Om skådespelet Partiledardebatten och att ”ta ansvar

I skådespelet Partiledardebatten idag, den 14 oktober, upprepar statsminister Stefan Löfven sitt uppfordrande mantra om att

Sverige utför nu sin största humanitära insats (någonsin?) och alla ska vara med och ta ansvar.

Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra säger:

Sverige betöver en politik för bättre integration. Sverige kan mer. Men då behöver Sverige en bättre regering.

Och fortsätter tala om att ”komma i jobb” och ”bygga Sverige starkt”, dessa floskler som mest låter som en ljudgardin: orden är vackra men tomma.

Den här pjäsen, med den enkla och och lite tråkiga men upplysande titeln Partiledardebatten har ett dåligt, trist, floskligt manus där det i var och varannan replik talas om ”ansvar”, andras ansvar. Skådespelarprestationerna är av skiftande kvalitet. En del läser innantill, andra agerar självsäkert och uttalar många dumheter som om de vore viktigheter. En och annan glimtar till, ett och annat korn av sanning och verklighet bjuds också på. Men i det stora hela verkar pjäsen vända sig till svagt begåvade, illa utbildade och icke självständigt tänkande människor.

Klicka på omslagen för att läsa utdrag ur böckerna.

Jag har tagit mitt ansvar. Miggorna har tagit sitt ansvar. Både de och jag har år ut och år in rapporterat, informerat, berättat, larmat, varnat. Klart och tydligt. Miggorna har använt sin fritid till att skriva och berätta. Bloggen har drivits ideellt i alla år (nu finns dock möjlighet att bidra). Ända sedan 2005, miggorna började skriva 2008. Allt kan läsas på denna blogg (under kategorirubriken Asyl&Migration), och i böckerna Inte svart eller vitt utan svart och vitt (den tredje boken i serien kommer snart).

Med 99,9 % säkerhet hade det sett annorlunda ut i Sverige idag om ”ansvariga” (?) politiker, men också journalister i sin rapportering till allmänheten, genom åren hade tagit den ansvarsfulla och seriösa information som getts av dem som vet och kan området, nämligen miggorna, på största allvar och agerat efter den.

© denna blogg. Korta citat tillåtna, länka alltid till originalinlägget.

När ska sanningssägande bli norm i Sverige?

Jag vet inte hur många år jag har varnat för detta, som sedan lång tid växt fram och som nu är en permanent verklighet. I Sverige! Det här är verklighet för massor av människor – särskilt kvinnor – som sökt sig hit och befunnits ha skyddsskäl, som velat komma in i det svenska samhället och som nu tvingas leva på det här sättet i det land de sökt skydd i!

Skäms, svenska skygglappsförsedda politiker, journalister, debattörer  som vägrat lyssna på Nalin Pekgul och andra som under mycket lång tid och otaliga gånger berättat om detta förtryck, denna ”icke-svenska” miljö som frodas i de omkring 190 utanförskapsområden och de minst 55 ”no go”-zoner som tillåtits växa fram i Sverige! Ni kommer inte att lyssna på den här modiga kvinnan heller, Zeliha Daglig, som i Aftonbladet förtvivlat – och säkert efter lång tids vånda – skriver om hur hennes rättigheter begränsas och styrs i hennes bostadsområde: Jag kan inte längre vara mig själv här.  Fundamentalismens skugga vilar allt tyngre över Husby.

Jag vill ha en fristad och jag vill kunna ta ett glas öl med mina vänner Lars, Hassan, Maria, Osman, Ayse och andra. Jag vill också kunna gå på pensionärsföreningen och lyssna på jazz och dansa twist. Jag vill odla grönsaker på min kolonilott i kortbyxor och umgås med mina vänner och gå på badhuset i bikini.

I mitt område vill jag slippa fördömande blickar av stirrande män. Jag vill ta hem vem jag vill men i dag kan jag inget då mina rättigheter begränsas och styrs i mitt bostadsområde. Alla dessa skäggiga ”skuggor” skrämmer mig.
———-
Vi är många kvinnor som är mycket oroliga över utvecklingen i Husby och hotet mot jämställdheten här. Är inte Husby en del av Sverige, gäller reglerna inte här? Jag orkar inte längre utan vill återigen söka asyl i mitt andra hemland Sverige.

När ska de rosafärgade floskelglasögonen hos en majoritet av politikerna, hela regeringen och en stor del av journalistkåren samt hos högljudda, men okunniga, debattörer, åka av? Genom att ni i decennier lagt ut dimridåer och flosklande och vinklat har beskrivit ”verkligheten”, har ni skadat ert eget land och bidragit till att slå sönder svenskarnas naturliga solidaritet och vilja att välkomna människor med behov av skydd.

När ska sanningssägande bli norm i Sverige?*

* Läs Anna Dahlbergs ledartext i Expressen den 30 maj 2015: I Sverige är vi rädda för sanningssägare.

© denna blogg.

Lyssna på Abdi och sluta mesa!

Ur programmet Människor och tro som sändes i SR P1 den 20 november:

Abdi, gymnasieelev i Tensta, uttrycker sig tydligt och klart:

Det är dags att sätta stopp! I Finland till exempel så vägrar de att ta in folk som har varit och stöttat olika organisationer och det är en sak som vi även här i Sverige skulle kunna göra, tycker jag. När vi kommer till den här frågan så tycker jag att svenskarna är väldigt mesiga. Vi tar in människor som har krigat för vissa extrema organisationer och så ger vi dem stöd, till och med, psykologiskt stöd. Det tycker jag är väldigt dumt.

Detta, som en ung människa i ett område från vilket unga män och även unga kvinnor beger sig till Syrien för att ansluta sig till IS, förbigås utan en enda reaktion, utan en enda fråga från programledaren.

Och så flummeriet från en person som inte verkar ha förstått vad det hela handlar om, den nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism (varför säger man inte ”våldsam extremism” i stället?), Mona Sahlin (ca 14.55 in i programmet). Hon börjar med att säga att det är bra att man vågar prata om att det här finns i Sverige . Och varför skulle man inte det, undrar jag som lyssnare? Att inte prata om det vore falskt och osunt, så det hon säger är en självklarhet som inte behöver sägas! Hon säger också (språkliga och grammatiska fel orättade ):

Jag tänker också att hur man än vänder på den här frågan så riskerar ju muslimer som grupp att också bli offret på så många sätt. Man är offer för terroristerna i ISIS, man blir offer för skuld och skam i Sverige och man riskerar också att bli offer för islamofobin som många ju utnyttjar. Så tänker jag.

Kommentar: Mona Sahlin frångår ämnet och kör med den här märkliga retoriken som är så vanlig bland självgoda svenska politiker. Alltså den som dels nedvärderar varje tänkande människa som mycket väl vet och förstår att ”muslimer” inte är den ”grupp” hon påstår att de är, lika lite som ”kristna” är en grupp; dels faktiskt bidrar till att göra muslimer till den grupp de inte är, genom att ständigt och jämt klumpa ihop alla som bekänner sig till islam på det här sättet. Hon bidrar i själva verket till att befästa ”islamofobi” genom att tala om begreppet som folket ytterst sällan lider av. Hon har inte förstått att vad allmänheten lider av är ”islamistofobi” – med absolut all rätt, dum vore den väl annars.

Och – värst av allt – hon säger inte ett enda ord om varje människas eget ansvar när han eller hon väljer att ansluta sig till en organisation som fördriver, skär halsar av, våldtar, tvångskonverterar andra människor. Hon säger inte ett ord om att det är oacceptabelt att Sverige ska hysa människor som ger sig in i en organisation vars mål på sikt är att förinta också Sverige och svenskarna, i deras tydligt uttalade målsättning: att skapa ett världskalifat. Inte ett ord om detta säger Mona Sahlin! I vilket annat land som helst skulle hennes uttalande ovan vara chockerande, här lyfter knappt någon på ögonbrynen. Varför inte? Jo, för att Sverige är ett land där vett och sans har flyttat ut och gett utrymme åt dumhet och åt floskler som upprepas utan att den som uttalar dem ens förstår vad han/hon säger!

Snabbt passar Mona Sahlin att ta upp följande, som inte har något att göra med ämnet som diskuteras i programmet:

Vi har ju också högerextremism i Sverige. Vi har svenska nazister som krigar i Ukraina.

Och vidare:

Så jag vill ju försöka jobba för att till exempel alla anhöriga som är rädda för att deras son kanske är på väg att åka, att deras bror är på väg att åka, att deras pojkvän är på väg att åka – vem kan de vända sig till? Vem kan de lita på? Det är uppenbart att alla idag som har hört om någon som är på väg att resa ner, om alla de hade hört av sig så hade vi kunnat stoppa och hjälpa många fler.

Kommentar: Vad, konkret, menar hon när hon säger att hon ”vill försöka jobba för…”? Meningen är ofullständigt och det där med ”vill försöka jobba för” är bara flum och innehåller absolut inget konkret. Och till vem/vilka menar hon att alla anhöriga borde ha hört av sig för att den/de, som hon säger: ”hade vi kunnat stoppa och hjälpa många fler.”? Vem skulle de anhöriga alltså ha hört av sig till och hur hade den personen eller myndigheten eller politikern eller vad nu Mona Sahlin menar här, kunna ”stoppa och hjälpa många fler”? Inget konkret, inget att ta på, bara flum och floskler! Hur mycket betalar vi skattebetalare för att Mona Sahlin ska gå runt och säga sådana här dumheter?

Och om att hon tycker att alla anhöriga borde ”höra av sig”:

Alltså litar man inte tillräckligt mycket på myndigheterna eller på polisen. Och det är inte tillräckligt många som känner att man vågar, för jag tror också att man är ganska rädd.

Programledaren framhåller att Abdi sagt att ”vi är alldeles för mesiga här i Sverige” och att andra anser att ”i Sverige bara pratas det” och att:

Vi har pratat med personer som har jobbat till exempel i England med de här frågorna som säger: ”Vi är så trötta på Sverige, de bara pratar och pratar, en det händer ju aldrig någonting. Inget konkret för att förhindra… Har de rätt?

Det svarar Mona Sahlin givetvis inte på, för hon vet att det är precis så det är. Och att hon själv är en av ”pratarna”. ”Har de lyckats bättre, då?”, motfrågar hon lite som ett typiskt svenskt, trotsigt barn. Nivån på samtal, debatter och diskussioner om livsavgörande frågor är så låg i Sverige att den knappt höjer sig över nollpunkten.

I Sverige har vuxenhet, ansvarstagande, allmänbildning, sunt förnuft, inställningen att brottslingar ska stå för sina gärningar och mycket annat fått ge vika för babbleri, dumheter, floskler, oansvarighet, oförmåga att tänka längre än näsan räcker och ointresse för det egna landet och dess folk och dem som tagits emot i landet som behövt och behöver skydd.

Lyssna på det korta inslaget med Abdi, det säger ju precis vad alla normala människor – ateister, kristna, buddhister och muslimer vill: sluta mesa, sluta utreda, sluta prata – agera och bestraffa dem som frivilligt väljer att gå med i en ohygglig, maktgalen, fundamentalistisk organisation där människors värde är totalt utraderat och de kan behandlas som boskap, köpas och säljas och skjutas eller halshuggas av dem som vill införa ett ”världskalifat”. De personer som har uppehållstillstånd i Sverige men inte svenskt medborgarskap ska fråntas sina uppehållstillstånd. Det finns ingen som vill ta emot dessa extremister i Sverige, allra minst de människor som har flytt hit undan dem för att söka sig en trygg fristad här! De som anslutit sig till IS och som har svenskt medborgarskap (kontrollen måste bli hårdare av vilka som ges den förmånen som inte är en mänsklig rättighet) ska ställas inför rätta för krigsbrott.

Lyssna på Abdi och sluta mesa!

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av det som står här.

 

 

Flosklerna staplas på varandra och de tomma tunnorna skramlar rent öronbedövande.

Nyheter från Ankebad
News from the Duck Spa, Sweden

 

Om man i Ryssland får den här artikeln i Svenska Dagbladet – ”Ingen ska tvivla på att vi kräver respekt” – översatt och ids läsa den, så tror jag att man kommer att skratta gott och länge. Åt ett land och en minister, som inte har något som helst försvar (Sveriges försvar är som de tre små grisarnas hus, som ramlar omkull bara någon blåser på det). Inte bara i Ryssland utan i hela världen skrattar man:

”Sverige ska bedriva en feministisk utrikespolitik, i ett skärpt världsläge.”
Kommentar: Vilket flum!

”Ingen ska tvivla på att vi kräver respekt.”
Kommentar: Men snälla utrikesminister Margot Wallström, respekt är inget man kan kräva, det är något man måste förtjäna. Och det gör då verkligen inte Sverige på försvarsområdet.

”Vi är beredda att agera för att värna vår alliansfrihet och våra gränser.”
Kommentar: Hur då? Hur långt kommer man med skramlande men tomma tunnor? Och dessutom: gränserna ska inte ”värnas”, de ska försvaras!

”Ryssland skrämmer svenska medborgare. Dessutom signalerar vi att vi vill ha en bra granne, en fredlig granne. Och att vi är intresserade av en dialog, vi måste tala också med dem vi inte håller med. Då förutsätter vi att den vi talar med är förutsägbar och spelar efter samma regler.”
Kommentar: Först säger Wallström att svenskarna är rädda för Ryssland. I nästa andetag säger hon att ”vi” signalerar (Hur då? Rökpuffar?) att ”vi vill ha en bra och fredlig granne (trots att vi är rädda för den grannen). Och hur – hur – kan man vara så övermaga att man ”förutsätter” att ett annat land ska ”spela efter samma spelregler”, dvs de som gäller i den humanitära stormakten? Det är ju helt megalomant galet! Men från en svensk minister i en humanitär stormakt kan vilka kvackningar som helst släppas ut från dess regeringskansli Ankebad.

”Vi visar att vi håller koll på det här, att vi kommer att försvara svenskt territorium och att vi inte accepterar det här. Det är en skarp protest som vi framför.”
Kommentar: Flosklerna staplas på varandra och de tomma tunnorna skramlar rent öronbedövande.

Till slut: om jag var svensk och hade en minister som – förutom allt som kommenterats ovan – visar sig vara så här totalt jag-centrerad så skulle jag skämmas ögonen ur mig:

”Jag tyckte att det blev ett nytt läge i mitt liv. Vi hade en ny partiordförande. Och jag märkte att jag saknade att vara i ett sammanhang, med politiska uppgifter som var tydliga.”
Kommentar: Tre gånger ”jag” i två meningar och inte ett ord om vad hon vill göra för landet och folket. Pinsammare och mer förödande än så här kan det inte bli. Ens i Sverige.

© denna blogg. Vid ev korta citat, vänligen länka till detta inlägg så att läsarna får ta del av hela texten och inte får en vinklad bild av vad jag skrivit.

 

 

Det är inte Public Service uppgift att vara språkrör åt en vilseledande riksdagsledamot, ens om denna kommer från journalisternas eget favoritparti

I Agenda den 10 mars handlade det – igen – om att personer som inte har rätt att vistas i Sverige ska lämna landet 1) frivilligt eller 2) om detta inte sker: med tvång. Det finns inget konstigt eller felaktigt i detta, det är vad lagen stadgar och vad regeringens, riksdagens och deras myndigheter (i detta fall Migrationsverket, Rikspolisstyrelsen och Kriminalvårdent) ska se till sker. Och samma typ av lagar gäller också i de allra flesta länder i världen.

Ändå får en riksdagsledamot under drygt sju minuter i ett av Sveriges Televisions viktigaste samhällsprogram, Agenda, sitta och krumbukta och svamla sig undan vad som är hennes ansvar, lika väl som alla andra inblandade parters, nämligen att försvara de lagar som stadgats och ska efterlevas för att Sverige ska förbli en rättsstat. Det är sådana här personer som undergräver tilltron till lag och rätt och Sveriges Television, Public Service, bidrar till att huvudlösa resonemang sänds ut till folket när de sänder sådant här, i princip oemotsagt förutom programledarens fåfänga försök att få svar på några relevanta frågor. Vilket hon inte får utan hon duschas i ett regn av floskler och svammel och sedan ger hon upp.

Var och en kan själv titta på inslaget och bilda sig en egen uppfattning om såväl riksdagsledamotens uttalanden som om Public Service ”opartiskhet” här. Inslaget är 7 min 18 sek långt.

Några exempel – direkta citat ur inslaget – ges här:

Riksdagsledamoten (R): Om det är så att en person som, om han skulle bli avvisad till hemlandet, skulle dö av sin sjukdom, och inte få någon vård, så tycker vi att det är helt rimligt att den personen får en möjlighet att stanna i Sverige. Vi ska inte avvisa människor till en sådan situation, när de riskerar att dö.

Det är idag mycket svårt att få stanna trots att det inte finns vård i hemlandet eller trots att man inte har någon möjlighet att tillgodogöra sig den vården. Eller har råd.

Kommentar: Det är en migrationspolitisk talesmans skyldighet att känna till utlänningslagen! Och att den inte ger rätt till ”sjukdomsinvandring” till Sverige. Att det faktum att man inte har råd med sjukvård i sitt hemland eller att vården är annorlunda än här eller annat liknande, inte är skäl enligt lagstiftningen för att Sverige ska bevilja uppehållstillstånd. Det är endast när vård överhuvudtaget inte ens existerar i hela landet som man kommer ifrån, som livshotande sjukdom i undantagsfall kan ge rätt till uppehållstillstånd. Det måste en riksdagsledamot, som för sitt partis talan i dessa frågor, känna till och även säga!

Under min tid som asylombud hände det egentligen bara två gånger att någon av de asylsökande jag var ombud för eller på andra sätt hjälpte, fick uppehållstillstånd på grund av just sjukdom. Om det ena fallet kan man läsa i texten Den cancersjuka palestinska kvinnan från Gaza fick uppehållstillstånd idag! det andra fallet liknande detta. I texten från den 23 oktober 2009 skrev jag bland annat följande:

Migrationsverket har beaktat att Rania inte kan få vård för sin dödliga sjukdom i Gaza. Cancer i sig är givetvis inget skäl till uppehållstillstånd – inga sjukdomar är det om det finns minsta skugga av chans till vård i hemlandet, hur dålig den än är. Men när det överhuvudtaget inte finns någon vård att få i hemlandet för den sjukdom man har, som cancer, vilken inte kan behandlas i Gaza, då ger lagen utrymme för beviljande av uppehållstillstånd. Och idag fick Rania veta att hon får stanna och vårdas här.

Man bör inte agera ”migrationspolitisk talesman” om man inte behärskar området, och regeringen ska inte sluta överenskommelser med partier som inte håller sig till de lagar riksdag och regering stiftat utan som agiterar emot dem och undanhåller fakta – eller inte känner till dem – vid framträdanden i media!

Vidare i programmet talar riksdagsledamoten om att om inte regeringen gör som Miljöpartiet vill så är det regeringens fel att den ramöverenskommelse som MP och M gjort spricker! Och MP vill (kräver att regeringen går med på) att ”papperslösa”, dvs illegala invandrare, sjuka och barnfamiljer ska få stanna (i princip alla som sätter sina fötter på svensk mark = fri invandring).

Här följer nedtecknade utdrag ur programmet. Svaren riksdagsledamoten ger på programledarens upprepade frågor borde rendera henne Stora Bortsnackarpriset – alla kategorier!

Programledaren (P): Även om sjuka och barnfamiljer som varit här länge skulle få stanna så kommer det ändå att finnas en grupp kvar av papperslösa. Hur ska man förmå dessa människor att lämna Sverige, tycker du?

R: Ja, det finns ju ganska många personer som lever som papperslösa i Sverige idag. Och det samarbete som vi har med regeringen innebär inte att vi kan ändra all politik men däremot så kan vi ta små steg i…

P avbryter eftersom hon märker att hon inte får något svar: Men nu vill jag vara konkret här. Hur vill ni att dessa människor ska förmås att lämna Sverige?

R: Personer som undanhåller sig avvisning, kanske gömmer sig för att de är rädda för att de – kanske  – skulle riskera förföljelse eller tortyr i sina hemländer (rdl låtsas inte om att de redan har fått sina ärenden prövade i två instanser… Min anm.). De lever i en väldigt utsatt och marginell situation och de reformer som vi har gjort och kommer att göra nu, med regeringen, är att ge alla papperslösa rätt till hälso- och sjukvård, rätt till att gå i skola…

P, som uppenbart inte får något svar på sin fråga: Ska man förmå dessa människor att lämna Sverige, det är min fråga.

R, som hittills svamlat bort tiden utan att svara: Jag tycker att i första hand så ska Polisens resurser gå till att klara upp brott. Att se till så att Sverige kan öka andelen uppklarade brott, inte att hitta människor som lever utan tillstånd. Men visst kommer det alltid att finnas fall där personer kommer att avvisas, ibland med tvång också. Det är så som lagstiftningen ser ut idag.

P: Tycker ni att det är bra?

R: Vi tycker att det borde vara fler som får möjlighet att stanna från början. Det är där som fokus måste läggas.

P: Men tycker ni att man måste acceptera ett visst mått av tvång här, att man avvisar och utvisar människor med tvång?

R: I dagens samhälle så går det inte att undvika eftersom vi har en reglerad invandring och det finns en väldigt stark riksdagsmajoritet för att fortsätta att ha det så. Däremot…

P avbryter: Men det kan ju vara så att de du nämner som gömmer sig av goda skäl, säger du?

R: Ja, och därför så vill inte vi att Polisens resurser ska ritas till att jaga papperslösa…

P bryter in igen: Men hur ska man förmå dessa människor att lämna, då?

R: Alltså det som man måste förstå är att de här personerna lever under väldigt svåra förhållanden och är väldigt rädda. Därför så borde… För att man ska kunna få ett hållbart migrationssystem och ett hållbart asylsystem  så måste man se till så att det blir mer humant från början. För om det blir mer humant från början och fler får stanna så kommer färre också att gömma sig och fler kommer att respektera…

Programledaren fortsätter med att ta upp diverse formuleringar i MP:s överenskommelse med regeringen och svamlet från riksdagsledamoten fortsätter. Det är bara att själv titta och lyssna för att ta del av det. Det här avsnittet av Agenda (totalt 7 min 18 sek) ligger kvar i minst 30 dagar från den 9 mars 2013.

Betänk att när riksdagsledamoten talar om att ”Polisens resurser ska gå till att klara upp brott”, så ska man veta att illegal vistelse i landet också är ett brott som Polisen är skyldig att klara upp. Att uppåt 50.000 personer befinner sig i landet utan rätt till det och att Sverige i de flesta fall inte ens med säkerhet vet vilka de är, varifrån de kommer eller varför de är här (eftersom de i över 90 procent av fallen inte visat några handlingar för att styrka identitet, medborgarskap eller ”asylhistoria”), är ett scenario som kan utvecklas och få katastrofala följder. Det är rikets styrande mäns och kvinnors skyldighet att skydda landet och befolkningen från faror, inte att sitta och agitera för att lagar och regler ska brytas mot!

Notera att det är en helt annan sak – och absolut tillåtet och även önskvärt – att aktiva människor både inom och utom politiken framför sina åsikter och försöker få till stånd ändringar på olika områden, om de tycker att sådana behövs. Det kallas ”demokrati” och så har alla rätt att agera. Att vara lagstiftande riksdagsledamot och vilseleda folk och agitera mot att gällande lagar upprätthålls, det är inte okej, det är inte ”demokrati”.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är inte tillåtet.