11 år och 8332 texter senare…

…skriver och publicerar jag fortfarande. De första inläggen publicerades den 5 maj 2005.

Här är en kavalkad av texter från den 5 maj under åren 2005-2016.

Dubbelavdankad generaldirektör utreder sina egna före detta verk – 2005 Ur texten:

Nu tänker regeringen ge den dubbelt avdankade generaldirektören Lena Häll Eriksson i uppdrag att utreda vad ökningen beror på och föreslå åtgärder. Hon har tidigare varit chef för både Migrationsverket och Kriminalvårdsverket, poster som hon fått lämna. På båda dessa verk var hon ansvarig för det som gick fel. Och nu ska hon utreda…

– Lena Häll har en väldigt bra bakgrund på det sättet, säger Bodström.

I beg to differ.

Asylsökande som ljugit om identitet och nationalitet – 2006. Ur texten:

Något som lagstiftarna överhuvudtaget inte verkar ha tänkt på, men som åtminstone jag undrat över och varnat för, är hur man ska hantera alla dem som ljugit om sin identitet och/eller nationalitet. Dessa asylsökande har trott att det är ”fritt fram” att nu avslöja att: ”Allt jag sa var lögn, jag är inte från X-land, jag är i själva verket från Y-rike! Och jag heter inte A jag heter B”. De har hoppats att ändå omfattas av den generösare tillfäliga lagen.

Asylsökande semestrar i hemlandet medan de väntar på uppehållstillstånd – 2007. Länken till ursprungstexten fungerar inte längre, men rubriken visar att för nio år sedan skrev jag om detta, som fortfarande pågår…

Proposition om arbetskraftsinvandring – 2008. Ur texten:

Det gäller för alla journalister som rapporterar om detta att läsa propositionen noga så att de inte skriver vilseledande och får folk att tro att nu får asylsökande som lyckats skaffa sig jobb mer eller mindre automatiskt uppehållstillstånd. Sådana tendenser har funnits när det tidigare rapporterats om vad reglerna kring arbetskraftsinvandring kommer att innebära. Man gör alla – inte minst de asylsökande! – en stor otjänst om man inte beskriver den nya lagen som snart träder i kraft, på ett sanningsenligt sätt.

Från tjeckisk horisont – 2009. Ur texten:

Hela dagen den 5 maj har jag tillsammans med ett antal skrivande kollegor tillbringat i det undersköna Prag, det grönskande, frodiga, syréndoftande och kastanjeträdsblommande Prag med sina vackra gamla hus och mängder av kyrkor med smäckra spiror (torn- dito, alltså) och floden som rinner rakt igenom alltihop.

”En genomsnittlig svensk betalar närmare sju miljoner kronor i skatt under sin livstid” – 2010. Ur texten:

Förra året bedömde Försäkringskassan att den felaktigt betalat ut över 16 000 miljoner kronor för mycket. Försäkringskassans generaldirektör försvarade sig med att det ändå inte var så mycket om man tänker på hur mycket pengar Försäkringskassan betalar ut. Och så kan man ju se det. Man kan också se den felaktiga kostnaden per svensk och då blir det 9000 kronor per år för en trebarnsfamilj.

En migga: ”Asyl handlar ju inte om den här typen av fall.” – 2011. Ur texten:

Släktingen har tagit hit personen i samband med sin egen semester i det gamla hemlandet. Släktingen anser att det finns bra vård i Sverige och släktingen vill också att hans familj i det gamla hemlandet ska slippa den här personen som kräver så mycket vård. Det finns naturligtvis ingen vård i Sverige som kan bota en medelålders person med grav utvecklingsstörning och inte heller har Sverige uppfunnit metoder som gör senildementa åldringar smarta och pigga igen.

Regeringen och riksdagen vill inte ta till sig bevisen för vilket kaos de har skapat – och skapar – 2012. Ur texten:

Sverige skiljer sig från andra rättsstater där det krävs att den som beviljas inresa i landet och, i fall där man söker asyl, beviljas uppehållstillstånd i landet ska styrka sin identitet. Det krävs i och för sig även här enligt utlänningslagen, men av någon outgrundlig anledning har man lättat på det absoluta kravet och det räcker numera – i Sverige – med att ”göra sin identitet sannolik”. Plats för stort skratt. Mindre lockande till skratt är, att till följd av den svenska underlåtenheten att säkra vilka som ges uppehållstillstånd och försörjning i landet, kan samma person söka asyl (ett allt mer irrelevant ord i sammanhanget, eftersom det allt oftare inte handlar om asyl utan om försörjning eller finns andra syften) flera gånger. Även om han, så småningom, upptäcks och faktiskt utvisas, så har han då kunnat vistas här länge och kostat en hel del. Han har också missbrukat asylinstrumentet på många sätt, inte minst genom att offentliga biträden, migrationsverkets tjänstemän (=miggorna) och migrationsdomstolarnas tjänster tagits i anspråk till stora kostnader och samtidigt till förfång för de allt färre med faktiska asyl- och skyddsbehov som också kommer hit och som dessa resurser borde ha kommit till godo.

Man får inte uppehållstillstånd för att man hungerstrejkar! – 2013. Ur texten:

Om man har sökt asyl eller skydd i Sverige och fått avslag såväl av Migrationsverket som, efter överklagan, i migrationsdomstol, då är det ett ovedersägligt faktum att man i två instanser inte befunnits ha rätt till asyl eller skydd i Sverige. Hungerstrejk som press på myndigheter och domstolar fungerar inte, ska inte fungera, kan helt inte tillåtas fungera i en rättsstat. Det finns inte stöd för uppehållstillstånd på grund av hungerstrejk i lagen och det måste göras lika klart för människor i Sverige som man till exempel gjort i Finland.

Vad är ”en human asylpolitik”? – 2014. Ur texten:

Ur ett pressmeddelande från FARR, Flyktinggruppernas Riksråd, som idag lanserar Asylkampanjen. Den som flyr har inget val. Det har du:

För att uppmärksamma att de som påverkas mest av asylpolitiken – de asylsökande – oftast inte själva har rösträtt att påverka vilken politik som ska föras. Detta ställer extra höga krav på de som har rösträtt att rösta för en human och solidarisk asylpolitik och på politiker att göra aktiva åtgärder för en stärkt asylrätt.

Varför tillåter – och nästan uppmanar Sverige till skapandet av – parallellsamhällen? – 2015. Ur texten:

Sverker Spaak, processägare på Migrationsverket har svårt att se att Migrationsverket skulle behöva göra något för att förhindra att personer som ska utvisas försvinner, säger i en artikel i DN 3 maj 2015:

Jag tror inte vi vill kontrollera på det sättet heller. Vi vill att de följer den lagstiftning vi har, men om man väljer att avvika så har vi inga instrument att förhindra det.

Det behövs ingen dyr Nationell samordnare mot våldsbejakande extremism med en mager hemsida och ett ännu magrare resultat. – 2016. Ur texten:

Jag anser inte heller att det behövs någon nationell samordnare mot våldsbejakande extremism. Var det inte något som delvis kom till för att ge Mona Sahlin (som mer eller mindre flummade runt det första året för över 80.000 kr/mån) ett (hög)avlönat uppdrag?

Vad som behövs, och har behövts redan innan hon började ”samordna”, är ett uppvaknande och en nyktrare, mer verklighetsbaserad syn på asylinvandringen och asylinvandrare. Också på dem som är födda här till asylinvandrade föräldrar och på de få men befintliga svenskar som radikaliserats, och på att se till att landets lagar efterlevs av alla som lever och bor i Sverige. En skärpt och mer vaksam attityd i hela samhället, genomgående.

Det var 11 av 8.332 texter publicerade under 11 år.

Ni som läser texter här regelbundet eller sporadiskt och vill säga något om dem kan göra det här. Kanske publicerar jag era åsikter (anonymt om ni vill, under eget namn om ni vill).

Den som vill veta när ett nytt inlägg publiceras kan klicka på den lilla rutan längst ner i högra hörnet där det står Följ.

Ingen betalar mig, jag har inga annonsörer (jag betalar i stället själv en summa varje år för att inte ha reklam på min blogg…) så:

Lämna gärna ett bidrag med 1 krona per dag = 30 kronor i månaden
via ”Subscribe”eller med valfritt belopp via ”Donate”.
Varje bidrag är välkommet!

Vad är ”en human asylpolitik”?

Ur ett pressmeddelande från FARR, Flyktinggruppernas Riksråd, som idag lanserar Asylkampanjen. Den som flyr har inget val. Det har du:

För att uppmärksamma att de som påverkas mest av asylpolitiken – de asylsökande – oftast inte själva har rösträtt att påverka vilken politik som ska föras. Detta ställer extra höga krav på de som har rösträtt att rösta för en human och solidarisk asylpolitik och på politiker att göra aktiva åtgärder för en stärkt asylrätt.

Och vidare:

Genom Asylkampanjen kommer FARR att uppmärksamma att utomeuropeiska flyktingar inte själva har rösträtt att påverka politiken och att detta innebär ett ännu större ansvar för väljare och politiker att se till att flyktingars rättigheter tillgodoses och att ta aktiva steg mot en mer human asylpolitik. Förutom kravet att skapa lagliga vägar in till EU, kommer kampanjen att driva fler krav inför riksdagsvalet för att stärka asylrätten i Sverige.

Några undringar:
•  Vad menas med ”…som oftast inte själva har rösträtt”? Finns det alltså asylsökande som HAR rösträtt i Sverige eller något annat EU-land?
•  Vill FARR att rösträtt åt alla som vill söka asyl ska införas så att de ska kunna rösta för ”en human och solidarisk asylpolitik” i Sverige och övriga EU, i enlighet med FARRs definition på en sådan (vilken den nu kan vara)?
•  Är den asylpolitik som gör att ca 25 % av alla som söker asyl i 28 EU-länder gör det i Sverige (med knappt 10 miljoner invånare) ”human och solidarisk” eller är den inte det?
• Vad är ”en human asylpolitik”, som FARR talar om? Det ges ingen definition, det upprepas bara floskelaktigt och fluffigt att ”vi ska ha en human och solidarisk asylpolitik”. Human mot vem och solidarisk med vilka, i så fall?

Köp och läs förresten gärna Zulmay Afzalis berättelse om hur hans flykt från Afghanistan till Sverige gick till och om de enorma nätverk som transporterar människor utan asylskäl till ”ett bättre liv” i Europa.

Allt är inte svart eller vitt, det finns alla nyanser däremellan också.

© denna blogg. Vid citat, var vänlig ange källan.

Det är bra och rätt att människor visar empati med andra människor i svåra livssituationer. Ett sådant land, med sådana medborgare, är bra att leva i.

I ett pressmeddelande från FARR, Flyktinggruppernas Riksråd (se lite längre ner) är till vissa delar missvisande. Men FARRs syfte är gott.

Det är bra och rätt att människor visar empati med andra människor i svåra livssituationer. Ett sådant land, med sådana medborgare, är bra att leva i. Och det är bra och rätt att följa sitt samvete så långt det går, utan att bryta mot lagen. Dock utan att försöka pracka på andra vad man själv tycker eller tror utan låta var och en bilda sig sin egen uppfattning – och respektera också den! – vilket är möjligt om allsidig information och kunskap finns tillgänglig.

Alltså, pressmeddelandet från FARR den 12 juli, med insprängda kommentarer i blått:

Vid lunch på söndag avgår Asylstafetten från Möllevångstorget i Malmö på väg mot det första etappmålet: Lund. Marschen, som avslutas med debatter och föreläsningar i Stockholm den 16:e augusti, är ett initiativ av flyktingar (Flyktingar får uppehållstillstånd; här måste det handla om asylsökande och f.d. asylsökande) som svikits (”Svikits? På vilket sätt? Genom att de inte fått PUT? Eller har de vägrats helt att få sina asylansökningar prövade?) i den svenska asylprocessen. Vänner, flyktinghjälpare och andra engagerade från hela Sverige kommer att följa med, kortare eller längre sträckor.

– Vi får ständigt höra hur generös svensk flyktingpolitik är. Asylstafetten är ett vittnesmål från dem som vet annorlunda, säger Sanna Vestin, ordförande i Flyktinggruppernas Riksråd, FARR.
Det är definitivt tröttsamt att höra floskeln om ”generös svensk flyktingpolitik”, men av en annan anledning än FARR tycker det. Det finns nämligen en utlänningslag som reglerar det här området, alltså kan man varken säga att ”flyktingpolitiken” (som bör kallas ”asylpolitiken”) är generös eller icke generös. Beslut fattas – eller ska åtminstone fattas! – på juridisk grund, inte ”flyktingpolitisk”. Det var därför en ny rättsinstansordning infördes och Utlänningsnämnden lades ner.

– Asylstafetten handlar om att flyktingarnas egna berättelser ska höras. Den som går med i stafetten, eller träffar deltagarna på någon av de 35 orterna i Sverige där de stannar, får höra hur det är att försöka ta sig in i EU-länderna på livsfarliga sätt.
Bra! Detta kommer också flyktingen Zulmay Afzali att berätta mer om i sin nästa bok. (Om den första boken kan läsas här.)

– Därför blir stafetten bland annat ett sätt att uppmärksamma gränspolitiken – att Fort Europa inte erbjuder några lagliga vägar in för den som behöver skydd. Tvärtom har många asylsökande insett att ju värre konflikterna rasar i deras hemland desto svårare är det att få visum för att resa till trygghet i exempelvis Sverige, konstaterar Sanna Vestin.
Om detta finns mycket att säga. När allt fler som inte kan försörja sig själva söker sig till EU-länder, där det för övrigt inte heller går att skära guld med täljkniv längre, måste gränskontroller givetvis upprätthållas. Allt fler unga män från Algeriet och Marocko, till exempel, söker sig till EU och Sverige enbart av ekonomiska orsaker. Migrationsverket:

”Arbetslösheten i södra Europa är fortfarande mycket omfattande. Den ekonomiska krisen är en bidragande orsak till varför fler ensamkommande barn från Marocko och Algeriet har flyttat vidare från södra Europa till Sverige.”

Förutom dessa unga män, varav långtifrån alla är ”barn”, har många andra inte heller några som helst asylskäl och många säger också själva rent ut att de ”söker ett bättre liv”. Helst i Sverige där de vet att de får bostäder, utbildning, sjukvård och blir försörjda. Men de, som faktiskt skulle behöva skydd i något annat land, de har inte pengar att betala smugglare med. De kommer alltså inte till något EU-land…

Det har tidigare funnits tankar och funderingar kring om man skulle kunna ge människor i behov av skydd enligt de kriterier som anges i utlänningslagarna i EU:s medlemsländer, möjlighet att söka asyl på dessa länders ambassader. Men den tanken har alltid stupat på olika faktorer som t.ex. vilken anstormning det skulle kunna bli på vissa ambassader som skulle behöva mångdubbla sin personal eller rentav hysa ett mini-Migrationsverk i sina lokaler som inte är tillräckligt stora för sådan verksamhet. Säkerheten skulle behöva förstärkas, hotbilden mot dem som skulle sitta på plats och fatta beslut som i många fall skulle kunna bli negativa, skulle bli svår att upprätthålla etc. Så ett sådant system verkar inte gå att genomföra. Det skulle krävas lagändringar och det skulle dessutom krävas att de andra EU-länderna gjorde likadant, i linje med den harmonisering av asylprocedurerna som sakta men säkert pågår inom EU. Och att få andra EU-länder med på den här tanken kan vara mycket svårt, för att inte säga omöjligt. Det är därför knappast en framkomlig väg.

Men om FARR har konkreta, genomförbara förslag att komma med för ”en human flyktingpolitik” som de talar om, och inte bara klagomål på den svenska asylprocessen – som är baserad på demokratiskt stiftad utlänningslag – så ska FARR omedelbart framföra dem!

Under Asylstafetten kommer asylsökande, flyktingar med uppehållstillstånd och de som tvingats leva papperslösa berätta om sina öden och det hårda bemötandet de fått när de sökt skydd. De kommer att berätta om en asylprocess som aldrig välkomnat dem eller visat hänsyn till det de varit med om. De har fortsatt leva i rädsla för att skickas hem och aldrig kunnat känna sig säkra på att bli trodda.
Det är bra att asylsökande själva berättar om sina öden; allmänheten hör dem så gott som aldrig, utan tar endast del av journalisters inte alltid korrekta ofta ganska okunniga beskrivningar av olika ”asylfall”. Det är en helt annan sak att höra människor själva berätta än att få berättelserna silade genom andra. Flyktingar – alltså människor med flyktingskäl enligt utlänningslagen och den s.k. flyktingkonventionen, får asyl och kommer knappast att finnas med i det här sammanhanget. De som FARR kallar ”papperslösa”, är människor som ofta otaliga gånger fått sina asylansökningar prövade och fått avslag. De ska enligt utlänningslagen lämna landet och inte stanna kvar i strid med den. Den som redan har fått sin sak prövad i kostsamma processer i två instanser – och inte sällan två gånger i två instanser! – har inte rätt att uppehålla sig i Sverige. Domstolsbeslut ska efterlevas – på asylområdet som på alla andra områden. Det finns inga undantag som säger att i vissa fall behöver man inte bry sig om lagar och regler och hur en domstol dömt!

För en gångs skull är det flyktingarna själva, de som upplevt asylprocessen, som höjer sina röster om hur lagarna fungerar i verkligheten. Flyktingrörelsen är här för att stötta dem, och vi hoppas att många makthavare tar sig tid att lyssna, säger Sanna Vestin.
Också FARR bör ta sig tid att lyssna! ”Makthavare” kan inte utan vidare ändra på utlänningslagen, men om FARR har faktiska och konkreta förslag som inte främst ”makthavare” utan främst allmänheten, folket, anser vara relevanta och genomförbara, då bör de snarast lägga fram dem. Så kan arbetet med att förändra utlänningslagen påbörjas, om den alltså finner stöd hos folket.

Vänligen respektera att alla kommentarer är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!