• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    juni 2020
    M T O T F L S
    1234567
    891011121314
    15161718192021
    22232425262728
    2930  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

Finland. ”Afghanistan klarar inte av ett så stort antal återvändande människor, tror Laurence Hart, chef för IOM:s avdelning i Kabul.”

afganistaniin-pakkopalautetaan-15-miljoonaa-pakolaista-yle-4-11-2016Klicka på textrutan för att komma till artikeln på Yles sajt (på finska).

1,5 miljoner flyktingar återsänds med tvång till Afghanistan – en total katastrof

EU-länderna återsänder snart stora skaror afghaner, men från Pakistan måste så många som över en miljon återvända. Afghanistan klarar inte ett så stort antal återvändande flyktingar, anser experter.

Till Afghanistan återvänder eller återsänds 1,5 miljoner flyktingar innan årets slut. Europeiska Unionen tecknade ett återtagandeavtal med Afghanistan i oktober och nu återsänds minst tiotusentals asylsökande till sitt hemland. Under det senaste året har det kommit 200.000 afghanska asylsökande till EU.

Det största återvändandet sker dock från Pakistan och Iran. Enbart i Pakistan finns, enligt FN:s siffror, 1,3 miljoner afghanska flyktingar registrerade och dessutom 700.000 oregistrerade. De har flytt de ultraislamistiska talibanernas grymheter.

Relationerna mellan Pakistan och Afghanistan är just nu mycket dåliga. Pakistan har satt en tidsgräns den 15 november för de papperslösa afghanska flyktingarna att skaffa sig identitetshandlingar som kan ge dem rätt att vistas i landet. För de flesta är det en total omöjlighet. Men har de inte dessa papper återsänds de till Afghanistan.

Många afghaner har berättat att de pressats hårt av pakistansk polis och pakistanska myndigheter. Människor hotas och förföljs, polisen griper dem och de tvingas betala mutor, berättar Mohammed Ismail, chef för UNHCR i Jalalabad. Flyktingarna upplever också att målet för de pakistanska myndigheterna är att pressa afghanerna att återvända till sitt hemland, trots att landet befinner sig i totalt kaos. Många afghaner har bott i Pakistan i flera år. En del av de unga afghanerna har aldrig varit i Afghanistan.

iom-afghanistanAfghanistan klarar inte av ett så stort antal återvändande människor, tror Laurence Hart, chef för IOM:s (International Organization for Migration) avdelning i Kabul. Han tror att den stora mängden människor som anländer till Afghanistan kommer att skapa enorma problem.

Striderna med talibanerna har förvärrats den senaste tiden. Enligt flyktingministeriet i Afghanistan har enbart under de två senaste månaderna 600.000 människor tvingats fly från sina hem. Antalet internflyktingar i landet har under hösten alltså ökat från 1,2 miljoner till 1,8 miljoner. När man räknar in dem som kommer från Europa och Pakistan, kan det snart finna upp till 3 miljoner internflyktingar. Hjälporganisationerna har inga möjligheter att hjälpa ett så stort antal människor.

Många som återvänder eller återsänds till Afghanistan har ingenstans att ta vägen. Särskilt de som kommer tillbaka från Pakistan har ofta mist sina hem för många år sedan. Bostadshus kan också ha blivit förstörda i de flera decennier pågående krigen

Runt de större städerna i Afghanistan växer ständigt upp nya tält- och ruckelbyar där de hemlösa försöker hålla sig vid liv.

© Översättning Merit Wager
Läs också Afghanistan är nu det land som tar in flest afghanska migranter

Finländska medier serie grön

Finland. Reglerna för familjeåterförening för flyktingar kan skärpas ytterligare.

Svenska yle.fi logoUtlänningslagen kan komma att stramas åt ännu mer. Så här rapporterar Svenska Yle:

Reglerna för familjeåterförening för flyktingar kan skärpas ytterligare. Sannfinländarna driver på och inom kort tillsätts en arbetsgrupp.

Den 1 juli utvidgades kravet på tillräcklig inkomst för att en flykting ska kunna ansöka om familjeåterförening. För en familj med två barn betyder det i praktiken en månadsinkomst på 2.600 euro netto (ca 26.000 kronor. Efter skatt, alltså. Min anm.). Inkomstkravet gäller också ensamkommande barn.

Ny utl.lag RP 43:2016 Finland

Vidare i Svenska Yles text:

Försörjningsplikten bygger på EU:s direktiv om familjeåterförening. Direktivet är inte bindande för medlemsländerna men många tillämpar det åtminstone delvis. Till exempel utvidgade också Sverige i somras inkomstkravet men där gäller det inte minderåriga barn, som i Finland.

Rådets dir 200::86:EG om rätt till familjeåterförening

 Klicka på textrutan för att komma till EU:s direktiv om familjeåterförening.

Ett antal förslag till skärpningar övervägs nu av en arbetsgrupp i riksdagen. Så här säger den sannfinländska riksdagsledamoten Simon Elo i Svenska Yles artikel:

Vi kan bland annat införa ett krav på att den som ansöker om familjeåterförening har bott i Finland i två år.

Dessutom:

Ett annat krav som möjliggörs i EU-direktivet handlar om minimiålder. Medlemsländerna kan, om de så vill, införa en lägsta ålder för maken och makan innan de kan återförenas. Tanken är att man sålunda kan undvika skenäktenskap.

Det finns motargument till en hel del av förslagen. Bland annat:

Om en minimiålder för äkta par eller sambor sägs att äktenskap bland minderåriga inte är ett problem ur finländskt perspektiv. Kravet på en tillräckligt bra bostad, som Sverige har infört, får back eftersom ”det är administrativt utmanande och möjligen kräver en ny tillståndsprocess”.

Följande fakta framhålls gällande familjeåterföreningar:

Finland sv Yle fakta om familjeåterförening 2016-08-28 kl. 19.21.57

Texten i faktarutan från Svenska Yles sajt.

Finländska medier serie grön

Ett ”ensamkommande barn” från Afghanistan berättar

Afghan flightKlicka på bild- och textrutan för att läsa texten (på engelska).

 

 

 

 

 

Afghanistans flaggaUnder rubriken A returning migrant tells his tale of struggle and desillusion berättar 23-årige Hayatullah Hooman från Afghanistan om hur han kom till Sverige och sökte asyl som 17-årigt  ”ensamkommande barn”. I Sverige envisas man med att kalla de faktiskt och påstått minderåriga, oftast unga män och även äldre män allt mellan 18 och 35,  och pojkar som närmar sig 18-årsåldern för ”barn”. I över ett decennium har jag kallat dem ”minderåriga asylsökande”, som man gör i de övriga nordiska och andra länderna dit asylsökande kommer, men det har inte gått hem i Sverige, här är de alla ”barn” om de säger att de är under 18 år.

Hursomhelst, i den här texten berättas det många av oss redan länge vetat (men som många inte velat låtsas om eftersom det stör dem i deras välvilliga godhetsuppsåt), och dessutom direkt, klart och tydligt av ett av de ”barn” som så många här ägnar sin omsorg. Texten börjar:

Det ser kul ut: Hayatullah Hooman har lagt ut selfies av sig i skidbackar, när han spelar fotboll, kopplar av på festivaler och poserar vid stranden av en sjö. Men denne ”låtsas-asylsökande” är nu tillbaka i Kabul igen, efter att ha tillbringat närmare ett år med att försöka acklimatisera sig i Sverige.

Texten fortsätter:

– Jag hade hört att Sverige var bra för flyktingar, sa Hayatullah Hooman i en intervju med  Paiwandgah i Kabul. Folk hade berättat för mig att jag skulle få uppehållstillstånd efter ett eller två år och jag ville åka dit för att jobba och försörja min familj.

Hooman har en examen i historia från universitetet i Kabul. Hans dröm var att skaffa sig en examen utomlands och sedan kanske återvända och slå sig ner i Afghanistan. Om hur han tog sig till Sverige berättar Hooman att han tog ”den långa vägen”. Han betalade 8.000 dollar till en smugglare och via Pakistan togs han genom Iran till Turkiet och sedan över till Grekland. Därifrån kunde han resa friare, eftersom han nu befann sig i EU. Smugglare överlämnade honom till nya smugglare vid gränserna och han tog sig med lastbil, tåg, buss och motorcykel genom Makedonien, Serbien, Ungern, Österrike, Tyskland och Danmark för att till slut, efter flera månader, nå sitt mål: Sverige.

Han berättar hur han noggrant dokumenterade hela sin resa och att han har över 600 fotografier i sin mobil. Men hans breda leenden och de vackra scenerierna är bedrägliga,

– Det var inte fantastiskt underbart där, suckar han. Vi afghaner tror att Europa är paradiset. Jag vill berätta för folk att det inte är sant.

Hooman har inga hemska historier att berätta om sin resa och han upplevde inga ohyggliga omständigheter på asylboendet som han kom till i Sverige. Allt var ”cool”, åtminstone till en början.

– Jag såg att boendena för minderåriga var bättre”, säger han med ett flin. De fick bättre mat, det fanns läkare för barnen, man kunde sporta. De gav oss bussbiljetter och skickade oss till skolan.

Så den här företagsamme 23-åringen med universitetsexamen sa till Migrationsverket att han var 17 år gammal och att han inte hade gått ut grundskolan. När han hade lärt sig lite svenska placerades han i årskurs 9.

– Jag lärde mig massor, skrattar han.

Men snart sjönk verkligheten in. När Hooman firat sin ”18-årsdag”, flyttades han till ett vuxenboende där det inte alls var lika bekvämt och bra.

– De gav oss bara 1.000 kronor till tvål, schampo etc, säger han. Maten var inte bra och om man blev sjuk kunde det ta en månad innan man kom till doktorn. På en månad kunde man dö.

Hans dröm om ett snabbt uppehållstillstånd gick också i kras.

– De sa till mig att det skulle ta två år att få uppehållstillstånd. Efter det kunde det ta ytterligare fyra, fem år innan jag kunde få ett jobb. Jag ville inte slösa bort min tid.

Hooman ringde sina föräldrar och bad om råd.

– De sa att om jag kan finna ett sätt att stanna och få en högre examen så gör det. Mera o jag bara skulle gå i skola för att repetera vad jag redan kunde, då skulle jag komma hem.

Han berättade äntligen sanningen för Migrationsverket  — att han i själva verket ville studera historia. De erbjöd honom hjälp men vid det laget hade han tröttnat och ville avsluta sitt experiment i  ”international living”.

– Jag hade svåra depressioner i Sverige, säger Hooman. Jag ville verkligen resa hem.

Det är bristen på jobb som driver människor från Afghanistan att söka sig utomlands, menar Hooman:

– Mer än 90 procent av alla som lämnar landet gör det för att söka jobb. En familjemedlem reser och ska sedan skicka hem pengar.

Hooman viftar helt och hållet bort påståendet att strömmen av migranter skulle bero på att de är förtryckta och och upplever fara.

– Afghanistan har varit i krig i 100 år, vad är problemet?

unhcr-logoMängder av afghaner söker sig till Europa och Hooman vill göra vad han kan för att stoppa dem. Förra året, 2015, lämnade fler än 200.000 afghaner sitt land och tog sig till Europa. I år kommer antalet troligen att bli ännu högre när människor riskerar sina liv för drömmen om ett liv i välstånd och säkerhet. Afghaner är, enligt UNHCR, den näststörsta gruppen migranter/asylsökande efter syrierna.

– Jag sa åt min farbrors söner att inte resa men de ville inte lyssna., berättar Hooman. De tog sig till Tyskland och de kom tillbaka, de också.

Hooman fick 3.000 dollar av Migrationsverket för att återvända till Afghanistan. Det räckte inte för att täcka hans kostnader för resan, men han kom åtminstone hem.

Presiden Ghani 31.3 2016Många försök har gjorts för att stoppa afghaner från att lämna landet. Regeringen har startat en kampanj med namnet “Stay With Me”. Också landets president Ashraf Ghani har gett sig in i kampanjen:

– Ett land överlever inte när de bästa försöker fly, sa han i en intervju i BBC i mars, där han fördömde dem som Afghanistan har spenderat miljoner dollar på och som nu rymmer under minsta stress. Jag har ingen sympati för dem.

Destinationsländerna har också försökt avskräcka potentiella migranter genom affischer och webbsidor med information om argt det inte är en dans på rosor att vara migrant. Men hittills har man inte lyckats stoppa strömmen.

Hooman hoppas att hans raka och tydliga berättelse om hur det är i verkligheten ska bidra till att kunna övertala en del av hans landsmän att inte företa resan till Europa. Han får också ut sitt budskap via Facebook och Twitter och ämnar dessutom skriva en bok om sina resor.

– Jag tog penna och block med mig, säger han, och jag skrev ner allt som hände mig. Jag skulle vilja publicera det. Folk tror att Europa är ett paradis men jag vill berätta sanningen i min bok.

Kommentar: Allt detta är väl känt sedan länge och även dokumenterat i olika rapporter från UNHCR och AREU med flera. Jag har under ett decennium försökt förstå det svenska självbedrägeriet. Jag har undrat över varför så många helt stänger av sina hjärnceller när det kommer till ”ensamkommande barn” – ett stort antal just sådana som Hooman och även betydligt äldre män; män som till och med har egna barn hemma i Afghanistan. Jag har aldrig fått något svar. Och att de åldersbedömningar som vi är många som efterfrågat har fått stoppas av barnläkare (som inte ens har något med saken och göra eftersom det är vuxna eller nästan vuxna som ska bedömas, inte ”barn”) är också helt obegripligt. Jag gissar att inte ens den här berättelsen kommer att rubba ”de troende” en millimeter.

© Översättning Merit Wager.

Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån.

De naiva politikerna Expressen 9.6 2016expressenKlicka på textrutan för att läsa artikeln i Expressen.

Ur texten:

Det är välkänt att en del ensamkommande flyktingar ljuger om sin ålder för att öka chansen till asyl. Forskare har också länge påtalat att arbetskraftsinvandring har blivit ett sätt att köpa sig en inträdesbiljett till Sverige.

”Ensamkommande flyktingar”? Ingen är ”flykting” innan den har fått sin sak prövad. Man är asylsökande tills man får besked om ifall man klassas som ”flykting” eller beviljas uppehållstillstånd eller – vilket ofta glöms bort – får avslag på sin ansökan om skydd i Sverige. Och massor av asylsökande är ”ensamkommande”. Här menas förstås ”ensamkommande minderåriga som söker asyl”. Men då ska man skriva det och inte slarva med begreppen.

Jag läste texten ovan och den fick mig att tänka på hur medier rapporterat och rapporterar om det svåra området asyl & migration. Och på att det har tagit så lång tid innan man på lite mer allvar tagit upp frågan om asylbedrägerier när det gäller dem som söker asyl som minderåriga utan att vara det, men också asylbedrägerier generellt som det finns hundratals exempel på här på bloggen och i mina tre böcker Inte svart eller vitt utan svart och vitt (40 kronor per styck i e-boksformat).

Framsida miggbok 1 2008-2012

Framsida miggbok 2012-mars 2014framsida miggbok 3

 

 

 

 

 

 

Ja, att många som säger sig vara minderåriga ljuger om sin ålder har bland annat berättats om på den här sajten av miggor, av HVB-personal, av personer som ställt upp som familjehem (se två exempel nedan), av modersmålslärare i främst afghanska språk, av gode män. Och under några år på utmärkta Ledarsidorna.se och av en hel del andra som föraktfullt av de journalister som nu tassar över till ”andra sidan”  har kallats ”alternativa medier” och allt möjligt annat. Faktaresistensen (jag hörde ordet nyligen och det beskriver ju ganska väl vad rätt många lidit och lider av) har varit svår och allvarlig hos de allra flesta ”gammelmedier”. Det är mycket, mycket allvarligt och det har skadat Sverige.

Nu har allt mer av det som de ”alternativa medierna” rapporterat om i åratal, äntligen och i större utsträckning börjat tas upp i de medier som hela tiden borde ha rapporterat korrekt och nyanserat. Det har främst skett efter att den stora migrantströmmen nådde Sverige i slutet av sommaren 2015. Tidningar som Expressen (ledarsidan) och Svenska Dagbladet (ledarsidan) och en del inte så politiskt korrekta landsortstidningar har även tidigare försökt nyansera bilden, men kanske inte riktigt med den kraft som de borde. Och hösten 2015 samt nu igen i juni har Sveriges Radio gjort allvarliga och, känns det som, ärligt menade försök att nyansera och rätta till bilderna som medierna spridit om ”ensamkommande flyktingbarn” som de facto ofta varken är ”flyktingar” eller ”barn” och som inte ens alltid är ”ensamkommande”.

Det hade varit bra om svenska journalister inte så ofta tänkt i politiska termer och sett det som sin viktigaste uppgift att ”inte gynna Sverigedemokraterna” utan i stället tänkt att ”vi är skyldiga allmänheten att ge dem allsidig och faktabaserad information”. Det hade bidragit till att svenskarna – ”vanligt folk” och de med politiska ansvarspositioner – hade kunnat vara betydligt bättre informerade och därmed också bättre rustade att ta itu med verkligheten. Vilket hade varit positivt för både svenskarna, vars land Sverige ju fortfarande rent folkrättsligt faktiskt är, och även för dem som kommit hit som kunde ha fått ett rakare och tydligare bemötande.

I rubriken kunde det lika gärna ha stått ”Naiva medier har bäddat för asylkollapsen”. Det är dåligt att skylla allt på politiker när medierna själva under alla år dolt sanningar och fakta och svartmålat dem som sagt som det är, dvs framfört just fakta. Nu vill många journalister inte låtsas om sina egna tillkortakommanden och beter sig som teflonbeklädda politiker när de vänder sina kappor och tvingas komma ut ur de hörn de målat in sig i genom sin vinklade och inkorrekta rapportering på asyl & migrationsområdet under decennier .

Som sagt: att skylla på naiva politiker (som bär stor skuld, inte tu tal om saken) är slapp och slentrianmässig ”journalistik”. För det handlar långt ifrån enbart, eller ens till största delen, om politikerna, det handlar om den svenska mentaliteten, värdegrundstjafset, kränkthetskulturen, åsiktskorridorerna och den allt sämre skolutbildningen som producerar ett folk med allt grundare kunskaper och en allt lägre kunskaps- och kompetensnivå; människor som nu är ute i arbetslivet på alla möjliga poster.

Kejsarens nya kläderMen störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån. Som får folk, vuxna människor i skolor, socialsekreterare, på allehanda boenden, läkare och tandläkare, inom polisen och politiken – överallt i samhället – att spela med och – likt i sagan om kejsarens nya kläder – inte se det uppenbara: att det finns många vuxna män om ljuger om sin ålder, bland våra barn och unga. Man ser, man vet men man håller tyst. Och så är det på område efter område: konflikträdslan segrar och

•  Skakande berättelse från en familjehemsförälder för påstått eller faktiskt minderåriga asylsökande pojkar och män – 17 september 2012. Ur texten:
De kommer dock inte direkt från Afghanistan, utan från Iran, alla vid olika tillfällen.
Samtliga har berättat i princip samma historia om varför de kom till Sverige: en väpnad attack genomfördes mot deras by eller hem i Afghanistan, familjen skingrades och ingen vet vart de andra tog vägen. En snäll kompis eller avlägsen släkting till den döda fadern eller familjen hjälpte dem, tog dem till Iran och betalade resan till Sverige. Historien om vilken resa de har gjort, vad som hände på resan lyder alltid:
att de plötsligt befann sig i Sverige, att fadern är död, att de inte har någon kontakt med varken mamma, syskon eller andra släktingar, att de inte vet när de är födda men att mamma någon gång råkade säga till dem att de var 14 år, att de aldrig har gått i skolan och att de kommer från en viss del av Afghanistan där väpnad konflikt råder.
•  En person som driver familjehem: ”Ofta är de ”14 år” när de kommer men, den verkliga åldern ligger i de allra flesta fall runt 19-25 år.” – 4 oktober 2013. Ur texten:
Vi har alla sett 20-åriga unga muslimska män, med allt vad det innebär, som påstår sig vara ”14 år”, placeras i skolans årskurs 7 med 13-åriga småflickor. När vi lyfter frågan i vår organisation eller med deras gode män/särskilt förordnade vårdnadshavare, så möts vi av total tystnad. Ingen vill, ingen vågar eller kan prata om detta faktum och att det absolut inte är en bra ordning. Själva är vi bundna av sekretess.
De mycket stora åldersskillnaderna skapar problem och konflikter i skolan, i boendet och på många andra sätt. Vi ska arbeta med yngre tonåringar, vår verksamhet och kompetens är anpassade efter detta. Men i stället möter vi för det mesta vuxna män! Det är ett stort problem. Men hur ska vi lösa det, när vi inte får diskutera det med varandra?

OBS! Enskilda journalister – och alla de som håller god min i elakt spel men också de som försökt och även lyckats göra sig hörda – behöver inte gå i polemik med mig om det jag skriver ovan. Det räcker gott med att de rannsakar sig själva och bättrar sig, eller att de helt enkelt själva anser att de inte faller inom den kategorin texten handlar om.

Till slut ett positivt och mycket gott exempel på hur man kan rannsaka sig själv och berätta om det rakt och utan undanflykter:

Det är jag som är åsiktskorridoren 12.2 2015Klicka på textrutan för att läsa hela texten.

Ur texten:

Uppdraget för mig som korridorarbetare var tvåfalt. För det första att varna för SD och skälla ut alla de bonnläppar som funderade på att rösta på partiet. För det andra att slå ner stenhårt på debattörer som använde uttryck som på något sätt kunde normalisera SD:s problembeskrivning; attackera varenda jävel som använde ord eller fakta som på något sätt kunde tolkas som rasism eller glidningar mot rasism. Eller eventuella förstadier till glidningar mot rasism.
© denna blogg.

I Expressen påstås att Finland skickar tillbaka flyktingar!

expressenJag blir av en bekant uppmärksammad på den här texten i Expressen, publicerad den 18 maj 2016 (dagen efter att jag skrivit om ämnet… Se längst ner): Finland skickar tillbaka flyktingar. Redan den allra första meningen i artikeltexten innehåller en osanning:

Finland skickar tillbaka flyktingar till Afghanistan, Irak och Somalia eftersom länderna inte anses farliga längre.

migri ny logoJournalisten länkar till information som funnits på min blogg och som kommer från finska Migrationsverkets hemsida och där står inte ett ord om att Finland ska skicka tillbaka några flyktingar.

En svensk journalist bör kunna läsa innantill och då förstå att Finland givetvis inte skickar tillbaka några flyktingar. Inte asylsökande heller. Däremot ska personer resa tillbaka till sina hemländer dit man bedömer att de kan återvända om de varken har ansetts uppfylla kriterierna för flyktingskap eller för uppehållstillstånd av skyddsskäl och därför har fått avslag på sina asylansökningar.

Den finländska utlänningslagen – liksom den norska och den danska – är förresten mycket lik den svenska, det är främst tillämpningen som som skiljer sig åt i länderna. I Finland följer man utlänningslagen som anger att varje ärende ska behandlas individuellt En person beviljas internationellt skydd om den har individuella skäl i enlighet med just utlänningslagen eller Genèvekonventionen (också kallad ”flyktingkonventionen”). För att klassas som flykting ska en person ha flyktingskäl enligt just den konventionen. Man kan också anses ha behov av ”alternativt skydd” och få uppehållstillstånd på någon av de grunder som ingår i det begreppet.

I Sverige verkar ”rättsliga ställningstaganden” från Migrationsverkets ledning inte sällan ses om överordnade utlänningslagen, vilket jag under minst ett tiotal år när dessa rättsliga ställningstaganden” blivit allt vanligare, förundrats mycket över. Liksom många miggor som vill följa lagen. Men det kan vara mycket svårt, nästan omöjligt, att stå emot ledningens ställningstaganden ens om en del med mångårig kunskap inte anser att dessa överensstämmer med gällande lagar och konventioner.

Att det är otryggt och råder oro, att det finns talibaner, att man har hotats och trakasserats av någon eller att man hävdar att det inte går att leva i ens hemland för att det pågår stridigheter är inte automatiskt grunder för permanenta eller ens tillfälliga uppehållstillstånd. Varje ansökan ska behandlas individuellt och om det finns säkra delar i ett osäkert land så råder inte absolut skyddsbehov för alla som kommer från det landet.

Finlands flagga mörkare blått korsnorges-flaggadanmarks-flaggaI Finland, Norge och Danmark följer man sina utlänningslagar och de konventionerna ratificerat. Men svenska journalister vet generellt väldigt lite om de övriga nordiska länderna och – tyvärr – alldeles för lite om hur asyl & migrationsreglerna ser ut också i det egna landet. De kan, som i exemplet ovan (artikeln i Expressen), inte ens alltid skilja på asylsökande, vilka som är flyktingar, vilka som har fått uppehållstillstånd av skyddsskäl och vilka som ska lämna landet de sökt skydd i eftersom de har fått avslag på sina ansökningar.

Jag gissar – men det är alltså en gissning, om än ganska kvalificerad – att skribenten som skrivit texten i Expressen har fått idén till den efter att ha läst min blogg där jag berättat om det som hon sedan inte har uppfattat korrekt. Hon har plockat upp något att skriva lite ”skandalsusande” om, och det allvarligt och oroväckande att hon inte har läst ordentligt det hon läst på min blogg eller på finska Migrationsverkets hemsida, om hon helt av sig själv hittat dit. För där står inte så som det återges i artikeln i tidningen.

Läs alltså min text som föregick texten i Expressen, det vill säga den som publicerades dagen innan artikeln i Expressen publicerades, för att få korrekt information om vad som gäller:
•  Finland. Migrationsverket: Svårare att få uppehållstillstånd. – 17 maj 2016
Fyra dagar senare skrev jag den här texten i ämnet:
•  Finland. Asylsökande kan återsändas till osäkra länder, finländare rekommenderas inte att resa dit. – 21 maj 2016
© denna blogg. Vid citat ur denna och andra texter på den här bloggen, vänligen länka alltid till ursprungstexten för undvikande av missförstånd.

En migga varnar: ”Vi kan komma att se nya IKEA-fall. Jag tror tyvärr att risken är mycket stor för att desperata personer kan komma att begå allvarliga dåd.”

En migga skriver:

profileEn intressant sak som jag aldrig sett eller hört förut på min arbetsplats är att vi nu ska informera dem som omfattas av regeländringarna att de inte längre är asylsökande. Det är ju självklart att det förhåller sig så, men jag har aldrig sett en tillstymmelse till att verket ens tänkt, än mindre uttryckt sig, i de banorna förrän nu.

Det finns de hos oss som har ifrågasatt varför personer som fått avslag på sina asylansökningar fortfarande kallas ”asylsökande”. De har framfört att de tycker att vi bör sluta att kalla dem med avslagsbeslut för ”asylsökande” eftersom de ju faktiskt inte längre är det. Men det har de inte fått något gehör för hos verkets egna jurister! men nu är det alltså annat ljud i skällan…

Apropå de nya reglerna från 1 juni om att den som fått avslag ska återvända till sitt hemland (vilket ju är vad lagen säger) och inte längre får bo kvar på ett asylboende eller erhålla dagersättning, så frågar jag mig hur det ska gå. Jag är främst rädd för tre saker.

För det första: att avhysningarna inte genomförs på grund av långa handläggningstider hos kronofogden/polisen.
För det andra: att vi börjar tillämpa undantagen för generöst, vilket alltid är en risk när det gäller Migrationsverket.
För det tredje, den största farhågan: att vi kan komma att se nya IKEA-fall. Jag tror tyvärr att risken är mycket stor för att desperata personer kan komma att begå allvarliga dåd.

Jag befarar att den första prövningen kommer i mitten av månaden när många märker att inga nya pengar satts in på deras ICA-kort.

Sedan ska det bli intressant att se hur vården hanterar detta. Efter den 1 juni kommer vårdcentraler och sjukhus etc ju inte att ersättas av Migrationsverket och jag undrar om man inom vården verkligen har förstått det.

Många före detta asylsökande är storkonsumenter av offentlig vård och nu står inte längre skattebetalarna via Migrationsverket för notan. Den som vistas här utan tillstånd ska därmed själv betala sin vårdkostnad, om jag förstått det hela rätt.

Kommentarer
IMG_1554
Vad gäller patientkostnader etc så är det ju så att de som har fått avslag på sina ansökningar om uppehållstillstånd ska lämna landet. Det ska de göra så snart som möjligt, men en del har levt – tillåtits leva – här i upp till tio år illegalt och att få dem och andra att förstå att det är slut med det, att Sverige inte längre ska vara ett hotell som andra betalar för, kan bli svårt. Vad justitie- och migrationsminister Morgan Johansson sa kan man läsa på bilden till vänster, från tidningen Metros förstasida.

Apropå bland annat att man äntligen inom Migrationsverket tycks ha förstått att en person som fått avslag på sin ansökan om skydd i Sverige inte längre är ”asylsökande”:

1)  Ingen som har fått avslag på sin asylansökan är då längre asylsökande. Personen är någon som har sökt asyl och fått avslag. Stannar han eller hon kvar i landet trots beslut om att uppehållstillstånd eller asyl inte beviljats, befinner han/hon sig här illegalt. Illegalt = olagligt.
Och dessutom:
1)  Ingen av dem som kommer till Sverige och söker asyl är ”flykting” innan beslutet kommer som säger att han/hon enligt utlänningslagen och den så kallade flyktingkonventionen har flyktingskäl och därför ska klassas som flykting.

Läs också
•  En migga: ”Vi har mängder med libaneser som stannat kvar här i tio år med utvisningsbeslut.”  – 6 maj 2016
•  En migga skriver, med en dag kvar tills lagändringen träder i kraft: ”Vi får väl se om det kommer några instruktioner i morgon.” – 31 maj 2016
•  En migga: ”Instruktionen till oss är daterad den 23 maj, nio dagar innan lagen träder i kraft.” – 31 maj 2016
•  Justitie- och migrationsministern säger det självklara: ”Om du fått avslag på din asylansökan har du inte rätt till ersättning eller asylboende.” – 1 juni 2016
© denna blogg.

”Vi kom hit för att studera” är inte asylskäl. Inte ens i Sverige.

svd_logoUnder den felaktiga rubriken Flyktingar lämnar Sverige: ”Inget blev som vi tänkt oss” skriver Svenska Dagbladet om ett gammalt fenomen och citerar en av dem de kallar ”flyktingar”, men som var en ekonomisk ”bättre liv”-migrant:

Vi kom hit för att studera, men det får vi inte göra. Vi får inte jobba heller. Det händer ingenting på flyktingförläggningen. Vi bara äter och sover, säger Ali Abdulrahman och menar att han inte kan leva så i flera år i väntan på ett beslut från Migrationsverket.

Det här har miggorna berättat om på bloggen i många år: att många asylsökande ungdomar som är, eller säger sig vara, minderåriga, inte alls har behov av asyl och skydd i lagens mening. Många kommer, precis som personerna i artikeln, för att få ett bättre liv med allt bekostat i Sverige, inklusive studier. Det berättar ofta prefabricerade, falska historier och uppger inte sällan falska åldrar och även nationaliteter i syfte att missbruka asylsystemet.

I många, många år har detta som sagt varit känt och berättats, men det har helt förbigåtts med tystnad. Det har inte passat in i Den Humanitära Stormaktens syn på alla stackars människor ”som flyr från krig och förföljelse”. Nu går det helt enkelt inte längre att låtsas som om detta inte försiggår.

Tänk om Sverige och svenska myndigheter hade reagerat och agerat för läge sedan, då hade situationen för dem med äkta behov av asyl eller skydd sett helt annorlunda ut idag!

Här är några få av hundratals, faktiskt tusentals texter som publicerats här på bloggen under 11 år och som kanske borde ha fått folk att reagera:

•  Det är detta imbecilla förhållningssätt över hela linjen, inte bara vad gäller ”enemper 2015samkommande”, som störtat Sverige i det fördärv det nu befinner sig i – 8 nov 2015. Ur texten:

Dessutom har dessa ”barn” som Sydsvenskan så okritiskt skriver om och om man går just på det som sägs i artikeln (vilket är allt läsaren har att gå på), inte tillstymmelse till vad som i utlänningslagen anges vara asyl- eller skyddsskäl. Varken om de faktisk vore 15 år (vilket hån att Migrationsverket ska vara tvungna att låtsas tro på det!) eller om de angav att de var vuxna.
– Jag fick hjälp av en vän till familjen med pengar för resan. Dessutom sålde jag mina tre får och två kor, säger Hamidullah medan han drar upp kapuschongen för att skydda sig mot det tilltagande regnet.
15 år, sålde sina får och kor, fixade resan till Europa och Sverige själv och talar klanderfri engelska. Och ser minst tio år äldre ut. Ringer det verkligen inga klockor någonstans?

Ett exempel på hur Public Service rapporterar om vad de kallar ”ensamkommande flyktingbarn” – 17 juni 2015. Ur texten:

Jamshid berättar i inslaget att han, vid 12 års ålder, jobbade mycket långa dagar med att sy läderväskor och säger:
Då tänkte jag: nej, det kommer att bli tråkigt och tråkigt, det blir jobbigt och jobbigt. Då tänkte jag nej, då kommer jag att fixa ett nytt liv, inte samma sak som jag hade förut, jobbigt eller tråkigt. Det vill inte jag mera.
Och så skickades han till Sverige för ”ett bättre liv”. Han flydde inte, som så många journalister och politiker ständigt upprepar som ett mantra, ”från krig och elände”, han ville ha ett bättre liv. Och det får han i Sverige, som nog torde vara det enda landet dit man kan ”invandra” av det skälet.

En migga: ”Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. ” – 4 februari 2014. Ur texten:

Om man kommer från Eritrea så får man PUT. Men om man först har ansökt om asyl  i Italien, då ska ansökan enligt reglerna prövas där, om man är vuxen. Är man ett barn, dvs under 18 år, så ska ansökan numera prövas av Sverige.
Eritreaner som är 20-35 år gamla utger sig för att vara ”ensamkommande barn” för att förhindra att de återsänds till Italien. Migrationsverket förser dessa vuxna människor med en god man och de får plats i dyra ungdomsboenden.

Anställd vid hem för ensamkommande minderåriga asylsökande: ”Jag kan inte med gott samvete fylla i information som du vet inte är korrekt.” -27 april 2013. Ur texten:

En anställd vid ett HVB-hem för ensamkommande faktiskt och påstått minderåriga asylsökande berättar:
En somalisk pojke som har fått uppehållstillstånd kom till mig med en bunt med papper från Migrationsverket och ville ha min hjälp att fylla i informationen. Det var ansökan om uppehållstillstånd för familjen; mor och far plus syskon. Så här gick samtalet (som är längre än här citeras):
HVB: ”Vi börjar med din pappa. Vad heter din pappa?”
Pojke: ”Min pappa?……..uhhh…..Jag vet inte….ah…Jag vet, han heter [. ]”
HVB: ”Var är din pappa född?”
Pojke: ”Jag vet inte, kanske du kan skriva?”
HVB: ”Jag kan inte hitta på information. Om du inte vet så måste du kontakta din familj och ställa dessa frågor. Okej?”
Pojke: ”Shit.”
HVB: ”Shit? Vad är problemet? Du har ju kontakt med familjen, eller hur? Annars skulle du inte sitta här och fylla i ansökningar om uppehållstillstånd.”
Pojke: ”Inga problem, du hjälper mig okej? Du kan skriva allt.”
HVB: ”Nej, det går inte. Jag vet ingenting om din familj. Du måste bidra med detaljer om din familj, eftersom det är dina syskon och föräldrar som vill söka. Vi får ringa till din gode man så får ni tillsammans fylla i ansökningarna för jag kan inte med gott samvete fylla i information som du vet inte är korrekt.”
Pojke: ”Varför?”
HVB: ”För att det är fel att ge Migrationsverket fel uppgifter.”
Pojke:” Fel?”
HVB: ”Ja, fel mot svensk lag.”
Pojke: ”Okej.”

En migga om s.k. ensamkommande barn: ”På rena asylskäl finns knappt någon.” – 31 mars 2010. Ur texten:

En migga: Ställ gärna följdfrågan till Migrationsverket: ”Hur fördelar sig tillstånden på medborgarskap?” Och svaret kommer då att bli att de ”barn” som får uppehållstillstånd på ”synnerligen ömmande skäl” är från Afghanistan och de som är ”skyddsklassade” är från Somalia (på rena asylskäl finns knappt någon). Och vad gäller somalier så vet vi inget mer om dem än att de säger ”Hej, jag heter Ali och jag är från Somalia”. Precis som det som hände i Högsby.
Det får räcka med dessa exempel. Många fler texter finns att ta del av. Använd gärna sökfunktionen.
© denna blogg.