Bedrägerier, lögner, förfalskningar

Klicka på bilden för att komma till pdf-dokumentet.

Jag har samlat ett urval – ett axplock – av alla de texter som publicerats här på bloggen genom åren om bedrägeri och förfalskning på asylområdet. Alltså ett urval, långt ifrån alla. Korta utdrag ur texter från november 2007  till juni 2016, en tidsperiod på nästan nio år med länkar till varje så att man kan läsa dem i sin helhet.

Det borde inte behövas en brasklapp om det självklara, men i det svenska åsiktsklimatet är det kanske bäst ändå att göra det: Nej, alla asylsökande ljuger inte. Nej, alla asylsökande bedrar inte. Nej, alla asylsökande har inte falska identiteter och falska asylhistorier. Bara väldigt många

Här är den första och den sista texten.

“Det finns en risk…” – 13 november 2007. Ur texten:

Samma svenska pass används flera gånger, av olika personer. Irakiska G-pass förfalskas, pass från EU-länder florerar på smugglarmarknaden och kan köpas med visering till eller uppehållstillstånd i något Schengenland. Det är människor av alla möjliga nationaliteter och med alla möjliga bakgrunder (också kriminella och terrorister) som tar sig till Sverige och lever här under falsk identitet. Långt ifrån alla är alltså ens irakier, som en del vill försöka få det att verka som. Och bland dessa finns också ”äkta” asylsökande – men vem kan veta vem som är vem och vem som är vad?

Men störst och mest skadlig av allt är konflikträdslan. Rädslan för att stå upp och säga ifrån. – 9 juni 2016. Ur texten:

Texten fick mig att tänka på hur medier rapporterat och rapporterar om det svåra området asyl & migration. Och på att det har tagit så lång tid innan man på lite mer allvar tagit upp frågan om asylbedrägerier när det gäller dem som söker asyl som minderåriga utan att vara det, men också asylbedrägerier generellt.

Synpunkter, kommentarer, tillägg etc kan kommuniceras här.

© denna blogg. Vid citat ur texterna, vänligen länka alltid till originalinlägget.

Gäller lagen om förfalskningbrott alla? Dvs gäller svensk lag lika för alla?

Det finns anledning att fråga sig ifall Brottsbalk (1962:700) 14 kap. Om förfalskningsbrott ska gälla lika för alla i landet, enligt principen ”likhet inför lagen” eller inte. Tidigare gällde denna lag – så som lagen ska – alla som begick brott mot den. Hur gör man idag med personer från utomeuropeiska länder som söker sig till Sverige av olika orsaker som: faktiskt behov av asyl eller skydd eller av kriminella, bedrägliga orsaker eller helt enkelt av försörjnings- och ”bättre liv”-orsaker?

Eftersom över 90 procent (källa: Migrationsverket) av dem som kommer från länder utanför Europa och söker asyl eller uppehållstillstånd i Sverige, inte visar id-handlingar eller visar falska dito och ofta även far med osanna intyganden under asylprocessen, vore det intressant att få veta om dessa personer ställs inför rätta enligt nedanstående lagbestämmelser. Om så inte är fallet: Varför behandlas inte alla lika, i enlighet med ovannämnda ”likhet inför lagen”-princip?

14 kap. Om förfalskningsbrott

1 § Den som, genom att skriva annan, verklig eller diktad, persons namn eller genom att falskeligen förskaffa sig annans underskrift eller annorledes, framställer falsk urkund eller ock falskeligen ändrar eller utfyller äkta urkund, dömes, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för urkundsförfalskning till fängelse i högst två år.

Såsom urkund anses protokoll, kontrakt, skuldebrev, intyg och annan handling, som upprättats till bevis eller eljest är av betydelse såsom bevis, så ock legitimationskort, biljett och dylikt bevismärke.

2 § Är brott som i 1 § sägs att anse som ringa, skall för förvanskning av urkund dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Vid bedömande huruvida brottet är ringa skall särskilt beaktas, om urkunden är av mindre vikt, såsom kassakvitto, kontramärke eller dylikt mottagningsbevis, eller om gärningen skett för att förhjälpa någon till hans rätt.

3 § Om brott som i 1 § sägs är att anse som grovt, skall för grov urkundsförfalskning dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Att läsa, bland annat:
Det skadar inte om Sverige lär sig av andra länder – 14 maj 2007
Syriskt par i Gävle fick svenskt medborgarskap på falska grunder – 14 maj 2007
En migga berättar om hur olika man ser på identitetshandlingar i Storbritannien och Sverige – 4 november 2007
Om domar och vägledande beslut gällande asylansökningar i falska identiteter – 13 april 2008
Samma lagar för alla människor – eller? – 2 maj 2008
En migga: ”42 % av alla granskade handlingar är falska” – 24 september 2008
En migga om nya sätt att lura sig in i Sverige – 29 juli 2008
En migga: ”Jag skulle helst vilja utreda en person som talar sanning om sin identitet och om sina asylskäl. Då skulle jag kunna fatta ett rättssäkert beslut.” – 23 april 2010
En migga: ”Irakier, även de som presenterar sig som kristna, har ofta falska handlingar. Varför?” – 2 januari 2011
En migga: ”Samtliga hade bytt namn och samtliga hade pass.” – 26 januari 2011
En migga: ”Migrationsverket underlåter att polisanmäla bedrägerier och förfalskningar av handlingar och beviljar i stället PUT.” – 11 mars 2011
En migga: ”Familjen fick PUT tack vare att inga utredningar gjordes, deras falska id-handlingar godtogs också.” – 12 oktober 2012

Vänligen respektera att texten är © COPYRIGHT denna blogg och inte får förvrängas, vinklas eller användas i syfte som den inte är ägnad för. Länkning till texten får givetvis ske, men kopiering av texterna är inte tillåten.