• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    oktober 2020
    M T O T F L S
     1234
    567891011
    12131415161718
    19202122232425
    262728293031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

Finland. ”Vi har varit här i många år, vi har fått två barn här.”

Läs först inlägget Finland. Många frågor ofrågade i medieaktuellt asylärende. – 5 juni 2016.

Svenska yle.fi logoI en senare publicerad text: Utvisning av mamma väcker ilska på Yles sajt, framkommer nu något som inte framkom i de tidigare artiklarna vilkas innehåll diskuteras i inlägget som länkas till högst upp. Nämligen det som maken och pappan i familjen, Huner säger:

 Vi har varit här i många år, vi har fått två barn här.

Nu undrar man: Vad betyder ”många år”? Var det inte så att han varit i Finland i sju år? Hur länge har mamman, hans fru varit i Finland och vad har hon haft för tillstånd? Har barnen kommit till/fötts i Finland eller i Irak? Gissningsvis har åtminstone det tre månader gamla barnet fötts i Finland. Det blir verkligen rena gissningsleken när medierna inte berättar hur det är.

Om mamman Gashaw har varit i Finland i många år och har haft uppehållstillstånd i landet så är det ju märkligt att hon och hennes barn nu, helt plötsligt, ska utvisas!? Har hennes uppehållstillstånd dragits in? Varför?

Eftersom läsaren inte ges nödvändiga detaljer och fakta för att kunna få en rättvisande uppfattning av vad det handlar om, blir det obönhörligen så att spekulationer uppstår.

Fortfarande förstår jag inte hur det hela hänger ihop. Vad som behöver förklaras nu, bland annat, är pappans, makens uttalande:

Vi har varit här i många år, vi har fått två barn här.

Hoppas att någon journalist som talar direkt med familjen kan bringa klarhet.

Familjen ska inte splittras, den ska antingen leva tillsammans i Finland om det finns laglig grund för det, annars i Irak, om mannen kan återvända dit och familjen kan hållas ihop genom att de tillsammans återvänder. Migrationsverket har fattat sitt beslut, likaså domstol. Båda instanser har avslagit kvinnans och det ena barnets ansökan om familjeåterförening och även deras asylansökningar. Här ligger något som läsarna inte har fått kännedom om.

Och så finns det ytterligare en förbryllande mening i artikeln på Yles sajt:

Myndigheternas motivering till att bara pappan ska få stanna i Finland är enligt HS att det bara är han som svävar i fara. Han har beviljats asyl och permanent uppehållstillstånd.

Men om pappan, mannen har beviljats asyl i Finland, som det sägs i Yles text, då har han ju konstaterats vara en ”äkta” flykting enligt Genèvekonventionen! Då kan familjen ha rätt att återförenas utan försörjningskrav förutsatt att, enligt Migrationsverket:

migri ny logofamiljen har bildats före anknytningspersonen anlände till Finland.

Vidare enligt Migrationsverket:

migri ny logoDet är också möjligt att avvika från kravet på tryggad försörjning av synnerligen vägande skäl eller om barnets bästa kräver det. Om du anser att man inte bör kräva tryggad försörjning av dig, bifoga påkallade motiveringar och utredningar till sin ansökan om uppehållstillstånd.

Men så var det det där med att mamman i familjen sökt asyl…

Nej, det går inte att bringa klarhet i det hela utan att alla kort ligger på bordet! Och det måste ju Migrationsverket och domstolen ha haft och båda instanserna har kommit fram till att lagen inte medger att mamman och det ena barnet kan få stanna i Finland. Vilket kanske då innebär att familjen, för att inte splittras, måste återvända till Irak.

Vilken rundgång! Det här måste på ett eller annat sätt klaras upp så att familjen inte splittras, vilket vore inhumant mot två oskyldiga barn.

Tillägg efter att ovanstående skrivits:
Det sipprar nu fram nya uppgifter, ofta i sidomeningar som denna. Församlingsprästen i Riihimäki, Jikka Vänskä i Helsingin Sanomats artikel Suomesta käännytettävälle irakilaisäidille olisi järjestynyt työpaikka – Presidentti Halonenkin otti kantaa tapaukseen:

Om föräldrarna hade varit gifta redan innan mammans ankomst till Finland, hade deras situation bedömts annorlunda än nu.

Varför har medierna inte angett detta tidigare? I bestämmelserna står, som angetts tidigare i texten här ovan, att om mannen är klassad som flykting:

Då kan familjen ha rätt att återförenas utan försörjningskrav förutsatt att, enligt Migrationsverket:

migri ny logofamiljen har bildats före anknytningspersonen anlände till Finland.

Nu visar det sig att familjen inte uppfyllde det kravet. Vad är det mer som kommer att komma i dagen, som medierna missat att berätta? Fortsättning lär följa på den här ytterst tragiska historien. Man kan också hoppas att medierna lärt sig en del under den här resans gång.

Finländska medier serie grön

Arbetsförmedlare Y: ”Många har redan företag i Grekland och är gifta med grekiska kvinnor som driver företaget vidare medan mannen är “flykting” i Sverige.”

Arbetsförmedlare Y skriver, apropå min text med rubriken Är jag den enda som reflekterar över… med fortsättningen ”…varför inte förmögna syrier (och även irakier och andra) med många miljoner kronor att investera, söker arbets- och uppehållstillstånd i Sverige?”:

AnonymNej, du är inte den enda som reflekterar över varför de inte ansöker om arbetstillstånd istället för asyl!

Jag har genom åren pratat med åtskilliga nyanlända med färska uppehållstillstånd som haft egna företag i hemlandet och bevisligen har det gott ställt. Min fråga har varit varför de inte investerat sitt kapital i till exempel ett befintligt företag som de övertar, eller visar att de står i begrepp att starta ett eget företag i Sverige med en bärkraftig företagsidé? De säger sig inte ha haft kännedom om detta plus att de undrar varför de ska använda sina egna pengar till sin egen försörjning när de kan få pengar av svenska staten. De säger det inte klart ut på det viset, men det är andemeningen.

Många har redan företag i Grekland och är gifta med grekiska kvinnor som driver företaget vidare medan mannen är “flykting” i Sverige. Han besöker regelbundet familjen i Grekland och skriver under diverse viktiga papper. Ibland har han för avsikt att “flytta över” företaget till Sverige, men då det för det mesta rör sig om skrädderi eller liknande verksamhet som inte är så lönsamma att driva i Sverige på grund av löne- och skatteläget så blir det sällan av.

Jag märker dock att fler och “investerare” köper svenska företag, till exempel bilskrotar och restauranger, som sedan ska drivas av lokalt anställda personer som då ska ha instegsjobb och nystartsjobb trots att de fungerar som både VD och platschef.

Kommentar: Dumsverige låter sig utnyttjas på precis alla områden och på alla tänkbara sätt. Vilka betalar priset för politikers och myndighetschefers totala ansvarslöshet? Fattiga, högt taxerade svenskar, sjuka och gamla, särskilt fattigpensionärer. Men det bryr sig inkompetenta ”ansvariga” inte alls om. De själva har ju sitt på det torra och har tagit sig rätten (den har inte givits dem) att slösa hur de vill med allas våra pengar. Dumsverige, Ansvarslöshetssverige, Dårsverige i ett nötskal!

Slutreflektion: Det ska bli intressant att se när – eller ens om – andra skribenter och journalister tar upp det som jag reflekterat över och som arbetsförmedlare Y kommenterat…

Tidigare texter här på bloggen av Arbetsförmedlare Y:
•  Arbetsförmedlare Y: ”I hans handlingar stod en flicka född 2001-12-01 uppsatt som maka, hon fyllde alltså 14 år just idag.” – 1 december 2015
•  En före detta migga: ” I detta fall rör det sig om en iransk flicka, född 1999, som kommit till Sverige utan vårdnadshavare.” – 2 december 2015
•  Arbetsförmedlare Y berättar vidare: ”Sedan finns det ju en make till också, nämligen till den då 15-åriga storasystern.” – 13 december 2015
•  Arbetsförmedlare Y igen: ”Frustrationen är stor hos många arbetsförmedlare. Jag själv funderar faktiskt på att säga upp mig för det är inte längre arbetsförmedling vi sysslar med.” – 6 januari 2016
•  Arbetsförmedlare Y: ”Sedan får man väl själv avgöra om man tycker att ersättningen är hög eller inte.” – 3 februari 2016
© denna blogg.

Finland. Om skärpta krav för familjeåterförening (igen).

Målet är att garantera att Finland Yle 26.2 2016

Klicka på textrutan för att läsa hela artikeln på Yles sajt.

 

 

Reglerna för familjeåterförening för asylsökande har successivt skärpts sedan 2010. Det har lett till att antalet återföreningar har minskat. Nu vill regeringen skärpa reglerna ännu mer genom en rad ändringar i utlänningslagen (på finska). Så här rapporterar Yle:

I lagförslaget utvidgas och skärps kravet på en tillräcklig inkomst innan en flykting kan ansöka om återförening av sin familj i Finland.

För en familj med två barn skulle de belopp som ligger på bordet betyda en nettoinkomst på 2.600 euro (ca 26.000 kronor) i månaden. De är en bruttomånadslön på nästan 4.000 euro (ca 40.000 kronor), som är långt mer än genomsnittslönen inom till exempel den kommunala sektorn.

Inkomstkravet skulle gälla också ensamkommande minderåriga barn, dock med möjlighet till undantag ”om barnets bästa så kräver”.

Vidare rapporterar Yle:

Nästan 40 organisationer och instanser har gett utlåtanden om lagförslaget. Bland dem finns polisen, gränsbevakningen, Folkpensionsanstalten och många ministerier som inte har några invändningar mot de nya reglerna i sig.

De organisationer, ett tjugotal, som har anknytning till flykting- och integrationsarbetet är emellertid mördande i sin kritik. Också riksdagens justitieombudsman, diskrimineringsombudsmannen, Kommunförbundet och Helsingfors stad har dubier.

Flera organisationer kritiserar Inrikesministeriet för att inte alls ha bett om utlåtanden av instanser som arbetar med barn även om de nya kriterierna i högsta grad påverkar just barnens ställning. Av de här instanserna har en del ändå lämnat in ett utlåtande på eget initiativ.
————————————
Regeringen utgår i sitt lagförslag från att de skärpta inkomstgränserna vid ansökan om familjeåterförening ska underlätta integrationen eftersom flyktingar som vill ha hit sin familj tvingas ta ett större ansvar för utkomsten.

Men, säger bland andra Helsingfors stad, det kan gå tvärtom.

Migrationsinstitutet och flera andra instanser är på samma linje. Inkomstkraven är så höga att de är ägnade att skapa djup tröstlöshet och apati istället för att motivera till aktiv integration. En förutsättning för att integrationen ska lyckas är också att du kan vara med din familj.

Lagändringsförslagen ska ges till riksdagen senare i vår.

Om detta skrev också Hufvudstadsbladet den 17 november 2015: Finland. Skärpta krav för familjeåterförening för dem som fått asyl i Finland.

Finländska medier serie grön

Finland. Nytte Ekman tells it like it is.

Radio Vega Nytte Ekman Ida Schauman 21.10 2015

I programmet Slaget efter tolv i Radio Vega (21 oktober) diskuterar Nytte Ekman som driver organisationen Nada Hope och Ida Schauman, ordförande i integrationsutskottet i SDP, asylsituationen främst i Finland och, delvis också i EU.

Diskussionen var föranledd av att Nytte Ekman hade skrivit en, för många av dem som känner till henne och hennes 20 år långa engagemang för flyktingar och asylsökande, oväntad debattinsändare i Hufvudstadsbladet den 15 oktober. Läs om det i inlägget Finland. ”Nu har dagen kommit när det är dags att stänga gränserna.” Ida Schauman skrev en replik den 18 oktober: Ansvarslöst av Nada Hope.

SkSlaget efter tolv logo Radio Vega 21.10 2015Klicka på bilden för att komma till programmet (på svenska).

Nytte Ekman har 20 års erfarenhet av arbete med asylsökande och flyktingar i Finland genom organisationen Nada Hope. Det hon säger är till stor del sådant som också jag känner till efter lika lång tids samlad erfarenhet och kunskap på området dels som asylombud (under ca 15 år), dels som debattör och skribent, det vill säga sedan 1995. Ur diskussionen mellan Ida Schauman och Nytte Ekman sades bland annat:

Nytte Ekman: Jag har arbetat 20 år för flyktingar och tycker att alla som har flyktingskäl ska få stanna i Finland. Det är många som inte uppfyller kriterierna för att klassas som flyktingar. Man måste hålla begreppen isär. Man måste veta vad en asylsökande är, vad en flykting är, vad en immigrant är och vad en folkvandring är. Det pågår en verklighetsförfalskning i samhället och medierna kallar till exempel alla för flyktingar. Men så är det inte!

Om man verkligen skulle vilja ha ordning på den här enorma folkvandringen så borde man stänga gränserna åtminstone tillfälligt för att reda opp allting. Då skulle man gå igenom alla som finns här.

Massor, massor av de här nyanlända ”flyktingarna”som jag har träffat – jag har besökt många flyktingförläggningar i södra Finland – säger: ”Jag är inte flykting, jag ville komma hit för att få ett bättre liv”. Jag tror inte att de flesta bland dem som kommer har asylskäl. De säger själva uttryckligen att de inte är flyktingar utan att de söker ett bättre liv. De säger det ärligt och öppet. Jag känner många andra som också har kommit till Finland som säger direkt när de träffar sin jurist att: ”Jag är alltså ingen flykting, jag vill bara ha ett bättre liv.” Och då pressar juristen dem och säger att: ”Ja, ja, men du ska söka asyl”. De försöker själva protestera och säger: ”Men jag är inte det, jag vill ha ett bättre liv!” De är så kallade ekonomiska flyktingar.

Hon tar sedan upp frågan om de olika benämningarna och begreppen igen och framhåller att det är viktigt att man lär sig dem och nämner också vikten av att man i ett land vet vilka man släpper in och beviljar asyl eller uppehållstillstånd:

Nytte Ekman: Det är ju också en fråga om finländarnas säkerhet när det gäller IS-terrorister och andra. När gränserna är flyttande och folk kan röra sig fritt inom EU så är det klart att det finns risker för att något tråkigt ska inträffa.

Ida Schauman får frågan om vad hon tycker om det som Nytte Ekman säger och det hon har skrivit.

Ida Schauman: Jag och många andra som har följt Nytte Ekmans arbete blev ganska förvånade när vi läste den här debattartikeln och också ganska chockade över att man nu går ut med att Nada Hope vill stänga gränserna. Faktum är ju det där om att stänga gränserna att vi måste ju ändå behandla alla ansökningar om asyl. Och det är ju vad vi gör nu: vi har en registrering vid gränsen och det började man med  för någon månad sedan. Stänger man gränserna så försvårar det för jättemånga människor som lever och rör sig över gränsen. Så jag ser inte hur stängda gränser skulle kunna vara en lösning.

Nytte för fram ganska många saker som jag ifrågasätter som att de flesta inte söker asyl och det tycker jag är ganska farliga saker att säga. Det handlar ju ändå om manga tusentals människor och om du inte ar en undersökning som säger att ”så här är det”, om du inte har fakta så tycker jag att det är ganska stämplande.

Ida Schauman talar vidare om att det är väldigt få brott som begås av personer med flyktingbakgrund. Nytte Ekman för fram tanken på att man skulle kunna söka asyl på utländska ambassader i krisområden vilket Ida Schauman inte verkar vara helt emot.

Man bör lyssna på hela intervjun (klicka på Slaget efter tolv-bilden ovan) som omöjligt kan återges i sin helhet här. Men det kan vara bra att ta till sig detta som Nytte Ekman säger:

Lyssna på den här intervjun om fem år så förstår alla vad jag menar.

Kommentar: Jag känner till viss del igen mig själv i Nytte Ekman. Jag var asylombud i 15 år varav fem år som Medborgarnas flyktingombudsman) och har också, precis som hon, 20 års faktisk och praktisk erfarenhet på asyl- och migrationsområdet. Den långa tiden och de många mötena med asylsökande på asylboenden och i förvar har gett många kunskaper och vetskaper som man inte kan läsa sig till och som inte alltid kan brytas ner i ”statistik” eller backas upp i ”undersökningar som stöder…”.

Man lär sig väldigt mycket genom att vara på plats, att lyssna på och prata med asylsökande, att agera asylombud, att delta i allehanda seminarier och träffa myndighetspersoner, politiker och regeringsmedlemmar och att själv skriva och att läsa många asylansökningar och beslut från myndigheterna etc. Men givetvis lär man sig också viktiga saker genom att ta del av statistik (hårda fakta) och undersökningar.

Hade myndigheter och medier tagit del av – och tagit till sig – information och larm som miggor framfört här på bloggen i åtta år, hade det kunnat se annorlunda ut i Sverige idag. Jag har, precis som Nytte Ekman, redan för flera år sedan sagt att så kallade ansvariga borde lyssnas å dem som vet och kan. Inte sticka huvudena i sanden.

Slutsats och uppmaning till ansvariga i Finland – men också i Sverige – är:

Det kan vara av vikt för ansvariga och involverade och intresserade att lyssna på Nytte Ekman, hon vet vad hon talar om. Ida Schauman har en hel del att lära av Nytte Ekman, men är också värd att lyssna på eftersom hon dels verkar uttala sig genuint i enlighet med vad hon verkligen tror på; dels helt säkert också vill såväl Finlands som de skyddsbehövandes bästa.

Lyssna gärna på Nytte Ekman nu i stället för att titta i backspegeln om fem år!

© denna blogg.

Finländska medier serie grön

General Sayed Omar Sabur, chef för passbyrån i Afghanistan, säger att de trycker 7.000 pass om dagen, fler hinner man inte att trycka.

Flüchtlinge aus Afghanistan Spiegel online 14.10 2015Klicka på bilden för att komma till artikeln på Spiegel online.

I artikeln på sajten Spiegel Online, med rubriken För att komma till Tyskland riskerar de allt berättas bland annat – i ett referat av innehållet:

13 års support från väst – trots det lämnar allt fler Afghanistan.

Nissam, 28 år gammal, är människosmugglare (Schlepper på tyska –  översatt “släpare”). Han säger:

”Våra kunder utnyttjar våra tjänster och vi tillhandahåller service ända till Tyskland.

Nissam sitter vid restaurangbordet med tre telefoner. Han har mycket att göra. Just nu är en grupp på trettio personer på väg med buss till Iran. Därefter ska de över till Turkiet, sedan över havet till Grekland och vidare längs Balkanrutten till Tyskland.

”Bästa reklamen är nöjda kunder som kommer fram”, säger Nissam.

Han talar lugnt om den farofyllda flykten som varje månad görs av 100.000 afghaner: ”De fruktar att talibanerna ska ta över snart igen.”

Affärerna går lysande och efter strömmen av syriernas är det nu afghaner som strömmar mot Europa.

Nissam förhandlar med en kund, Qais Halimi, 22 år gammal, som vill boka sin resa till Europa längs en säker rutt. Han vill ha en besöksvisum till Turkiet, kostnad på svarta marknaden 6.000 dollar, och för vidare transport till Tyskland betalar han sedan 8.000 dollar kontant. Familjen har fått ihop denna summa.

”Bättre att dö vid flykten än här i Kabul”, säger den unge afghanen. Han följer med flyktingsituationen i Tyskland via Deutsche Welle och säger att ”Tyskland är ett bra land. Här i Afghanistan kallar vi Angela Merkel för Alla Flyktingars Moder. Hon ger oss hopp.”

General Sayed Omar Sabur är chef för passbyrån i Afghanistan och säger att de trycker 7.000 pass om dagen, fler hinner de inte trycka. ”De flesta vill ha pass för att fly härifrån. I Tyskland, har han hört, får den som har ett afghanskt pass omedelbart asyl.

Trafiken till Iran ökar vecka efter vecka, just nu avgår 65 bussar med 80 passagerare i varje buss, varje morgon.

Sammanfattning:
100.000 afghaner lämnar landet varje månad, många vill till Tyskland, tusentals pass trycks och tusentals dollar per person betalas till smugglarna.

Kommentar: Det pågår således en massiv och välorganiserad, helt öppen ”flykt” från Afghanistan till Europa. Alltså från ett land som – även om förhållandena inte är särskilt goda – inte är i krig. På den afghanska passbyrån trycker man pass för allt vad tygen håller och hjälper sina medborgare att resa (inte ”fly”, alltså) till Europa dit de tar sig för att söka ”asyl”.

När började man anse att människor från ett land där landets egna myndigheter hjälper dem att lämna landet, är flyktingar”?

Detta hör och läser vi inget om i svenska medier…

”De flyr undan krig och förföljelse”, upprepar svenska politiker ständigt, nästan likt en besvärjelse. Oavsett hur mycket information om motsatsen tar de inte till sig den. Varför svenska politiker (och medier också, för den delen) är så ointresserade av fakta på det härlivsavgörande samhällsområdetär helt obegripligt. Och i allra högsta grad oansvarigt, trots allt vackert tal om att ”alla måste ta ansvar”!

© denna blogg. Översättning Merit Wager med hjälp av en tysktalande.

Det kom ett melj från en finländare i Sverige

En finländare i Sverige, som liksom jag följer både vad som händer där och här, skriver följande:

Hbl 150 årTill min besvikelse läser jag i Hufvudstadsbladet (Hbl) från den 29 september – Barnen behöver extra stort stöd – att det i Sverige så missbrukade begreppet ”barn”, om invandrarungdomar som säger sig vara minderåriga, även etablerats i vår finlandssvenska media. Vilken finländsk ungdom i åldrarna 15-18 (minus en månad) skulle vilja bli kallad för barn när man har det utmärkta ordet ”ungdom” för de åldrarna?!

Även i Finland ska man tydligen nu byta ut det korrekta ordet ”minderårig” mot det mera känsloladdade ordet barn. Alltså handlar det här om särbehandling – de invandrade ungdomarna är inte betraktade som jämbördiga med de inhemska. Ska jag slå till med att egentligen visar detta på en rasistisk hållning?

Desto märkligare ser detta ut när man vet att killar i kulturer där patriarkala värderingar dominerar, blir betraktade som män redan under sina tonår. Den tidigare så sakliga hållningen verkar Hbl nu ha övergett till förmån för formuleringar som har till syfte att manipulera våra känslor i stället för att rikta sig till vårt förnuft, respektera vår förmåga att tänka själva. Läsaren ska styras till vissa åsikter, i stället för att utifrån fakta fritt bilda sin egen uppfattning. Jag som läsare ska lära mig att ”tänka rätt”. Och det är journalisten som ska lära mig det.

Och jag som hittills varit så stolt över vår finska/finlandssvenska kultur där dylika fenomen som förminskar och infantiliserar läsaren, inte tidigare förekommit. Till skillnad från den svenska. Nu får jag bara hoppas att den finskspråkiga journalistiken fortsätter att hålla flaggan i topp och ger fan i att börja manipulera läsaren såsom Hbl nu gjort!

Kommentar: Det är sorgligt om Hbl:s journalister tar efter dumheter från Sverige. Felaktigt i texten är också – förutom att kalla dessa ungdomar för ”barn” – att kalla dem ”flyktingbarn”! Man vet ju inte om de är flyktingar (ytterst få minderåriga har flyktingskäl…) innan deras ansökningar gåtts igenom och beslut fattats. Det korrekta är att benämna dem ”minderåriga asylsökande”. Eller – givetvis – ”asylsökande barn” om det uppenbart handlar om just ”barn”.

Man kan bara hoppas att det som läsaren ovan beskriver var ett misstag och att mer korrekta benämningar både vad gäller barn, unga och minderåriga och överhuvudtaget allt som rör asylområdet (flyktingar, asylsökande, illegala invandrare etc) används i finlandssvenska medier och alldeles särskilt i en ärevördig gammal publikation som Hufvudstadsbladet.

© denna blogg.

Buy Now ButtonSwish bankgiro

Finland. Asylsökande: ”Det här skulle jag inte ens ge åt min hund, det är inte ätbart.”

Korngryn och kalkonKlicka på bilden för att komma till artikeln i Hufvudstadsbladet.

Det är märkligt. Inte trodde man att människor som – som det alltid heter i Sverige – ”flyr för sina liv undan krig och förföljelse” skulle ha mage att, det första de gör i ett land där de söker ”skydd”, klaga på vad det landets folk ger dem att äta! Inte tror jag att karelarna som evakuerades till Finland för drygt 70 år sedan skulle ha kommit på tanken att klaga när de gavs mat och husrum. Men bland dessa människor låter det så här:

Det här skulle jag inte ens ge åt min hund, det är inte ätbart.

Sagt av en av demonstranterna som petade med ett finger i korngrynsrisotton. För många finländare är det nästan hädelse att göra så med mat…

I Uleåborg marscherade ett sextiotal flyktingar ut i protest när maten inte smakade, läs texten Finland. Asylsökande demonstrerar mot den mat de serveras.

Nog är det som sagt lite märkligt att man som asylsökande och som i varje fall påstått skyddsbehövande, knappt hunnit komma till ett land och ange att man vill stanna där för att man behöver just skydd, innan man börjar klaga och demonstrera! Hur kan dessa människor tro och hoppas bli välkomnande av ett folk som det finska, som vet vad krig är, vad svält är och som är uppfostrade att arbeta hårt och inte klaga i onödan, när de beter sig så här?

Kulturskillnaderna är helt enkelt för stora och det är nog precis som Cyrus Jebraeil, iranier som kom som kvotflykting till Finland för 11 år sedan, säger i en artikel på Yles sajt med rubriken Kiintiöpakolaisena Suomeen tullut väittää: Turvapaikanhakijoiden jopa mahdotonta sopeutua tänne (Kvotflykting i Finland påstår: Det är omöjligt för asylsökande att anpassa sig här):

Många ser den här krisen som pågår just nu. Men det här är bara toppen på isberget. Det är när man vill börja integrera dem som det blir svårt. Finland har haft problem med invandrare redan tidigare, nu bara fördjupas de och det skrämmer.

Cyrus Jebraeil, som är kristen, är övertygad om att hans kristna tro har varit en stark faktor när det gällt hans anpassning till det finska samhället. Han säger:

Att integreras här kräver något som förenar en med Finland och den finländska kulturen. Alla som kommer hit har inte det. Världarna – deras och finländarnas – är mycket långt ifrån varandra. Det kommer att vara fruktansvärt svårt för dem. Många land de asylsökande säger att de har kommit hit på grund av rykten. Deras förväntningar och krav är inte vad de borde vara. De kommer att bli besvikna.

Enligt Jebraeil är den största faktorn att värderingarna är annorlunda.

–För finländarna är förlåtelse en grundvärdering, men i många andra kulturer förstår man inte det alls. Ärlighet och hederlighet, transparens och flit är finländska värderingar. De är kristna värderingar. En liten del av folket går i kyrkan, men värderingarna i samhället har sin grund i Bibeln.

Jebraeil tycker att Finland borde förhandla och hjälpa till att lösa kriserna på plats i stället för att ta emot asylsökande.

Till slut. Maten som bjuds de nyanlända asylsökande är exakt densamma som skolbarn och stadens anställda i Uleåborg äter till lunch. Men de gillade inte korngrynsrisottton, trots att, som sägs i artikeln:

En snabb googling av traditionell irakisk mat ger dock vid handen att vete, korn, ris och dadlar hör till baslivsmedlen. Tillagningen sker givetvis enligt andra recept i Irak än i Finland.

Det framhålls också i texten att:

Alla invånarna i förläggningen var inte lika kräsna. Av de trehundra boende var det bara en femtedel som såg så allvarligt på saken att de gick ut i protest.

Protesten gällde också inkvarteringsförhållandena som inte uppfyllde de nyanländas krav. En del av demonstranterna uppgav att de inte tänker återvända till förläggningen, men alla gjorde det ändå. Största delen av de asylsökande i Hiukkavaara är unga män.

Kommentar: Som sagt, finländarna kommer knappast att acceptera den här typen av bortskämt och krävande beteende. Det är ju ändå de som betalar. Men man ska heller inte dra alla över en kam, bland dem som verkligen behöver skydd och som verkligen kommer från krig och förföljelse är gissningsvis toleransen och kanske också tacksamheten större. Det är de högljudda unga männen som hörs och syns. De har kanske kommit till Finland på grundval av felaktiga rykten, i tron att landet är någon sorts paradis, och blir bittert besvikna.

© denna blogg.

Finländska medier serie grön

.

”Nytysken” reflekterar igen

Tysklands flaggaNytysken, svensken som sedan länge bor i Tyskland och enligt nysvenskt språkbruk därför bör kallas ”nytysk” trots att han själv anser sig vara svensk, reflekterar igen:

Efter att ha sett Stefan Löfven i Aktuellt den 10 september (inslaget börjar ca 6:40) så inser jag att Sverige dock bara är en låtsahumanitär stormakt. Så många undanflykter och verbala krumbukter på direkta frågor. Att som (ca 12:00) säga att ”en del har asylskäl och de får stanna, en del har inte det och de får åka tillbaka”, när det finns en hel lagsamling om alla rättigheter som ”hemåkarvägrarna” (=papperslösa) har, det är inte bara falskt, det är rent groteskt.

Och detta ständiga: ”Andra länder måste ta sitt ansvar.”

Tror någon verkligen att den flykting som blir tilldelad Estland eller Ungern nöjer sig med slika ”nitlotter” när andra har fått ”högvinster” som Tyskland eller Sverige (OK, här ”pseudohögvinst”).

Tyskland väntar ”upp till 50.000 asylsökande” den kommande helgen. Om det kan fungera? Jag tvivlar.

Kommentar: Överflödig.

© denna blogg.

 

Lite blandat om asylinvandring, journalisterna och Sverigedemokraterna samt texter i Sydsvenskan och Svenska Dagbladet.

sydsvenskanPer Svensson, kulturskribent på Sydsvenskan, skriver under rubriken Bekymrade borgare. Ledarskribenter bryr sig alltmer om integration – av SD. Han tycker att ”borgerliga röster låter alltmer lika” och framhåller då bland annat Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl och hennes text Det politiska ansvaret efter Ikeamorden den 11 augusti. Hon skriver bland annat:

svd_logoSverige har en hög ambition att visa generositet när det gäller flyktinginvandring och gränspolitik. Men om ambitionen inte matchas med en förmåga att vidmakthålla statens grundåtaganden förlorar den i legitimitet. Underlåtenheten skapar otrygghet och bereder i förlängningen mark för krafter som är beredda att attackera andra människor med syra och smällare.

Per Svensson skriver:

Man känner igen yttringar av denna samförståndsanda på att flyktinginvandring, misslyckad integration och otrygghet blir länkar i en argumentationskedja som sedan används till att förankra slutsatsen att Sverigedemokraterna inte längre kan särbehandlas.

Svensson krånglar sig i sin långa mening fram till att… ja, det finns liksom inte uttalat vem han egentligen menar, bara att någon vill ”förankra slutsatsen Sverigedemokraterna inte längre kan särbehandlas”. Inte heller framgår det hos vem/vilka denna ”förankring” ska ske.

Det märkliga är att Svensson, som så många andra, ständigt förhållit sig till det här partiet, dragit in det i alla möjliga sammanhang och diskuterat det nästan onormalt mycket. Många har gjort som han, i stället för att se Sverigedemokraterna som det separata, mycket lilla parti det tidigare varit och inte ständigt ställa allt i relation till det. Visserligen blir det väl nu allt mer relevant – vilket det inte har varit tidigare –  att förhålla sig till Sverigedemokraterna eftersom det ökat sitt väljarstöd så kraftigt att det i den senaste Sentio-mätningen endast låg 0,8 procent efter Sveriges största, men inte så stora parti, Socialdemokraterna. Det är ju trots allt ett parti som, vad man än må tycka (och många tycker!) om det, är demokratiskt invalt i riksdagen av nästan 13 procent av dem som röstade och nu, enligt en av de senaste mätningarna, stöds av 20,8 procent. Gissningsvis blir siffran ännu högre i nästa mätning och det är inte långt kvar tills Sverigedemokraterna kan komma att gå förbi Socialdemokraterna och bli Sveriges största parti. Det dummaste de övriga partierna har gjort i alla år är att de har demoniserat Sverigedemokraterna så till den milda grad att de nu inte kan ta i dem med tång, inte ens om de skulle tycka/inse att det är vad som borde göras. De övriga partierna har också mer eller mindre idiotförklarat ca 800.000 svenskar som röstade på dem i valet 2014. Ska 1,5 miljoner eller fler svenskar idiotförklaras i nästa val? Finns det ingen skyldighet hos övriga partier att rannsaka sig och sitt agerande mot sina väljare, varav många har ”flytt” till Sverigedemokraterna?

Och vad månne Per Svensson menar med detta:

Vad än Lifvendahl kommer att hävda när hon får tid att tänka så kan man inte tolka detta upplägg på annat sätt än att hon tror sig veta att det finns ett direkt samband mellan morden i Västerås och politikernas oförmåga att hantera integrationsfrågorna.

”Integrationsfrågorna”? Det handlar väl inte om dem i första hand, det handlar ju om att asylsökandet till viss del blivit en sorts mycket dyrt och cyniskt ”charterresande” och att Sverige absolut inte har någon ordentlig kontroll på vilka människor som släpps in i landet, varifrån de kommer, vad de heter, vilken nationalitet de har, om de begått brott i sina hemländer och flyr undan straff, om de söker ”ett bättre liv” eller om de tillhör någon islamistgruppering. Eller om de har flykting- eller skyddsskäl. Om Sverige klarade av att hantera asylsökandet så som till exempel de nordiska grannländerna, så skulle också integrationen kunna vara betydligt bättre, även om problem och svårigheter – i Sverige numera kallade ”utmaningar” – givetvis ändå skulle finnas. Men absolut inte i den utsträckning dessa ”utmaningar” (i klartext alltså problem) översvämmar landet idag.

Det är bra att Svenska Dagbladet beskriver verkligheten sådan den är och inte använder flufford eller felaktiga benämningar som förvirrar. Och ja, oavsett om det var det Tove Lifvendahl menade i sin ledartext eller inte, så måste övriga partier och även medierna upphöra att särbehandla Sverigedemokraterna. Och det av minst två anledningar:

1.  Sverigedemokraterna kan snart vara det största partiet i Sveriges riksdag och är lika demokratiskt invalt som alla de andra partierna.
2.  Väljarna förtjänar respekt och inte att idiotförklaras. Människor har rätt att fritt rösta på vilket parti de vill enligt vallagen.

Reflektion: Båda skribenterna talar, som så många andra, om ”flyktinginvandring” trots att de, liksom alla svenska journalister, vid det här laget borde veta skillnaden mellan ”flykting” (enligt Genèvekonventionen) och asylsökande (som inte uppfyller Genèvekonventionens definition men som söker skydd av andra skäl). Bäst är att alltid använda ord som ”asylinvandring” och ”asylsökande” eftersom man inte vet förrän efter Migrationsverkets beslut huruvida personerna är flyktingar, skyddsbehövande i övrigt eller varken det ena eller det andra.

© denna blogg. Korta citat är tillåtna; vid citat länka alltid till originalinlägget.

En migga: ”Så här kan det gå till i en migrationsdomstol i februari 2015.”

Detta är en lång men viktig text som den som vill veta hur det kan gå till i Sveriges migrationsdomstolar, där viktiga asyl- och skyddsbeslut fattas, bör läsa.

profileEn migga skickade en 14 sidor lång, inte på något sätt hemlig utan offentlig dom och skrev:

Så här kan det gå till i en migrationsdomstol i februari 2015, den borde omnämnas på din blogg.

Kommentar: Ingredienserna i den här för skattebetalarna mycket dyra historien är närmast farsartade. För en normalbegåvad människa ter sig migrationsdomstolens dom nästan omöjlig att förstå. Att en liknande dom skulle kunna meddelas i något annat EU-land än Sverige är svårt att tro.

Information: Den klagandes identitet har inte angetts i den här historien, även om den givetvis framgår i domen. Det relevanta och intressanta i sammanhanget är migrationsdomstolens hantering av de uppgifter den haft att ta ställning till, och de beslut den fattat på grundval av dem.

Intressant är också att här slås fast att ett ”apatiskt barn” inte alls var apatiskt. Svenska läkare, debattörer, ”experter” med flera har i alla år vägrat erkänna att alla ”apatiska barn”, som nästan enbart förekommit i Sverige, inte alls har varit apatiska. Jag känner själv till fall – och har också talat om dem, där barn tvingats spelat sjuka (precis som mannen i den dom som här refereras) på order av föräldrarna, tvingats dricka Klorin för att man skulle kunna påstå att de försökt begå självmord, tvingats kasta sig framför långtradare som – eftersom det var arrangerat – i sista sekund bromsat in, för att man skulle kunna påstå att barnet försökt begå självmord. Här, i Migrationsdomstolens dom, slås det fast, tydligt och klart att:

Vid tidigare vistelse i Sverige har han tvingats spela svårt sjuk, så kallat apatisk. Hans far tvingade honom under flera år att vara sängliggande.

Utdrag ur dom i Migrationsdomstolens dom, den klagande här kallad NN, är 20 år gammal:

Förvaltningsrätten migrationsdomstolMIGRATIONSDOMSTOLENS AVGÖRANDE:
Migrationsdomstolen avslår yrkandet om muntlig förhandling.  Migrationsdomstolen upphäver Migrationsverkets beslut, utom såvitt avser ersättning till offentligt biträde, och beviljar NN permanent uppehållstillstånd.

BAKGRUND:
NN ansökte första gången, tillsammans med sin mor och en syster, om asyl i oktober 2005. Migrationsverket avslog deras ansökan och beslutet vann laga kraft. Familjen lämnade därefter in ett flertal begäran om verkställighetshinder, vilka samtliga avslogs. Beslutet om avvisning verkställdes i maj 2009 genom att familjen reste till Serbien. Familjen återkom i november samma år men hade då ett lagakraftvunnet beslut varför de inte kunde ansöka om asyl. I samband med nu aktuell ansökan framkommer att NN har ansökt om asyl i Norge i november 2011.

Sedan reste NN enligt egen uppgift in i Sverige i september 2012 och ansökte återigen om asyl. Han anförde då, i huvudsak, följande:

Hans familj är sedan ett antal år indragen i en blodshämnd. Han har inte så stor kännedom om blodshämnden annat än att den startade i samband med att hans farfar flyttade till en viss ort före kriget. Flera av hans släktingar har dödats. Han känner inte till vilken familj det är som hans egen familj har konflikten med.

Han nu har brutit med sin egen familj vilket innebär att han inte heller kan få mer kännedom om det. Eftersom han inte vet vilken familj det är som hans familj har en konflikt med så har han svårigheter att skydda sig.

Vid tidigare vistelse i Sverige har han tvingats spela svårt sjuk, så kallat apatisk. Hans far tvingade honom under flera år att vara sängliggande. Hans kropp har tagit fysisk skada av de åren. När han återkom till hemlandet försökte han bryta sig loss från familjen. Hans far har då vid flera tillfällen hotat honom till livet och har även misshandlat honom. Han kan inte få hjälp av myndigheterna eftersom hans far har goda kontakter med polisen, som är korrumperad.

Migrationsverket avslog ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd och beslutade att utvisa NN i första hand till Serbien. NN har tidigare lämnat in ett födelsebevis från Socialistiska Republiken Jugoslavien/Republiken Serbien. Något pass har inte lämnats in. NN kan vare sig anses ha styrkt sin identitet eller ha gjort den sannolik med inlämnat dokument. NN har tagits emot av serbiska myndigheter varför det får anses styrkt att han är serbisk medborgare. Hans ärende ska därför prövas mot detta land.

NN har uppgett att hans familj är inblandad i en blodsfejd gentemot en för honom okänd familj. Det kan konstateras att NN:s familj inledningsvis har anfört att fadern har varit förföljd av en politisk gruppering. Hot om blodshämnd har förts fram först i samband med ett överklagande av verkställighetshinder i augusti 2008.

NN har varit bosatt i Serbien under åtminstone tiden maj 2009 till november 2009. Han har även rest till hemlandet från Norge 2009 utan att någonting har hänt honom. NN har även uppgett att han känner sig hotad av sin far, som ska ha misshandlat honom vid flera tillfällen. Han kan inte få hjälp av myndigheterna gentemot sin far eftersom denne har goda kontakter inom polisen och har mutat dem.

Redan här undrar man ju vad Sverige har med allt detta att göra. Inget av ovanstående torde – borde – utgöra skäl för PUT, permanent uppehållstillstånd. Ändå används skattemedel om och om igen till kostsamma processer inom såväl Migrationsverket som i migrationsdomstol.

Under rubriken BAKGRUND sägs vidare:

Förvaltningsrätten migrationsdomstolNN är mycket vag i uppgifterna angående blodshämnden. Han och hans familj har vistats i hemlandet under ett flertal år, utan att någonting har inträffat. Omständigheten att det skulle finnas en  blodshämnd framfördes på ett mycket sent stadium under familjens tidigare asylansökan. Uppgifterna bedöms därför sakna tillförlitlighet. NN har därför inte gjort sannolikt att han riskerar skyddsgrundande behandling på grund av de skäl han har anfört i detta fall.

Vidare anges tydligt och klart under rubriken BAKGRUND att:

Förvaltningsrätten migrationsdomstolAngående hoten och misshandeln från hans far är detta kriminella handlingar från en enskild individ. Avseende händelserna 2006-2009 finns en förundersökning i Sverige. Hoten och det våld NN har utsatts för i hemlandet är en fråga för det nationella rättsväsendet. Enligt tillgänglig landinformation finns det myndighetsskydd att tillgå i Serbien. NN kan därför vända sig till en polisstation och få hjälp med hot från en privatperson. I fråga om huruvida fadern har kontakter inom polisen, motsäger NN sig själv eftersom han även har anfört att det är den familj med vilken hans egen familj har en konflikt med som mutar polistjänstemän. Oaktat detta har NN, för det fall han inte kan ges skydd eller hjälp av lokala myndighetspersoner, att vända sig till överinstanser i hemlandet. Han har därför inte gjort sannolikt att han har uttömt nationellt skydd innan han ansöker om internationellt skydd.

Sedan anges att NN ”inte kan anses ha en särskild anknytning till Sverige” och att:

Förvaltningsrätten migrationsdomstolNN har anfört att han på grund av den behandling hans far utsatte honom för tidigare har varit tvungen att sitta i rullstol. NN uppger att han i dag kan gå och att han tränar flera olika kampsporter. För den del han är i behov av ytterligare vård, finns det att tillgå i hemlandet. Det har inte kommit fram något som tyder på att NN inte har möjlighet att få vård för sina besvär i hemlandet. Det har inte heller kommit fram några andra omständigheter som varken enskilt eller vid en sammantagen bedömning kan anses vara synnerligen ömmande.

Under rubriken YRKANDE M.M.

Förvaltningsrätten migrationsdomstolNN yrkar att migrationsdomstolen ändrar Migrationsverkets beslut och beviljar honom uppehålls- och arbetstillstånd. NN anför i huvudsak följande:

Efter att han har brutit med familjen och polisanmält fadern vet han inte vart han ska ta vägen om han utvisas. Om han utvisas till Serbien kommer han vara hänvisad till ett liv där han är utsatt och fullkomligt oskyddad från fortsatta angrepp från familjens/släktens sida såväl som för risken att drabbas av blodshämnden. Han har inte kunnat redogöra för blodshämnden på ett tydligare sätt eftersom hans föräldrar inte har velat gå in på frågan, trots att han har frågat dem vid flera tillfällen. Han känner inte till vilka personer som ligger bakom blodshämnden. Det faktum att såväl hans far som familjen som hotat hans familj har möjlighet att muta poliser utgör inte en motsägelse i sig utan speglar de faktiska förhållandena i landet. Den som har kontakter eller pengar har därigenom ett rejält försprång gentemot de som inte har det. Det är inte behovet av hjälp som styr myndigheterna i Serbiens agerande utan i stället hur mycket den sökande kan betala för sin sak. När han kontaktade polisen efter att ha flytt från hemmet i fruktan för fadern kördes han tillbaka till familjen i stället för att få hjälp och stöd.

Kommentar:  Men han har ju aldrig varit utsatt för några ”angrepp” (faderns misshandel har inget med en asylansökan att göra) och vet inte heller någonting alls om den påstådda ”blodshämnden”, så vad detta påstående – ”han är utsatt och fullkomligt oskyddad från fortsatta angrepp från familjens/släktens sida såväl som för risken att drabbas av blodshämnden” – har med en asylansökan att göra är svårt att förstå.

Vidare sägs under samma rubrik, YRKANDE M.M., att:

Förvaltningsrätten migrationsdomstolEftersom hans familj har fortsatt att hota och trakassera honom har han fått hjälp att flytta till annan ort. Fadern har även häktats för brott begångna mot honom och hans syster.

Inget av det som sägs i föregående stycke torde heller ha något som helst med Sverige att göra… Dessutom sägs det ju också, uttryckligen, att han har fått hjälp i sitt hemland med att flytta till annan ort. Vidare i yrkandet:

Förvaltningsrätten migrationsdomstolNN har bott i Sverige i många år och har till övervägande del sin skolutbildning utanför Serbien, varför det inte är lätt för honom att återvända. Han läser nu ekonomi i Sverige vilket inte hjälper honom i Serbien. Utan en fungerande utbildning eller arbete är det närmast omöjligt att klara sig i Serbien. Eftersom han är utstött ur sin familj saknar han nätverk i form av släkt eller familj. Han har även under flera år tvingats spela apatisk och därmed utnyttjats av sina föräldrar. Föräldrarnas agerande har medfört att han har farit mycket illa och har skadat honom såväl fysiskt som utvecklingsmässigt. Han har vidare förlorat viktiga år av sin barndom och därutöver tog hans kropp stryk. Han har anmält sina föräldrar flera gånger men en del av utredningarna har redan lagts ned.

Inget av allt detta som Migrationsverkets och migrationsdomstolens tid och resurser upptas av, utgör på något som helst sätt skäl för någon att beviljas PUT som asylsökande, och Migrationsverket anser därför helt rimligt att överklagandet av dess beslut om avslag ska avslås. NN är dessutom inte ens minderårig, utan 20 år gammal, det vill säga vuxen. Följande sägs under rubriken MIGRATIONSDOMSTOLENS BEDÖMNING:

Förvaltningsrätten migrationsdomstolNär det gäller frågan om identitet och hemvist gör migrationsdomstolen samma bedömning som Migrationsverket har gjort i det överklagade beslutet, dvs. att NN inte har gjort sin identitet sannolik, men däremot gjort sannolikt att han är medborgare och har haft sitt hemvist i Serbien. Prövningen av hans skyddsbehov ska alltså göras utifrån förhållandena i Serbien.

Den allmänna situationen i Serbien är inte sådan att den i sig utgör grund för uppehållstillstånd utan individuella skyddsskäl krävs. När domstolen bedömer skyddsbehovet är det avgörande vilken risk NN löper om han återvänder till Serbien. Det är således fråga om en framåtsyftande bedömning. NN har uppgett att det finns en individuell hotbild mot honom dels på grund av att hans familj är indragen i en blodshämnd, dels eftersom han riskerar att dödas av sin egen far. Eftersom myndigheterna i Serbien är korrumperade kan han varken få skydd mot den familj som vill döda honom på grund av blodshämnden eller mot sin far.

I fråga om blodshämnden vet NN inte vilka som ligger bakom den eftersom hans föräldrar inte har berättat. Av utredningen i målet framgår att NN inte personligen har mottagit något hot på grund av blodshämnden. Några omständigheter som tyder på att han inte kan få skydd från myndigheterna i Serbien om behov skulle uppkomma har inte kommit fram. Med hänsyn härtill kan NN därför inte anses ha gjort sannolikt att han riskerar skyddsgrundande behandling på grund av den blodshämnd som han uppger att hans familj är indragen i.

De hot och den misshandel som NNs far har utsatt honom för i Sverige är kriminella handlingar från en enskild individ som NN har att vända sig till det nationella rättsväsendet för att få hjälp med. Eftersom NN inte har uttömt möjligheterna till hemlandsskydd i Serbien är han vid en framåtsyftande bedömning inte att anse som flykting, alternativt eller övrig skyddsbehövande enligt utlänningslagen.

Sedan resonerar Migrationsdomstolen en del kring olika paragrafer i utlänningslagen, bland annat ”synnerligen ömmande skäl” och skriver:

Förvaltningsrätten migrationsdomstolInledningsvis bedömer migrationsdomstolen att det som har kommit fram om NNs hälsotillstånd inte ensamt innebär att det finns sådana synnerligen ömmande omständigheter att han bör tillåtas stanna i Sverige.

Därefter skriver migrationsdomstolen om vistelsetid och om den sammanlagda tid under vilken personen ifråga vistats i landet kan få betydelse på så sätt att en lång vistelsetid kan innebära att personen hunnit skaffa sig starka band till landet. Migrationsdomstolen menar att ”det saknar då i och för sig betydelse om vistelsetiden är illegal eller infaller under tid före den aktuella ansökan om uppehållstillstånd”, vilket visar det märkliga i att migrationsdomstolen bedömer att tiden då en person vistats illegalt i Sverige kan ligga till grund för en bedömning av ”asyl”, eller rättare sagt om personen ska beviljas PUT! Så har utlänningslagen, såvitt jag vet, inte tolkats tidigare. Jag kan ha fel, men det gör inte att det i så fall blir mindre märkligt. Illegal vistelse har i många fall där jag själv varit asylombud, inte räknats in i den tid en person anses ha vistats i landet, utan endast den tid då en person vistats här lagligt. Den här tolkningen innebär att håller man sig bara undan och vistas olagligt i landet – bryter mot svensk lag! – tillräckligt länge så ”premieras” man med PUT och rätt livslång försörjning i Sverige. Migrationsdomstolen:

Förvaltningsrätten migrationsdomstolNN har vistats i Sverige i två omgångar. Första gången kom han till Sverige 2005 som tioåring och stannade i drygt tre och ett halvt år, för att sedan återvända till Serbien tillsammans med sin familj. NN återvände i november 2009 till Sverige tillsammans med sin familj, men eftersom familjen hade lagakraftvunna utvisningsbeslut kunde de inte ansöka om asyl. Familjen reste i stället till Norge där de stannade i ca två år innan de reste tillbaka till Serbien för att stanna där i ca tio månader. I samband med nu aktuell ansökan har NN vistats i Sverige i ca två och ett halvt år. Av utredningen framgår att han talar svenska samt att han har gått ut grundskolan i Norge och numera studerar ekonomi i Sverige. Enligt egen uppgift tränar han även ett flertal kampsporter.

Eftersom han är utstött ur sin familj saknar han även nätverk i form av släkt eller familj. Han har även under flera år tvingats spela apatisk och har därmed utnyttjats av sina föräldrar.

Efter diverse utläggningar om att ”genom skolgång och fritidsaktiviteter (trots att Migrationsdomstolen just konstaterat att han gått ut grundskolan i Norge!) får NN även anses ha fått ett socialt nätverk i Sverige”, kommer migrationsdomstolen fram till att:

Förvaltningsrätten migrationsdomstolÄven om NN inte har ett behov av skydd i Sverige finns vidare, med anledning av att han uppges ha brutit med sin familj samt de problem han har anfört sig ha med sin far, en inte alltför ringa risk att han hamnar i ett socialt utanförskap om han återvänder till hemlandet. Vid en sammantagen bedömning av samtliga omständigheter i målet finns därför sådana synnerligen ömmande omständigheter som gör att uppehållstillstånd ska beviljas.

Kommentar: Hur man kan finna ”synnerligen ömmande omständigheter” i detta fall är svårt att förstå. Men nu kommer ännu ett hårresande, obegripligt och osannolikt beslut i samma dom från Migrationsdomstolen:

Förvaltningsrätten migrationsdomstolMigrationsdomstolen har även denna dag beviljat NN mor, far och tre minderåriga syskon permanenta uppehållstillstånd.

Kommentar: Glöm inte att det i domen också slås fast att: ”Eftersom han är utstött ur sin familj…” etc. Ändå ger migrationsdomstolens rådman och tre nämndemän också den far som tvingat honom att spela apatisk och som misshandlat honom och som han flytt ifrån, samt hans mor och tre syskon PUT och livslång försörjning i Sverige! dels är mannen nu inte minderårig och omfattas därför inte av rätten/möjligheten (!) att också få hit sin familj; dels undrar man om den 20-årige mannen nu ska leva med skyddad identitet i Sverige eftersom han påstås frukta ”fortsatta angrepp från familjens/släktens sida”? På vilka grunder dessa fem personer getts PUT med alla därtill hörande rättigheter i Sverige framgår inte av domen, men oavsett vilka grunderna kan tänkas vara så ter sig även det beslutet starkt stötande.

Kommentar: De flesta som läser detta torde både anse och inse att när det går till så här i en migrationsdomstol så är det mycket som är allvarligt fel i asylhanteringen i Sverige. Rättssäkra beslut  grundade på asyl- eller skyddsskäl är det, som synes, inte så noga med. Och det har miggor rapporterat om i massor av år, i hundratals och åter hundratals texter här på bloggen…

© denna blogg.

Be my guest # 103: Zulmay Afzali

Zulmay funderarZulmay Afzali var tidigare under många år tjänsteman i president Hamid Karzais regering i Kabul. Han har flyktingstatus i Sverige och arbetar för tillfället som lärare och studiehandledare.

I slutet av januari 2013 kom hans första bok – En flykting korsar ditt spår – ut på Mummelförlaget. Hans andra bok – Hederlighetens pris – som bland annat beskriver flykten från Afghanistan, utkom i maj 2014. Den tredje boken i trilogin skrivs just nu och beräknas vara översatt och klar att publiceras under våren 2015.

Zulmay Afzali föreläser om säkerhets- och asylinvandringsrelaterade frågor och skriver artiklar, bland annat på Svenska Dagbladets ledarsida, där texten Asylhanteringen måste reformeras mot terrorism (18 oktober 2014) är ledarsidans mest delade någonsin.

Fyra år

Fyra år har gått sedan jag kom till Sverige. I fyra år har jag levt i mitt nya land ensam, utan min familj. Det har varit – och är – den svåraste resan jag någonsin gjort i mitt liv. Många säger att tiden går fort, för mig går den långsamt. Varje dag är som en vecka, varje vecka är som en månad, varje månad är som ett år. Och varje år är evighetslångt. Att påbörja ett nytt liv i ett land där man inte har några rötter, ingen tillhörighet och måste börja om helt från början har varit – och är fortfarande – mycket svårt.

När jag började på SFI – svenska för invandrare – tog jag mina första stapplande steg i mitt nya land. Min lärare hjälpte mig mycket, inte minst genom att hon var ganska sträng och strikt och liksom tvingade mig att fokusera på att lära mig språket för att sedan också börja förstå hur man lever i Sverige, kulturen, sättet att umgås, att tala med varandra etc. Jag brukade gå upp klockan 6 varje morgon för att förbereda mig för mina lektioner under dagen. Jag såg alltid fram emot att gå dit för där fanns min lärare och mina klasskamrater och andra människor på skolan och där slapp jag känna mig ensam. När veckosluten kom blev jag alltid ledsen och nedstämd för då fanns det ingen skola att gå till och ensamheten och rotlösheten kändes mycket mer. Med tiden fick jag i alla fall en del nya vänner och det hela blev lite lättare.

För snart tre år sedan jag kom i kontakt med Merit Wager. Jag ser henne som den person som har haft störst betydelse för mitt nya liv i Sverige. Hon har lärt mig att uttrycka mina känslor när jag skriver, hon har lärt mig att klara av att leva igenom depressionerna och att förklara vad jag känner. Och hon har stöttat mig så att jag har kunnat skriva två böcker och slutligen fått mig att orka och vilja börja skriva min tredje bok, den om mitt liv i Sverige.

På den skola där jag gick i SFI-klass har jag alltid mött vänlighet och efter att jag slutat läsa svenska erbjöd rektorn mig jobb som modersmålslärare. Idag har mina uppgifter som lärare utökats till att omfatta betydligt mer än modersmål  och jag är också studiehandledare för asylinvandrade elever.

Ibland när jag sitter i skolans cafeteria är det någon i kökspersonalen som märker att jag inte är så glad och kommer fram och klappar mig på axeln och frågar om jag vill ha en kram. Jag tror inte att de förstår hur mycket det betyder för mig att känna att de bryr sig om mig, deras klapp på axeln eller varma kram ger mig ork och energi för en bra stund. Också mina kollegor klappar mig ibland på axeln eller ger mig en kram när de ser på mitt ansikte att jag inte mår så bra. De uppmuntrar mig och säger att allt kommer att ordna sig, och ofta får de mig att slappna av och känna mig ”normal” och till och med att vilja le.

Och när jag sitter i skolans bibliotek kan det hända att svenska elever kommer fram och vill prata med mig och fråga mig om mitt liv och min bakgrund. De visar intresse och ställer en mängd frågor om min religion och kultur och hur jag levde förut, i Afghanistan. Ibland antecknar de vad jag säger, vilket för mig visar att de verkligen vill veta och är genuint nyfikna. Också det muntrar upp mig lite och ger en känsla av tillhörighet.

Men de här små ljusa stunderna upphör när arbetsdagen är slut och jag går hem till min tomma lägenhet. Jag ställer ner min väska, sätter mig i soffan och ser mig omkring. Och inser att där inte finns någon som väntar på mig och ingen som frågar hur jag har haft det. Jag har ingen att prata med förrän nästa morgon när jag går till skolan igen.

På söndagarna tar jag ibland bussen till närmaste stad för att köpa mat inför den kommande veckan. Då händer det att jag stöter på en del av mina landsmän. De frågar mig vad jag har gjort under större helger och lov och berättar öppet att de själva har haft det väldigt bra, de har varit hemma i Afghanistan i några veckor och hälsat på sina familjer, släktingar och vänner. Och de, som inte varit hemma – alltså i Afghanistan – på ett tag, berättar om sina planer att snart resa dit. När jag hör det blir jag både upprörd och illa till mods.

När jag frågar: ”Men hur kan ni resa dit, ni har ju fått asyl här för att ni säger att ni har stora problem i hemlandet? Ni har alltså ljugit för Migrationsverket?”. tittar de på mig med konstig blick, skakar på huvudet och säger: ”Du måste vara från en annan planet, Zulmay.”

Numera talar mina afghanska bekanta inte längre med mig. De vet att jag skriver i tidningar och att jag skriver böcker och de är rädda för att jag ska skriva om deras lögner hos Migrationsverket. Nu, när jag stöter på dem, stirrar de på mig med arga ögon. Jag säger ingenting, böjer bara mitt huvud och undviker att säga något till dem. Jag förstår att många av mina afghanska landsmän är arga på mig för vad jag skriver, men jag skriver sanningen och det tänker jag inte sluta med. Det känns smärtsamt av flera anledningar att människor utan några som helst skäl att bo i Sverige, så lätt ges den rätten på helt falska grunder. Själv kan jag, som flykting, inte återvända till mitt hemland, inte träffa min familj, hur gärna jag än skulle vilja det. Jag förstår inte hur det är möjligt att man beviljar uppehållstillstånd åt så många afghaner och andra som inte har några som helst faktiska behov av skydd i Sverige! Tanken är nästintill outhärdlig för mig.

2014 har inte varit lyckosamt för mig. Jag hoppas att nästa år ska bli ett riktigt bra år med mer positiv energi och goda känslor – inte bara för mig utan också för alla er som har läst min text.

Jag önskar er alla en riktigt god jul och ett gott nytt år 2015!

framsida_zulmaiFramsida Hederlighetens prisLäs också Zulmay Afzalis
julkrönika från 2013:
Skillnader.

Hans böcker kan köpas
i pappersformat
och som e-böcker
direkt från
Mummelförlagets widgetshop.

Thomas Gür: ”Det sägs ofta att familjeåterförening är en mänsklig rättighet och att staten därför inte kan ställa försörjningskrav. Detta stämmer inte vad jag kan se.”

TThomas Gür, foto Åke Gunnarssonhomas Gür skriver:

Angående försörjningskrav på anhöriginvandrare har jag behövt göra en genomgång av Europakonventionen och EUs direktiv om rätten till familjeåterförening. Det sägs ofta att familjeåterförening är en mänsklig rättighet och att staten därför inte kan ställa försörjningskrav. Detta stämmer inte vad jag kan se.

Europakonventionens artikel 8 säger:
Artikel 8 – Rätt till skydd för privat- och familjeliv
1. Var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens.
2. Offentlig myndighet får inte inskränka åtnjutande av denna rättighet annat än med stöd av lag och om det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri- och rättigheter.

Notera sålunda att här finns inget om återförening och notera också den villkorade skrivelsen om ”landets ekonomiska välstånd”. Familjeåterföreningsdirektivet i sin tur anger i sin artikel 7 att när en ansökan om familjeåterförening lämnas in får medlemsstaten kräva att referenspersonen (den mottagande) har en a) bostad, b) en sjukförsäkring som även omfattar familjemedlemmar, samt c):

”c) stabila och regelbundna försörjningsmedel som är tillräckliga för att försörja referenspersonen och hans eller hennes familjemedlemmar utan hjälp från systemet för socialt bistånd i den berörda medlemsstaten. Medlemsstaterna skall bedöma dessa försörjningsmedel med hänsyn till vilken typ av medel det rör sig om och inkomsternas regelbundenhet, och får beakta nivån för minimilöner och -pensioner samt antalet familjemedlemmar.”

Vad jag kan se faller därmed hänvisningarna till Europakonventionen och familjeåterföreningsdirektivet från dem som hävdar att man inte kan införa mer omfattande försörjningskrav för anhöriginvandrare. Om jag på något sätt misstolkar direktiven, är kritik välkommen. Här är länkar:

Addendum: Familjeåterförening för flyktingar regleras på följande sätt i direktivet:
Preambelns punkt 8 säger att flyktingars rätt till familjeåterförening bör regleras av förmånligare villkor. Dessa förmånligare villkor utvecklas under artikel 12. Punkt 1 i den artikeln säger att flyktingen inte behöver styrka att han uppfyller villkor som listas under artikel 7. Dock kan sådana krav ställas om familjeåterföreningen är möjlig i ett tredje land. Dessutom får staten i fråga kräva att villkoren i artikel 7 uppfylls om ansökan om familjeåterförening inte lämnats in inom tre månader efter det att flyktingstatus beviljats.

I sak innebär det att undantaget från det svenska försörjningskravet bara kan gälla flyktingar som fått uppehållstillstånd och bara om ansökan om familjeåterförening lämnats in senast tre månader efter tillståndets beviljande.

Ett allvarligt kunskapsproblem här är huruvida det är möjligt med tredjelandsåterförening. Eftersom 85 procent av flyktingarna saknar dokumentation när de ansöker om asyl och det finns tydliga indikationer på att en mycket stor del kommer via tredjeland till Sverige, vet vi inte hur stort mörkertalet är.

Likväl kan sakernas tillstånd inte vara det, att färre än en procent av anhöriginvandrare skulle uppfylla försörjningskravet och att 99 procent undantas från det. Inte minst med tanke på att en mycket stor del av anhöriginvandringen inte handlar om familjeåterförening utan är ”nyetablerade anknytningar”, alltså sådana som är på kortare tid än två år – helt enkelt människor som är bosatta i Sverige och som (ofta) gifter sig med en person från sitt hemland. Som Hanif Bali påtalat: ”En tredjedel av kvinnor som anhöriginvandrar går direkt till ett liv i socialbidrag”.

© denna blogg.

Det kom en berättelse: ”Sverige – den snällaste kniven i lådan”.

Det kom ett mejl:

Hej Merit!

Apple MailTack för ditt oförtröttliga och viktiga folkupplysningsarbete. Allt du skriver om känns angeläget och snart kan väl inte beslutsfattarna nonchalerar dina och andra insatta och kunniga personers visselblåsande längre. Här kommer mitt ”vittnesmål” (bifogat i en pdf-fil) som du gärna får publicera. Jag har fått Abdullahs tillåtelse att berätta om det här, förutsatt att vi får vara anonyma.

Jag läste det välskrivna dokumentet – personen som har skrivit det arbetar som jag själv med språk, som översättare, och det märks i hur vederbörande uttrycker sig: korrekt, nyanserat, levande. Berättelsen borde läsas av många – alla! – eftersom den på ett mycket tydligt och sakligt sätt beskriver en del av verkligheten i Sverige idag, den verklighet som väldigt, väldigt många möter och lever i – fjärran från den humanitära stormaktens storhjärtade Rosenbad. Om man där, i Rosenbad, själva hade så stora hjärtan som statsministern önskar att svenskarna ”härute” ska ha, då skulle man ta till sig miggornas berättelser och texter som denna, undertecknad av en ”Sverigevän och asylrättsvän”. Just det: ”Sverigevän och asylrättsvän”! Det är nämligen inte svart eller vitt, det är svart och vitt. Samtidigt. Att vara Sverigevän och förtvivlat försöka värna om vad som varit (är?) det svenska språket och vad som varit (är?) svensk kultur, traditioner, levnadssätt, står på intet sätt i motsatsförhållande till att samtidigt värna om asylrätten. För flyktingar, uttryckligen för flyktingar och särskilt skyddsbehövande, det vill säga dem som behöver skydd och inte kan återvända till sina hemländer.

Här är några utdrag ur den ganska långa texten, som trots sin längd inte bör avskräcka någon från läsning:

”Han har nyss fått permanent uppehållstillstånd”, sa Abdullah. ”Och nu ville han att jag skulle följa med ut och fira.”

”Kommer han från Syrien, direkt från kriget?” sa jag.

Abdullah suckade och skakade på huvudet: ”Han har bott i Kuwait i många år, och han har ett bra jobb där”, svarade han undvikande.

”Men hur kan han då ha fått permanent uppehållstillstånd?” frågade jag.

”Han är syrier, och det står i hans papper”, sa Abdullah. ”Det tog tydligen tre månader, sen fick han sitt uppehållstillstånd, mer eller mindre automatiskt. Så nu kan han äntligen åka tillbaka till Kuwait igen.”

Jag såg tydligen frågande ut, och Abdullah förklarade: ”Han har svårt för kylan här i Sverige.”

”Men varför tog han sig hit överhuvudtaget?” sa jag. Som så många andra hade jag svårt att förstå varför någon som redan hade ett hyfsat liv tog det stora steget att bryta upp från sitt land, om än tillfälligt.

Abdullah ryckte på axlarna. ”Ja du, semester? Äventyr? Jag vet inte så noga. Men en bostad – eller bara en adress i Sverige – och ett svenskt pass är guld värt.”

Och:

Fattar inte svenskarna vad som händer? brukar Abdullah fråga mig. Han berättar om hur landsmän till honom, och människor från andra länder i Mellanöstern – vanliga medelklassmänniskor – planerar sina resor till Sverige. Mobilerna går varma, planer smids. Och han beskriver ingående hur snacket går:

”Jo, man får en bostad. Ja, utbildning är helt gratis. Nej, man måste inte jobba, om man inte har jobb får man pengar av staten. Och jo, du hörde rätt, man får betalt för att gå i skolan och lära sig svenska!”

Och jag lyssnar till hans berättelser ur verkligheten med stigande frustration. ”Men du som träffar så många, några måste väl ändå vara riktiga flyktingar, som har riktiga skäl att fly?” försöker jag. För jag vill ju inte att det ska vara så illa som jag hela tiden får indikationer på. ”Men det är ju inte de som kommer i första hand”, säger Abdullah. ”De fattiga i krigsdrabbade områden, de kan ju inte ens ta sig hit. Nej, jag fattar inte vad Sverige håller på med”, säger han och skakar på huvudet.

Just det som Abdullah säger i det sista stycket sa också syriern Issam Alo på Blinkarps asylboende till mig i juli:

I don’t know what the Sweden is doing! Why they are taking in so many people, it is not good. No houses, no jobs. Many people just come for good life. Not good for the Sweden.

När asylinvandrade själva reagerar (och Abdullah och Issam är absolut inte de enda!) över Sveriges märkliga och självdestruktiva agerande som uppmärksammats också i andra länder, nu senast i Danmark – ett inlägg om det följer snart – då är det illa. Berättigat oroliga svenskar som försöker diskutera galenskapen som skiljer ut Sverige från alla andra EU-länder och fjärmar landet från sina nordiska grannländer, påklistras snabbt etiketter av allehanda slag och tystnar ofta snabbt; asylinvandrade som säger samma sak förbigås med tystnad. Vad dessa personer säger stör den svenska bilden av godhet och humanitet och stormakt.

Ett sista utdrag ur texten från en tänkande svensk som, liksom en överväldigande majoritet av svenskarna, värnar om asylrätten. För dem som har flyktingskäl, inte för asylbedragare.

”Men du som träffar alla de här lycksökarna”, frågar jag honom. ”Säger du någon gång till dem vad du egentligen tycker, eller jamsar du bara med?”

”Jag kan ju liksom inte döma någon enskild”, svarar Abdullah. ”Men ibland kan jag bara inte hålla tyst. De flesta tjatar om samma sak om och om igen när jag träffar dem. De frågar till exempel: Hur var det nu, fick man extra bidrag för det tredje barnet? eller: Hur länge kan man läsa på SFI med bidrag, och kollar de om man reser hem om man samtidigt hyr ut lägenheten i andra hand…? Senaste gången det hände blev jag riktigt förbannad”, fortsätter han.

”Jag sa åt en av dem: ’Du har en bra utbildning, skaffa dig ett jobb och börja betala skatt!’ Jag mår illa när jag ser en massa vuxna män sitta och röka vattenpipa hela dagarna och bara ta emot bidrag av Sverige! Det är dåligt för dem och det är dåligt för Sverige”, avslutar Abdullah.

Kommentarer:  Läs själva och bilda er en egen uppfattning. Jag skulle förresten byta ut ordet ”snällaste” i rubriken till antingen ”dummaste” eller ”blåögdaste”. Och att det har visat sig vara förödande för Sverige med sådana blåögda och/eller dumma personer i landets regering och riksdag. Och en sista kommentar:

Det finns faktiskt ingen ”asylrätt” för bedragare, statsminister Fredrik Reinfeldt! Det har varit en av dina och din regerings uppgifter och plikter att se till att upprätthålla en reglerad invandring så som landets utlänningslag föreskriver. Det har du och din regering inte gjort.

Läs hela texten Sverige – den snällaste kniven i lådan!

© denna blogg.

”Solidaritet ska löna sig”

svd_logoUr en artikel – Ullenhag: ”Solidaritet ska löna sig” – i Svenska Dagbladet idag om att kommuner ”ska pressas” att ta emot fler asylsökande:

Kommuner som i förhållande till sin folkmängd tar emot fler flyktingar ska få högre ersättning än kommuner som tar emot få.

”Solidaritet ska löna sig”, sade integrationsminister Erik Ullenhag (FP) när han på en presskonferens i augusti presenterade förslaget.”

Kommentar:

1) Sverige är nog unikt på det här området (också), när en minister anser att ”solidaritet” är något som kan köpas, belönas! Ordet får här en helt annan innebörd än det har i andra länder, när en minister är beredd att med pengar belöna ”solidaritet”, medan ”solidaritet” normalt innebär en frivillig, icke penningeftertraktande rörelse underifrån, utgående från människors äkta engagemang.

2) Det sitter 10.000 asylsökande med permanenta uppehållstillstånd, PUT, på asylboenden i landet, som det inte finns bostäder åt (det finns inga bostäder åt människor som stått i bostadsköer i åratal och ibland decennier, heller). Och det kommer ständigt flera asylsökande. Hur mycket ”solidaritetspengar” skattebetalarna än, via Ullenhag, delar ut så kommer ju varken antalet bostäder eller jobb att öka så att de räcker till den redan stora skaran som det varken finns bostäder eller arbete åt. För att citera den ständigt upprepade frågan i det populära tv-programmet På spåret: Vart är vi på väg?

Tillägg från en bloggläsare:

Om nu solidaritet ska löna sig lokalt borde det också löna sig nationellt. D.v.s. att EU ersätter Sverige fullt ut ekonomiskt för den, i förhållande till den svenska populationen och i förhållande till flertalet andra EU-länder, omfattande invandringen och det generösa asylmottagandet och anhöriginvandringen (som en följd av PUT), och den utan jämförelse stora omfattningen av ”ensamkommande barnen” (som jag förstår i inte ringa omfattning består av ”ensamskickade unga män” i övre tonåren, eller äldre).

Läser att ca 10.000 asylsökande, som endera erhållit temporärt eller permanent uppehållstillstånd, finns kvar på Migrationsverkets asylboenden, främst beroende på bostadsbrist inom kommunerna och som tveklöst kommer att kosta miljarder kronor att komma till rätta med. Om nu det ens går, och bostäder och pengar är enda problemet. Såvitt jag förstår kräver det också att kommunerna kan uppbåda tillräckligt med ”familjehem” främst för de yngsta.

© Denna blogg.

En migga: ”Just nu har vi armenier som har dubbla medborgarskap, men som menar att de måste få PUT i och med att de bott i Syrien och flytt därifrån – även om de flydde hit via Armenien och inte har något skyddsbehov gentemot Syrien.”

En migga skriver om två olika frågor. Först om en albansk familj vars fall tagits upp av media:

profileJag läste precis en artikel i Aftonbladet om en albansk familj som utvisats av domstol trots att de arbetar. Jag känner inte till omständigheterna mer än vad som framgår av artikeln. Men om det som står i den stämmer, då måste Migrationsverket ha ändrat tolkningen av lagen och tillämpningen av ‘byta spår’!

Hittills har återreseförbud, som getts på grund av att den sökande inte återvänt utan inväntat preskription för att sedan ansöka på nytt ,inte hindrat någon från att ‘byta spår’. Tvärtom, många som har ett preskriberat beslut och ansöker om asyl  på nytt, gör det ganska halvhjärtat och i ett enda syfte: att få ett nytt utvisningsbeslut för att sedan kunna’ byta spår’.

Sedan skriver miggan med anledning av en del uttalanden angående PUT åt ”alla” syrier (vilket media har förmedlat och syrierna trott på och som även resulterat i långa köer vid svenska ambassader i länder där syrier befinner sig) från högsta nivå inom Migrationsverket. Först citat ur uttalandet från Migrationsverket:

MIG logoMigrationsverket gör individuella utredningar av alla – även syriska – asylsökande. Identitetskontrollen är i dessa fall noggrann för att undvika att någon, som inte är syrier försöker utnyttja fördelarna. Alla, som har ursprung i Syrien, får inte permanenta uppehållstillstånd. Det kan t.ex. finnas individuella skäl som gör att man inte får permanent uppehållstillstånd. Beslutet, som nu är fattat, innebär bara att huvudregeln ändras från tidsbegränsade till permanenta uppehållstillstånd. En individuell bedömning kommer alltjämt att göras.

Antagligen har inte alla syrier anledning att lämna Syrien. Detta är anledningen till att individuella utredningar måste göras av alla asylsökande.

Alla syrier är inte per automatik flyktingar. En individuell bedömning måste göras. President Bashar al-Assad och hans anhängare hade inte beviljats skydd eftersom de träffas av uteslutningsbestämmelserna och ska utredas för krigsbrott, se även skrivningarna i det rättsliga ställningstagandet.

Syrier med dubbla medborgarskap får inte uppehållstillstånd i Sverige om de är skyddade från förföljelse i sitt andra medborgarskapsland. Om man är skyddad i det andra landet kommer uppehållstillstånd inte att beviljas.

Om det i ett ärende hos Migrationsverket framkommer misstankar om folkmord, brott mot mänskligheten eller krigsförbrytelser gör Migrationsverket en anmälan till Krigsbrottskommissionen vid Rikskriminalpolisen, som får utreda saken vidare.

Begreppet ”flyktingar” regelbundet missbrukas av massmedia. Flykting är man bara om Migrationsverket beslutat att bevilja flyktingstatusförklaring.

Här är miggans kommentar:

profileVi kan bara veta om någon har sitt ursprung i Syrien och om personen har godtagbara id-handlingar.  Vi kan inte veta om denna någon bott i ett annat land i tjugo år och även har medborgarskap där!

Just nu har vi bland annat armenier som har dubbla medborgarskap, men som menar att de måste få PUT i och med att de bott i Syrien och flytt därifrån – även om de flydde hit via Armenien och inte har något skyddsbehov gentemot Syrien. På frågan varför de inte stannade i Armenien får vi diffusa svar.

Irakier, mexikaner, bosnier, ryssar etc som bott i Syrien och som har medborgarskap där tycker nu att de  inte ens ska behöva åka till sitt eget ursprungsland där de fortfarande är medborgare, utan att de ska få PUT här. Jag frågade en person som var medborgare både i Syrien och i El Salvador varför han inte kunde tänka sig att åka till El Salvador där han också var medborgare och där han hade varit på semester för ett par år sedan, men jag fick inget svar.

Kommentar: Inte är väl Migrationsverket så svagt och bortkommet att de börjar bevilja PUT åt armenier och mexikaner m.fl.  som kommer hit från dessa länder och kräver ”skydd” gentemot et land som de inte ens bor i? Dessa människor är ju medborgare i sina egna länder och kommer därifrån, inte från Syrien.!!!

Sverige har verkligen blivit en magnet för allt och alla – en väg in i permanent försörjning utan faktiska krav på motprestationer (= om man inte efterlever kraven så händer ingenting). Att komma hit och söka asyl (detta viktiga skyddsinstrument som i Sverige till stor del mist sin betydelse) när man är medborgare i ett land som man inte har några som helst skyddsbehov gentemot, är så magstarkt att inte ens det svenska Migrationsverket kan reflektera över att slösa tid på sådana personer. Deras ansökningar är ”uppenbart ogrundade” och de ska självklart återvända till sina hemländer omedelbart och inte slussas genom dyra asylprocesser.

Utlänningslagen, 8 kap. Avvisning och utvisning:

6 § Migrationsverket får förordna att verkets beslut om avvisning enligt 4 § första stycket får verkställas även om det inte har vunnit laga kraft (avvisning med omedelbar verkställighet), om det är uppenbart att det inte finns grund för asyl och att uppehållstillstånd inte heller skall beviljas på någon annan grund.

Läs också:
En migga: ”Men under senare tid har det tyvärr visat sig att en icke försumbar del av dem som vi trott vara asylsökande på flykt från krigets Syrien istället är syrier som bott i andra länder i mer än tio år och som inte sällan till och med är medborgare i dessa länder.  (3 maj 2013)

En miggas blandade kommentarer  (6 september 2013)

En migga: ”Helvetet lär frysa till is innan övriga EU-stater följer den svenska modellen som handlar om att ha försörjningskrav i teorin och sedan ha så många undantag att de täcker 100 %. ”

En migga kommenterar olika svenska fenomen inom asyl & migrationsområdet:

Sverige – käring mot strömmen

profileSom bloggchefen själv brukar formulera det – det är inte svart eller vitt utan svart och vitt. Samtidigt. Situationen för syrier blir som ett skolboksexempel på detta.

Europa – eller i dagsläget rättare sagt medlemsstaterna i EU – har skapat alla de konventioner som berör asyl, skydd, förföljelse och liknande. Det var vi och inga andra som, med världskrigen i färskt minne och med halva kontinenten ockuperad av en sovjetdiktatur, lade fast grunden. Det står inskrivet i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna. Ingen diskussion. Om sedan verkligheten stämde överens med kartan så skulle allt vara gott och väl.

För det är också vi som får ägna oss åt att bevaka de yttre gränserna eftersom det näppeligen är alla – eller ens hälften – av dem som tar sig till EU som uppfyller kriterierna för asyl och annat. Så är det konstigt om samma EU-stater som skapat alla dessa konventioner också får ägna sig åt att bevaka gränserna?

Och Sverige ska självklart vara bäst i klassen. Det finns ju knappt kvar några korrekta begrepp i språkbruket längre – i media har begreppet ekonomisk flykting blivit institution. Eller sjukvårdsflykting. Eller ”söker en bättre framtid”-flykting. I media förra veckan berättades om en familj från Kosovo som behövde sjukvård för ett litet barn. Familjen hade förmodligen tagit sig till Sverige med bil eller buss, så på vägen åkte de genom Österrike, Tyskland och Danmark.  Tre nobla EU-stater som inte har några fel på sin sjukvård. Men familjen skulle uttryckligen till Sverige.

Och ett ”ensamkommande barn” som blev intervjuad i en Skånetidning för en tid sedan. ”Barnet” som ville ha en bättre framtid. Och som kom till Sverige. När det ”barnet” var på asylutredning hette det som det brukar heta i 999 av 1000 utredningar att ”alla anförvanter är försvunna eller döda”. Och så fick ”barnet” PUT. Och så materialiserades hela familjen som ur tomma intet. Och fick PUT de med.

Migrationsministern och inrikeskommissionären kommenterade saken under tisdagen och båda uttryckte en önskan om att övriga EU-stater ska vara med och dela på ansvaret. Och båda konstaterar samtidigt att Sveriges besked om att ge alla – som åtminstone påstår sig vara – syrier permanent uppehållstillstånd av skyddsskäl, inte kommer att ge någon effekt hos övriga EU-stater. Nej, tacka fan för det!

Det är bara Sverige som håller sig med det bruket att ge permanent och inte tidsbegränsade uppehållstillstånd när det finns en väpnad konflikt. Och det lär förr bli en kall dag i helvetet än att övriga EU-stater avskaffar asylprocedurdirektivet och skyddsgrundsdirektivet och istället anammar den svenska modell som kallas Lean och som betyder att asylproceduren ska vara avklarad inom loppet av några månader, får ta högst X antal minuter och X timmar i anspråk och som så gott som enbart handlar om att göra en antaglighetsbedömning baserad på en pratbubbla.

Och helvetet lär frysa till is innan samma EU-stater följer den svenska modellen som handlar om att ha försörjningskrav i teorin och sedan ha så många undantag att de täcker 100 %.  För det finns en anledning till att även syrier – som visades i ett annat nyligt inslag om människosmuggling – landar på Italiens sydspets och sedan åker i buss genom hela Europa för att så småningom komma fram till Malmö.

Vi skapade detta. Ingen asylsökande eller ekonomisk flykting eller medmänniska i behov av sjukvård eller bluffare skapade detta. Det var vi.

Kommentar: Hårresande. Horribelt. Hemskt. Rapport efter rapport som kommer från miggorna, de som sitter i första ledet när det gäller vilka som ska få rätt till permanenta uppehållstillstånd i det minst kravställande, mest generösa asyllandet i världen, publiceras här på bloggen. Inte under ett år. Inte under två år. Inte under tre år. Inte under fyra, fem år utan under hela sex år har de nu – seriöst och sakligt – upplyst beslutsfattare av olika slag, politiker, regeringen, journalister, allmänheten. De berättar om bedrägerier, utnyttjande, lögner, falska identiteter, påhittade asylhistorier, döda anhöriga som återuppstår, felaktiga beslut som inte följer utlänningslagen etc, etc etc. De skriker för döva öron. Någon enstaka gång fångas några ord eller meningar upp av någon hörselskadad, men de allra flesta är som sagt stendöva. Och blinda också, eftersom de inte heller kan läsa vad miggorna berättar. Eller kanske är de så svagbegåvade att de inte förstår, trots att de både kan höra och se?

Jag instämmer helt med det miggan säger i sina sista två meningar:

Ingen asylsökande eller ekonomisk flykting eller medmänniska i behov av sjukvård eller bluffare skapade detta. Det var vi.

Jag skulle bara ändra ett ord i den meningen, nämligen ordet ”vi” till ”ni”.

Vänligen respektera att alla texter är © COPYRIGHT denna blogg. De får inte förvrängas, vinklas eller användas i något syfte som de inte är ägnade för. Hela bloggtexter får inte användas, endast kortare citat med länkning till originaltexterna är tillåtet. Media och andra som citerar ur texterna ska ange källa! (OBS! Gäller givetvis också svenska journalister!)

Det är bra och rätt att människor visar empati med andra människor i svåra livssituationer. Ett sådant land, med sådana medborgare, är bra att leva i.

FARR logoI ett pressmeddelande från FARR, Flyktinggruppernas Riksråd (se lite längre ner) är till vissa delar missvisande. Men FARRs syfte är gott.

Det är bra och rätt att människor visar empati med andra människor i svåra livssituationer. Ett sådant land, med sådana medborgare, är bra att leva i. Och det är bra och rätt att följa sitt samvete så långt det går, utan att bryta mot lagen. Dock utan att försöka pracka på andra vad man själv tycker eller tror utan låta var och en bilda sig sin egen uppfattning – och respektera också den! – vilket är möjligt om allsidig information och kunskap finns tillgänglig.

Alltså, pressmeddelandet från FARR den 12 juli, med insprängda kommentarer i blått:

Vid lunch på söndag avgår Asylstafetten från Möllevångstorget i Malmö på väg mot det första etappmålet: Lund. Marschen, som avslutas med debatter och föreläsningar i Stockholm den 16:e augusti, är ett initiativ av flyktingar (Flyktingar får uppehållstillstånd; här måste det handla om asylsökande och f.d. asylsökande) som svikits (”Svikits? På vilket sätt? Genom att de inte fått PUT? Eller har de vägrats helt att få sina asylansökningar prövade?) i den svenska asylprocessen. Vänner, flyktinghjälpare och andra engagerade från hela Sverige kommer att följa med, kortare eller längre sträckor.

– Vi får ständigt höra hur generös svensk flyktingpolitik är. Asylstafetten är ett vittnesmål från dem som vet annorlunda, säger Sanna Vestin, ordförande i Flyktinggruppernas Riksråd, FARR.
Det är definitivt tröttsamt att höra floskeln om ”generös svensk flyktingpolitik”, men av en annan anledning än FARR tycker det. Det finns nämligen en utlänningslag som reglerar det här området, alltså kan man varken säga att ”flyktingpolitiken” (som bör kallas ”asylpolitiken”) är generös eller icke generös. Beslut fattas – eller ska åtminstone fattas! – på juridisk grund, inte ”flyktingpolitisk”. Det var därför en ny rättsinstansordning infördes och Utlänningsnämnden lades ner.

– Asylstafetten handlar om att flyktingarnas egna berättelser ska höras. Den som går med i stafetten, eller träffar deltagarna på någon av de 35 orterna i Sverige där de stannar, får höra hur det är att försöka ta sig in i EU-länderna på livsfarliga sätt.
Bra! Detta kommer också flyktingen Zulmay Afzali att berätta mer om i sin nästa bok. (Om den första boken kan läsas här.)

– Därför blir stafetten bland annat ett sätt att uppmärksamma gränspolitiken – att Fort Europa inte erbjuder några lagliga vägar in för den som behöver skydd. Tvärtom har många asylsökande insett att ju värre konflikterna rasar i deras hemland desto svårare är det att få visum för att resa till trygghet i exempelvis Sverige, konstaterar Sanna Vestin.
Om detta finns mycket att säga. När allt fler som inte kan försörja sig själva söker sig till EU-länder, där det för övrigt inte heller går att skära guld med täljkniv längre, måste gränskontroller givetvis upprätthållas. Allt fler unga män från Algeriet och Marocko, till exempel, söker sig till EU och Sverige enbart av ekonomiska orsaker. Migrationsverket:

”Arbetslösheten i södra Europa är fortfarande mycket omfattande. Den ekonomiska krisen är en bidragande orsak till varför fler ensamkommande barn från Marocko och Algeriet har flyttat vidare från södra Europa till Sverige.”

Förutom dessa unga män, varav långtifrån alla är ”barn”, har många andra inte heller några som helst asylskäl och många säger också själva rent ut att de ”söker ett bättre liv”. Helst i Sverige där de vet att de får bostäder, utbildning, sjukvård och blir försörjda. Men de, som faktiskt skulle behöva skydd i något annat land, de har inte pengar att betala smugglare med. De kommer alltså inte till något EU-land…

Det har tidigare funnits tankar och funderingar kring om man skulle kunna ge människor i behov av skydd enligt de kriterier som anges i utlänningslagarna i EU:s medlemsländer, möjlighet att söka asyl på dessa länders ambassader. Men den tanken har alltid stupat på olika faktorer som t.ex. vilken anstormning det skulle kunna bli på vissa ambassader som skulle behöva mångdubbla sin personal eller rentav hysa ett mini-Migrationsverk i sina lokaler som inte är tillräckligt stora för sådan verksamhet. Säkerheten skulle behöva förstärkas, hotbilden mot dem som skulle sitta på plats och fatta beslut som i många fall skulle kunna bli negativa, skulle bli svår att upprätthålla etc. Så ett sådant system verkar inte gå att genomföra. Det skulle krävas lagändringar och det skulle dessutom krävas att de andra EU-länderna gjorde likadant, i linje med den harmonisering av asylprocedurerna som sakta men säkert pågår inom EU. Och att få andra EU-länder med på den här tanken kan vara mycket svårt, för att inte säga omöjligt. Det är därför knappast en framkomlig väg.

Men om FARR har konkreta, genomförbara förslag att komma med för ”en human flyktingpolitik” som de talar om, och inte bara klagomål på den svenska asylprocessen – som är baserad på demokratiskt stiftad utlänningslag – så ska FARR omedelbart framföra dem!

Under Asylstafetten kommer asylsökande, flyktingar med uppehållstillstånd och de som tvingats leva papperslösa berätta om sina öden och det hårda bemötandet de fått när de sökt skydd. De kommer att berätta om en asylprocess som aldrig välkomnat dem eller visat hänsyn till det de varit med om. De har fortsatt leva i rädsla för att skickas hem och aldrig kunnat känna sig säkra på att bli trodda.
Det är bra att asylsökande själva berättar om sina öden; allmänheten hör dem så gott som aldrig, utan tar endast del av journalisters inte alltid korrekta ofta ganska okunniga beskrivningar av olika ”asylfall”. Det är en helt annan sak att höra människor själva berätta än att få berättelserna silade genom andra. Flyktingar – alltså människor med flyktingskäl enligt utlänningslagen och den s.k. flyktingkonventionen, får asyl och kommer knappast att finnas med i det här sammanhanget. De som FARR kallar ”papperslösa”, är människor som ofta otaliga gånger fått sina asylansökningar prövade och fått avslag. De ska enligt utlänningslagen lämna landet och inte stanna kvar i strid med den. Den som redan har fått sin sak prövad i kostsamma processer i två instanser – och inte sällan två gånger i två instanser! – har inte rätt att uppehålla sig i Sverige. Domstolsbeslut ska efterlevas – på asylområdet som på alla andra områden. Det finns inga undantag som säger att i vissa fall behöver man inte bry sig om lagar och regler och hur en domstol dömt!

För en gångs skull är det flyktingarna själva, de som upplevt asylprocessen, som höjer sina röster om hur lagarna fungerar i verkligheten. Flyktingrörelsen är här för att stötta dem, och vi hoppas att många makthavare tar sig tid att lyssna, säger Sanna Vestin.
Också FARR bör ta sig tid att lyssna! ”Makthavare” kan inte utan vidare ändra på utlänningslagen, men om FARR har faktiska och konkreta förslag som inte främst ”makthavare” utan främst allmänheten, folket, anser vara relevanta och genomförbara, då bör de snarast lägga fram dem. Så kan arbetet med att förändra utlänningslagen påbörjas, om den alltså finner stöd hos folket.

Vänligen respektera att alla kommentarer är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåten. Vid citat, var vänlig ange källa!

Lång illegal vistelsetid i Sverige och/eller hungerstrejk ger inte uppehållstillstånd

NorrbottensKurirenNorrbottenskuriren publicerade den 17 april en artikel med rubriken Flyktingar hotar med att svälta sig till döds. Som så ofta när det rapporteras om asylsökande som ska utvisas så innehåller också denna artikel tämligen många felaktigheter. Redan i rubriken finns den första. Ingen vinner på felaktig, ofullständig eller vinklad rapportering på asylområdet. Därför borde alla medier vinnlägga sig om att rapportera korrekt och allsidigt. Det är deras skyldighet enligt god publicistisk sed och det är allmänhetens rätt att kunna lita på att journalister gör sitt yttersta för att ge korrekt information!

1) Det rör sig inte om ”flyktingar” utan om f.d. asylsökande som fått sin sak prövad otaliga gånger och inte befunnits ha asyl- eller skyddsskäl. De har aldrig varit flyktingar och är nu inte heller längre asylsökande utan personer som sökt asyl, fått avslag och ska lämna landet.

2) ”Vi lämnade Afghanistan på grund av att vi hade fiender”, säger en av afghanerna. Det är inte asyl- eller skyddsgrundande att ha fiender i sitt hemland. Inte heller ger utlänningslagen rätt till uppehållstillstånd i Sverige för att: ”Jag kämpar för ett bra liv, studerar här för en bättre framtid och det skulle vara svårt att flytta. Nu ska de skicka hela familjen tillbaka till Afghanistan. Det känns orättvist eftersom det dör 10.000 människor varje dag i landet”, som en annan afghan säger.

3) Tiden i Sverige utan uppehållstillstånd (=illegal vistelse) har ingen betydelse, allra minst positiv. Vare sig de har vistats i Sverige i ett eller sju år så måste de lämna landet, vistelsetid är inget asyl- eller uppehållstillståndsgrundande skäl enligt utlänningslagen.

4) En hungerstrejk, vilket en del av afghanerna inlett enligt artikeln, förändrar ingenting. Det borde någon berätta för dessa människor, som riskerar att förstöra sin hälsa utan att uppnå något annat. I utlänningslagen finns inget utrymme för ”uppehållstillstånd på grund av hungerstrejk”.

Samma sak torde gälla i Sverige som till exempel i Finland, så som det uttrycks i texten: FINLAND. Migrationsverket: ”Om man skulle tillåta en hungerstrejk påverka myndighetens beslut skulle det vara en mycket farlig signal för alla andra som är missnöjda med sitt beslut.”

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis göras, men kopiering av mina texter är inte tillåtet. Vid citat, var vänlig ange källa!

”För mig ter sig detta som ett stort slöseri med skattemedel, att sända en välutbildad nyinvandrad person som mig till samma kurs tre gånger.”

newsmillZulmay Afzali har skrivit en artikel på Newsmill som getts rubriken Det finns ingen möjlighet att integrera så många människor. Han skriver bland annat:

Jag placerades i en integrationskurs organiserad av kommunen som jag placerats i. Den var till god hjälp. Men efter tre veckor sattes jag att gå samma typ av kurs igen, denna gång i regi av Arbetsförmedlingen. Jag tyckte att det var slöseri både med min tid och med de pengar den kursen kostade eftersom jag nyss fått exakt samma information men jag hade inget annat val än att delta i kursen. Min förvåning var stor när jag två månader senare fick ännu en kallelse till en tredje likadan kurs, nu bara en eller två gånger i veckan, i den kommunala skolan med Arbetsförmedlingen som arrangör. Återigen en ny ”lärare”, och den här gången fokuserade man huvudsakligen på hälso- och sjukvårdstjänster. Men jag hade ju redan fått all information två gånger…

framsida_zulmaiNyligen utkom Zulmay Afzalis första bok ut. I den berättar han om livet som son till en far som stupade i tjänsten som polis, innan sonen var född, och en änka och ensamstående mor. Först i Afghanistan, sedan i Pakistan och därefter åter i Afghanistan. Om en väg via ambitiösa studier till viktiga poster i den afghanska regeringen. Om omöjlig kärlek, om första mötet med västerlänningar och om 9/11 ur en 19-årig afghans perspektiv. Om hederlighet och om motsatsen; om beskjutning och förgiftning. Och om flykten till Sverige och ett nytt liv som börjar från noll i ett helt annorlunda land med ett nytt språk och nya förutsättningar. Och om förvåningen över den svenska rädslan att stöta sig med invandrare från utomeuropeiska länder.

Läs recensioner/omdömen om boken, som kan beställas här. Här kan man se ett kort videoklipp.

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet.

Det är Polisens skyldighet att utvisa personer som inte har rätt att vistas i landet

Studio Etts sida, SR P1 (Public Service, alltså), uttrycker man sig så här:

studio-ettI Skåne växer upprördheten mot polisens nya, mer offensiva sätt att jaga papperslösa flyktingar, alltså personer som saknar tillstånd att stanna i Sverige men har gått under jorden.

”Jaga papperslösa flyktingar”?! Inte ett ord är korrekt!

Polisen ”jagar” inte utan har i uppdrag, enligt svensk lag, att se till att personer som inte har laglig rätt att vistas i Sverige lämnar landet.

”Papperslösa” – hur då? Man har rest till Sverige med pass, alltså är man inte ”papperslös”, man har helt enkelt inte befunnits ha rätt att beviljas uppehållstillstånd.

”Flyktingar”? Nej! Flyktingar får asyl. Asylsökande som får avslag är inte flyktingar utan just asylsökande som inte befunnits ha skäl att få skydd i Sverige och som därför ska lämna landet. Att man i Public Service påstår att Polisen ”jagar papperslösa flyktingar” är inte bara häpnadsväckande utan också felaktigt.

Inte undra på att det förekommer så många missförstånd och att folk blir förvirrade när medierna inte – inte ens Public Service! – vet vad de talar om och ständigt använder ord och begrepp felaktigt och vilseledande. Att svenska  journalister – trots att Sverige under flera decennier tagit emot ett mycket stort antal flyktingar och asylsökande – fortfarande inte har orkat bry sig om att lära sig vare sig vokabulären eller hur utlänningslagen ser ut och fungerar är skandalöst!

Kommentar: I ett humant samhälle finns medmänsklighet och vilja att hjälpa människor som har det svårt. Det är aldrig negativt att man, som så många gör, efter bästa förmåga vill hjälpa asylsökande som fått avslag på sina ansökningar. Och det finns också en del man kan göra för människor som är förtvivlade över att de inte fått rätt att stanna i Sverige. Man kan finnas där som vän och till exempel samla in en slant så att de har en liten summa att leva av när de kommer till sina hemländer. Man kan hålla kontakt med dem när de har återvänt. Men att aktivt uppmana människor att illegalt stanna i Sverige och leva under den psykiska press det innebär att vara gömd och utlämnad åt andras godtycke, är däremot inte medmänskligt. Om någon själv väljer att leva så, då är det hans/hennes val, men av egen erfarenhet från tiden som asylombud vet jag vilket helvetiskt liv det är och skulle aldrig uppmana någon att stanna i landet illegalt.

© = COPYRIGHT denna blogg. Min text är min och ska inte förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten kan givetvis ske, men kopiering av mina texter är INTE tillåtet. Jag har inget samarbete med någon annan och skriver mina texter själv. Miggors och andras berättelser återges med deras skriftliga tillstånd. Citat ur olika medier förekommer, med länkar om sådana finns.