• Kategorier

  • Arkiv från 5 maj 2005

  • Kalender

    augusti 2021
    M T O T F L S
     1
    2345678
    9101112131415
    16171819202122
    23242526272829
    3031  
  • free counters
  • wordpress visitor counter
  • RSS Merit Wager

    • Utan titel lördag, 6 juni, 2020
        Sedan den 5 maj 2005 har jag ideellt granskat, redovisat, översatt, kommenterat och publicerat ofta unikt material, särskilt miggornas rapportering. Om ni uppskattar texterna, informationen, rapporterna, kommentarerna, stöd gärna via Subscribe med 1 krona om dagen = 30 kronor i månaden, eller med valfritt belopp via Donate, Swish eller Bankgiro.  Alla bidr […]

En migga: ”Hallå, hallå! Det handlar om bedrägeri och inget annat.”

Flyktingar lär sig svenska 5Ekot granskar SRKlicka på textrutan för att komma till inslagen:
•  Sveket mot barnen: Del 1 – De ensam­kommande vuxna
•  Grafik: Asylsökande – barn eller vuxen?
•  Justitieministern om de ensamkommande vuxna
•  Sveket mot barnen: Del 2 – Guldrusch i asylmottagningen
Klicka på bild- och textrutan för att
komma till SVT-inslaget.

Ur inslaget:

På Litorina Folkhögskola i Karlskrona förenas de ensamkommande flyktingbarnen för att, som skolan själva beskriver det, ”bara få vara grabbar under sommaren”.

”Flykting” är ingen medan han söker asyl, det borde SVT veta efter 20 års stor asylinvandring till Sverige. Och om det handlar om ”barn” det får väl var och en som ser inslaget ha sina egna tankar om. I Sverige görs som bekant inga åldersbedömningar utan säger en 32-åring att han är 17 år så behandlas han som ett barn. Precis som läraren så glatt och välvilligt säger om de ”ensamkommande flyktingbarnen” som förekommer i inslaget:

De ska ha så roligt som möjligt, känna att de är på gång, att de har det bra och att de har ett bra liv här.

En migga har sett inslag från Sveriges Television och lyssnat på Sveriges Radios serie om ”ensamkommande vuxna” och säger:

profileAck ja, vad ska man säga? Det är väl dansen kring guldkalven i kombination med alltför många människor med behov av att vara världsförbättrare som gör att detta är möjligt i en rättsstat. Det handlar ju också om skattemedel och då brukar man allmänt anse att det ”inte drabbar någon fattig”.

Reportagen i Sveriges Radio är bra och viktiga. Men jag noterar att man, utan att tänka på det, låter de asylsökande framställa sig själva som offer: det är liksom synd om dem för att vi har ett system som gör att dom måste ljuga.

Men hallå, hallå! Det handlar ju om bedrägeri, inget annat. De försöker genom ett bedrägligt förfarande tillskansa sig förmåner de inte har rätt till. Sist jag kollade så var det brottsligt!

Min kommentar: Ja, det handlar om förfalskningar och bedrägeri. Men det låtsas man inte om i Sverige. Gör man det så är man ond och rasistisk mot ”barnen som flyr undan krig och förföljelse”. Detta trots att det är väl känt att många inte alls är barn och många inte heller flyr från vare sig krig eller förföljelse utan – ofta enligt egen utsago – söker ett bättre liv och vill ha en god utbildning samt få hit sina familjer för att de också ska få ett bättre liv och/eller vård för sjukdomar och annat. Utan att det kostar dem något.

Nästa inlägg kommer att ta upp en del av de texter som publicerats här på bloggen sedan 2008 och som handlar om asylbedrägerier.
© Alla texter på denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka alltid till ursprungsinlägget.

 

”Som läkare erbjuder jag gärna mina tjänster för att åldersbedöma ensamkommande flyktingbarn.”

Nenad Zeba Dagens samhälle 29.3 2016Klicka på text- och bildrutan för att läsa hela artikeln på Dagens Samhälles sajt.

Den 29 mars skrev Nenad Zeba, specialist i ortopedi och handkirurgi, en artikel på Dagens Samhälle. Att han, som specialist i ortopedi och handkirurgi, vill ge min syn på saken. Han säger bland annat:

Flera kommuner upplever att flera barn som de tar emot egentligen är vuxna och vill att Migrationsverket ska åldersbestämma de tveksamma fallen. Migrationsverket å andra sidan hävdar att de redan åldersbestämmer och att det inte går att göra på annat sätt eftersom det inte finns svenska läkare som vill göra medicinska åldersbestämningar.

Nenad Zeba berättar i sin text om hur han skrivit både till Migrationsverkets rättschef Fredrik Beijer och till ansvarig minister Morgan Johansson och citerar i sin artikel deras till så gott som intet förpliktigande svar.

Läs gärna följande texter – en bråkdel av alla som genom åren skrivits i och om ämnet ”ensamkommande barn” finns att läsa här på bloggen:

•  Anställd vid hem för ensamkommande minderåriga asylsökande: ”Jag kan inte med gott samvete fylla i information som du vet inte är korrekt.” – 27 april 2012
•  En anställd vid ett boende för ensamkommande ”barn”: ”Ett antal killar som på pappret är 16 år, har kommit till mig för att få hjälp med att köpa medel på apoteket för att motverka deras åldershåravfall.” – 1 december 2013
• En migga om nya instruktioner från rättschefen avseende ”ensamkommande barn” – 2 maj 2014
•  En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015
•  2014 var 75 procent av dem som av Migrationsverket och svenska medier kallade “ensamkommande flyktingbarn”, minderåriga asylsökande i åldrarna 15-17 år 25 juli 2015
•  Enhetschefen inom socialtjänsten skriver igen: ”Nu är det ett faktum att vi inte längre kan upprätthålla lagkraven kring utredning, placering och uppföljning av ensamkommande barn och minderåriga som söker asyl här.” – 19 november 2015
•  ”Vi fixar det helt enkelt inte”. Kommuner vägrar ta emot ensamkommande minderåriga asylsökande – 26 november 2015
•  Tio år för sent, men heder åt de två reportrarna på Sveriges Radio som på riktigt verkar anstränga sig för att försöka att ge en mer nyanserad och sann bild av dem som kallas ”ensamkommande barn och ungdomar” – 14 december 2015
•  Sverige är ett icke rättssäkert svikarland – larm om vuxna ”ensamkommande barn” har ignorerats under många år – 18 februari 2016
•  Det står varje kommun, skola, boende eller annan aktör fritt att genomföra sådana åldersbedömningar redan nu vid misstanke om att ”barn” som placeras hos dem är äldre än uppgiven ålder. – 18 mars 2016. I denna text finns också länkar till ett antal andra texter, bland annat en debattartikel och en replik på Brännpunkt i Svenska Dagbladet, skrivna av fyra kommunalråd.
© denna blogg.

 

Be my guest 116 # Julafton Nuri Kino

Nuri gapskrattarNuri Kino. Journalist, författare, filmare, eldsjäl – allt i ett. Numera också känd som grundare av och ledare för A Demand For Action, en organisation som på kort tid etablerats i många länder. Nuri själv vill helst bli omnämnd som ”den stilige”. För mig är han den bästa av vänner. Det här är en dag i hans liv.

Förföljd av gåvor, en dag med Nuri Kino

”Nuri, Syriac League tycker inte att vi delar ut några leksaker till barnen, det kommer inte att bli av”. Fahmi ringde mig från Beirut. Han har åkt från Södertälje till Libanon för att dela ut leksaker till flyktingbarn från Syrien och Irak under julen. Men nu vill våra samarbetspartners i Libanon inte vara med längre. Vi har jobbat med projektet länge, samlat pengar via Swish och Paypal i Sverige och USA. Jag avbröt Fahmi, blev arg. Vad menade Syriac League och varför stod han inte på sig? Vi kommer att bli utskämda, folk kommer att tappa förtroendet för oss. Det är jättekänsligt det här med att hantera penninggåvor.

”Men om du lugnar ned dig så kan jag förklara. Vi kommer att köpa vinterkläder till alla barn i stället. Jacka, byxa, tröja och halsduk, alla barn får det i ett paket. Det var mannen som säljer leksakerna som föreslog det, dessutom hade de redan fått leksaker i present och nu ska klädtillverkaren bidra med sitt genom att vi får plaggen för inköpspris.”

Jag kunde andas ut. Projektet var räddat och hade till och med blivit bättre.

Några minuter senare stod jag utanför Coop i Södertälje, en kvinna som jag jobbade ihop med inom hemtjänsten för några år sedan hälsade, kramade om mig och stoppade något i min ficka. Vad nu? Jag höll på att trampa på den stackars romska tiggerskan när jag vacklade lite av den hårda kramen. Sedan försvann kvinnan. I min ficka låg en liten lapp:

”Ge det här till barnen, skicka pengarna till den plats du tycker är bäst.”

Inuti den hopvikta lappen låg det två femhundralappar. Kvinnan som hade skänkt pengarna är arbetslös men ville ändå bidra med tusen kronor till bättre behövande.

Jag gick hem för att hämta mina gympakläder, jag var stressad till ett möte på gymmet.

”Du har fått tvåtusen kronor till flyktingbarnen”. Mamma hade varit på en minnesstund för en avlägsen släkting och hennes kusiner hade gett henne pengarna för att de också ville bidra. Herregud, tänkte jag, jag måste genast swisha över dem från mitt eget konto till A Demand For Actions. Paniken kröp närmare, vad säger Skatteverket?

I bilen på väg till gymmet ringer jag Skatteverket, kö så klart, men jag måste ju komma fram. Jag visste inte ens vad det var jag skulle fråga, var bara paranoid, ville inte hamna i någon konstig sits. Tjänstemannen på myndigheten förstod ingenting, det är väl upp till folk att skänka pengar till flyktingar eller inte. Så länge det inte är skattemedel som hanteras.

Jaha, då vet vi det. I väntan på mitt möte sätter jag mig på motionscykeln, laddar ned en radiodokumentär för att ha något att lyssna på och börjar träningen. Någon tar på mig, han tar av mig hörlurarna och säger: ”Vad jobbiga ni är, måste ni få oss att bråka med våra fruar, hur mycket vill du ha till flyktingbarnen?” Han swishade 500 kronor medan vi pratade.

Erika kommer in och är superglad, hon har simmat i över en timme och är full av energi. Vi ska prata om att eventuellt jobba ihop, i ett integrationsprojekt för nyanlända i Södertälje.

”Du, jag hade lite dåligt samvete, jag har skickat dig 1000 kronor på Swish”. Hon hade skickat dem till mig, till mitt privata konto. Jag kände mig jagad, det tog aldrig slut. Jag kunde ju ha bli anklagad för att ha gömt pengar på mitt eget konto, jag swishade genast vidare.

Medan jag kör mot Merit i Stockholm för att sätta mig hos henne och skriva min traditionella julkrönika till denna blogg, får jag flera sms. Min syster Maria har skickat massor av sms till släktingar och vänner och nu har svaren kommit som hon vidarebefordrar till mig. Vackra värmande ord, och fler bidrag.

Beneil Dariush, en av världens bästa i kampsporten MMS skickar ett Facebook-meddelande och säger att han också vill bidra.

Merit är inte hemma och jag går in i klädaffären mittemot, provar några snygga skjortor, tröjor och kavajer, ganska dyra. Plötsligt kommer paniken över mig, tänk om någon ser mig handla kläder just idag då jag har mottagit så många penningbidrag, till och med kontanta medel. Jag går ut ur butiken illröd i ansiktet.

Det kan inte vara lätt att vara tomte.

GOD JUL på Jesu eget modersmål:

Edo d’Mauludo d’Moran brikho!

(Översatt: Må Herrens födelse bringa en God Jul till er alla!)
Little-smiles-banner
The text in English.
© denna blogg och Nuri Kino.

”Nytysken”: ”Jag tippar att man spekulerar kring att problemet ska lösa sig på naturlig väg.”

tysklandDet finns flera texter på bloggen av den så kallade nytysken, alltså en svensk boende i Tyskland, som i enlighet ny svensk vokabulär bör klassas som ”nytysk”. Nytysken följer med vad som händer i hans gamla hemland och har ofta en klarsynt inställning till vad han tar del av från Sverige, samt en ofta knivskarp egen analys av olika samhällsfenomen. Som här:

Dagens samhälle logoJag ser i Dagens Samhälle, i artikeln Så ger vi ensamkommande den bästa starten, hur man ska klara att ge den accelererande mängden av ”ensamkommande flyktingbarn” den bästa starten.

Man räknar upp åtta punkter som ska hjälpa de ”ensamkommande flyktingbarnen” med att klara ett vuxenliv i det nya landet.

Ett exempel: ”Normbyggande boende/trivselregler, hur vi förhåller oss till varandra. Vi tar upp och diskuterar händelser när de sker och lyfter dem sedan på våra ungdomsråd.”

Man pratar om 8.000 ”ensamkommande flyktingbarn” för 2015 trots att alla tecken tyder på – och Migrationsverket redan flaggat för – att det kommer minst ca 12.000, troligen ännu fler.

Men: Man pratar inte om några kostnader utan nöjer sig att kalla det hela för en välfärdsutmaning! En kostnad som utan vidare kan hamna runt 20 miljarder kronor (20.000 miljoner) pluttifieras med ett nyuppfunnet modeord!

Det tycker nog Linnea från Aktuellt den 6 juli 2015 (tidskod: 14:00-15:55), är finurligt där hon, efter hjärtinfarkt+stroke+stroke skickas hem till ensam sin våning. Hennes väninna Vivi tycker det hela är sorgligt då ”Linnea är hjälplös och inte kan göra något själv. Inte ens sköta sitt larm”.

Här krävs tydligen inte någon kännedom om ”normbyggande boende/trivselregler, hur vi förhåller oss till varandra.” Som ju sedan kunde diskuteras i något ”äldreråd”.

Jag tippar att man spekulerar kring att problemet ska lösa sig på naturlig väg. Så att medel till viktigare välfärdsutmaningar snarast blir fria.

© denna blogg. Vid korta citat ur texten, vänligen länka till denna originaltext.

Kanske något att äntligen börja reflektera över?

Kanske något att äntligen börja reflektera över?

MIG ensamk 2004-2014Migrationsverkets bild visar att på tio år har antalet ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga personer som sökt asyl här ökat från 388 år 2004 till 7049 år 2014. Hur många hundra procents ökning det är kan jag inte ens räkna ut.

Kan det möjligen finnas skäl att reflektera över hur antalet påstått och faktiskt minderåriga till just Sverige har ökat från 388 till 7049 på tio år?

I de övriga nordiska länderna har antalet antingen minskat eller förblivit tämligen konstant. År var antalet ensamkommande påstått och faktiskt minderåriga personer som sökte asyl:

norges-flaggai Norge
2014 = 1204; jan-mar 2015 = 198

danmarks-flaggai Danmark
2014 = 838; jan-mar 2015 = 159

Finlands flagga mörkare blått korsi Finland
2014 = 196; jan-mar 2015 = 79

sveriges-flaggai Sverige
2014 = 7049; jan-mar 2015 = 1499

Kan det möjligen finnas skäl att reflektera över varför skillnaden i antalet påstått och faktiskt minderåriga personer som söker asyl i Sverige jämfört med i övriga Norden är så gigantisk?

Till Sverige sökte sig år 2014 mer än tre gånger fler påstått och faktiskt minderåriga för att söka asyl, än till de övriga tre nordiska länderna sammanlagt. Kan det möjligen finnas skäl att reflektera över varför?

Under många år har miggor och även jag skrivit och larmat om situationen på området ”påstått och faktiskt minderåriga asylsökande” (som svenska medier, politiker och en del debattörer insister på att alla ”ensamkommande flyktingbarn”) i Sverige. För dem som anser att de finns anledning att reflektera över de här orimligt stora skillnaderna – där det är Sverige, inte de övriga nordiska länderna som är avvikande – kan kanske läsning av en del av följande texter ge viss ledning eller åtminstone ett visst reflekteringsunderlag:

•  Finland: Ålderstest av asylsökande införs i utlänningslagen – 14 november 2009
•  I Norge: 66 procent färre ensamkommande minderåriga asylsökande – 17 februari 2011
•  Finland: Antalet minderåriga asylsökande har minskat med mer än 40 procent – 22 november 2011
•  Finland och Norge: allt färre ensamkommande minderåriga asylsökande. I Sverige ökar de kraftigt. – 4 mars 2012
•  Några jämförelser på asylområdet mellan Sverige och Finland – 21 maj 2012
•  I Finland: 65 procent av de påstått minderåriga asylsökande var över 18 år – 3 juli 2012
•  Antalet asylsökande ensamkommande ”barn” skulle troligen (!) minska också i Sverige om man gjorde fler ålderstester – 19 maj 2013
•  Danmark: ”Vartannat asylbarn är i själva verket vuxet” – 28 september 2014
•  Vidare om ensamkommande, påstått och faktiskt minderåriga asylsökande – 30 september 2014
•  En migga berättar om totalhaveriet vad gäller minderåriga asylsökande, konsekvent av Migrationsverket, svenska politiker och medier kallade ”ensamkommande barn” – 9 februari 2015
© denna blogg. Vid citat, vänligen länka till detta originalinlägg. 

 

 

Ensamkommande ”flyktingbarn”?

Varför envisas Migrationsverket – och därmed också media – med att tämligen onyanserat ständigt tala om ”ensamkommande flyktingbarn”?

För det första rör det sig ytterst sällan om ”flyktingar” och för det andra rör det sig också ytterst sällan om ”barn”. Det handlar i kanske nio fall av tio om ”asylsökande ungdomar” eller ”minderåriga”, på 16, 17, 18 år (och i en del fall med stor sannolikhet personer som är betydligt äldre än så, dvs vuxna), som oftast är hitskickade av föräldrar som, när dessa ”barn” har fått uppehållstillstånd, ansöker om att förenas med dem i Sverige.

Ett exempel, så här skriver Smålandsposten den 27 mars:

Vecka efter vecka kommer de till Arlanda: 30 ensamkommande flyktingbarn från framför allt de kurdiska delarna av Irak, det av klaner sönderkrigade Somalia och av krigsherrarna förstörda Afghanistan. Det är framför allt unga män som flyr eller av föräldrar skickas från väpnade konflikter och strider.

Den gamla bilden av ensamma barn, inte sällan kopplad till människohandel och trafficking lever kvar, men gruppen domineras i dag av mer socialt etablerade och självständiga unga män.

I samma text talar man rutinmässigt om ”ensamkommande flyktingbarn” men konstaterar i nästa andetag att det handlar om ”självständiga unga män”. Det här sättet att rapportera och göra allmänheten konfunderad gäller absolut inte bara Smålandsposten utan de flesta medier. Medierna – alla medier – borde vara tydliga med hur de rapporterar och inte lite slarvigt mynta uttryck som inte har stöd i verkligheten.

© denna blogg.