Finland. Migri. Om den finländska asylhanteringen. Del 3.

Läs först texterna Finland. ”Asylresa” till Helsingfors (27.9 2016),  Finland. Det finns inget ”muslimskt civilsamhälle”, bara ett finländskt(1.10 20126) och Finland. Migri: Om den finländska asylhanteringen. Del 1 och Finland. Migri: Om den finländska asylhanteringen. Del 2.

Rapporteringen om hur den finländska asylhanteringen ser ut fortsätter här. Efter asylsamtal, beslut och delgivning av asylbeslut fortsätter processen för den som vill överklaga sitt beslut.

Den som vill överklaga, alltså söka ändring av Migrationsverkets beslut, ska lämna in sin besvärsskrift (som det heter i Finland, ”överklagande” i Sverige) till

• Migrationsverket, Helsingfors förvaltningsdomstol eller den lokala polisen, som skickar den med sina anteckningar om mottagningstidpunkten till Migrationsverket
• Migrationsverket skickar besvärsskriften med bilagor och sitt utlåtande till Helsingfors förvaltningsdomstol.
• Om Helsingfors förvaltningsdomstol anser att ändringssökande ska beviljas asyl eller uppehållstillstånd på andra grunder, beviljar Migrationsverket tillståndet utan separat ansökan. Ärendet behandlas utan dröjsmål.
• Besvärstillstånd angående förvaltningsdomstolens beslut kan sökas hos högsta förvaltningsdomstolen.

Till slut tar Tirsa Forssell, chef för resultatområde juridisk service och stödtjänster vid asylenheten hos Migri, fram en del av de problem och utmaningar som finns längs vägen:

• Samarbetet med andra myndigheter och automatisering av processen (t.ex. domstolarna)
• Antalet anställda har mångdubblats
• Rådgivning och utbildning av personalen
• Många regioner –> olika förfaranden
• Nya riktlinjer för Afghanistan, Irak och Somalia
  (Migrationsverket har färdigställt säkerhetsöversikterna (i Sverige ”landinformation”) som granskas med sex månaders mellanrum)

Dessutom uppmärksammar hon oss på att det nyligen har kommit en del lagändringar som givetvis måste tas hänsyn till:

• Om sökanden beviljas asyl eller uppehållstillstånd på grund av alternativt skydd delger Migrationsverket beslutet (fr.o.m 16.5 2016).
• Rättshjälpen (i Sverige: offentligt biträde bekostat av staten) till utlänningar vid behandlingen av ett ärende som gäller internationellt skydd är enligt en lagändring 1.9 2016 begränsad genom en bestämmelse om att biträdes närvaro vid asylsamtal enligt 97 a § ingår i rättshjälpen endast om detta är nödvändigt av särskilt vägande skäl eller om det gäller en ensamkommande minderårig.

Fortsättning följer i serien om den finländska asylhanteringen. Del 4 kommer främst att handla om hur nyanlända informeras av Polisen om vad som gäller i det land de kommit till.

Ytterligare ett lästips: Den finska asylprocessen – att lära av historien – 4 oktober 2016, Johan Westerholm på ledarsidorna.se. Ur texten:

Processen präglas av klara roller. Det är endast gränsbevakningen och polisen som tar emot en asylansökan. Fingeravtryck och övrig basdata registreras och ett datasystem genererar en plats i något av de transitboenden som finns. Ambitionen är att denna boendeform endast nyttjas i den inledande asylprocessen där enkla ärenden, som Dublinärenden och andra, avhandlas med prioritet. Den sökande kan naturligtvis neka anvisat boende men är då ansvarig själv för att få tak över huvudet. Den finska asylprocessen genomsyras av att i Finland gäller finsk lag och finska normer. Kulturella, etniska eller religösa motsättningar lämnas vid gränsen eller löses där de en gång uppstod. Majoriteten av de asylsökande finner sig i detta.

© denna blogg. Citera gärna men ange källa och länka till originalinlägget.

Finland. Migri. Om den finländska asylhanteringen. Del 1.

Läs först texterna Finland. ”Asylresa” till Helsingfors (27.9 2016) och Finland. Det finns inget ”muslimskt civilsamhälle”, bara ett finländskt(1.10 20126).

Vi är fem opinionsbildare från Sverige på ”asylresa” i Helsingfors. På eftermiddagen den 27 september tar Migri – så kallas Migrationsverket i Finland – emot oss på sitt kontor på Bryggerigatan 2 A.

Det är en imponerande samling experter och sakkunniga med generaldirektör Jaana Vuorio i spetsen, som hälsar oss välkomna: Hanna Helinko, direktör för enheten för juridisk service och landinformation; Tirsa Forssell, chef för resultatområde juridisk service och stödtjänster, asylenheten; Hanna Kautto, kommunikationschef, enheten för kundrelationer och kommunikation; Matias Kallio, överinspektör, asylenheten; Olli Snellman, chef för resultatområde, mottagningsenheten och Tuomas Koljonen, specialsakkunnig, enheten för juridisk service och lansinformation.

Vi hälsas välkomna av generaldirektören som uppskattar att vi är där och nämner att Migri har haft besök från andra länder, bland annat Norge. Men ingen svensk journalist eller opinionsbildare och inga politiker från Sverige har varit där, inte en enda.

Vi är således de första och de enda från Sverige som besökt Migri.

Ointresset från svensk sida är inte särskilt förvånande, självtillräckligheten hos svenska medier och politiker är skriande och är man så nöjd och belåten med Sveriges sätt att hantera den största kris som drabbat landet i många mannaminnet, ja då behöver man ju knappast åka till Finland för att lära sig något. Trots att den ordning och reda, den effektivitet och det välfungerande system som existerar där torde kunna fungera förebildligt till och med för länder med betydligt mindre ”utmaningar” (svensk omskrivning för ”stora problem”) än Sverige.

Rummet, möblerna, kaffekopparna, själva miljön skulle lika gärna kunna vara Sverige, där märks ingen skillnad. Men så snart Migris personal börjar prata är det nästan som att förflyttas till en annan planet. Bemötandet är respektfullt och seriöst och yrkeskunskaperna självklara. Presentationerna av olika områden inom asylprocessen genomförs professionellt och utan åthävor, sakligt, tydligt och korrekt. Generaldirektören sitter med under hela det drygt två timmar långa mötet och är hela tiden också andligt närvarande och genuint och positivt intresserad av vad hennes personal säger och vi får höra och av  vilka frågor vi ställer.

Tirsa Forssell, chef för resultatområde juridisk service och stödtjänster vid asylenheten börjar. Som finlandssvensk talar hon svenska och även om en del begrepp och ord skiljer sig från de sverigesvenska är det lätt för alla att följa med och förstå vad hon talar om. Till stöd för sina ord har hon en utmärkt Power Point-presentation som också – utan krusiduller – tillställs oss för information dagen efter. Hon talar om asylprocessens förlopp. Och det skiljer sig rejält från det svenska asylprocessförloppet. Presentationen innehåller följande delar:

1. Mottagande och registrering av asylansökan
2. Automatisk sållning av asylsökningar
3. Utredning av identitet, inresa och resrutt
4. Bokning av asylsamtal
5. Asylsamtal
6. Beslutsfattande
7. Delgivning av asylbeslut och överklagande

Polisen eller Gränsbevakningsväsendet tar alltså emot asylansökan och anhängiggör (inleder) ärendet i utlänningsregistret (UMA-systemet, se faktaruta i slutet av texten) och öppnar samtidigt inkvarteringsärendet i det elektroniska systemet. Därefter registreras basuppgifterna, man tar fingeravtryck, gör sökningar i olika datasystem (Eurodac osv.) och den asylsökandes identitetshandlingar kontrolleras och så görs en automatiskt sållning, till exempel till Fast track.

Följande sållningskriterir finns:

•  Interna förflyttningar inom EU
•  Fast track
– Personer som tagna i förvar/fängelse
– Nya ansökningar av samma person (efter negativt beslut)
– EU-medborgare
– Säkra ursprungsländer
– Asylorsaken endast ekonomisk eller hälsomässig

•  Dublin (träff i Eurodac eller VIS, familjeband inom medlemstaterna)
•  Dublin ensamkommande minderåriga
•  Personer som uppvisat identitetshandlingar
•  Övriga (personer som inte uppvisat identitetshandlingar)
•  Sårbara grupper

Så sållas de olika typerna av ärenden och först därefter börjar den faktiska asylhanteringen, asylprocessen.

Fortsättning följer snart i texten Finland. Migri: Om den finländska asylhanteringen. Del 2.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

© denna blogg. Vid eventuella citat eller annan användning av innehållet i denna text, vänligen länka till originalinlägget. Det gäller även svenska journalister.

Bidrag för att oavlönad tid ska kunna avsättas för inhämtning av kunskap och fakta och för rapportering på asyl- och andra samhällsområden tas tacksamt emot via Swish eller PayPal, se högst upp i högerspalten.

Vidare om asylbedrägerier; multipla identiteter; 13-åring som var 25 med mera

* En migga: 13-åringen med tre identiteter var i 25 årsåldern. Det är obehagligt att han har en identitet (PUT och folkbokföring) kvar som han kan fortsätta att använda trots att han har begått brott i de två andra identiteterna.

Och:

 ** En migga: Fingeravtryck tas ju också av dem men de läggs inte i Eurodac eftersom dessa personer (anhöriginvandrare och studerande) inte har sökt asyl. Och om personen sedan söker asyl blir det ingen träff i Eurodac. Jag vet inte vad anledningen är, kanske bara den svenska godtrogenheten. Man vill tro gott om alla, man vill inte tro att det finns människor som fuskar…

Miggorna skriver numera ganska ofta i skov. De är så arbetstyngda att det kan gå ett bra tag mellan skriverierna, men så händer något som gör att de återigen låter mig – och er som läser min blogg – få en inblick i deras ”mad, mad, mad, mad world”.  Jag ställde en del frågor till tre miggor om multipla identiteter och det var som att öppna en dammlucka och låta vattnet forsa fritt. Om det här inlägget blir lite rörigt så får ni ursäkta. Det kom mängder av information både om det jag frågat om och om en hel del annat, så nu serverar jag den blandade kompotten så gott jag förmår.

Jag vidarebefordrade följande historia – som jag själv hade fått berättad för mig – till tre, av varandra oberoende miggor för kommentarer:

En man som jobbar som reklamutdelare i en invandrartät stadsdel i en medelstor stad har lärt känna några somalier. En av dem berättade att han har tre hyreskontrakt på lägenheter. Att han kom till Malmö, fick asyl (eller PUT, jag vet inte vilket) och lägenhet. Och att han, efter en tid, tog färjan till Finland och när han kom till Sverige ändrade han några bokstäver i efternamnet, sökte asyl på nytt och fick det (eller PUT). Plus lägenhet. Därefter gjorde han samma sak ännu en gång och fick återigen asyl (eller PUT) och lägenhet.

Mannen, somaliern, berättar att han nu har asyl/PUT i tre identiteter, han har tre lägenheter och bidrag i tre identiteter. Han bor i en av lägenheterna och hyr ut de två andra. Somalierna berättar att ”det finns andra som också gör så här”.

Historien låter onekligen lätt osannolik (även om jag har hört liknande tidigare), så mina frågor till miggorna löd:

Migrationsverket har ju ett fingeravtrycksregister (ni kollar ju i Eurodac). Kontrolleras alltid alla asylsökandes fingeravtryck automatiskt – det vill säga har man det som rutin – i den databas där samtliga som beviljats asyl/PUT i Sverige finns? Alltså, för att vara så tydlig som möjligt: är det rutin att alla asylsökandes fingeravtryck alltid kontrolleras för att upptäcka att de inte har gjort som somaliern och sökt asyl tidigare i Sverige i flera identiteter?

•  Om svaret är ja: hur kommer det sig i så fall att somaliern – och enligt honom och hans kompisar flera andra – har kunnat söka asyl i flera identiteter i Sverige?

•  Om svaret är nej: varför görs inte alltid, rutinmässigt, kontroller av fingeravtryck i Migrationsverkets egna register för att upptäcka bedragare som söker asyl i Sverige i olika identiteter?

Här följer svar – och en hel del annan information på köpet – från en av de tre miggorna:

Först svarar miggan:

Det är omöjligt att få asyl i flera identiteter. Fingeravtrycken kontrolleras automatiskt och sparas i tio år i Eurodac. Undantaget är om man säger sig vara under 14 år, då tas det inga fingeravtryck. Eller om man kommit hit som kvotflykting eller genom anhöriginvandring, då finns fingeravtrycken inte i Eurodac.

Vi kontrollerar fingeravtryck av alla asylsökande. Det finns ingen chans att det inte skulle upptäckas att man sökt asyl tidigare.

Därefter berättar miggan följande:

Jag känner till ett fall där den sökande hade kommit hit på anknytning (inga fingeravtryck) och sedan sökt asyl (fingeravtryck). Därefter sökte han asyl som ”ensamkommande 13-åring” (inga fingeravtryck). Således hade han nu tre identiteter. Anledningen till att den sökande bar sig åt på detta sätt var, att han var en brottsling och ville fortsätta på den banan. Han är med stor sannolikhet på fri fot än idag eftersom han flydde från det HVB där han vistades som 13-åring, när polisen var honom på spåren.

*13-åringen med tre identiteter var i 25 årsåldern. Det är obehagligt att han har en identitet (PUT och folkbokföring) kvar som han kan fortsätta att använda trots att han har begått brott i de två andra identiteterna. 

Jag undrar vad som hänt i fallet med den 25-årige 13-åringen…

Miggan igen:

Det här fallet aktualiserades för ett par år sedan. Migrationsverket återkallade  hans PUT i två identiteter utan att träffa honom, han var ju oanträffbar. Ett av de tre PUT:en gick dessvärre inte att återkalla utan att först träffa honom och det gick inte heller att utvisa honom i den identiteten utan en muntlig utredning. Detta eftersom vi, enligt lagen,  inte får återkalla PUT eller utvisa personer utan att ha träffat dem.

Jag frågade om det är den dåvarande ”13-åringens” (som i själva verket var 25) PUT som inte kan återkallas?

En annan migga svarade:

Nej, det PUT som inte kan återkallas är den vuxna somalierns, han som fick PUT på grund av väpnad konflikt i Somalia 2010. Samme man som redan strax innan hade fått PUT som ”minderårig anhöriginvandrare”, typ 17 år, i en annan identitet vilket inte upptäcktes när detta PUT beviljades. Sedan blev han efterlyst för brott och sökte då – och fick – PUT som 13 -åring i en ny identitet.

Mannen fortsatte att begå brott och ”straffades” med inlåsning i ett SIS-boende. När han var där ville han återta sin första identitet (han hade inte åkt fast för något brott i just den identiteten). Ingen trodde på honom så han rymde från SIS-boendet.  Ingen vet förstås om hans rätta identitet är den första eller den andra. Den tredje är absolut inte den rätta med tanke på åldern. Men somalier är han i alla fall och det gick inte att återkalla hans andra tillstånd utan att träffa honom. För att återkalla ett PUT krävs det att den sökande ”medvetet lämnat oriktiga uppgifter som varit avgörande för ärendets utgång”. Här var det inte så.  Alla somalier fick ju PUT på grund av konflkten från 2009 till 2011.

Rörigt? Ja. Rörigt. Betänk då också att just det här handlar om ett enda fall, en enda människa. Miggorna är också bara människor och de har inte alltid det fulla stöd de skulle behöva vare sig från sin ledning, från riksdag och regering, från medier eller ens från samhället. Ändå ska de hantera en röra av bedrägerier och lögner blandade med äkta skyddsbehövande, och försöka kryssa mellan alla rättsliga riktlinjer och annat som står som spön i backen och rör till allting ännu mer.

Jag påpekar att en annan migga sagt att fingeravtrycken raderas ur databasen när man fått PUT. I så fall, om det stämmer, då kan man ju inte kolla om personen har fått PUT tidigare för då finns ju inga fingeravtryck kvar?

Den flesta miggan svarar:

Asylsökandes fingeravtryck lagras i olika databaser. Det finns en nationell databas som var av betydelse innan Eurodac fanns ( jag tror Eurodac kom 2002/2003).  Det är från den databasen sökandes fingeravtryck raderas när den sökande får UAT. Däremot lagras den sökande fingeravtryck i databasen Eurodac i minst 10 år.

När en person lämnar fingeravtryck i samband med sin asylansökan kontrolleras fingeravtrycken mot databasen Eurodac och lagras där. Om den sökande sedan söker asyl igen, oavsett om det sker i Sverige eller i något annat EU-land,  kommer de tidigare asylansökningarna att synas i Eurodac, med datum för ansökan och med ärendenummer.

Jag frågar om miggan vet varför fingeravtryck inte alltid tas av precis alla på samma sätt som av asylsökande, alltså också av anhöriginvandrare och studerande?

Den första miggan svarar en aning uppgivet:

** Fingeravtryck tas ju också på dem men de läggs inte i Eurodac eftersom dessa personer (anhöriginvandrare och studerande) inte har sökt asyl. Och om personen sedan söker asyl blir det ingen träff i Eurodac. Jag vet inte vad anledningen är, kanske bara den svenska godtrogenheten. Man vill tro gott om alla, man vill inte tro att det finns människor som fuskar…

Läs också En migga: ”Andra länder gör på detta vis, men inte Sverige.”

Råd: Man kan alltid fråga Migrationsverket om man undrar över något.

© denna blogg. Korta citat tillåtna; länka dock alltid till originalinlägget.

En migga: ”Andra länder gör på detta vis, men inte Sverige.”

En migga uppmärksammar mig – och härmed också alla som läser detta – om följande:

Sverige  har problem i och med att personer som beviljas UT på anknytning får ett UT-kort redan innan de reser hit. De lämnar inte fingeravtryck i något register, fingeravtrycken finns enbart på UT-kortet. Det är inte alltför sällan som dessa personer, som alltså kommit som anhöriginvandrare, efter ankomsten till Sverige söker och får asyl i en annan identitet och utan handlingar.

Detta främjar skenäktenskap och det är också många gäststuderande och arbetskraftsinvandrare som försvunnit och sedan ”återuppstått” som asylsökande. En mycket enkel lösning på problemet vore att till en början bevilja dessa personer visering. UT-kort kan de få efter ankomsten till Sverige. En person som får visering lämnar nämligen fingeravtryck till ett register som kontrolleras i samband med asylansökan. Andra länder gör på detta vis, men inte Sverige.

På svenska ambassader lämnar man biometri innan man får UT-kort. Men fingeravtryck som lämnats där får vi på Migrationsverket inte kontrollera mot en asylansökan. Det här innebär bland annat att etiopier som fått UAT i Sverige genom skenäktenskap eller som anhöriga till en gäststudent har närmast garanterat sig PUT som ”eritreaner”. Oftast försvinner gäststudenten i samma veva och uppstår i en ny, eritreansk identitet. Och söker asyl.

© denna blogg. Korta citat tillåtna, vänligen länka dock alltid till originalinlägget.

Finland. Förslag om identitetskort för utlänningar.

I fortsättningen kan alla som fått uppehållstillstånd beviljas identitetskort för utlänningar (sammandrag av texten)

Regeringen har den 7 april till riksdagen överlämnat en proposition med förslag till lag om identitetskort och till vissa lagar som har samband med den.

Det föreslås att alla [utlänningar] som har uppehållstillstånd och hemkommun, i fortsättningen kan beviljas identitetskort för utlänningar, vilket främjar deras integration. Om sökanden inte har något dokument som bekräftar identiteten, kan man styrka identiteten genom att göra en jämförelse av fingeravtrycken med fingeravtrycken i sökandens uppehållstillståndskort. Giltighetstiden för kortet ska bindas till giltighetstiden för uppehållstillståndet

Den nya lagen om identitetskort avses huvudsakligen träda i kraft i slutet av 2016.

Kommentar: Att utlänningar ska kunna få speciella identitetskort är säkert bra, men jag förstår inte hur en person med okänd identitet kan ges ett identitetskort på grundval av fingeravtryck i personens uppehållstillståndskort? Han/hon har ju inte styrkt/visat sin identitet när han/hon fick uppehållstillståndskortet (i så fall skulle han/hon ju kunna visa upp dokument som bekräftar identiteten!); hur menar man då att fingeravtrycket i det kortet ska kunna ligga till grund för ett ”riktigt” identitetskort?

© Översättning Merit Wager

Sverige är ett icke rättssäkert svikarland – larm om vuxna ”ensamkommande barn” har ignorerats under många år

Klicka på textrutan för att komma till artikeln i Växjö Nyheter.

Kort ur texten: Männen misstänks ha filmat när de tvingade 12-åringen till anala samlag. Båda männen är medborgare i Afghanistan

Nu meddelar läsare att länken är borta och jag kan konstatera att så är fallet. Jag vet inte varför. 

Men oavsett det så gäller det som står nedan. Jag hoppas att en förklaring snart ska ges för varför länken inte längre går någonstans.

Här är en skärmdump av nyheten innan länken upphörde att fungera. Klicka på bilden för att se den i större storlek.

År efter år efter år efter år efter år – och ännu längre – har miggor varnat och larmat här på bloggen om att det inte görs åldersbedömningar av personer som påstår sig vara barn men med stor sannolikhet inte är det. Jag har skrivit om den mycket stora andel av åldersbedömda i Danmark, Norge och Finland (65-72 procent) som visat sig vara betydligt äldre än 17 år. Men i Sverige har Migrationsverket uttryckligen nöjt sig med att enbart registrera den ålder som de drygt 35.000 personerna – som påstod sig vara ”ensamkommande barn” 2015 och de drygt 7.000 personerna som påstod detsamma 2014 och alla andra som kom fler dem – angett. En 28-åring har sagt att han är 16 år gammal. Migrationsverket har noterat. En 23-åring har sagt att han är 14 år. Migrationsverket har noterat. En 25-ring har angett att han är 17 år gammal och Migrationsverket har noterat. Och så vidare.

Vuxna män har satts i skolklasser med 14, 15, 16-åriga flickor och i familjehem med ungdomar i den åldern, medan de själva varit vuxna män som till och med frågat efter medel mot håravfall. Vi skattebetalare har i alla år tvingats bekosta oerhört dyra boenden, gode män, skolgång etc åt vuxna män som ljugit om sin ålder och vem vet vad mer de ljugit om. Sina namn? Sin nationalitet? Sina (obefintliga) asylskäl?

Allt detta har jag skrivit om och även pratat om med många av de så kallade ansvariga. Ingen har tagit något ansvar alls. Men gärna lyft sina arvoden, betalda av folket.

Här är en kavalkad av länkar till texter, och korta utdrag ur texterna, som visar hur miggorna och familjehemsföräldrar berättat och hur jag har vidarebefordrat det och även själv rapporterat genom åren. Här finns texter från juli 2008 till februari 2016, en period på drygt 7,5 år.

•  En migga: ”Apropå de s.k. ensamkommande barnen igen.” – 23 juli 2008

Jag har själv sett asylsökande s.k. 16-17 åringar med full skäggväxt och med vuxna mäns uppförande. Men de har registrerats som barn fast de helt uppenbart varit närmare 30. Sjukt! Jag känner också till fall där asylsökande som fått barn i Sverige visat sig vara flerbarnsfäder i hemlandet. Vid avslag har de frivilligt och utan problem  återvänt till landet de ”flytt” ifrån och sedan sökt tillstånd på anknytning till barnet i Sverige.

•  En fjärde migga om Migrationsverkets hantering av asylsökande, ensamkommande ungdomar – 6 juli 2009

Och om personen faktiskt är 16-18 år (det finns ofta anledning att misstänka att de är äldre) så mår han eller hon säkert ganska dåligt av den teater som han eller hon tvingas att spela i ett främmande land, i rollen som ankarbarn.

•  En migga om ensamkommande asylsökande som är – eller säger sig vara – under 15 år – 14 augusti 2009

Ett barn som är under 15 år och söker asyl i Sverige behöver inte lämna fingeravtryck, alltså inte i Sverige. Hur det är i andra länder inom EU vet jag inte, kanske råder samma åldersgräns där, det borde vara så. Därför påstår ensamkommande barn, i vissa fall, att de är under 15 år. Då befinner sig familjen förstås i ett annat EU-land där de fått avslag på sin ansökan och där även barnet (som i verkligheten är över 15 år och inte alls ensamt) har daktats (tagits fingeravtryck av). Men eftersom vi här i Sverige inte daktar den som säger sig vara under 15 år, kommer vi inte heller få reda på detta.

•  En migga om s.k. ensamkommande barn: ”På rena asylskäl finns knappt någon.” – 31 mars 2010

En migga: Ställ gärna följdfrågan till Migrationsverket: ”Hur fördelar sig tillstånden på medborgarskap?” Och svaret kommer då att bli att de ”barn” som får uppehållstillstånd på ”synnerligen ömmande skäl” är från Afghanistan och de som är ”skyddsklassade” är från Somalia (på rena asylskäl finns knappt någon). Och vad gäller somalier så vet vi inget mer om dem än att de säger ”Hej, jag heter Ali och jag är från Somalia”. Precis som det som hände i Högsby.

•  Varför är ökningen av antalet ensamkommande, minderåriga asylsökande till Sverige så astronomisk jämfört med till övriga Norden? – 24 februari 2011

Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson:

Läget har blivit akut. Sedan kommunerna tog över ansvaret för ensamkommande barn 2006 så har ju antalet barn ökat med omkring 600 procent. Det innebär att det system vi har är utsatt för stora påfrestningar och det håller faktiskt inte just nu.

•  En anställd vid ett hvb för ensamkommande minderåriga asylsökande om Laholms kommuns utvidgade ”barnbegrepp” m.m.– 25 juli 2012

Jag läste också om en miggas frustration över att personalen på ett boende skrattade åt Migrationsverket (En migga: “Jag tycker att detta är minst sagt märkligt, särskilt att boendets hela personal skrattar åt oss.”) då många var äldre än de påstod till handläggaren och att en syster och bror i själv verket var mor och son. Miggan kan vara lugn, det är inte hånfulla skratt utan troligtvis nervösa/frustrerande skratt och ett tydligt tecken på ett hvb utan distans till det de gör. Väldigt troligt att personalen på det hemmet har gått över en gräns och blivit kompis med de boende, vilket enbart handlar om felrekryteringer och noll ledarskap av föreståndaren.

•  Skakande berättelse från en familjehemsförälder för påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande pojkar och män – 17 september 2012

I samtliga fall har en ålder uppgetts och fastställts av Migrationsverket, som inte stämmer med den verkliga åldern. Normalt har skillnaden mellan uppgiven och verklig ålder legat mellan 5 och 8 år. Alla har uppgett sin ålder till 14 år. Verklig ålder har legat mellan 19 och 22. När man bor så tätt inpå en människa en längre tid, så märker man ganska tydligt inom vilket åldersspann hann befinner sig. Det kan göra tillvaron mycket problematisk. Både i hemmet, i skolan och i alla övriga situationer, till exempel i den vardagliga fostran.

•  En person som driver familjehem: ”Ofta är de ”14 år” när de kommer men, den verkliga åldern ligger i de allra flesta fall runt 19-25 år.” – 4 oktober 2013

Vi har alla sett 20-åriga unga muslimska män, med allt vad det innebär, som påstår sig vara ”14 år”, placeras i skolans årskurs 7 med 13-åriga småflickor. När vi lyfter frågan i vår organisation eller med deras gode män/särskilt förordnade vårdnadshavare, så möts vi av total tystnad. Ingen vill, ingen vågar eller kan prata om detta faktum och att det absolut inte är en bra ordning. Själva är vi bundna av sekretess.

•  En anställd vid ett boende för ensamkommande ”barn”: ”Ett antal killar som på pappret är 16 år, har kommit till mig för att få hjälp med att köpa medel på apoteket för att motverka deras åldershåravfall.” – 1 december 2013

När jag började jobba med detta i mitten på 2000-talet var det högst en fjärdedel som man verkligen tyckte sig kunna ifrågasätta åldern på, bara med en snabb blick. Idag däremot är det en klar majoritet av ”barnen” som uppenbart är över 18 år. Det man talar om i min bransch och på de boenden jag har kontakt med i tjänsten, är att de som är under 18 år hör till undantagen.

•  Antalet asylsökande ensamkommande ”barn” skulle troligen (!) minska också i Sverige om man gjorde fler ålderstester – 13 maj 2013

Genom tand- och handledsröntgen, ibland den ena metoden, ibland den andra och ibland båda, har man i Norge och Finland upptäckt att uppemot 65 procent av alla asylsökande som säger sig vara strax under 18 år eller yngre, inte är det. Det har resulterat i betydligt mindre antal ”ensamkommande barn” i dessa länder – mer än 65 procent färre eftersom man i deras hemländer nu vet att det inte lönar sig att ta sig till dessa länder och påstå att man är minderårig.

•  En migga: ”Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. ” – 4 februari 2014

Om man kommer från Eritrea så får man PUT. Men om man först har ansökt om asyl  i Italien, då ska ansökan enligt reglerna prövas där, om man är vuxen. Är man ett barn, dvs under 18 år, så ska ansökan numera prövas av Sverige.

Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. Migrationsverket förser dessa vuxna människor med en god man och de får plats i dyra ungdomsboenden.

•  En migga om nya instruktioner från rättschefen avseende ”ensamkommande barn” – 2 maj 2014

Det som saknas i rättschefens instruktioner är hur vi ska gå till väga när tandröntgen visar att den sökande är vuxen. För närvarande finns det bara två sjukhus som gör pediatriska undersökningar, ett i Stockholm och ett i norra Sverige. Sjukhusen tar i dagsläget inte emot sökande utanför sina upptagningsområden.

Vi har en rättsenhet som inte lever i verkligheten.

•  Vidare om ensamkommande, påstått och faktiskt minderåriga asylsökande – 30 september 2014

En före detta migga: Det kändes rent bisarrt att sitta och utreda ”16-åringar ” som uppenbarligen var närmare min ålder än 16. På den tiden fanns det möjligheter att göra en åldersutredning, idag finns det ingen tid till sådant utan man verkar släppa igenom i stort sett alla som säger sig vara barn. Vad händer när dessa vuxna män börjar i gymnasiet och går med riktiga 16-17-åringar? Det är förfärligt som det är och det verkar inte vara någon skärpning på gång.

•  Replik och slutreplik i Svenska Dagbladet om ”ensamkommande barn” – 8 oktober 2014

Tre välmeriterade barnläkare – Jonas F Ludvigsson, ordförande i Barnläkarföreningen, barnläkare i Örebro, professor Karolinska Institutet; Henry Ascher, ordförande i Svenska Barnläkarföreningens Arbetsgrupp för flyktingbarn, barnläkare, professor Nordic School of Public Health (NHV) och Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet och Anders Hjern, barnläkare i Stockholm, professor Karolinska Institutet – har den 8 oktober kommenterat min OP ED-artikel i Svenska Dagbladet – Hur många ensamkommande barn är vuxna? (5 oktober). Deras svar har rubriken Kommentar och svar angående ensamkommande barn och vuxna.

•  En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015

Det här innebär att vi nu är i samma läge som vi var i för fem, sex år sedan och ännu tidigare.  Nämligen att vi ska tro att varenda ensamkommande som inte är uppenbart vuxen – det vill säga kanske är över  30-35 år – är ett barn. Det är svårt att veta vad som menas med ”uppenbart vuxen” – annat än att det ska vara uppenbart för vem som helst att personen är vuxen.

(I ovanstående inlägg finns länkar till ytterligare 11 texter i ämnet från 4 mars 2012 till 11 oktober 2014)

•  Ett exempel på hur Public Service rapporterar om vad de kallar ”ensamkommande flyktingbarn” .- 17 juni 2015

Varför tror folk att det kom 7049 män och pojkar som var, eller sade sig vara, minderåriga till Sverige år 2014, men inte ens en bråkdel av det till övriga Norden? Fundera på det, det är inte svårt att komma på svaret. Och till detta haveri på asylområdet bidrar okritiska och okunniga medier, däribland Public Service som de flesta av oss tvingas betala licenspengar till. Men huvudansvaret har givetvis statliga Migrationsverket som ska följa lagar och konventioner men inte gör det.

•  2014 var 75 procent av dem som av Migrationsverket och svenska medier kallade “ensamkommande flyktingbarn”, minderåriga asylsökande i åldrarna 15-17 år – 25 juli 2015

Jag hänvisade också till att dessa unga personer – 15, 16, 17-åringar – i de övriga nordiska länderna inte kallas barn utan just ”minderåriga asylsökande”.* Inte heller bör de kallas ”flyktingbarn” eftersom de varken är barn till flyktingar eller konstaterats vara flyktingar själva. De är asylsökande, inte flyktingar. Överhuvudtaget torde det vara få minderåriga som har asylskäl som ger dem flyktingstatus…

•  Det är detta imbecilla förhållningssätt över hela linjen, inte bara vad gäller ”ensamkommande”, som störtat Sverige i det fördärv det nu befinner sig i – 8 november 2015

– Jag fick hjälp av en vän till familjen med pengar för resan. Dessutom sålde jag mina tre får och två kor, säger Hamidullah medan han drar upp kapuschongen för att skydda sig mot det tilltagande regnet.

15 år, sålde sina får och kor, fixade resan till Europa och Sverige själv och talar klanderfri engelska. Och ser minst tio år äldre ut. Ringer det verkligen inga klockor någonstans? Bevisligen inte hos Sydsvenskans reporter i alla fall, som med hull och hår för vidare de här historierna utan en enda kritisk fråga eller reflektion.

•  Enhetschefen inom socialtjänsten skriver igen: ”Nu är det ett faktum att vi inte längre kan upprätthålla lagkraven kring utredning, placering och uppföljning av ensamkommande barn och minderåriga som söker asyl här.” – 19 november 2015

Vem kommer att bli först att dö för att socialtjänsten är överbelastad med att ordna hem och fullservice åt vuxna män som påstår sig vara minderåriga?

•  En migga: ”Ville han att vi skulle fixa falskleg till krogen åt hans ensamkommande barn?” – 29 januari 2016

Kollegan hade blivit uppringd av en rektor på en skola som frågade hur de ensamkommande ”barnen” på hans skola ska bära sig åt för att komma in på krogen, om vi kan utfärda nån slags ID-kort eller liknande.

•  Saga och verklighet – 9 februari 2016

– Det finns massor av flickor och kvinnor som väntar på er i Sverige, informerar människosmugglarna. Det råder mansbrist där och kvinnorna bara väntar på att det ska komma män från Mellanöstern och andra länder utanför Europa. Och i Sverige kontrollerar man inte er ålder, det spelar ingen roll om ni är 16, 17, 27 eller 32. De går på den ålder ni uppger. Så ni kommer att tas emot som barn och många kommer att få bo i svenska familjer med egna barn.

© denna blogg.

 

 

En källa inom gränspolisen: ”80 % av gränskontrollen i Sverige sker på Arlanda. Färre än 1 % av alla asylsökande i Sverige kommer till Arlanda…

Efter att ha läst min text i Svenska Dagbladet den 26 november med rubriken Svensk passkontroll är på efterkälken, har många hört av sig. Bland dem en person inom gränspolisen som tog sig tid att skriva till mig för att bena upp en del saker. Tyvärr måste personens identitet förbli okänd för läsarna, men jag vet vem vederbörande är och har förståelse för att människor på statliga och andra tjänster, precis som miggorna, i rådande samhällsklimat inte alltid kan framträda öppet ens om de vill. Här är en del av vad min källa vill att vi ska veta:

Jag vill bidra med lite information som jag inte tror är så känd av allmänheten

1.       80 % av gränskontrollerna i Sverige sker på Arlanda.
2.       Färre än 1 % av alla asylsökande i Sverige kommer till Arlanda.
3.       98 % kommer över Medelhavet, utan dokument.
4.       Hittills i år har vi stoppat, genom samarbete med utländska myndigheter, c:a 300 personer att boarda flyg till Sverige. Det har vi gjort genom att dessa myndigheter, framför allt i Istanbul, Bagdad och andra embarkeringsorter i Irak och Mellanöstern, har kontrollerat resedokument med oss via telefon eller e-mail. Det är fler människor än de som kommit med flyg och sökt asyl.
5.       Gränsmyndigheter på dessa orter är också väldigt observanta på människosmugglare och på ”impostors” (bedragare), det vill säga människor som försöker resa med ”look alike” pass. Ofta är det svenska handlingar som har ”lånats ut” av släktingar. De kan också vara stulna, men då är de redan spärrade i SIS (Schengen Information System)
6.       IS har stulit stora mängder irakiska ”blanka pass”, det vill säga ännu ej ”personaliserade” passböcker som har alla säkringar i original. Dessa nummerserier är dock identifierade och spärrade i SIS och hos Interpol.
7.       Alla registrerade spärrar, inte bara de som rör dokumentet utan också de som rör personen, dyker upp vid en skanning av passet vid gränsen. Personen är fortfarande innanför passkontrollen, och alltså inte ”i Sverige”.

Om personen söker asyl, utan att åberopa de falska dokumenten som han/hon har använt sig av för att komma ombord på embarkeringsstationen, levererar vi efter en kortare registrering personen till Migrationsverket. Om han/hon försöker komma in i landet genom att åberopa det falska dokumentet, faller det under allmänt åtal: brukande av falsk urkund. Då tas både fingeravtryck och görs DNA-topsning, så kallad daktning.

Övriga ”spärrar” som åsyftas är till exempel om personen är efterlyst för brott och skall nekas inresa i Schengen på grund av att han begått brott i ett annat Schengenland, eller om det finns en dold övervakning på grund av att personen är misstänkt för brottslig verksamhet etc.

Till sist en reflektion, som jag delar med många kollegor:
Kanske borde en enda myndighet i Sverige hantera immigration och även gränskontrollen ”från ax till limpa”. Polisens inblandning skulle då endast behövas vid till exempel verkställighet av avvisningsbeslut och dylikt.

I ett mejl några timmar senare lade källan inom gränspolisen till följande viktiga fakta:

Jag glömde att nämna en viktig sak, som har anknytning till vad du framhåller i din artikel, angående användande av biometri i resehandlingar.

Det är för mig och mina kollegor ytterst förvånande att man inom EU tillåter användandet av vissa mycket ”primitiva” nationella ID-kort, för gränspassage.

De ID-kort jag syftar på är italienska, grekiska och rumänska. De håller en (säkerhets)nivå som är lik den vi övriga använde för 50 år sedan. Därför inbjuder de också till förfalskningsförsök.

Tredjelandsmedborgare som vill resa in i, eller inom EU-området, försöker dagligen använda sig av förfalskningar av dessa ID-kort, som de ofta har köpt för en mindre förmögenhet.

På grund av den låga kvaliteten är förfalskningar dessbättre oftast ganska lätta att avslöja för en erfaren dokumenttekniker. Vad gör Frontex åt detta?

Kommentar
Jag kan inte annat än tacka min källa för all denna information! Och samtidigt beklaga att Sverige på bara något decennium blivit ett land där frimodighet, öppenhet blivit minnen blott (utom på Twitter och i andra sociala medier där i princip vad som helst tyckas kunna skrivas…), ett land där medborgarna inte längre kan eller vågar använda sig av den tidigare alltid så hyllade och självklara åsikts-, yttrande- och tryckfriheten. Det är ett fruktansvärt bakslag och en samhällsregrediering som redan har fått värre återverkningar än gemene man ens kan föreställa sig.

Reflektion
Detta är ju en överväldigande obalans:

80 % av gränskontrollen i Sverige sker på Arlanda. Färre än 1 % av alla asylsökande i Sverige kommer till Arlanda.

Det har förstås, som källan också förklarar, att göra med människors ekonomi: inte många har råd och möjlighet att skaffa sig falska handlingar och flyga till Arlanda. Men det hindrar inte att tanken uppstår att det är en oerhörd obalans att 80 % av gränskontrollerna av dem som kommer till Sverige sker på Arlanda trots att färre än 1 % asylsökande kommer den vägen. Det är ju på helt andra platser som 80 % av gränskontrollerna borde ha gjorts under alla år.

OBS! © denna blogg.

 

En migga: ”Bussar skickas norrut utan destination. Alla evakueringsplatser är fulla.”

En migga ger ett antal spontana reaktioner och tankar några timmar efter att de så kallade gränskontrollerna påbörjats i Sverige den 12 november kl 12.00:

Beträffande gränskontrollen vet jag inte ännu hur den gått, men jag har verkligen mina aningar om att detta inte kommer sluta väl.

Jag tror att polisen kommer att bli fullkomligt överrumplad och det ska, såvitt jag förstår, inte tas några fingeravtryck heller. Så om man vill vidare till Norge eller Finland antar jag att man bara säger att man söka asyl i Sverige och sen helt sonika passerar och åker vidare. Men man kan inte vara säker på någonting just nu.

Om man istället tvingar människor att söka asyl i Sverige så kommer ju arbetsbelastningen att öka snarare än minska, så vad man egentligen vinner på dessa halvhjärtade kontroller är väldigt svårt att se från min horisont.

Men vi får väl se vad som händer. Min gissning är tyvärr att det kommer att bli ett ännu större kaos…

Som det är just nu, det vill säga idag, så kommer vi inte lösa natten. Bussar skickas norrut utan destination. Alla evakueringsplatser är fulla. Det sover folk i receptioner. Samtidigt kommer det fortsatt minst lika många som tidigare.

Så det kommer antagligen bli natt utan tak över huvudet eller sovande i bussar. Om inte i natt så åtminstone till helgen.

Kommentar: Det är givetvis för tidigt att veta hur de här gränskontrollerna kommer att falla ut, men det finns inget som hindrar att man tänker, funderar och till och med spekulerar.

© denna blogg.

Finland. Inrikesministeriets kanslichef: ”Om de inte registrerar sig som asylsökande innan de fortsätter sin resa till någon annan ort i Finland så är de illegala invandrare.”

Yles artikel Näin järjestelykeskus toimii: Puhuttelu, poistumiskielto ja siirto eteenpäin (Så fungerar flyktingslussen: Intervju, förbud att lämna byggnaden och vidarebefordran) handlar om Finlands skärpta linje gällande de (potentiella) asylsökande som kommer in i landet. Och om att man, genom att ha öppnat en flyktingsluss, vill garantera att inga oregistrerade personer ska kunna komma in i landet. Alla som kommer till gränsen förs direkt till flyktingslussen, ingen får fortsätta någon annanstans i Finland innan han eller hon har registrerats och lämnat fingeravtryck. Inrikesministeriets kanslichef Päivi Nerg säger till Yle:

Om de inte registrerar sig som asylsökande innan de fortsätter sin resa till någon annan ort i Finland så är de illegala invandrare.

I flyktingslussen registreras således samtliga som kommit över gränsen till Finland i Kemi och Torneå. Där arbetar en specialgrupp på 40-50 personer från Polisen men också personer från Gränsbevakningsväsendet och Migrationsverket. Fingeravtryck tas och sparas i register. Med hjälp av fingeravtrycken kan man bland annat klarlägga om personen ifråga redan tidigare har sökt asyl i något annat land. Polisen frågar dem om resrutter med mera.

Efter att de registrerats transporteras de asylsökande till mottagningscentra (i Sverige kallade ”asylmottagningar) runt om i landet. Därefter hålls den egentliga asylintervjun hos Migrationsverket med alla utom dem som ska återsändas till något annat EU-land i enlighet med Dublinförordningen om ”första asylland”.

På grundval av asylintervjuer och dokumentation med mera bedömer Migrationsverket om en person har rätt att få internationellt skydd i Finland eller inte. De som kommit men inte har rätt till skydd i Finland, ges möjlighet att lämna landet frivilligt. För frivilligt återvändande kan de söka ekonomiskt stöd. Om de inte lämnar landet frivilligt, avlägsnas han ur landet, vilket görs med hjälp av Polisen.

Ungefär så ser mottagandet och den vidare hanteringen av asylsökande ut i Finland, som snabbt blivit tvunget att anpassa sig till de stora skaror som sökt sig till landet.

© Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg.

Vad är det Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Kvällstidningen Iltasanomat rapporterar att Aftonbladet kallar utrikesminister Timo Soinis uttalanden för ”ett angrepp på Sverige”. Man är inte främmande för överdrifter i Aftonbladet, eller skriverier som gränsar till osanningar heller för den delen, för den delen. Här verkar det handla om bådadera.

Vad har då Soini sagt? Alltså låt oss se på fakta och inte bara gå på aftonbladska åsikter om ”angrepp på Sverige”. Finlands utrikesminister har sagt:

Om det som pågår vid gränsen mellan Finland och Sverige fortsätter, hotar det att försämra relationerna mellan våra länder. Det har inte ännu påverkat relationerna alltför allvarligt, men om den här situationen kvarstår, kan en sådan fara föreligga.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Iltasanomat skriver (det här är alltså inte utrikesministerns ord):

Svenskarnas tolkning är det faktum att Sverige har tagit emot en hel del asylsökande och att de just nu tar emot många fler än Finland, och att Finland måste ”ta sitt ansvar”.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Min kommentar: Här skulle nog finländarna ha större anledning att uppleva den svenska besserwissigheten som ”ett angrepp på Finland”… De har inte gett Sverige rätten att tolka vad som ligger i begreppet ”ansvar”. Och de har inte gett Sverige rätten att – ständigt och jämt – klaga på andra länder i stället för att ens försöka sköta sina egna affärer.

Aftonbladet påstår:

Timo Soini erkänner att Sverige kan ha viss rätt i sin kritik att Finland borde öka sin del av flyktingar.

Men det här är utrikesminister Timo Soinis kommentar till den svenska tolkningen av att Finland borde ”ta sitt ansvar”:

Så kan man förstås tänka. Men man kan inte tänka att det är rätt att strunta i reglerna och tillåta transporter av migranter genom landet.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Genom att göra som Sverige gör, anser Soini att Sverige möjliggör brottslig verksamhet:

Man ger människosmugglare och olika grupperingar som finansierar terrorism den här typen av business, och påstår att man inte kan göra något åt det, att de här människorna ju bara kommer. Det här måste få ett slut.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Det handlar om Dublinförordningen, skriver Iltasanomat. Enligt den måste en asylsökandes ansökan behandlas i det EU-land till vilket den han eller hon först kommer. Nu krackelerar förordningen från söder till norr medan EU-länderna tävlar om att överföra ansvar på varandra. Timo Soini:

Sverige är inte det enda landet, Danmark släpper igenom till Sverige och Tyskland till Danmark. Den enda lösningen är att lägga pengar på flyktingläger och inrätta hotspots (mottagningscentra för snabb identifiering och registrering och för att ta fingeravtryck av migranter) i södra Europa, Nordafrika och andra närområden. Där kan man göra en screening (genomgång) och avgöra vem som har rätt att komma och vem som inte har det.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Iltasanomat frågar Timo Soini:

Vad har Finland för knep (sätt) att påverka Sverige att agera annorlunda än de agerar?

Soini svarar:

Det är ett gemensamt EU-beslut. Inrikesministrarna är samlade i dag för att få till stånd en sådan gemensam mekanism att vi kan få ordning på det hela. Då kommer alla länder, däribland Sverige, att börja följa Dublinförordningen.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Enligt Timo Soini visar flyktingkrisen EUs passivitet:

Det går alltid illa för EU när det börjar bryta mot sina egna regler. Här fanns ju regler, men de efterlevdes inte. Nu när avtalen inte följs, börjar människor röra på sig.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Enligt utrikesminister Timo Soini är det viktigaste nu att idka akut krishantering, så att man kan få ett slut på ”folkvandringen”. Tiden är enligt honom knapp:

Ett misslyckande med detta leder hela Europa in i en ganska hemsk situation. Om det inte kommer till stånd en lösning inom två dagar, kommer de enskilda medlemsländerna att börja tillämpa egna lösningar.

Vad är det Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Iltasanomat frågar Timo Soini:

Kommer Finland att börja tillämpa egna lösningar?

Timo Soini svarar:

Ja. Det är klart att om en gemensam lösning inte kommer, då kommer varje land att se på saken enbart ur sin egen synvinkel. Det bästa resultatet kommer dock inte att uppnås på det sättet.

Det här är ett stort problem som omfattar hela EU. Man måste få till stånd spelregler som säger att man inte kan utlova en plats i himlen vare sig i Sverige eller i Finland.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Soini säger (om EUs föreslagna, tvingande flyktingkvoter):

Finlands linje är att Finland kan delta på frivillig basis. Sverige, Tyskland och Frankrike vill ha fasta kvoter men det passar inte Finland.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

Iltasanomat frågar Timo Soini:

I Finland har svenskarna anklagats för att aktivt har styrt asylsökande via norra Sverige till Finland. Vad anser Ni om det?

Timo Soini svarar:

Sådana rykten florerar, men jag kan inte kommentera dem. Det finns uppgifter om att människor har transporterats och att flera tåg har satts in och att man har bekostat deras (asylsökande) resor. Så organiserat, det är det ju.

Vad är det som Aftonbladet upplever som ett ”angrepp på Sverige” i det här?

© Översättning Merit Wager. Vid ev korta citat, vänligen länka till denna blogg.

Det kom ett mejl med tankar kring dem som mördade två oskyldiga människor på Ikea i Västerås

Det kom ett mejl från en klok och insatt person. Med vederbörandes tillstånd publicerar jag det. Och till alla dem som på Twitter, Facebook och annorstädes skriver att man inte ska spekulera och gissa så säger jag: Jo, det ska man! Eftersom alla kort inte läggs på bordet av dem som vet och eftersom det som hänt (morden på Ikea) är så spektakulärt och fruktansvärt så har människor all rätt i världen att öppet lufta sina tankar och teorier.

Så här börjar mejlet:

Du får säkert massor av mejl om morden i Västerås på Ikea.

Och ja, det får jag. Alltså en massa mejl och meddelanden och frågor. Det är som om korken äntligen dragits ur flaskan och alla osaliga andar har släppts ut samtidigt. Och jag ser hur enormt stor okunskapen är på ett av de allra viktigaste samhällsområdena nu och i framtiden: asylinvandringen. Okunskapen beror inte på dumhet eller obegåvning hos folket utan på att medier mörkat och/eller inte rapporterat sanningsenligt och/eller undanhållit fakta under mycket lång tid (många journalister kan och vet inte mycket heller, ändå skriver och talar de som om de gjorde det…).

Här är nu resten av det resonerande, spekulerande och funderande mejlet jag fick idag:

Här är några tankar som jag har:

En fråga som jag ställer mig är om det är vanligt att folk från diktaturer med dödsstraff begår brott? Jag vet inte heller hur det fungerar i Italien med PUT/TUT, men det finns nog gott om just eritreaner där eftersom det är en gammal italiensk koloni.

Så här tror jag att det kan ha gått till:

Eritreanen kom till Italien för några år sedan och fick då PUT där. Han kan till och med ha varit där i över 10 år eftersom många eritreaner lämnar landet innan de tvingas göra militärtjänst, om han inte rymde/deserterade från militärtjänsten, vilket också kan ha hänt.

I Italien är livet inte så kul, han får plocka frukt och grönsaker för låg lön, diskrimineras som svart, framtiden ser inte så ljus ut som han trodde när han tog sig dit. Så hör han rykten om att i Sverige är livet mycket bättre. Inget lågavlönat frukt- och grönsaksplockande och ingen diskriminering. Sverige ger dessutom i princip utan vidare PUT till alla från Eritrea, och några år senare kan man bli svensk medborgare. Man får tillgång till ett bra socialt skyddsnät: bidrag att leva på, gratis studier, fri bostad, god sjukvård och samtidigt kan man svartjobba och tjäna bra med pengar.

Ryktet säger att det finns många eritreaner som gjort detta enligt modellen: du åker bara upp till Sverige, uppger ett nytt, falskt namn för du har ”tappat passet” på vägen och eftersom det svenska Migrationsverket är så blåögt och har så dålig koll så är chansen mycket stor att det fungerar. Hade det inte fungerat för andra så hade ryktet inte gått nere i Italien, ryktet  om landet i norr med guld och gröna skogar, där man inte behöver slita för sitt uppehälle.

Väl i Sverige går det inte som han planerat. Handläggaren eller beslutsfattaren på Migrationsverket kontrollerar och reda på att mannen redan har fått skydd och permanent uppehållstillstånd i Italien. Han har kanske råkat ut för en tjänsteman som gör sitt jobb och därför kollar hans fingeravtryck och fotografi i något EU-register. Och vem vet, han kanske också fanns i något internationellt  polisregister sedan tidigare, det är ju trots allt inte vem som helst som kallblodigt mördar okända personer bara sådär, som det verkar ha gått till på Ikea. Kanske tjallar en landsman på honom.

Migrationsverket kollar alltså registren och upptäcker att den här eritreanske mannen redan har fått skydd och uppehållstillstånd i Italien och enligt Dublin-förordningen ska han då givetvis återsändas till Italien. När han får reda på det avviker han, vilket är lär vara ganska vanligt och lätt att göra här i Sverige. Kanske åker han tillbaka till Italien för att senare göra nytt försök senare? Två år senare söker han så asyl här igen, kanske i ett nytt namn? Men återigen blir han snabbt upptäckt och får besked om att han ska återvisas till Italien. Kanske kör de hans fingeravtryck mot registret igen och upptäcker honom än en gång.

Under tiden har han förstått/hört på asylboendet, alternativt av andra asylsökande i den undre värld han rört sig i efter att han avvikit, att om man blir psykiskt sjuk så kan man lättare få stanna. Vad jag förstått så delar de asylsökande med sig av tips till varandra, tips på hur man ska göra på bästa sätt. Ett tips är just att låtsas bli psyksjuk för då kan man inte utvisas. Det har en asylsökande jag själv känner berättat att han fått tips om. (Dock glömmer de det faktum att så fort man blir psyk-frisk så blir man utvisad). Säkert finns det smarta typer som också kommit på att om det land som Sverige vill utvisa till (till exempel Italien, Grekland, USA) kanske inte vill ha dem om de är kriminella så då uppstår en ny möjlighet att få stanna.

Eftersom jag inte med säkerhet vet – även om jag tror det – att han har PUT i Italien så spekulerar jag kring att om han bara har TUT där så lär italienska myndigheter ju återkalla detta om han blir grovt kriminell och döms för brott, det är väl därför man har TUT? Brottet måste antagligen vara grovt för att Italien inte ska vilja ha honom landet, snatteri anses förmodligen som mindre allvarligt. Dessutom har svenska fängelser ryktet om sig att vara trevliga, och ännu bättre är om man hamnar på rättspsyk för då kan man ju bli utsläppt så fort man är frisk igen. Kanske blir det bara ett år på rättspsyk och man fejkar temporär psykos för psykiatrikern som utreder, sen är man fri (vi minns alla hur det gick till i Gökboet, så det är en gammal idé). Då går det inte att verkställa en avvisning till Italien och det går inte heller att skicka honom till Eritrea, eftersom han riskerar döden där på grund av att han har lämnat landet illegalt eller deserterat. Då får han PUT i Sverige när han kommer ut ur fängelset/rättspsyk eftersom det finns verkställighetshinder.

En fråga alla bör ställa sig är vad detta sänder för signaler till asylsökande som nekats PUT. Kommer fler som nekas asyl att göra samma sak? Det finns säkert andra, både eritreaner och andra nationaliteter som är i samma situation i Sverige. En annan fråga är om detta kanske redan är satt i system? Man begår ett brott och får stanna eftersom det finns verkställighetshinder. Kanske har asylsökande redan satt det i system, men man har inte gjort så grova brott som IKEA-morden, och vi vet inte om det eftersom media inte rapporterat om det eftersom dessa brott inte är så spektakulära.

Kommentar: Många tankar, många funderingar. Bra att de luftas. Jag tackar skribenten som skrivit och delat med sig av sina reflektioner. Tills alla fakta  – alla fakta – ligger på bordet är det fritt fram att spekulera hur mycket som helst. Det är myndigheterna (Migrationsverket och Polisen i första hand), politikerna (regeringen i första hand) och de medier som har insyn och vetskap, som ska berätta för folket vad som har hänt. Gör de inte det och får inte frågor som de skribenten ovan luftar, ärliga, korrekta, faktabaserade svar så fortsätter sveket gentemot folket och riskerar att allvarligare än hittills underminera den redan bräckliga tron på samhället, vilket kan få ödesdigra konsekvenser.

© denna blogg. Korta citat är tillåtna, vänligen länka till originaltexten.

Om problemen med förlorade pass och osäkra identiteter…

…skriver en bloggläsare så här:

Asyl- och flyktinghanteringen i Europa kanske kunde bygga på irisavläsning

I vissa sammanhang används fingeravtryck för identifikation vilket dock kräver att det finns ordentliga avtryck att ta, de får inte lägligt ha försvunnit genom slipning av fingerblomman. Används dessutom äldre utrustning är förfarandet kladdigt.

En irisavläsning går sekundsnabbt, den kräver inget ingrepp av något slag och den kan dessutom ske på viss distans, åtminstone 30 cm. Dessutom är precisionen väsentligt högre än för fingeravtryck (endast DNA är säkrare) och sannolikt skulle väldigt få peta ut ögonen för att omintetgöra identifiering.

Om varje till Lampedusa, Melilla, Tarifa, Malta, Arlanda eller annan plats ankommande person omedelbart irisavlästes tillsammans med lämnade personuppgifter så skulle personerna en gång för alla vara identifierade på ett ovedersägligt vis, vilket skulle underlätta all vidare hantering.

Identifieringen skulle ju inte på något vis kunna knytas till eventuella persondata i ursprungslandet men varje möjlighet att jiddra med systemen i Europa skulle bli omöjliga då personen skulle ha en otvetydig ”europaidentitet”. Vilket väl vore ett ganska stort steg på vägen.

Tyvärr kan jag närmast utlova att EU-politiker och även svenska politiker inte kommer att välja denna väg för att delvis räta upp systemet, sannolikt skulle det anses vara kränkande.

Kommentar: Irisavläsning i kombination med pass och – i förekommande fall, när pass saknas – irisavläsning enbart, skulle åtminstone kunna bidra till att det gick att få en viss, om än inte på långa vägar heltäckande, information om vilka som reser in och runt i Europa (och världen).

I Forskning & Framsteg publicerades den 1 januari 2002, för mer än 14 år sedan, en artikel: Iriskontroll ersätter pass, så metoden verkar finnas och ha använts, kanske rentav används också idag? Där sägs bland annat:

Den internationella flygorganisationen IATA anser att irisavläsning är en både effektiv och snabb metod för identitetskontroll. Orsaken är att människors iris aldrig förändras. Igenkänning genom exempelvis fingeravtryck kan manipuleras eller försvåras genom skador.

© denna blogg. Vid ev kort citat, var vänlig länka till detta inlägg.

En migga: ”Vi har haft ett fall där en person ansökte om visering och av passkopian framgick det att hon är 29 år gammal.”

Miggan, som skrev under rubriken En migga: ”Men det hade varit bättre om domen kommit långt tidigare!”, lägger till följande;

Jag kan berätta lite mer om praxis
Det finns enligt Migrationsverkets RCI (rättsligt ställningstagande) två fall där ansökningsenheten kan ”skriva upp” en person som påstår sig vara ett ensamkommande barn.

Det ena fallet är att det är uppenbart att personen är vuxen. Och då ska det vara uppenbart för vem som helst och inte bara för den som tar emot ansökan. Jag känner inte till något fall där en asylsökande skrivits upp på denna grund – ens om de haft gråa hår och rynkor i ansiktet.

Det andra fallet är om det är klarlagt att personen ansökt om – och fått – visering från en EU-ambassad där personen visat upp sitt pass och lämnat sina fingeravtryck. Då ska verket utgå från denna viseringsansökan oavsett att personen försöker göra gällande att viseringen är falsk, passet är falskt och att han eller hon i själva verket inte är född exempelvis 1985 vilket framgår av viseringsansökan, utan i stället är född 1998.

Tror någon att verket utgår från denna princip, som ju är bindande för alla EU-stater? Nej, i stället kan ansökningsenheten välja att bortse från detta eftersom personen ”ser ut att vara ung”, personen ”är ledsen” och andra lika osakliga grunder. Vi har haft ett fall där en person ansökte om visering och av passkopian framgick det att hon är 29 år gammal. Hon uppgav sig vara 15 år och hennes ålder skrevs inte upp av ansökningsenheten – i strid mot vår RCI – eftersom personalen där tyckte att ”hon ju var så liten”. Tandröntgen – som inte ens skulle behövts i detta fall – visade dock att hon var vuxen.

Och när man är cirka 30 år så visar tandröntgen bara att man är minst 19,3 år. Om man är ännu äldre, typ 45 år, så visar tandröntgen också att man uppnått minst åldern 19,3 år. Men eftersom tänderna är slitna så kan man spekulera i om personen är ännu äldre, dock finns det ingen vetenskaplig metod som kan visa exakt ålder.

© denna blogg.

En migga: ”Men mannen har faktiskt redan flyktingstatus i ett annat EU-land sedan flera år tillbaka!”

En migga skriver:

En berättelse ur vår verklighet

En kvinna med två barn ansöker om asyl. Hon kommer från ett land från vilket man får asyl oavsett vad man säger.  Hon säger i alla fall att hon ansöker om asyl eftersom hennes make avvek från sin militärtjänst efter att ha varit på permission hos henne och barnen. Myndigheterna ville genast fängsla kvinnan men hon lyckades fly med barnen till Sverige. Hon lyckades också träffa en smugglare omgående och få ett falskt pass.

Så, från att hon träffat sin make senast till att hon ansökte om asyl i Sverige hade det bara gått cirka fyra veckor och hon misstänkte att hon hade blivit gravid med sin make under hans permission, innan han försvann. Hon hade ingen aning var maken kunde vara men hon misstänkte att han var död. Hon fick PUT.

Några månader senare ansöker en man om asyl. Han berättar att han flytt från ett militärfängelse och att han sedan letat efter sin hustru och barn. Från anhöriga har han hört att de kan vara i Sverige. Migrationsverket finner att mannens hustru och barn är i Sverige och att de är identiska med ovanstående kvinna och hennes barn.

Alla är glada till en början, men innan mannens ärende avgjorts kommer det fram att han faktiskt redan har flyktingstatus i ett annat EU-land sedan flera år tillbaka! Det här kommer fram genom att gränspolisen kontaktar Migrationsverket i och med att mannen rest hit med sitt resedokument som han fått från det europeiska landet där han har flyktingstatus.

Först nekar mannen till det hela och menar att någon annan måste ha angett hans namn och lämnat in fingeravtryck och hans foto för att få resedokument i det andra europeiska landet, eftersom han kommer direkt från hemlandet. Men till slut erkänner han och det kommer även fram att hans fru och barn hade fått visering för att åka till det andra EU-landet som anhöriginvandrare. Men eftersom mannen saknade arbete där och då han hade hade hört att det var bättre bidrag  i Sverige och att asylsökande från deras land snabbt fick PUT i Sverige så hade han skickat sin familj vidare hit. Han hade själv rest med dem hit och tillbringat lite tid med dem och  gjort sin hustru gravid innan han åkte tillbaka till sitt hem i det andra EU-landet. Han fick inte asyl i Sverige men med stor sannolikhet är han här nu, på grund av anknytning till sin familj.

Kommentar: Inte kan väl det goda och generösa Sverige kräva att familjen ska återförenas i det land där maken redan har fått PUT, så grymma kan man väl ändå inte vara? Äsch, lite (mycket!) sådana här bedrägerier får man väl räkna med i den solidariska och humanitära stormakten Sverige, det får folket lov att tåla. I landet där politiker stiftar lagar som de sedan själva agiterar mot och anser att de inte ska behöva följas. I landet där det ju ändå alltid är synd om alla som inte är svenskar!

Om människor ljuger som hästar travar ljuger och undanhåller att de redan fått det skydd de säger sig behöva i ett annat EU-land, men vet att de blir försörjda av andra människor i Sverige, ja då får man väl förstå att de ljuger och bedrar lite. Man ska helst se lite mellan fingrarna med lögnerna för, som sagt: det är ju alltid synd om alla som inte är svenskar och Sverige har väl plats för och råd med lite fler människor som inte har några som helst skäl att befinna sig i landet. Lite solidaritet måste man kunna kräva av svenska skattebetalare!!! För Sverige är ju så rikt och svenska skattebetalare kan gott försörja asylbedragare också. Allt annat är rasistiskt och främlingsfientligt. I Sverige, Landet Tvärtemot!

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat och alltid med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa.

En migga: ”Han eller hon låtsas ha varit gömd i Sverige hela tiden och det går inte att bevisa eftersom personer med uppehållstillstånd i Schengen får resa mellan länderna utan att detta registreras.”

En migga:

Jag läste inlägget om ensamkommande minderåriga asylsökande och åldersbedömningar.

Vad allmänheten kanske inte vet är att det finns ”ensamkommande” barn som är 2- 12 år gamla men självklart inte kommer ensamma till Sverige. De kommer med släktingar eller bekanta till familjen. Men eftersom de saknar ”medföljande vårdnadshavare” så registreras de som ”ensamkommande”.

Självklart görs det ingen medicinsk åldersbedömning i sådana fall. Om någon säger sig vara 12-13 år och påstår sig ha kommit till Sverige alldeles ensam så brukar handläggaren  på ansökningsenheten ofta – redan efter det inledande samtalet – inse att personen är betydligt äldre. Men om det inte, under det korta samtalet, går att se att personen är vuxen så brukar han eller hon skrivas upp till 14 år och daktas (=tas fingeravtryck).

Då kan det komma fram att personen redan har ansökt om asyl i Sverige i en annan identitet, som vuxen (!) och även fått avslag.

Vad som oftast framkommer är att personen har uppehållstillstånd i ett annat europeiskt land och att han eller hon är registrerad som vuxen i det landet, i en annan identitet.  Personen vill förstås inte kännas vid detta. Men eftersom det är ett faktum så försöker verket överföra personen till det landet där han eller hon redan har uppehållstillstånd, men personen avviker givetvis.

Inte sällan åker han tillbaka till det landet där han har tillstånd och återvänder efter ett tag när överföringen inte längre går att genomföra. Han eller hon låtsas ha varit gömd i Sverige hela tiden och det går inte att bevisa eftersom personer med uppehållstillstånd i Schengen får resa mellan länderna utan att detta registreras. Endast vid de tillfällen där gränspolisen gjort extra kontroller av fingeravtryck på dem som reser in med  främlingspass, som beviljats av en annan Schengenstat, har detta uppdagats.

Och slutligen så finns de ”ensamkommande” som säger sig vara mellan 16-17 år och där det vid daktningen inte blir någon träff, varken mot Sverige eller någon annan Schengenstat.  Där gör man ibland en medicinsk åldersbedömning om personen saknar id-handlingar och inte heller genom sin berättelse eller genom släktingar i Sverige gör sin ålder sannolik. Förutsatt att att det inte är helt uppenbart att att personen är minderårig, eller att de inte är helt uppenbart att personen är vuxen.

Kommentar: Här är ytterligare en av otaliga berättelser här på bloggen, om hur asylbedrägerier går till. Vuxna från utomeuropeiska länder, som redan fått skydd i andra länder, d.v.s. uppehållstillstånd, kommer till Sverige och påstår att de är ”ensamkommande barn”. Hur det sedan går till och att Sverige står mer eller mindre handfallet mot dessa bedragare, framgår med tydlighet av vad miggan berättar.

Reflektion: Många människor, kända och okända, mejlar mig och säger att vart och vartannat inlägg här på bloggen (miggornas berättelser) är vad som på journalistspråk kallas ”scoop” och skulle kunna rendera en journalist Stora Journalistpriset. Och att det är märkligt att den här bloggen är så gott som ensam om att, lugnt och sansat, utan övertoner och utan åthävor, avslöja den ena vansinnigheten efter den andra.

Mest förvånade är de, som hör av sig, över den kompakta tystnaden och ohederligheten hos svenska medier med redaktioner och avlönade journalister, som år efter år vägrar rapportera om den verklighet – de fakta ! – som miggorna berättar om, och som är förödande för Sverige. Mig förvånar tystnaden inte. Vill man inte se att kejsaren är naken och har man målat in sig i egna hörn så tycks det vara oöverstigligt att ta till sig fakta som går emot vad man bestämt sig för att tro ens om dessa fakta hoppar upp och biter en i ryggslutet.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

En migga om försvunna – inte alltid ensamkommande – minderåriga asylsökande

En migga apropå att asylsökande som hävdar skyddsskäl mot sitt hemland, Afghanistan, söker kontakt med officiella representanter för detta land:

Först om hungerstrejkerna för att få uppehållstillstånd i Sverige

Jag har inte följt hungerstrejkerna så noga, men jag tänkte detsamma som du  skrev på bloggen:

Om de de hungerstrejkande afghanerna verkligen anser sig förföljda av myndigheterna i Afghanistan, så bör de nog inte ge sig till känna när landets politiker kommer hit…

Samma migga har läst artikeln De spårar förvunna flyktingbarn i Dagens Nyheter, och lägger till denna information som de, som spårar försvunna asylsökande eller f.d. asylsökande unga inte verkar känna till (eller ev inte velat rapportera om):

Sedan om de försvunna ensamkommande minderåriga asylsökande

Jag vet givetvis inte – lika lite som någon annan – varför varje enskild ungdom som kommit hit och sökt asyl har försvunnit. Men det finns förklaringar som många, inklusive journalisterna, inte har fört fram.

Jag har själv träffat ett antal ensamkommande minderåriga som redan har tillstånd när de ansöker om asyl som ensamkommande i Sverige. Anhöriginvandrare daktas nämligen inte (tas inte fingeravtryck på) och asylsökande som är under 14 år daktas nämligen inte heller…

Alla barn är heller inte alltid barn till dem som utger sig vara deras föräldrar.

Vid ett tillfälle träffade jag en 19-åring som utgav sig för att vara 17 år och ”ensamkommande”. Av en ren slump uppdagades att han redan hade PUT! Han hade kommit hit som 14-15-årigt barn till en person som fått PUT på grund av anknytning till make. 19-åringens förklaring när han nu sökte PUT på nytt i en annan identitet (!) var, att han inte var barn till den här personen och att han hade bytt identitet och nödgats ansöka om asyl på nytt på grund av att han ville få hit sina riktiga anhöriga…

Kommentar: Sådana här fall har jag hört om tidigare av andra miggor, men aldrig sett eller hört svenska medier ta upp. Ingen påstår att ovanstående skulle gälla i alla fall av försvunna asylsökande minderåriga, men det är vanligare än man tror och det är givetvis något som en hederlig journalistkår också borde uppmärksamma.

OBS! Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

En migga: ”Åtta månader med VIS har ökat Dublinärendena markant.”

En migga har skickat information som publicerats på Migrationsverkets verksnät och säger:

Man kan ju inte låta bli att dra slutsatsen att genom åren så är det väldigt många ärenden som inte borde ha prövats av Sverige.

En mycket intressant och mycket viktig information är denna:

Hittills har drygt 90 procent av alla träffar i VIS-databasen gällt personer vars ärenden — sett till tidsaspekten — skulle kunna bli Dublinärenden. Övriga träffar kan också vara värdefulla för asylhandläggaren eftersom de då får kännedom om visum, foto, passuppgifter m.m.

Här följer delar av informationen. Namnen på dem som uttalar sig är borttagna:

Åtta månader med VIS – Visa Information System – har ökat Dublinärendena markant
I mitten av maj 2012 fick Migrationsverkets asylprocess tillgång till VIS-databasen. Sedan dess skickas alla fingeravtryck av asylsökande automatiskt dit. Det har hittills resulterat i knappt 1.400 träffar som i sin tur lett till cirka 700 Dublinärenden. Utan VIS hade Migrationsverket inte hittat de här ärendena och kunnat handlägga dem enligt Dublinförordningen.

Hittills har förfrågningarna i dessa ärenden resulterat i att 365 personer har accepterats för överföring till ett annat Schengenland. Detta antal kommer med all sannolikt att öka eftersom det finns en viss eftersläpning i processen. I dagsläget har Migrations­verket i 61 förfrågningar fått svaret att det aktuella landet inte accepterar överföringen.

En annan effekt av träffarna i VIS är att verkets personal som hand­lägger asylärenden som gäller ensamkommande barn får uppgifter om deras ålder.

VIS är alltså Schengen­ländernas gemensamma system för visum. I dagsläget innehåller VIS-databasen visum­ansökningar från drygt 2,2 miljoner människor. De sparas där i fem år. VIS har varit igång sedan oktober 2011. Schengenländernas utlandsmyndigheter i Nordafrika var de första som blev upp­kopplade mot VIS-databasen. Sedan dess har VIS införts även på utlandsmyndig­heterna i Mellanöstern, Gulfstaterna, Iran och på den arabiska halvön. Det innebär att alla som söker visum till Schengenområdet på utlandsmyndigheter i dessa länder lämnar fingeravtryck, person­uppgifter och foton som skickas till VIS-databasen.

Under 2013 ska VIS tas i drift på utlandsmyndigheterna i resten av Afrika, Sydamerika, Sydostasien, Centralasien och Palestina. Enligt planerna kommer resten av världen, bland annat ”visumtunga” länder som Ryssland, Kina och Turkiet, att kopplas upp mot VIS under 2014.

Det tar bara några minuter för Migrationsverket att få besked om en asylsökandes fingeravtryck finns i VIS-databasen. Det innebär att den sökande har eller har haft visum till Schengenområdet och att något annat land därmed är ansvarigt för att pröva hans eller hennes asylansökan med stöd av Dublin­förordningen.

Hittills har drygt 90 procent av alla träffar i VIS-databasen gällt personer vilkas ärenden skulle kunna bli Dublinärenden. Övriga träffar kan också vara värdefulla för asylhandläggaren eftersom de då får kännedom om visum, foto, passuppgifter m.m.

Migrationsverket sparar mycket pengar genom att mottagnings- och biträdeskostnaderna minskar för de sökande som förs över till andra Dublinstater. En analys har gjorts om vilken nytta Migrationsverket har av VIS. Man räknar med att verket i runda tal sparade 20 miljoner förra året och att besparingen 2013 blir 40 miljoner — och då handlar det enbart om minskade mottagningskostnader.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras  tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.