Finland. Sverige. Den obefintligas son har blivit befintlig.

En något kryptisk rubrik som snart blir helt klar och tydlig i sin betydelse. Eller… Nå ja. Läs själva och bedöm! Börja här, det är en osannolik historia!:

Ambassadanställd och papperslös i Sverige – 12 mars 2014

Klicka på textrutan för att läsa hela artikeln från 13 mars 2014  i Svenska Dagbladet.

Kommerskollegium har läst och kommenterat – 13 mars 2014

 Klicka på textrutan för att läsa hela artikeln från 9 april  2014 i Svenska Dagbladet.

 

 

Nu skriver också Hufvudstadsbladet om fallet med Helena som inte får folkbokföra sig i Sverige – 16 mars 2014

Utrikesdepartementet backar… – 27 maj 2014

Klicka på textrutan för att läsa hela artikeln från 26 november i 2014  i Svenska Dagbladet.

 

Och nu skriver ”den obefintliga” själv på finska Utrikesministeriets blogg. Utdrag ur texten:

Barnmorskan tittade på mig och min två dagar gamla son med bekymrad och lite uppgiven blick. – Ja, vi har ju aldrig förr släppt iväg ett barn utan personnummer, men vi får inget svar från Skatteverket och inte kan vi hålla er kvar här längre. Så jag får önska er lycka till. Vi åkte alltså hem från BB med ett barn utan namn, personnummer eller medborgarskap.

Klicka på bild- och textrutan för att läsa hela texten!

 

För den som undrar: Nej, Helena Andersson har fortfarande inte fått folkbokföra sig i Sverige. Hon är fortfarande obefintlig, efter mer än sju år i landet. Men sonen, han som föddes för 1,5 år sedan till obefintlighet, är nu en glad och frisk dubbelmedborgare. Och det är ju åtminstone något att vara glad över!

© denna blogg.

”The Commission fails to understand the reasons why the Swedish competent authorities refused to grant the petitioner a right of residence under the free movement rules.”

Det kom ett mejl från Leiv, som också råkat ut för svenska galenskaper, som så många andra. Och som Helena Andersson (se länkar längst ner). Texten är publicerad med Leivs och hans frus tillstånd.

Beträffande min fru som är brittisk medborgare

Detta är helt fel, hela svenska rätts systemet vägrar att acceptera EU-regler för fri rörelse mellan länder för kärnfamiljemedlemmar och dem som arbetar. Migrationsverket fick stryk ordentligt i EU-rätten för sina dumheter, men de vägrar alltid att förstå att vad domaren säger i ett domslut om en sak också gäller mutatis mutandis för liknande fall! Här är fallet jag refererar till: Case C-423/12 (Floria May Reyes -v- Migrationsverket).

Själv har jag kämpat för min fru som är brittisk medborgare. Vi flyttade till Sverige i slutet av 2011 och jag är svensk ….  numera ovillig sådan! Migrationsverket vägrar registrera hennes uppehållsrätt, Skatteverket vägrar ge henne ett personnummer och Försäkringskassan vägrade länge att tillåta henne att vara sjukförsäkrad.

Enligt domaren i fallet ovan, måste Sverige registrera en uppehållsrätt utan frågor och får inte begära några ytterliga papper utom ett pass. Samma sak gäller för Skatteverket och Försäkringskassan. Vi har ansökt och dokumenterat allt korrekt, men de svenska instanserna vägrar att erkänna det, vägrar att fråga EU och vägrar göra något alls.

JO och JK vägrar ingripa, EU-minister likaså. Riksdags ledamöter svarar inte på e-post, det kvittar vem man skriver till. De är inte intresserade. Sverige vill bestämma över utlänningar och beslut fattade av Migrationsverket och en migrationsdomstol inte kan överklagas vidare. Men när man tillämpar den svenska utlänningslagen där den inte gäller så blir det en komedi när man överklagar. EU-lagstiftningen tillåter inte sådant trams. Men svenska myndigheter och domstolar vägrar göra som EU-lagar anger: när det inte längre är möjligt att överklaga, måste man fråga EU om det finns en möjlighet att lagen kan tolkas på ett annat sätt! Så, egentligen skall Migrationsverket i alla sådana här fall gå till EU för varje beslut.

Jag hoppas du kan göra något med det här, EU-rådgivningsbyrån sliter ut sina lockar, Sverige är det värsta landet i Europa med sina personnummer och sin vägran att registrera uppehållsrätt utan massor av onödigt pappersarbete.

Vi har ny ”flytt” till England.
Leiv

Märklig historia. I dokumentet från Europaparlamentet gällande Leivs fru Elizabeth kan man i slutet läsa:

The Commission understands the petitioner has not been able to settle legally in Sweden. The petitioner has even indicated that she and her spouse have decided to sell up their property and move to Britain.

On the basis of the information provided by the petitioner, the Commission fails to understand the reasons why the Swedish competent authorities refused to grant the petitioner a right of residence under the free movement rules.

To assess the situation in full, more information is necessary from the Swedish authorities. The Commission intends to contact the Swedish authorities on this issue.

The Petitions Committee will be informed of developments on the issue of registration in the Swedish population registry in the context of petitions 1098/2010 and 1183/2010 which specifically deal with this issue.

Det fetstilade stycket ovan är starkt kritiserande gentemot Sverige. Översatt till svenska står det ungefär så här:

På grundval av den information som den klagande tillställt oss, kan Kommissionen inte förstå varför relevanta myndigheter i Sverige har vägrat bevilja den klagande uppehållsrätt i enlighet med reglerna för fri rörlighet.

Kommissionen kommer att följa händelseutvecklingen, men det illabehandlade paret har alltså flyttat till England på grund av svenska myndigheters inkompetens och oförmåga att tolka och efterleva gällande lagar och regler.

En reflektion: Nog är det märkligt att Sverige anser att tiggare från EU-länder har rätt att vistas här när de knappast uppfyller de krav som ställs på andra EU-medborgare! Ändå tillåts de vistas här, bo på gator och i parker, bygga illegala läger och mindre kåkstäder, inte ha pengar att försörja sig för eller inneha de försäkringar som krävs. Varför behandlas EU-medborgare så olika? Sätt detta, som Europaparlamentets Petition Committee skriver i fallet med Leiv och Elizabeth, i relation till den svenska dumhetsgodheten vad gäller tiggarna:

On the basis of the information provided in this case, it would seem that the burden of proof imposed by the Swedish competent authorities may go beyond what is necessary to avoid the risk of that citizen becoming an unreasonable burden for the Swedish social security system of the host Member State after a certain time. Despite the fact that, as provided by the petitioner, the latter has been able to provide a proof of her entitlement to a pension from her own Member State and that her spouse, who is entitled both to a Swedish pension and to an Australian pension and can provide proof of sufficient assets (for example a house in Sweden for which he pays considerable renovation costs), has signed an undertaking to support her, the Swedish competent authorities have refused to recognize that she could rely on her husband’s resources.

Lagen ska gälla lika för alla och svenska myndigheter ska inte kunna behandla människor som de gjort med den svenske mannen och hans brittiska hustru! Ändå sker det. Är Sverige inte längre en rättsstat?

Här är några länkar till ”fallet” Helena Andersson, ett fall där svenska myndigheter också gjort allt för att sätta käppar i hjulet i stället för att göra allt för att underlätta ”integrationen” i Sverige:

Svenskfödd får inte folkbokföra sig i Sverige – Svenska Dagbladet 13 mars 2014
Det tog Skatteverket fem månader att svara… – bloggen 5 april 2014
Utrikesdepartementet backar… – bloggen 27 maj 2014
Svenskfödd i Sverige uppmanas invandra – 26 november 2014

© denna blogg.

 

 

 

Om ”blågul armbågsbjudning”

Läs först: Ambassadanställd och papperslös i Sverige – 12 mars 2014, Kommerskollegium har läst och kommenterat – 13 mars 2014,  Nu skriver också Hufvudstadsbladet om fallet med Helena som inte får folkbokföra sig i Sverige – 16 mars 2014,

Den 9 april skriver Svenska Dagbladets politiska chefredaktör Tove Lifvendahl på tidningens ledarblogg under rubriken Blågul armbågsbjudning om det (de) fall jag har uppmärksammat, bland annat:

Det finns tyvärr gott om erfarenheter som liknar dessas; ett system som reser hinder för återinträde i Sverige. För personer som har en stark anknytning till landet och därtill egen försörjning. Bland somliga hemvändare sägs halvt på skämt och halvt på allvar att man är ”hemskvändare”, eftersom återinträdet i Sverige är förenat med både formella och informella barriärer. Så kan vi inte ha det.
——————–
En hygienfaktor borde vara att snabbt få bort det grus i maskineriet som ihop med informella barriärer alltför ofta gör möjligheten att vända hem till Sverige igen en riktig armbågsbjudning.

Nog måste det väl finnas någon så kallad ansvarig som inser att så här kan det inte få vara? Det svenska samhället accepterar ju absolut ingen diskriminering av utomeuropeiska eller andra EU-medborgare, varför gör man det då när det gäller svenska och nordiska dito?

© denna blogg.

 

”Hälsningar från en svensk som bor i Sverige men som inte bor i Sverige.”

Så här skriver en person, som läst min artikel i Svenska Dagbladet den 13 mars 2014:  Svenskfödd får inte folkbokföra sig i Sverige och vill berätta om sin lika hopplösa situation i det märkliga krångel-Sverige:

Jag skriver till dig med anledning av det du skriver om folkbokföringen. Jag studerade i flera år på ett universitet i ett land i Europa, sedan jobbade jag också på en nationell organisation i samma land. När jag fick barn ville jag flytta hem till Sverige. Chocken var stor när det visade sig att jag blev nekad folkbokföring! Detta var 2010.

Jag och min dotter blev nekade folkbokföring på grund av av att min man, som är chef för ett större företag, bodde kvar i Europa. För att ta det kort:

Det räknades då ut att om jag skulle resa till min man varannan helg så skulle jag vistas 56 dagar utanför Sverige, således skulle jag fortfarande vara folkbokförd på hans adress!

Sedan dess lever jag och mina barn som papperslösa i Sverige. Det är otroligt jobbigt, men eftersom jag har läst en del juridik också intressant.

Det är nästan komiskt att se hur de olika bestämmelserna tar ut varandra och hur lite man har tänkt på oss som nekas folkbokföring, men som ändå lever här. Precis som det beskrivs i din artikel så är det nästan omöjligt att leva i Sverige utan ett personnummer, det kräver otroligt mycket tid, efterforskning och borgenärer. Vart vi än vänder oss så är det problem. Jag har ofta tänkt att jag ska skriva en artikel om detta, men har faktiskt varit rädd för att någon av våra viktiga stödpersoner som gör det möjlig för oss att bo i Sverige ska falla bort, för det är ju inte riktigt så att myndigheterna har stenkoll på vad de beviljar och inte.

Tack för att du tar upp detta, det är i alla fall en liten tröst för mig att veta att det finns fler. Vid sidan av det, så kändes det ganska konstigt att samtliga som jag hade kontakt med på folkbokföringen kom från f.d. Jugoslavien, inget ont om dem, men de lyckades liksom komma in och inte jag, trots att jag bara var utflyttad i två år. Jag kan förstå att man behöver riktlinjer, men det finns även en emotionell del och hela situationen känns obegriplig på något sätt.

Hälsningar från en svensk som bor i Sverige men som inte bor i Sverige

Kommentar: Sverige är ett ytterst märkligt land.

© denna blogg.