Allianspolitikers integrationsförslag står som spön i backen

Integrationsförslagen står som spön i backen. Tyvärr verkar de flesta inte vara riktigt ordentligt genomtänkta, inte framtagna med gedigen kunskap, erfarenhet och sådana insikter som kunskap och erfarenhet ger, som grund. Dessutom 15, 20 år för sent. Om politikerna tror att de nu ska vinna – eller ens få behålla – väljare på sin yrvakenhet och sina tafatta integrationsförslag så tror de fel. Det är jag övertygad om.

I texten Integrationsförslagen skrapar bara på ytan på Expressens ledarsida den 29 januari, sägs bland annat:

Flyktingmottagandet fungerar inte längre.

Tyvärr verkar varken journalister eller politiker klara av att lära sig skillnaden mellan ”asylsökande” och flyktingar”, men det stämmer att:

Asylinvandringen fungerar inte.

Man bör ändra ordet ”flyktingmottagningen” till ”asylinvandringen” och ta bort ordet ”längre”, eftersom asylinvandringen inte har fungerat på många år – om ens någonsin efter 70-, eventuellt 80-talet.

I ledarbloggtexten sägs också:

De borgerliga partierna låtsas som att alla problem går att lösa genom att stärka drivkrafterna till arbete. Men den ensidiga kravpolitiken leder ljuset bort från de verkliga hindren för etablering: hyresregleringen, världens högsta ingångslöner och själva nivån på asylmottagandet.

Just så. Ytterst få – om ens någon – vågar/vill tala om just nivån på asylmottagandet trots att det borde vara det absolut främsta och viktigaste att hantera.

I SVT:s program Gomorron Sverige den 29 januari (kan ses till och med den 29 januari 2016) hör man programledaren säga att Folkpartiet vill införa ”hårdare försörjningskrav för att få permanent uppehållstillstånd och för att få ta hit anhöriga” (det hade räckt med att säga ”försörjningskrav”) och att ”Folkpartiet vill också skärpa språkkraven för att få et svenskt medborgarskap”. Så kan man inte säga eftersom det inte går att ”skärpa språkkrav” som inte finns. Det finns nämligen i Sverige inga krav på att man ska behärska svenska för att få bli bli svensk medborgare!

Programledaren undrar dessutom: ”Men varför är det så viktigt med språkkunskaper, vi har ju verkligen alla olika talang för att lära oss språk?” Herre Gud, man tar sig för pannan! En så dum fråga hade knappast någon programledare i något annat lands Public Service kunnat ställa, det anses självklart i hela världen att människor som söker medborgarskap i ett land också ska behärska landets språk.

Vidare i programmet uttrycker den migrationspolitiska talespersonen för Miljöpartiet att det som är viktigast för alla som kommer hit som asylsökande är att de får ”tidiga insatser” och att de ”snabbt kommer in i etableringsåtgärder och får en kommunplacering”. I dessa ord – tidiga insatser, etableringsåtgärder och kommunplacering – ligger stora problem vad gäller integrationen i Sverige! Det största problemet är dock att det kommer alldeles för många asylsökande till detta illa land (även om det är stort med reinfeldtska mått mätt) för att de någonsin ska kunna integreras här.

Kommentar: I inslaget i SVT:s morgonprogram blandas allt till en enda soppa, programledaren verkar inte känna till skillnaderna mellan att söka asyl, att få asyl eller uppehållstillstånd och att bli svensk medborgare. Den mest sansade i diskussionen är Gulan Avci från Folkpartiet, som trots att hon har en lätt förvirrande programledare och en verklighetsfrämmande politisk motståndare att tampas med, lyckas göra sig förstådd så gott man kan förvänta sig under just de omständigheterna.

SVT Nyheter berättar också att Centerpartiet vill ha tidigare utbildning för asylsökande:

Centerpartiet vässar sin integrationspolitik och föreslår nya krav på att asylsökande ska få språkundervisning eller praktik redan på asylboendet.

Kommentar: Kan det verkligen vara Centerpartiets åsikt att vi med skattemedel ska bekosta undervisning i svenska eller praktik åt människor som vi inte ens vet om de kommer att få uppehållstillstånd i Sverige? Det torde nog vara att dra stretcha folks tolerans för vad skattepengar ska gå till, lite väl långt. I texten citeras partiledaren för Centerpartiet:

Det är helt avgörande för att vi ska kunna sänka kostnaderna på sikt för det svenska flyktingmottagandet.

Men nog förstår väl Centerpartiet att det kommer att kosta en hel del också att utbilda och ge praktik åt människor som inte ens kommer att få rätt att kvar i Sverige? Och varför skulle Sverige utbilda människor som ska lämna landet?

Kristdemokraterna ”utspelar” också och gör det tämligen sansat, bland annat så här:

Den som beviljas asyl i Sverige bör som huvudregel ges ett uppehållstillstånd som gäller i tre år istället för att, som idag, få ett permanent uppehållstillstånd. Om skyddsbehovet kvarstår efter tre år permanentas uppehållstillståndet. Den som under de första tre åren har etablerat sig på arbetsmarknaden ges ett permanent uppehållstillstånd även om skyddsbehovet inte skulle kvarstå. Förslaget stärker incitamenten till etablering eftersom eget arbete säkrar rätten att stanna i Sverige.

Kommentar: Förslaget om tillfälliga uppehållstillstånd (TUT) är viktigt, så ser det ut i många andra länder också och att göra som Sverige gör nu att man beviljar permanenta uppehållstillstånd (PUT) åt alla syrier och en hel del påstådda syrier (läs En migga: ”Syrier anges som till 89 procent passlösa.” 13 oktober 2013) är katastrofalt. Att bevilja permanenta uppehållstillstånd om skyddsbehovet kvarstår efter tre år (tiden bör vara till fyra år för att Migrationsverket ska hinna med alla prövningar) är helt rimligt, liksom möjligheten att söka PUT om man får fast anställning – och då inte en skenanställning – bostad och helt kan försörja sig själv och sin familj inom de tre eller fyra åren då man har TUT. Läs mer under rubriken Kristdemokraterna presenterar förslag för en bättre integration på partiets hemsida.

Det är förödande och dessutom ytterst genant att man i Sverige inte har klarat – och inte klarar – att hantera asylinvandringen, som vid det här laget har totalhavererat. Och därmed givetvis inte heller lyckats/lyckas med integrationen: utanförskapsområdena och ”no go”-zonerna är redan alldeles för många och alldeles för illa däran för att kunna räddas. Den som tror att gärdsgårdspartiernas rätt tafatta och meningslösa – eller ens deras enstaka vettiga – påhitt som de inte genomförde under sina åtta år i regeringsställning utan nu, när de är bortröstade, skriver debattartiklar om, ska förändra något, den lever under en sten.

© denna blogg. Vid ev citat, vänligen länka till detta inlägg.

…och snart är det val igen # 8

Skribenten Marika Formgren slår, som så ofta i sina texter, huvudet på spiken i sin krönika i Barometern. Redan rubriken – Folkfostrarpartiet – säger mycket om varför man ska hålla sig borta från Folkpartiet, se nedan. Hör här vad jämställdhetsminister Maria Arnholm, Folkpartiet, som vill pådyvla alla sin uppfattning, säger:

Jag driver på för en tredje månad fast jag är övertygad om att en stor del av befolkningen kan motsätta sig det.

Så talar endast en megaloman människa på en maktposition! För henne personligen är ”jämställdheten” en religion, helig, och som djupt troende inte bara missionerar hon om den, hon arbetar dessutom för att faktiskt påtvinga alla sin religion, precis som andra fanatiskt troende. Marika Formgren skriver, träffande:

Folket förstår inte sitt eget bästa, och riddare Arnholm anser sig nog verkligen slåss mot en drake när hon vill köra över det okunniga folket.

I samma text kommenterar Marika Formgren också den verklighetsfrämmande integrationsministern Erik Ullenhags toleranssajt på regeringens hemsida. Läs hennes text och förfäras även över det.

Sverige börjar kännas mer och mer främmande. Ibland – allt oftare – kan man uppleva att den svenska regeringen och den svenska riksdagen är som lekstugor för vuxna. Folket står där utanför och trycker sina näsor mot fönstren och tittar på hur allehanda mer eller mindre begåvade partister därinne leker med dess pengar och liv. Det är oerhört frustrerande och deprimerande för alla de näsorna-mot-fönstren-tryckade som ser och förstår vad som pågår eftersom de är totalt maktlösa mot megalomanerna som styr. Och de lite mer begåvade (en klar minoritet, skulle jag säga) som förstås också finns därinne, de tiger still, för mopsar de sig så åker de ut i kylan. Och då tvingas de också stå där med näsorna tryckta mot fönstren och se sina forna kollegor skratta och leka med deras liv och pengar. Så de som en gång kommit in, men ser dumheter och galenskaper, de tiger still för att få sitta kvar vid de dukade borden och de fulla grytorna.

Jag skulle vilja säga: Spring, svenska folk, spring! Fast jag vet inte vart… Alla kan ju inte flytta till Norge, Danmark eller Finland!

© denna blogg.

Låt er inte luras av desinformation, det kan visa sig bli farligt!

Läs först texten (publicerad den 31 maj 2014) om Den Nya Välfärdens nyligen publicerade rapport Utanförskapets karta under rubriken Det hjälper inte att skriva rapporter, ingenting förändras av det! Bland annat:

Utanförskapsområdena fortsatte att växa mellan 2006 och 2012, då det fanns 186 utanförskapsområden spridda runt om i Sverige. Samma år bodde 566.000 personer i dessa områden, en ökning med 16 procent i jämförelse med siffran för 2006!
———————
En signifikant andel av de boende i utanförskapsområden är andra generationens invandrare, alltså inrikesfödda barn till utrikesfödda föräldrar. Endast 26 procent av de boende i utanförskapsområdena år 2006, samt 25 procent av de boende 2012, hade svensk bakgrund, definierat som ”inrikesfödd med två inrikesfödda föräldrar”.

Läs därefter Per Gudmundsons ledarartikel i Svenska Dagbladet den 2 juni 2014, med rubriken Ohederligt om utanförskap. Bland annat:

Folkpartiet följde upp rapporten 2005, 2006 och 2008. Sen slutade utgivningen, vid en tidpunkt som på ett misstänkt sätt sammanföll med att den egna politiken rimligen borde börja ge effekter på utanförskapet.

”Tydligen har FP tappat viljan att belysa utanförskapet”, skrev Sanna Rayman kritiskt här på ledarsidan för ett år sedan (”De har slutat rita utanförskapets karta”, 16 juni 2013).

På detta replikerar den 3 juni 2014 integrationsminister Erik Ullenhag, ansvarig för den havererade integrationspolitiken och för den lätt vilseledande rapporten. Bland annat:

Går det då åt rätt håll när det gäller utanförskap och integration? Ja, när man studerar flera parametrar är det tydligt att utvecklingen är positiv sedan 2006. Över 180 000 utrikes födda har fått jobb sedan 2006, utanförskapet har minskat med 200 000 människor och etableringsreformen för nyanlända invandrare ger bättre resultat än det tidigare systemet. När det gäller de utanförskapsområden som kartan mäter gick de från tre 1990 till 156 år 2006 för att 2012 vara 155. Andelen invånare i utanförskapsområden är oförändrad mellan 2006 och 2012.

Och så här synnerligen tänkvärt skriver Thomas Gür på Facebook (publicerat med hans tillstånd):

Enligt Folkpartiets och integrationsminister Ullenhags rapport om utanförskapsområdena har dessa minskat från 156 år 2006 till 155 år 2012 (i själva verket har de ökat till 186, men det hör inte hit just nu).

Folkpartiet gick till val 2006 med att ha lösningen på att bryta utanförskapet och minska utanförskapsområdena. Partiet har sedan dess innehaft den för detta politikområde avgörande (enligt dess egen retorik) posten som integrationsminister. Under FP:s ansvarsperiod för integrationspolitiken på 6 år har alltså antalet utanförskapsområden minskat från 156 till 155.

Om Ullenhag och FP håller den här takten i att minska utanförskapsområdena, kommer dessa att ha helt försvunnit om 930 år cirka. För att gå tillbaka till den nivå från 2002 när FP första gången mätte de områdena, då de uppgick till 128 stycken kommer det att ta 162 år…

Läs och begrunda själva! Desinformation har regeringar och andra aktörer ägnat sig åt i alla tider, ofta med förödande konsekvenser för folk och länder. Sök egen information! Analysera och kontrollera och låt er inte luras av desinformation!

© denna blogg. Var vänlig länka till detta inlägg vid ev korta citat eller referat ur/av texten.