt vuxna män som påstår sig vara minderåriga?

•  En migga: ”Ville han att vi skulle fixa falskleg till krogen åt hans ensamkommande barn?” – 29 januari 2016

Kollegan hade blivit uppringd av en rektor på en skola som frågade hur de ensamkommande ”barnen” på hans skola ska bära sig åt för att komma in på krogen, om vi kan utfärda nån slags ID-kort eller liknande.

•  Saga och verklighet – 9 februari 2016

– Det finns massor av flickor och kvinnor som väntar på er i Sverige, informerar människosmugglarna. Det råder mansbrist där och kvinnorna bara väntar på att det ska komma män från Mellanöstern och andra länder utanför Europa. Och i Sverige kontrollerar man inte er ålder, det spelar ingen roll om ni är 16, 17, 27 eller 32. De går på den ålder ni uppger. Så ni kommer att tas emot som barn och många kommer att få bo i svenska familjer med egna barn.

© denna blogg.

 

 

Kommunanställd: ”Polisanmälningarna rör misshandel, vanvård med mera.”

En anställd i en halvliten kommun om de ”ensamkommande barnen”, om vad som nu kommer fram när de anställda får små andrum i den hysteriska asylkarusellen:

Jag jobbar på en halvliten kommun i Mellansverige.  Min kommun har tidigare fått väldigt många anvisningar av ensamkommande barn, nu får vi inga. Det är kommunen som placerar den här kategorin unga i familjehem och som inte hunnit utreda…

Jag pratade med en kollega som jobbar med ensamkommande. Vi har gått från mellan 5-9 om dagen under i stort sett hela november och december till 0 veckan efter nyår och 0 den här veckan… Så på en fråga om hur det funkar med gränskontroller så är det korta svaret att ”det tydligen funkar”. Dock så har man nu fått lite tid att följa upp placeringar av dessa ensamkommande som gjorts under hösten, vilket innebär att man nu sitter och polisanmäler familjehem som visat sig vara så in i helvete olämpliga, men som man inte hunnit utreda innan för att inströmningen varit så hög.

Det rör sig om vanliga familjehem, som anmäler sitt intresse att ta hand om ett, eller flera ensamkommande (mot betalning så klart) men också om så kallade ”konsulentstödda” familjehem där det finns ett företag i botten, alltså proffs, som – också mot betalning, givetvis – tar hand om dessa ungdomar.

Polisanmälningarna rör misshandel, vanvård med mera. Saker som kanske hade kommit fram om vi på socialförvaltningen hunnit med att göra ordentliga utredningar på dom tilltänkta familjehemmen. Men vi hinner inte! Vi är för få alternativt vi har för långa ärenden…

Kommentar: Jag skulle behöva en bild av en liten figur som slår ut med armarna och samtidigt rycker på axlarna att lägga som kommentar till nästan varje inlägg jag publicerar. Även detta.

© denna blogg.

Tio år för sent, men heder åt de två reportrarna på Sveriges Radio som på riktigt verkar anstränga sig för att försöka att ge en mer nyanserad och sann bild av dem som kallas ”ensamkommande barn och ungdomar”

Klicka på textrutan för att lyssna på programmet.

Fortfarande klarar man inte i Sveriges Radio, Studio Ett att hålla isär olika begrepp och programledaren börjar ett inslag om ensamkommande asylsökande barn och unga med att det ska handla om ”ensamkommande flyktingbarn och unga”.

Ska det vara så fruktansvärt svårt att lära sig att kalla dem asylsökande???

Klicka på textrutan för att lyssna på programmet.

Hur som helst, inslaget tog för första gången såvitt jag vet, i Public Service upp problematiken (ja, för det är problem) med den enorma inströmningen av påstått och faktiskt minderåriga asylsökande i Sverige, på ett försiktigt verklighetsbaserat sätt. Heder åt de två reportrarna som på riktigt verkar ha ansträngt sig för att, tyvärr tio år för sent, försöka ge den bild av det här asylområdet som så många av dem som möter verkligheten har. Att det här är en kategori unga män som skickats till Sverige av föräldrar och släktingar i hopp om ett bättre liv för dem själva och för familjerna. Utan asyl- eller skyddsskäl så som de anges i utlänningslagen.”Ett bättre liv”, ”en bättre framtid” är vare sig skyddsgrundande eller – ännu mindre – skäl för flyktingstatus.

Och notera gärna när – vilket står att läsa om i en del av mina texter nedan – att sådana här volymer, sådana enorma mängder ”minderåriga” som kommer till Sverige inte kommer till något annat land i hela Europa.

Varför inte? Jo, eftersom man i andra länder sett verkligheten för länge sedan, den verklighet som svenska medier och politiker så hårt knipit ihop ögonen inför att de knappt förmår öppna dem nu. Lyssna bara på det korta verklighetsfrämmande klippet med två riksdagspolitiker alldeles i början av inslaget…

Dock var panelen i Studio Ett lika verklighetsfrämmande (eller om den var feg och rädd för eventuella etiketter?) som vanligt. Tyvärr. Synd, eftersom det nu äntligen, efter många års asylbedrägerier och -missbruk när det gäller ”ensamkommande barn” görs – som det ter sig – ett försök att berätta det som så många av oss redan vetat länge. Det vill säga ett försök att rapportera sanningsenligt istället för att fortsätta hålla liv i ”myter”.

Under ett decennium har miggor, familjehem och HVB-hemspersonal rapporterat om dessa unga män (till största delen) som man slarvigt refererar till bara som ”ensamkommande”. Har det nu äntligen, på riktigt, nått ut också i det Public Service som aldrig tidigare har levt upp till sitt uppdrag om opartiskhet och korrekt rapportering på det här området? Hoppas det och hoppas att detta inslag inte bara är en engångsföreteelse som snabbt glöms bort och så återgår man till overklighetsrapporteringen. Den sista bland nedanstående texter från min blogg är förresten ett exempel på ett okunnigt, dumt, felaktig och kanske aningslöst inslag i Public Service. Det är från juni i år…

Läs gärna de här texterna – och det finns massor till! – som under nära tio år publicerats här på bloggen och som med all önskvärd tydlighet visat hur det ser ut men som aldrig någonsin på ett seriöst och sanningsenligt sätt tagits upp i svenska medier eller trängt in hos politiker, alltså hos dem som kallar sig ”ansvariga”:

•  Tre landshövdingar vill att ansvaret för ensamkommande barn ska delas – 4 april 2007
•  Om “ensamkommande flyktingbarn” – 22 juni 2007
•  En migga: ”Apropå de s.k. ensamkommande barnen igen.” – 23 juli 2008
•  En migga om asylsökande ”ensamkommande barn” – 4 mars 2009
•  Svar från Migrationsverkets rättsenhet om ensamkommande asylsökande unga – 10 juli 2009
•  Asylsökande s.k. ensamkommande barn trakasserar och hotar personal – 22 december 2009
•  Om att det inte är självklart att det alltid skulle vara bäst för ensamkommande asylsökande unga att bo i Sverige – 10 maj 2010
•  Varför är ökningen av antalet ensamkommande, minderåriga asylsökande till Sverige så astronomisk jämfört med till övriga Norden? – 24 februari 2011
•  Finland och Norge: allt färre ensamkommande minderåriga asylsökande. I Sverige ökar de kraftigt. – 4 mars 2012
•  En anställd vid ett hvb-hem för ensamkommande minderåriga asylsökande om Laholms kommuns utvidgade ”barnbegrepp” m.m. – 25 juli 2012
•  Antalet asylsökande ensamkommande ”barn” skulle troligen (!) minska också i Sverige om man gjorde fler ålderstester – 19 maj 2013
•  En migga: ”Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien.” – 4 februari 2014
•  En migga om nya instruktioner från rättschefen avseende ”ensamkommande barn” – 2 maj 2014
•  Vidare om ensamkommande, påstått och faktiskt minderåriga asylsökande – 30 september 2014
•  En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015
•  Ett exempel på hur Public Service rapporterar om vad de kallar ”ensamkommande flyktingbarn” – 17 juni 2015

© denna blogg.

 

 

Det är detta imbecilla förhållningssätt över hela linjen, inte bara vad gäller ”ensamkommande”, som störtat Sverige i det fördärv det nu befinner sig i

Klicka på bild- och textrutan för att komma till Sydsvenskans artikel.

Titta på de två bilderna i reportaget. Läs texten. Tänk själva!

I Finland ligger nu asylansökningar gjorda av afghaner på is medan Migrationsverket drar upp nya riktlinjer vilket kommer att innebära skärpta asylkrav för just afghaner (liksom asylkraven tidigare skärpts för irakier och somalier). Och man kan med absolut säkerhet säga att där skulle dessa personer få undergå ålderstest. Skulle de motsätta sig det så skulle de,  i den finska asylprocessen, automatiskt skrivas upp i ålder och bedöms vara vuxna.

Dessutom har dessa ”barn” som Sydsvenskan så okritiskt skriver om och om man går just på det som sägs i artikeln (vilket är allt läsaren har att gå på), inte tillstymmelse till vad som i utlänningslagen anges vara asyl- eller skyddsskäl. Varken om de faktisk vore 15 år (vilket hån att Migrationsverket ska vara tvungna att låtsas tro på det!) eller om de angav att de var vuxna. Ur texten:

– Jag fick hjälp av en vän till familjen med pengar för resan. Dessutom sålde jag mina tre får och två kor, säger Hamidullah medan han drar upp kapuschongen för att skydda sig mot det tilltagande regnet.

15 år, sålde sina får och kor, fixade resan till Europa och Sverige själv och talar klanderfri engelska. Och ser minst tio år äldre ut. Ringer det verkligen inga klockor någonstans? Bevisligen inte hos Sydsvenskans reporter i alla fall, som med hull och hår för vidare de här historierna utan en enda kritisk fråga eller reflektion. Hos Migrationsverket dånar nog alarmklockorna, men miggorna tvingas spela med och låtsas att 22-åringar och 28-åringar och ännu äldre än uppgivna 14, 15, 16 eller 17 år. På order uppifrån, enligt flera miggor: ”Om de inte ser ut att vara i 40-årsåldern så ska ni inte ifrågasätta deras ålder”.

Det är detta imbecilla förhållningssätt över hela linjen, inte bara vad gäller ”ensamkommande”, som störtat Sverige i det fördärv det nu befinner sig i. Och svenska journalister har spelat med (varför är svårt att förstå) och bidragit till läget i Sverige. De bär en stor skuld, som en del nu insett och försöker borsta av sig genom att börja rapportera ungefär som miggorna och jag rapporterat här i snart ett decennium! Och samtidigt låtsas de som om vi inte ens finns, inte ens har sagt allt detta i mycket tydliga ordalag under all den tid då de hårdnackat vägrat se verkligheten och i stället varit snabba att försöka kleta allehanda idiotiska etiketter på dem som sett verkligheten och vågat (!) beskriva den.

Nu är det för sent, omvändelser under galgen är inte klädsamma och förtroendet för journalisterna ökar inte genom dem. Tvärtom.

Än en gång: Titta på de två bilderna i reportaget. Läs texten. Tänk själva!

Den som gjort detta reportage och själv varken ser eller förstår, kanske genom sitt reportage ändå får andra att vakna till.

Här finns hundratals texter om ”ensamkommande”, för den som är intresserad av vad främst miggor, men också personal på HVB-hem och i familjehem berättat här på bloggen genom åren.

© denna blogg.

Sverige måste börja åldersbedöma påstått minderåriga asylsökande

Sverige måste – likt Norge, Danmark och Finland, där 60-72 procent befunnits vara vuxna – börja åldersbedöma påstått minderåriga asylsökande

Det håller inte att gå på de unga männens (det är en stor majoritet som är pojkar och män) egna muntliga utsagor i en konstig och helt rättsvidrig anda av att ”det är kränkande att inte tro på deras ord”.

Migrationsöverdomstolen har uttryckligen i en dom sagt att det är den ensamkommande personens (den som säger sig vara ”barn”) skyldighet att visa att så är fallet. Ska man gå på siffrorna i de nordiska grannländerna så torde uppåt 75 % av alla ”ensamkommande barn” som kommer till Sverige kunna vara över 18 år. Många av dem har heller inte asylskäl, men de själva och de flesta svenskar (kanske också på Migrationsverket?) tycks tro att om en person kommer från Afghanistan och säger att han är 17,5 år (men verkar vara närmare 30 eller över), så är han berättigad till permanent uppehållstillstånd, PUT, i Sverige! Så är det inte enligt utlänningslagen, men så verkar praxis allt mer och helt felaktigt ha blivit.

I många år har jag via bloggen och på andra sätt framhållit skyldigheten hos Migrationsverket att se till att de som inte är minderåriga inte heller behandlas som sådana och att det faktum att någon är under 18 år inte på något sätt betyder att de ska beviljas PUT eller asyl om han inte har sådana skäl enligt utlänningslagen.

Har svenska folket, skattebetalarna, en aning om vad de betalar för 14.058 asylsökande ”barn”? Inga svenska barn kostar ens i närheten av dessa summor någonsin i sina liv och det är helt vansinnigt att det ska vara så här i Sverige.

14.058 påstått minderåriga, främst pojkar/män har alltså sökt asyl i Sverige till och med den 30 september 2015. Kostnad – givetvis uppskattad – för dem under ett år för boende på bemannade HVB-hem eller i familjehem, skolgång, god man, juridiskt ombud, hälsa- och sjukvård, tandvård, ”fickpengar”, asylprocess eller – processerna om de överklagar ett eventuellt negativt beslut, bostäder när de fyller 18 och ska ha egna lägenheter etc:

minst drygt 21 miljarder kronor – alltså 21.000 miljoner kronor. Tjugoentusen miljoner kronor.

Betänk om upp till 65-75 % är över 18 år! Och har varit det i många år och människor i Sverige har måst betala skatt för att bekosta deras liv i Sverige. Jag har varnat för detta i så många år att jag inte inte ens minns när jag började. Många av de unga männen som passerar som ”barn” trots att de kan vara både 22, 26 och till och med över 30 år gamla, har inte heller asylskäl eftersom det, faktiskt inte enligt utlänningslagen, inte är skäl för asyl eller skydd att vara ”barn”! Om man nu ens är det, alltså.

Viktig läsning – och detta är bara en bråkdel av de viktiga rapporter miggorna lämnat genom åren och de viktiga texter jag själv har skrivit. Och allt detta har redaktionerna på andra svenska medier och de ”ansvariga” inom politiken ignorerat.  Läs och begrunda och kom ihåg att detta bara är en liten del av allt som finns skrivet i ämnet:

•  En anställd på ett boende för asylsökande ungdomar: ”Vi börjar nu se en rädsla bland de yngre, de som är under 18 år, på asylboendet: ”Vem skyddar oss från de vuxna som bor här?” – 2 december 2009
•  Asylsökande s.k. ensamkommande barn trakasserar och hotar personal – 22 december 2009
•  En migga om s.k. ensamkommande barn: ”På rena asylskäl finns knappt någon.” – 31 mars 2010
•  Om att det inte är självklart att det alltid skulle vara bäst för ensamkommande asylsökande unga att bo i Sverige – 10 maj 2010
•  I Norge: 66 procent färre ensamkommande minderåriga asylsökande– 17 februari 2011
•  Varför är ökningen av antalet ensamkommande, minderåriga asylsökande till Sverige så astronomisk jämfört med till övriga Norden? – 24 februari 2011
•  Det kom ett brev: ”Som du vet så jobbar jag på ett HVB-hem för asylsökande ungdomar.” – 21 maj 2011
•  Finland och Norge: allt färre ensamkommande minderåriga asylsökande. I Sverige ökar de kraftigt. – 4 mars 2012
•  Anställd vid hem för ensamkommande minderåriga asylsökande: ”Jag kan inte med gott samvete fylla i information som du vet inte är korrekt.” – 27 april 2012
•  En anställd vid ett hvb-hem för ensamkommande minderåriga asylsökande om Laholms kommuns utvidgade ”barnbegrepp” m.m. – 25 juli 2012
•  En migga om försvunna – inte alltid ensamkommande – minderåriga asylsökande – 18 maj 2013
•  Många år för sent börjar man också i Sverige agera mot bedrägerier där unga män påstår sig vara ”ensamkommande asylsökande barn” men inte är det – 4 juni 2013
•  En anställd vid ett boende för ensamkommande ”barn”: ”Ett antal killar som på pappret är 16 år, har kommit till mig för att få hjälp med att köpa medel på apoteket för att motverka deras åldershåravfall.” – 1 december 2013
•  En migga: ”Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. ” – 4 februari 2014
•  En migga om nya instruktioner från rättschefen avseende ”ensamkommande barn” – 2 maj 2014
•  ”Alla som har träffat honom tycker att han är ett barn.” – 10 juni 2014
•  Vidare om ensamkommande, påstått och faktiskt minderåriga asylsökande – 30 september 2014
•  En migga: ”Handledsröntgen visade att den sökande var minst 19,9 år gammal.” – 5 oktober 2014
•  Replik och slutreplik i Svenska Dagbladet om ”ensamkommande barn” – 8 oktober 2014
•  Migrationsöverdomstolen: ”Det är den asylsökande som har att göra sannolikt att han är minderårig.” – 27 mars 2014
•  En migga: ”Men det hade varit bättre om domen kommit långt tidigare!” – 30 mars 2014
•  En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015
•  En migga: ”Han är ju ett av de så kallade försvunna ”barnen”, men jag utgår från att han återvände till sina studier i Frankrike.” – 23 februari 2015
•  En migga: ”Det har länge varit mycket svårt för Migrationsverket att få till stånd medicinska åldersbedömningar. Nu är det omöjligt.” – 22 maj 2015
•  En migga: ”Att några tusen ”ensamkommande barn” kan kosta som stora infrastruktursatsningar tror jag inte folk riktigt begriper.” – 26 maj 2015
•  En migga: ”Om man påstår sig vara minderårig så ska det av någon anledning ställas lägre krav på själva asylberättelsen.” – 31 maj 2015
•  Ett exempel på hur Public Service rapporterar om vad de kallar ”ensamkommande flyktingbarn” – 17 juni 2015
•  Danmark: 72 procent av åldersbedömda asylsökande som sade sig vara minderåriga, var vuxna – 23 juni 2015
•  Migrationsverket: ”Vecka 30 utgjorde ensamkommande barn 21,5 % av totala antalet asylsökande i Sverige.” – 1 juli 2015
•  En migga: ”Jag har ofta sett män som haft skrovlig hy, rynkor och även många gråa hårstrån, där alla har uppgett sig vara barn.” – 13 augusti 2015
•  Enhetschef inom socialtjänsten: ”Mitt i allt detta känner jag ännu starkare att Sverige måste ta tag i det här och göra bättre kontroller av dem som påstår sig vara minderåriga!” – 19 augusti 2015
•  Finland. I två fall av tre visar sig den asylsökande som undersöks vara äldre än han sagt sig vara. – 28 september 2015

© OBS! Alla texter är mina texter. De får citeras ur, men inte kopieras i sin helhet. Länka alltid till originalinlägget om hänvisning görs till – eller något citeras ur – texter på denna blogg.

Enhetschef inom socialtjänsten: ”Varför ska vi som myndighet behöva lägga massor av resurser på att behandla vuxna män som omyndiga barn?”

Nu skriver enhetschefen inom socialtjänsten i en medelstor kommun i södra Sverige (eller kanske i norra Sverige – mina källor ska inte kunna spåras när de begärt att få vara anonyma), igen:

Sedan du publicerade mitt första inlägg – Enhetschef inom socialtjänsten: ”Mitt i allt detta känner jag ännu starkare att Sverige måste ta tag i det här och göra bättre kontroller av dem som påstår sig vara minderåriga!” – den 19 augusti, så har anvisningarna av ensamkommande asylsökande unga fortsatt att strömma in.

Mycket snart tror jag att vi når någon slags gräns där det tar stopp. Hittills har vi lyckats ”trolla med knäna”, skulle jag vilja beskriva det som, för att ordna boende åt alla. Några av våra familjehem har tagit emot både 1, 2 och 3 stycken.

Jag har läst statistik från Migrationsverket, och bara under de senaste sju dagarna har 1300 ”ensamkommande barn” sökt asyl i Sverige. Det enda jag kan vara säker på är att anvisningarna kommer fortsätta vara många.

Hur tänker de styrande egentligen, hur ska kommunerna klara av detta? Det borde vara viktigt för alla att de som verkligen är barn får den hjälp från socialtjänsten som de behöver.

Varför ska vi som myndighet behöva lägga massor av resurser på att behandla vuxna män som omyndiga barn? Finns det någon annan myndighet i Sverige accepterar det (förutom Migrationsverket då)?

Kommentar: När den här enhetschefen som tvingas arbeta under helt hopplösa förhållanden, i förtvivlan slår larm, är det ingen som lyssnar. Ingen som tar det nu så berömda ”ansvaret”. Hon skriker rakt ut i ett tomt, svart hål. Det har miggorna och jag också gjort. I åtta år.

© denna blogg.

En migga: ”116 av 134 påstått minderåriga bedömdes inte vara minderåriga.”

Generaldirektören vid Migrationsverket skriver i ett brev till Justitiedepartementet:

Enligt regleringsbrevet ska Migrationsverket rapportera statistik för 2013 beträffande:
•  hur många medicinska åldersbedömningar som gjorts,
•  i hur många ärenden åldern justerats efter en medicinsk åldersbedömning, samt
•  i hur många ärenden åldern justerats utan att en medicinsk åldersbedömning har genomförts.

Han berättar vidare att:

Statistiken bygger på elektroniskt framtagna siffror från de enheter inom verksamhetsområde asylprövning som handlägger asylansökningar från ensamkommande barn. Statistiken innefattar inte åldersjusteringar som görs efter laga kraftvunna avlägsnandebeslut, vilka i och för sig är mycket få. Systemet för registrering av dessa åldersbedömningar håller på att byggas upp och beräknas vara i bruk senast den 15 oktober 2013.
——————–
Under rapportperioden har det därför i 134 fall genomförts någon form av medicinsk åldersutredning.

En migga anser att rapporten är ett:

Försök till rekord dummerjönseri!

Migrationsverkets generaldirektör rapporterar till justitiedepartementet om ålderbedömningar av ensamkommande barn under 2013. Och presenterar det som att det under mätperioden var 116 barn av 1206 som fick sin ålder justerad. Så att det därför inte finns några problem.

Fast för den som är läskunnig så framgår det att det bara var 134 barn som bedömningen gjordes på! Och 116 av 134, vad blir det?

Die dummen schweden!

Kommentar: 116 av 134 påstått minderåriga har efter åldersbedömning (övriga 1072 har alltså inte åldersbedömts) har bedömts inte vara minderåriga = 86 procent.

I Finland och Norge har man vid åldersbedömningar för något år sedan funnit att ca 65 procent av alla som påstått sig vara ”ensamkommande barn” i själva verket var vuxna. Det förvånar inte att siffran kan vara betydligt högre i Sverige.

Under den period det handlar om, 1 maj – 31 augusti, fyra månader, har det kommit totalt 1206 påstått ”ensamkommande barn”. Ingenstans anger generaldirektören att det är alarmerande att andelen personer som befunnits ha ljugit om sin ålder är så hög som ca 86 procent! Det borde oroa vem som helst av flera olika anledningar, och det borde också vara något som Migrationsverkets högste chef och ansvarige särskilt skulle peka på i sitt brev till departementet.

Kostnaderna för ”ensamkommeriet” är enorma för de ca 86 procent vuxna som söker asyl som ”barn”, om man utgår från de siffror Migrationsverkets generaldirektör rapporterar och applicerar dem på samtliga som utger sig för att var under 18 år. Det går inte att bortse från att det rör sig om hundratals miljoner kronor varje år. Inte för 116, men om det rör sig om ca 86 procent av alla påstått minderåriga som kommer till Sverige (t.o.m. 30 september 2013 har det kommit totalt 2558 ) så är summorna hisnande. Hisnande!

Det finns också andra effekter av ålderslögner. Som när brott begås och personen egentligen är vuxen men kanske kommer undan med ”samhällstjänst” även för ganska grova brott. Och att 23-åriga män går i gymnasiet med 16-17-åringar är knappast lämpligt. Eller att de bor i familje- eller HVB-hem som ”17-åringar” men inte orkar upprätthålla fasaden utan blir utåtagerande och krävande och skrämmer, ibland hotar, familjehemsföräldrarna alt personalen på HVB-hemmen, vilket det finns otaliga berättelser om. Dessutom är det en del av de påstått minderåriga som kräver att hela familjen, som under asylprocessen sägs ha varit försvunnen, ska få förenas med sin ”minderårige” son (det är oftast män det handlar om, mera sällan kvinnor, men det förekommer också), vilket också sker. Trots att sonen kanske är 25…

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)